Powered By Blogger

fredag 30 december 2016

Raketforskning.

Mellandagsrea. Vad gör den med folk egentligen? Får dem att spendera pengar de rimligtvis inte borde ha kvar efter alla julklappsinköp före jul, eller har de verkligen så höga löner? Jag känner mig "fattig" som vanligt, men så fick jag ju punga ut med en ansenlig summa pengar för servicen på min Pärla också. När ska Lottoguden titta åt vårt håll?

Lite pengar blev det över trots allt och dem har jag spenderat på kvällens och morgondagens mat och dryck. Jag vet i skrivande stund ännu inte hur många vi blir, vilket gör mig halvgalen. Vi blir minst tre, eftersom svärmor glädjande nog till slut valde att komma hit. Hur det blir med sonen vet jag inte ännu. Således har jag förberett efterrätt till fyra...

För- och varmrätt är lättare att justera upp eller ner, Fast nedåt händer ju aldrig i princip. Vem vill inte äta ankbröst till lunch en trist måndag eller torsdag, liksom? Till förrätt blir det grillade kammusslor på salladsbädd och vi skaffade två paket, så det blir enkelt att parera en större efterfrågan på bådadera om sonen dyker upp ändå. Han har en mage utan botten tror jag.

Hörde jag en undran om efterrätten? Det blir en pannacotta med kaffelikör (som jag fått i födelsedagspresent av en kär vän) och i skålarna la jag hackad mörk choklad innan jag hällde på smeten. Smet och smet, vätskan då. Lite mer choklad kanske det blir ovanpå vid serveringen. Eventuellt en klick vispad grädde om det ska vara nödvändigt... (recept kommer i ett ps)

Idag har vi dock ätit något mannen aldrig smakat förr och känsliga läsare får blunda nu. Jag menar det! Det blev nämligen häst till middag.



Det är jättegott, men det är sällan man hittar det. Sist jag åt det måste vara 20-25 år sedan. Då fanns det en utmärkt chark intill E6:an där man kunde fynda allt möjligt. Butiken är borta sedan länge, därför är jag extra glad för att City Gross har etablerat sig på Torp. Där hittar man "udda" detaljer, men jag har ännu inte sett hästkött, tyvärr.

Det är lika mörkt, eller rent av mörkare än nötkött och minst lika mört. Jag inbillar mig att hanteringen av just hästkött är extra noggrann av uppenbara skäl, men jag kan ha fel.



Ica Fokus har både häst och anka i frysdisken. Det gillar jag, men de tar ut ohemula priser på basvaror som kattmat, tonic och liknande. Nästa gång vi vill ha roliga saker att äta ska vi i första hand titta i Willy's frys innan vi åker till Focus igen. Och alla basvaror inhandlas hädanefter på Ica Maxi 421, Willy's eller Coop i Sisjön, därmed basta!

Och så vill Göteborg och för all del, även Mölndal att vi ska ta bussen eller cykeln till affären. Försök storhandla med ryggsäck på en cykel, säger jag. Eller ta din Dramat på bussen, där barnvagnarna och rullstolarna givetvis ska ha plats på därför avsedda platser. Men hur ska du få in den där dina ben knappt får plats mellan stolarna, och då har jag ändå korta ben? Jag kommer ta bilen.

Nu hände det så mycket distraherande saker att jag får lägga ner verksamheten för idag. Raketer och vem som skjuter av sådana är tydligen väldigt känsliga ämnen, såvitt jag förstår. Men när en liten unge börjar att mopsa sig för att man vill veta vem som ansvarar för avskjutning av desamma på eller i närheten av fotbollsplanen i bostadsområdet innan nyårsaftonen, då får jag en dålig smak i munnen och undrar hur mycket vederbörande egentligen vet, trots att han inte är på sin "hemmaplan".

En till två gånger om året kan jag stå ut med livrädda katter som kryper så långt in i förråd och garderob det bara går att komma, men inte från julafton till nyårsdagen eller hela påskveckan. Och då är det inte jag eller mannen som lider värst, det är våra katter som snart är 15 år och har varit med ett tag. Det är ännu värre för unga hundar och katter, det inser ju vem som helst. Eller inte...

Hursomhelst så önskar jag dig ett gott nytt år och allt gott i livet!

PS.
Sheridan's pannacotta för 4:
3 gelatinblad
3 dl riktig grädde
½ dl socker
5 msk Sheridan's kaffelikör
1 tsk rom
Hackad mörk choklad

Koka upp grädde och socker. Häll i spriten. Vispa i gelatinbladen som legat i kallt vatten 10 minuter. Häll över i glas eller skålar med den hackade chokladen. Ställ kallt över natten åtminstone två-tre timmar.




måndag 26 december 2016

Julchock.

Nu är vi hemma igen, efter att ha firat julafton med systrar, päron och son, systerson och en nybliven svåger. Jag antar att det är okej att kalla honom det, han har ju varit med på diverse sammankomster vid detta laget och överlevt. Inte så att det går något annat än lugnt och städat till, men vi är ju som vi är och det står vi för. För att undvika missförstånd, vi gillar och välkomnar honom!


Uppbullat julknytbord, eller heter det knytjulbord?
På juldagen var det meningen att vi skulle träffa barnbarnen och dela ut julklappar till familjen, men lille Wille var sjuk, därför blev det "bara" en tur till sonen för att få igång hans bredband och födelsedagspresent. Sedan åkte vi hem för att konstatera att vårt eget bredband fungerar bra, men boxen behöver bytas ut. Ljudet försvinner och/eller så fryser bilden. Alla andra sladdar och kablar är nya och wi-fi:n fungerade på alla övriga apparater. Ergo, boxen är den felande länken. Nå, det får vi åtgärda nästa gång, när det nu blir.

Inte heller idag gick det att träffa dotterns familj eftersom både hon själv och Jonna också blivit sjuka. Hoppas pappa Lars håller sig frisk och kan sköta om hela sin familj. Julklappsutdelningen får helt enkelt vänta tills alla är friska och lediga igen, Vi packade ihop oss och åkte hem tidigt för att undvika värsta stormen och hemvändande trafik.

Katterna verkar ha acklimatiserat sig i sommarstugan och vi tvåbeningar har lärt oss att inte köra bilen för nära 2000 r/m, utan hålla oss runt 100 km/h, då ligger de lugnt och tyst (nåja, ganska) i sina burar och kräks åtminstone inte. Vissa frekvenser är med andra ord obehagligare än andra och vi anpassar oss till "pensionärsfart" för husfridens skull, de är ju ändå snart 15 kattår.

När vi kom hem fick mannen packa upp maten medan jag gick upp och bäddade rent i sängarna. Jag köpte ett par nya täcken till sommarstugan för några veckor sedan, men det blev ohållbart. De är så fluffiga att vi knappt får plats själva, än mindre med två katter som tycker de ska sova med oss. Det blev alldeles för trångt och varmt, så vi bytte med dem mot dem vi hade här hemma.

Fyra varmblodiga individer i en 120-säng och fluffiga täcken funkar inte alls. Här blir det mycket lättare att reglera sängvärmen med tre individer i en 180-säng oavsett hur mycket fluff det finns. Ja, Compiz vägrar ju fortfarande att komma upp på övervåningen. Fast eftersom han gillar både oss och fluff, så kanske en vacker dag...

Vi kom hem lagom för att se slutet på Ice Age och nu tittar vi på Lady & Lufsen och myser. Av stormen märks ingenting och det är skönt. Hoppas ingen råkar illa ut på grund av den och att alla tar det lugnt i trafiken. Det är bättre att komma hem sent än inte alls, eller hur?

Det blir spaghetti och köttfärssås idag. Enkelt och framför allt gott!
Imorgon är det jobb igen och mannen får hitta på mat i dagarna tre, därefter är jag ledig igen och tar över, eller så hjälps vi åt. Nyårsplanerna är i sin absoluta linda, sonen som varit med oss i fem år har eventuellt andra alternativ i år.

Antingen umgås med en vän eller undersöka vilka hans morföräldrars planer är. Lite chockade blev vi allt, men eftersom julaftonen inte var som "vanligt", tycker han antagligen att inte heller nyårsafton behöver vara det. Helt logiskt, men ändå inte, det vet du som känner min son eller har ett litet hum om hur autism fungerar. Han upphör aldrig att förvåna mig, vilket är positivt!

Ha nu en god fortsättning och var fortsatt snälla mot varandra!

torsdag 22 december 2016

Ring, ring.

Ibland händer det märkliga saker i mitt liv. När mannen och jag var ute och skaffade julklappar och skinka missade jag två samtal eftersom jag har väldigt låg ringsignal på mobilen som låg i handväskan. Som vanligt kollar jag vem som ringt utan att lämna meddelande. På så sätt kan man fortsätta "missa" samtal från telefonförsäljare.

Men det var Per i Örebro. Konstigt, jag känner ingen som bor i Örebro. När vi hade ätit middag ringer han igen och jag svarar så att missförståndet med felringningen kan klaras upp. Döm om min förvåning när så inte är fallet. Han ville verkligen prata med just mig och anledningen var att han läst detta blogginlägg.

Det visade sig att vi har gemensamma bekanta och ja, han behövde få svar på vissa funderingar. Mer ska jag inte avslöja. Vi pratade i över en timme och mannen började undra om karln var ute efter en dejt eller något. Ett oväntat samtal, både trevligt och lite sorgligt förvisso, som väckte gamla minnen till liv för min del.

Och det fick mig att minnas en riktig felringning som hände under den tiden jag studerade på Berget i den stora staden. Jag hade fast telefon i lägenheten och det var verkligen inte många som hade tillgång till det numret och ännu färre som använde det. Så jag svarade och en annan mycket trevlig man bad om ursäkt, han hade slagit fel nummer.

En kort stund senare ringde det igen, samma man och han ber om ursäkt, han måste ha vänt på siffrorna när han skrev upp särbons nummer på sin lapp. Sedan pratade vi i två timmar. Han var en äldre herre visade det sig, men det hördes inte på rösten. Han hade en dotter med samma namn som jag och i samma ålder. Hon var läkare och därför diskuterade vi medicin bland allt annat.

En vecka senare ringde han igen, dock inte fel! Han ville tacka för ett trevligt samtal och tala om vilket nummer hans särbo hade, för att förklara sig som han sa. Sedan pratade vi bort två timmar till hur enkelt som helst. Han hade gärna fått ringa fler gånger, för vi hade någon sorts själarnas gemenskap, men det blev inte så. Nu är det ett fint minne och sådana kan man inte ha för många av...

I morgon tar mannen över julstökandet. Jag är färdig med min del och ska jobba hela dagen. Några fler julklappar ska införskaffas då, sedan är vi redo för julafton! Mannen ska steka julskinkan och göra grönkål, det blir också vår kvällsmat. Idag åt vi julkorv med potatismos och Apotekets senap 2016. Bäst i DN:s test, vill jag påpeka, så skynda dig till närmsta Apotek. AB, alltså.



Ha nu en riktigt god jul och ta hand om dig och din omgivning på bästa sätt! På återseende!









onsdag 21 december 2016

Julefrid?

Jo tack, nu börjar julkänslan infinna sig, det var baske mig på tiden. Jag vet inte om det är sillen och knäcken som jag lagade igår, eller om det är den ovanligt myckna julmusiken som spelas här hemma. Förmodligen en kombination. I vilket fall är det bäst att smida medan järnet är varm så idag stånkas det paté och köttbullar. 



Köttbullarna fixar jag efter veterinärbesöket dock. Det tar sån himla tid att trilla dem och sedan steka. Jag vet, man kan göra dem i slökokar'n, men eftersom de ska med till syster vill jag ha dem färdigstekta, det blir enklare att bara värma på dem i ugnen. Och ja, man kan steka dem i ugnen redan nu, men det blir liksom inte rätt yta på dem. Och ja, man kan be mannen hjälpa till också...

Därför blir det traditionellt och tidskrävande, men jag tycker jag har läget under kontroll ändå. Man ska ju känna julefrid och inte stressa som en galning, har jag hört och tagit till mig. Det finns andra saker som stressar mig just nu, men dem försöker jag att inte låtsas om, utan stoppar huvudet i sanden som vilken struts som helst också hade gjort. 

I morgon ska jag ta itu med en av sakerna, så jag slipper tänka på det för ett tag åtminstone. De andra grejerna råder jag inte över själv, vilket inte på något vis minskar irritationen eller stressen, så det är bara att "gilla läget". Och så ska jag laga Janssons frestelse, samt leta julklappar till barnbarnen med mannen. Förhoppningsvis hittar vi en fin julskinka också. 

Jag tänkte ladda tvättmaskinen och duscha innan det är dags att brottas med katterna. Det kanske att göra saker i fel ordning, men det duger inte att sitta här och rulla tummarna. Fast det gör det ju, egentligen... 

Ha en fin onsdag och ta det lugnt, det blir Julafton ändå! 

Lakrits- och vanlig knäck. 

tisdag 20 december 2016

Stånkar vidare.

Jag är tillbaka, kanske inte med oförminskad kraft, men ändock. Det har varit bråda dagar och någon tid för att skriva inlägg har icke funnits. Vanligtvis tar det någon timme innan jag samlat tankarna och kan knyta ihop påsen, som det heter. Ibland lyckas jag bättre än annars då det blir mest svammel om vad som helst och ingentingen.

Förra veckan var det ganska mycket jobb, sedan blev det mer jobb med att lösa praktiska detaljer för sonens 30-årskalas. Därför åkte vi upp med katterna redan på fredagen. Två sura katter, som inte kräktes förrän vi kommit halvvägs, åtminstone. Mayzan protesterar högljutt hela vägen, Compiz är cool och tyst, tack och lov.

De är mycket morskare i sommarstugan sedan ytterdörren byttes ut, det blir inte så mycket oljud från trapphuset längre och då känner de sig lugnare. De fick installera sig själva medan mannen och jag hastade vidare för att hämta smörgåstårtor och sonen på hans jobb. Vi åkte till Ica så att han fick handla kaffe, dricka och snacks, vilket gick fortare än beräknat.

Därför var vi lite för tidiga för det avtalade mötet med Oscar som är ansvarig för uthyrningen av festlokalen där kalaset skulle äga rum. Olyckliga omständigheter gjorde att vi fick hämta nyckeln hos min vän Brian istället. Det var i och för sig väldigt trevligt att få träffa honom igen och tacka för hjälpen med bokningen.

Kalaset blev riktigt trevligt, även om vissa personer saknades. Vännen A fick vända på flygplatsen och åka på ett brådskande jobb, tråkigt nog. Men han hade så att säga giltigt förfall. De andra hade det inte, tycker jag...

Eftersom presenten lite oväntat var av det slag som kräver mer internet än vad sonen hade tillgång till fick vi lösa den biten när vi kom hem på söndagen. När vi ändå var i farten beställde vi bredband till sommarstugan också, så blir det lättare för mannen att jobba och vi kan surfa stabilare i fortsättningen. Det blir enklare för alla parter, skönt att det är gjort.

Det är som bekant snart jul, så jag är jättetacksam för att jag är ledig idag samt onsdag och torsdag. Vi har knytkalas på Julafton och jag har stånkat sill idag. Det blir lakritsknäck lite senare också.



I morgon blir det paté och köttbullar. Och så ska vi ta med katterna till veterinären, vilket alltid är lika spännande. Eftersom Compiz har ett hjärtfel medicineras han och så har det varit i flera år, men de vill inte iterera receptet förrän de har undersökt honom. Det har jag vissa åsikter om, som du säkert förstår, men okej båda ska visst ha vaccination också så det är väl lika bra att få det gjort.

På torsdag är det dags att göra Janssons frestelse. Självklart på Grebbestads hela ansjovis. Jag anser att det är värt besväret att fila dem själv, det är jag en fena på förresten, ty smaken på den lagen är så mycket godare än den färdigfiléades. Visst luktar det "sillkärring" om en efteråt, men det tvättar jag bort med kaffesump. Man lär sig mer än att filea när man jobbar på Abba...

Det är snart 31 år sedan jag jobbade extra på kvällarna för att få råd att ta körkort. Det var dags för mig att börja jobba när föräldrapenningen tog slut och den äldste sonen skulle börja hos dagmamma. För att inte vara beroende av andra för att komma till jobbet, fick jag alltså se till att kunna köra själv när samåkning inte fungerade. Dessutom var jag gravid igen och hela livet blir enklare med körkort.

Åren går och de går snabbt! Det är ju inte klokt att jag har så gamla barn. Jag antar att mina föräldrar tänker detsamma. Och kan du tänka dig, på kalaset deltog mina barnbarn och min mormor! Inte illa, va? Vissa av oss var ju hemskt snabba med att skaffa barn, mormor var bara 36 när jag kom. Själv hann jag bli 46 innan första barnbarnet kom till världen.

Som sagt, tiden går, det är dags att förbereda middagen. Jag fiskade upp en påse kycklingvingar ur frysdisken när jag hämtade ingredienser till julstånkandet. Dessa vingar ska dränkas i såsen som mannen tog med sig från Amerikat.



Det kurrar i magen och snålvattnet rinner till. Bäst att göra något åt det bums!

Ha en fin tisdag och låt julefriden råda!

PS. Jag känner att vissa ordval kanske behöver förklaras, därför får du en liten julklapp här.






måndag 12 december 2016

Jag protesterar!

Härliga måndag! Inte nog med att jag är ledig, det är vackert väder också! Jag har redan laddat tvättmaskinen och funderar på hur veckans matsedel ska utformas. Mannen har skött matlagningen med den äran när jag har jobbat och det är lite orättvist att han, förutom idag, får sköta den biten i fortsättningen också.

När jag väl är ledig igen på fredag packar vi och drar norrut för att förbereda kalas för sonen som fyller 30 i morgon, men har valt att bli firad i efterhand eftersom vi jobbar som vi gör. Det är ju smått obegripligt att ytterligare en son passerar 30-årsstrecket redan. Det var ju inte alls länge sedan de var små och söta ungar...

Nu är de stiliga unga män och jag undrar vart tiden tog vägen. Dottern har ett par år kvar till sin 30-årsdag, men de går väl också i ett nafs kan jag tänka och ja, hon är såklart också en vacker ung kvinna och en klok mamma till våra barnbarn. Som du vet är jag ju omåttligt stolt och glad över dem och skräms samtidigt av hur snabbt de växer upp.

Det är svårt att hänga med när man själv är en relativt ung och arbetande mormor som bor en bit ifrån barnbarnen. Jag skulle ju vilja vara mer delaktig i vardagen, utan att för den delen lägga sig i eller vara i vägen. Men vem vet? Dyker det upp ett arbete i närheten kan vi flytta "hem". Det största problemet är att hitta ett vettigt boende i så fall.

"Sommarstugan" är alldeles lagom för några dagar, men om vi skulle flytta hela vårt hem och alla bilar behöver vi något rejält och praktiskt för att det ska fungera. Och det vet ju alla hur lätt det är att hitta ett vettigt boende till vettigt pris i kustsamhällena. Vettiga hus finns det förstås, men priserna är orimliga och vi är inte i den positionen att vi kan höja vår boendekostnader för närvarande.

Så även om mannen varit på husvisning i helgen kommer vi bida vår tid och sitta lugnt i båten tills rätt tillfälle infinner sig. Vi blir faktiskt inte yngre och bor så bra och bekvämt här i Mölndal, att det är dumt rentav att nöja sig med vad som helst...

I senaste inlägget nämnde jag julbordet jag och mina kollegor skulle på. Det var ett mycket trevligt julbord och jag tycker att den nya trenden med små smakbitar på serveringsfaten är en utmärkt idé! Istället för en hel skiva paté tar man en kvarts av alla tre sorterna till exempel och det blir inga ouppätna rester på tallriken, när man inser att halva julbordet är oprövat och måste avsmakas.

Jag tycker dock att revben borde ha benet kvar, annars känns det snarare som att det är en bit kotlett man får tag i. Petitesser i sammanhanget kanske, men ändå. Janssons frestelse smakade till min stora glädje ovanligt gott och jag smakade på åtminstone 7 olika sorters inlagd sill. Vår bordsvärdinna tog upp beställning på lutfisk vid ankomsten och den serverades på tallrik av personalen.

Det var ett nytt och oväntat grepp, men en väldigt trevlig upplevelse. En halv minimal potatis, en liten mycket fin bit lutfisk serverades på en såsspegel med både senap och kryddpeppar vid sidan. På det hela taget var det en mysig smakfull kväll, det enda jag blev lite upprörd över var att grönkålen var seg och att vår servitris niade var och en. Gör om, gör rätt!

I fredags lagade jag mat och det blev givetvis fisk. I frysen låg det laxbitar och i kylen har vi en varmrökt lax. Jag rörde ihop en fyllning av den sistnämnda med färskost, citronsaft, finhackad purjolök och chiliflakes och petade in den i en ficka i de upptinade bitarna. Snabbt, enkelt och framför allt, gott!



På lördagskvällen serverade mannen tjocka revben som smakade utmärkt och såsen var ljuvlig!



Och igår blev det slökokt lammgryta, även den helt lysande! Det passade ju fint att starta den innan husvisningen och så kunde han ta itu med kontorsarbetet i lugn och ro innan jag kom hem.



Idag vet jag inte vad jag ska hitta på. Måste hur som helst ut och skaffa förnödenheter, så det kan bli vad som helst. Bäst jag gör ett par mackor först, annars kommer jag plocka på mig alldeles för mycket. Tvätten är klar, jag ska ta hand om den också. Ska bara...

Ha en fortsatt fin måndag och vecka, var rädd om dig och din omgivning!




torsdag 8 december 2016

Såsigt.

Tjoho, nu har jag ledigt igen! Har jobbat tre hela dagar, vilket man blir lite såsig av, så jag tänkte ta sovmorgon idag. Mannen tyckte dock att jag skulle vakna i vanlig tid, men jag stod inte upp förrän sudokut och ett påbörjat korsord var löst. Startade tvättmaskinen och återvände till sängen och läste några veckotidningsnoveller också...

Jag har lagat en omelett till frunch för mannen och mig själv, så vi får något rejält i magen. Jag ska nämligen på julbord ikväll, det ser jag fram emot! Något besked om när man ska infinna sig har vi inte fått, men det verkar vara drop-in från 18. Apoteket Kungsmässan, Åsa, Onsala och Särö ska avnjuta julbordet tillsammans och vi har lite olika öppettider och lösningar på bemanningen.

Det blir första julmaten för mig och om inget oförutsett inträffar kommer det inte bli mer förrän på julafton, som sig bör. Du som känner mig väl vet att jag tycker det är vansinnigt med okynnesätande av julmat redan från första advent. Det är okej att delta i julbord ute på lokal, med både släkt och vänner eller kollegor, men inte hemma hos mig.

Varför ska man vara trött på skinka, sill och rödkål på julafton och beställa pizza på juldagen? Det är ju då kalasandet börjar och helst ska vara ända till nyårsafton! Förvisso är det inte längre så, inte ens i min familj, men jag hade inte haft något emot det. Åh, grisfötter, sylta och paté med cumberlandsås och cornichons till kvällsmat är inte dumt!

Jag vet inte riktigt hur mycket julmat jag ska laga i år, det blir mer knytkalas än det annars brukar vara, eftersom päronen lägger krutet på att flytta. Som tur är har jag flera lediga dagar i julveckan, även om jag jobbar på Lilla julafton, så när systrar och päron är överens om vem som gör vad är det inga problem att hinna. Jag gör alltid Janssons och mannens "nymodighet" grönkål är önskad av systersonen i synnerhet och uppskattas av allmänheten också.

Min son brukar vilja ha prinskorv, så det får han ta med sig tänker jag. Köttbullar tycker han också om, men där lägger jag in ett veto och erbjuder mig att göra sådana, för jag tror ingen vill ha Mamma Scans på julbordet. Ju mer jag tänker på det, desto mer sugen blir jag på att göra paté. Förr gjorde jag det alltid till jul, men det var länge sedan...

Några grisfötter blir det tyvärr inte, eftersom det var svågerns paradnummer och han finns bara kvar i våra tankar sedan ett antal år. När jag blir pensionär ska jag göra egna grisfötter, men dit är det långt. Den ömma modern gör ingen sylta i år. Har hon sagt i alla fall, vilket känns förnuftigt med tanke på hur mycket annat jobb de har, fast osvuret är bäst.

Resten får vi resonera oss fram till. Jag är inne på att lägga in sill. En krämig och en klar, men som sagt det behöver nog diskuteras och som tur är träffas vi snart allihop, när sonen har kalas. Det blir jul alldeles oavsett vem som lagar vilken mat. Huvudsaken är att vi är tillsammans!

Mannen har ju såklart kontakter i verkstadsbranschen och igår hade han fått tid för service av min lilla Pärla på Verkstan. 9000 mil har den gått nu och förutom att bromsarna låg på baktill var allt i sin ordning. Jag kör tydligen alldeles för miljövänligt och snällt, men jag avskyr verkligen att behöva ställa mig på bromsen eftersom det blir en tvärnit.

Innan jag vande mig vid det var själva tanken att behöva bromsa obehaglig för i min gamla bil hände det inte så mycket. Det räcker att nudda bromsen på Pärlan så nyper det till. Väldigt bra när det är skarpt läge förstås, men inte annars. Tur att man har förmåga att anpassa sig. Numera, när jag kör pansarkryssar'n vevar jag inte alls med vänsterfoten eller högerhanden, bara en sådan sak!

Första gången jag "övningskörde" mannens Cadillac höll han på att skratta på sig när jag svor ve och förbannelse och vevade efter växelspaken och kopplingspedalen som inte finns. Nu tänker jag inte så mycket på det, fast ibland glömmer jag det där med parkeringsläget, vilket är lite förargligt. Min nästa bil får nog bli en automatväxlad, trots allt. Det tog fyra år att inse fördelarna...

Mannen lagade ny mat igår. Det vill säga, vi har tömt frysen på lunch- och middagslådor de senaste dagarna, så nu är "burkskåpet" fullt igen. Majskycklingen skaffade jag billigt (kort datum) för flera veckor sedan och såhär blev den när mannen penslat den med såsen (den vänstra) han tog med hem från Amerikat.



Sweet chilisås tillkom efter fotograferingen... 

Den blev jättegod och knaprig. Resterna får han äta i kväll, när jag smörjer kråset på Vallda Golfklubb. Lite synd om honom är det allt, men å andra sidan, jag har aldrig varit i Amerikat. Någon rättvisa får det ju vara. I morgon ska jag laga mat till honom och om jag inte tar helt fel är det fredag och vi vet ju allihop vad det innebär. Just det, fisk!

Nu ska jag ta hand om tvätten och hitta något att klä på mig som tillåter ett seriöst julbordsätande. Jag är taggad, sugen och förväntansfull! I morgon får du få mitt omdöme och betygsättning av maten och atmosfären. Sällskapet jag är bekant med får högsta poäng redan nu och den andra delen är säkert lika trevlig, vilket borgar för en härlig kväll!

På återseende då och ha en ypperlig torsdag!


 


söndag 4 december 2016

Mörkar.

Nu var det ett tag sedan, igen. Jag har valt att inte delta i #Blogg24 i år, det går inte att skriva varje dag längre, det får bli som det blir, när man jobbar som jag gör. Trots att jag faktiskt bara jobbat två dagar denna vecka har det varit fullt upp, på ett eller annat sätt och i fredags åkte vi till "sommarstugan" för att ordna med lite saker.

Jag skulle kunna skriva på mobilen, men det är så pilligt misstänker jag, därför har jag inte laddat ner den appen och det är ganska skönt att det är så. Ger jag mig på en utmaning ger jag mig aldrig, jag är envis som en röd gris på det viset. Alltså är det rätt skönt att jag inte givit mig möjligheten att ha tillgång till Blogger överallt och jämt. Man behöver vila lite ibland också, har jag hört...

Katterna fick följa med denna gången, ty vi planerade att stanna hela helgen. Det började med att Mayzan vomerade innan vi ens hade kommit ut på E6:an. Compiz var solidarisk så vi fick stanna i Bäckebol och sanera båda burarna. Trevlig början på resan. Magarna var tomma på kissarna, så även om det ulkades igen krävdes det inte mer rengöring, som tur var.

Jag hade nämligen tider att passa och det var viktiga ärenden. Således packade vi ur bilen i Bovall och jag styrde pansarkryssar'n vidare mot Hunnebo för att hämta den åtråvärda nyckeln till vår nya brevlåda innan Fastis tog helg. Sedan hämtade jag sonen och fick mig en avbasning av hans "chef" för att jag aldrig hälsar på honom på jobbet. Hoppla!

Nå, jag fick stöd av sonen som höll med om att jag inte ska lägga mig i hans jobb och springa där stup i kvarten, så det avlöpte väl ändå. Fast jag blev inledningsvis lite ledsen, faktiskt. Efter att sonen och jag avslutat nästa ärende hämtade vi pizza på Bella Gästis eftersom vår favoritpizzeria hade semesterstängt. Visserligen var de goda, men 450 kronor för tre pizzor?!

Dagen och ärendena var inte slut med detta, sonen behövde hjälp att handla inför sitt 30-årskalas innan han kunde återbördas till sitt hem. Mannen och jag uppsökte därefter Ica-butiken för kylen var såklart tom och fyndade kalkonfilé till lördagens middag, samt räkor och krabbklor till vår fredagssupé. Så värst hungriga var vi inte efter den sena lunchen, mest sugna...

På lördagen kom dottern och barnen på besök, det var mycket trevligt och roande. Lilla Jonna har en fantastisk fantasi och vi lärde oss ett nytt användningsområde för ordet "mörka". I hennes värld betyder det att släcka lamporna. Med andra ord är det helt logiskt att hon ska mörka för mormor, när vi leker "sova".

Det innebär att hon nattar sin mormor efter att vi läst varsin saga tyst för oss själva under filten och med nallen på magen, i mitt fall. Jonna höll ordning på Boffas nässpray tills jag somnat och hon smyger ut för att kontrollera att det verkligen var hans medicin. Sedan tittar hon till mig med jämna mellanrum och jag tror då att jag har sovit klart, men det har jag verkligen inte!

Wille och mannen spelade Minioner på Boffas padda under tiden, sedan tröttnade Wille, men Boffa blev fast i spelträsket. Han är ungefär lika envis som jag och ger inte upp i första, andra eller tredje taget och banan måste bara bekämpas. Visst är det härligt att få lära sig nya saker av sina barnbarn och häpna över deras egen självklara logik och fantasi. Jag längtar redan efter dem.

Vi var förvisso ganska trötta efter besöket, så vi bestämde oss för att skjuta fram våra besök hos andra tills idag och lagade middag istället. Det slutade med att bästa Lotta ringde och frågade om hon fick våldgästa oss, vilket vi med glädje sa att hon fick och så blev hela dagen alldeles, alldeles underbar!
Borde ju ha tänkt lite längre och bjudit in henne på middag, men vi får ta det nästa gång.

Det blev en kryddstark wok, vilket värmde upp oss ytterligare inombords.



Idag ringde jag Mormor Eva för att sondera terrängen. Jo, hon hade precis kommit hem från en promenad med granntanten och skulle inte någon annanstans. Mormor är alltså nästan 86 och väldigt aktiv, så man får boka in sig på besök. Eftersom det är på tisdag hon fyller år fick hon en liten present och vi fick smörgås, lussekatter och pepparkakor, efter att ha avböjt middag.

En väldigt trevlig dag idag med, alltså. Vi stuvade in katter och packning i bilen efter att ha ställt i ordning efter oss, men struntade i dammsugning av hänsyn till katterna och för att jag misstänker att vår nya dörr kommer att bytas ut igen, då den var transportskadad och utan titthål. Det kommer säkert att damma igen och det kändes onödigt att stressa kissarna innan burinlåsning och bilfärd.

Nu har vi druckit lite glögg och blivit varma, så jag finner inte för troligt att det blir någon middag idag. Att fika hos mormor innebär som sagt minst två mackor och minst en bulle, vilket man står sig på ett tag. Vi har en varmrökt lax i kylen, den kan jag tänka mig på ett knäckebröd eller två.

Kommande vecka ser inte ut som vanligt, jobbmässigt vill säga. Måndag till onsdag 10-20, ledigt på torsdag och fredag och på lördag och söndag jobbar jag 10-18. Därefter är det "normalt" schema, i den mån det går att få ihop mina timmar med stängda helgdagar. Men jag klagar inte, jag har ledigt både jul och nyår, så det borde bli tid att umgås med nära och kära!

Ha en skön söndagskväll och var rädd om dig, tills nästa gång!