Aldrig mer.

Lika bra jag tar chansen att skriva lite idag, jag tycks aldrig veta när jag har tid och ork igen. Jag ska aldrig mer jobba nio dagar i rad, i alla fall. Mitt i detta jobbmaraton blev jag förkyld och alldeles matt i kroppen. Jag åkte runt med ett miniapotek i min väska och spritade mig noga före varje besök. På torsdagen hade jag mat-turen och det var nog bra.

Ingen var gladare än jag när klockan blev fyra i fredags och jag var "svartad" för helgen. Det vill säga att sista gången jag pratade med bemanningen och tackade ja till jobb i morgon, tisdag och torsdag, passade jag på att be dem att inte ringa under helgen. De är glada och tacksamma för alla gånger jag tackat ja, och ser ju hur mycket jag jobbat, att det aldrig varit något problem att tacka nej.

Möjligen var mannen lika glad som jag, vi har inte sett så mycket av varann de senaste dagarna. Dels på grund av mitt myckna jobbande, dels för att han varit iväg på två rep. Dessutom blev han sjuk igår, såklart. Fast han fick värk i kroppen, det fick inte jag, vilket jag är tacksam för.

Mannen skaffade hem en hel gös på fredagen och tillagade den också. Jag hade order om att vila. Inte mig emot! Jag fick dricka rosé under tiden, så jag hade inget att klaga på.

Han lagade till fisken i foliepaket, med lök, gräslök, citron och mycket smör. Jättegott blev det! Nu vill inte mina mobilbilder synkas med datorn, så någon bild på den maten kan jag inte presentera, tyvärr. Du får hålla till godo med mannens baksida...

Jag tycker inte om när saker och ting som funkat bra plötsligt inte gör det, och jag inte fattar hur jag ska ställa det tillrätta. Vi, eller först och främst mannen, brottas med en kass fiberanslutning också. Vi betalar för en hastighet som bredbandskollen inte mäter upp. Inte på långa vägar! Frustrerande är bara förnamnet. Vissa saker ska man inte behöva bråka om, eller med.

Nå, det går ju att fixa till bilder på annat sätt, här får du en bild på gårdagens middag.

Oxfilé med en sorts rödvinssås och hasselbackspotatis smakade inte så dumt. Sedan tittade vi på "Hälsningar från" och lite filmer. Varken mannen eller jag hade ork till nåt annat. Jag tog mig i kragen och hämtade lite förnödenheter tidigare på dagen, samt befriade huset från hemskt mycket katthår och annat "bös" och ungefär där tog min kraft slut.

Jag mår dock mycket bättre idag, men med mannen är det lite värre. Fast han håller i grillningen av kycklingen ute i den ganska behagliga värmen i uterummet. Jag har gjort en sallad och dukat därute. Vi har filtar och infravärme om det skulle behövas...

Infravärmen satt bra, filtar behövdes inte. Maten smakade alldeles utmärkt och det var en skön stund, förutom att tiggarkatten C satte klorna i sin manlige slavs ben hela tiden för att få en smakbit. Mig gör han inte så med särskilt ofta, för han vet att det inte lönar sig. Ja, det är jag som är den elaka slaven. En inte så bra slav, alltså.

Detta inlägg skrivs i både presens och dåtid, eftersom jag alltid tror att det inte ska ta så lång tid att skapa ett sådant. Som alltid kommer livet emellan och det är viktigare än ett blogginlägg. Sanningen att säga har jag inte brytt mig om vare sig mobil eller dator idag. Mannen och jag har lite att komma ifatt med och är ganska trötta, därför tar allt längre tid än vanligt idag. Till och med att prata.

Jag gjorde en sallad med sojabönor, tomater, fetaost och spenat och blandade med en vinägrett. Det blev jättegott och dessa bönor är numera mina favoriter. Små, trevliga och inte så mosiga.

Nu är det dags att avsluta detta något mosiga inlägg och förbereda morgondagen. Kaffemaskinen ska vara laddad. Skål, sked, müsli, smörkniv ska stå på köksbänken. Middagsmaten ska vara något sånär planerad och eventuellt ska en lunchlåda eller två tas upp ur frysen. Jag avskyr att stå upp tidigt som du vet, och ingentingen får rucka på det relativa lugnet innan det är dags att åka till jobbet.

Att arbetsdagen kan vara mer eller mindre kaotisk är däremot inget som stör mig nämnvärt. Det hör till sakens natur när man har med människor att göra. Flexibilitet är mitt andra namn, som sagt.

Ha en god natt och en fin Valborg och 1:a maj! Auf Wienerschnitzel! 

Sanitära olägenheter.

Jag har visst gått över tiden, det vill säga att det är mer än en vecka sedan jag gjorde ett inlägg. Inget annat, om nu någon trodde det. Jobb, jobb och jobb har det varit och när det inte varit jobb har jag passat på att sitta ute i solen. Och byta däck på min Pärla som mannen fick åka till besiktningen med igår. Jag fick nämligen mer jobb, fast jag var så orolig för motsatsen.

Chefen ringde mig efter ett avslutat pass på avdelning fyra förra veckan och ville boka mig fyra dagar denna vecka. Detta innebär att jag efter kvällens arbetspass jobbat sex dagar i rad och på fredag blir det åtta av nio dagar. Jag är nämligen helt ledig i morgon. Då ska jag passa på att bli av med en förkylning som slagit klorna i mig.

Jag har klarat mig från alla konstiga förkylningar och influensor som grasserat i vinter, och just när man tror att risken för att smittas är över, då drabbas man. Är det inte märkligt? Jag brukar visserligen inte bli sjuk alls. De dagar jag varit tvungen att stanna hemma från jobbet de senaste fem åren kan jag faktiskt räkna på ena handens fingrar...

Lite ont i halsen har jag och snuvig är jag, men jag har ingen feber och om jag spritar mig duktigt går det bra att jobba. Många av mina arbetskamrater har varit sjuka och det är ju på grund av det som jag har fått så många arbetspass sedan starten i februari. Jag har alltså jobbat i drygt två månader och känner mig ganska varm i kläderna vid detta laget.

För det allra mesta känns det som att jag gör nytta och när vårdtagarna säger att de hoppas jag kommer tillbaka snart eller oftare blir jag ju väldigt glad. Det finns egentligen bara ett ställe jag inte vill gå till och det gäller för alla i hemtjänsten, såvitt jag vet. Igår ringde en arbetskamrat och bad om hjälp för att hon skulle städa där själv, i två timmar. Det var ingen i lunchrummet som ställde upp.

Jag skulle verkligen inte vilja göra det heller, så vi stuvade om i våra scheman så att vi kunde hjälpas åt och slippa tillbringa mer än en timme i det huset. Det känns inte som att man gör någon större nytta där och det är knappt att försöket ens uppskattas, men vad gör man?  Man andas genom munnen under febrilt tuggummituggande och städar på medan näsan och ögonen rinner.

Sedan ställer man sig ute och vädrar ur kläderna, samt andas djupt innan man åker tillbaka till kontoret och avslutar dagen med rapportering och inlämning av nycklar och mobiltelefon. Man skyndar sig hem och slänger in arbetskläderna i tvättmaskinen och duschar länge. Ja, du läste rätt. Till och med jag duschar länge efter den arbetsuppgiften...

Nu ska jag inte prata mer om det stället, för bara tanken på det får min näsa att börja klia, precis som vissa andra riktigt otrevliga saker gör. Som att rensa avlopp. Fast jag kan göra det numera, utan att börja kräkas okontrollerat, jag bara ulkar oavbrutet, men avslöja inte det för mannen. Vi har delat upp arbetsuppgifterna i hemmet så bra redan, tycker jag.

Och bilen går bra? Nej, Pärlan fick två 2:or i besiktningen! Förbaskat också. En spindelled och vänster yttre styrled måste bytas. Där rök pengarna till nya tapeter till gästrummet och gardinerna i vardagsrummet, liksom. Det får vänta tills Pärlan är fixad och såld, antar jag. När jag fått lönen på fredag ska jag i vilket fall som helst beställa tid för klippning, det behövs verkligen nu!

Svärmor har sålt sitt hus fick vi veta igår. Hon hade två visningar förra veckan, så det gick lika fort som med vårt hus. Vi lär således inte ha några fritidsproblem fram till augusti. Eller det kanske är just det vi får? Ingen fritid alls väl är ett problem? Men ju snabbare vi kan flytta hit henne, desto lugnare får vi det senare, vilket alla kommer att må bra av, så det är bara att bita ihop och sätta fart.

Idag ska jag laga till en asiatisk gryta av den andra halvan av den fläskfilé vi tinade upp igår och helstekte en halva av. Termometern måste ha hamnat fel eller fått krupp, för köttet var överstekt och tråkigt. Såsen var dock god, liksom mannens råstekta potatis. 

I söndags blev det enkel, men god lunch innan jag åkte till jobbet; kycklingben på spenatbädd och mozzarellasallad:

Eftersom jag jobbade kväll även i lördags kunde vi tillsammans åka till Kustcharken och hämta fläskkotletter till middagen. Tjocka skivor med svålen kvar, som sig bör.

Svålen skulle jag aldrig äta, men köttet blir så mycket saftigare och trevligare om den finns kvar under tillagningen. De fåniga ben- och svålfria tunna skivorna som numera ofta dyker upp i köttdiskarna kommer aldrig att bäras hem till oss, det kan du lita på!

När jag slutade jobbet i fredags åkte jag raka vägen till vår fina fiskaffär och kom hem med en krabba som vi delade på till förrätt och några fina skivor laxöring som mannen fick grilla.

Vädret var perfekt för att njuta av allt det goda i uterummet. Jag hoppas att det fina vädret kommer tillbaka till helgen åtminstone. Jag ska inte jobba, nämligen. Mannen och jag behöver umgås med varann och ha lite roligt tillsammans. Det har blivit lite för lite av det på sistone. Jag känner att jag hela tiden upprepar samma frågor, som: "vad ska vi äta?", "när ska du repa?", "Har C fått medicin?".

När jag är ledig tvättar jag kläder, städar och bidar min tid medan mannen jobbar. I ärlighetens namn städar han ibland när jag jobbar. Men tvätten tar jag hand om, du vet det där med arbetsfördelningen vi kommit överens om? Tvättar gör man förvisso oftare än man rensar avlopp, men ändå. Jag är nöjd med avtalet och mannen har inte klagat, än...

Han pysslar lite mellan sina telefonsamtal och det senaste pysslet resulterade i att vi kommer åt våra toalettartiklar och andra saker i skåpet i badrummet. Vi har ingen annan självklar plats för kattlådan som givetvis varit i vägen för skåpdörren. Nu har dock mannen sågat itu dörren och satt dit ett gångjärn till, så att den kan öppnas helt och hållet ovanför kattlådan.

Tänk att man kan bli så lycklig över en sådan liten detalj! Nu når vi handdukar, hårmousse och fön utan att behöva orma sig in genom en smal öppning och riskera att trampa i kattoaletten om man mister balansen eller att få sendrag. Nästa lilla detalj är att borra hål för sladdar till ner till eluttaget, så att tandborstarna kan laddas med dörrarna stängda också.

Ha en fin dag nu och var rädd om dig!

PS. Jag är kanske en stolla, men jag tackade nyss ja till att jobba i morgon också. Det är inte lika hårt jobb på hemmet som i hemtjänsten, så det ska nog gå fint och jag är "svartad" över helgen och ingen kommer att ringa mig då.

Låt hjärtat va mé!

Det är måndag, jag är ledig och det känns bra! Förra arbetsveckan slutade på 38,5 timmar till slut, vilket jag alldeles nyss rapporterade till Aea. Fint att vara ledig så man kan bädda rent i sängarna, tvätta arbetskläder och allt annat. Synd att vi inte har en torktumlare. Även om tvättstugan är varm tar det tid att få lakan och sådant skåptorrt.

Snabeldraken måste ut igen och vinterkläderna ska upp på vinden. Var det någon som sa "ledig"? Nåja, jag har ju halva morgondagen på mig också, innan jag ska inställa mig på sjukhemmet. Jag har bekantat mig med avdelning tre i veckan som gick och det var trevligt! Härlig personal och mysiga inneboende. I morgon och på torsdag ska jag vara på avdelning fyra.

Min kära lillasyster kommer antagligen bossa runt med mig, och det kan ju bli en spännande upplevelse! Jag gör som jag brukar, det vill säga lyssnar, iakttar, lär och gör som jag blir tillsagd, det brukar bli bäst så. Ordinarie personal är gamla rävar, oavsett ålder, och jag är övertygad om att de har koll på läget och allas bästa för ögonen. Speciellt de gamlas...

Jag har alltså haft fullt upp med att lära mig namn, vanor och beteenden hos, för mig nya människor, vilket är ganska påfrestande och jag är, om inte utmattad, så väldigt trött i huvudet. Egentligen borde jag ha ledigt minst två hela dagar, men samtidigt finns oron över alla tomma dagar i min almanacka. Därför är det svårt att säga nej, när bemanningen ringer.

I morse gjorde jag dock just det, med motiveringen att jag jobbat fem dagar och är bokad i morgon. Hon hade full förståelse för det och skulle återkomma en annan dag. Onsdag och fredag är fria för bokning. Lördag och söndag är bokade sedan länge. Men sedan är det tomt ända till helgen i vecka 21. Hujedamej, den sortens stress är den enda jag har problem med.

För övrigt är det inte lätt att stressa upp mig, ty inget går lättare, snabbare eller bättre för att man skyndar sig, snarare tvärtom. Jag gillar ett högt arbetstempo, när det händer saker och man får lösa problem. Att sitta overksam och vänta på att något ska hända är lite svårare. Inte när jag är ledig, förstås. Då är jag otroligt lat och prokrastinerar gärna.

Som nu, när jag borde hänga upp andra omgången tvätt och röja i garderoben, sitter jag hellre här och skriver blogginlägg och funderar samtidigt på hur jag ska tillaga två grishjärtan vi valde att ta upp ur frysen igår. Enligt vissa googleträffar ska man koka långsamt under lock i en timme eller lite mer, enligt andra ska man behandla dem varsamt, ungefär som fläskfilé.

Vad har vi då ätit sedan förra inlägget, det måste du ju undra, även om du kanske inte tycker att hjärta låter så trevligt? Många har svårt för det där med inälvsmat, vilket är synd för det är både gott, nyttigt och billigt. 30:-/kg för grishjärtat, fast i det här fallet var det två stycken i paketet vi hittade på City Gross för några veckor sedan.

I tisdags gjorde jag, precis som utlovat i förra blogginlägget, kalvlever på restaurang Grodans vis och det gjorde jag bra! Rödvinssås ska man ha till, stekta champinjoner, äpplen och lök likaså. Köttskivorna vänds i mjöl och steks mycket hastigt på hög värme i smör och olja för att få en vackert rosa kärna och inte bli sega som skosulor.

I onsdags smorde mannen kråset i Musselbaren på Smögen under något företagarevent och jag fick kalasa på detta i min ensamhet.

Så kan det gå när man (han) inte kollar mina arbetstider bättre. Jaja, det går (nästan) lika bra med selleri. På torsdagen värmde vi en färdig chiligryta och hade vitlöksbröd till den. Mannen revanscherade sig på lördagen och serverade en mycket god fiskgryta till sin utsvultna och nästan svimfärdiga hustru efter en dag utan mat, fast det var ju inte hans fel...

Ja, jag vet att jag hoppade över fredagen, men då hade vi inte tid att äta tillsammans, för vi var hos barnbarnet som fyllde 6 år minsann, och sedan tog jag med mig en låda mat till jobbet och mannen grillade Buvalliter i uterummet. Inte ortsbor då, utan korvar från den eminenta Kustcharken. Besök gärna den i Askum och köp med dig finfint kött från lokala gårdar, och mycket annat gott!

Igår var det söndag och jag fixade middagen innan jag åkte till jobbet. Vi hade lövbiff i kylen och lite grönsaker, plus några skrynkliga tomater vilket blev en rasande snabbt lagad middag med papardelle till, och god också.

Snabbmat är inte onyttig eller dålig mat, i alla fall inte i det här huset. Det finns så mycket bra mat som man kan laga till på en halvtimme eller mindre. Fisk, kyckling, fläskfilé, nötkött, korv och soppor till exempel. Sedan gör man, när tid finnes eller har en slökokare, delikata rätter av sega och stora bitar kött och man har det bästa av två världar.

Matsedeln för resten av veckan är inte klar. Alls. Jag vet inte ens om mannen kommer att vara hemma på onsdag och torsdag, eller om han repar. Mat behövs förvisso oavsett, men du fattar problemet? Laga mat eller värma portioner? När ska det lagas och ätas? Vem ska laga? Det löser sig alltid, flexibel är mitt andra namn...

Ha en härlig måndag och var rädd om dig!

Tippen är toppen.

Det gick bra att jobba en hel vecka. Efter en koll av hur många timmar mina inbokade dagar denna vecka ger, tackade jag nej till ett pass igår. 38 timmar är ganska lagom, tycker jag. Därför är jag ledig idag också. Vi ska bara byta däck på min bil, förutsatt att mannen hittar fälgkorset. Det gick lite fort i garaget där i slutet av flytten, så det finns inga anteckningar om vilka lådor som innehåller vad...

Annars skrev jag ner allt innehåll, låda för låda och rum för rum, så att de skulle hamna på rätt plats och snabbt kunna hitta det som ännu inte packats upp, när behovet uppstod. På det viset behöver man inte krafsa i varenda flyttkartong varje gång, bli svettig och upprörd, eller anklaga någon för att ha förskingrat viktiga saker om man är lagd åt det hållet. Fast det är ju inte vi.

Nu gäller det bara att få svärmor med på samma smarta idé. Ja, nästa vecka är det en förhandsvisning av hennes hus, sedan kan det gå fort! Eller inte. Hon är inte så rask, snarare lite omständlig och envis. Vi åkte ner till henne i lördags för att köra till tippen, och enligt önskemål tog vi mannens pick-up. Här skulle det tömmas källare! Eller inte...

Det kan stå till nästa gång, en rulle heltäckningsmatta skulle då rakt inte slängas nu, tomma kartonger kunde stå kvar så länge. Flaket var knappt halvfullt när vi fick order om att åka iväg med skräpet. Suck, alltså. Ska vi åka 30 mil och inte få gjort mer än så, då kommer det att ta lång tid att tömma huset. Det är inte gratis att åka pick-up heller, så det vore tacksamt att det blev mer effektiv röjning hädanefter och att hon börjar packa ner det som ska med, enligt ovan.

Nå, det är inte lätt att flytta om man betänker allt man hinner samla på sig under 45 år och aldrig slänger något i "onödan". Själv är jag mer och mer tacksam över alla flyttar jag gjort och att jag till slut gav upp nästan varenda pryl, för att börja om från noll på egen hand. Jag hade i princip en säng, resten skaffade jag nytt och bara det nödvändigaste.

Sedan flyttade jag in hos mannen, som redan hade allt och nu skaffar vi gemensamt nya möbler, eftersom vi kastade ut soffan och fåtöljen som gjort sitt efter 30 år. Bokhyllorna står i mannens kontor, de har några år kvar till pensionen. Till vårt vardagsrum har vi beställt soffor och ett soffbord, äntligen! Det var minsann inte lätt att hitta rätt, men skam den som ger sig, eller har för bråttom.

Matsalsmöbel kommer vi att få av svärmor, så småningom. Dessutom vill vi ha ett vitrinskåp och en skänk eller sidobord. Utmaningarna står som spön i backen, ty vi har specifika krav på mått och så vidare. Och då har vi ännu inte talat om lampor och mattor! Jag har en idé om hur jag vill ha det och är inte ett dugg orolig för att mannen ska tycka väldigt annorlunda.

Under tiden som vi funderar på hur vi ska lyckas hitta möbler och annat, försöker jag få till en matsedel för att underlätta vardagen. I fredags åt vi fisk, såklart! Vår lokala fiskaffär hade fina rödtungefiléer, vilka jag fyllde med sparris och hällde sås runtom och skickade in i ugnen.

Gott som bara den med pressad potatis till! När vi kom hem från svärmor hade klockan blivit såpass mycket att solen hade försvunnit bakom berget och det var kallt i uterummet, så vi körde spareribs i ugnen och bakade potatis i mikron. Vi var hungriga och frusna, så det var bäst att göra på det viset.

Osso buco hade vi på söndagen, det var riktigt gott, det med. Multi Cookern gjorde det mesta jobbet, jag bara hackade grönsaker och annat, sedan fanns det massor av tid att fika med finaste Lotta och spela flipper i källaren.

Glöm aldrig gremolatan till kalvläggen, den lyfter nämligen hela anrättningen på ett underbart sätt! Den tar inte lång tid att göra, du river bara citronskal, finhackar vitlök och persilja och blandar ihop det, så att var och en kan ta så mycket eller lite man vill.

Igår gjorde jag frikadeller av kycklingfärs och koriandern som vi hade väldigt mycket av, på grund av ett synfel. Men jag lovade att inte gnugga in det, så jag gör inte det. Jag hade lite otur när jag använde vår chiliblandning och spillde i lite för mycket, fast det var inte oätligt på något sätt. Det var värre för mannen, som lyckades sätta i halsen och då blev det lite jobbigt.

Idag blir det kalvlever på Grodans vis. Jag har gjort den förr, utan att ens ha ätit själv, till skillnad från mannen som ofta ätit på den lunchrestaurang han frekventerade förr. Jag vet inte vem av oss som lagar till maten idag, eller om vi hjälps åt. Det svåra blir att komma ihåg hur man gör och hur det smakade. Jag är ju så dålig på att skriva upp recept, som du vet...

Ha en härlig tisdag nu, så ses vi snart igen i en blogg nära dig!

PS. Jag slänger ut latmasken och skriver recept eller anvisningar om så önskas.

Grillpremiär.

Idag börjar jag närma mig Nordby-rekordet i antal arbetade dagar i rad. Sju dagar är jag uppe i, men lugn, jag tar en långhelg när denna kväll är avklarad! På Nordby blev det vid ett tillfälle 12 dagar i rad, bara för att "någon" inte behagade tala om för mig att planerna ändrats och då var det för sent för mig att ändra på mina medarbetares schema för att få ledigt själv.

Att jag dessutom på grund av denna kommunikationsfadäs missade en lysande konsert med BigIsLess i Hagakyrkan, gjorde ju inte saken bättre. Jag var så arg och besviken att jag bad att få sluta min tjänst. Det var såklart inte enda anledningen, men det var droppen som fick bägaren att rinna över. Missa BigIsLess för ingenting är oförlåtligt!

Två bandmedlemmar är mycket goda vänner till oss, de andra känner jag inte lika väl. Mannen var givetvis där och lyssnade, liksom många andra av våra vänner. Jag var så avundsjuk på alla som hade chansen att se och höra denna Pink Floyd-tribut. Observera att det finns tre delar om du vill höra konserten i sin helhet, missa för all del inte del två. Inledningen är hårresande! På rätt sätt, alltså...

Nå, anledningen till att det blev så många dagar nu är att jag jobbade hela påskhelgen och egentligen skulle vara ledig igår, då bemanningen ringde mig och frågade om jag kunde hoppa in. Jag svarade att om de kunde trolla bort min inbokade lördag, ställer jag upp. Hon bad att få återkomma med besked och det blev såhär. Jag har således ingen annan än mig själv att skylla på.

Jag tyckte det kunde vara läge att få en ledig helg tillsammans med mannen. En helt ledig helg har jag inte haft på fyra veckor, så det var dags att passa på nu, för nästa helg är inbokad, förstås. Svärmor behöver hjälp inför visningen av sitt hus och vi åker till henne på lördag eller söndag. Mycket praktiskt att ha en pick-up, då det är mycket som ska köras till tippen.

Jag hoppas att visningen resulterar i en snabb försäljning och överlåtelse, oavsett hur mycket jobb det innebär framöver, för vi vill till varje pris undvika att svärmor börjar hyfsa till trädgården. Den behöver inte egentligen det och det finns så mycket annat som måste gå före, men vi känner henne. Hon kan få påta i vår trädgård istället, när och om hon vill...

I förrgår ville vi ha rejäl husmanskost och det är inte mycket som går upp mot stekt fläsk med löksås. Ljuvligt gott var det! Det var väldigt länge sedan vi hade det och då smakar det ju ännu bättre. Vad som också var länge sedan är att grilla, därför startade mannen grillen i uterummet i måndags och vi åt hemgjorda hamburgare på nötfärs från Kustcharken.

Tillbehör bör man ha, annars känns det lite fattigt, eller hur?

Hemlagrad hushållsost, det andra har vi hämtat i affären, än så länge. Vi får se vad vi mäktar med att så i år. Vi ska dessutom gräva upp runt huset och dränera, så det känns som att det får vänta tills vi vet hur omfattande det blir innan vi planerar planteringar.

Mannen lagade maten igår, jag sparade mina krafter till kvällsjobbet och löste sudoku istället.

Korrrv är alltid rätt, liksom pasta. Det räckte med några plommon till kvällsmat i bilen efter den middagen. Idag blir det köttgryta som fiskades upp ur frysen igår kväll. Ris eller potatis till den, samt lite blomkål, så står jag mig länge.

I morgon är det fredag, jag är ledig och du har redan gissat vad vi ska ha till middag då, inte sant?
Ha en fin torsdag och veckända och var rädd om dig!

Jaktlycka.

Jo, det finns tid att skriva lite, för idag jobbade jag bara mellan 7-14 och dessutom stod mannen för kökstjänsten. Men för att ta det i ordning från tisdagens rapportering av läget, så har vi hittat vår soffgrupp! Jag är övertygad om att Lottas besök gjorde att det lossnade, därför är hon numera vår officiella maskot och måste hälsa på innan vi ger oss ut på all jakt, för att bättra på våra odds. 

Har vi beställt sofforna då? Nej, det har vi icke, eftersom vi måste besluta oss för vilken konstellation vi ska ha. 3+2+1? 2,5+2,5? eller rentav 2+2+1? Som jag skrev i förra inlägget är det ju inte så att vår dörr springs ner av besökare, alltså är den största frågan hur stor sittgrupp vi behöver, egentligen? Vi kommer att ha en matsalsmöbel i samma rum också...

Nå, det kommer ett beslut snart, innan modellen tar slut eller färgen vi valt utgår, helst. Sonen tittar lite för mycket på prislappen, därför fick jag ta till min allra bästa argumentationsteknik för att han ens skulle titta närmare på en dagbädd med bättre madrasser och överge en den med gästsängsvarning på. Det går säkert alldeles utmärkt att sova i den en natt eller två, men inte varje natt.

Inte heller han tar snabba eller överilade beslut, därför åkte vi hem och sov på saken. Flera nätter faktiskt. Vi har inte dryftat detta mer än att han ska möblera om och med nya möbler, trots att han tillbringat påskafton och en del av denna dag med oss. Mest med mannen då, eftersom jag jobbade igår kväll och idag, som sagt...

De hade en grabbkväll med flipperspel, filmer, påskeld och öl på Bryggcaféet. De kom hem strax efter mig och då var det nästan läggdags. I alla fall för mig, men pojkarna gick och la sig de också, till min stora förvåning. Sonen är en nattuggla av sällan skådat slag, nämligen. Idag hjälptes de åt med att tvätta fälgarna på mina sommardäck och att laga mat. Sonen skalade åtminstone potatisen.

Men jag hoppade över ett synnerligen välkommet och kärt besök av den äldste sonen och hans fästmö. De bor i Djurås i Dalarna till vardags så det är av förklarliga skäl inte ofta vi kan hälsa på varandra. Skiftjobbare och vikarier är extremt inkompatibla. Det blev en snabbt hopkommen påskbrunch då vår tänkta påskmiddag inte hade räckt till oss alla fem.

Jag tycker nog att jag lyckades ganska bra, trots att "barnen" tydligen ännu inte är vuxna nog för sill, därför fick mannen och jag nästan all gubbröra själva. Det är bakelserna längst bak, alltså. De främre är laxbaserade, av resterna från vår laxmiddag i torsdags, lite kallrökt lax samt en aning rökt böckling som också återfinns i omelettrullen med avokado på bilden här nedan.

Ägghalvor med räkor är ju nästan ett måste på påsk, skinkrullar med pepparrotsvisp är kanske inte så vanligt, men jag tyckte det borde finnas lite annat är fisk, lax och sill och det var nog tur för mig. En grönsallad, hårt bröd och hemlagrad ost fick inte plats på bilden och det finns faktiskt gränser för hur mycket tid man kan lägga på att fota maten, när gästerna väntar.

Idag blev det helstekta tjocka revben med potatis, gräddsås och grönsaker utifrån den kvarvarande sonens (den yngre, således) önskemål.

Jag är så tacksam över att mannen är en duktig matlagare, det var en ren fröjd att äta den middagen!
Vän av ordning undrar förstås vad vi åt på Långfredagen och då svarar jag Påskkyckling.

Fast det var ju såsen som var påskgul, men nu tycker inte jag att man behöver vara så himla petig. Det var gott i alla fall. Jag undrar vad vi ska äta i morgon? Måste nog konferera med mannen och inventera kyl och frys. Vi kan gärna laga maten tillsammans, det är mysigt tycker jag.

Resten av kvällen, vilket inte är så mycket eftersom jag ska upp 05.50 i morgon, ska jag tillbringa med mannen i den enda soffa vi har, än så länge då, framför TV:n. Jag hoppas vi kan hitta en rolig film att se på, för nu är jag så trött att ögonlocken börjar bli tunga och det är nog inte så lyckat att somna riktigt än.

Glad fortsättning på den goda påsken!