Oledig.

Sista "lediga" dagen på ett tag och den började med frukostmöte på jobbet. Så väldigt ledigt känns det inte då förstås, men vi har ju aldrig tid att diskutera med varandra annars. Sedan gick jag in på Ica och hämtade lite mat. Så oinspirerad och trött att jag inte kunde hitta på något för mannen att laga till i morgon. Jag trodde nämligen att jag jobbar heldag som vanligt, men det blir bara 10-15.

Inte för att det gör något eftersom fredagar brukar vara ganska lugna för mannen, så vi kan hitta på och laga mat tillsammans. Då fiskrätter är min avdelning var jag helt inställd på att laga en sådan idag, istället för att ha fiskfredag, vilket det alltid är när jag är ledig varannan vecka. Inga regler utan undantag, dock. Det gäller att vara flexibel och anpassa sig efter situationen.

Fast om jag ska vara ärlig infann sig inte lusten att stå i köket så jag gjorde det väldigt lätt för mig. Det blev sås över från förra fredagen och även om jag erbjöd vår kära gäst att äta upp den till frukost, så hamnade den i frysen. Idag serveras fisken med räkor istället för med musslor, och pressad potatis med inslag av broccoli, samt lite gröna blad.

Gårdagens mat smakade alldeles utmärkt och på tallriken såg det ut såhär:

Det blev självklart över en hel del av den helstekta kycklingen, vi äter inte upp en sådan själva. Längre, måste jag tillägga. Det fanns en tid då både mannen och jag lätt kunde äta upp en halv per person, fast då kände vi inte varann. Då jobbade jag mycket mer fysiskt än idag och ska jag vara helt uppriktig kunde jag äta upp en hel förpackning Stinas kyckling helt på egen hand.

Men det var länge sedan och vi blir ju äldre, med allt vad det innebär. Inte för att mannen lägger på sig, men det gör jag. Å andra sidan är det ett tecken på att jag trivs och mår bra, det har funnits tider då jag sett anorektisk ut och ändå ätit som en fullvuxen och hårt arbetande karl. För hälsans skull borde jag motionera, såklart. Om det inte vore så himla tråkigt bara!

Och strax är det dags för middag, så...

Ha en fin kväll och fredag!

Nattsudd.

Mannen och jag har fått en dålig vana. Vi sitter uppe alldeles för länge om kvällarna. Antingen pratar vi eller så ser vi gamla filmer, vilket är ganska nyttigt, roande och harmlöst. Vi är allt annat än pigga på morgonen, men sover inte överdrivet länge i alla fall. Det lär ha med åldern att göra, att vakna tidigt trots nattsudd.

Bokföring avklarad för denna gång. Nytt räkenskapsår är påbörjat och i det gamla är det bara momsredovisningen kvar. Där körde det ihop sig och jag vet inte varför. Men alla siffror är i ordning i alla fall, så det ska antagligen bara skickas in och granskas, antar jag. Det vore bara lättare att få in alltihop i själva bokföringsprogrammet...

Igår laddade jag slökokar'n med prima högrev och rotsaker, lök, vitlök, champinjoner, vin, glögg och en liten slurk grädde på slutet.

Den grytan blev jättegod och resterna finns till en dag då vi inte orkar eller hinner göra något annat.

Idag blir det helstekt kyckling fylld med baconspill och champinjoner som jag stekt upp med chili, thaibasilika, koriander och rivet limeskal. Till det ska jag göra en bulgurröra med lök, resten av champinjonerna, morot och majs. Det kan hända det blir en kall yoghurtsås med paprika och chili också. Chilin har varit lite klen på sistone, så det blir inte så starkt som det kanske låter.

Kycklingen är proppfull med fyllningen och åker snart in i ugnen. Mannen ska få avsluta sin arbetsdag först bara. Undrar om jag lurar någon alls? Hans kunder ringer inte sällan runt sex om kvällarna. Och mail med förfrågningar kommer ungefär när som helst på dygnet. Det är ju inte kontorstider som gäller för egen företagare. Varken mannen eller kunderna alltså.

Nu börjar han dessutom få europeiska kunder och förväntas bygga upp en kundkrets i Tyskland. Motkravet för det är att MAG bereder vägen genom att annonsera och presentera mannen för potentiella kunder på ett vettigt sätt. Uppsökande verksamhet är vanskligt, framför allt som avstånden är betydande och folk i regel är rätt skeptiska till telefonförsäljare.

Det kan bli hur bra som helst när det blir snurr på alltihop, men som vanligt får man beväpna sig med tålamod, eftersom marknaden är trög och traditionsbunden. Folk är ovilliga att ändra beteende, så är det bara. De gnäller på sina gamla leverantörer, för att de inte har artiklarna på lager och det tar 3-4 veckor eller mer att få hem dem.

Ringer de mannen tar det 1½ vecka som mest och dessutom letar han reda på sådant som andra inte hittar. Det finns inte många som han vare sig i Sverige eller i Europa längre. En gubbe som monterat ner alla möjliga bilar i atomer och satt ihop dem igen. Inte som på Mekonomen och liknande, där det jobbar ungdomar som knappt bryr sig om att ta körkort, än mindre mekat bil.

Jag hoppas och tror att kunderna inser att de har med ett proffs att göra och att hans expertkunskaper får komma till sin rätt. Det är frustrerande, långtråkigt och ensamt att jobba hemifrån när kunderna sviker genom att rådfråga och sedan beställer från annat håll. Vissa har visst ingen skam i kroppen.

På apoteket upplever vi samma sak ibland. Folk kommer och ber om råd, hjälp och gratisprover och sedan går de hem och beställer på nätet. I värsta fall är det inte ens från apoteket.se utan från en konkurrent och har således helt fräckt sugit åt sig vår kompetens, expertis och inte minst tid, utan att vi får något i gengäld. Det känns inte okej.

Jag får ofta frågor privat och jag vill gärna hjälpa mina medmänniskor och vänner. De är noga med att säga att de alltid handlar på det riktiga apoteket och det gläder mig mycket. Såklart hjälper jag den som har oturen att bo för långt ifrån originalet ändå. Man får inte vara knusslig, eller hur?

Nu ska jag duscha och fixa till min frisyr, den är inte som jag vill ha den. Det är den aldrig när jag är nyklippt. Det är inget fel på klippningen, det är stylingen som jag och frisören sällan har samma åsikt om. Men så länge det finns vatten, schampo och mousse hemma, så fixar jag det bättre själv. Man har ju varit i den branschen också...

Ha en fin lille-lördag och var rädd om dig själv och var omtänksam i dina handlingar!

Tjejmiddag.

Så snopen jag blev igår! Ingen ledig måndag, det var länge sen sist, minsann. Men en kollega var sjuk och det kommer alltid så mycket varor på måndagar. För tillfället kommer det mycket mer varor än det ska, vilket är otroligt irriterande, eftersom vi har så ynkligt lite plats. Något har hänt centralt, så beställningarna har varit fem gånger försäljningen.

Hur det kan bli så vet bara IT-nissarna på HK, däremot vet ingen hur det kommer sig att alla lokala min/max försvunnit, liksom hållbarhetsdatum på i princip alla artiklar. Vi lägger alltid in lokala min/max istället för de som föreslås centralt utifrån försäljningssiffrorna. Till ytan är vi nämligen ett litet apotek, men försäljningen är i klass med de bäst säljande stora apoteken.

Den ekvationen går inte ihop, vilket är lätt att begripa. Och eftersom det inte finns plats "bakom" för några varor alls egentligen, är lådorna under hyllorna smockfulla och går knappt att varken öppna eller stänga. Det är inte heller bra, ty det finns vissa varor vilka inte är med i planogrammet som då får en lagerplats i lådan och bör vara lätt åtkomliga. Kaos med andra ord.

För dig som undrar hur det gick med schemaläggningen och timmarna under fyraveckorsperioden kan jag meddela att Apoteket nekar att lämna ut schema för längre tid än fyra veckor för Unionens medlemmar, eftersom de inte vill gå med på att hålla "timbanken" på +/- 0 under samma period. Låter inte det som särbehandling/diskriminering på grund av facklig tillhörighet?

Det är mig veterligen inte lagligt. Jag förstår mycket väl att Unionen vill få bukt arbetsgivare som utnyttjar mertidsarbete som en besparingsåtgärd. Istället för att betala ut mertiden i pengar, så har timmarna lagts på hög för att utnyttjas inför storhelger och så vidare, vilket givetvis gjort att schemat kan bli väldigt oregelbundet och timmarna många, trots att veckoarbetstiden är avtalad till 30.

Jag påstår inte att det är så överallt, men det förekommer. Jag är inte heller överens med förbundet att det ska vara +/- 0 timmar, det kan gott vara +/- 8 timmar över en åttaveckorsperiod, som för medlemmarna i Sveriges Farmaceuter. Eftersom det för de flesta är en helt normal arbetsdag, tänker jag. Någon sorts kompromiss får det bli, för jag skulle uppskatta ett schema på minst 8 veckor.

Mitt nya schema har fått ändringar, visserligen inte några större, dock något irriterande och jag kan inte svära på att nästa månads (novembers) kommer att se likadant ut. Jag kan alltså inte räkna ut om jag kommer att börja 10 eller 11.30 en viss dag om 6 veckor. Behöver jag boka tid hos tandläkare, vilket brukar behöva göras i mycket god tid, måste jag alltså ringa chefen först...

Orimligt, onödigt och som sagt mycket irriterande för alla inblandade. Hoppas att parterna kommer fram till något vettigt utan att facket låter sig ledas i koppel och att Apoteket stävjar missbruket av mertidsarbete för att toppa bemanningen vid behov utan att spräcka budgeten. Bäst jag säger det igen, jag påstår inte att det är så på alla apotek, eller mitt, men det förekommer mer eller mindre.

Nu lite roligare saker, det kan sannerligen behövas. I fredags hämtade vi bästa A på Centralen och inledde vår prat- och myshelg med fiskmiddag. Rödtunga med musslor, pressad potatis och lite grönt på tallrikarna, vitt vin i glasen.

Vi pratade tills vi insåg att det nog var dags att sova lite också. Tjejmiddagen skulle gå av stapeln vid fyratiden, så att vi hann umgås ordentligt. Vi började med ostbollar och prosecco, det kom inte med på bild, men receptet på bollarna får du här. De få som inte gick åt under eftermiddagen/kvällen åt mannen upp när han kom hem.

Jag hade till slut bestämt mig för ett orientaliskt tema på själva trerätters middagen och att alla skulle hjälpas åt med tillverkningen av densamma. Sagt och gjort. A skalade och delade nektarinerna till efterrätten och C kokade kryddlagen till den och rev ingefära till allt annat. K gjorde raita, dukade och lite annat. G pressade vitlökar till allt möjligt och hackade chili, samt blandade dressingen till räkcocktailen på bilden här ovan.

Själv pekade jag med hela handen för att få ordning på alla tanterna damerna, samt strimlade grönsaker och höll på att glömma göra chapati, ett mycket enkelt tunt bröd som steks i stekpanna. Varmrätten som var en variant av Chicken Garam Masala serverades således med raita, mango chutney, ris, chapati.

Två kilo kycklingben åt vi upp, sånär som på fem stycken. Det var bra jobbat, tycker jag. Efterrätten var det ingen av damerna som kom ihåg att fotografera, men den gick också hem. Nektarinerna serverades med mascarpone, en mycket gräddig och len ost som används till tiramisu, till exempel.
Till dessa maträtter passade detta rieslingvin mycket bra och rekommenderas varmt till kryddstarka orientaliska rätter.

Det blev en lyckad kväll för alla inblandade tror jag och gav mersmak, så att säga. En skön blandning kvinnor, samtalsämnen från allvar till trams, högt och lågt, precis som sig bör.

Idag ska det bokföras. Om jag kan lösa problemet med dateringarna. Mannen skulle fakturera sin samarbetspartner, men fick besked om att det inte fanns ett bokföringsår med det datumet. Suck, varför inte då? Vi har ju inte stängt föregående bokföringsår än ju. Nå, medan slökokar'n puttrar precis under kokpunkten, får jag hoppas att jag också håller mig under den...

Ha en fortsatt fin tisdag och var rädd om dig! Du har väl letat fram reflexerna, det mörknar snabbt och i mörkret är alla kattor grå.

Ulfbåge och Connery.

Jag borde gå och lägga mig, men jag vill inte. Orkar inte, liksom. Du som kopplat mitt schema vet att jag jobbat sex av sju dagar vid detta laget och har flera lediga dagar att se fram emot nu. Dessutom är det hockey på TV om kvällarna, vilket börjar när vi nästan ätit klart middagen. Inte den bästa kombon, men landslagsmatcherna i VM och OS är sådant jag inte gärna missar.

Förr var det med pappa jag såg dem, det var vår grej. Mamma var inte intresserad och systrarna för små eller totalt ointresserade. Jag brukade lägga mig väldigt tidigt och läsa böcker på den tiden, men hockeyn och pappastunderna var ännu viktigare. Nu låter det kanske som om vi inte hade så många stunder utöver hockeyn, men så var det inte.

Han lärde mig knyta knopar och nästan att segla jolle. Jag tror det regnade för mycket den sommaren, så det blev inte så mycket med det. Däremot lite mer motorsport, om man kan kalla det så. När pappa slutade som kartläsare för min rallykörande "fille-morbror" tog jag som trettonåring över ett litet tag. En utmaning för en morgontrött människa som jag.

Vi åkte tidigt på lördagsmorgonen till avkrokar i Småland, Dalsland och Värmland och kom hem fram på småtimmarna på söndag. Jag har några troféer från dessa tävlingar och en incident som fick mig att drömma mardrömmar flera år efteråt. Inga egna skador, förutom på bilen eller så, men ett mycket tvivelaktigt beslut av medtävlare, vilka vi hjälpte att lyfta upp efter en kraftig vurpa, om att köra vidare trots att föraren inte alls verkade i form för det, vilket etsade sig fast i min hjärna.

Hur som helst hade jag den stora turen att skåda Christer Ulfbåge på håll vid något tillfälle och det uppvägde nästan den tråkiga händelsen, givetvis jämte de framgångar vi hade ute i buskarna. Ulfbåge var och är fortfarande en stilig herre. Jag erkänner att jag är svag för vithåriga män, det är därför Sean Connery är min absolute favorit alla kategorier.

Spelar ingen roll att han är lika gammal som min mormor. Han blir bara snyggare och snyggare med åren. Mannen är inte vithårig än, men jag älskar när han ger mig en blick över sina läsglasögon. Då ser han lite ut som Tomten. Och jag älskar Tomten. När han dessutom lagar mat till mig när jag jobbar sent och får lägga upp mina trötta fötter och bli ompysslad, då kan man inte ha det bättre.

Mat har det alltså blivit sen sist. Jag fick stränga order att inte lägga ut ett foto på dagens. Det var en mycket god risotto med salsiccia och oliver, men risotto ser aldrig bra ut på bild så vi skippar den.
I slutet på månaden och med frysen full av allehanda godis kan det bli såhär:

Pasta med korrrv

Blodpudding och stekt fläsk

Och i morgon är det fredag, vilket betyder fisk, i alla fall i vårt hem och jag tror att vår övernattande gäst blir glad för det. Ståkkhålmare, infödda eller inte, är inte bortskämda med prima fisk, därför ska hon få det för det är hon värd! Det är ett år sen sist hon var här, tror jag. Sedan på lördag kommer fler goda vänner hit och mannen flyr fältet med maken till en av dem.

Vi ska laga mat, flamsa och tramsa, äta och ha det allmänt gott. Vilket jag hoppas du också ska, på ett, flera, eller alla sätt. Var rädd om dig och din närhet!

Zombie.

Tjoho, så var det måndag igen då! Jag gillar ju sådana, vilket inte alla gör, men så är jag inte som de flesta på särskilt många sätt. Och de flesta har inte mitt schema heller. Apropå schemat så tror jag att jag har förstått vad det handlar om när chefen säger att vi bara ska få fyra veckors schema i taget. Unionen motsätter sig inte längre schemaperioder, men det faktum att timmarna ska vara +/- 0 från en period till en annan.

Vissa arbetsgivare vill gärna bolla med timmar över längre tid, så att man kan bemanna upp inför storhelger och annat. Medlemmarna i Sveriges Farmaceuter får ha +/- 8 timmar från en period till en annan och det är förmodligen dit arbetsgivaren vill komma med oss i Unionen också. Åtta timmar är en arbetsdag för de flesta och det är väl bra att ha när det kniper på grund av sjukdom och helger. Därför har jag full förståelse för att apoteket försöker, men det blir ju löjligt att straffa medarbetarna med hemliga scheman, när det är timmarna de vill åt.

Apoteksanställda är oftast fånigt lojala och tillmötesgående, alltså ställer vi alltid upp för både arbetsgivaren och arbetskamraterna. Det faktum att mycket få anställda inom apotek har 40 timmars arbetsvecka gör att ena veckan kan bli närmare 40 timmar medan nästa kanske bara blir 20. Men så länge man inte tycker det är ett problem, tycker jag att det är helt okej. Mitt schema är ju sådant och jag är jättenöjd. Därmed inte sagt att det passar för alla, såklart.

Det ska bli intressant att se hur det blir i slutänden. Det står i alla fall helt klart att arbetsgivaren inte bryter mot avtalet som träder i kraft 3/10 genom att göra ett offentligt schema för alla på apoteket, så länge timmarna stämmer över varje fyraveckorsperiod eller kalendermånad. Får vi inte det blir det inte någon trevlig stämning på jobbet och det kan väl aldrig vara arbetsgivarens mening...?

Igår vaknade vaknade jag av att mannen puttade på mig. Med andra ord hade larmet gått såpass länge att han vaknade och undrade om jag glömt stänga av det. Tittade på klockan och jodå, två minuter hade det varit igång. Visserligen hade jag öronpropp, men bara i ena örat och jag brukar vakna snabbt även med proppar i båda öronen. Då är man trött på riktigt!

Jag blev nästan rädd för mig själv när jag mötte blicken i spegeln. Det såg ut som om jag festat hårt hela natten och bara sovit två timmar. I själva verket var jag spiknykter chaufför och sov åtminstone fem timmar efter mannens gig på Bluesbåten. No Fear Tattoo Rhythm & Blues Revue gjorde det bästa giget jag varit med om, vilket ärligt talat inte är jättemånga, men ändå.

Med tanke på att de aldrig repar förrän speldagen, så är de förbaskat bra. Det är inte för att jag är groupie som jag säger det, jag hör publikens åsikter och det är bara positiva kommentarer. Och det är en fröjd att se hur roligt både bandet och publiken har. Vi hade dessutom turen att få njuta av Robert Tolfs munspelande. Jösses vad den snubben kan lira!

Mannen lagade middag till oss igår och himmel så gott det var! Vi diskuterade vad han hade för val innan vi somnade och trots att jag var som en zombie den morgonen kom jag ihåg att ta fram lammryggen ur frysen innan jag åkte till jobbet. Detta är vad han serverade mig:

Grillat lamm är gudagott och potatisgratäng är alltid smakligt och praktiskt. En matlåda blev det över och den får vi kanske slåss om. Fast vi sysslar inte med sådant. Det är onödigt och slöseri med energi att bråka. Vi har lunchen klar för i morgon i alla fall. Jag gjorde nämligen kålpudding för första gången på säkert 25 år idag. Hade behövt lite mer salt, men annars var den godkänd.

Jag gör hellre kåljox nästa gång. Det är mindre bökigt och godare. Eller det kanske beror på att jag övat mer på den än på kålpudding? Jag har aldrig varit speciellt förtjust i puddingen och det blir mycket mer disk när man gör den, det kan också ha betydelse för mitt motstånd att laga till denna klassiska maträtt. Jag är ju lite lat av mig.

Resten av den här lediga dagen har jag ägnat åt att leta recept och idéer inför en tjejmiddag som går av stapeln på lördag. Jag trodde jag hade bestämt mig för en förrätt, men stötte på problem när jag skulle hitta lämplig dryck till den och vad som är passar till varmrätt. Så jag funderade lite till och har några alternativ som känns bättre. Hinner antagligen ändra mig flera gånger innan fredag, då ska jag handla och förbereda, samt laga middag till vår långväga gäst, men det är ju fredag och enklare...

Ha en god kväll och tisdag! Var rädd om dig och din omgivning också!

Kalla mig Blixten.

När jag sätter mig i min fåtölj är klockan halv tio och jag är trött, men mätt. Ibland blir jag imponerad av mig själv. Jag är ju gräsänka idag, så jag var tvungen att laga mat själv ikväll, vilket öde. Man kan ju tycka att det räcker att jobba 10-20. Jag vet, det finns de som har det värre och aldrig kommer hem till en färdig middag, så det är överdrivet och kanske stötande att säga så.

Men man jämför ju med det man vanligtvis har och när det inte är som vanligt blir det nästan lite synd om en. Min lunchlåda bestod av gårdagens rester av rotmos och fläsklägg. Att det inte fanns någon senap i kylskåpet på jobbet anser jag är snudd på tjänstefel. Alla apotek jag jobbat i har haft Apotekets egen senap till personalens glädje och goda smak. För den är verkligen jättegod.

Nå, det gick såklart att äta lunchen ändå. Och så funderade jag på hur jag skulle få något i magen när jag kommer hem. Jag visste att det fanns kallrökt "finskinka" i kylen, men var lite tveksam till hur den mådde. Det fanns även en käsekrainer som inte låg i farozonen än. Vad kan man göra med antingen det ena eller andra?

Givetvis finns det massor med saker man kan laga till, men det måste ju gå ruskigt fort. Färsk pasta är den snabbaste maten som finns, så jag sprang in till Ica när jag hämtat bilen från parkeringen. Mitt passerkort krånglar ibland, men har man tur så är grinden öppen, eller öppnas av någon annan på vägen till bilen. Så först flyttade jag den, för alla som jobbar fredag kväll försvinner väldigt fort hem.

Framförhållning och planering är A&O. Snabb som en vessla kryssade jag mellan sådana som jag själv, men mestadels ungdomar faktiskt, genom butiken och hittade pastan fortare än kvickt. Fiskade upp en guldpeng ur handväskan och passerade förbi kassan som en blixt och var hemma 20.40. På med vattenkokaren, uppför trappan för klädbyte, ner och titta på skinkan.

Inte bra. Attans att vi glömt bort den! Men en korrrv är ju ändå alltid en korrrv, som Kommandoran sa. Slanta ner den och lite purjolök och pastavattnet är klart. På med stekpannan och värma upp korven, pastan klar på 2½ min, halvera tomater och tjoff upp i tallriken med riven ost före tio i nio.

Gräsänkemat

Ganska bra jobbat om jag får säga det själv. Min plan för resten av kvällen är att skriva klart detta inlägg lika snabbt, men det är inte genomförbart. Jag måste ju tänka lite under tiden. Nu är klockan till exempel 22 och jag har diskat i och för sig. Men jag måste duscha och umgås med Pondus innan jag släcker lampan före midnatt idag.

I morgon blir det nämligen också en snärjig dag eftersom mannen ska spela på Bluesbåten med No Fear Tattoo Rhythm & Blues Revue och det vill jag ju inte missa. Jag har lovat att köra hem honom och guran som den tvättäkta groupie jag är. Problemet är att jag jobbar till 18, vill byta kläder och hinna äta något innan de går på scenen. Sedan ska vi helst komma hem i skaplig tid för jag jobbar givetvis på söndag också.

Det brukar vara lättare sagt än gjort, för när de går av scenen är de så fulla av adrenalin och måste snacka av sig, säga hej till publiken och varva ner med en öl eller tre innan det ens blir tal om att åka hem. Vilket jag har full förståelse för, medan jag står och gäspar försynt i bakgrunden, så vad gör man inte för kärleken och musiken, liksom?

På söndag får mannen givetvis betala tillbaka genom att servera mig Dry Martini före maten och överraska med någon mumsig middag. Vilket han hade gjort ändå, för det är så vi gör i vår familj.
På måndag är jag ledig, igen. Sedan jobbar jag tre dagar och blir ledig en vecka till, förutom att jag förväntas dyka upp på ett möte mellan 9-10 nästnästa torsdag, alltså.

Jag har med andra ord inget att klaga på, men nu börjar jag bli trött och det är dags att dra sig tillbaka. Hoppas du har en underbar kväll och att helgen blir lika fin!

Övergiven.

Såsom ny Unionen-medlem har jag oförskyllt hamnat ur askan i elden igen. Det är inte så allvarligt som det låter, men jag lämnade ju Sveriges Farmaceuter för att jag tyckte de var odugliga och dyra. Nu påstår Apoteket att Unionen kräver att dess medlemmar ska nöja sig med fyra veckors schema, medan de i sin tur menar att det gör de inte alls.

Det enda som krävs från Unionens sida är att dess medlemmar ska ha en jämnare arbetstidsfördelning och det innebär att från en månad till en annan får timsaldot inte ligga på vare sig plus eller minus. Det tycker jag är bra, för det är många som utnyttjar det faktum att väldigt få har en heltidstjänst. Arbetsgivaren kan bolla med timmarna för att bemanna upp under högsäsong och hålla nere den när det är lugnare perioder. Nu menar jag inte enbart apoteksbranschen, utan generellt.

Vad Apotekets nya praxis består i och nyttan av att hålla det gemensamma schemat (som varje arbetsplats bör ha) hemligt för halva personalen är i nuläget mycket diffust. Chefen är på AC-möte idag och i morgon, efter det hoppas jag verkligen att vi får klara papper och en vettig förklaring. Jag pratade med en före detta kollega igår och hennes situation var densamma som min.

Obegripligt att Apoteket väljer att ställa till det för sina AC, de borde veta vid detta laget hur mycket arbete de måste lägga på schemaplanering. Det är ju så mycket enklare om vi kan byta dagar sinsemellan vid behov, men det förutsätter ju att vi kan se varandras arbetstider och lediga dagar. Som sagt, jag hoppas det handlar om ett missförstånd och inte något som orsakar onödigt missnöje, för oss som jobbar hårt "på golvet" och schemaläggarna, vilka egentligen borde koncentrera sig på annat.

Jag kunde verkligen inte haft mer tur med vädret under min lediga vecka. (Att det blev ledigt i måndags beror givetvis på att jag har för många plustimmar och de ska bort innan 3/10 enligt ovan.) Det är väldigt varmt ute på altanen, så jag får gå in och svalka av mig. Klagar inte, men konstaterar att det är för varmt att jaga svamp. Ute i buskarna lurar farliga djur och man borde kanske börja med burka för att slippa få med sig dem hem och på kroppen.

Det räcker bra med de konstiga och ilsket kliande bett både mannen och jag fått på armar och ben. Jag misstänker att Mayzan haft med sig någon sorts loppa upp i sängen. Så länge TBE- och borreliabärande fästingar håller sig borta är det ganska lugnt ändå. Men det är nog dags att fylla på fyrbeningarnas relativa skydd mot ohyra i alla fall, så slipper vi kanske fler bett.

Annars har vi det fint. Tittar på Chef's table om kvällarna och får nogsamt se till att vi är mätta och belåtna innan. Vissa program får en nästan att dregla ändå. Blir det för illa så åker ostbågarna fram. Men idag ska jag se till att vi har Mormor Ingrids äpplekaka att ta till. Vi ska nämligen äta kolja till middag och visst blir man lite sötsugen efter fisk?

Annars har det blivit rester från frysen de senaste dagarna. I måndags åt vi upp mannens slökokade Boeuf Bourguignon och igår gjorde jag en asiatisk nudelpytt av överbliven kyckling och korv:

Idag blir det fiskgratäng och i morgon slökokt rotmos och fläsklägg. Fick tag på en stor lägg på över två kilo, så det kan bli rester till fredagslunchen om inte svärmor vill komma på middag. På fredag kväll får det bli rester eller något annat snabblagat till mig själv, för mannen överger mig och åker till Uddevalla för att hjälpa en bekant med att tömma hans mors lägenhet.

Ja, han är en snäll människa som ställer upp när det krisar till sig för andra. (Det är en av anledningarna till att jag tycker så väldigt mycket om min man.) Synd att det är så få som kommer ihåg det när det kommer till gentjänster. Då verkar de så himla upptagna och gör sig mer eller mindre omöjliga att få kontakt med. Märkligt beteende tycker jag, speciellt när man inte ber om hjälp mer än en gång vart tionde år...

Ha en skön onsdag nu och var rädd om dig själv och andra!

Skarpaste kniven.

Jag tänkte inte alls skriva ett inlägg idag, men måste få dela med mig av min glädje över våra nya köksredskap. Mannen och jag kom äntligen iväg till Bagaren och Kocken för att lösa in min present från groupisar och andra goda vänner. Jag ville ha en ny stekpanna, ny pepparkvarn och en ny kniv. Efter att förmodligen testat personalens tålamod till bristningsgränsen i knivavdelningen kom vi hem med dessa utensilier:

Vem kan motstå en Porsche-kniv, trots att den vid första anblicken såg helt omöjlig ut. Just därför var jag förstås tvungen att prova den och den är bättre än vilken Global-kniv som helst. Jag gillar inte greppet på de sistnämnda. Helt fel balans i min hand och som tur var tyckte mannen likadant. Däremot låg en Wüsthof-kniv mycket väl i handen, men vi har redan en sådan kockkniv.

För dig som inte känner mig väl vill jag påpeka att en Volkswagen har jag aldrig velat ha, så det är inte därför valet föll på Porsche. Den är av Santoku-modell, vilket vi redan har en, men jag är mycket förtjust i den och är så användbar. Vi ska skicka iväg ett antal knivar för skärpning och det är dags för den "gamla", då måste jag ha en annan under tiden.

Om någon har tips på bra knivblock är jag tacksam. Vi behöver bättre och mer lättillgänglig förvaring än vi hittills haft. Nästa steg är att lära sig skärpa knivarna själv, men där är jag inte riktigt ännu. En stekpanna fick följa med hem också. Den gamla är fyra år gammal och börjar ge med sig. Den nya är fin och har två handtag, vilket anas på bilden ovanför.

Den är relativt tung, så det behövs. Den är av gammaldags gjutjärnstyp, det vill säga, ju mer man använder den, desto mer instekt blir den och insidan ska mörkna med tiden. Det ska bli spännande att börja om från början och slippa "non-stick" igen. deBuyer heter den och det märket har jag aldrig hört talas om förut, men jag tror vi ska komma bra överens.

Salt-och pepparkvarn blev det också. En extra bonus var att de var laddade redan. Träkvarnar är så mycket trevligare att hålla i än plast-dito. Och bok är ett vackert träslag. Zassenhaus har 25 års garanti på kvarnverket, det borgar för kvalitet, tänker och hoppas jag. Något mer blev det inte, men jag har faktiskt en slant över att spendera i denna trevliga butik.

Efter detta besök åkte vi till Ica för att skaffa ostbågar och ispåsar. Vi hittade fina jalapeños också, därför blev det mellanmål när vi kom hem och startade grillen. Planen var ändå att grilla karré, så det passade ju fint. Först fick jag riva ner en massa olika ostskalkar som låg och skräpade på vår osthylla i kylen och blanda med färskost. Ena osten har sex år på nacken, den hade huvudrollen i våra poppers idag. Näe, den har inte legat i vår kyl i sex år, men är lagrad så länge och helt grym!

Så gott och bara lite onyttigt. Men middagen som sådan var ju väldigt nyttig, så vi låter udda vara jämnt. I morgon blir det kycklinglår och bulgurröra. Sedan får vi planera för kommande vecka, så att både jag och mannen vet vad vi ska laga för mat. Plötsligt har vi fått ont om tomma matlådor, vilket betyder att frysen är full av mat.

Lammet borde vara på väg om några veckor, därför behöver vi hålla igen på inköp och "överflödig" matlagning. Hur nu det ska gå till när jag är hemma nästan en hel vecka till? Jag får hålla mig mig själv i strama tyglar, eller låta mannen laga maten. Han är mycket bättre än jag på att göra mat för två. Jag lider fortfarande av dagmammesyndromet och tar till lite extra.

Å andra sidan är jag väldigt bra på att koka soppa på en spik, eller att få två hekto köttfärs att likna fyra. Det är då santukoknivarna kommer till sin rätt. Finhackade champinjoner och grönsaker drygar ut många rätter, så till den milda grad att svamp- och grönsaksratare grundligt luras att tro att det är mer kött än annat. Många dagbarn har jag bedragit på detta sätt och de mår bra såvitt jag vet...

Om mannen gör det han måste i morgon och jag orkar ur sängen i skaplig tid tänkte jag att vi ska jaga svamp. Företrädesvis kantareller, men jag vet inte hur sent ute vi är. Men när jordgubbsplantorna går i blom efter omplantering, så borde det inte vara omöjligt att hitta kantareller nu. Om så är fallet, torde ändå trattisarna var på gång och det är inte heller fy skam.

Det är bara det där med platsen i frysen då, men det får vi lösa på något vis. Vi har en nätad dörr som kan få tjäna som torkplats och gamla glasburkar har vi nästan till förbannelse. I värsta fall får vi klä spaljén med svamptrådar. Det är bara att jaga fatt de små gynnarna alltså och lösa eventuella förvaringsproblem efter hand. Precis som man löser livet i övrigt, efter hand...

Ha en skön lördagskväll och god söndag!

Helt enkelt.

Jag har visst haft något annat för mig under en veckas tid, än att blogga. Visst ja, jag har jobbat och varit ovanligt trött och tillbakadragen. Har haft mardrömmar och därmed inte sovit särdeles gott, så jag har tidvis gått på autopilot och ren vilja. Jag är en ganska enveten person och ger inte upp i vare sig första eller andra taget. Nu har jag dock ledigt i en hel vecka och tänker ladda batterierna.

Plan 1 var att fira vårt "bonusbarn" med utflykt och annat mys, för att fortsätta mysa med barnbarnen på annan ort, men den förstnämnde är krasslig det fick ställas in och barnbarnen är på campingturné med sina päron. Hoppas Jonna inte är alltför åksjuk, så att de kommer fram till Vimmerby och hinner med alla roliga grejer där innan det är dags att åka hem igen.

Mannen och jag ska beställa visitkort, vilka tydligen har stor betydelse för att få komma in på en mässa i USA som mannen ska bevista i oktober/november. Jag tycker det verkar vara ett onödigt och fånigt krav, men å andra sidan är det väl aldrig fel att kunna lämna ett visitkort till potentiella kunder, oavsett om det är i Sverige eller någon annanstans.

Jag har större förståelse för att ett intyg på att företagets registreringsbevis krävs, men det känns också lite malplacé så som samarbetet ser ut för tillfället. De har lite konstiga idéer, amerikanerna...
Trump är ju ett märkligt "fenomen", till exempel. Jag kan inte begripa varför han inte blivit rullad i tjära och fjädrar ännu. Bokstavligen, alltså.

Plan 2 är att relaxa med svampjakt och pappersarbete. Låter inte särskilt avslappnande kanske, men det kanske känns bättre när pappersarbetet är gjort. Att ströva i skogen är alltid bra oavsett om man får en fångst eller ej. Fångar man något får man rensvin och med rensvin slappnar man av ännu mer. Lite barr i svamppaketen ger bara lite extra viltsmak, så där ser jag inga problem heller.

Vad ska jag hitta på alla andra dagar då? Ett nytt försök att spendera presentkortet på Bagaren och Kocken kanske, det känns rätt och lagom. Jag trodde att ett besök på Gunnebos Matmarknad kunde vara ett lämpligt tidsfördriv, men den gick av stapeln förra helgen när jag jobbade. Förbenat också! Finns det något annat i närheten är jag tacksam för tips.

Vi har hittills inte haft älgbesök, därför har vi ett överflöd av äpplen och jag skulle kunna göra hur många Mormor Ingrids äpplekaka som helst. Problemet är att vi inte är så begivna på efterrätter, mannen och jag. Äpplemos går bort, det finns ingen rätt där sådan kommer till sin rätt enligt oss. En het chutney kanske skulle funka?

Så jag tar tacksamt emot tips på en sådan och dessutom ditt bästa recept på hemlagad vaniljsås. Jag lagar förvisso gärna mat, men resten av husmorssysslorna är jag rätt usel på. Safta och sylta är inte min förtjusning, jag nyttjar helt enkelt inte slika produkter i tillräcklig utsträckning, inte heller anser jag mig ha tid till det. Vilket kan ses som en sanning med modifikation, men jag föredrar korsord då.

Jag tycker jag har gjort tillräckligt för idag. Tvätta sängkläder, bädda rent, handla, blanda drink, grilla tonfisk, blanda sallad och plocka fallfrukt borde räcka för en dag, eller hur? Nu tittar vi på en klassiker, Riddarfalken från Malta med Humphrey Bogart som Sam Spade. Inte politiskt korrekt någon stans, vilken film från 40-talet kan anses det numera?

Icke desto mindre är det underhållande med svartvita filmer, fast jag har aldrig begripit och kommer aldrig begripa varför Bogart blev så hyllad som  skådespelare. Minspelet går från hårdkokt till cynisk och halvkokt, beroende på mängden alkohol eller droger han råkar få i sig i filmerna. Att Lauren Bacall, en av de vackraste filmstjärnorna i världen, blev hans fru som tjugoåring och sörjde honom djupt när han dog tyder på att han hade större kvaliteter IR än på film, får man anta.

God kväll och natt önskar jag dig och här kommer bilden på dagens middag!

PS. Mormor Ingrids äpplekaka gör man genom att klyfta ett antal äpplen i en smörad form, strö över 1 dl mjöl, 1 dl socker och hyvla över 1 hg äkta smör och skjuts in i ugnen, tills den blivit knaprig på ytan och fått vacker färg. Enklare och godare finns inte!

Irritationsmoment.

Det är lördag och det har gått några dagar sen sista inlägget. I torsdags kände jag mig uttömd efter onsdagens känslomässiga utlägg om vissa Hovåsbors invändningar mot ett hospice där. Om någon tror att jag drar alla Hovåsbor över en kam vill jag bestämt dementera detta. Jag blev upprörd över några Hovåsbors argument och vädrade detta.

Igår var jag för trött för att ens tänka och formulera några rediga tankar överhuvudtaget.Vissa dagar på jobbet har den effekten på en. Krävande kunder, många kunder och knappt någon tid för återhämtning. Det är emellertid skönt att ha stabila kollegor, som står pall för att lösa arbetssituationen och problem som alltid uppstår eftersom vi jobbar med och för människor.

Under en längre tid har vi haft en tf chef och det har fungerat utmärkt. Alla vet vad de ska göra, när det ska göras och varför. Alla har känt sig trygga och lugna i sin roll och kunderna uppskattar våra insatser och många är trogna stamkunder, men blir i vissa frågor ledsna och upprörda över förändringar som nu sker. Jag som är nyast i gänget får avvakta och se vad som händer för att bilda mig en egen uppfattning om hur det kommer att bli fortsättningsvis.

Om det är något jag lärt mig under mina 15 år i apoteksbranschen är det att kunderna uppskattar att se välbekanta ansikten och att de gärna överlämnar sin plats i kön för att få "sin" receptarie om de får välja. Det handlar om förtroende från kundens sida, kanske det är någon som har gett lite extra tid någon gång för att förklara hur, var, när och varför en medicin gör bäst nytta...

Det är mycket som förväntas av oss som jobbar på apotek. Vi ska tydligen vara doktorns förlängda arm. Det få inser är att vi inte får ställa diagnos, men däremot är läkemedelsspecialisterna. När det tar "onödigt" lång tid att få fram en medicin till en kund kan det bero på att doktorn inte tagit hänsyn till ålder, vikt, dos eller indikation, utan slentrianmässigt klickar i ett läkemedel.

Då ska farmaceuten ifrågasätta receptet om inte doktorn skrivit "SIC" eller "OBS", vilket betyder att det finns en eftertanke och en mening med just denna förskrivning. Det tar tid att leta rätt på doktorn, vilket inte bör ske framför kunden i många fall. Sedan kanske rätt dos och mängd antibiotika, vilket oftast är orsaken till att mina kollegor får ringa upp läkaren. ska blandas till och det tar också tid.

Det är inte roligt att sitta med ett barn som har ont, är ledsen och vill sova, det förstår ju alla och envar, Ingen vill heller stå i kön på sin lunchrast, eller på väg hem från jobbet när maten ska lagas, barnen badas, luskammas och förhöras på dagen läxa. Där och då uppstår ibland onödiga irritationsmoment, för att läkaren var stressad och skrev fel.

Ska då farmaceuten "få fan" för att hon eller han gör sitt jobb och ifrågasätter ordinationen? Nej, givetvis inte. Men vem får bära hundhuvudet om doseringen blir fel och effekten av medicinen uteblir eller ännu värre, det blir biverkningar och i värsta fall fel medicinering med allvarliga följder? Det är givetvis farmaceuten som får varningar och om det är riktigt illa, blir fråntagen sin legitimation.

Så snälla, tänk på vem som diagnostiserar bäst, vem som kan mediciner bäst och vem som vill ditt bästa nästa gång du står och stånkar i apotekskön! Själv jobbar jag inte med receptbelagda läkemedel, men jag har ganska gedigen utbildning vad gäller dem också. Och att icke receptbelagda mediciner är ofarliga är en myt. Därför frågar egenvårdsspecialisterna "dumma" frågor ibland...

Men det är av omsorg om dig, för att vi ska få en helhetsbild av dig, och eventuella andra mediciner som kan "krocka" med till synes enkla och ofarliga egenvårdspreparat. Jag tror jag talar för alla som jobbar på apotek när jag påstår att känslan då en kund kommer tillbaka bara för att säga att du "hjälpte mig", "räddade mitt sexliv", "brydde dig" eller "tog dig tid att förklara", är helt obetalbar.

Det tog lång tid för mig att komma fram till pudelns kärna med kvällen inlägg, men med detta vill jag ha sagt att vi är underbetalda med tanke på vilket ansvar och betydelse vi har för folkhälsan. Ibland går kunden helt enkelt hem utan att ha spenderat en enda krona, men har fått lätta sitt hjärta och kommit fram till att det finns hjälp hemma, på grund av att någon lyssnat och förstått...
Vem tror du att de kommer tillbaka till i andra frågor nästa gång?

Eftersom Matlust är namnet på min blogg kan jag inte hoppa över det momentet, även om timmen är sen och jag ska gå och lägga mig. Idag lagade mannen en utmärkt risotto, men eftersom sådana ser ganska oaptitliga på bild får du först en bild av gårdagens middag som ser mycket bättre ut.

Rostas med potatisgratäng är inte tokigt alls. Resterna av gratängen åt jag till lunch med resterna av torsdagens grillade kyckling.

Ogrillad kyckling, men den blev grillad och suverän!

Jag älskar rester som blir till lunchlådor! I morgon äter jag risotto till lunch på jobbet och är lovad en slökokt Boeuf Bourguignon när jag kommer hem. Jag har världens bäste man!

På måndag är jag ledig och då lagar antagligen jag maten, så mannen får ladda för tisdag-torsdag-passet. Efter det är jag tydligen ledig en hel vecka. Inte ska jag koka äpplemos som en av mina kollegor gör när hon är ledig, men kanske en chutney. Eventuellt göra  Mormor Ingrids äpplekaka också. Tvätta kläder förstås, blogga och förhoppningsvis hälsa på barnbarn.

Ha en fortsatt god helg och var rädd om dig!