Sedan...

En dryg vecka har gått och den gick fort, minsann! Jag har varit lite ledig, men jobbat ganska långa och hårda pass, så jag har varit ganska trött. Konstaterar att jag har mer än rätt att vara ledig i morgon, ty efter det kommer det sex dagar på raken, sedan en ledig fredag igen, innan ytterligare två arbetsdagar. (Efter det har jag bara min varannan-helg-lördag på Apoteket i min almanacka.)

Du kanske tycker det låter hårt, men denna lördag innebär jobbet är bara tre timmar på Apoteket och två av dagarna i kommunens tjänst är ledsagning av samma person som tidigare. Det är inte så jobbigt att åka taxi till och från sjukhuset med en samarbetsvillig vårdtagare. Ytterligare två dagar är på två olika Apotek och de sista under Allhelgona är på en vårdavdelning på hemmet.

Jag tänkte att jag ska försöka vara lite ledig till jul, därför jag jobbar på nu. Dessutom kommer det ett nytt barnbarn någon gång i november/december och då vill jag såklart kunna åka iväg och välkomna bebisen till världen. När man har sådant att se fram emot är det lättare att ta på sig lite mer än man annars hade gjort.

Mannen och jag försöker också hjälpa svärmor att bli av med flyttkartonger, i den mån hon och vi själva orkar och hinner. Igår var vi där några timmar och det gjorde gott. Planen är att alla flyttlådorna ska vara borta innan jul. Det är i alla fall min plan. Vi får se hur det går...

Mat behöver man när man jobbar hårt, så det har jag lagat, förstås. Till exempel asiatiska fiskkakor av lax. Sobanudlar är trevliga och har lite tuggmotstånd.

Chili, citroncest, ingefära, lite fisksås, ostronsås, peppar, malen koriander och spiskummin och en gnutta salt i smeten

Mannen gjorde middag en dag när jag var helt slut efter jobbet, kände mig trött och frusen och bara ville sova. Efter denna omtänksamma gärning kom värmen tillbaka och lite av orken.

Rapsgris funkar bra, speciellt karré. Typiskt fynd-låde-fynd på grund av kort datum. Du som känner mig väl vet att jag alltid letar efter sådant som annars hade slängts. När man lyckas fynda bra mat på det viset och spara pengar kan man kosta på sig annat man vanligtvis äter. Som älgkött. Vi har tyvärr ingen jägare i familjen, då får man skaffa på annat håll, nämligen på Kustcharken.

Det blir älggryta till helgen. Och nästa vecka blir det älgtunga! Vi åt gristunga tidigare denna vecka och det är något av det billigaste man kan köpa. City Gross brukar ha det och då passar vi på!

Många undrar hur man kan äta tunga. Det är bara att tugga, svarar jag. Samma smak som skinka, vilken också är en muskel. Och kan man äta rumpa, går det lika bra med tunga, tycker jag...

Dessa katter äter också allt, från skinka och burkmat till blomkål och majs. En av dem måste vaktas noga, annars får den andra inte tillräckligt och blir utan. Gissa vem som är vem?

Båda föredrar numera att sova i vår säng... 

Ha en fin kväll och helg, och var rädd om dig i mörkret!

Låt hjärtat va mé!

Det är måndag, jag är ledig och det känns bra! Förra arbetsveckan slutade på 38,5 timmar till slut, vilket jag alldeles nyss rapporterade till Aea. Fint att vara ledig så man kan bädda rent i sängarna, tvätta arbetskläder och allt annat. Synd att vi inte har en torktumlare. Även om tvättstugan är varm tar det tid att få lakan och sådant skåptorrt.

Snabeldraken måste ut igen och vinterkläderna ska upp på vinden. Var det någon som sa "ledig"? Nåja, jag har ju halva morgondagen på mig också, innan jag ska inställa mig på sjukhemmet. Jag har bekantat mig med avdelning tre i veckan som gick och det var trevligt! Härlig personal och mysiga inneboende. I morgon och på torsdag ska jag vara på avdelning fyra.

Min kära lillasyster kommer antagligen bossa runt med mig, och det kan ju bli en spännande upplevelse! Jag gör som jag brukar, det vill säga lyssnar, iakttar, lär och gör som jag blir tillsagd, det brukar bli bäst så. Ordinarie personal är gamla rävar, oavsett ålder, och jag är övertygad om att de har koll på läget och allas bästa för ögonen. Speciellt de gamlas...

Jag har alltså haft fullt upp med att lära mig namn, vanor och beteenden hos, för mig nya människor, vilket är ganska påfrestande och jag är, om inte utmattad, så väldigt trött i huvudet. Egentligen borde jag ha ledigt minst två hela dagar, men samtidigt finns oron över alla tomma dagar i min almanacka. Därför är det svårt att säga nej, när bemanningen ringer.

I morse gjorde jag dock just det, med motiveringen att jag jobbat fem dagar och är bokad i morgon. Hon hade full förståelse för det och skulle återkomma en annan dag. Onsdag och fredag är fria för bokning. Lördag och söndag är bokade sedan länge. Men sedan är det tomt ända till helgen i vecka 21. Hujedamej, den sortens stress är den enda jag har problem med.

För övrigt är det inte lätt att stressa upp mig, ty inget går lättare, snabbare eller bättre för att man skyndar sig, snarare tvärtom. Jag gillar ett högt arbetstempo, när det händer saker och man får lösa problem. Att sitta overksam och vänta på att något ska hända är lite svårare. Inte när jag är ledig, förstås. Då är jag otroligt lat och prokrastinerar gärna.

Som nu, när jag borde hänga upp andra omgången tvätt och röja i garderoben, sitter jag hellre här och skriver blogginlägg och funderar samtidigt på hur jag ska tillaga två grishjärtan vi valde att ta upp ur frysen igår. Enligt vissa googleträffar ska man koka långsamt under lock i en timme eller lite mer, enligt andra ska man behandla dem varsamt, ungefär som fläskfilé.

Vad har vi då ätit sedan förra inlägget, det måste du ju undra, även om du kanske inte tycker att hjärta låter så trevligt? Många har svårt för det där med inälvsmat, vilket är synd för det är både gott, nyttigt och billigt. 30:-/kg för grishjärtat, fast i det här fallet var det två stycken i paketet vi hittade på City Gross för några veckor sedan.

I tisdags gjorde jag, precis som utlovat i förra blogginlägget, kalvlever på restaurang Grodans vis och det gjorde jag bra! Rödvinssås ska man ha till, stekta champinjoner, äpplen och lök likaså. Köttskivorna vänds i mjöl och steks mycket hastigt på hög värme i smör och olja för att få en vackert rosa kärna och inte bli sega som skosulor.

I onsdags smorde mannen kråset i Musselbaren på Smögen under något företagarevent och jag fick kalasa på detta i min ensamhet.

Så kan det gå när man (han) inte kollar mina arbetstider bättre. Jaja, det går (nästan) lika bra med selleri. På torsdagen värmde vi en färdig chiligryta och hade vitlöksbröd till den. Mannen revanscherade sig på lördagen och serverade en mycket god fiskgryta till sin utsvultna och nästan svimfärdiga hustru efter en dag utan mat, fast det var ju inte hans fel...

Ja, jag vet att jag hoppade över fredagen, men då hade vi inte tid att äta tillsammans, för vi var hos barnbarnet som fyllde 6 år minsann, och sedan tog jag med mig en låda mat till jobbet och mannen grillade Buvalliter i uterummet. Inte ortsbor då, utan korvar från den eminenta Kustcharken. Besök gärna den i Askum och köp med dig finfint kött från lokala gårdar, och mycket annat gott!

Igår var det söndag och jag fixade middagen innan jag åkte till jobbet. Vi hade lövbiff i kylen och lite grönsaker, plus några skrynkliga tomater vilket blev en rasande snabbt lagad middag med papardelle till, och god också.

Snabbmat är inte onyttig eller dålig mat, i alla fall inte i det här huset. Det finns så mycket bra mat som man kan laga till på en halvtimme eller mindre. Fisk, kyckling, fläskfilé, nötkött, korv och soppor till exempel. Sedan gör man, när tid finnes eller har en slökokare, delikata rätter av sega och stora bitar kött och man har det bästa av två världar.

Matsedeln för resten av veckan är inte klar. Alls. Jag vet inte ens om mannen kommer att vara hemma på onsdag och torsdag, eller om han repar. Mat behövs förvisso oavsett, men du fattar problemet? Laga mat eller värma portioner? När ska det lagas och ätas? Vem ska laga? Det löser sig alltid, flexibel är mitt andra namn...

Ha en härlig måndag och var rädd om dig!

Svärfarsdag.

Jaha, det verkar som om jag får nöja mig med ett inlägg i veckan numera. Jag har förvisso varit ledig i dagarna tre, men har uppenbarligen hemskt mycket annat att göra än att sitta vid datorn och roa mig. I fredags var jag helt slutkörd så jag var nog väldigt slö hela dagen, tills jag släpade med mig mannen ut för att handla. Och nej, jag åkte inte till VC, om du undrar över det.

Igår åkte vi och hämtade svärmor för att pynta svärfars grav, med anledning av hans födelsedag idag. Jag har tyvärr inte träffat honom i levande livet, men är viss om att vi hade gillat varandra. Han är min tredje svärfar och de två tidigare har jag också varit väldigt förtjust i. Min första svärfar gick nyligen bort, mycket hastigt, vilket förstås blev en chock för oss alla.

Min andra svärfar pratar jag inte med så ofta som jag skulle vilja, men det hoppas jag kunna ändra på. Jag önskar jag hade fått chansen att lära känna min tredje svärfar, han verkar ha varit en bra och klok man och sådana kan man inte ha för många av i sitt liv. Nu är det som det är och jag får glädja mig åt att få förtroendet att pynta hans grav och höra historierna om honom.

Min svärmor är jag väldigt glad i också, hon är en krutgumma som trots ett dåligt ben, salmonella och nu även epilepsi, lever och mår bra. Hon har en torr humor som jag uppskattar och att hon ibland fnissar som en ung flicka åt saker som händer. Jag håller inte alls med om alla hennes åsikter, men trivs i hennes sällskap och är så glad att hon ska flytta med oss till Bovall.

Nå, när vi hade gjort fint på graven åkte mannen och jag till Ytterby för att hämta barnbarnens undanlagda julklappar. "Egentligen gör vi inte det", sa den underbara människan jag fick tag i på telefon, efter många om och men. Eftersom City Gross är en butik med bra kött och ofta lite annorlunda styckdetaljer passade vi på att plocka med oss det med.

Fast så mycket annorlunda hittade vi inte, dock en ribbestek, en stor bit ryggbiff, en skaplig bit nötbog och en 3-kilos lax. Laxen är uppdelad i bitar som ska gravas snabbt, och även traditionellt till jul, medan andra ska stekas portionsvis. Ett väldigt bra kap, således. Ribbesteken åt vi idag, tillsammans med surkålen och rödkålen som vi också hittade där.

När vi kom hem var vi sugna på lite småplock och petade i oss lite sådant. Senare på kvällen
blev det en rejäl bit ryggbiff med varsin liten potatisgratäng och rödvinssås. 

I morgon ska jag jobba och mannen står för maten. Varken han eller jag har en aning om vad det blir och jag kommer inte att bli besviken, det blir jag aldrig. På tisdag tror jag att R2D2 ska få jobba för oss, för troligen kommer en flyttcontainer hit och ska fyllas med utemöbler och annat som är skönt att bli av med, ity man inte vet hur vädret blir vare sig nu eller sedan.

Hu, vad tiden går fort, jag hinner inte med allt jag borde göra. Till exempel valde jag bort att byta däck på bilen idag, eftersom jag insåg att vi inte skulle hinna det. Vädret kommer enligt uppgift att vara fortsatt milt och varmare än föregående vecka då det gick utmärkt väl att köra med sommardäck.  Onsdag eller torsdag blir det däckbyte. Eller så tar jag pansarkryssar'n till jobbet...

Den är ju väldigt mycket tyngre än min lilla Pärla, och det är mer plåt i den också, vilket gör den ganska mycket säkrare att färdas i om halkan skulle överraska mig. Det är en av anledningarna till att mannen köper en ny pansarkryssare till mig. För att han är rädd om mig, men även för att han anser att jag bör köra "ståndsmässig" bil, som han uttrycker det.

Jag blev varse att mannen har en amerikansk brevlåda i hemmet, vilket inte i och för sig förvånade mig särdeles, så jag har bestämt att den ska sättas upp utanför vårt nya hus, om inte brevbäraren blir galen på oss, vilket jag har svårt att tro. Månne vi blir sedda som USA-nördar när vi väl har installerat oss, men vad sjutton, det kan vi väl bjuda på? Undrar vad de kommer tänka om alla bilar vi tar med...

Hur kan folk bli rabiata för att man har en "gammelbil" som drar lite mer bensin än modernare bilar? Tänker de inte på att en bil som byggdes för 40-50 år sedan för länge sedan har vintage-värde precis en dräkt, ett matbord eller fåtölj som återvinns, för att inte belasta miljön med ännu en ny produkt? Om man dessutom inte kör mer än ett femtiotal mil om året, vem kan ha mage att klaga på den bilen?

Nu är det dags att tänka på refrängen, så jag önskar dig en god natt och en härlig måndag!

Sicken brakare!

Jag har visst tagit semester på sanning. Inte ens gjort blogginlägg sedan i söndags. Saken är den att jag är upptagen med att ta det fullständigt lugnt, vilket är precis vad jag behöver. Visserligen har jag gjort lite nytta och hämtat mat till både oss och svärmor. Det var den första dagen av min semester. Jag fick en present av svärmor, det var lika oväntat som glädjande. Bra dag med andra ord!

Igår skrotade jag runt här hemma och bytte lakan i sängen, läste bok i solen på altanen och var allmänt lat. Sedan lagade mannen och jag mat tillsammans, så det var också en bra dag. Dag tre av min semester, det vill säga idag, har jag inte gjort så mycket nytta, heller. Fast jo, det har jag. Jag gjorde frukost till oss, hälsade på svärmor några timmar och lämnade färdiglagad mat hos henne.

Eftersom mannen repar på onsdagar brukar vi äta lite tidigare än vanligt, men vad skulle vi ha? Det fick bli rester, för det finns det ganska mycket av i frysen, trots att jag försett svärmor med en del på sistone. Bra att det kommer till nytta, nu när det inte behövs lunchlådor på en stund.

Rester är icke att förakta, och är väldigt bra att ha när orken inte riktigt finns där. Jag bestämde mig helt enkelt för att det kan komma dagar bättre lämpade för matlagning, hittills har ju vädergudarna lyssnat på mina böner om sol, men inte ens yr.no har någon särskilt god prognos för kommande helg. Vi får väl se hur det blir, man vet vad man har när man drar upp rullgardinen på morgonen...

Imorgon ska jag åka norrut och hjälpa sonen med bankärende och översyn av skadorna i hans förråd efter översvämningen förra veckan. Därefter åker vi till Mölndal och firar midsommar. Firar och firar, förresten? Det är ungefär lika intressant med midsommar som med pingst, eller påsk för den delen, numera. Det som är trevligt är att sonen oftast vill vara med oss dessa helger.

Vi har ingen speciell påsk- eller midsommarmat. Det känns bara som något mindre julbord och nej, så himla förtjusta är vi inte i sill. Förra året köpte jag matjessill för att eventuellt ha som en liten lunch på midsommaraftonen, men det blev aldrig av. Vi fick hastigt och mycket lustigt flera gäster och det blev lite knytkalas istället.

Sillburkarna står kvar i kylen, de smakar säkert ännu bättre i år. Annars planerar jag att stanna till på Torp och City Gross på hemvägen och se vad för kul de har där. Man brukar (nästan) alltid hitta något roligt och annorlunda, antingen för grillen eller för annan tillagning. Vad jag nästan bestämt vet är att mannen får laga till en majskyckling till oss imorgon i alla fall, för den finns redan hemma...

För övrigt hoppas jag att både mannen och jag får sova lite bättre i natt. Han fick nämligen göra om sin apné-registrering igår. Första gången gick det åt skogen, vilket det kan göra säger de. När han väl krånglat på sig all utrustning brukar han som vanligt somna väldigt fort. Jag däremot måste tygla mitt reflexmässiga lyftande av hans haka, när det brakar loss likt ett åskväder.

Och att möblera om honom och hans två kuddar, det kunde jag ju också glömma, så öronpropparna satt på plats innan jag släckte sänglampan efter att ha läst mig jättetrött. Måtte denna mätning gått bra, (eller snarare uruselt?) för det kommer säkerligen att ta lång tid att få träffa en doktor som kan bedöma behovet av en cpap i annat fall.

Nu ska jag läsa vidare i min bok "Emperor, The gates of Rome" av Conn Iggulden. Ja, det finns en hel serie, så jag har att göra hela semestern tror jag, vilket passar mig utmärkt. I altansoffan, på stranden, på Badholmarna, här ska läsas och mysas!

Ha det gott, du med!

Raketforskning.

Mellandagsrea. Vad gör den med folk egentligen? Får dem att spendera pengar de rimligtvis inte borde ha kvar efter alla julklappsinköp före jul, eller har de verkligen så höga löner? Jag känner mig "fattig" som vanligt, men så fick jag ju punga ut med en ansenlig summa pengar för servicen på min Pärla också. När ska Lottoguden titta åt vårt håll?

Lite pengar blev det över trots allt och dem har jag spenderat på kvällens och morgondagens mat och dryck. Jag vet i skrivande stund ännu inte hur många vi blir, vilket gör mig halvgalen. Vi blir minst tre, eftersom svärmor glädjande nog till slut valde att komma hit. Hur det blir med sonen vet jag inte ännu. Således har jag förberett efterrätt till fyra...

För- och varmrätt är lättare att justera upp eller ner, Fast nedåt händer ju aldrig i princip. Vem vill inte äta ankbröst till lunch en trist måndag eller torsdag, liksom? Till förrätt blir det grillade kammusslor på salladsbädd och vi skaffade två paket, så det blir enkelt att parera en större efterfrågan på bådadera om sonen dyker upp ändå. Han har en mage utan botten tror jag.

Hörde jag en undran om efterrätten? Det blir en pannacotta med kaffelikör (som jag fått i födelsedagspresent av en kär vän) och i skålarna la jag hackad mörk choklad innan jag hällde på smeten. Smet och smet, vätskan då. Lite mer choklad kanske det blir ovanpå vid serveringen. Eventuellt en klick vispad grädde om det ska vara nödvändigt... (recept kommer i ett ps)

Idag har vi dock ätit något mannen aldrig smakat förr och känsliga läsare får blunda nu. Jag menar det! Det blev nämligen häst till middag.

Det är jättegott, men det är sällan man hittar det. Sist jag åt det måste vara 20-25 år sedan. Då fanns det en utmärkt chark intill E6:an där man kunde fynda allt möjligt. Butiken är borta sedan länge, därför är jag extra glad för att City Gross har etablerat sig på Torp. Där hittar man "udda" detaljer, men jag har ännu inte sett hästkött, tyvärr.

Det är lika mörkt, eller rent av mörkare än nötkött och minst lika mört. Jag inbillar mig att hanteringen av just hästkött är extra noggrann av uppenbara skäl, men jag kan ha fel.

Ica Fokus har både häst och anka i frysdisken. Det gillar jag, men de tar ut ohemula priser på basvaror som kattmat, tonic och liknande. Nästa gång vi vill ha roliga saker att äta ska vi i första hand titta i Willy's frys innan vi åker till Focus igen. Och alla basvaror inhandlas hädanefter på Ica Maxi 421, Willy's eller Coop i Sisjön, därmed basta!

Och så vill Göteborg och för all del, även Mölndal att vi ska ta bussen eller cykeln till affären. Försök storhandla med ryggsäck på en cykel, säger jag. Eller ta din Dramat på bussen, där barnvagnarna och rullstolarna givetvis ska ha plats på därför avsedda platser. Men hur ska du få in den där dina ben knappt får plats mellan stolarna, och då har jag ändå korta ben? Jag kommer ta bilen.

Nu hände det så mycket distraherande saker att jag får lägga ner verksamheten för idag. Raketer och vem som skjuter av sådana är tydligen väldigt känsliga ämnen, såvitt jag förstår. Men när en liten unge börjar att mopsa sig för att man vill veta vem som ansvarar för avskjutning av desamma på eller i närheten av fotbollsplanen i bostadsområdet innan nyårsaftonen, då får jag en dålig smak i munnen och undrar hur mycket vederbörande egentligen vet, trots att han inte är på sin "hemmaplan".

En till två gånger om året kan jag stå ut med livrädda katter som kryper så långt in i förråd och garderob det bara går att komma, men inte från julafton till nyårsdagen eller hela påskveckan. Och då är det inte jag eller mannen som lider värst, det är våra katter som snart är 15 år och har varit med ett tag. Det är ännu värre för unga hundar och katter, det inser ju vem som helst. Eller inte...

Hursomhelst så önskar jag dig ett gott nytt år och allt gott i livet!

PS.
Sheridan's pannacotta för 4:
3 gelatinblad
3 dl riktig grädde
½ dl socker
5 msk Sheridan's kaffelikör
1 tsk rom
Hackad mörk choklad

Koka upp grädde och socker. Häll i spriten. Vispa i gelatinbladen som legat i kallt vatten 10 minuter. Häll över i glas eller skålar med den hackade chokladen. Ställ kallt över natten åtminstone två-tre timmar.

Skynda, fynda!

Trevligheterna bara fortsätter! Igår efter jobbet åkte jag hem och duschade och klädde om för att tillsammans med mannen och två andra groupisar uppvakta en 50-åring. Visserligen en dag för tidigt, men idag fanns det andra planer. Det blev en mycket rolig kväll och sent innan vi kom hem. Tur att jag är ledig idag och att mannen jobbar hemifrån...

Jag fick kaffe på sängen och tänkte åka och hämta lite förnödenheter när jag läst klart GP, men då fick jag ett meddelande från syster M att hon fanns i närheten och ville ha kaffe. Eftersom det är mycket trevligare med besök väntar jag med att åka till affären tills i morgon förmiddag, då det brukar vara ganska folktomt och nästan lika lugnt som måndag/tisdag.

Vi har mat hemma för dagens middag och resten är det inte heller bråttom med, för vi stannade till på City Gross på vägen hem i söndags. Det är som du väl vet vid detta laget en av mina favoritbutiker. Där fyndade vi hjortkött som mannen ska laga gryta av på lördag. På söndag blir det ribbestek, ännu ett fint fynd, och på torsdag ska vi äta tunga.

Idag blir det korrrv på något vis med pasta till och i morgon blir det lutfisk som funnits i frysen ett tag och liksom ropade på att få komma till användning. Den uppmärksamme läsaren undrar förstås om vi inte får någon mat på fredag denna veckan. Jo, det får vi nog, men för min del blir det lunchlåda och mackor, eftersom jag ska jobba 10-22. Mannen får bestämma helt själv vad han ska äta.

Kungsmässan har kvällsöppet med Tomten som tänder juleljusen, kör som sjunger julsånger, glöggservering och så är det ju förstås "Black Friday". Vi hoppas på många kunder för vi har många fina erbjudanden hela julkampanjen och lite extra på fredag, förstås! Jag tycker det ska bli intressant att se hur det går att få kunderna att stanna kvar hela kvällen på detta fina, men dock, köpcenter...

Själv skulle jag, som du vet, inte frivilligt "mingla" med folk en fredagskväll i något köpcentrum, hur mycket glögg de än kan tänkas bjuda på. Jag håller mig helst långt borta från folksamlingar och myser hemma med nära och kära istället. Men det verkar vara det nya sättet att umgås med vänner, man stämmer träff, fikar och kikar i butikerna innan man går hem, var och en till sitt.

Bra för oss och de andra butikerna att alla inte är som jag, med andra ord! Jag är extremt målmedveten och effektiv när jag ska handla, det finns inget utrymme för konversation när jag forsar genom affärerna för att på kortast möjliga tid återvända till, och njuta av hemmets lugna och tysta vrå. Mannen är av samma skrot och korn som jag, vi är hemmakatter och trivs fint med det.

Nu ska jag ta itu med maten, så jag önskar att du får en fortsatt trevlig tisdag hur du än väljer att tillbringa återstoden av den och avslutar med en bild på familjens ena innekatt, i alla fall såhär års!

Eller var det mediakatt?

Kattkräk.

Hemma i Hagen igen efter en andra utflykt med katterna. De gillar inte min bil lika mycket som mannens pansarkryssare, uppenbarligen. I Kungälv fick jag köra av motorvägen och sanera båda burarna hjälpligt, medan mannen höll katterna i skinnet i framsätet. Visserligen en åt gången, men ändå. Regnet strilade och där utanför på parkeringen stod jag med mina servetter.

Antingen gillar de inte att jag kör diesel, eller för att Pärlan är mindre. Troligen beror det mer på motorns frekvens och en något stötigare färd i min lilla bil. En pansarkryssare har en helt annan fjädring och en V8 låter helt annorlunda, såklart. Jag känner mig ändå lite förnärmad över kräkningarna. Krä(n)kt, rentav...

Jag är också bitter över att kantarelljakten tog slut nästan innan den börjat på grund av regn och att fångsten nästan totalt uteblev. Mannen hittade en handfull och jag själv en. Ja, en.

Men det blev i alla fall en omelett till frunch idag med dem som fyllning jämte Compiz kalkonskivor.
Han får ju hjärtmedicin varje dag, inlindad i en bit kalkonpålägg och eftersom vi hade ett nytt paket hemma, tyckte jag det var onödigt att kackla om att köra tillbaka tio skivor till Hagen. Krassen och salladsbladen är från vår lilla pallkrage, förresten.

Vad har vi gjort i helgen, förutom att misslyckas med svampjakten? Ingentingen. Och jisses, så skönt det var! Vi har suttit och läst varsin bok i soffan. Inte ens lagat mat, eftersom jakten råkade förläggas åt Kustcharken till. Vi hämtade diverse salamis där innan vi genomblöta styrde kosan mot Bovall igen. Ostar hade vi med oss och denna gången kom jag ihåg marmeladerna också.

I fredags kväll värmde jag bara på gamla synder i form av grillade ribs, vilka snällt väntade i frysen. Mannen hämtade bröd och smör medan jag gjorde en liten gucka med paprika. lök och krasse. Då vi anlände relativt tidigt och ingen av oss kände för att starta TV:n började vi läsa ganska omgående. Jag har fastnat i vinkelvolten och läser Michael Connely's svit med Harry Bosch som huvudperson.

Jag hade klarat mig relativt väl som polisdetektiv, inbillar jag mig i alla fall. Fast ibland blir jag fullständigt överraskad av vändningarna, det måste jag medge. Mannen började läsa Pestens tid av Stephen King. "Bara" drygt 700 sidor och i skrivande stund har han 100 kvar ungefär. För omväxlings skull läser han på svenska och jag på engelska.

Jo, vi har träffat min dotter och vårt barnbarn Jonna också. Varför skriver jag "min dotter" och "vårt barnbarn", undrar du kanske? Det är så enkelt som att dottern är min och har en pappa som inte är min make, men barnbarnet har mannen varit med om från hennes allra första dag. Det gäller hennes storebror också, för den delen. Boffa kallas han och det är han. Bonusmorfar, alltså.

Vi var på lekplatsen intill och när Jonna tröttnat på att leka bjöd hon oss på muffins innan de åkte vidare och vi packade in oss och katterna i bilen igen. Lite osäker på hur hemfärden skulle gå var jag allt, men den gick mycket bättre än resan dit. Jag har nog aldrig kört så lagligt som idag. Till och med under tillåten hastighet. Vad gör man inte för de fyrbenta små kräken?

I Bovall gäller för övrigt helt andra regler än hemma i Hagen. Fönsterbrädor, bänkar (köksbänkar undantagna) och bord är tillåtna att tassa på, åtminstone om det inte står mat på borden. De måste ju få en chans att sniffa på omgivningarna och lokalisera sig någorlunda. Balkongen är också tillåten att uppehålla sig på, fast under uppsikt. Och Compiz gör oss sällskap i sängen, bara en sådan sak!

Stannade till på Torp för att hitta middagsmat på City Gross på vägen. Jag sprang in medan mannen vädrade katterna. Det var en besvikelse att hitta nästan enbart tomma kötthyllor. Jag borde kanske ha slagit till på oxkinderna, men begränsad kylförvaring den närmaste timmen gjorde att de fick bero. Fyndade dock kyckling som fick bli dagens rätt tillsammans med quinoaröra.

I morgon börjar och slutar jag tidigt på jobbet, då ska jag se vad Kronans Fisk har att bjuda på. Det känns som om det är en fiskdag i morgon. Sedan är jag ledig i tre dagar till, så det kan hända att det blir nya svampjakter. Kanske en utflykt till Västerlanda till och med? Vi har en vän där och han har en kantarellhund. I jakten på skogens guld är allt tillåtet...

Hoppas allt är väl med dig och att du mår bra!

Sväng!

Hemma igen efter utflykten till Malmön och mannens gig i Stallebrottet. Det var ett jäkla sväng på scenen, men tyvärr blev folk bortskrämda på grund av väderprognosen, vilken blåstes upp i själva evenemanget på FB. När man befinner sig på en ö på västkusten är oftast vädret bättre än på fastlandet och inåt land, även om det hällregnar på liknande koordinater i topografin.

Soulsting var jättebra som första band på scen och de höll humöret uppe på den fåhövdade publiken och levererade både humor och skön stämning, samt ett härligt potpurri av svängig soul med tillhörande nostalgitrippar för oss över 30. Lose Change förtjänade också större publik och jag kan tänka mig att ett stort antal av mina gamla kollegor på Abba hade gillat dem...

Det som är mest sorgligt är att på dessa små orter anordnas det så få live-gig och det klagas på bristen på evenemang och ändå kommer inte en människa när det väl görs. Arrangörens miss att annonsera ordentligt har förvisso stor betydelse, men det finns ju internet, det finns FB, det finns vänner som delar, inbjuder och tipsar.

Mannen lyckades locka dit halva publiken, varav en från Australien. Sug på den! Alla övriga från Göteborg och Borås, låt vara att en av de betalande var jag själv. Som jag sa till personalen vid insläppet; Jag vill att banden ska få sitt gage. Att jag fick "gratis" fisksoppa för att jag hängde med "The Band" tycker jag är helt i sin ordning, för jag råddade ju efteråt.

Att vinda upp kilometervis av sladdar och kablar efter giget är ungefär som att segla. Det hade underlättat med lite ljus på scenen under tiden, men "någon" lyckades koppla ur det, så jag lyste väg med mina små ledlampor jag alltid har med mig i handväskan. Jag har även en liten fällekniv, en dålig ursäkt för en schweizisk armékniv samt en andningsmask däri.

Man vet aldrig i vilken situation man hamnar eller vilka verktyg som behövs. Jag ogillar att stå handfallen eller sysslolös när andra uppenbart behöver hjälp, alternativt också vill hem i "skälli ti'" som Walle sa, när han skulle ha med sig praktiskt taget hela utrustningen från Stallebrottet. Jag gör det gärna, för vem vill stå själv mitt i natten och aldrig komma hem?

Nå, vi åkte hem idag via min absoluta favoritbutik varifrån vi tog med rostas, flintastek och grillklubbor. Som du ser var det rostas som hamnade på tallriken, tillsammans med kryddsmör av krasse och rödlök och fuskpotatis. Vi var trötta och lata, det fick bli enkelt.

I morgon ska vi till Nefertiti med goda vänner och lyssna på en, som mannen beskriver honom, överjävlig gitarrist. Staffan William-Olsson är namnet och jag har haft glädjen att träffa honom hos vår gode vän i "groupen" och underbara fru. Sjuk humor kombinerat med talang och en fantastisk musikalisk känsla gör honom till en favorit i mina ögon och öron.

Semestern går mot sitt slut och jag hade gärna haft en fjärde vecka, men det tycker alla mina kollegor i apoteksbranschen också. När jag berättar att ingen får mer än tre veckor i rad säger vänner och bekanta att vi borde ta det med facket, vilket jag tycker är hysteriskt roligt, för facket har inget att säga till om, det är bortförhandlat för länge sedan...

Jag funderar på hur jag ska få ut alla mina semesterdagar utan att det ställer till det för mina kollegor... I princip en omöjlig ekvation. Men några dagar är det kvar, och oj vad jag ska njuta av dem! Hoppas du också kommer att ha sköna dagar framför dig och tar vara på alla möjligheter att njuta, i smått och stort.

Nappar det?

Åh, vad det är skönt att vara ledig! Vi åkte till Bovall igår, dock utan katterna, men tog med kattlådan. Det är en början i alla fall på den vilda kattresan. Kanske går det över förväntan, kanske blir det kattastrof. Vi hann med att fika med sonen och hälsa på en av mina favoritsystrar innan det blev dags att fylla magen med, hör och häpna, grillade tunna revben med diverse tillbehör.

Idag styrde jag pansarkryssar'n mot Hunnebo och dotterns hus med en påse solskyddsmedel. Det är en stor utgift för alla småbarnsföräldrar så det var fint att kunna bistå med sommarens förbrukning och kanske även nästa års. Hur vädret blir både denna och nästa sommar står skrivet i stjärnorna, men jag vill tro att det blir bra. Hann med att fika med min Lotta också, det kändes gott i själen.

På vägen hem till Hagen körde vi, vår vana trogen, till City Gross för att proviantera. Men allt vi hade med oss därifrån var en chilikryddad halloumi, mineralvatten och kattmat. Charkhyllorna var en ovanlig besvikelse, men vi fick löfte om att det vi efterfrågade gick att beställa till nästa gång. Fiskavdelningen var inte heller särskilt rolig. Guldspariden var pytteliten och nej, inget för oss.

Därför styrde mannen kryssar'n mot Fiskhallen i Mölndals Centrum, där vi nappade på marulk och några kräftor. En flaska bubbel fick följa med hem också, det är ändå lillelördag och jag är ledig.

Mannen får stå upp och jobba som vanligt, medan jag ligger kvar i sängen och latar mig, läser bok och löser korsord tills jag behöver röra på mig. Jag måste ta hand om tvätten till exempel. Borde kanske baka lite bröd, men å andra sidan äter vi mindre och mindre av det numera. Rasta snabeldraken kanske, men bara lite i så fall.

Jag kan tänka mig att ligga på soffan, inom- eller utomhus tills det blir dags att laga middag, även det antingen inom- eller utomhus, beroende på väder och vind. Tanken var att grilla lamm, men vi får se hur det blir med den saken. Borde ta en promenad i skogen, som omväxling till ståendet och gåendet på hårt apoteksgolv. Om jag orkar...

Nu ska jag i alla fall lägga ner den här verksamheten och bara vila. Har antagligen fått en överdos frisk (läs pollen-) luft idag, så däsad är däbbt och jag hör att kudden ropar på mig.
Ha en härlig kväll och god natt, när det blir dags för dig!

Firar fyra år.

Igår blev jag väckt av mannen som serverade kaffe och tidning på sängkanten. Varenda gång vi bestämt att vi ska åka iväg någonstans börjar hans telefon att ringa hysteriskt, så jag hade verkligen inte bråttom ur sängen. Fast sedan blev det fart ändå, när han bokade möte med en kund i Uddevalla på vägen till vår date med päronen.

Jag byter nämligen alltid däck hos min pappa och det var hög tid nu. Visserligen kan det snöa vilken dag som helst, aprilvädret är ju som det alltid varit, oberäkneligt alltså, men jag väljer att tro att det inte blir blixthalka åtminstone. Skönt att få av de bullriga vinterdäcken och slippa fylla på luft var tredje dag, tycker jag.

Det däck som pyser ut luft är inlämnat hos Peter i Bovall, så att nästa säsong blir lugnare ur den aspekten i alla fall. Peter och jag är gamla arbetskamrater, vi började sommarjobba på tappen samma år och jag har varit dagmamma till hans barn, så det var roligt att träffas igen. Han är anledningen till att jag gick med på att en av sönerna heter Peter. Jag ville han skulle heta Johan, egentligen.

Idag fyller barnbarnet Wille såhär många år:

En fågel viskade i mitt öra vad han önskade sig och Boffa hjälpte till att bygga ihop efter ett "missöde" när bygget rasade av raseri över att lillasyster hade mage att störa ordningen på bilparkeringen intill. Hetlevrad rödhårig fyraåring, ja du förstår ju hur kort den stubinen är...  

Inte för att det hindrade honom från att stjäla Jonnas boll, men så var den både glittrig, blinkande och alldeles oemotståndlig förstås, oavsett hur mycket Spiderman-lego och Cars-bilar man än fått själv. Vi hade mest roligt såklart och det är alltid lika motvilligt man lämnar dem för att åka hem till katterna och annat som kräver vår närvaro.

Vi fick premiärgrilla på balkongen igår också, så det finns verkligen inte mycket att klaga på egentligen. Det var en ljuvlig dag på alla sätt och vis och att idag vara tillsammans med barnbarnen är så underbart att det knappt finns ord för det. Med mitt nya jobb och ett schema som jag beskrivit tidigare får vi möjlighet att träffa dem ännu oftare numera.

I morgon är det morgonmöte på jobbet och sedan hämtar jag vår vän som ska hjälpa mig med bokföringen igen. Lunch är utlovad och därför laddade jag slökokar'n så snart middagen hamnat i magen. Vi kan ju inte passera City Gross på Torp utan att gå in och idag hittade vi dessa praktexemplar till fläskkotletter.

Det var trångt i pannan, men rasande goda var de! Fyra stycken vägde sammanlagt drygt 1200 gram, så du förstår ju att det inte är en assiett den ligger på precis och potatisarna är av ordinär storlek...

Nu är det dags för dusch och sängen, därför önskar jag dig god natt och trevlig torsdag!

Kalasdag.

Har varit upptagen av kvalitetstid med mannen, det är ju riktigt trevligt och nyttigt. Ibland när det är mycket som händer, eller i vissa fall inte så mycket som man skulle vilja, blir umgänget med med de närmaste lidande av olika anledningar. Kommunikation och närhet är vad doktorn rekommenderar i dessa lägen. Lätt att glömma bort, men ack så viktigt.

Igår åkte vi till Bovall direkt efter jag kom hem från jobbet. Mannen hade ett par mackor klara till mig och jag bytte kläder, sen bar det av. Anledningen var underbara barnbarnet som fyllde två år. Vi fick exklusivt uppvakta idag och det var riktigt mysigt. Födelsedagspresenten gick hem. Vi ville ge något praktiskt och fint. Micke på Skohörnan levererar till både stora och små.

Mormors lilla skrutta

Eftersom jag ska jobba i morgon blev det inga andra besök, utan vi åkte hem för att slippa de värsta köerna genom sta'n på hemvägen. Vi stannade bara på City Gross för att proviantera för helgen och lite till. En ribbestek var nödvändig tyckte mannen och jag håller med. Gristunga för måndagen, så himla gott med potatismos och senap! Dagen kap var dock detta:

Jag minns inte när jag senast åt kokt torsk med äggsås på detta viset. Dryga kilot av skrei i bit fick följa med hem och det blev givetvis över till lunchlådor till oss. Halleluja!

Mannen lagar till kycklingben och portabellorisotto i morgon. Det gör han så himla bra och jag ska sätta mig och bara vänta på att bli serverad hela härligheten! Inköpen idag är veritabla fynd. Fisk à 119:-/kg, kycklingben à 15:-/kg, ribbestek à 55:-/kg och tunga à 40:-/kg, det kan baske mig inte bli bättre eller billigare middagar och lunchlådor för kommande behov.

Ikväll fanns det verkligen inget på Tv att titta på, så det är för väl att "House of Cards" är tillbaka med en ny säsong. Vi är redan inne på tredje avsnittet, så den lär ju ta slut fortare än kvickt, tyvärr. Jag sitter här med datorn i knät och låter inlägget ta den tid det tar. Funderar, så som man gör när man (eller är det bara jag?) tittar på TV.

Funderar på för- och nackdelar med allt, mycket handlar förstås om min arbetssituation. Personalrummet där jag ska börja jobba hyser en mikro, liten kyl, två stolar och ett pyttelitet bord, har genomgång till omklädningsrummmet/toaletten och har faxen på armlängds avstånd och ingen dörr att stänga till om sig.

Å andra sidan är det ett fast jobb på ett apotek som har många kunder och det blir aldrig någonsin långtråkigt. Dessutom får jag löneförhöjning. Underliga äro Herrens, eller vems vägar det nu är. För ett år sedan var jag för dyr, nu har min lön ökat med 1300 kronor i månaden. Trängselskatten är snart ett minne blott och det ser jag som ytterligare en reell löneökning med ca 300 i månaden.

Fördelarna är större än nackdelarna, uppenbarligen. Ostörd matplats är av underordnad betydelse när den högre lönen tillåter en sushilunch då och då. Det finns fler matställen att spendera lönen på om jag så önskar. Men du känner ju mig, det kommer inte bli några utsvävningar. Det finns mer angelägna saker att lägga pengar på. Som en semester...

Ha en fortsatt skön fredag och helg! Ta hand om dig och din omgivning och ta aldrig någon för given. Jag återkommer vid tillfälle.

PS. Förlåt, pappa. Nästa gång tar vi gärna en fika :)

Refuserad. #bloggswe

Länge sen sist. Snabbgenomgång av de senaste tre dagarna kommer som följer:
På fredag åkte jag till Frölunda Torg och Droppen i förhoppningen att bli blodgivare igen. Det sket sig, uppriktigt sagt. Dels ifrågasatte de det faktum att jag tar ett piller för att hålla pulsen nere, vilket jag gjort i ett tiotal år och gör att jag mår bra.

Dels var mitt blodtryck ganska lågt, för min ålder. Men dödsstöten var mitt Hb, alltså blodvärdet med avseende på järn. 121 är bra för mig, men inte ur blodgivarsynpunkt. Surt sa räven, men det är bara att bita i det sura äpplet och inse att jag borde ha anmält intresse för flera år sedan. Då hade eventuellt blodvärdet varit godkänt, det vill säga 125, men det vet vi inte säkert förstås.

Lagade en god fiskmiddag för att badda mina sårade känslor. Fast det hade jag ju gjort ändå. Jag är inte så långsint nämligen, det är bara slöseri med energi och jag väljer att ransonera den.

På lördag åkte vi norrut för att byta däck på min bil. Förutom att min snälle pappa hjälpte till med den saken blev vi bjudna på lunch och mannen miste en oskuld när han fick äta kroppkakor för första gången i sitt liv. Så glad jag är över att han tyckte om det, för det är något jag verkligen gillar, men är för tidskrävande att göra till bara mig.

Det kommer att göras hädanefter, speciellt som vi förärades mammas 35 år gamla köksassistent, vilken underlättar arbetet avsevärt. Dessutom ska det stånkas korrrv tack vare den. Halleluja, det är nästan så jag blir religiös. Julafton i november, liksom!

När vi kom till Bovall tog vi en promenad och senare på kvällen såg vi film och åt en enkel middag, som synes. Potatisgratängen fick knappt plats, vare sig på tallriken eller i magen.

Frukost, disk och ihoppackning för att åka till sonen och hälsa på en stund idag. Fick även ett ögonblick med lillasyster för att överlämna pepparkaksdeg som mamma delar med sig av varje år. Annars skulle vi aldrig baka pepparkakor själva, varken jag eller systrarna tror jag, så vi är tacksamma. Köpekakor är inget vidare vid jämförelse med hemgjorda. Gäller ju allt, egentligen.

På vägen hem hämtade vi mat på City Gross (igen, då entrecoten också skaffades där) och hälsade på den andra systern med överlämnande av deg till henne med. Mannen hade fullständigt rätt i att det är gott med Ribbestek, så det var bland annat en sådan fick åka med hem. Nu ångrar vi båda att vi inte tog med fler. Ljuvligt gott och beroendeframkallande, minst sagt!

Snart läggdags, för mig i alla fall. Ingen inventering i morgon, men på tisdag och torsdag, om jag inte missminner mig. Det finns roligare arbetsmoment än inventering, så jag har inte memorerat schemat i detalj. Ett visst hum är bra att ha dock, så jag lägger mig i tid åtminstone. Och korsorden måste ju lösas. Först lite disk och plock i köket bara. Jippikajej, liksom...

Var rädd om dig och andra!

Borsten? #bloggswe

Tillbaka i vardagen igen då. En formidabel helg har vi haft. I fredags åkte vi till S/S Marieholm, aka Bluesbåten och lyssnade på gode vännen 7-son och de andra i bandet "Harvest". Jag är inte överdrivet förtjust i Neil Young, men gillar deras tolkningar av låtarna. Jag satt förstås och studerade basisten, eftersom trummisen är "skevhänt" och det är blir bakvänt.

Inte bara därför, så klart. Jag vill ju koppla greppet om basen på rätt sätt, så att säga. Det var riktigt trevligt och även om det var ovanligt liten publik, så hittade fler groupisar och andra vänner dit. Vi hade turen att bli hemskjutsade av Nina också, det tackar vi för! På lördagen vaknade vi ganska långsamt, men kom iväg i tid ändå. Man måste ju läsa GP först...

Hämtade lite mat på vägen, City Gross är ju en magnet. Vågade inte bjuda Lotta på oxhjärta, men oj vad jag har funderat på hur man tillagar ett sådant på bästa vis, utan att röka det. Jag erkänner att jag funderar än, men börjar komma fram till vad jag ska börja med ändå. Slökokar'n ska få göra jobbet. Blir det inte bra, så är det ingen katastrof eftersom kilopriset är under 30-lappen.

Om det skulle gå åt skogen, så utvärderar jag resultatet och gör om och rätt. Tartar låter ju spännande, till exempel. Allvarligt talat, det måste provas innan man ger upp, detta är ju för billigt för att inte utforska närmare. Därför planerar jag att snarast gör mig ärende förbi Torp igen. Om två veckor bör det bli av, om jag kan få med mannen på noterna. Det brukar inte vara något problem.

Det fick alltså bli en köttgryta istället, vilken hann puttra länge. Dottern blev lite försenad, så vi lyckades brassa på gjutjärnsgrytan innan hon och barnbarnen kom hem till oss. Efter lite fika och blyga/småsura miner lekte vi "Hoppaöverwilleisoffan" och "Jagajonnaöverpuffarna" så det stod härliga till och denna mormor'n fick ligga i för att hålla jämn fart.

Roligt är det att ha dem hos sig, men visst blir man trött numera. När mina egna barn var små var det ingen match, men nu är man inte van längre. Det är kanske nackdelen att vara ung mormor, man hinner inte träffa barnbarnen så ofta som man vill på grund av jobb. Bara språkförbistringen tar kraft. Den överkommer man ganska fort tack och lov, med fantasi kommer man långt.

Kvällen efter att barnen åkt hem, blev lång och gemytlig, som alltid när Lotta är med. Längtar redan till nästa gång! Igår for vi så hem till päronen för att äta kombinerad födelsedags-/Fars dags-middag. Inte för att jag fattar hur det gick till, men min lille pappa har fyllt 70 år, trots att han var bortrest på själva dagen. Lilla mamma har också fyllt, dock inte lika många eller jämna år.

Nästa bemärkelsedag värd att uppmärksamma är min mormors. Inte för att hon är så värst gammal, bara 85. Ja, min ena favoritsyster fyller också år, men så ojämnt att det skorrar.Likadant med en av mina favoritsöner, men han smyger undan även i år. Men nästa år, då vill han ha kalas, minsann! Det skiljer tjugo år mellan oss, så också viljan att fira stort. Vi får se hur det blir...

Mormor, båda favoritsystrarna och en favoritunge var med på middagen hos päronen. Go' mad å möe mad, en kunde tro vi var skåningar hele bunten! Märkligt nog härstammar vi från Småland, på mödernet i alla fall. Inte är vi snåla, men kanske lyser det ekonomiska igenom när vi väljer råvaror till vår matlagning och "guldkantar" både vardag och fest med små medel.

Mannen fick en glad överraskning och fick äta tjälknöl på älg för första gången. Till den fick vi hasselbackspotatis, kantarellsås, blomkål, morötter och små jävla ärter, som vi kallar dem i vår familj. Citronmarängtårta till efterrätt, den kan till och med jag glädja mig över. Jag är ju som bekant inte förtjust i tårtor och sånt, jag tar hellre förrätt. Vilket vi också fick...

Som sagt, go' mad och möe mad, blev det. Idag blev det mer frugalt, men ack så gott det med.

Borsjtj...

Behöver jag nämna att det var billigt som bara den? Här kommer receptet för den som vill prova:

ca 800 gram rödbetor

1 stor morot

1 palsternacka

1 bit rotselleri

1 stor lök

3 skivade vitlöksklyftor

1 bit vitkål

Strimla alla ingredienser efter tycke och smak. Fräs i olja, i med ett lagerblad, 3 buljongtärningar (grönsaks- eller köttbuljong) och 12 dl kokande vatten. 

Koka till önskat tuggmotstånd, smaka av med salt, peppar, vinäger och/eller citronsaft och servera ev. med en klick yoghurt eller crème fraiche.

Jag glömde ingefäran som gjorde att det hela lyfte till ännu högre höjder. 1½ msk nyriven till det facila kilopriset 45:-/kg. Oj, så mycket vi kommer ha i maten framöver.

Sovmorgon i morgon, det känns ganska okej efter den tidiga morgonen idag. Nu är det läggdags, sov gott när det blir dags för dig! Återkommer på onsdag, tror jag...

Minnesvärd dag. #bloggswe

Jag är trött i mössan, men det är ju inget ovanligt. Anledningen är att jag jobbat på ytterligare ett nytt apotek idag och med arbetsuppgifter som inte är mina gängse. Idag fick jag förutom de vanliga teknikersysslorna ta hand om receptkunder. Det vill säga fråga om utbyte och sånt, samt förbereda fram till påskrift av farmaceut.

Dessa kunskaper har inte efterfrågats på ett år, så jag kände mig lite ringrostig, speciellt när det kom en kund med ett pappersrecept. De är så ovanliga nuförtiden att till och med vissa farmaceuter blir en aning osäkra då och då. Jag hade dock en särdeles trevlig kollega som ciceron och kunden hade semester och all tid i världen. Det var bara katten som hade bråttom hem...

På det hela taget var det en jättetrevlig dag och jag var på så gott humör när jag åkte hemåt att jag faktiskt tog på mig uppgiften att hämta mat på hemvägen. Annars undviker jag ju affärer i rusningstrafik, det vill säga efter fyra. Och jag är obokad i morgon, så jag hade kunnat ta det då, men som sagt humöret var på topp.

Dessutom kom jag ihåg varenda sak som jag skrivit på listan med saker som var slut. Den hängde såklart kvar hemma på kylskåpet, för jag hade ju inte tänkt utsätta mig för gråtande barn och arga, stressade föräldrar idag. Kände väl att jag har flyt, så jag litade på mitt goda humör och minne. Det är mer än man kan säga att den rara damen på apoteket idag kunde göra.

Hon kom in och frågade efter "Proaktiv", i en vit stor burk med blått lock. Vi har inte den i sortimentet, sa jag, vilket hon tyckte var konstigt, för det var ju ingen annan heller som hade. "Den är för minnet och orken" sa hon. En annan kund föreslog att hon skulle fråga på Ica tvärs över gatan. "Ja, det var en bra idé för det hade nog varit sista stället jag kunde tänka mig."

Man hittar alltid sakerna man letar efter på sista stället, sa jag med en liten blinkning. Då skrattade hon gott och tackade den andra kunden för hjälpen på vägen ut. Strax kom hon tillbaka och frågade; "Vad var det jag skulle gå till Ica och handla?" Jag hoppas att tabletterna hjälper om hon hittar dem...

I vår lilla familj är det mannen som har bästa hårddisken, så jag är lite imponerad över mig själv idag när jag mindes allt vad jag skrivit upp på listan. Därför föredrar jag att hämta mat i mannens sällskap, det gör liksom inget att jag glömt listan på matbordet på vägen ut. Jag kanske borde stoppa i mig lite "minnespiller"? Eller finns det andra sätt att uppgradera min hårddisk?

En ledig dag mitt i veckan, kanske? Då ska jag klippa mannen, dammsuga, tvätta och koka tunga. Jodå, du läste rätt och till den ska vi ha potatismos. Minnesgoda lösare kommer ihåg att jag blev lycklig som ett barn när jag hittade oxtunga, inte sant? För ett år sedan, tror jag mig minnas. Nu hittade jag gristunga på City Gross, när vi provianterade där sist. Åh så gott det ska bli!

Idag blev det korvgryta och pasta, det var snabbmat efter jobbet och den där turen till affären. Mannen var ute på vift och träffade en god vän, så han blev sen. Och så påstås det att kvinnor inte kan sluta tjôta...

Ha en god kväll och ta hand om dig!