Powered By Blogger

söndag 31 januari 2016

Boffas tråkiga padda.

Nu är vi hemma igen, efter att ha varit hemma i Bovall och umgåtts med diverse familjemedlemmar. Sonen fick besök igår och vi tog med fikabröd. Upptäckte att han inte använt datorn på ett tag, tack vare ett dammlager. Det visade sig att hans dator inte funkade som den ska, så vi städade ut ett virus och återställde ordningen, nu det ser ut som det ska igen, och sonen får städa lägenheten.

Åkte vidare till vår "sommarstuga" och fick en överraskning. Mycket trevlig sådan, ty syster hade lämnat en väldigt välsmakande flytande present som tack för lånet. Ja, vi tullade lite på innehållet igår kväll, efter mannens födelsedagsmiddag.

Krabba är aldrig fel! 


Inte ryggbiff heller... 

Det är ju egentligen idag han fyller år, men eftersom vi skulle ha lunchbjudning så planerade vi in lättare förtäring till kvällen. Ibland är det svårt att veta när man kommer hem och lagad mat skulle det ju bli tidigare än vi vanligtvis äter.

Idag kom då dottern och busungarna på lunch. Fick gömma godisburken tills alla var mätta på mat, sen var det fritt fram. Boffa fick ladda ner Minions på paddan, för han fick veta att den var urtråkig och ja, han är ju världens snällaste. Wille visade upp ett otroligt tålamod under tiden, för tid tog det! Jonna sjöng "Lille katt" och "Hujedamej" bland annat, då favoriten numera är Emil i Lönneberga.

Det är bäst att vi ser till att ha lite lämpliga böcker och filmer till hands hädanefter. Mina böcker var dumma och tråkiga, konstaterade hon, för de hade ju inga bilder alls. Jag är liksom min mor noga med att ge böcker i present, men har hittills inte haft vett på att ha barnböcker hemma hos oss. Skärpning alltså!

När de älskade barnen åkt hem återstod det bara att diska och städa undan innan vi också satte oss i bilen för hemfärd. Packade upp maten som blivit över och landade sedan i fåtöljen och njuter nu av en stilla kväll. Det blir tapas till kvällsmat alldeles strax och dumburken roar oss förhoppningsvis resten av kvällen. Jag vet en vän som antagligen sitter klistrad klockan åtta och SVT2...

Sovmorgon är det som gäller i morgon, i alla fall för mig. Mannen brukar inte ha det jättesnärjigt på måndagsmorgnarna heller, så vi tittar nog på en film också före vi knyter oss.

Hoppas du haft en lika fin helg som jag och mannen haft och glad måndag önskar jag alla!




fredag 29 januari 2016

Frivolt!

Ibland blir det riktigt bra. Jag blev klar med det mesta jag behövde bli klar med på jobbet innan min långledighet. Fast jag slet förstås som ett djur och det kändes banne mig i både kropp och själ igår. Idag också för all del, men jag gick ut extremt lugnt och låg kvar i sängen väldigt länge. Gjorde varma mackor till frunch, för mannen hade ju inte ätit frukost heller.

Planen var att hämta fisk och lite annat nödvändigt i lugn och ro, vilket jag har gjort. Tog en sväng runt Angered först bara, för att fiska upp en god vän som inte är frisk, för vidarebefordran till hemmet. Mår man inte bra är spårvagn och buss i detta busvädret en riktigt dålig idé, faktiskt. Jag är glad att hon bad om hjälp och att jag hade möjlighet.

Sen åkte jag till den näst bästa fiskhandlaren, det vill säga Delikatesshörnan i Sisjön. Bästa är är ju som du vet Floda Fisk & Delikatesser, eftersom jag gillar det småskaliga och personliga. Mikael är alltid glad och trevlig och har fina råvaror. Men jag är ju som sagt ledig och inte i Floda idag. Helgplanen blev inte fastställd förrän igår kväll, men nu vet vi...

En av dagarna ska vi träffa sonen och en annan ska vi bjuda barnbarnen på lunch. Det ska bli riktigt roligt! Himla bra att jag har långhelg och att mannen bestämmer över sitt eget arbete, det underlättar när man ska pussla ihop livet med stora och små. Funderar på vad våra barnbarn kan tänkas uppskatta mest. Fick veta att paprika och curry ska undvikas, men är det inte mer än så ska det nog gå bra.

Köttbullegryta är gott, men så förbaskat tråkigt att göra och tar lite tid. Något med kyckling, kanske? Fisk är ju snabbmat. Fish & Chips, till exempel. Köper dock pommes frites i sådana fall. Och så kan man ha lite olika dipsåser till, det brukar barn tycka om. Jag får nog diskutera med mannen och fundera på hur mycket man kan förbereda.

Vi har ju inga småbarn och måste upp i ottan, de åren är tack och lov förbi sedan länge. Lunchen klockan tolv blir vår frukost, liksom. Vi brukar äta ägg och bacon, äggröra och liknande så dags.
Jag är överlycklig att de kommer och vi får bjuda på mat, så vad det än blir kommer jag att laga mat med extra mycket kärlek och omtanke.

Nu börjar det bli dags att tänka på dagens middag. Valet i fiskbutiken landade på rödtunga. Den var förhållandevis billig med tanke på vädret de sista dagarna. Tog med ett kilo hem, det får ju gärna bli lunchlådor också och finnas på lut i frysen till en annan gång. Jag kan inte handla för en middag i taget. Det är inte ekonomiskt försvarbart eller praktiskt på något sätt.

Nå, filéerna ska fyllas med champinjoner, som börjar bli lite bruna i kanten, räkor och musslor. Sås gör jag på en fond av skalen och lite annat gott. Allt ska ner i en gratängform och det blir godast med pressad potatis till det hela. Ärtor eller broccoli som tillbehör, vi får se vad mannen har för önskemål.
Jag vill tipsa om ett favoritvin till fisk och skaldjur. Leth Duett är mycket gott och prisvärt, prova!

Ut i köket alltså och försöka undvika snubbla på katterna som obönhörligen kommer att svansa runt benen på mig, Dofterna av räkor, musslor och fisk är i princip det enda som får dem att lämna plädar, fårskinn och sängar så här dags på dagen när vädret är som det är. Men vi går mot ljusare tider och snart springer de in och ut som de vill.

Ha en skön fredag och start på helgen! Var rädd om dig själv och din omgivning också.


tisdag 26 januari 2016

Manad?

Man skulle kunna tro att jag legat på latsidan, men det har jag inte. Lördagens var en riktig lögardag och söndagen var bokföringsdag. Vi tragglade igenom en hel del och är ikapp de transaktioner som är kopplade till banken nu. Det känns bra att ha kommit så långt i alla fall. Mannen skickade kontrolluppgiften till sig själv i bara farten...

Till middag hade vi ribbestek, med gräddsås, potatis och annat gott. Det blev såklart en massa över till lunchlådor, men svålen åt vi upp under tiden vi tittade på film. Himmelskt gott!



Måndag var en fullspäckad dag, då jag försökte hinna med hållbarhetslistan för ett av apoteken, men det lyckades jag inte med. Det tar tid att vara handledare för praktikanten. Fast hon är duktig och vill lära sig, det fanns inget att klaga på där. Problemet är att hon är van vid ett annat utseende på kassabilden efter att ha jobbat i åtta år på ett byggvaruhus, faktiskt väldigt nära oss.

Jag lyckades faktiskt med det andra apotekets hållbarhetslista idag, det gläder mig mycket. På torsdag ska jag ta itu med resten av den processen. Sedan är jag ledig hela fem dagar i rad! Jisses, vad ska jag hitta på då? Jag ska klippa håret, äntligen. Nu är det nämligen nära katastrof och panik. I lördags när jag städade var jag tvungen att sätta upp det i en tofs och gladde en skidåkare när jag slängde skräp.



Det som var närmast till hands var en rosett som suttit om halsen på en vinflaska. En sådan rosett som man sätter i håret på en liten flicka, möjligtvis. Inte på en snart 50-årig ovårdad tant. Nå, det ska bli ändring på det nu. Det finns gränser för hur mycket (man) man klarar av att bära. Man må vara hur mycket lejon som helst, men man är inget för mig i alla fall.

Mannen löste matfrågan idag, det blev potatismos och korrrv i tournedos-form, för lite lyxigare känsla, så här en helt vanlig tisdag. Regn och rusk utanför huset är inget kul, då får man göra det bästa av situationen och sätta guldkant där man kan. Funderar på hur vi kan göra det i morgon också. Jag jobbar sent, så det blir förmodligen mannen som lagar maten. Frågan är bara vad?

Nu ska jag ta korsordstidningen och lägga mig i sängen och ladda för den otroligt tröttsamma uppgiften att ta hand om manen innan jobbet i morgon. Eller ska jag glädja mina kollegor och kunder med tofsen? Man vet aldrig vad tanter hittar på för bus...

Sov gott och så hoppas vi att ruskvädret dragit förbi när vi vaknar igen!


lördag 23 januari 2016

En dag i morgon med.

Vi tar en fiskmiddag till denna vecka. I frysen har jag sparat lite lutfisk och bleka i små tärningar, så man kan blanda både färdigkokt och rå fisk i sufflén jag ska göra snart. När armarna slutat darra av ansträngningen som städandet av hus och lekamen innebär. Det blev en ganska omfattande städning, vilket behövdes, vi har visst slarvat ett tag.

Men nu känns det sådär fint igen. Problemet med att städa är att det är så förbålt tråkigt, därför blir tempot därefter, så man blir klar någon gång och får ta det lugnt resten av dagen. Det innebär att man, i alla fall jag, är genomsvettig och allmänt ovårdad efteråt. Då måste jag städa mig själv och det är ju inte heller en favoritsyssla, som du kanske har förstått vid detta laget.

Tillfredsställelsen är nästan lika stor som efter städningen dock, så det är ju rätt dumt att vänta för länge. Det är själva processen som är urtråkig och ansträngande. Jag är fortfarande så väldigt närsynt att detta med att raka benen i duschen måste tas itu med först, så att jag kan lägga av mig glasögonen och ta itu med resten sen. Hur skönt är det att stå dubbelvikt och frysa om rumpan under tiden?

Inte alls. Hårtvätt och rakning av armhålor kräver att armarna befinner sig i huvudhöjd, vilket framför allt inte min högra axel är bekväm med. Sedan är det ju håret som måste fönas torrt, annars blir det helt platt. Jag måste få en tid hos min frissa snart, alternativt skaffa stora papiljotter. Det tar tid att få mitt numera ganska tjocka hår torrt, tack vare allt fler vita hår. Pest eller kolera, hm?

När allt är klart är det trots allt ganska mysigt att ta på sig rena, mysiga och/eller fina kläder och känna sig fräsch inifrån och ut. Att sängkläderna är nytvättade när det blir dags att lägga sig är pricken över i:et. Tyvärr tillåter inte väderleken att de torkat ute, vilket är det optimala. Torktumlade lakan har inte den doft och den strävhet jag uppskattar.

Det händer aldrig numera, eftersom jag är allergisk får ju all tvätt torka inomhus. Man får vara tacksam för att det finns utrymme för torkställning och torktumlare i huset, helt enkelt.
Jag påstod igår att vi också skulle pyssla med bokföringen idag. Det ska vi inte alls. Räcker gott att ha städat och lagar mat, vi måste ju ha något att göra i morgon med.

Det känns helt rätt att ta ett glas vin i mitt fall och en öl i mannens och göra kväll nu. Middagen ska jag ta itu med, för det kurrar i magen lite grann. Har du aldrig gjort fisksufflé kan du få några små tips på hur man lyckas här. Recept får du leta upp själv, det finns många på det där nätet...

Så här såg det ut sist det begav sig!
Jag önskar dig en skön lördagskväll, själv eller i sällskap, unna dig något gott att äta och dricka!

fredag 22 januari 2016

Tänk själv.

Mannen kom med kaffe och tidning idag. Jag var helt slut och hade inte alls lust att vakna. Snoozade flera gånger och stängde av när jag tyckte det blev tröttsamt att snooza... Märkte ju att mannen var uppe, så det var ingen risk att "försova" sig. Sudokut gick åt skogen, då var det dags att stå upp och fixa en macka och dra på arbetskläderna.

Vi har en elev på apoteket nu och fram till slutet av mars. Det är roligt tycker jag. Ibland ska hon vara med mig i egenvården, men framför allt är det förstås i recepthanteringen hon ska praktisera. Jag minns min egen praktik med glädje och tacksamhet. Monica hette min handledare och hon var apotekschef i Munkedal. Jag hade så roligt där och fick vid ett tillfälle läxa upp en veterinär.

Han visste ju inte att jag var praktikant, när jag på Monicas uppmaning sökte honom på kliniken. Men det var jag som såg vilka fel han gjort när han skrev receptet på narkotikaklassat läkemedel till en hund. Faxrecept får bara förskrivas med en viss mängd och det ska vara en speciell blankett till narkotiska preparat. Sen var det några mindre fel till, men dock fel.

När jag tog emot receptet ville jag göra i ordning det med en gång, för hundägaren hade redan varit inne tidigare och var orolig för sin hund, som verkade ha ordentligt ont. Jag hade alltså redan varit i kontakt med kliniken för att efterlysa receptet som var utlovat när de kom hem från Göteborg. När det äntligen kom var det för många och allvarliga brister i det så jag visade det för mina kollegor.

Visst, jag hade precis klarat den tentan och hade alla reglerna i klart minne, det var faktiskt en och annan som inte "fann fem fel". När veterinären äntligen fanns på tråden var han mycket irriterad och stressad och tyckte jag var jobbig som ifrågasatte hans profession. Då svarade jag honom myndigt att det var min profession att upptäcka fel och brister i receptet, på det att ingen av oss må klandras.

Han ändrade ton och frågade, förvisso fortfarande lite irriterat, vad han gjort så galet att jag var tvungen att störa honom. När jag hade förklarat dessa fel och allt var utrett och klart tackade han för att jag ringde och gav honom en påminnelse om vilka regler som egentligen gäller. Hela samtalet slutade i bästa tänkbara sämja och jag fick spontana applåder av mina kollegor.

Själv var jag som en våt trasa efteråt, men det var en nyttig erfarenhet för även om jag helst alltid undviker konflikter, så var det min strid att ta och jag visste att jag hade rätt, därför stod jag på mig.
Jag önskar att jag gjort så oftare, men i vissa situationer har det tyvärr känts enklare att vika ner mig. Det är inget jag rekommenderar, man sviker sig själv om man ger efter när man vet att man har rätt.

Som jag sa till en kollega idag; det är lätt att låta jobbet, kollegor och alla andra gå före dig själv, men det dig själv du måste leva med i hela ditt liv. Det gagnar ingen i det långa loppet att du mörkar vad du egentligen tycker, tänker och känner. Ingen blir glad för att du deppar ihop, kraschar i väggen och inte kommer till jobbet...

Jag har inte gått in i väggen själv, men det var nära en gång. Flera av mina nära och kära har varit där eller "bara" knycklat till näsan lite. I apoteksvärlden är det inte alls ovanligt, vare sig bland fotfolk eller chefer. Det är främst därför jag inte eftersträvar en legitimation längre. Som egenvårdsrådgivare och tekniker är man lite mer fri, även om det kan vara nog så stressigt.

Så tänk gärna på det när du besöker ett apotek nära dig nästa gång. Det är inte "bara" att lämna ut det som doktorn skrivit på receptet. Det är faktiskt vi som jobbar på apotek som är läkemedelsexperterna. Läkarna ska ställa diagnoser. Receptet ska granskas, bedömas och vid minsta osäkerhet om dosering ska läkaren kontaktas, om det inte står sic eller obs, för då vet vi att doktorn tänkt minst två gånger...

Mannen har serverat ytterligare en underbar middag och jag är så tacksam för att han finns i mitt liv och skämmer bort mig när jag jobbar sent.


Vi har beslutat att stanna hemma denna helgen för att bokföra och städa huset. Nästa helg är jag långledig och vi kan åka norröver vilka dagar vi vill. Då har mannen också födelsedag, och jag ska hitta på något extra gott att bjuda på. Mysa och njuta av stjärnhimlen är det bästa som finns och det gör man bäst i Bovall.

Nu är jag slut i rutan och ska strax ta med nya korsordstidningen upp i sängen och titta i den. Att lösa något är inte troligt, fast ibland kan en trött hjärna överraska en ofantligt. Är man trött tänker man oftare "utanför boxen" och associationerna kan bli helt annorlunda än annars. Det sägs att drömmar kan lösa många knutar, om man minns vad man drömmer, förstås...

God natt och dröm vackert, var rädd om dig och din omgivning!






torsdag 21 januari 2016

Kramkalas!

Hårt jobb idag och jag känner det i kroppen. Mest i tummarna och huvudet och lite mindre i resten av min lekamen. Jag är dock nöjd med dagen och har hunnit mycket. En av mina arbetsuppgifter är att se till att alla nya artiklar får en lagerplats, vilket är ett Sisyfosjobb. Varje månad bestämmer TLV vilket läkemedel som alla tjänar mest på att kunden får med sig hem och behandlar sig med.

Både kunden personligen och staten, det vill säga alla oss som bor i Sverige. Det är därför du får ett läkemedel som heter till exempel Simvastatin Teva ena gången och Simvastatin Ranbaxy nästa gång. "Efternamnet" är alltså tillverkarens namn och det finns många sådana. Ibland väljer en tillverkare att ändra "förnamnet" också och kan då plötsligt heta Simidon.

Det är inte konstigt att man blir förvirrad när ens läkemedel byter namn gång efter annan, speciellt för de äldre, men även yngre tror att efternamnet betyder ett specifikt läkemedel och inte kan tänka sig att byta för att apotekspersonalen säger att det blir billigare för alla. Ibland handlar det inte om mer än en krona, men ibland kan det betyda en merkostnad på flera hundra kronor.

Merkostnaden får man stå för själv då och det finns ingen som kan tvinga dig att byta. Dock kan det innebära att just det läkemedlet inte finns hemma, just för att det är för dyrt att ha alla fabrikat på lager och att det inte finns plats för alla. Därför är apoteket skyldigt att ha det som alla tjänar mest på och de som är dyrare beställs hem på kundens begäran och får då alltså betala mellanskillnaden själv.

Varje månad kommer det nya läkemedel inom vartenda behandlingsområde och de får oftast "ärva" sina platser av föregående månads vara. Men nya fabrikat och nya läkemedel ploppar upp som svampar och det är inte alltid helt säkert att de ärver en plats och då får jag ge dem en. Idag blev den plats där vi lägger dessa nya varor helt tom...

Det är värt en kram, tyckte kollegan T och allmänt kramkalas utbröt. Hon hade koll på att det var "Kramens dag", det hade jag helt missat. Men jag tycker egentligen att varje dag borde vara kramdag. Det har gått inflation i alla "dagar", för övrigt. Okej för "Kanelbullens dag", den är gammal, men "Elens dag", "Grannens dag" och "Veganpizzadagen"? Snälla...

Jag har inget emot grannar, så länge de är vettiga och beter sig som folk, el är bra att ha varje dag och en veganpizza är säkert jättegod, men alltihop är så, vardagligt och självklart. Förintelsens dag är en sån dag som bör uppmärksammas däremot. Särskilt i dessa tider med uppseglande allmän främlingsfientlighet och xenofobi.

Jag blir så trött på alla dumheter och tänker inte säga mer om den saken här. Vill du se hela Kalendern med alla temadagar klickar du här. Det finns några vettiga, men mest fåniga och meningslösa och ett fåtal roliga, som "Sällsynta dagen". Fritt fram att gissa vilken det kan vara! Visste du att ostbågen har en egen dag, förresten?

Mannen och jag hade en fiskdag idag, när det egentligen är ärtsoppans dag. Tokigt, va?

Bleka igen! 
Och igår var det revbenens dag, då bjöd mannen på detta:

Japanska revben, mums!
Så himla gott att han ska få låna mitt kök igen. I morgon får han också låna det, för jag jobbar sent. Då blir det faktiskt lammrevben. Två revbensdagar på en vecka, snacka om inflation...

God natt och sov gott, det ska jag göra! En godnattvisa för den som så önskar hittar du här.





onsdag 20 januari 2016

Ploga!

Jag hade sovmorgon idag och eftersom vi kom i säng sent igår, så låg jag kvar i sängen till kvart i nio. In i duschen, vilket är en av de saker jag avskyr att göra på morgonen. Men håret var i behov av en tvätt och jag tänkte det var lika bra att ta hand om resten på samma gång. Med andra ord var jag trött redan innan jag kom till jobbet.

Måste klippa håret snart, för det tar knäcken på mina axlar. Inte så att det når axlarna än, men jag måste ju föna det och jag fick hålla hårt i ratten även idag. Snälla Trafikverket, spara på saltet när minusgraderna är över 6-7, då gör det ingen nytta längre och beordra era ploggubbar att sätta skopan i marken så att det sprakar om den istället för att mesa på detta viset.

Det känns som att köra på en tvättbräda och samtidigt befinna sig i ett flipperspel, när vägbanan är så illa plogad. Partille/Lerum/Floda har fått minst lika mycket snö och haft minst lika kallt, men där är vägbanorna i princip helt rena på europavägen. Jag vill veta när snösvängen startade och om de som kör fått order att inte snåla på stålskäret. Gäller i bostadsområdet också...

Mitt på dagen är det inte så mycket trafik, så det är inte lika påfrestande att köra då, som på morgonen/kvällen när "alla" ska till jobbet/hemmet och är superstressade. Och ska bara fram, till vilket pris som helst. Bara för att de har fyrhjulsdrift betyder det inte att de kan hålla sig på tvättbrädan, eller i hjulspåren som har högst varierande bredd.

I morgon börjar jag tidigt, så jag får väl starta en timme innan jag ska vara på jobbet. Alltså är det dags att lägga sig nu, så jag får min "skönhetssömn".
Ha en god natt och sov gott. Var rädda om varandra i trafiken och annars också!




Livat och glatt.

Det var väldigt ljust igår när vi gick och la oss. Snön föll ymnigt och det lyste upp vinternatten. Idag vaknade vi upp till ett djupt snötäcke och snöplogen lyste med sin frånvaro. Det gör den fortfarande. Det var lite spännande att sätta sig i bilen, som den snälle mannen skottat fram för mig. Bara att gasa på och backa med nästan fullt rattutslag och snabbt lägga in ettan och fortsätta gasa.

När jag kom ut på Jolengatan var snödjupet något mindre, någon hade väl hyvlat av lite grann tidigt i morse, antar jag. Spårdjupen var mycket distinkta så det var bara att följa dem. Ute på leden var det bättre plogat, men E6 var en besvikelse. Bitvis djup snömodd och däremellan kändes det som om jag körde på en tvättbräda och jag befarade att något vitalt skulle skaka loss i bilen.

E20 var en riktig rysare tills Allum var passerat. Då blev det mycket bättre, fram till Jerikobacken åtminstone, vilket är en relativt kort bit. Det som orsakade mest problem var lastbilarna, förstås. De är ju inte lika snabba uppför som personbilarna är. Och de vill köra om, i en fil som är avskild med en bred sträng av snömodd och is. Det går sådär, när de ska knö sig in i finfilen igen...

Ja, det är bara att hålla sig i gräddfilen och ha is i magen. När hela karavanen nått toppen och skådar ljuset i tunneln, släpper proppen självklart. Vad händer då? Jo då hamnar karavanen bakom de två plogbilarna som hinns upp i Lerum. Sen kör vi alla lugnt, fint och städat efter dem dit vi ska. Jag erkänner att jag tyckte det var skönt att få köra av i Floda, istället för Alingsås.

Städat och städat, förresten. En Volvo av osäker modell körde ut bakom mig i Lerum och hur den föraren såg något alls begriper jag inte. En liten glugg där människan satt fanns det. För övrigt var hela bilen täckt med 20- 30 cm snö. Motorhuv, tak och fönster. Han måste ha haft väldigt bråttom iväg och vad hade han för det?

Jag tror att det var en Volvo och jag tror det var en manlig förare. Det kan ha varit en lång kvinna, som ville sminka sig i avskildhet under färden. Jag är kort och vill gärna se var bilen börjar och slutar, så 30 cm snö på motorhuven går fetbort. Jag föredrar att se om någon ämnar köra om mig och jag vill se utryckningsfordon innan dopplereffekten uppstår.

Det finns backspeglar i alla bilar såvitt jag vet och jag använder mina flitigt och förstår inte hur någon kan låta bli att sopa bort snön från dessa och resten av bilen. Hellre fri sikt än sminkad, hellre sen till jobbet än liggande i diket eller ännu värre. Sen sticker jag inte under stol med att jag tycker det är kul att sladda runt i snö, men det ska ske utan fara för mitt eller annans liv.

Det tog dubbelt så lång tid som vanligt att komma till jobbet, men jag kom i tid. Jag hade kontakt med min chef och de av mina kollegor som liksom jag bilpendlar till jobbet, för att höra hur det var i verkligheten. På TV sa de att det var snökaos, men det är alltid kaos i Göteborg, så fort det kommer aldrig så lite snö. Undrar hur de klarar sig norr om Vänern vartenda år?

Hur orkar de leva i ett ständigt snökaos? Jag fick en akut längtan efter min äldste son under vägen till jobbet, för omgivningen påminde om vägen och framför allt, sista backen upp till Borlänge med all snön idag. Jag hoppas vi får möjlighet att ses snart...


Det "roligaste" som hände idag var min sladd in på parkeringen utanför jobbet. Rallygenerna sa mig att bästa sättet att få en vettig parkeringsplats och att komma iväg hem efter jobbet var att backa in, även om det var mycket snö. Sen är det bara att gasa och sladda ut. Det funkade!



Ett och annat har man väl lärt sig av Rally-Morbror och av att vara kartläsare för densamme. Att praktisera ute på skogsvägarna mellan Nordby och Krokstrand hjälper också...

När jag kom hem hade alltså plogbilen inte hunnit hem till oss, så jag körde fast. Men jag kom loss och backade ner en bit och byte riktning. Och körde fast igen. Okej, backa en bit, rätta upp bilen och gasa. Försökte utnyttja grannens uppkörda väg till hans garageuppfart, men det gick inte alls. Backa och försöka igen alltså, men där fick jag ge upp och inse att jag måste börja skotta.

Ropade hej till mannen som kom ut och skottade, igen. Jag hämtade grannens lilla skyffel och med gemensamma krafter fick vi bort tillräckligt mycket snö, så att jag kunde köra in på min plats. Sen jag fick astma är snöskottning inte heller min bästa gren. Kyla och ansträngning är obra, men det finns bra mediciner, som kuperar det värsta. Varm broccolisoppa och Bricanyl, närmare bestämt.

Dagens hjälte är således mannen, som hjälpt mig hela dagen med snöskottning och jag är så tacksam för det och mycket annat.




måndag 18 januari 2016

Gör om, gör rätt!

Idag har det varit slitsamt. För hjärnan i alla fall. Bokföring är inte min paradgren, men vad gör man inte för att glädja sin man? Lite bättre koll har jag nu, men jag la ner verksamheten när jag skulle kontera löneuttag. Var själva lönen ska stå, det fattar jag ju, men sen är det arbetsgivaravgift, f-skatt, moms, sociala avgifter och blablabla... Somnade du? Förlåt, det var inte meningen!

Jag ska ta tag i den saken i morgon, då kommer jag hem relativt tidigt och har ångan uppe. Nu kräver min kropp och själ lite te och mackor. Till lunch gjorde jag en lasagne att muta vännen G med, för att hon hjälper mig förstå hur allt hänger ihop. Vännen K har också erbjudit sina tjänster, det är då för väl att man har så snälla vänner, när man inte fattar ett barr.

Det ska bli riktigt skönt att jobba med det jag är duktig på i morgon, med andra ord. Alla är vi barn i början, sägs det. Det äger nog sin riktighet, men hur svårt kan det vara att skilja på debet och kredit? Jag gjorde ett misstag och plötsligt hade företaget inga tillgångar alls. Kändes verkligen inget vidare, men nu är de tillbaka. Inte så att de verkligen försvann, men på pappret var det illa rött...

Nu är det gröna siffror och grönt är lugnande. Önskar mitt privata konto fick en dragning åt grönt, det är gula siffror där och den färgen gillar jag inte. Bara på citroner. Rött är en farlig färg, fast inte på julgardiner. Därför får de hänga uppe till påsk ungefär. Då byter jag till vita i köket. De gröna passar inte så bra till den lila väggen, men de kan få hänga i gästrummet som har blåa nu.

Jag kom inte så långt med julpyntet denna gången, nämligen. Men nästa gång! Då ska vi ha en grön och grann gran också, för det luktar så gott. Det har vi sagt i ett par år vid detta laget, så vi får väl se hur det blir med den saken. Om orken och lusten finns är jag en mästerlig julpyntare. Förr hängde det glitter i alla tak, utom mitt sovrum och toalett. Det finns ändock gränser...

Mannen är snart hemma efter sitt rep så jag går väl och gör lite mackor då. Och fyller på temuggen. Sen ska jag sova gott och förhoppningsvis inte drömma om skattmasar, balanskonto eller moms. Däremot gärna om blått hav och himmel, semester och en sanndröm om en Lottovinst, tack!

Ha en skön kväll och sov gott!

Det är väldigt vackert så här års också





söndag 17 januari 2016

Degar.

Fick en snabbvisit av min favoritsvägerska när systersonen kom för att testa stärkare med mannen hos en vän som bygger sådana. Gossens pappa fick också följa med. Musiker är alltid intresserade av att få fram bästa ljudet, vilket instrument de än trakterar. Jag vet inte hur länge de är borta, men antagligen inte så länge, eftersom de har lång väg hem igen. Om de kan slita sig...

Själv roar jag mig med att tvätta, baka bröd och klura på middagen. Är det sånt man ska göra när man är ledig, va? Middagar tänker jag gärna på, men ska det verkligen vara nödvändigt att jobba, när man äntligen är ledig? Nå, det är tur att det finns tvättmaskin, det vore inte kul att tvätta för hand och köksassistenten knådar degen, så egentligen är det inte så himla jobbigt.

Det jäser...
Men jag vill inte behöva göra något alls ju. Bara fundera, lösa korsord eller kanske läsa en bok. Och sitta här och skriva lite, dricka vin och jäsa. Det är så det ska vara på lördagar. Jag vet att det är söndag, men det känns som en riktig lördag för mig då jag jobbade igår, sjätte dagen i rad. Således är det söndag i morgon, vilket gör att hela arbetsveckan kommer att gå supersnabbt.

Det har jag inget alls emot, även om jag älskar mitt jobb. När dagarna går fort på jobbet är det mycket att göra och det gillar jag. Lika mycket som att vara ledig, i rätt dos. Jag skulle inte ha något emot att jobba fyra dagar i veckan, 10 timmar om dagen och vara ledig tre. Är jag på jobbet, och det finns vettiga saker att göra är det helt okej med långa dagar.

Det värsta jag vet är att jobba 4-5 timmar. Man (jag) får inget gjort vare sig före eller efter jobbet, jag hinner inte göra hållbarhetslistan eller något annat nyttigt jobbet och det kostar mig en massa att ta mig till och från arbetsplatsen i jämförelse med inkomsten en sån dag. Nu är ju min tjänst inte heltid, utan 30 timmar och fördelade på två arbetsställen, utifrån behoven där. Men drömma kan man ju.

Igår bestämde mannen maten och vi lagade den tillsammans, det var mysigt. Han hittade kalventrecôte i affären och tyckte det var en lämplig middag med hasselbackare och rödvinssås. Det hade han alldeles rätt i! Såhär blev det:



Idag blir det kyckling. Jag tror jag ska helsteka den i ugnen med en fyllning av champinjoner, lök, lime och lite annat gott. Sås blir det av skyn förstås och jag tycker att ris eller bulgur passar att ha till. Lite sallad har mannen skaffat hem, det är fint med något krispigt och färgglatt på tallriken. Kanske gör jag en kall sås att ha till också. Eventuellt, möjligen, om jag inte degar ihop fullständigt, alltså.

Ha nu en fin lördag, förlåt, söndag och var rädd om dig och alla andra omkring dig!

Vackert ute, men förbaskat kallt!













fredag 15 januari 2016

Blekfis(k)?

Äntligen fredag och bara en dag kvar att jobba innan min tvådagarshelg. Jag har förvisso bara jobbat fem timmar idag, men jag är helt slut. Bästa terapin då är att laga mat i fullständig ensamhet och största möjliga tystnad. Katterna sov när jag kom hem och mannen hade åkt iväg för att nörda med en gitarrvän. 7son är förstås vän på andra sätt också och en utmärkt grillmästare dessutom.

Förutsättningarna var alltså de bästa för att skapa en god middag. Frågan var bara vad. Igår hämtade jag bleka eller lyrtorsk, som den också kallas, hos Fiskhandlaren i Floda. Jag har aldrig sett den i en fiskbil, -vagn eller -affär förr. Men jag minns att mina barns far pratade om att hans farmor gjorde lyrbullar till middag varannan vecka. Varför har den aldrig funnits att köpa där jag befunnit mig?

Nu hade jag lyckan att få prova och jag är mycket nöjd. Namnet "bleka" är ju lite missvisande tycker jag, när fisken ser ut såhär:


Jag startade ett experiment i mitt kök. Strimlade morot, rotselleri, palsternacka, lök och fänkål fint och la detta i en smord ugnsform med salt, peppar, limesaft, en skiva habanero, vin och lite vatten. Folie på och skjuts in i ugnen! Efter cirka 20 minuter i 160 grader varmluft hällde jag av spadet i en kastrull, skvätte på en redig dos sherry och lät det koka ett par minuter.

Grädde och cf, 3/4 fiskbuljongtärning, lite fisksås och ostronsås, samt lite mer limesaft och lät det puttra vidare. Något sa mig att tomatpuré vore fint och när jag smakade av såsen så tänkte jag att sechuanpeppar (eller sichuan) vore pricken över i:et här. Och det var det! Mannen gav mig med beröm godkänt och jag är väldigt nöjd själv.

Rotsakerna la jag tillbaka i ugnsformen med ett par klickar smör på och fiskfiléerna (inte hela dock, skar av lite till framtida maträtter) ovanpå detta. Plus lite mer smör. In i ugnen med folie på igen och efter 20 minuter kände jag med fingern om de var klara, men de behövde lite mer tid. Allt handlar ju om hur tjock fisken är, så precisa tider kan aldrig anges.

Potatisen kokade under tiden som fisken bakades i ugnen och såsen fick en doft cayenne och en aning mer sechuanpeppar. Såhär såg det ut när allt serverades framför TV:n och "På spåret".

Fast och fint kött, detta är något jag ska ta hem fler gånger!
Mannen och 7son hade problem att lösa så jag såg på det själv till att börja med. Poängräkningen tappade jag bort, men jag höll ganska jämna steg med Filip och Fredrik. Jag är besviken på dem, de kunde inte det svenska namnet på "patella". Inte ens sportfånarna kunde det. Å andra sidan är jag expert i ämnet "värdelöst vetande"...

Men anatomi är intressant, så det är konstigt att jag minns något alls från lektionerna på Medicinareberget. Sådant jag inte har nytta av fastnar alltid bättre än det jag behöver veta. Mannen blir alldeles matt på mig när han frågar om jag minns hans inloggning på bankdosan, hans pinkod för bankkortet eller mobilen. För det gör jag inte.

Jo, mobilens lösenord kan jag, allt annat är egentligen inte min sak att veta, det är för "privat", på något vis. Fast samtidigt är jag den som vill att vi skriver ner sånt som kan vara bra att veta om något skulle hända någon av oss. Det måste ju inte vara det värsta tänkbara scenariot, men sånt som behöver åtgärdas om man är bortrest, sjuk eller på annat sätt indisponibel.

Vår granne hämtades med ambulans i förrgår. Jag hoppas att han återhämtar sig, vi vet inte vad som hände än. Det är sånt som får en att tänka praktiskt. För att kunna lösa bankärenden, hämta ut medicin för varann, så man behöver pinkoder, lösenord och fullmakter. Lämna in fullmakt för medicinuttag på ett apotek nära dig, ifall, ifall. Sjukhusen är inte generösa med smärtstillande ens, numera...

Nu är det nästan läggdags för mig. Jag öppnar apoteket i morgon, så det blir ingen sovmorgon då heller. Satte klockan på kvart i nio i morse, självklart vaknade jag åtta. Men på söndag, ska jag sova! Jag hoppas att mannens systerson kommer och hälsar på för att nörda över gitarrer och annat som pojkarna jag gillar gör. Själv nördar jag aldrig, eller...?

Sov gott och ha en skön lördag när du vaknar!

PS. Tusen tack Katti för pepparn!

onsdag 13 januari 2016

Jag är Olyckan!

I bilen har jag ett antal cd-skivor som passar bra att lyssna på vid bilkörning. Vissa passar bäst på vissa vägar och andra fungerar överallt. Idag var jag trött på Bill Wyman och letade reda på John Mayall. Innan jag backade ut från min parkering, ska jag kanske tillägga, för säkerhets skull. På denna skiva finns en låt som heter "Parchman Farm" och den kan du höra här.

Den retar gallfeber på mig med en liten slinga på munspelet som kommer 1:17 in i låten. Jag känner igen den någonstans ifrån. Det kan vara en helt egen låt, eller har förekommit i någon annan melodi. Kan du hjälpa mig lösa denna gåta är jag jättetacksam! Jag är helt säker på att jag aldrig hört "Parchman Farm" innan jag tog med mannens cd ut till bilen och blev så paff över slingan.

Jag är för övrigt ingen Olycka i trafiken. Det är bara väglöss, orimliga hastighetsbestämmelser och idiotiska omkörningar som får mig att härskna till. Då svär jag ibland, muttrar då och då, men oftast suckar jag bara och tänker på det mannen och jag säger till varann när människor bär sig dumt åt, oavsett om det är bil, kundvagn eller barnvagn de framför. "Folk är idioter".

Alla är inte det förstås, men förfärande många. Dagligen kör jag till jobbet på E6:an om någon missat detta faktum. Beroende på tidpunkten får jag se X antal mer eller mindre vansinniga manövrar. Hetsigt sicksackande mellan filer, helt utan att använda blinkers, är det vanligaste. Att köra dubbelt så fort som skyltarna tillåter, för att tvärnita när bilkön som kryper fram nås är också vanligt.

Undrar var blicken är fäst då? När man inte ser alla bromsljus 100 meter framför, förrän det är nästan för sent. Vad händer när sicksackaren plötsligt och utan att titta i backspegeln bestämmer sig för att byta fil igen, när en sådan kommer som ett jehu? Än så länge har jag bara fått ligga i kö för att komma förbi olycksplatser, och jag hoppas att jag slipper bli inblandad i en olycka själv.

I affären ställer folk sin kundvagn så att den helst hindrar alla andra att komma förbi och vidare. De kan också stanna precis innanför svängporten som släpper in en i lokalen, för att läsa medhavt recept eller handlarlista. Andra människors hälsenor är också ett populärt missilmål då man ska hämta mat. Reglera gärna blodsockernivån och skaffa glasögon innan Mammons tempel beträds...

Barnvagnsförare är övertygade om att de alltid har företräde. De blänger surt om man envisas med att inte släppa fram den högteknologiska pansarjagare de har någon sorts cruise control eller autopilot inkopplad på. Det spelar ingen roll att man är tre meter före. Mobilen är tydligen viktigare än bebisens säkerhet i trafiken, då folk inte ser sig för vid övergångsställen heller numera.

Reflexer är en bristvara i det här landet, tydligen. Folk tror att de syns i gatlyktornas sken och kan korsa vägar var som helst, Inte hör folk något heller, för alla har sladdar i öronen, oavsett om de kör barn- eller kundvagn, cykel eller bil. Det är faktiskt konstigt att det inte sker fler olyckor i denna miljö, men det kanske beror på att det finns några vettiga och sansade medtrafikanter, trots allt.

Nu ska jag sluta klaga och berätta att mannen serverade en kalasmiddag idag. Så skönt att komma hem till denna mattallrik!

Nyttigt och gott med lax
Jag får lika god mat i morgon, då blir det stekt fläsk med löksås. Mannen ska repa, och frågan är om jag orkar pilla på basen. "Orsa kompani lovar ingenting bestämt" som bekant, det gör inte jag heller. Dagsformen får avgöra, helt enkelt.

Ha en god natt och en härlig torsdag!

PS. Olyckans sång i en riktigt dålig version, men den enda jag hittade med de otäcka bilderna.


tisdag 12 januari 2016

Däckbyte i januari?

Idag ringde klockan tidigt, liksom igår morse. Jag har fått gjort en massa nyttigt på jobbet och känner att jag än så länge är i någorlunda fas med mina ansvarsområden denna månad. I morgon har jag sovmorgon, vilket känns behövligt faktiskt. Har av någon anledning inte sovit så bra och drömt mycket på sistone, så jag ska nog sova riktigt gott i natt.

Särskilt som jag kom hem i precis lagom tid för att följa med mannen till garaget för att byta däck.
(Lite busigt av honom att vänta så länge med däckbytet, men å andra sidan, det har ju inte varit så mycket vinterföre och så är han ju inte ute och kör så ofta heller.)
Han trodde nämligen att han skulle göra det själv,vilket jag inte kunde tillåta eftersom han klagat på ryggont de sista dagarna.

Envis som en röd gris är han ju (precis som jag), så han inbillade sig att han skulle kånka ner däcken från loftet, nerför en smal, eländig stege, helt själv. Dumheter säger jag. Det räcker att hantera domkraften och fälgkorset när det är på det viset, tycker jag. När vi kom hem igen var det ingen av oss som var speciellt hungrig, så det blev ett par knäckemackor till kvällsmat och laxen får vänta tills i morgon.

Mannen får bestämma och förbereda tillbehören, så det inte blir för sent på kvällen. Det är så vi jobbar i den här familjen... Hjälper och underlättar för varann i vardagsbestyren och annars också. Livet är inte en dans på rosor, men det behövs inte så mycket för att glädja sin partner. Oftast är det mer uppskattat med potatisskalning än blommor, när man kommer hem. Tänk på det, mina vänner!

Jag ligger efter med det jag lovat att hjälpa till med. Det stör mig väldigt mycket och jag ska bättra mig. Det har varit för mycket jobb och för lite ork på sistone. Bokföring är inget jag kan koncentrera mig på när jag kommer hem vid sju-, åtta-tiden om kvällarna, hur gärna jag än vill. Jag ska boosta mig med vitaminer och nyttig mat, så är orken snart tillbaka...

Förutom hårvård och tryckkoll av däck, ska jag inte göra någon som helst nytta förutom att jobba i morgon. Bokföring funkar illa när kunderna ringer och vill ha hjälp av mannen, nämligen. Och jag borde baka... Brödet är nästan slut i frysen och köpebröd är inte kul. Men näe, fördegen orkar jag inte med att göra nu, för klockan är mycket och det är dags att släcka ner och välkomna John Blund.

Sov gott och ha en fin onsdag!

söndag 10 januari 2016

Ost är godis.

Halv nio ringde väckarklockan. Kvart över elva stod vi utanför Joe Farelli's och huttrade i väntan på att bli insläppta. Vårt sällskap var för litet för att få boka bord, så det gällde att vara på plats vid öppning och paxa ett bord alltså. Gott och mycket var det som hamnade i magen och trevligt sällskap som vanligt. Roligt att vi fortfarande träffas, så många år efter avslutade studier!

Vi väntar som sagt bebis. Det vill säga, det par som blev ett par efter en träff hemma hos mig första sommaren, ska bli föräldrar. Jag har haft det på känn en längre tid, men de har varit väldig hemliga tills alldeles nyligen och vi avslöjandet kom den briljanta idén upp om att träffas över en brunch. Det är inte så lätt att få tillfälle till sådant numera, men desto roligare när det blir av.

Mannen och jag tog en omväg hem efteråt, för jag behövde verkligen skaffa en ny almanacka. Jag vill ha en sådan som man bläddrar i och skriver, suddar och skriver om i. Kalla mig gärna gammaldags och omodern, men mobiler kan tappas, stjälas och sluta fungera helt plötsligt och oförklarligt. Ingen annan än jag har glädje av min almanacka, och skulle jag tappa den har jag en backup i köket.

Självklart har vi en almanacka där med. Så att mannen vet när han ska laga mat och ungefär vid vilken tid den bör vara färdig. Ganska ofta står det vad vi ska äta också. Det blir liksom lättare att planera vardagen då. Jag försöker få honom att skriva upp om han ska bort på något som jag själv inte ska vara med på, men då hans minne är mycket bättre än mitt, glömmer han bort det...

Hur menar hon nu, tänker du säkert. Jag skriver upp när och var jag ska jobba för annars kommer jag inte ihåg det. Jag skriver upp matförslag för veckan, för att vi ska kunna planera anskaffning av råvaror. Han vet vart han ska och när, så han tycker det är onödigt att skriva upp det. Men bara för att han sagt det till mig, betyder det inte att jag minns det en vecka senare. Eller en dag, för den delen.

Jag minns dock att vi kom överens om grönkålssoppa idag, men det vete tusan om vi orkar äta igen efter den där brunchen. Det får kanske räcka med lite ostar som mannen hämtade i Ostbutiken i fredags. De stänger för ombyggnad och hade utförsäljning. Disktömning istället för bartömning om man så vill. Till påsk ska ordningen vara återställd och butiken levererar godis igen.


Än så länge minns jag att mannen ska repa i morgon. Och enligt min almanacka ska jag jobba 8.30-19.00. Fasen också! Men den där soppan kan jag sno ihop innan jag sjunker ner i fåtöljen, tror jag. Kanske basen får hålla mig sällskap. Om jag orkar. Jag är så trött att hälften hade varit nog, och jag jobbar sex dagar denna vecka. Men jag älskar mitt jobb, så det gör inget.

Har ledigt söndag och måndag nästa vecka, så jag får vila ut då. Nu ska jag ta hand om tvätten, planera matlistan med mannen och blänga på dumburken tills det är dags att krama kudden.
Ha en skön och vilsam söndagskväll och var rädd om dig och din omgivning!

lördag 9 januari 2016

Snälla du.

Jag var allt annat än pigg i morse, men stod ändå upp när alarmet gick igång. Plogarna i Lerum och Eklanda är extremt rädda om utrustningen och det betyder att väglaget är extremt oförutsägbart oavsett mängden nederbörd ovanifrån när man ska ut på vägarna. Och den vet man aldrig hur, eller när den kommer. Det gick undan till jobbet ändå och jag stämplade in en kvart för tidigt.

Men precis som min kollega för dagen föredrar jag att ta det lugnt i starten, för sedan vet man inte vad som händer. Att börja dagen med att stressa kan få även det mest stabila människan (jag) att tappa humöret och så vill man inte ha det. Nog för att jag sällan eller aldrig låter det gå ut över någon annan än mig själv, men det är onödigt att göra ens det.

Man ska vara snäll mot sig själv, göra det man mår bra av, eller åtminstone undvika det som får en att må sämre än absolut nödvändigt. Vissa saker i livet och vardagen kommer man ju inte ifrån. Som att betala räkningar, trängselskatt och skatt överhuvudtaget. Jag vet, vissa av skatterna gör att jag kan ta del av den relativa välfärden i vårt land, men när man ska betala skatt för varor och tjänster med redan beskattade medel, så blir det kaka på kaka.

Hur många vet om att lönen man får ut kostar arbetsgivaren det dubbla? Sedan mannen blev egen företagare har framför allt jag vaknat upp och insett hur dubbelt och flerdubbelt beskattade och grundlurade vi är. Mannen hade bättre koll på det tidigare än jag. För att han ska kunna ta ut lön till sig själv får företaget betala i princip samma summa i avgifter och skatter först.

Inte nog med det, sedan ska man handla mat som är momsbelagd, med redan skattade pengar. Avgifter för sophämtning och vatten är också skatter, fast vi redan har betalt kommunal skatt. Vi betalar saftiga räkningar för elen, som också är belagd med moms. Jag betalar trängselskatt trots att jag inte belastar innerstaden med mina avgaser och den går inte ens till en ringled, runt stan.

Nej den kommer att åtminstone delvis bekosta järnvägsspår till Haga på bekostnad av träd och annat. Jag vågar inte ens tänka på vilka rasrisker det innebär för staden Göteborg, som hastigt och mindre lustigt känns som en koloss på lerfötter i och med urschaktningar och andra "nödvändiga" åtgärder för att frakta människor i tåg till ställen som inte ens har så värst många arbetsplatser.

Inte fler än att det funkar med den kollektivtrafik som redan är befintlig, om jag har förstått det rätt. För det verkar inte aktuellt att göra plats för företag i det området. Det finns säkert de som anser att jag är bakåtsträvande och tjurskallig, men jag kan verkligen inte se nyttan i detta. Vad som borde ha gjorts för många år sedan är en ringled, så att den tunga trafiken inte går genom stan som den gör nu, med bilköer i rusningstid som resultat.

Då hade kollektivtrafiken kunnat bli mer effektiv, miljöpåverkan avsevärt mindre i innerstan och alla hade vunnit både tid, hälsa och pengar. Jag vet att det finns vänner och bekanta som inte håller med mig om detta, men jag vädrar bara min egen åsikt, vilket jag är i min fulla rätt att göra i min egen blogg. Politik är något av det värsta jag vet, det är mest snack och liten verkstad...

Ooops! Så får man väl inte heller tycka, med de rediga politiker vi röstat fram i demokratisk anda. Jag har då aldrig varit så besviken på mina medmänniskor som jag är nu. Ingen moral, ingen medmänsklighet, etiken är bortblåst, man behandlar inte varann med respekt, alla som är annorlunda är suspekta och misstänkliggörs utan minsta eftertanke.

Jag är nog lite allmänt trött och less på gnäll om det ena och det andra, och så förfaller jag till att göra detsamma. Det är illa. Inte riktigt likt mig. Jag är nog tröttare än jag vill tillstå. Men i morgon kommer jag få en vitaminkick, när vi träffar gamla kursgänget över en brunch i stan. Vi väntar nämligen bebis! Jo, jag känner mig lite skyldig till det, men det är en annan historia...

Ha en härlig lördag och god söndag! Var rädd om dig själv, men inte på bekostnad av andra!

PS. Det blev en bättre och riktig middag idag. Vaknade med ett enormt sug efter räkor och pasta, trots att jag inte var hungrig då, men visste att jag kommer att vara rejält utsvulten innan jag kommer hem. Och som sagt, det gäller att vara snäll mot sig själv! Här ser du resultatet:

Räkor och musslor i en vitvinssås med det som fanns hemma...





fredag 8 januari 2016

Slöfock.

Näe, det blev varken det ena eller andra igår. Jag kom hem, efter att ha stängt och bommat igen apoteket, till katterna som sov. Precis där gick luften ur mig och jag satte mig ner och fåntittade på fiskarna en stund. Sen är det ju det där med arbetskläder som sitter på när man kommer hem. Det känns inte okej att ha dem på sig hemma.

Därför gick jag upp för att byta om till civilist. Det låg torr tvätt i tumlaren, så jag tog hand om den, och tänkte det var lika bra att vaska den där trötta kroppen när jag ändå var i badrummet/tvättstugan. Känslan av att krypa i pyjamasen efter duschen... jag säger bara; mmmm! Jag gjorde några hårda mackor till mannen och mig och väntade på att han skulle komma hem efter sitt rep.



Under tiden tittade jag på fiskarna, drack te (!), rörde inte basen och startade inte TV:n förrän klockan var närmare 22 då jag kände att jag (nog) behövde lite nyheter. Jag har inte en aning om vad det var för nyheter. Vi åt vår kvällsmat och hamnade i en norsk film vid namn "Hodejegeren" efter en bok av Jo Nesbö. Väldigt blodig, men bra! Fantastiskt välvävd historia, om än smått otrolig.

Varför var jag så trött då? När jag blev tillfrågad om jag kunde börja klockan nio istället för tretton svarade jag förstås ja. Varorna som kom i tisdags, efter stängning måste tas om hand. Och det var inte lite! Dessutom fanns det kvar sedan måndagen. Omsättningen är större än man tror på ett så, till storleken, litet apotek. Sen kom det ju nya varor under dagen också...

Jag hann inte fatta in alla varor utan lagerplats, men tack vare den lilla scannern lyckades jag få mer än hälften på plats mellan min halvtimmes lunch och dagens sista leverans. Chefen frågade om jag kunde stänga och eftersom mannen ändå inte skulle vara hemma tar jag gärna den extra kvarten. Med lön... Mitt schema för kommande period skrämmer mig, hur ska jag hinna, med alla lediga dagar?

Idag har jag bara jobbat mellan 12-19.15. På det andra apoteket, vilket är mycket lugnare. Jag behövde det. Det tog tio minuter att gräva fram bilen ur snön på pendelparkeringen, men jag hann hem till "På spåret" trots uselt väglag och lite snösopning utanför huset. Katterna sov, åtminstone tills kycklingbenen låg på min tallrik.



Ja, bara på min. Mannen är ute med några musikantkollegor, eller andra musiker som jag föredrar att se det. Han är lite blygsam med sin egen betydelse och förmåga, nämligen. De är tydligen på Pustervik och avnjuter Jason Isbell. Jag är lite avundsjuk, men jobbade ju sent och ska jobba i morgon också och nästa vecka blir ganska tjock med. De lediga dagarna kommer senare...

Bytte lördag med min härliga kollega som ska tenta, för sånt vill jag uppmuntra och underlätta, förstås. Jag har ju varit i samma läge ett antal gånger och inte alltid haft ro att plugga och kommit stressad och illa förberedd till tentor. Hennes förberedelser kan jag inte påverka, men åtminstone se till att hon kan ta chansen och jag håller tummarna för Cecilia nästa lördag, såklart!

Jaha, så här går det när jag är gräsänka, jag bara babblar på. Men samtidigt ser jag på Adele och jag måste säga att jag älskar hennes röst sen tidigare och numera hennes humor, sen hon var med på Skavlan och ännu mer efter idag.

Jag ska strax gå och lägga mig i sängen med en ny korsordstidning och förhoppningsvis sova som en stock. Hoppas att det inte snöar så mycket inatt, det räcker att behöva kolla däcktrycket innan jag "hit the road", att skotta fram bilen också är inte vad jag önskar mig. Ställer alltså klockan på sju, så jag hinner med det med.

Ha en skön fredag, ännu bättre lördag och ta hand om dig!

PS. "Fatta in" är benämningen på att lägga in varor på en lagerplats, om man hittar en plats som är ledig, vilket kan kräva lite pussel ibland.






onsdag 6 januari 2016

Slö, slapp, men icke likgiltig,

Typisk slappar-dag i det Elissonska hemmet idag. Har bara fyllt slökokar'n med lammnacke och lite annat gott inspirerad av ett recept för marockansk lammgryta. Jag har smakat lite, fast man inte ska lyfta locket, och det bådar gott! Det enda rätta att servera till denna kryddiga skapelse är ris, så hasselbackare blir det inte idag, vilket var ursprungsplanen.

1 lök
2 vitlöksklyftor
1 stor morot i slantar

1 bit hackad ingefära
½ chili i bitar
2 stjärnanisar
Några nejlikor och kardemummakärnor
½ msk krossade korianderfrön
½ msk sechuanpeppar
1 msk gurkmeja
1 tärning grönsaksbuljong
1 dl röda linser
Men det var innan jag hittade nämnda recept. Jag har ju svårt att hålla mig till sådana, därför blir det lite "somhelst" när jag lagar mat. Jag tycker det är roligare på det viset och man är inte bunden till vad någon annans smakpreferenser. Om det saknas ingredienser ska det ändå gå att få till något minst lika bra och gott, utan att åka till affären i "onödan".

Typiskt för en slappardag är ju att passa på att byta lakan och tvätta desamma och lite annat, när man är igång, liksom! Korsord har jag löst på löpande band också, förstås. Nu äter vi ostringar, för mannen hämtade lite verkligt nödvändiga basvaror som kaffebönor och kattmat för en stund sen. Fattar inte var han fick lusten på ostbågar ifrån...

Det blev lite ändringar i schemat för min del i januari. En kollega är inte riktigt redo att gå upp i arbetstid ännu, så jag får lite fler timmar. Det är tråkigt för henne, men förmodligen ett klokt beslut som gör att hon verkligen kommer tillbaka med full kraft i sinom tid. Har man gått in i väggen ska man vara försiktig och ta det väldigt lugnt på vägen tillbaka.

Jag har talat om för min chef att jag gärna jobbar mer än 30 timmar, men kan inte ta ut överskjutande i ledighet. I slutänden innebär det att jag får betala för att jobba. Hur som helst är jag betydligt billigare i drift än min kollega är, så det blir vinst för oss båda två om jag får mertiden i pengar istället för mindre tid på jobbet och jag kommer hinna med alla mina uppgifter på båda apoteken.

Nu är maten, inte uppäten, men vi är mätta båda två och har varsin lunchlåda dessutom. Nästa gång ska jag skippa vattnet och ha mer glögg/vin istället. Kanske en gnutta mer salt, men det kan man ju reglera efter tycke och smak på tallriken. Linserna kan med fördel få gå med efter halva tiden. Man lär så länge man lever och det är gott så!



Jag hade tänkt titta på en film på SVT1 klockan 22, men på grund av det ändrade schemat kanske jag gör bäst i att lägga mig istället. Å andra sidan har jag än så länge sovmorgon på torsdag.
Mannen ska repa imorgon, så det borde jag med göra. Soppa är lätt- och snabblagat, så någon ursäkt att låta bli basen har jag inte.

Ha en god kväll och natt, oavsett om du ska upp till jobbet eller är kvar hemma!

PS. Receptet under första bilden är mitt hopkok idag ifall du undrar och inspirerat av detta:
Marockansk lammgryta. Som du ser är mitt recept mycket simplare, men jag har sparat detta för att göra kryddpastan vid ett annat tillfälle.


tisdag 5 januari 2016

Inget båg.

De senaste nätterna har jag sovit ganska uselt och drömt massor. I vanlig ordning minns jag bara en bråkdel när jag vaknar. Tyvärr handlade en dröm jag minns om ostbågar, varför jag såklart har tänkt på sådana hela dagen. Jag åkte raka vägen hem för att äta lutfisk efter jobbet. Stannade till på Statoil bara, för att... kolla däcktrycket. Köpte jag ostbågar? Icke, sa Nicke!

Verkligen inga ostbågar!
Det ångrar jag nu. Men det finns andra bra sätt att lindra suget (hoppas jag!), man kan göra ostchips att ha till vadvinuskasepå ikväll. Nachos är också gott. Popcorn också. Fast det finns en gräns för när och var man tillför ost, och där var den! Popcorn ska bara ha salt och riktigt smör på. Om vi hade haft jordnötter hemma hade det fått duga som tilltugg också.

När jag sitter har och suktar och skriver om snacks får jag ett mail från "Yummly" med ostrecept. Jag börjar bli orolig för den där "Storebror" som alltid ser mig och vet vad jag tänker, innan jag vet om det själv ibland. Hur gör han? Är jag så förutsägbar, eller är det ett enbart slumpen? För en tid sen var jag grymt spaghettisugen, precis då skickar "Yummly" ut recept på pasta.

Är "Yummly" inkopplad på min hjärna, känner av mina hormoner eller vad är det fråga om? Undrar vad jag får för recept i morgon? Fast vi har redan bestämt att slökokar'n ska få ta hand om en lammhals då. Jag ska lata mig hela dagen. Vilket inte kommer att hända, men man kan väl få drömma lite? Hellre dagdrömma än få nattliga begär som inte släpper taget när nattmössan åker av.

Nu ska jag riva ost och härja en stund i köket, medan mannen läser färdigt sin fjärde bok på tre dagar. Ja, han är periodare, precis som jag. Måhända jag trillar dit i morgon. Chansen finns och sådana begär är nyttiga och ska uppmuntras. Smittar det av sig på barn är det extra positivt. Böcker blir man ofta smartare av att umgås med och man går inte upp i vikt av dem, hur snaskiga de än är...

Ha en fin afton och trettondedag!

PS. Jag ber om ursäkt om jag överfört mina "cravings" på dig, men jag var tvungen att få det ur systemet.

söndag 3 januari 2016

Ett steg närmare.

Då är sonen på väg hem till vardagen. Västtrafik hade satt in en extrabuss, så det var bara att kliva på direkt. Skönt att han och alla andra helgfirare slipper trängas på hemvägen, bra där Västtrafik! De fick väl en chock nu, de får ju oftast skäll, så jag ville berätta att de sköter sig också.
Mannen och jag kommer sakna sonen, så även katterna misstänker jag.



Compiz parkerade i sonens knä så mycket han fick lov till dessa dagar och gårdagens medicinska prövningar gick alldeles utmärkt, så vi ska nog komma iväg på vår resa så småningom. Åh, vad jag längtar! Vi har inte varit på semester eller längre resa tillsammans ännu, nämligen. Dels av skäl som handlar om katterna, dels har vi inte haft tillfälle och ekonomi till det.

Därför är jag särdeles tacksam för svärmors julklappar, födelsedagspresenter och bröllopspresenten som öronmärks för ändamålet i så stor utsträckning som det bara är möjligt. All min mertid ska tas ut i pengar, vi blir ruinerade på att jag får "ledigt" och dessutom hamnar jag på efterkälken med mitt jobb. Förhoppningsvis tar mannens affärer fart nu efter alla helgerna också.

Folk börjar fixa med sina jänkebilar på våren, för att ha något att visa upp och glida runt i på alla träffar i sommar. Jag hoppas och tror att det spridit sig att det visst går att få tag på delar, både nytt och gammalt, om än inte via de gängse kanalerna på samma sätt som tidigare i Sverige. När KW Parts dessutom går ut med att de inte prioriterar bilar äldre än femton år, så...

Jag är försiktigt optimistisk i alla fall. Mannens egen GTO lär också ha en uppfräschning på gång. Sedan är det "min" Firebird som ska sättas i farbart skick, men jag ser nog helst att semestern blir av först. Barnbarnen får vänta tills nästa sommar, då kommer mormor och Boffa i varsitt brummande vrålåk och gör en riktig kustrunda med dem!

Idag lagar jag kycklingbröstfiléer i ugnen. Jag minns inte när vi använde oss av den styckdetaljen sist. Varken mannen eller jag föredrar den i vanliga fall, men eftersom vi inte visste när sonen önskade åka hem så kändes det som en bra idé att ha en större laddning snabblagad råvara till rimligt pris hemma i kylen. Nu blir det matlådor istället och det är inte heller dumt.

Jag tänker stoppa ner filéerna i en form tillsammans med chili, lök, purjo, några tomater och sambal oelek. Grädde och cf, förstås. Eventuellt lite vitt vin. Kanske lite grönkål då vi har kvar mycket ute i förrådet fortfarande. Vitlök? Kanske. Det är inte alltid jag är sugen på det. Får se hur det blir när jag funderat klart. Det händer att jag gör en helomvändning, när jag väl är på plats i mitt kök.

Ha en skön söndag och gör det som är bäst för dig, oavsett om det handlar om mat, sällskap eller andra saker, så länge du är rädd om dig och din omgivning!
Tills "förståsigpåarna" har gått i dina mockasiner i många långa mil har de inte en aning om vad du vet, vill, kan, önskar eller varit med om.






lördag 2 januari 2016

Fram och tillbaka.

Jag som trodde att våra magar hade slutat fåna sig. Nu var det mannens (o)tur, igen. Fattar inte vad det är som orsakar denna rundgång. Hoppas att sonen slipper eländet i alla fall. Planen är att han åker hem i morgon, för jobbet vill han ju inte missa. Extra tråkigt att mannen blev sjuk, eftersom vi var bjudna hem till vänner för en "jam-session" idag.

Nå, vi håller oss till hockeyn och TV:n idag med. Matplanen fick ändras, men det är ju inget större besvär. Jag håller det enkelt och lätt efter att ha varit uppe tidigt (nåja) och bakat bröd, stekt korv och ägg till frunch. Ja, det var lättare att få ungen ur sängen idag. Det blir min "berömda" champinjonpaj och en sallad till middag. Bröd till den som vill, eller behöver mer än så.  


Den är så bra och enkel, pajen. Vitlöksost i botten, sedan öser jag på så mycket riven ost som stannar kvar i formen och lite till. Det är bara att trycka fast den...
Jag var dessutom osedvanligt lat och hämtade färdig pajdeg i affären, så bortsett från att putsa svamp och riva ost är det en minimal arbetsinsats och går inte att misslyckas med denna paj.

Lite färglös och trist att titta på, så då får man ha en färglad sallad till.



Jag tvivlar inte på att sonen kommer att sätta i sig minst halva pajen själv, och hoppas att mannen får i sig lite i alla fall. Efter hockey och mat ska jag propsa på att se "Monica Z". Jag vet att mannen inte kommer att invända och sonen får finna sig i lite musikhistoria. Först ser vi dock på "Tillbaka till framtiden II". Den fanns inte i TV-tablån, hmm?

Riktigt så spaceat har vi det inte i det som i filmen föreställer 2015. Fast jag tycker att tanken på att resa i tiden är nog så kittlande. Därmed kommer vi fram till en av mina drömmar och önskningar för detta år. Att besöka Rom är väl nästan att betrakta som en tidsresa tillbaka till en av våra kulturvaggor. Aten står högt på listan också, dessutom har jag en vän där som jag vill träffa äntligen.

Jag fyller jämt i sommar och både mannen och jag har en förhoppning om att komma iväg i samband med detta. Vi får jobba på drömmen och de praktiska detaljerna. Därför låter jag sonen ge katterna mat och senare ska vi se om han kan ge Compiz hans medicin. Joråsatte... Skulle jag ha någon dold agenda eller baktankar? Drömmar slår inte in utan lite hjälp på traven, tänker jag.

Och där fortsätter vi tidsresandet med "Tillbaka till framtiden III". Dåligt av GP att inte kunna förutspå detta och istället påstå att det skulle vara JVM till halv tio ikväll. Jag menar, hur många lag spelar kvartsfinal, en och samma kväll? Just det, och den andra matchen gick samtidigt i en annan kanal. Det finns saker jag skulle vilja veta om framtiden.

Inte så mycket, men att dagens TV-tablå är ackurat är en. Jag vill veta om och när jag kommer till Rom, om jag får ett nytt jobb efter detta vikariat. Det är väl inte för mycket begärt? Nä, just det. För övrigt är jag glad för att det är tid kvar innan det är skarpt läge. Och tacksam över det faktum att två av mina favoritpojkar är hos mig och tittar på filmer som vi inte visste skulle visas ens.

Ha en fin lördag, med eller utan filmer och TV, så länge du mår bra av det du gör!










fredag 1 januari 2016

Tröttmössa.

Började det nya året med det svåraste som finns, nämligen att väcka sonen. Det är klart att om man är trött om man suttit och tittat på film flera timmar efter att raketerna gått upp i rök. Men det gjorde ju vi gamlingar med. Dessutom är det bara jag som är född på sjusovardagen, så jag begriper inte vilken ursäkt min tjugo år yngre son kan ha. Ung och rask man i sina bästa år, liksom...

Eftersom det tog en stund att få honom ur sängen, med hot om att komma upp och kittla honom tills han ramlade ur densamma, åt vi en lätt frukost, för att middagsaptiten inte skulle bli förstörd. Då säger han: "om du hade gjort ägg och bacon hade jag inte legat kvar så länge".  Vissa har då förklaringar till allt. Jaha, ska han få det i morgon, eller på söndag?

Fast, "det går lika bra med falukorv", så det kanske får bli både ock. Hur som helst måste jag sätta en bröddeg, för det går inte att mätta den ungen helt och hållet annars. Kanske är jag snäll och skickar med honom lite bröd hem också. För övrigt är det nästan en vanlig arbetsvecka nästa vecka, och då behöver mannen och jag frukostmat också.

Nu är det dags för "På spåret" och jag avslutar med en bild på råvaran till vår middag idag.



Önskar alla och envar en god fortsättning på det nya året och må alla era drömmar slå in! Jag avslöjar mina i ett inlägg nära dig, en annan dag.