Enkla, men värdefulla. #bloggswe

Vet du? Idag har varit en sån helt underbar dag, trots regn och sånt. Att vakna hemma, hämta tidning och kaffe till oss; efter att ha sovit som en prinsessa med Mayzan som en liten värmekudde i magtrakten är ovärderligt. Planen på svampjakt fick revideras en aning, men mannen och jag hittade tillräckligt för att göra en formidabel risotto till kycklingen och det finns kvar att frysa in...I morgon ger vi oss ut igen, man kan inte ha för mycket svamp i frysen.

Djungelboken, du har väl inte glömt?
Det behövs inte så mycket för att man ska känna sig tillfreds och ha det bra. Eller är det bara jag som känner mig nöjd med livet? Jag saknar ett jobb och en inkomst, ja det gnager mig, men jag har min familj, mina barn och min man. Jag har tur som har allt detta och kan finnas till för dem som behöver min hjälp.

Det finns dock gränser för hur mycket jag hjälper till. När någon jag känner och har eller haft, en känslomässig relation till ber om min hjälp, så har jag svårt att säga nej. Numera har jag lite lättare för att säga nej, när jag inte egentligen vill. En lillfinger kan jag ge, men tänker inte låta någon tugga i sig hela armen, eller mitt välbefinnande, hur synd det än kan tyckas vara om personen ifråga...

Mannen och jag diskuterar hur mycket jag kan göra, utan att riskera min psykiska hälsa och jag är så glad och tacksam över hans förståelse och insikter. Har jag sagt att jag har världens bäste man?
Idag har vi varit gifta en månad och det är värt att fira, tycker jag!

Jag tror vi ska ha lite glass också. Ska se vad jag hittar. Sen är det bara "Smaug" som gäller. Älskar J.J.R. Tolkiens sagor. Äntligen har jag en man som är lika förtjust som jag vid min sida!

Ha en härlig lördag och var rädd om dig själv och dina nära och kära!

Hårbollar i sängen. #bloggswe

Jag har sovit så gott inatt, med katten alldeles intill. Av någon outgrundlig anledning föredrar hon min säng framför mannens. Jag menar, jag är ju "den elaka nykomlingen" i huset, som nekar henne att uppehålla sig på bord och köksbänkar; kastar ut mössen och skäller när hon terroriserar sin bror. Katter kan vara ganska långsinta och att de är egensinniga vet ju alla som delat hus med en katt.

Hon har respekt för mig, konstigt nog. Katter är inte respektlösa, det är inte det jag menar, men självkära och egotrippade. Man äger inte en katt, den äger dig tills den beslutar sig för att äga någon annan. När jag träffade mannen, uttalade jag mig så drastiskt att han mer eller mindre trodde att jag inte gillar katter. Mer än en gång har han påpekat att jag "bryr mig väldigt mycket, för att inte gilla katter".

Jag gillar deras självständighet och att de är lite obstinata. Men det finns gränser för hur de får bete sig och även om de nu vet att de inte får vara på köksbord och -bänkar, är jag helt viss om att åtminstone Maysan "görsomhelst" när vi inte är hemma. Ögontjänare, det är de!
Min gamla Sotis var aldrig någonsin i sovrummet, utom när vi var borta över en helg, då och då...

Dessutom är jag allergisk, vilket gör att jag egentligen är emot att ha ludna sängkamrater. Jag är dock för trött av mig, för att orka härda ut när att Attila som första utmanare, bestämde sig för att återta sin plats genom att öppna dörren, när han blev utslängd i "kylan". Det tog tre veckor. Mayzan tar plats sedan sex veckor, ungefär. Jag tänkte inte ens på stänga dörren , jag äter allergimedicin och det funkar för oss alla.

Apropå mediciner, så gick jag igenom besiktningen hos Dr Safari. Astman är under kontroll och jag fick VG för det. Han insinuerade dock att jag börjar bli gammal. Det var lite ofint, tycker jag. Mina knän bråkar lite, vilket jag nämnt här tidigare och han sa att det låter som artros. Så länge jag inte behöver ta något mot värken eller att lederna svullnar är det ingen fara. Träna upp lårmusklerna bara.

Därför ska jag fånga mycket svamp i fortsättningen. I morgon ska vi ta med Kluran ut i skogen och förhoppningsvis komma tillbaka med en god fångst. Vi börjar i närheten av där vi bor och så får vi se om det är fler som fått samma idé. Annars får vi utöka jaktområdet, tills vi finner vad vi söker. Hoppas att vädergudarna står oss bi, förutom Diana och de andra.

Fredag är det ju och jag behöver hämta lite grejer från affären. Så jag får väl dra iväg, innan det blir smäckfullt där. Jag gillar inte att armbåga mig fram bland stressade fredagsfirare. Fisk ska jag ta med hem och det är kanske därför jag är populär hos husets hårbollar? Matmamma kan man vara för fler än tvåbenade varelser...

Ha en härlig fredag och helg på dig!

Unga och gamla, alla ska med! #bloggswe #sotenäskommun

Hemma i Dalen igen.
Jag har hunnit med mycket på två dagar och det känns bra! Barnbarn och dotter har besökts och jag blev bjuden på blåbärspaj med vaniljsås, mumsigt! Barnen växer så det knakar och lillan sitter snart själv. Tiden går fort och det händer mycket mellan varven.

Sen var det möte med sonen och personal som tar över ansvaret för morgonbestyren från och med måndag.
Samtidigt som denna nya ordning har premiär, kommer han att utöka arbetstiden med en timme och jag håller tummarna för att allt ska gå kalasbra, förstås! Det är inte så många som ska dela på ansvaret och han känner alla fyra mycket väl, så jag tror det kommer bli en bättre start på dagen än förr, när han inte visste vem som var i tjänst. Och jag slipper vara tjat-mamma på morgonen.

När jag jag sagt hejdå till sonen bar det av till systern, som fyller år idag och gratulera i förskott. Hon bjöd på mat och det var en jättegod laxburgare. Vår ömma moder och fader kom med tårta, så det blev lite efterrätt också. På vägen hem till Bovall ringde jag mormor och bjöd in mig på frukost. Köpte således bara några parguayaner att mumsa på under kvällen, som tillbringades med korsord och bok.

Denna dags morgon började lite tumultartat då jag åkte ifrån min mobilladdare i stan och inte hann ladda upp mobilen helt i bilen. Dålig täckning sög batteri under natten, så när tiden var ute för sonen att höra av sig kunde jag inte skicka sms. Skrik och panik! Ut i bilen och plugga in mig och ringa medan den laddades. Handsfree är bra grejer! Han var gudskelov påklädd och igång i alla fall...

Körde en sväng och kollade utsikten vid Badholmarna och körde runt Stensnäsvallen och insåg att det har byggts en väldig massa hus i Bovall under de senaste åren. Jag har ju bott lite här och var och har ingen koll på läget längre. Det var med blandade känslor jag återupptäckte min uppväxtort.

Nåja, jag hade en mycket trevlig stund med mormor som hade gjort fina smörgåsar till oss. Kaffe och falsk ostkaka fick jag också. Vi pratade om ditt och datt och hon hade ett och annat att berätta, som kan vara bra att tänka på. Hon är klok, min mormor. Fast hon har så mycket att göra, att jag inte lyckades få med henne hem, för seriös shopping. Men jag kunde bättra på det hon hade redan, till att börja med.

Sen hämtade jag bästa L som bjöd på lunch på Bella, igen! Alltid lika roligt att träffas och prata av sig. Hoppas på att snart få bjuda tillbaka hemma hos oss!
Väl hemma möts jag av, förutom katterna, en förförisk doft i dörren. Mannen laddade slökokarn i morse, med grytbitar från en gris, morötter, lök, habanero och annat smått och gott. Svingott, helt enkelt!

Ja, sådär ser mina två senaste dagar ut, i morgon är ett oskrivet blad just nu; men jag kan nog tänka mig att fylla det med ett besök hos någon som jag tycker väldigt mycket om, jag ska bara kolla om det passar sig.
Och så ska jag laga mat, förstås. Fast med tanke på hur mycket jag stoppat i mig borde jag kanske hålla mig till vatten och bröd. Skojar bara, det blir fisk! Det är ju fredag i morgon...

Ha en fortsatt trevlig kväll och var rädd om dig, särskilt i trafiken!

Gamla och nya bekanta. #bloggswe

Igår förvarnade jag om att inlägget kommer senare på dagen, men det blir sällan som man tänkt sig, därför blir det ett kort och tidigt. Mannen kom hem i natt vid tretiden efter gigget. Då sov jag som en stock. Eftersom han skulle på besiktning redan halv nio, så tänkte jag att det var en bra idé att ställa min egen klocka på sju, så han åtminstone fick en kopp kaffe innan...

Jag fick en senare tid, vilket passar mig som inte har en arbetstid att passa. Än. Efter många om och men, fick jag iväg ansökan till Trollhättan igår. (Håll tummarna för att det går vägen!) Datorn och jag håller på att bekanta oss med varann. Utseendet är helt nytt för mig och jag hittar inte saker där jag tror det ska finnas. Words är ju en sak som jag tagit för givet, men det finns inte. Snopen jag blev!

Passar alltså på att skriva lite nu, innan det blir dags att träffa Dr Safari. På eftermiddagen ska jag hjälpa en vän i nöd att handla. Innan dess ska jag sätta en bröddeg och till middag ska jag laga leverstuvning. Det var länge sen och det är ju så gott!

När jag ändå är ute och handlar ska jag försöka komma ihåg att hämta en flaska sherry. Oumbärlig i varje hem, anser jag. Lyfter nästan vilken sås som helst till himmelska höjder! Smakar inte nåt vidare att dricka som den är, däremot. De där britterna, alltså...

Jag fick en påringning från ett mycket utrikiskt nummer igår. Känner igen en del landsprefix och detta var inte ett europeiskt eller nordamerikanskt, så jag svarade inte. Tänkte att det nog var nåt blufföretag eller felringning. Men, jag fick ett meddelande! En röst jag inte hört på tre år sa "this is your friend from Cape Town". Henne har jag tänkt mycket på och varit ledsen för att jag tappat bort kontaktuppgifterna.

Hon sa att hon ska höra av sig snart igen, det ska bli så roligt att höra hur hon har det nu. Jag har ju en del att berätta med, så jag får börja tänka på engelska, för att inte staka mig för mycket. Man blir ringrostig mellan varven. Att höra och läsa engelska är inga problem, det gör man ju varje dag, i princip. Det gäller att hitta rätt ord, när man pratar själv. Så funkar jag i alla fall.

Likadant med tyskan, som jag talade nästan obehindrat när jag var femton. Nu tar det en bra stund och helst ett glas vin, innan tungbanden lossnar.

Nej, nu är det färdigt för idag! Och i morgon kommer inget, då har jag annat för mig. Torsdag? Ja, kanske på kvällen, men jag lovar inget säkert.
Ha det gott! Bye, schüss, so long och auf wiedersehen!

Soppen är toppen! #bloggswe

Redan måndag, det gick fort! Fast tiden går fort när man har skoj, så det är i sin ordning.
Under helgen har jag och mannen fångat svamp, dock inga trattkantareller. Sopparna stod stundom tätt i backen och förvällt resultat vägde drygt två kilo. Några få kantareller fann vi, men det var övervägande soppar. Jag har aldrig sett så mycket förr. Stora, fina och lättfångade.

Svenneby-soppar

Rensa är ju såååå kul!

Nu har några av mina vänner hört av sig om svampjakt, det ska bli roligt och se om vi hittar några i skogarna häromkring. Jag känner ju inte till trakten så bra, men vad sjutton. Försöker man inte, lär man ju inte hitta nåt alls. Man lär så länge man lever också. Dels att det inte finns några giftiga soppar, dels att allt som är slemmigt inte är dåligt. Missade några godingar, bara därför...

Ikväll är jag ensam hemma eller nåja, ensam tvåbening. Mannen ska gigga. På en måndag och på Malmön, av alla ställen och dagar. Det är väl nån kick-off av nåt slag, gissar jag. Eller idrottsföreningens årsmöte, kanske? Detta innebär att jag står stand-by med korrrv och bröd, när han kommer hem efter jobbet och för övrigt äter vad och när jag vill själv. I princip som vanligt, med andra ord.

Igår åt vi luffarbiff med potatis och svampsås, förstås. Det blev en liten klatt över av den, så jag tror jag ska koka mig lite spaghetti och gratinera lite blomkål att ha till. Inser att jag därmed ofrivilligt faller in i "köttfri måndag-rörelsen" om jag avstår korven, vill säga. Så det gör jag inte. "En korrrv är ju ändå alltid en korrrv" och jag en motvalls käring.

Jag har under helgen även lärt mig att spontanitet och överraskningar är jobbiga grejer. Fast jag tycker att motsatsen verkar framkalla febril verksamhet och kanske till och med prestationsångest helt i onödan. Å andra sidan kan ju inte alla vara som jag, hur skulle det se ut? Nå, det är bara att ta skeden i vacker hand och anpassa sig till situationen. Det är jag bra på, så det ska nog inte bli några större problem.

Har betalt räkningar och rapporterat till a-kassan om min status. Väntar på besked från fackpampen, fortfarande. Ska söka en tjänst i Trollhättan igen, denna gång inne i stan, vilket är bra för dit går tåget. När och om det går. Alldeles säker kan man ju inte vara...

I morgon är det den stora besiktningsdagen, så nästa inlägg kommer senare än dagens. Ha det så bra tills dess och var rädd om dig!

Bokmal och andra fiskar. #bloggswe

Gissa om jag är glad? Mannen tyckte det var dags att jag fick en ny dator, eftersom min gamla vägrar starta, så idag skriver jag blogginlägget på en silverglänsande, pilsnabb, underbar och alldeles egen dator!
Har jag sagt att min man är världens bäste? Själv fick han bara en padda. Och en äpple-tv.
Vi hämtade sakerna på Elgigantens kvällsrea igår och sen satt vi och grejade som barn på julafton.

Omständigheter som jag inte rår på fick ändra mina planer för dagen, men det blir väl fler tillfällen att hälsa på min namne. Sitter och funderar på vad jag ska hitta på istället. Spanar lite efter en ny soffa och diskuterar för- och nackdelar med mannen. Ja, jag stör honom på jobbet. Bara lite...
Min bok har jag också att trösta mig med, så jag överlever även denna dagen.

Och så ska jag ju laga mat, förstås. Fredag är det och det innebär, som du kanske vet om du följt mig ett tag, att det blir fisk. Dagens fångst är spätta. Ur Willy's frys förvisso, men fiskhandlar'n hade så ynkliga exemplar att jag ratade dem. De ekologiska, frysta filéerna har jag hämtat hem förr och de är riktigt fina.
Jag tänker panera dem och servera med räkor, samt en musselsås och ris.

Misstänker att jag kommer att vara Compiz allra bästa kompis hela dagen. Mayzans också, men hon blir ju mätt, till skillnad från hennes bror. Han äter snart sagt allt. Igår tog jag mig en avokado när jag började bli lite småsugen på eftermiddagen och vem sitter och tittar uppfordrande på mig då?

Jag var inte riktigt med på den passningen, men det finns uppenbarligen katter som älskar banan och clementiner också. Till och med kokt blomkål, enligt syster M.

Blomkål är gott och jag äter den gärna rå. När jag pluggade brukade jag göra en tallrik med råa grönsaker och dippa i en guacamole, istället för att laga mat. Lunchlåda hade jag alltid med till skolan, så det räckte gott med en sådan tallrik till kvällsmat. Morötter, blomkål, gurka, blekselleri, kålrot, fänkål och tomater. Ibland hade jag champinjoner med på fatet, bara för att det är så gott.

Fast svampar räknas väl inte till grönsaker precis. Trattkantareller räknas i alla fall som vilt och jag hoppas på att fånga många i skogarna norröver i morgon eller på söndag, beroende på väder och annat. Vi behöver fylla frysen för kommande behov. Till grytorna, mustiga och härliga, till såserna och stuvningarna, samt de goda sopporna som gör att hösten och vintern kan tolereras eller åtminstone överlevas.

Nu ska jag umgås med Elisabet och hennes hov, så med en en förhoppning om att du får en angenäm dag och weekend, bjuder jag adjö och på återseende. Tallyho!

Leif for president! #bloggswe

Omåttligt tråkigt väder igen, men eftersom jag har lite kvar av Elisabet I att läsa får jag väl helt enkelt stanna inomhus och avsluta boken.
Nej, jag har inte glömt provtagningen på VC. Dessutom måste jag handla lite, så jag ska röra på mig. Lite.

Har under en tid haft obehag i mina knän, särskilt det ena. Igår knäppte det till när jag reste mig från huksittande och det gjorde ont. Det blev alldeles varmt också, vilket jag inte besvärats av tidigare.
Detta kom mig att tänka på min morfar som, om jag inte minns fel, hade vatten i knäna, när jag var liten.
-Varför det? frågade jag. "Höjden av tåbira är vatten i knäna och vågor i håret."

Konstigt, jag minns inte att morfar hade fotsvett, men vågor i håret hade han! I alla fall som ung hade han en tjusig lugg. Jag lider inte av vare sig fotsvett eller vågor i håret, så vatten i knäna kan det knappast vara, tänker jag. Går besvären inte över så får jag ta upp det med doktorn nästa vecka. Tur att man betala per besök och inte per åkomma.

Jag har med stort intresse tittat på "Leifs restaurang" denna vecka. Du minns kanske att jag sökte in till programmet, men kom alltså inte med. (Då hade jag inte tittat på det.) Det som förbryllar mig mest är hur castingen går till. Några har missbrukat och varit stökiga, några har varit arbetslösa länge och någon bara två månader. En kan redan laga mat riktigt bra och en annan ganska bra, övriga är rätt oerfarna.

Mina vänner säger att jag inte fick vara med för att jag är för duktig och för normal, vilket gör mig glad och stolt förstås; samt lite bekymrad över hur väl de känner mig egentligen, men jag sanningen är snarare den att jag var aningen sen med ansökan. Jag kom ju inte ens till en intervju, om man ska se krasst på saken, därför kan de ju inte veta något om mig. Eller?

Missförstå mig rätt nu. Jag är inte bitter eller avundsjuk på dem som fick chansen. Bara väldigt nyfiken på hur utgallringen går till. Det är klart att det ska vara en salig blandning av personligheter och livserfarenheter, annars blir det ju ingen dynamik i gruppen. Jag känner mig själv såpass bra vid detta laget att jag är övertygad om att jag hade fått mamma-rollen direkt. Den som har lite koll och som man kan gråta ut hos.

Krille-Grill är den i programmet som har matkollen, det ska bli kul att se om det är han eller någon annan som blir "morsan/farsan". Jag undrar också om det är någon som kommer att få sparken och vad som händer då? Har de en reserv i bakfickan? Neddragning av personalstyrkan blir ju förödande, men ligger i och för sig i tiden. Fast brumbjörnen Leif tillåter nog inget sånt på sin restaurang.

Nu ska jag göra mig presentabel, fixa lite oäkta vågor i håret och åka till VC och tappa mig på blod.
Handla lite på hemvägen och sen läsa bok, tills det är dags att laga middag. Det blir särdeles lat mat idag, förresten. Pasta och tomatsås ur frysen, berikad med färdigstekt kalkonbröst ur densamma. Häpp!

Ha en fin dag därute!

Besiktningsdags! #bloggswe

Efter gårdagens minst sagt trista och brutala väder, skiner solen idag och jag blir glad!
Nåja, den tittar fram mellan molnen, men man får inte gapa över mycket, för då mister man hela stycket.
Lagom är bäst, det gäller framförallt väder, men kan med fördel appliceras på vad som helst.

Morgonens åtaganden är avklarade, inklusive tidbokning på VC. Nu ska jag bara besluta mig för om jag ska lämna prover idag eller i morgon. Ingen anledning till oro, det handlar bara om den årliga kontrollen av min astma. Tror jag i alla fall. Jag skulle ha lämnat prover för ett år sedan egentligen, men av olika anledningar sköt jag upp det, tills jag glömde bort att göra det alls.

Hursomhelst, min VC är jättebra! De förebrår mig inte för att jag glömt bort detta och de har alltid tid för mig inom en rimlig tidsrymd. Är det akut får jag komma bums. Dr Safari var synnerligen seriös, när jag sökte för det som visade sig vara astma, men jag ville inte tro att jag var så illa däran. Mannen och mina systrar fick mig, en julafton för två år sedan, att lova söka vård, vilket jag gjorde. Några dagar senare...

Skulle jag vara envis eller obstinat? Oh, nej. Jag "ska bara", först. Fixa det eller detta, ta hand om något annat eller någon annan. Det är bara om jag har feber som jag lägger ner all verksamhet. Om inte någon annan har mer feber förstås. Jag har väldigt sällan feber, som du förstår. Mannen är av samma sort som jag.
Sällan sjuk, alltså. Och lika envis. Han har också fått tid för besiktning, så jag inte köpt grisen i säcken.

Jag borde också gå till tandläkaren, innan det kokta fläsket är stekt. Han bor mittemot VC. Kanske vågar jag titta in till honom, någon av dagarna jag har ärende på Jungfruplatsen. Han har sett mig en gång och genomskådade mig direkt. Synnerligen irriterande! Jag som hälsade och stod helt coolt och väntade medan mannen beställde tid för sig själv. Kanske gömde jag mig lite under hattbrättet, men trodde inte det märktes.

Till optikern behöver vi båda två gå. Synfelen vi har är varandras motsatser, kan man säga. Vi ser lika illa fast på olika sätt. För min del innebär det att läsglasögonen numera också skjuts ner på nästippen, när jag läser. Jag är fortfarande för närsynt för att kunna läsa utan dem, dock. Finns det progressiva linser som kan användas en månad i taget, vill jag ha det. Problemet är att jag är allergisk och då funkar det inte nog inte...

Jag har fått astma, myopi, allergi och koben och är tacksam för att det inte är värre än så.
Nu kanske du tycker att det är mannen som köpt grisen i säcken, men så illa ser han inte. Förståndet är det inte heller nåt fel på, det är bara humorn som är sjuk. Vilket är en himla tur, för mig!

Ha en härlig dag och ta hand om hela dig. Var rädda om varandra också.

Blåst brud och brutala lingon. #bloggswe

Katastrofmorgon som börjar med att jag fick ge mig ut och rädda paviljongen som blåst halvvägs till Botaniska idag. Tur för mig att det inte regnade samtidigt som jag brottades med myggnät, pluppar och väggstycken. Känner mig en aning urblåst nu. Under tiden jag svor över denna mindre roliga start på morgonen, slog det mig att jag glömt skicka in aktivitetsrapporten till Af för juli månad...

Min handledare är meddelad detta och hoppas att hon hör av sig snabbt, innan halsbrännan förpestar denna dag ännu mer. Fick en räkning från mitt fackförbund, som envisas med att man ska uppdatera sin status var tredje månad, för att medlemsavgiften ska bli rätt. Räcker det inte att man gör det när man fått en ny anställning? Det är inte mycket man får för medlemsavgiften inte, reducerad eller ej.

Tjata, fixa, trixa, "hota" och skälla, det verkar ha blivit mitt kall i livet. Gäller det inte mig själv så är det någon annan. Jag skickade in en insändare till Bohusläningen och Fria Tidningen igår, för att återigen uttrycka min besvikelse och ilska över neddragningarna inom omsorgen i Sotenäs kommun. Hoppas på snabb återkoppling där, annars får jag väl tjata igen. Usch, nu låter jag väldigt negativ märker jag.

En positiv sak är att jag har fått läslusten tillbaka. Det var tydligen så att jag väntade på rätt bok, bara. Den kom igår, Elisabet I. Jag gillar historia och det var svårt att lägga ifrån sig boken och släcka lampan igår, måste jag säga. Återvänder till den så snart jag fixat några måsten...

Det blir stekt fläsk med löksås till middag idag. Min löksås är vit och potatisen ska grovmosas i den på tallriken. Det finns både rårörda och brutala lingon för den som vill ha. De senare är en av presenterna från vännerna L och S. Det ska bli intressant att smaka! På burken står det "gott till vilt, grillat, paté mm" så det är kanske inte optimalt till stekt fläsk. Kryddorna är ingefära, chili och lime. Brutalt, som sagt.

Jag får väl ta mig i kragen och hänga tvätt och sen ge mig ut i blåsten efter lite ingredienser till middagen. Mjölken har surnat och så mycket lök finns det inte heller. Nog för att det räcker idag, men det blir ju en dag och en middag i morgon också. Utan lök blir den menlös. Med största sannolikhet blir det fisk i morgon, pasta på torsdag och fisk igen på fredag. Vissa traditioner är värda att hålla vid liv.

Ha en fin dag och blås inte bort!

Håkan Bråkan och jag. #bloggswe

Måndag morgon och mitt huvud känns inte tungt, men jag tycker vardagen kom tillbaka lite för fort. Det är som det är med den saken och det är bara att bita i det sura äpplet.

Surt tyckte jag att det var att titta på debatten igår. Sverkers utfrågning av partierna angående bostäder, ekonomi och arbetslöshet resulterade inte i något förtydligande av var de står. Jag tyckte det var mest beskyllningar om vad "de andra" gjort och inte gjort. Paj- och smutskastning i valtider har, enligt min mening, varit ett amerikanskt fenomen, men nu hemfaller våra politiker till det och det är sorgligt.

Jag är verkligen inte politiskt engagerad eller intresserad, men vill ju ändå ha lite koll, så jag kan rösta på det parti som åtminstone har lite verklighetsförankring. Under utfrågningen förvandlades jag liksom till Håkan i "Sunes jul", när prästen predikar. Ifall jag ska få ut någon vettig information om vad de egentligen menar får jag nog läsa på själv.

I vilket fall som helst, idag ska jag laga till kyckling och servera med ris och currysås. Med fallfrukt. Det vill säga ett av de få äpplen som älgarna så generöst lämnade kvar åt oss och har blåst ner idag. Resten av dem räcker kanske till en paj. En liten...
Nu ska jag falla för frestelsen att ta en kola eller två, samt en kopp kaffe.

Ha en fin dag och ta hand om dig!

Helgar vilodagen. #bloggswe

Väldigt grå och blöt söndag, men det känns helt ok att sitta inne och lösa korsord idag med.
Mannen är på löpande bandet igen. Tror det är fjärde boken denna veckan.
Stackar'n ska ju jobba i morgon, så han får vila sig inför den uppgiften tycker jag. Jag tänker inte göra många knop heller, då middagen består av resten av torsdagens grillade lax och tillbehören från igår.

Fredagsnöjet var precis lagom. Vi hade tur som fick skjuts av en god vän som hämtade upp oss och sen körde oss hem igen. Tack N!
7-son var enligt egen utsago nervös för att det var så många vänner och bekanta i lokalen, men det märktes då inte. Tycker att bandet får repa in limerickarna till nästa gång bara... Musiken satt som en smäck!

Igår blev det sådär mysig och skön stämning när 7-son kom cyklande till vår gemensamma BBQ.
Det var blåsigt och småregnigt så paviljongen fick stängas igen och värmas upp av diverse ljus. Det funkade bättre än väntat, så vi blev kvar därute både länge och väl. Det pratades och berättades och det känns som att det finns mycket mer att avhandla, så da capo blir det definitivt!

Möten med människor är det finaste som finns när det blir sådär otvunget och uppriktigt, det känns som om man får en gåva. Man växer som människa själv när man får ta del av andra personers historia. Ibland finns beröringspunkter man inte är beredd på. Skillnader och likheter gör en ödmjuk och tacksam, samt ofta förvånad och förbryllad. Det är alldeles för lätt att anta saker om andra... Glöm inte det.

Som sagt, vardagen drabbar oss i morgon, men det är bara att kämpa på. Mannen vet vad han ska göra och jag får förhoppningsvis fler jobbannonser att lusläsa, nu när semestrarna är över för denna gången.
Jag gör nya veckomatsedlar utifrån Aquarelle's meny och mina oerhört pricksäkra gissningar om vad mannen kommer att välja. Min bedömning är att mindre än fem procent har satsats mot fel mål det sista året. Det är väl inte illa?

Nu ser jag också fram emot att få ett avslut på den utdragna process som min förra arbetsgivare startade genom att bete sig oproffsigt och eventuellt lagvidrigt. Min fackpamp återupptar förhandlingen som avstannade när semestrarna kom i vägen. Men vad är väl ett år i ovisshet?
Det är obra för själen, humöret och ekonomin, det kan jag skriva under på. Tur jag är segare än kola.

Fisk till middag, då blir jag ofta sugen på nåt sött efteråt, så det är tur att det finns Key Lime Pie kvar sen igår. Friskt och gott, den kan vi göra fler gånger. Den kondenserade mjölken som ingår i Leilas recept hade jag egentligen tänkt koka kola av, men det har vi gott om här hemma...

Ha en skön söndagskväll och var rädd om dig!

Mycket mat blir'e! #bloggswe

Var var jag nu igen? Jo, på onsdagen gjorde jag ingentingen, det som jag är så bra på, du vet.
Löste korsord och mannen läste böcker på löpande band. Han är kvar på det, än...
Lagade knappt mat, utan tog upp en påse cevapcici som jag helt oförhappandes fann i frysen. Jag blev bannlyst från mitt kök av min mor och systrar under kalaset, så jag visste inte att det blev över.

Till dem gjorde jag en tzatziki. Det var lättlagat och lagom för dagen.

Igår kom sonen hem från sin semester hos sin bror i Dalarna. Vi köpte en stor bit ekologisk lax, vilken rimmades och grillades med diverse örtkryddor på, bland annat den allra sista torkade ramslöken från vännen M på Gotland. Till detta hade vi bakad potatis och en cf-röra med rödlök, chili och örtkryddor.

Idag vaknade jag med en gräslig värk i hela högra skulderpartiet, men fördegen jag satte igår måste ju färdigställas, så två värktabletter blev första frukosten. Kaffemaskinen fixade tre koppar kaffe, vilka fick följa med till sovrummen. Två avnjöts till varsin GP (ja, adressändring och uppehåll som tog slut, jag har inte haft tiiid) och sonen fick sin kopp i gästrummet och intogs under högljudda gäspningar.

Andra frukost för mig och den enda för hemmets manliga del blev ägg och bacon. Tre paket bacon och sju ägg gick åt. Nu är kära L:s (hönors) ägg uppätna och de hade den gulaste gula man kan tänka sig, utan specialfoder, och de var ljuvliga!

Vi har förberett för BBQ i morgon med 7-son och av doften att döma bådar det gott. Vad som inte verkar ha lika bra förutsättningar är min onda axel, men kvällens sköna sällskap av Kluran, som vi kan kalla henne, och underhållning av nämnde 7-son ska nog bättra på humöret i alla fall. Många av våra kalasgäster kommer träffas på lokal och då känns det sådär fint igen.

Innan utgång ska vi grilla korrrv med Kluran och softa i loungen. Om vädret står oss bi, förstås. Annars får vi flytta in i paviljongen och blir det för kallt där, funkar soffan fortfarande bra.
Lite andra tilltugg kan det också bli, oliver och sånt slinker ner så lätt, oavsett väder.


Ha en underbar fredag och ta vara på sommaren och dig själv!

Teleportering och mer jordnära ting. #bloggswe

Jag passar på att blogga lite medan mannen läser sin bok. Han blir helt uppslukad och det gillar jag.
Blir likadan när jag läser. Vilket jag varit dålig på den sista tiden, men är man periodare, så är man...
Fast det har varit så mycket annat att pyssla med att det inte har passat att låta sig sugas in i en bok. Jag ska lokalisera ett nytt objekt, snart...

Som det ser ut nu, så lär jag ha tid att fly verkligheten via det skrivna ordet framöver. Tröttnade på att vänta på besked från Varberg där jag sökt en tjänst, så jag skickade ett sms och hörde mig för.
"Vi har valt att gå vidare med två andra sökande". Undrar när de hade tänkt berätta det, om jag inte stött på? Slutet av juli en stund sen och alldeles oavsett utgången vill och behöver man besked.

I vilket fall vet jag nu och det var inte roligt alls, men jag kämpar vidare! Jag tänker njuta av värmen och ledigheten med mannen, som har en vecka semester kvar och vi passar på att göra utflykter.
Idag åkte vi till Grimeton och var kulturella och nyfikna. Mannen har varit där förr, men för mig var det första gången. Jag blev riktigt rörd, när jag insåg vilket oerhört genomslag Alexandersons uppfinningar haft.

Han var med om att utveckla tekniken för att koppla ihop världsdelarna och hade över 300 patent, inom radio-, tv- och datorteknik. Sista patentet i hans namn kom när han var dryga 90 år. Respekt!
Sen åkte vi till Rolfstorps kyrka och beskådade denna fantastiska ros. 300 år gammal och still growing strong.

Den växer alltså mellan fönsterrutorna och har sina rötter i stenväggen som uppfördes vid en utbyggnad av kyrkan på 1600-talet. Även utan rosorna är kyrkan värd ett besök. Vacker och mysig, byggd som ett kors. En fresk finns delvis bevarad och församlingen verkar mycket mån om att behålla sin kyrka från 1200-talet i bästa skick. Kyrkogården är vacker och trädgårdsmästaren gör ett mycket fint jobb.

På hemvägen råkade vi ut för ett våldsamt åskväder. När man nästan får vattenplaning i uppförsbacke, då regnar det rejält! Väl hemma kom det några regndroppar, förvisso modell större, men oväder är väldigt lokala uppenbarligen.

Oavsett väder kommer det att ätas korrrv idag. Lammchorizo, närmare bestämt. Vi bestämde att grönsakerna i kylen får räcka som tillbehör för ingen hade lust att shoppa idag. Det får bli ett senare åtagande att besöka den lokale handlar'n. Eventuellt blir det ett inköp av utrustning som Alexanderson varit delaktig i också. Mannen tycker det är dags att min skrivklåda stillas...

Har jag nämnt att jag är lycklig, som har en så snäll man? Om det inte nått genom etern än, så säger jag det nu. Min man är den bäste och jag är glad att vi lyckades ställa in rätt frekvens och fånga upp signalerna.

Over and out!

Hänt i veckan. #bloggswe

Över en vecka sen jag skrev ett inlägg, men jag har prioriterat annat, kan man väl säga.
Till exempel, en liten sightseeing i närmsta omgivningen på tisdagen förra veckan. Vi besökte stadens 80-talsutställning i Kvarnbyn och oooade och aaahade med skräckblandad förtjusning över svunna tider.
Jag fick utforska delar av min nya hemstad och den är vacker, samt lite vild stundtals.

På onsdagen åkte vi till Falkenberg och tog den gamla vägen dit. E6:an är bra ibland, men man missar mycket sevärt på vägen. Kustvägen är så mycket trevligare och krokigare. Målet för dagen var Laxbutiken och det var sannerligen en fullträff för oss semester- och smekmånadsfirare! Buffén gick inte av för hackor och vi behövde inte äta mer den dagen.

Ett "spontant" kalas för en vän väntade i Slottsskogen på kvällen och picknick var utlyst. Utflyktskorgen var ganska lätt, som du förstår. Lite vin och några burkar öl räckte gott. Unga och gamla samlades och hade trevligt i all enkelhet, precis som vårt bröllop, faktiskt. Barnen hade kul och fick gå på promenad med en annan väns hund, vilket gick hem i många läger, såvitt jag kan bedöma det.

På torsdag kom min bästa L med tåget och jag sprang i slow motion mot henne på perrongen; vilket hon påstod såg väldigt vackert ut, men ibland tror jag hon tullar lite på sanningen. I alla fall blev hon glad på sanning, när jag föreslog ett besök på El Bastardo, som har jättefina retro-kläder. Faktum är att hon hoppade jämfota och skrek JAAAA! Cafébesök i Haga är inte heller dumt...

Fredagen inleddes med softande och packande i en skön röra. Mannen och jag skulle på kräftskiva på Malmön så vi släppte först av L där hon trivs allra bäst. Hade tur med färjan och installerade oss på Panget.
För att bli insläppt i sjöbo'n där vi skulle sörpla kräftor och annat hela natten, var vi tvungna att ha huvudbonad. Vi kände lätt igen andra inbjudna på vägen dit. Rysk pälsmössa är ovanligt, till och med vintertid på Malmön. Själva körde vi cowboy-stuket, med rutiga skjortor och allt. Bara bootsen som fattades...

Framåt natten blir det som det alltid blir, när man har kalas. Det blir underhållning av något slag. Vi hade tur som fick bra tolkare av Magnus Lindberg, med flera artister.

De var inte så luddiga som man kan tro...

Så många nya trevliga människor jag fick förmånen att träffa den kvällen! Någon hade tydligen läst min blogg och visste mer om mig än jag väntat mig. Fast jag blev ju glatt överraskad, förstås!
Några hade jag träffat innan och det var så roligt att vara en del i gemenskapen, väldigt otvungen och varm. Vissa hugger lika snabbt som jag, men utan att vara elaka. Rått men hjärtligt, precis min smak!

På lördagen missade vi frukosten på Panget. Förstår inte varför, för vi la oss ju tidigt. Klockan fyra, ungefär.
Nåväl, Konsum hade grillade kycklingklubbor, bröd (väl torrt), ost och tomater, som vi tog med oss till Draget och avnjöt på picknickfilten. Det blåste friskt, men vi satt därute och bara var. Helt underbart!

Även om Malmön inte ligger särskilt långt från min hemort, så har jag inte varit där många gånger. När vinden friskade i, körde vi ner till själva samhället och hittade en minigolfbana. Vi hade dittills inte spelat bangolf tillsammans, så det kändes som om det var dags. Kul bana och matchen var jämn. Jag vann med endast två poäng över mannen. Alltså jag hade två poäng mindre än han, det måste jag förtydliga...

Sen var det dags för After Beach, eller vad man nu skulle kalla det. Lite hugade människor kom dit och tog del av den minst sagt avslappnat framförda musikaliska underhållningen med inga mindre än Peter and the Knotters. Min man har vid några tillfällen ersatt den ordinarie gitarristen och nu sticker jag kanske ut hakan en aning, men han är inte vilken "vikarie" som helst. Det svängde gott, även om de var tillbakalutade.

Sen blev det sabrerad skumpa hos härliga V och T. Middag på Bryggan och ännu mer musik senare på kvällen. Golvet bågnade av alla dansande och skuttande människor som sög i sig det sista av sommaren. Lite vemodigt att få den känslan redan andra helgen i augusti, men det var så det var, på något sätt.
01-färjan över till fastlandet och den hägrande sängen i Bovall och himmel, så skönt det var att somna där!

Hämtade sonen i Kungshamn igår och åkte hem till Mölndal. Vi grillade biffar från Kustcharken och myste på kvällen. Så härligt att ha P här igen, även om det bara var för en dag. Han skulle nämligen vidare till sin bror i Borlänge idag och jag hade ordnat det rätt bra, logistiskt sett. Att det sedan blev ännu bättre gör ju inte nåntingen...

Lite nervös var han allt, men vi löste det så att vi fick följa med till gaten. Väl där visar det sig att 19-sätesplanet för en gångs skull inte var tillnärmelsevis fullbokat. Han fick privatplan! Alltså, visst blir man lite avundsjuk? VIP hela vägen från Mölndal till Baggarvet... Men det är han värd! Detta har han längtat efter så länge och jag är glad att han fick möjlighet att göra det.

Nu är det strax läggdags, i morgon väntar nya äventyr. Både för mig och mannen och för sönerna.
Det blir dock en annan historia...

Ha det bäst och ta hand om dig och dina kära!

100-årskalas med överraskning. #bloggswe

Nu har ståhejet lagt sig och vi njuter av stillheten och varandras sällskap, numera som äkta makar.
100-årskalaset var en tillställning för att samla så många som kunde, ville och önskade fira en händelse som bara händer en gång i livet. Jag är förvisso bara 48 och mannen 52, det är inte så märkvärdigt var för sig, men summan av kardemumman kommer aldrig bli 100 år igen.

Jag friade till mannen på Alla Hjärtans Dag, då jag tyckte att vi har "bevisat" på något sätt, att det är vi nu och att "provringen" inköpt på Nordby förra året och inköpt för en spottstyver, hade spelat ut sin roll. Med andra ord hoppade vi över förlovning och gick direkt på giftermål, i ett överraskningsmoment. För att få gifta sig hemma i trädgården krävs dock vittnen, så två sådana fick frågan om de ville och kunde, rent praktiskt.

Våra goda vänner T&E styrde om lite i sina planer och bad om tillstånd att få involvera broder/svåger S i planen, för att skapa lite trevligt och musikaliskt gemyt under själva vigselakten. Att planen blev modifierad under dagen är bara ett tecken på att stämningen var hög från början och när det blev skarpt läge och Marcus fick klartecken att äntra altanen, behövdes ingen "signal".

E gjorde en rockad bland gästerna och hela altanen var vår. Jag fick en vit och lila gladiolus i famnen och sen var det igång. Vår käre lille Bob agerade ringbärare och det gjorde han med den äran, fast han var nog lite blyg... Sen framförde våra vittnen och S en sång, med texten omskriven för vår skull och den sången är hädanefter "vår" sång: You are the beginning. Hälsning från Ebbot filmledes från Storsjöyran kändes fint!

Överraskningen var total och det var precis så vi önskade det. Ingen prestige, inget tvång eller måsten. Bara enkelt och som vi önskade oss. Det var vår dag och vi ville inte känna att någon skulle slå knut på sig för att delta. Därför var barfotavigseln hemlig och otvungen.

Mat har lagats och förberetts en längre tid och jag var så orolig för att den inte skulle räcka. Alltså äter vi korrrv idag och har tre kilo till i frysen. Potatissalladen som faster gjorde och pastasalladen min kusin L gjorde, sjunger på sista versen. Frysen är full av frallor och pizzabullar som var tänkta som nattamat.
Tack för er insats och Å och mamma som fixade efterrätter och tog hand om köket.

Tack till alla som på olika sätt gjort allt detta möjligt! Medvetet eller omedvetet, så har väldigt många en del i att jag hittat hem och mår fantastiskt bra. Jag tänker inte nämna någon mer vid namn, men har heller inte glömt någon. Jag har min man, släpper honom inte förrän han själv vill det. Fast jag tror inte han vill... Det var såhär: It's now or never. Typ ;) Eller kanske såhär? Maneda. ;) (Obs! Lokalt, dialektalt skämt)

Denna vecka har jag inget bokat, vad gäller jobb. Tänker försöka turista i närmsta omgivningen, om vädret tillåter. Det har jag varit dålig på, men med rätt sällskap, så kan det bli av. På torsdag kommer bästa vännen L och då blir det kalas igen! Malmön i slutet av veckan och sen vet ingen vad som händer. Jag tänker fånga dagen och ha det sådär fint, i alla fall. Med min Man, varje dag.

Ha det bäst och ta hand om dig, låt ingen diktera dina villkor!

Äppelkriget. #bloggswe

Förberedelserna inför 100-årskalaset fortsätter. Jag tror inte det är så mycket kvar att göra, egentligen.
I alla fall inte enligt min "att-göra-lista", men jag kan ju ha missat att skriva upp något viktigt på den. Fast det tror jag inte.

Igår fick vi gjort en hel del, inklusive lämna in tavlor för inramning och shoppa kläder till mannen. Tro det eller ej, men jag insisterade på att han skulle ha med en rutig skjorta hem! För dig som inte känner oss så väl, kan jag avslöja att garderoben är full av just rutiga skjortor och ett stående internskämt låter lite såhär:
-Vilken skjorta ska jag ha på mig? Varpå jag svarar "ta en rutig". Då suckar mannen trött och himlar med ögonen. Jag älskar att driva med honom och hans digra skjortsamling, men han tål det...

Vi har jagat blommor och hör och häpna, jag har planterat dem i krukor. Något sådant har jag nog inte gjort sen jag var med i 4H och odlade nässlor. Inte ogräset, utan krukväxten Palettblad som liknar nässlor.
Det står några blommor till och väntar på att bli omskolade, eller vad det heter på fikonspråk, så det kan mycket väl hända att jag gör om det. Mannen kanske låter mig göra detta, utan övervakning denna gången.

Skötseln av växter ligger helt i händerna på mannen. Att vattna är inte min bästa gren. Jag nöjer mig med att plocka bort vissna löv och kvistar, helt enkelt för att jag tycker det är fult att se förfallet, att förhindra detsamma genom att vattna, faller mig aldrig in.

Apropå grenar och växtlighet har vi glatt oss åt att äppleträdet frodas och bär mycket frukt i år. Tills älgen kom på besök och åt upp nästan allt häromdagen. Det hjälpte inte hur vi stampade, skrek och busvisslade åt den. Hon åt och tittade på oss helt lugnt. Inte ens när jag kastade mina tofflor på henne, fattade hon hur ouppfostrat hon betedde sig. När hon var mätt, andades vi ut. Några äpplen blev det över till oss.

Trodde vi, ja! Nästa morgon när mannen gick ut fanns det nästan inga kvar alls. Hon behövde antagligen lite nattamat också. Lite fel känns det när de vilda djuren är så ovilda att de inte reagerar på vare sig svordomar, visslingar och rop eller att man kastar tofflor och plankstumpar i skallen på dem.

Ett desto kärare besök fick vi igår när min faster och kusin kom för att hälsa på och kalasa. Grillad oxfilé och risotto blev det för att fira detta. Väldigt fin present fick vi också. Det ska bli spännande att prova viner från vingårdarna T och hennes man tittat in på. Stort tack!

Nu är det hög tid att fortsätta bocka av sysslorna på min lista. Baka, handla, plantera och klippa gräs. Samt lite allmänt pyssel, förstås.

Ha en fin dag och en härlig helg!
Här ska kalasas, så det blir inget nytt inlägg på ett tag, återkommer med rapport när lugnet lägrat sig och ordningen är återställd. Nåja, allt är relativt...