Julchock.

Nu är vi hemma igen, efter att ha firat julafton med systrar, päron och son, systerson och en nybliven svåger. Jag antar att det är okej att kalla honom det, han har ju varit med på diverse sammankomster vid detta laget och överlevt. Inte så att det går något annat än lugnt och städat till, men vi är ju som vi är och det står vi för. För att undvika missförstånd, vi gillar och välkomnar honom!

Uppbullat julknytbord, eller heter det knytjulbord?

På juldagen var det meningen att vi skulle träffa barnbarnen och dela ut julklappar till familjen, men lille Wille var sjuk, därför blev det "bara" en tur till sonen för att få igång hans bredband och födelsedagspresent. Sedan åkte vi hem för att konstatera att vårt eget bredband fungerar bra, men boxen behöver bytas ut. Ljudet försvinner och/eller så fryser bilden. Alla andra sladdar och kablar är nya och wi-fi:n fungerade på alla övriga apparater. Ergo, boxen är den felande länken. Nå, det får vi åtgärda nästa gång, när det nu blir.

Inte heller idag gick det att träffa dotterns familj eftersom både hon själv och Jonna också blivit sjuka. Hoppas pappa Lars håller sig frisk och kan sköta om hela sin familj. Julklappsutdelningen får helt enkelt vänta tills alla är friska och lediga igen, Vi packade ihop oss och åkte hem tidigt för att undvika värsta stormen och hemvändande trafik.

Katterna verkar ha acklimatiserat sig i sommarstugan och vi tvåbeningar har lärt oss att inte köra bilen för nära 2000 r/m, utan hålla oss runt 100 km/h, då ligger de lugnt och tyst (nåja, ganska) i sina burar och kräks åtminstone inte. Vissa frekvenser är med andra ord obehagligare än andra och vi anpassar oss till "pensionärsfart" för husfridens skull, de är ju ändå snart 15 kattår.

När vi kom hem fick mannen packa upp maten medan jag gick upp och bäddade rent i sängarna. Jag köpte ett par nya täcken till sommarstugan för några veckor sedan, men det blev ohållbart. De är så fluffiga att vi knappt får plats själva, än mindre med två katter som tycker de ska sova med oss. Det blev alldeles för trångt och varmt, så vi bytte med dem mot dem vi hade här hemma.

Fyra varmblodiga individer i en 120-säng och fluffiga täcken funkar inte alls. Här blir det mycket lättare att reglera sängvärmen med tre individer i en 180-säng oavsett hur mycket fluff det finns. Ja, Compiz vägrar ju fortfarande att komma upp på övervåningen. Fast eftersom han gillar både oss och fluff, så kanske en vacker dag...

Vi kom hem lagom för att se slutet på Ice Age och nu tittar vi på Lady & Lufsen och myser. Av stormen märks ingenting och det är skönt. Hoppas ingen råkar illa ut på grund av den och att alla tar det lugnt i trafiken. Det är bättre att komma hem sent än inte alls, eller hur?

Det blir spaghetti och köttfärssås idag. Enkelt och framför allt gott!
Imorgon är det jobb igen och mannen får hitta på mat i dagarna tre, därefter är jag ledig igen och tar över, eller så hjälps vi åt. Nyårsplanerna är i sin absoluta linda, sonen som varit med oss i fem år har eventuellt andra alternativ i år.

Antingen umgås med en vän eller undersöka vilka hans morföräldrars planer är. Lite chockade blev vi allt, men eftersom julaftonen inte var som "vanligt", tycker han antagligen att inte heller nyårsafton behöver vara det. Helt logiskt, men ändå inte, det vet du som känner min son eller har ett litet hum om hur autism fungerar. Han upphör aldrig att förvåna mig, vilket är positivt!

Ha nu en god fortsättning och var fortsatt snälla mot varandra!