Omstart!

En ledig onsdag kan man tillbringa i garderoben och komma ut därifrån helt genomsvettig, hostig, med väsande andning och heshet. Fyra flyttlådor har jag fyllt med täcken, kuddar, lakan, gardiner och kläder. Tre stora säckar fyllde jag med alla kläder som sett sitt bäst-före-datum, krympt eller helt enkelt bara är fula, antika och oanvändbara.

Mannen har inte skrikigt högt (än) och har fått använda sin vetorätt i några fall. Jag är ganska nöjd, men det är mycket kvar att packa. Dock har jag givit mig själv rätt att vila resten av dagen, för resten av veckan blir nog så arbetssam och jag behöver lite rekreation för att orka upp i morgon för att inventera klockan sju.

Vi har morgonmöte klockan nio, sedan åker jag hem och fortsätter packa. Inte för mycket, förstås. Jag tänker att jag ska fylla pansarkryssar'n med allsköns bråte som ska slängas på tippen för att få plats att packa fler flyttlådor. Vi måste också röja på vinden så besiktningsmänniskorna kan komma åt takluckan och annat.

Nästa onsdag är det nämligen husbesiktning, med köparna på plats! Det gick nämligen rätt snabbt det här med husförsäljningen. Det ska bli roligt att träffa dem, hoppas bebisen får följa med...

Mannen skyndade till Bolaget och skaffade bubbel :)

Det är en oerhörd lättnad att vi slipper visningar och till och med flyttstädningen! De ska renovera badrummen direkt, så det är ogjort arbete att städa överhuvudtaget. De köper huset precis som det är och såvitt vi vet är alla inblandade mer än glada över att vi kom överens i måndags. Mannen har skrivit på kontraktet som är skickat till Norrköping för påskrift där.

Därför är de på plats för besiktningen och för att vi ska få möjlighet att diskutera smådetaljer. Jag känner mig lugn, det blir inga obehagliga överraskningar, men mannen kan inte riktigt slappna av förrän allt är helt klart. Ibland är det tur att vi inte är helt lika, det hade blivit påfrestande om båda oroade sig lika mycket...

Jag lagar ingen mat idag, det blir rester. Det känns som om vi får lägga band på oss när vi planerar maten de närmaste månaderna. Kyl- och frystömning på allvar liksom, för det är tungt och knöligt att frakta fryst mat. Jag vet, jag har gjort det förr. Åh, det ska bli så roligt att packa upp i vårt nya hem. Vårt första, på riktigt allvar, gemensamma hem.

Jag har förvisso skaffat nya gardiner, filtar, kuddar och annat småplock under tiden här i Eklanda, men ingen kan förneka att det är mannens hus. Det har varken funnits plats eller resurser att byta ut eller tillföra möbler och större saker, vilket inte har stört mig speciellt mycket, eller alls. Men icke desto mindre roligt att välja nytt till vårt 50-åriga nya och gemensamma hus.

Omstart de luxe, kan vi väl kalla det utan att överdriva. Jag tror att vår redan stabila och kärleksfulla relation kommer att bli ännu bättre när vi får en klar och ostörd stjärnhimmel att förundras av, nya projekt att gemensamt planera och jobba med, samt har (nästan) alla nära och kära på nära håll. Vi känner oss lyckliga och tursamma över att vi fått och tagit denna möjlighet.

Jag sticker inte under stol med att jag tyckte mannen var helt knäpp som började prata om att flytta till Bovall redan för två år sedan. Mina skäl till det ska jag inte gå in på, det fanns bara inte på kartan. Men när det blir alltför sällan vi lyckas träffa våra barnbarn till exempel och det faktiskt inte är så himla ofta vi utnyttjar närheten till storstadens nöjes- och kulturutbud, då mjuknar även jag...

Jag litar på att våra vänner kan tänka sig att härbärgera oss en natt eller två, då vi verkligen känner att vi vill gå på teater, lyssna på musik, eller bara umgås. Precis lika väl som att de alltid har varit och fortfarande kommer att vara välkomna till oss. Vi ska ha ett gästrum klart från början, sedan kommer gillestugan att ha övernattningsfunktion också.

Det kommer att bli en fantastisk resa, känner jag. Gillestugan blir också fantastisk, med flipperspel och allt möjligt och i vissa fall "omöjligt". Men om detta kommer jag med all säkerhet att berätta om i en blogg nära dig, vad det lider. Nu ska jag koka ris, skära till lite grönsaker och värma upp mannens goda levergryta från förra veckan, sedan ta en välbehövlig dusch...

Mums!

Ha en fin onsdag och var rädd om dig!

Nyårslöfte?

Idag är jag ledig igen och det känns fint! Mitt basschema är som det ska och det underlättar planeringen av vardagen. Fast det hindrade ju inte att det blev övertid igår i och för sig. Två timmar extra är vanligtvis inte något problem för mig, men när dagen börjar med kampanjbyte klockan åtta och man är på språng i tolv timmar, då är gränsen nära.

Om jag inte hade varit ledig dagen efter hade jag inte gått med på det, för jag har, hör och häpna, ont i ryggen. Jag vet inte varför, men jag har antagligen ovetande gjort något dumt och sträckt mig. Kände av det redan i söndags, och det blev inte bättre av allt bärande igår precis. Tur att det finns Ormsalva och naproxen, det tar udden av det värsta.

Mannen serverade leversauté igår. Han envisas med att säga så, det låter lite godare än -stuvning, antar jag. Oavsett vad det kallas är det en av mina favoriträtter. Kladdigt och lite omständligt att förbereda, men ack så gott! Dessutom är det ofta bra pris på lever så jag brukar satsa på de större bitarna för det är bra lunchlådemat också.

När vi hade ätit letade jag efter kul erbjudanden i annonsbladen från Ica, Willy's och Coop, men blev ganska besviken och gav upp försöket att planera veckans meny. Frågade mannen vad han var sugen på, men han var antagligen för mätt för att vara behjälplig i den frågan. Lite logiskt hade det varit att ha skinka eller liknande idag. Från tunga i söndags, lever igår, borde det bli rumpstek, eller hur?

Men det blir det inte. Det blir skaldjurspasta, för det har varit lite för dåligt med fisk och skaldjur på sistone, om man bortser från julsillen. Eftersom det redan fanns i frysen har jag sluppit ge mig ut i regnet också. Fast jag tror att vi kanske ger oss ut och hämtar lite annat för i morgon ändå.

Återanvänd bild, det blir något liknande idag. 

Jag är fortfarande upprörd över folk som skjuter raketer och sådant i tid och otid, för djurens skull. Och vad är det för fel på dem som siktar mot folksamlingar, barnvagnar och annat? Är de verkligen så dumma i huvudet att de inte begriper hur farliga raketer är? Antagligen. Jag önskar nästan att någon av dem själv blev träffad, då skulle de nog inse att man bör handskas varsamt med dem.

Mayzan var ute och rastade sig mitt på dagen på nyårsafton när ett eller flera stolpskott smällde av ett antal kraftiga raketer sporadiskt under hela eftermiddagen och kvällen så att hon inte vågade sig fram. Mannen var jätteorolig och kunde knappt njuta av nyårssupén. Självklart var även jag orolig, men var mer övertygad över att hon hittat ett bra och säkert gömställe.

Compiz gömde sig under trappan och kom inte ut, inte ens för att äta mat. Då är han vettskrämd! När den katten inte kommer fram till vare sig vår middag eller till rasslet av kattgodisburken, då är det riktigt illa. Jag önskar att raketmarodörerna hade sett hur våra husdjur påverkas, då kanske de hade kunnat hålla sig till midnatt, åtminstone.

Och varför bränner man av raketer mitt på dagen, när man går miste om färgerna och mönstren? Ingen valuta för pengarna där inte! Jag anser att man borde få ansöka om tillstånd för fyrverkerier under andra tider än 12-slaget på nyårsafton och låt oss säga 21 på påskafton. Straffet för otillåtet fyrverkeri borde vara att med ögonbindel sitta på ett militärt skjutfält under övning i två dygn, utan mat eller vatten, förutom två veckors tjänstgöring på hund- och kattpensionat och dryga böter.

Vi som har husdjur kan undvika att rasta hundarna och släppa ut katter som är vana vid att få röra sig utomhus dagligen, om regler fanns för var, när och hur fyrverkerierna får användas. Du kanske har invändningar mot ett förbud, för att man ska ju kunna få fira döva faster Märta, som fyller 90 år och älskar raketer, med ett hejdundrande fyrverkeri på hennes födelsedag?

Det tycker jag också att man ska få göra, med tillstånd förstås och att man förvarnar sina grannar. Jag tror ju inte att vårt bostadsområde på något sätt är unikt med sin FB-sida "Händer det något i Eklanda?", det lär finnas i flera områden. Man kan kan sätta upp lappar i skolan, butiken, vid fotbollsplanen och vårdcentralen med information om hur man tänkt sig det hela. På det viset kan flera få ta del av spektaklet och delad glädje är ju som bekant dubbel. Djurägarna kan anpassa rastning av sina hundar, behandla med lugnande medel och instängning av obstinata katter i god tid innan det brakar loss, på utsatt tid.

Trygga och lugna katter, så har det inte sett ut under nyårshelgen!

Är det omöjligt tro? Inget är omöjligt, om bara viljan finns. Respekt och hänsyn till både två- och fyrbenta varelser kostar så lite i ansträngning, men ger så ofantligt mycket tillbaka. Låt oss bli bättre människor, snällare mot varandra och djuren med start i år 2017! Det är väl det bästa nyårslöftet någonsin och borde vara det lättaste att hålla, tycker du inte?

Ha en fortsatt fin tisdag och en härlig onsdag!

Raketforskning.

Mellandagsrea. Vad gör den med folk egentligen? Får dem att spendera pengar de rimligtvis inte borde ha kvar efter alla julklappsinköp före jul, eller har de verkligen så höga löner? Jag känner mig "fattig" som vanligt, men så fick jag ju punga ut med en ansenlig summa pengar för servicen på min Pärla också. När ska Lottoguden titta åt vårt håll?

Lite pengar blev det över trots allt och dem har jag spenderat på kvällens och morgondagens mat och dryck. Jag vet i skrivande stund ännu inte hur många vi blir, vilket gör mig halvgalen. Vi blir minst tre, eftersom svärmor glädjande nog till slut valde att komma hit. Hur det blir med sonen vet jag inte ännu. Således har jag förberett efterrätt till fyra...

För- och varmrätt är lättare att justera upp eller ner, Fast nedåt händer ju aldrig i princip. Vem vill inte äta ankbröst till lunch en trist måndag eller torsdag, liksom? Till förrätt blir det grillade kammusslor på salladsbädd och vi skaffade två paket, så det blir enkelt att parera en större efterfrågan på bådadera om sonen dyker upp ändå. Han har en mage utan botten tror jag.

Hörde jag en undran om efterrätten? Det blir en pannacotta med kaffelikör (som jag fått i födelsedagspresent av en kär vän) och i skålarna la jag hackad mörk choklad innan jag hällde på smeten. Smet och smet, vätskan då. Lite mer choklad kanske det blir ovanpå vid serveringen. Eventuellt en klick vispad grädde om det ska vara nödvändigt... (recept kommer i ett ps)

Idag har vi dock ätit något mannen aldrig smakat förr och känsliga läsare får blunda nu. Jag menar det! Det blev nämligen häst till middag.

Det är jättegott, men det är sällan man hittar det. Sist jag åt det måste vara 20-25 år sedan. Då fanns det en utmärkt chark intill E6:an där man kunde fynda allt möjligt. Butiken är borta sedan länge, därför är jag extra glad för att City Gross har etablerat sig på Torp. Där hittar man "udda" detaljer, men jag har ännu inte sett hästkött, tyvärr.

Det är lika mörkt, eller rent av mörkare än nötkött och minst lika mört. Jag inbillar mig att hanteringen av just hästkött är extra noggrann av uppenbara skäl, men jag kan ha fel.

Ica Fokus har både häst och anka i frysdisken. Det gillar jag, men de tar ut ohemula priser på basvaror som kattmat, tonic och liknande. Nästa gång vi vill ha roliga saker att äta ska vi i första hand titta i Willy's frys innan vi åker till Focus igen. Och alla basvaror inhandlas hädanefter på Ica Maxi 421, Willy's eller Coop i Sisjön, därmed basta!

Och så vill Göteborg och för all del, även Mölndal att vi ska ta bussen eller cykeln till affären. Försök storhandla med ryggsäck på en cykel, säger jag. Eller ta din Dramat på bussen, där barnvagnarna och rullstolarna givetvis ska ha plats på därför avsedda platser. Men hur ska du få in den där dina ben knappt får plats mellan stolarna, och då har jag ändå korta ben? Jag kommer ta bilen.

Nu hände det så mycket distraherande saker att jag får lägga ner verksamheten för idag. Raketer och vem som skjuter av sådana är tydligen väldigt känsliga ämnen, såvitt jag förstår. Men när en liten unge börjar att mopsa sig för att man vill veta vem som ansvarar för avskjutning av desamma på eller i närheten av fotbollsplanen i bostadsområdet innan nyårsaftonen, då får jag en dålig smak i munnen och undrar hur mycket vederbörande egentligen vet, trots att han inte är på sin "hemmaplan".

En till två gånger om året kan jag stå ut med livrädda katter som kryper så långt in i förråd och garderob det bara går att komma, men inte från julafton till nyårsdagen eller hela påskveckan. Och då är det inte jag eller mannen som lider värst, det är våra katter som snart är 15 år och har varit med ett tag. Det är ännu värre för unga hundar och katter, det inser ju vem som helst. Eller inte...

Hursomhelst så önskar jag dig ett gott nytt år och allt gott i livet!

PS.
Sheridan's pannacotta för 4:
3 gelatinblad
3 dl riktig grädde
½ dl socker
5 msk Sheridan's kaffelikör
1 tsk rom
Hackad mörk choklad

Koka upp grädde och socker. Häll i spriten. Vispa i gelatinbladen som legat i kallt vatten 10 minuter. Häll över i glas eller skålar med den hackade chokladen. Ställ kallt över natten åtminstone två-tre timmar.