Äppelpäppel.

Då var det söndag igen och vi har plockat upp all fallfrukt och gallrat bort äpplen som ruttnat på träden. Undrar varför de gjort det? Det lilla äppleträdet är relativt förskonat, men det kanske beror på att det är vinteräpplen vilka mognar senare och har tjockare skal? De blir säkert jättegoda när de är klara i alla fall.

Jag har lagt ut en annons om vår fallfrukt och det blev ett snabbt och positivt gensvar, men till syvende och sist är det inte många som kommit. Några hade faktiskt fräckheten att plocka direkt från träden, vilket mannen uppmärksammade. De orkade väl inte böja på knäna. En tjej kom från Smögen och ville betala för frukten vilket jag redan sagt var uteslutet. Vi fick en påse godis ändå!

Vi hade svärmor på middag i fredags och bjöd på kokt torsk med äggsås. Det får vi allt göra om, för hon gillade det, trots pillet med att bena ur fisken. Det blev en del över, det sparas i frysen tills vi har tillräckligt för att göra en sufflé. Det är också så himla gott! Vi som aldrig annars äter efterrätt serverade hallonsorbet till kaffet efter maten, för det vet vi att svärmor uppskattar.

Igår åt vi sommarmat och satt ute ganska länge. Det gäller att ta vara på det sista av sommaren. Vi fick ändå fuska lite och sätta på infravärmen, ty det känns att hösten kommer smygande trots allt.

Kyckling är aldrig fel och knaprig halloumi är gott och vi blev mätta och glada. Mannen gick och lade sig ovanligt tidigt eftersom han skulle möta vår underbare flyttgubbe i Uddevalla för transport av möbler till svägerskan i Nyköping. Han beräknade att vara där vid halv åtta på morgonen, så för en gångs skull fick mannen ställa väckarklockan.

Jag vaknade förstås också kvart i sju och sedan kunde jag inte somna om. Så jag fick tidningen och kaffe på sängen och där låg jag kvar när mannen kom hem och så småningom lagade frukost.

Jodå, en massa nyttigheter såsom majonnäs, ost och bacon gömmer sig under äggen. Mätta och glada igen således, tills det blir dags att äta middag. Idag blir det ugnsstekt lax, med lök, äpple och chili. Potatis och kulsås blir det till den. Det vill säga romsås, men det låter roligare med kulsås.

Jag hade ju ett boktips i förra inlägget. Ett år i rymden av Scott Kelly. Han var så trött på ryssarnas överdrivna bruk av dill på all mat (vilket jag har full förståelse för) under förberedelserna för uppskjutningen till ISS-stationen. Han frågade sin kosmonaut-kollega varför de förstörde maten på detta vis, varpå han fick svaret att dillen dödar gaserna i magen.

Det kan ju vara en fördel att inte vara alltför uppblåst när man ska ner i sin rymddräkt och av hänsyn till medpassagerarna i en trång rymdkapsel under många timmar. Tur att jag inte har några större problem med gaser, för jag är inte överdrivet förtjust i dill, som sagt. Skaldjur ska kokas med dill, hovmästarsås vore ju inte lika god utan dill, men annars bör man vara sparsam med den...

Jag går väl ut i köket och blandar ihop kulsåsen, preparerar laxen och tvättar potatisen då, så det inte blir för sent idag. Vi är trötta båda två och jag kanske blir inringd i morgon bitti. För övrigt ska jag på intervju på ytterligare ett äldreboende i närheten på torsdag. De ringde redan före sommaren, men då hade jag ju mitt apoteksvikariat, men fick lova att höra av mig när det var slut, vilket jag gjorde.

Ha det bra därute och var rädd om dig!

Städdille?!

Igår var det fint väder och jag satt ute på trappan och löste sudoku medan jag väntade på att mannen skulle bli klar med sin dusch och "ska bara", innan vi knatade över till svärmor för att hjälpa henne på olika sätt. Mannen med mobilen och jag med ommöbleringen av porslin och glas, till så det var förr. Sedan åkte vi iväg för att skaffa sådant som tagit slut, samt beställa en stor torsk tills på fredag.

Idag regnar det och är grått, förstås. Jag tvättar och skurar handfat och toaletter, och överväger allvarligt att dammsuga i källaren. Vad har hänt, undrar du säkert? Jag deppar. Då städar jag. Det märks tydligt i vårt hem att jag inte deppar särskilt ofta, för dammråttorna frodas och dammtrasan ligger ifred i städskåpet. Vilket i och för sig är bra, att jag inte är deppig särskilt ofta, alltså...

Varför deppar jag? Trots att jag anat det en längre tid nu, så blev det ett faktum igår att det knappast blir någon bröllopsresa i år heller. Därför bryter jag ihop lite grann och skurar handfat, toaletter och diskbänkar. Jag ska laga mat som tar lång tid idag och dricka en massa vin samtidigt, så jag har nog botat mig tills i morgon.

Jag är duktig på att inte ta ut något i förskott, för jag är som strutsen och stoppar huvudet i sanden för att slippa se varthän det barkar. Om det inte gäller mina nära och kära förstås. Då undrar väl du, vän av ordning, om inte mannen skulle följt med på bröllopsresan då? Jo, det förstås! Omständigheter, yttre sådana, vilka jag inte kan gå in på här (faktiskt),  som påverkar vårt liv ställer till det. Igen.

Så jag torkar mina tårar i smyg, fast mannen är inte vare sig dummare eller blindare än att han märker det och blir ledsen han också. För övrigt vill jag inte prata om saken, för då blir jag ännu mer ledsen. Nu finns det inte så mycket mer plats att hänga tvätten i tvättkällaren, så jag får ge mig på något annat istället. Mig själv kanske? Lite pedikyr och manikyr hade inte skadat.

Jag får nog leta upp en ny bok också, för den senaste tog slut. Det var en sådan jag absolut inte ville avbeställa från bokklubben jag är med, för den verkade så intressant och spännande, vilket den också var. Ett år i rymden av Scott Kelly, en amerikansk astronaut. Fantastiskt underhållande, rolig och tankeväckande bok som jag rekommenderar varmt och bestämt!

Det är väl lite för tidigt på dagen för att börja laga mat och dricka vin, så jag får be mannen som också har begravt sig i böckernas värld på sistone om ett boktips. Böcker är bra när man vill fly verkligheten ett tag, slippa grubbla på saker man inte styr över själv och få lite andrum. Som musik, vilken kan trösta, peppa, glädja eller förstärka de känslor man kanske behöver få ta itu med...

Sedan förra inlägget har jag sökt en tjänst som egenvårdsrådgivare. Mina förhoppningar var stora, tills jag pratade med chefen för det apoteket och fick veta att ansökningstiden var så kort som en vecka för att det fanns så många intressanta kandidater i närheten. Jaha, då är det antagligen redan bestämt, för hon skulle återkomma i slutet av denna vecka med besked.

Så ja, det inverkar såklart också på mitt humör. Det är sällsynt med jobbannonser som riktar sig till apotekstekniker och egenvårdsrådgivare. Ännu mer sällsynt att det gäller en heltidstjänst. Jag hoppas att en icke-vabbande person som jag själv, med lång erfarenhet ändå kan vara intressant i denna uttagningsprocess...

Jag har suttit och bläddrat i italienska kokböcker idag, för om jag inte kommer till Rom får Rom komma till mig så länge! Det blir köttbullar, eftersom jag redan igår tog upp färs ur frysen. Vitlök, parmesan, citron och rosmarin har vi hemma. Liksom tomater.

Vi har en massa plantor, en del är stora som träd och vi kan skörda varenda dag! Mannen har fått binda upp dem i taket i uterummet. Där frodas också chili och physalis.

Det blir inte alltid, eller i alla fall sällan, som man tänkt sig. Vi har varit hos svärmor och satt upp ny duschstång, ett handtag och förvaring för tvål- och schampoflaskor istället för att skriva klart detta inlägg eller begrava sig i en bok. Därför blir det inte heller något långkok, men jag tror det kommer bli gott ändå! Det känns lovande så här långt...

Doften av vitlök och rosmarin sprider sig i huset och frikadellsmeten är hoprörd med lite ricotta för att hålla ihop. Bild på färdigt resultat kommer troligen i ett annat inlägg. Igår grillade vi karré, trots att Compiz gjorde sitt bästa för att beröva oss det nöjet. Han lyckades få ut en halvtinad skiva medan vi var borta en stund. Sedan kräktes han. Matmissbruk kallar jag det!

Men i reserverna fanns det två kotletter till, som fick snabbtina i vattenbad och vår grillkväll var räddad. Det är uppenbarligen såpass mycket hunger och spänst i den eländiga katten fortfarande, så vi får göra som vi gjort förr och stoppa in vår mat i ugnen när vi inte har stenkoll på honom! Han är inte sitt forna jag, därför slarvade jag.

Och ja, där fick jag besked om att tjänsten i Lysekil redan tillsatts av annan sökande, vilket bekräftar min tanke att tjänsten egentligen redan var tillsatt innan annonsen ens publicerats. Det var inte ac själv som meddelade det heller, och vad jag tycker om det förstår du nog. Det är så himla meningslöst för många att det måste gå till på detta viset. Onödig tidsspillan och energi, som kunde sparats...

Det är inte roligt att jämt ha rätt!

Valfrihet.

Sista veckan på mitt sommarvikariat har jag kommit fram till. Det ska villigt erkännas att det känns lite tungt, dels beroende på att jag har trivts så väldigt bra, men också för att jag inte vet hur min arbetssituation kommer att se ut från och med nästa vecka. Jag vet, det finns alltid arbetstillfällen inom äldreomsorgen, men i vilken utsträckning?

På ganska kort tid har flera vårdtagare gått bort. Det känns elakt och själviskt att tänka på hur det kommer påverka mina chanser att få ihop timmar för att försörja mig, men så krasst är det. En kollega ska prova på något annat ett tag, men det är kanske inte säkert att det "hjälper" mig. Jag ska ringa till Kvarnbergshemmet enligt överenskommelse. Det kanske löser allt, vem vet?

På två veckor hinner det hända både det ena och det andra. Svärmor är på gång igen, idag har hon uppgraderat sig till smartfåneanvändare, minsann! Inte senaste skriket, men modernare än både min och mannens. Vi åkte till Munkedals Teleradio för de har alltid varit så bra att ha att göra med och vi blev inte besvikna idag heller. Den unge mannen visste hur man "tar" gamla damer, tack för det!

Vi har haft besök av gode vännen Tommy, som kom med inflyttningspresenter i form av det bästa vi vet, nämligen mat och dryck!

Att han totalt hade glömt bort att vi hade bröllopsdag valde vi att överse med, för får man får ostron bråkar man inte om sådant!

Vi har också fått besök och en påse godis av Marie som kom och gästade oss under helgen som gick. Ty lite lokala ölsorter från Halland är heller aldrig fel! När vi har gäster är jag inte så noga med att fotografera maten vi lagat, men ätit har vi, med eller utan gäster, varenda dag. Det kommer fler bilder lite senare...

Först tänkte jag bli lite politisk, eller snarare tvärtom. Jag har aldrig i hela mitt liv velat avsäga mig rätten att rösta, för då får jag "skylla mig själv" för att det blev som jag inte ville. I år vill jag rösta för att till varje pris vara en motvikt till den som röstar på SD, men jag kan för allt i världen inte lägga min röst på vare sig det ena eller andra partiet, för de är lika omöjliga hela högen.

Det parti som sedan förra valet hade bemödat sig om att argumentera mot, samt diskutera sakligt med SD, istället för att likt strutsen stoppa huvudet i sanden och låtsats att de inte fanns, hade fått min röst. Kanske till och med moderaterna, fast de aldrig tidigare fått min röst och förmodligen aldrig kommer att få den. Vissa saker ändrar sig inte.

Igår kväll när vi lagt oss, efter en diskussion om just detta med att lägga ner sin röst i brist på trovärdiga kandidater, blev jag lite full i skratt. Jag ligger nämligen till vänster i sängen och mannen till höger. Men, som den lille Karl-Bertil Jonsson han innerst inne är, ligger han vänd åt vänster, det vill säga mitt håll, medan jag ligger vänd åt höger. (likt, vem då?!)

Med detta sagt är det kanske någon som undrar hur i hela friden vi kan hålla sams när vi har så motsatta politiska övertygelser. Det är ganska lätt, emedan jag delvis förklarat hur det ligger till ovan, dels för att det är fruktansvärt osexigt och dödstråkigt att diskutera politik, fast ibland måste man lätta även på det trycket och vädra sina åsikter och våndor, speciellt i dessa tider.

Min förhoppning är att vi är bortresta på valdagen, så kanske det dåliga samvetet inte skriker så högt för att jag "glömt" att man kan förhandsrösta. Valmöjlighet, valfrihet eller Valfrid? Jag väljer att vänta med mitt beslut att välja alls. Kanske får det minst dåliga partiet min röst till slut, eller så väljer jag att visa min frustration över dem allihop genom att rösta blankt eller avstå.

Bordlägger frågan således, och visar något trevligt som även du kan vilja lägga på bordet. Kanske helst med en tallrik emellan, men det är valfritt.

En tråkig bit oxfilé blev roligare i småbitar och kärleksfullt tillagad med lite svamp, grädde, vin och sherry, samt salvia. Snabbmat, om man har tagit upp fruset kött i tid, förstås. Något annat som verkligen är snabbmat är detta:

Hamburgare är riktigt gott och snabbt ordnat när man är hungrig. Tillbehören hackas och skärs medan smeten gottar ihop sig. Är man desperat hungrig stekar man i stekpannan, men vi valde förstås att grilla våra. För att vi ville, kunde och tordes...

Idag blir det lite ost till kvällsmat, eftersom vi åt lunch med svärmor på Torp ganska sent idag. Alla valde pasta av olika slag, det var en salig röra, rentav rödgrön sådan! Trevligt hade vi och lilla mamma fick med sig det mesta på inköpslistan när orken plötsligt tröt och valde att åka hem. Knappt hade jag rattat ut från parkeringen innan hon sov sött i baksätet.

Ha det gott vad du än väljer att göra!

Fruktdags!

Veckorna rasar iväg, de liksom smälter i värmen, precis som jag. Ska jag vara ärlig har jag många gånger tänkt att jag är lyckligt lottad som får åka i en luftkonditionerad bil till en arbetsplast som också är det och faktiskt tjäna pengar samtidigt som jag håller mig sval och behaglig. Nåja, vi jobbar ibland så svetten lackar på Apoteket, men tänk om vi inte hade haft en klimatanläggning då?!

I denna extrema värme klarar jag mig inte så bra med andra ord, så hur mycket jag än önskat mig semester och riktig ledighet de dagar jag inte jobbar (nej, jag jobbar inte varenda dag), finns det fördelar med att vara semestervikarie. I alla fall i år. Snart är mitt vikariat slut och jag vet inte säkert hur det kommer att bli i höst. Lite jobbigt är det, men det löser sig nog det med...

Mannen kommer också att bli ledig på ett eller annat sätt, så i år ser det faktiskt ut som om vår bröllopsresa äntligen blir av. Vi firar fruktbröllop i morgon. Du som känner oss vet att det är fyra år sedan vi gifte oss hemma på altanen i Eklanda, du som inte känner oss eller följt min blogg visste kanske redan hur många år ett fruktbröllop innebär. Jag gjorde det inte, jag googlade fram det.

Idag har mannen följt med svärmor till Mölndal för de allra sista detaljerna i hennes flytt. Tack och lov kom vi till ett avslut! Det har varit vansinnigt tufft för oss alla inblandade, men förstås allra mest för svärmor. Frustrationen över att inte kunna, att inte ha full kontroll, att inte kunna sortera hårdare, att lämna över till sådana som kanske kommer att ändra karaktären på huset, listan är lång...

Att inte hitta sina nerpackade saker, trots en lika proffsig flyttlista som vår är också frustrerande. Om kartongen lokaliseras står den förstås för högt upp får att kunna få ner den själv. Att be om hjälp är är inte svärmors bästa gren. Men vi visste vad vi hade att vänta oss, ty allt sedan förra årets salmonella och epilepsianfall har gumman blivit alltmer beroende av hjälp och hon blir ju inte yngre.

Hon ville ifrån ansvaret för hus och trädgård och leva i lugn och ro, därför nappade hon på idén att flytta med oss. Annars hade vi inte flyttat, någon av oss. Så är det bara. Vi får se hur länge hon klarar av att bo som hon gör nu, med vår hjälp. Jag hoppas och tror att hon kommer att bli lite raskare när hon fått vila upp sig efter att allt pappersarbete är klart och nycklarna överlämnade idag.

Avsked och avslut är viktiga saker, oavsett om det gäller flytt, skilsmässa eller dödsfall. Sorg och saknad kan man förstås känna mer eller mindre lång tid efteråt ändå, men överlämnande av nycklar (eller en urnsättning) symboliserar ett definitiv slut på en del av ens liv. I bästa fall känns det som att man får påbörja något nytt och roligt också, men det är inte alla förunnat att känna så med en gång.

Vi är ju alla olika och har olika erfarenheter, drömmar och förutsättningar. Att starta om är lättare för den som är yngre och orädd, men jag tänker också att mycket av det man samlat på sig med åren tynger ner en så att man blir oförmögen till förändring. Då menar jag saker man inte kan göra sig av med av olika anledningar...

Det är arvegods, de är svåra att göra sig av med, oavsett om man gillar dem eller inte. Det är ju någon annans, egentligen. Men om de bara stått nerpackade i samma kartong som lämnade dödsboet och samlat damm på en vind har de ju förnekats någon annan som faktiskt hade haft glädje och nytta av dem. Man behöver verkligen inte sju serviser med 12 eller 24 kuvert av varje sort.

Hittills har vi använt mannens vita porslin till vardags. Men i förrgår när jag hade en ledig dag, då packade jag upp mitt blåa och ämnar slänga mannens, om ingen vill ha det. Lugn, vi är överens om detta, vi har diskuterat det för länge sedan och tja, det passar fint med mitt 22 år gamla porslin i vårt nya kök. Vi har förstås varsin uppsättning finporslin också, men de är svårare att ge bort, än så länge.

Vi hade massor av glas, var och en från sitt håll, men har rensat friskt i det beståndet. Vi har dubbelt av det mesta, eftersom vi träffades som fullvuxna med varsitt komplett hem. Det som är roligt är att vi inte har samma sorts möbler, men kan använda dem nästan allihop i vårt första, på riktigt, gemensamma hem. Vi tycker om återanvändning vi med, men inser att det finns gränser.

Svärmors matsalsbord och stolar står numera hos oss. Fint, då slapp vi leta reda på sådant! Du minns hur lång tid det tog att hitta rätt soffor, eller hur? Sidobord kommer därifrån också, liksom köksstolarna (fast det var för länge sedan). Ett enkelt sätt att få svärmor att rensa hade ju varit att säga att vi vill ha allt hon egentligen inte får plats med, men att förklara frånvaron av det när hon kommer hem till oss går ju inte, så vi låter bli...

När det är varmt som nu på sommaren äter vi helt annorlunda än annars. Även om Stensjöpotatisen är väldigt god, äter vi knappt någon alls, inte heller ris eller pasta. Det blir fisk, kött eller kyckling med lite sallad till. Majskolvar då och då, förstås. Vi har nästan bara grillat i uterummet och undvikit köket i möjligaste mån. Det blir stekhett där ändå.

Typisk sommarmat! Äter du Korv Stroganoff såhär års? Eller lagar du kalops, steker köttbullar och gör gräddsås och kokar köttkorv? Här står slökokaren och samlar damm i matkällaren, det händer att vi kokar pasta efter en lång och arbetsam dag, men då är det inte köttfärssås till, utan en snabbt stekt salsiccia eller några musslor till. Det skulle aldrig falla mig in att göra kåljox eller liknade heller.

Visserligen råder det grillförbud i hela landet vid detta laget, men fram tills det trädde i kraft? Vi har visserligen varit olydiga och grillat efter det. Fast i uterummet, som har murade väggar, glasfönster och stampat jordgolv, i alla fall under golvet. Vattenkannorna står alltid fulla och alla plantorna är genomvattnade och briketterna är av yppersta kvalitet, grillen djup och locket är på.

Då blir det till exempel såhär. Jag vet ju att inte alla vare sig får eller kan grilla, men hur ofta grillas det hos dig som kan, får och vill? Vad serveras till det grillade? Berätta, jag vill veta!

Idag vet jag inte riktigt vad som händer, vare sig när mannen kan tänkas komma hem, eller vad eller var vi ska äta. Vår gode vän Tommy spelar nämligen med Ebbot i Kungshamn ikväll och det vore trevligt att få träffa dem, speciellt med tanke på bådas inblandning i vårt bröllop. Den förste var vittne och underhållare, den andre skrev om en text till oss och som sjöngs av vårt andra vittne, eftersom han inte kunde komma själv, då han var upptagen av Storsjöyran. Så kan det gå när man åker till Scen på Bônn! 

Matt Gale Band & Blåsbrothers

Där var vi förresten härförleden när det spelades blues. Besök gärna den platsen, den är mycket speciell och underhållningen väldigt bra!

Ha det gott i värmen, var rädd om dig och glöm inte; simma lugnt och drick mycket!