Powered By Blogger

tisdag 29 september 2015

Balanserad? #bloggswe

Så var det plötsligt tisdag och jag har fått jobba med världens trevligaste kollega för att kunna ta över när hon tar tjänstledigt ett år. Jag frågar och hon svarar, vi bollar idéer och resonerar om allt möjligt. Det finns en kluvenhet i mig, jag vill ju både jobba med henne och samtidigt vill jag ha hennes jobb. Men jag kommer ha så mycket bättre kunskaper sen, att jag lättare får fast tjänst någonstans.

Om nu någon vågar anställa en femtioåring då... Jag ska inte tänka på det nu, det är för deprimerande och det behöver ju inte ens bli så. Gick in på Akademibokhandeln för att skaffa en liten och praktisk anteckningsbok och la märke till den bok som är på allas läppar, eller åtminstone på nattduksbordet. Jag menar förstås "Lär dig leva".

Den kanske jag ska läsa någon gång. Är det någon som vill låna mig den, så gör jag det definitivt, men för tillfället vill jag inte betala för den. Dessutom tycker jag att jag kommit ganska långt på vägen ändå. Jag är mer i nuet än någonsin tidigare och njuter av små och stora glädjeämnen på ett annat vis än förr. Oroar mig inte lika mycket för saker som kanske inte ens kommer inträffa.

Vissa ränder går dock aldrig ur, men det är fullt logiskt att vara orolig för hur det går för barnen. Även om de själva inte tycker man behöver vara det. Det är svårt låta bli, när man märker att livet inte fungerar riktigt så bra som det borde/kunde eller har varit. Små, små förändringar som man knappt märker av, men leder till oroshärdar och allvarliga problem.

Att då på ett försiktigt och fint vis försöka nysta upp och lösa knutarna för sin unge, är en balansakt utförd på slak lina. Speciellt när ungen är vuxen och det handlar om ett beteende som är svårt att ändra på hur önskvärt det än är. För då klampar man som mamma in på ungens privata sfär och det är synnerligen irriterande och snudd på oförlåtligt.

Ett sätt är att så små tankefrön och ta ett steg tillbaka, avvakta och återkomma. Ibland funkar det, men ofta stöter man på patrull och får argumentera igen, kliva tillbaka och vänta. Tålamod anbefalles å det bestämdaste i detta läge! Trots att jag vill skrika på ungen och skälla, gorma och domdera... För det går inte alls. Resultatet blir snarast att jag blir paria och får inte ens svar på tilltal.

Och vem vill utsätta sig för att barnen inte ens vill prata med en i telefon? Inte jag i alla fall! Därför har jag lagt band på mig och försett mig med munkavle ett antal gånger, andats djupt och väntat. Så även nu. Jag är ute på tunn is och kan bara hoppas på att mina argument gått fram och sätter igång en process som slutar med att vi är vänner och mår bra. Båda två.

Det är inte lätt att vara människa och ännu svårare att vara förälder. Jag har gjort och gör fortfarande så gott jag kan, utifrån de uppgifter jag får och kan fiska fram. Det har visat sig svårare än man kan tro, men är tack och lov lättare nu än när barnen var yngre. Jag vet att det låter märkligt, men lojalitet är inte alltid av godo.

Jag har ätit rester av den goda ribbesteken till middag och tänker sitta och lyssna på diskmaskinens skvalp och lösa korsord en stund. Tittar kanske på "Halv åtta hos mig" om jag kommer ihåg att sätta på dumburken. Fiskarna ska matas och katterna klappas. Mannen hör säkert av sig under kvällen också, så du förstår att jag har fullt upp...

Ska vara på jobbet tidigt i morgon och det blir en lång dag, så jag ska sitta här och njuta av mitt eget sällskap och ha det mysigt.

Peace and Love!






söndag 27 september 2015

Söndagsstek. #bloggswe

Räkenskapens dag, inte så upplyftande, men det är vackert väder och så har jag pratat med bästa Lotta, så det är väl synd att klaga. Jag går in och tar hand om tvätten och bloggen medan mannen sliter med gräset som vuxit högt och det lär ta en stund. Det är så blött i marken att jag tar på mig stövlarna för att hämta fallfrukt. Några äpplen sitter kvar, än så länge...


Får hämta ner dem med krattan, innan älgarna gör det. Rådjuren har tagit resten. Sånt är livet, det är inte hela världen, men just dessa äpplen tål jag att äta som de är. Killar bara lite i svalget...

Vilken härlig musikkväll vi fick uppleva igår! Maddox Street inledde konserten och det unga bandet kan nog gå långt om jag får säga vad jag tror, och det får jag. De finns på YouTube om du vill lyssna på dem. Jag gillar deras stil, även om vissa låtar kanske var en aning för långa.

Nästa gäng är lite mer rutinerade om man säger så. Ebbot har ju varit med ett tag, liksom våra goda vänner Tommy och Stephen Sahlin. Jag är bara flyktigt bekant med Daniel Gibson, Sebastian Sandberg och Gunnar Frick, men går i god för deras enorma musikalitet. Jag har närvarat på ett antal spelningar och det är alltid en upplevelse.

Denna missade jag dock på grund av omständigheter jag aldrig kommer att förlåta min dåvarande RC för. Det var magiskt och det var många i publiken som hade tårar i ögonen under konserten i Hagakyrkan. Jag påstod felaktigt i ett tidigare inlägg att Elinor Sahlin skulle vara med igår, det var bara något jag förmodade och önskade, för hon har en fantastisk röst. (Kolla in del 2 i länken!)

Det var som sagt en trevlig kväll med en något märklig musikalisk kombination av Johnny Cash och Pink Floyd, men den funkade!


Jag hoppas att det blir fler sådana konserter, så heja Kulturella Byrån!

Mannen ska åka bort några dagar, så det blir jag och katterna ett tag. Det känns konstigt att komma hem och prata med dem bara. Jag har ju vant mig vid att han är hemma, både när jag åker och kommer hem. Men jag ska nog klara det denna gången också, jag trivs ju fint med att vara själv.
Vi håller oss uppdaterade på andra sätt.

Idag ska det bli Dansk ribbestek igen. En favorit i repris, alltså. Det var så himla gott förra gången och som av en händelse hade vi en bit fläsk i frysen. Tanken var att den skulle grillas, men det blev aldrig av. Och när jag igår funderade på vad som skulle kunna bli en lämplig söndagsmiddag hittade jag denna längst ner i frysen.



Potatis, ärtor, morötter och sås ska vi ha till. Blir det något över skaffar jag en burk röd- eller surkål och har till någon dag. Åh, jösses så gott det är!

Nu är det dags att köra in steken med svålen väl skårad och nedåt med vatten i formen ungefär en timme, innan det är dags att vända på den, hälla av det mesta vattnet, salta väl samt se till att svålen blir sådär knaprig och oemotståndlig. Sammanlagt nästan två timmar, tippar jag.

Ha en fin söndag fortsättningsvis och njut av värmen i solen!




lördag 26 september 2015

När man får oväntat besök. #bloggswe

Det blev en fantastiskt trevlig dag igår. Vi träffade min syster utanför Saluhallen och åt lunch på Köttbullekällaren. Bilen hade vi parkerat i närheten av Feskekôrka, varför vi nästan blev tvungna att gå dit, när syster tog bussen hem till Näset. Man blir lycklig bara av att gå in där. Det är nästan enda stället som har hela fiskar i diskarna. Det är så trist med färdigfiléat, i längden.

Vi tog god tid på oss och suckade lystet över humrar, kräftor, uer och hela gösar, torskar, kummel och stora sjok av hälleflundra. Men det var på något vis förutbestämt att vi skulle komma hem med den här godsaken:

Piggvar, jag lovar!

Det var snudd på skamkänsla över den extravagansen, men vi resonerade som så att vi äter spaghetti med köttfärssås ur frysen idag (lördag) för att kompensera lite. Dessutom kan man göra sufflé av resterna. Eftersom vi ätit ganska sen lunch gjorde det inget att middagen också skulle intas sent.
Tiden för tillagningen beräknades till närmare två timmar, nämligen.

När piggvaren åkte in i ugnen utan några andra förberedelser än den som butiken gjort genom att skära bort gälarna, hade vi gott om tid att lata oss. Trodde vi! Fick en fråga av den goda vännen Elinor om vi ville ha nattgäster, vilket vi såklart ville. Så det blev en snabb rastning av snabeldrakarna. Ja, vi har en på var våning...

Det gick ju fort och lätt när vi samarbetade och var klara innan Bob ringde på dörren. De hade med extra potatis, vilket var det enda som behövdes för att vi skulle bli mätta alla fyra för fisken var ju stor nog, som sagt. Så det fanns en mening med att vi valde just den till middagsmat. Pressad potatis, skirat smör och riven pepparrot (som fiskaffären skickade med) serverades till.

Jag behöver väl inte påpeka att det var jättegott? Första gången jag åt piggvar med pepparrot, men det var inte sista gången. Våra mat- och nattgäster åkte i och för sig härifrån med orden "nästa gång vill vi ha slätvar", så vi får väl se... Den skulle jag nog vilja servera med ramslöksmajonnäs.

Vi laddar för kvällens konsert med att göra minsta möjliga nytta. Jag har inte ens bytt från morgonrock än, bara en sån sak. Fast jag ska klä på mig, för jag tänkte inspektera blåbärsbusken. Det har regnat så mycket på sistone, så den har säkerligen många mogna bär nu att plocka in till morgondagens frukost.

Njut av det härliga vädret och var rädd om dig!







fredag 25 september 2015

Dubbel vinst! #bloggswe

Oj, vad tiden går när man har roligt! Annars också, när jag tänker efter. Det har varit full rulle sen i tisdags, fast jag minns knappt vad jag har gjort. Jo, mannen och jag hjälpte Kluran med medicin, åkte och inkasserade vinsten och kom hem med isterband och havtornsmarmelad. Som sagt, det är en mångfacetterad butik, Ostbutiken i Mölndal.



Sen åkte vi till Kungsbacka för att hämta biljetter till en konsert där goda vännerna Tommy och Elinor sjunger och spelar med Ebbot i morgon, lördag. Jag hoppas att vi får tag på dem i vimlet. Förhoppningsvis även Ebbot, så vi kan tacka personligen för den fina textversionen han skrev med anledning av vårt bröllop. Originalversionen kan du höra här. Den går inte heller av för hackor.

Vi hälsade på en vän till mannen på hans jobb och kom därifrån med nya fiskar till akvariet. Det var en bonus som ingen räknat med. Han hade några exemplar som behövde en bättre uppväxt och en sådan kunde vi erbjuda. Det är lättare än att ta emot flyktingar, hur gärna man än skulle vilja. Vi har diskuterat saken och är överens om att vi inte har kunskaper nog för det engagemanget.

I onsdags jobbade jag från lunch till kväll med varor och inventering. Chefen och jag fick mycket gjort och kom överens om att fortsätta tidigt på torsdag morgon. Enda kruxet var att jag lovat jobba 17-22 på Östra samma kväll. Mannen och jag hjälptes åt att laga lunch, sen blundade jag en kvart, innan det var dags att åka igen. Men det gick bra, även om jag fortfarande är trött.

Det bästa med denna dagen är att vi ska träffa en av mina favoritsystrar som besökt bokmässan. Vi har en date på stan och ska äta lunch tillsammans. Efter den tänker jag att mannen och jag hämtar lite mat inför kvällen och helgen. Tycker nog vi ska hämta lite gott att skåla med också, för att fira mitt kontrakt och löneförhöjning.

Ha en härlig fredag och start på helgen. Jag ska njuta av ledigheten och ladda för nästa veckas lektioner med kollegan som tar tjänstledigt. Denna möjlighet att bli bättre på mycket kan leda till nya uppdrag och andra roliga anställningar när hon kommer tillbaka om ett år. Jag är tacksam, hoppfull och känner stor glädje inför framtiden!


tisdag 22 september 2015

Abstinens. #bloggswe

Tjohej, vilket flyt som sagt. A-kassan har godkänt mig och jag får ersättning från dem. Inte för att jag begriper varför den baseras på 14000 i inkomst eller varför jag återigen åker på en veckas karens, men ändå. Jag får ersättning för sex dagar för veckorna 29-38, således. Kunde ju ha varit värre, kunde ha varit noll och intet.

Dessutom får jag ju lön för arbetad tid i augusti på fredag, det tackar vi för! Just nu är det rätt knapert, så vinsten igår var särdeles välkommen. Nästa månad känns det som om jag kommer ikapp igen, då får jag ju månadslön plus timlönen för denna månad. Och a-kassan. Ojoj, jag blir ju smått förmögen!
Näe, inte alls. Men något blir det i alla fall.

Idag blir det en stämpeldag till exempel. Inte riktigt vad jag önskade mig, men det är bara att ta skeden i vacker hand och "gilla läget". Nej, det gör jag ju inte, men jag accepterar att saken är som den är. Jag har sannerligen gjort vad jag kunnat för att ändra på det och mer kan ingen människa begära. Att några felbeslut tagits på vägen är inget jag kan ta på mig.

Jag tänkte hämta min vinst idag, kanske mannen följer med på en liten utflykt? Han har ju fördelen att kunna jobba lite som han vill och har alltid arbetstelefonen med sig. Vår kära vän Kluran behöver lite medicin, så det ska vi ta hand om på vägen. Därför är det nog dags att klä om och dra på galoscherna. Just nu håller det upp, men man vet ju hur det är med Göteborgsvädret...

Inte för att jag klagar så värst, det blir lättare att jaga svamp efter regn och jag vill ha mycket svamp i frysen i år. Fast regnar det så kan inte mannen klippa gräset, vilket behövs en sista (?) gång innan vintern drabbar oss. Nej, jag klipper inte gräset, det vet du som känner mig. Jag håller mig inomhus när grannen klipper sitt gräs, det är bara att acceptera att allergi begränsar en.

Jag är tacksam för att jag inte är födoämnesallergiker. Viss saker kan på grund korsallergi besvära mig, till exempel kliar det periodvis i halsen av råa morötter. Jag nyser av att skala rotfrukter, men det är småpotatis... Vissa nötter undviker jag, men det är ingen fara för livet om jag äter lite grann.
De andra nötterna är svårare att undvika, men gör så gott jag kan där med.

Det är dem jag vill åt!

Ha en bra dag och var rädd om dig!


måndag 21 september 2015

And the winner is... #bloggswe

Vilken glad överraskning jag fick idag! Den fina Ostbutiken i Mölndal där vi bor hade en liten tävling som vi deltog i. Och jag vann ett presentkort på tusen riksdaler, minsann! Vi gjorde oss ärende dit i fredags och följde tävlingsreglerna till punkt och pricka. Den härliga Gunilla hjälpte oss med ostval och registrering och var dessutom den som drog mitt namn ur urnan. Tack för det!

Nu kan vi verkligen hämta hem goda ostar, utan det där tråkiga momentet med betalning. Förutom ostar finns det goda korvar och fint kött i butiken. Har du vägen förbi tycker jag definitivt att du ska titta in där. Personalen är go och glad och ägaren är en kul fyr och tillsammans bygger de upp en skön atmosfär där det är lätt att trivas och bli på gott humör.

Vi gick hem med Mölndalsost och emmentaler, förutom gott humör. Den sistnämnda osten användes i gårdagens fondue, tillsammans med en vällagrad prästost. Ojojoj, så gott det var! Vi valde bort doppebröd och hade selleri, squash, champinjoner, blomkål och kassler istället. Det var mäktigt och vansinnigt gott. Första gången jag gjorde detta, men det var av uppenbara skäl inte den sista...

Jag vann en bronsstatyett för ett tag sedan, men jag har inte sett den än. Tror jag får fråga KKV vart den tagit vägen. Den är tillräckligt liten att gå som brevpaket, sa den trevlige mannen som ringde upp och berättade att jag var en av vinnarna i sommarens utlottning. Samma dag fick jag frågan om jag ville ha vikariatet som gäller från 5/10. Jag som aldrig brukar vinna något alls.

Himla roligt att ha sånt flyt, men nu lär jag inte vinna något mer på lång tid tror jag. Därför får mannen vara den som deltar i utlottningar i fortsättningen. Eller?
Jag är glatt överraskad över detta vinststim och mycket tacksam. Presentkortet kan hjälpa till att sätta guldkant på både vardag och fest och vem vet, konstnären kanske blir världsberömd så småningom?

Idag åt vi rester av kåljoxen, för det var planerat att mannen skulle repa ikväll och jag jobba till 17. Nu blev det inget av repet då en av pojkarna skadat handen. Det är svårt att spela bas enhänt och framförallt gör det ont att försöka. Vilket får mig att snegla på basen i gitarrstället och vilja pilla lite på den. Dock ska jag spara det tills i morgon, för jag är för trött och okoncentrerad idag.

Obokad tisdag kan passa fint för baspillande och städning. Fast kanske bäst att ta det i omvänd ordning, annars blir det nog ingen städning alls. Och så ska jag hitta på något att laga till middag, förstås. Kotletter känns som ett bra val, eftersom de finns hemma redan. Frystömning pågår då vi förhoppningsvis snart får hem lamm att stuva in.

Ha en god natt och morgondag!



söndag 20 september 2015

Dagen efter. #bloggswe

För några dagar sedan var det ett inslag i Rapport eller Aktuellt om p-piller. Det diskuterades huruvida åldersgränsen för subventionerade p-piller borde höjas. Tydligen anser unga tjejer att de är för dyra, så att de struntar i dem när de blivit 20. Med tanke på att tre månaders förbrukning av vanliga p-piller kostar omkring 70-80 kronor, undrar jag hur de tänker?

Akut-piller kostar från 170 kronor och uppåt och dem anser de sig ha råd med. Vissa hamnar i den situationen oroande ofta, tycker jag mig se. En förpackning kondomer med tio stycken i kostar ungefär 70 kronor. Är det dyrt? Ja, det är det kanske om man är student eller arbetslös, vilket många i den åldern är. Men när inträffar behovet av dagen efter-piller då?

Utan att vara tvärsäker, vill jag ändå påstå att det är dagen efter en utekväll eller ett partaj hemma hos kompisen och man träffar en ny spännande bekantskap och fortsätter med rajtan-tajtan lite privatare hemmavid (inbillar jag mig i alla fall) efter att ha delat på taxikostnaden. Har de råd med att gå ut och kalasa, borde de ha råd med både kondomer och p-piller, väl?

Missförstå mig rätt, jag missunnar dem inte att ha roligt på varken ena eller andra sättet och vi kan gott höja åldersgränsen för subventionerade p-piller till 25 år. Jag tycker också att kondomerna borde vara billigare än de är, bara för att uppmuntra till säkrare sex och omtanke om varandra. Det är inte helt ovanligt att man får obehagliga biverkningar av dagen efter-piller heller, nämligen.

Dessutom bör man investera i ett graviditetstest för säkerhets skull. För det kan hända att pillret inte får avsedd effekt och då blir det andra omständigheter. Slentrianmässiga aborter förekommer, det vet jag, men hur påverkar det framtida önskade graviditeter i längden? Jag är ingen moraltant, jag bara önskar att människorna var mer rädda om varann och sig själva. 

Mannen och jag sitter nu med varsin skärm och pysslar med sitt. Det är skönt att bara vara och känna sig helt tillfreds i sällskaplig tystnad. Om en liten stund ska vi äta ostfondue, det ska bli gott! 
Hämtade en bit Emmentaler i Ostbutiken igår och jag tänkte att vi använder den tillsammans med en annan ost vi redan hade hemma och dessutom är färdigriven. 

Ja, det är en riktigt lat dag. Ingen matlagning att tala om, således. Att smälta ost och hacka upp tillbehören räknas knappt. Förstår inte alls varför latmasken helt tog över. Jo, det gör jag visst. Även om det inte blev jättesent igår hos vännerna, så är tillståndet helt klart dagen efter. Mycket god mat och dryck fick vi som vanligt av det generösa värdparet. Vi bugar och bockar!

Ha en skön söndagskväll och du vet, ta hand om dig och dina medmänniskor!


lördag 19 september 2015

Inget blåbär längre? #bloggswe

Vaknade alldeles för tidigt, så jag struntade både i Mayzans lockrop och behovet av lätta på trycket. Somnade om en timme, och då var det bråttom. Till och med klockan nio var lite för tidigt, för vi blev sittande uppe länge igår. Mannen snarkade vidare och inte ens kaffedoften fick honom att kvickna till. Han sov vidare medan jag läste tidningen och löste dagens sudoku.

Jag konstaterade återigen att äppelknyckarna varit på besök under natten. Räknade till cirka femton äpplen häromdagen, nu är det kanske hälften kvar. Rådjur var det, det såg jag på spåren i gräsmattan och spillningen de lämnade efter sig. Några halvätna äpplen låg också kvar. Det gör mig nästan ännu mer arg. För då var det knappast hunger som drev dem till vår trädgård.

Det är ju själve den att vi aldrig ska få njuta av frukterna själva! Är det inte älgar, så är det rådjur eller skatorna som stjäl våra frukter och grönsaker. Inte ens blåbärsbusken klarar sig undan glupska varelser. Fast i ärlighetens namn åt den bara bladen...


Plockade blåbär så sent som igår och det kommer nya fina bär fortfarande, därför kan vi fortsätta med våra nyttiga frukostar ett tag till. Sen får vi gå över till frysta bär och mango till yoghurten.

Just frusen mango är himla fint att ha på lut. Ibland roar jag mig med att uppfinna drinkar och cocktails, då funkar mango jättebra som både smaksättare och kylmedium. Man vill ju inte att drinken ska bli blaskig av smältande is...



Rom, tequila, lime- och citronsaft, lite flädersaft och frusen mango mixade jag ihop, vilket blev mycket läskande, kallt och gott!

Idag är vi bjudna på middag hos väldigt goda vänner. Det ska bli spännande att se vad vi får för något gott att äta. Jag är övertygad om att vi blir både mätta och glada. Vilket får mig att tänka på presenten till värdparet. Bäst jag gör i ordning den med en gång, så jag inte glömmer det. Jag avslöjar inte vad det är här, för de är inte bara goda vänner, de läser min blogg också.

Fast det är kanske därför de läser den, förstås. Så värst många är det inte som följer mig, det är väl de "närmast sörjande" kan jag tänka. Men lika glad för det är jag! Jag har inte ambitionen att bli en ny Bella eller proffstyckare, inte heller inbillar jag mig att jag är särskilt rolig eller intressant. Nej, jag fikar inte efter komplimanger, jag säger vad jag tycker och tänker bara.

Det är nyttigt för mig att skriva av mig, både när det händer roliga saker och sådant som retar upp mig, eller gör mig ledsen. När jag började skriva var jag ganska vilsen och nere. Arbetsgivaren och facket betedde sig fult, orättvist och inkompetent varpå jag blev frustrerad och arg. Sen dess har det blivit roligare på alla plan i livet och jag hoppas att det framgår i mina texter.

Mannen och jag har diskussioner om allt och inget. Förr var jag rädd för att diskutera, för jag upplevde det som att jag antingen blev dumförklarad eller att risken för gräl, på grund av skilda åsikter, var överhängande. Vi tycker olika i vissa frågor, men det känns aldrig fel att stå upp för sin åsikt i mannens sällskap. I grund och botten har vi samma värderingar, det underlättar ju.

Ibland är vi inte alls överens, men accepterar den andres ståndpunkt utan att det blir dålig stämning och någon måste släta över eller be om ursäkt för sin åsikt. Eller behöva byta den, bevare mig väl! Det är sannerligen inget vidare att ha det så, och "those days are gone", tack och lov. Jag har blivit starkare, modigare och är inte (lika) konflikträdd längre.

En bit på vägen hade jag kommit, redan innan mannen och jag träffades, men han har i högsta grad bidragit till att jag mår så bra som jag gör och känner mig tillfreds med livet i allmänhet och mig själv i synnerhet. Även om jag några gånger blivit högeligen förgrymmad på honom när han har "analyserat" mig och sätter fingret precis på den ömma punkten...

Men jag förlåter honom, det är ganska skönt att få vara den jag är och inte låtsas vara den någon annan vill att jag ska vara. Det är inte sant, det är jätteskönt att vara sig själv och bli accepterad och respekterad för precis det, med alla fel och brister. För inte ens jag är ofelbar eller perfekt...
Vem är det? Den människan skulle jag inte ens vilja träffa, det vore inte intressant.

Nog med skryt över världens bäste man och avslöjanden om mig själv.
Det är dags att ta en dusch och piffa till sig för kvällens samkväm hos våra vänner.
Ha en härlig lördag och var rädd om dig!




fredag 18 september 2015

Man baxnar. #bloggswe

Ofrivilligt ledig dag, men jag klagar inte så mycket för det. Jag är lite sliten, även om förkylningen snart är väck. Och med tanke på att jag faktiskt har jobbat nästan heltid sen december förra året är det inte konstigt. Utan semester och bara några dagar här och där har varit obokade. Jag tror dessutom att ovissheten har tagit ut sin rätt och nu kan jag slappna av lite, då slår den stora tröttheten till.

Jag väljer att se det som att jag får en långhelg nu och laddar för inventering på måndag morgon. Mannen brukar ha det ganska lugnt på fredagar också, så vi ska ut och hämta förnödenheter tillsammans snart. Borde ta fram snabeldraken först, men jag sitter så bra här i min fåtölj och funderar på dagens mat och bläddrar i Allers.

Ja, det är ett korsord där som jag "måste" ha och recepten är för det mesta roliga och inspirerande. Jag blir lite trött på alla bakrecept med säsongens frukter och bär och äpple-teman alldeles för länge, för det är inte roligt att baka. Det hade det kanske varit om mannen och jag var förtjusta i bakverk, men jag finner det synnerligen ointressant om det inte är en kladdkaka eller liknande.

Ibland, ganska sällan, får vi lust på en efterrätt. Lakritspannacotta till exempel. Choklad eller glass funkar också. Eftersom jag måste puffa Bricanyl i förväg om jag ska äta glass drar jag mig ofta för det. Och det är väl tur att jag inte är en bullälskare eller kakmonster, för då hade jag blivit ännu rundare än jag redan är.

Jag hörde en, tyvärr sann, historia om en expedit i en butik med brudklänningar som uttalade sig så plumpt och nedvärderande igår att jag skulle vilja gå dit och hjula upp henne. Dottern till en kollega ska gifta sig och är ute i god tid för att hitta Klänningen för högtiden. Hon förklarade att hon ville ha spetsärmar, för att inte känna sig oklädd i kyrkan. Vad säger expediten då, tror du?

"Är det för att dölja din fläskiga överarmar?" Det varken vill eller kan man tro, men så var det. Dessutom drar hon till med att i en snorkig ton säga "Vi har inte så stora storlekar". Den expediten, för jag kan inte tänka mig att det var ägaren av butiken, ska bort! Långt bort! Och aldrig någonsin få jobba i en klädaffär igen, när hon uttrycker sig så kränkande och korkat.

En blivande brud, lycklig för det som komma skall, ska inte behöva höra något sådant oavsett om hon är överviktig eller tunnare än en sticka. Man hjälper till och tar mått och gör sitt bästa för kunden, kanske hänvisar till en annan modell som liknar den utvalda och erbjuder anpassningar om det behövs. När möjligheterna att själv hjälpa till är uttömda, hänvisar man till en annan butik.

Hur svårt kan det vara? En brudklänning kostar minst 5000 och kan landa på hur mycket som helst. Det är en betydande utgift i sammanhanget och ska väljas med omsorg. Jag trodde det var därför det finns speciella butiker, med extra duktiga expediter som kan lotsa en rätt. Det trodde ju kollegans dotter och så blir hon så illa bemött. Skamligt!

Eftersom jag inte säkert vet vilken butik det är fråga om kan jag inte namnge den, annars hade jag gjort det, var så säker. Den upprörda modern kommer att göra sitt, det är jag övertygad om. Jag avrådde henne dock från att uppsöka butiken personligen. Har en känsla av att det skulle gå illa då. Det är inte okej att uttala sig om andras vikt eller utseende. Vart är vi på väg?

Vett och sans verkar vara något folk inte har längre. Hänsyn och diplomati, likaså. Hörnstenarna för serviceyrkena, liksom. Vill butikerna inte längre tjäna några pengar? Jag vet själv hur viktigt det är att ha fingertoppskänsla och vara diplomatisk, för att kunderna ska komma tillbaka och sprida ett gott rykte till andra. Tyvärr är det många som inte förstår vikten av detta...

Det blir ceviche på tonfisk till förrätt idag.

Lånad bild från Ica-kuriren

Varmrätten är inte klar än, men kyckling är jag lite sugen på. Vi får se vad vi får med oss hem. Mannen verkar vara redo att åka, bäst jag klär om och skriver ner vad vi behöver hämta.

Ha en fin dag och inledning på helgen.
Låt ingen tala nedvärderande till dig, ta striden och stå upp för dig själv, i alla lägen!




torsdag 17 september 2015

Ett skapande grand. #bloggswe

Mannen och jag diskuterade konstnärlighet igår. Vi har olika uppfattningar om vad som är konstärligt skapande, i så måtto att jag inte tycker att min matlagningskonst är det i samma utsträckning som han. Jag vill kunna teckna, måla eller skapa något bestående, om du förstår vad jag menar. Maten försvinner ju, vilket i sig är ett tecken på att jag skapat något bra, men det räknas inte...

Jag är kluven i denna fråga. Jag vill ju att de som äter min mat ska tycka att det är jättegott och länsa faten och kanske minnas smakerna åtminstone ett tag efteråt. Å andra sidan är det en praktisk aspekt i detta skapande, man behöver ju näring för att överleva. Man måste inte ha en tavla på väggen för att klara livhanken. Förstår du skillnaden?

Tänk att kunna göra en teckning på barnbarnen och ge bort som en present och minne. Måla en tavla med motiv från min barndom och naturen där barn jag lekt. Jag har gått från att bli provocerad av alster jag inte ser vad de föreställer, till att jag kan förstå känslan i dem. Eftersom jag själv anser mig helt oduglig att rita något som inte en treåring gör bättre, blir det svårt att ta tag i detta.

Jag menar inte alls att jag har en önskan om att bli nästa Liljefors, Zorn eller Picasso, därtill är jag för sent ute. Jag vill bara kunna uttrycka min konstnärlighet på samma sätt som min mormor, mamma och kusiner. Förstår inte alls hur generna kunde ta det skuttet över mig och mina syskon. Fast nu är jag elak mot mina systrar. En är riktigt duktig på att fotografera och den andra är mer musikalisk.

Musik är i mina öron och ögon en konstform. Att kunna traktera ett instrument och förmedla en känsla via det är en konst. Jag är lite avundsjuk på mannen som spelar gitarr och gör det på ett sätt som berör. Det säger jag inte för att han är min man, så subjektiv är jag inte. Jag vet vad som är bra och dålig musik. Vissa kan spela tekniskt perfekt, men utan känsla och det är den jag vill åt...

Att förmedla en känsla på ett pappersark, kanvasduk, i en skulptur eller något annat konstverk vill jag också kunna göra. Jag vet bara inte vad jag ska börja med. Inte heller är jag tillräckligt modig för att stå på en scen, så musikaliskt blir det svårt att få utlopp för mina känslor. Jag kan sjunga, men inte bättre än någon annan och så är det den där blygheten...

Vi har pratat om att jag ska lära mig spela gitarr och igår fick jag min första baslektion. Det är ju bara fyra strängar på en bas, därför börjar jag med det enklare. Mannen är en utmärkt pedagog (också), så lite begrep jag i alla fall. Jag inbillar mig inte att jag kommer bli en fena på vare sig det ena eller andra, men det är roligt att lära sig något nytt och prova lite av varje.

En anledning till att jag inte skaffat ritpapper och pennor eller målarfärger är att jag är lite småsnål. Förutom att jag inte tror på min egen förmåga, förstås. Tanken på att slösa papper och färger som hamnar i papperskorgen är där hela tiden. Det är inte försvarbart att lägga pengar på något som kastas bort, tänker jag. Jag vet, alla är barn i början. Men jag är lite mer barn än alla andra, förstår du...

Självförtroendet är således mitt största problem. Jag vet att jag är duktig på att laga mat och jag tycker det är roligt att göra det. Det är min avkoppling, terapi och skaparglädje. Det är kul att lägga upp maten på ett estetiskt tilltalande sätt och där kan också jag utvecklas mer, det vet jag med mig. Men jag vill mer! Jag ska köpa vattenfärger och billigt papper och börja där.

Jag vet inte om jag fick dig att förstå hur jag tänker och vad jag egentligen vill, men jag tror minsann att jag lyckades förmedla känslan av förvirringen jag känner inför skapelseprocesser och vad som är konstnärligt eller inte...

Idag ska jag skapa en Spaghetti Bolognese och förhoppningsvis överträffa mig själv. Smakmässigt alltså. En köttfärssås är knepig att lägga upp vackert, tycker jag. Däremot blev gårdagens middag ganska snygg, faktiskt:




Och förbaskat god, dessutom! Ett hittepå, som smakade bättre än förväntat och jag är jättenöjd med mig själv. Jag är så glad att mannen är en allätare, precis som jag. Det är lätt att variera maten och smakerna och allt tas emot med tacksamhet och glädje. Jag har hittills aldrig hört att något är oätligt eller att han "aldrig kan tänka sig" att prova det ena eller andra. Vilken tur jag har!

Ha en fin dag och våga prova nya saker du också, oavsett om det handlar om mat eller en ny hobby!






onsdag 16 september 2015

Puffa lagom, va? #bloggswe

Plötsligt händer det. Till och med jag blir förkyld, fast jag trodde jag blivit impregnerad och immun mot sådant. Det är länge sen jag var sjuk i alla fall. I måndags kväll nös jag tre gånger och sedan var det klippt. Hur näsan kan rinna och vara helt täppt samtidigt är för mig ett mysterium. Eftersom jag inte hade en enda förvarning om vad som komma skulle, fanns det ingen nässpray hemma.

Sömnen blev därefter som du förstår, men jag åkte till jobbet och medicinerade mig och jobbade hela dagen. Så länge jag inte hostar eller har feber gör jag det. Jag kan i och för sig tycka att jag har lite tur i oturen, som är obokad idag. Tänker passa på att vila och bli frisk innan helgen. Gärna innan förstås, jag är obokad på fredag, nämligen.

Det är ändå av största vikt att jag är frisk i helgen, för på lördag ska vi hem till goda vänner och umgås med några av de härligaste människor jag vet och det vill jag inte missa för allt smör i Småland. Sinupret, Nasoferm och Naproxen är, jämte min astmamedicin, mina bästa vänner just nu. Blir jag förkyld ökar jag dosen på Giona, vilket innebär att den är tredubbel nu...

Ja, jag får ju öka den för att allergisäsongen långt ifrån är över för min del än. Det är lite intressant att folk höjer på ögonbrynen när de får veta att jag är astmatiker. Som om det förväntas av en att hosta, väsa och knappt orka ta sig fram för egen maskin, utan att bli andfådd. Visst, många har större besvär än jag, men skulle nog behöva en ny läkemedelsgenomgång och kanske få nya mediciner.

Jag möter varje vecka minst en människa som inte ens vet att dosen ska höjas vid förkylning eller allergi. Nähä?! Joho, för det säger inte doktorn till dem och sedan frågar de inte farmaceuten om någonting alls, när de hämtar ut sin medicin. De flesta får frågan om de vet hur medicinen ska användas och svarar "ja". Det vill säga, en puff morgon och kväll som doktorn sa.

Det är underhållsdosen, ja. Men den räcker inte om du blir allergisk under exempelvis björkpollensäsongen eller drar på dig en kraftig förkylning. Är luftrören känsliga tillförne, blir de extra utsatta vid sådana tillfällen. Rök, avgaser och parfymer är också sådant som påverkar. Själv kan jag reagera våldsamt på vissa parfymer, tack och lov inte alla, samt cigarettrök.

Mannen är rökare, än så länge i alla fall, men går alltid ut. Det var ett krav för att att jag skulle flytta in med honom. Då hade jag inte astma, eller jag visste inte om det än, åtminstone. I samma stund jag bad honom sluta puffa under köksfläkten gjorde han det och fuskade inte ens när jag inte var där. Det tycker jag var fint. Win-win situation dessutom, för han har dragit ner rejält sen dess.

På antalet cigaretter, alltså... Det är inte så kul att stå ute i regn och rusk, minusgrader och snöstorm, därför kommer han in igen nästan innan han stängt dörren bakom sig. Så tänk på detta; rök inte inomhus, använd parfym med måtta, dränk inte in dig när du ska åka kommunalt, när du ska till affären, apoteket, biblioteket, operan och andra offentliga platser.

Du känner inte doften efter en stund, så funkar doftreceptorerna nämligen, annars skulle de bli utmattade och dö fortare än nya tillkommer. Jämför med känseln på huden. Om receptorerna inte skulle ställa om till "påklätt läge" när du tagit på dig tröjan, skulle du vara påtagligt medveten om den där tröjan precis hela tiden och knappt kunna koncentrera dig på något annat.

Näsan är likadan, efter en stund i en fabrik som luktar sill (vilket inte är den behagligaste doften precis) anpassar den sig och du uppfattar inte lukten som lika besvärande eller påtaglig längre. Samma sak i ett reningsverk, först vill man nästan kräkas av stanken, sen går det ganska bra att uppehålla sig där. Receptorerna går ner i "sleeping mode", kan man säga.

Jag har alltid med mig Bricanyl som en livlina om jag råkar ut för något som gör att luftrören blir smalare än sugrör. De gånger jag har använt den luftrörsvidgande medicinen har nästan uteslutande berott på att någon öst på med rakvatten, parfym eller andra starkt doftande preparat. Damm några gånger och rök ganska sällan, det gäller att placera sig rätt i vinden bara.

Om inte rökförbudet på restauranger och liknande trätt i kraft, hade vi varit många som varit tvungna att avstå att gå ut. Betänk hur många det är som tvingas stanna hemma på grund av parfym. Avstå den sista parfympuffen och lämna flaskan hemma nästa gång du går ut, så kanske jag och många med mig slipper puffa medicin som gör oss darriga för att kunna stanna kvar i samma lokal som du.

Håll för näsan och försök få i dig tillräckligt med luft genom ett sugrör, så får du en uppfattning om vad vi med astma känner det när vi vill äta en romantisk middag med kärestan på en mysig restaurang och bordsgrannen tappade parfymflaskan i hela dekolletaget eller rakvattnet hamnade över magen också. Jag hoppas och tror att de flesta förstår och tänker efter innan nästa parfympuff.

Idag ska jag laga mat. Så sjuk är jag inte att jag överlämnar köket till mannen när jag är hemma.
Det blir något med kassler och ris, tror jag. Saffran och spenat för färgens skull, kanske? Och tomater, förstås! Plockar in nya varje dag och plantan blommar fortfarande. Squash kan jag också använda, kom jag på. Det är roligt och gott med egenodlat.

Ha en fin dag och var rädd om dig och dina medmänniskor!


PS. Bild på våra skördade grödor:

Varierande former







måndag 14 september 2015

Nattmössa på. #bloggswe

Skrivklådan placerade mig här fast jag är trött och egentligen borde ställa mig i duschen, för senare kommer jag att vara ännu tröttare. Jag har varit i farten sen sex i morse och jobbat sen sju. Inventerade och höll på med andra lagersaker och lär mig så mycket jag kan på egen hand. Kollegan jag ska vikariera för lär mig resten innan hon tar tjänstledigt. Vi får tre dagar på oss...

Men lite tricks kom jag på själv idag, så det ska nog gå bra. Det är då för väl att man inte är helt tappad bakom en vagn, eller född i farstun. Ibland är det banne mig lättare att hitta en nål i en höstack än att hitta det man vill i WS och SIM (dataprogram) för att kunna göra det man vill. Manualer är bra, när de är uppdaterade och när rutinerna är utan stavfel, är det lättare att få flytet.

Jag har all förståelse för att det finns dyslektiker och andra som inte har full koll på stavningar och grammatik, men det finns ju utmärkta rättstavningsprogram och det är aldrig fel att låta någon annan korrekturläsa innan man trycker på "sänd". Nå, det ska inte bli en språkskola idag, det är jag inte upplagd för. Vill bara bläddra i senaste korsordstidningen och slappna av.

Våra varor kom när jag skulle gå hem, så det blir ingen inventering i morgon. Jag pysslar vidare med lagret och får ordning på det och en del annat smått och gott istället. Jag räknas inte i driften, vilket är en förutsättning för att det ska bli något vettigt gjort. Snart är hållbarheten intrimmad i alla kollegorna har jag märkt. Det underlättar enormt.

Jag fick schemat för september och oktober idag. Det är sådär. Jag föredrar, hur märkligt det än låter när det kommer från mig, att börja tidigt på morgonen och sluta tidigt. Visserligen blir det lättare att slippa undan trängselskatten om jag börjar sent och slutar då kamerorna stängs av, men det blir så lite kväll då, tycker jag. Men mycket kan komma att ändras, så det är ingen idé att hänga läpp för det.

Vi har slut på tomma matlådor, därför åt mannen och jag stadig lunch och tar en lättare middag idag. Lättlagad är den också, för det är gårdagens löksoppa som ska värmas. Det var det enda vettiga som blev gjort igår. Soppan, alltså. Mannen har inte mått jättebra och själv har jag varit väldigt trött, så vi betade av House of Cards och fortsatte med Breaking Bad, tills det var läggdags för mig.

Jag lyckades få tag på min handläggare på a-kassan idag och även om hon var lite stroppig och överlägsen till att börja med, så rätade vi ut frågetecknen kring min ansökan om ersättning. Vissa människor verkar utgå från att man ska klaga och skälla och sätter upp en attityd från början som säger att "du ska inte tro att du är någon". Det är trist och onödigt för båda parter.

Hon blev riktigt mänsklig till slut och jag kände att jag "vann". Kollegorna på löneavdelningen var däremot hjälpsamma och trevliga, trots att jag störde dem inte en, utan två gånger i värsta lönearbetet. Så nu är snart alla papper och försäkringar på heder och samvete i hamn och jag får några kronor till. Om det blir så många ersättningsdagar kvar, efter karensavdrag och sådana dumheter...

Om jag skulle ta och värma på soppan nu kanske? Mannen är och repar med de andra pojkarna, men det skulle tydligen ses och höras på Orup, så det blir till att spela snabbare än vanligt idag, kan jag tänka...

Ha en fin kväll och var rädd om dig!

lördag 12 september 2015

Fel fil. #bloggswe

De senaste två dagarna har jag farit och flängt en hel del. Torsdag kväll fick jag ett nöd-sms om inhopp på fredagen. En annan nödutryckning var redan inplanerad på eftermiddagen, så jag kunde erbjuda hjälp till 13, vilket passade perfekt och det var väl tur för oss alla. Stämplade ut och åkte hem och packade in mannen och annat nödvändigt i bilen och körde norrut.

Målet var Kungshamn och sonens storstädning. Nu är den klar och jag är nöjd. Sonen är kanske mindre nöjd med förhållningsordern, men jag tror mitt hot om att hälsa på varje vecka annars kommer att lösa det. Ja, ibland får man hota och muta sina barn. När de är vuxna. Små barn ska få beröm när de varit duktiga, inte innan.

Att förklara varför saker och ting ska vara på ett visst sätt och tala om att man blir glad när det blir så, kan vara motivation nog. Få människor vill göra andra ledsna, nämligen. Därför har jag mycket sällan med mig något till barnbarnen när jag hälsar på, till exempel. För jag vill ju inte att de ska bli ledsna den gången jag inte har något med mig. Jag vill gärna känna att de blir glada för mig själv.

Apropå barn, så åkte vi hem idag igen för att närvara på ett dop. Mannen är tyvärr inte helt kurant, så jag fick åka själv. Verkligen otur, i dubbel bemärkelse, för jag körde fel och kom på avvägar. Du som känner mig väl vet att jag inte gillar att köra bil i stan. Jag var med på kalaset efteråt åtminstone och det var som vanligt mycket trevligt.

Fick förtroendet att passa dopbarnet medan det städades undan och diskades i köket. Är rätt nöjd med det, för städning är ju inte min passion, precis. Då är det mycket roligare med barnen och jag tror de tycker detsamma. En lagom knasig tant som dessutom är skön att vila ett trött huvud mot, när kvällen kommer och hela dagens ståhej börjar ta ut sin rätt.

Jag är också ganska trött nu och jag är glad att det bara är lördag, fast det känns som söndag. I morgon ska jag bara vila mig. Det tar på krafterna att städa och passa barn och jag känner att jag kommer ha träningsvärk i armarna när jag vaknar. Så länge jag orkar hålla morgontidningen och kaffekoppen är det okej. Och fortsätta med plankan. Det blev visst ingen igår...

Mannen tycker att jag smyger med min magträning och det har han alldeles rätt i. Jag passar på när han pratar i telefon, hämtar frisk luft eller något annat som tar cirka 90 sekunder. Det kommer bli svårare att smyga i fortsättningen, precis som utmaningen blir svårare i sig. Men jag får väl börja låsa in mig i badrummet, så jag inte blir distraherad.

Nu ska vi se på en film. Den fjärde idag för mannen. Man får roa sig så gott det går när man är sjuk och har ont. Hoppas att det går över snabbt, jag skulle kunna tänka mig en promenad i morgon, även om svamparna lyser med sin frånvaro...

Ha en fin kväll och sov så gott när det blir dags för dig!

torsdag 10 september 2015

Skapligt resultat. #bloggswe

En obokad dag till. Känns som semester i det underbara vädret vi har, så jag klagar inte.
Eftersom mitt surdegsexperiment drog ut på tiden igår blev det ytterligare en tvätt- och bakdag idag. Degen hade för lite kraft, så den började inte jäsa förrän framåt kvällen. Därför bestämde jag mig för att låta den stå i köket över natten.

Nu är det klart och denna skapelse blev godare än det ser ut. Mannen och jag tog en smakbit med smör på och jag tycker nog att för att vara första försöket så är jag värd G+ åtminstone.



Jag planerar att göra en ren vetesurdeg för att jämföra smaker och hävkraft med den jag har matat med rågmjöl nu och närmast får betraktas som en hybrid. Skaparlusten ökar för var dag, det är roligt att känna det. Det blir mer omväxling på mina matlistor då. Man fastnar lätt i invanda hjulspår när ovisshet och oro grumlar ens tankar och ens fantasi är inte på topp precis.

Tvätt fanns det kvar att ta hand om, det blir så när man har övernattande gäster. Kärt besvär dock!
Så låt inte det hindra dig från att hälsa på. Tala bara om när du kommer så vi hinner städa bort tvättställningen...

När jag hämtade mat igår tog jag med ett stort paket blandfärs hem. Det ligger vitkål i kylen sedan tidigare och jag tror jag måste göra kåljox idag. Alternativt en köttfärslimpa, det var också länge sen. Nå. jag sitter i solen och funderar på saken. Det kan bli något helt annat till slut. Till exempel löksoppa, för jag tog hem ett stort nät med gul lök igår också.

Hur blev maten igår? Jo det blev en stor kastrull full med godsaker från havet. Ica har mycket goda frysta räkor i lösvikt och jag hittade en förpackning med musslor, bläckfisk och räkor, dessutom. Räkorna duger till katterna, så jag pillade ut allihop och fördelade rättvist till de vrålhungriga djuren. De blir alltid jättehungriga när jag skalar räkor, oavsett hur mycket de nyss har ätit...

"Finräkorna" hamnade i såsen, som jag gjorde på egen fond av skalen, fänkål, lök, chili, morot, selleri, palsternacka, vitt vin och sherry, samt en kvarts tärning fiskbuljong.



Jag gillar ju att ha lite mer tuggmotstånd än själva räkorna och fisken ger, så jag finhackade selleri, morot, palsternacka, schalottenlök, purjo, fänkål och färska champinjoner och fräste dessa i smör innan jag hällde över fond, grädde och cf och smakade av med svartpeppar, ostron- och fisksås.
Det fanns ett par små bitar torskrygg i frysen, vilka jag skar i små kuber och saltade lätt. Sedan var det bara att ösa ner i såsen efter koktid. Såhär blev det till slut serverat:


Gott som bara den! Det blev en lunchlåda och ytterligare en middag till mannen och mig av laddningen. Skönt att ha färdig mat på lut i frysen, speciellt nu när jag vet att vi båda kommer att arbeta det närmaste året. En sådan befrielse att veta det och slippa oroa sig för ekonomin (nåja), rapporter och annat elände.

Jag funderar bara på hur mycket lön jag ska begära och hur många timmar vi kommer att landa på. Minst trettio, men jag vill ju ha fyrtio, såklart. Och behovet av timmar finns, det vet jag och det vet AC också, men RC fattar inte. Så jag hoppas att hon kan övertyga honom om nyttan av att lätta på pengapungen. Långsiktigt är jag övertygad om att det kommer att öka intäkterna.

Servicen är A & O för omsättningen för vilken rörelse som helst. Missnöjda kunder går utan att köpa något alls, när ingen har tid att hjälpa dem, eller ställer de rätta frågorna. Folk är stressade och har tillgång till andra inköpsmöjligheter, så det gäller att behålla dem med omtanke och kunskap som redskap. Att vara lyhörd för önskemål är en annan bra egenskap i driften.

Ha en underbar dag därute och var rädd om dig!

onsdag 9 september 2015

Experimenterar. #bloggswe

Jag är obokad idag, så jag fick sovmorgon. Mannen kom med kaffe och GP vid nio. Det ska också erkännas att jag var lite trött, då vi fick anledning att fira igår. Jag fick nämligen positivt besked av AC och även om jag verkligen vill skrika ut min glädje, så försöker jag hålla mig lite sansad, för att den jag ska vikariera för ska få underrätta sina arbetskamrater först.

Mannen hämtade hem en flaska champagne igår, för han blev så glad för min skull. Har jag sagt att jag har världens bästa man? Inte nog med att han gjorde detta, han körde till mitt jobb igår och lämnade en sak jag hade glömt hemma. Jag är lyckligt lottad. På många sätt!

Idag är det tvätt- och bakdag. Visst är det märkligt att om jag börjar med det ena, så följer det andra av bara farten, liksom omedvetet? Började med tvätten, arbetskläderna får ha sig en uppfräschning, så man inte ser för sjavig ut på nästa jobb. Är förvisso inte bokad förrän på måndag, men det kan vända i en blink. Sängkläderna behövde bytas, det blir lätt lite täbbt i däsan med Mayzan som sovkamrat...

Benvärmare

Vi kommer så bra överens, så det vore synd att bråka om den saken. Det är bara att tvätta oftare.
Baket är ett experiment med surdeg från en annan deg. Hoppas det tar sig, för jag hade ingen jäst hemma (jo, torrjäst) och egentligen vill jag se om surdegen har någon kraft på egen hand. Händer det inget på ett par timmar är det inte värre än att jag får köra ner lite ändå.

(Det går alldeles utmärkt att baka bröd utan att lösa upp jästen i lite av degvätskan först, vilket står i vartenda recept. Jag smular ner den i min fördeg, häller på mjöl och börjar vispa. Funkar varje gång!)

Jag måste ändå åka till affären och hämta andra saker. Jag är inne på att göra en fisk- och skaldjurssås idag, men har inga räkor i frysen. Orutinerat, jag vet och jag lovar att bättra mig. Om brödet blir bra kan jag tänka mig att göra en gryta eller soppa istället. Annars är jag fruktansvärt sugen på pasta. Avvaktar så länge brödet står och (förhoppningsvis) jäser och sätter mig i solen på altanen en stund.

Det gäller att passa på medan det fortfarande är skönt ute och jag är ledig. Snart nog är det dags för halsduk och mössa även därute och d-vitaminburken får plockas fram ur medicinskåpet. Både september och oktober kan vara fantastiska månader ur vädersynpunkt, men sen kommer november och jag vill gå i ide. Tänker att det är bra att boosta upp depåerna i tid, så det inte blir så illa.

Ha en härlig dag, vad du än gör och ta hand om hela dig!




tisdag 8 september 2015

Olidligt spännande! #bloggswe

Det går bra nu. Ringer min handläggare på a-kassan och givetvis har hon semester. Får frågan om jag vill bli kopplad till en kollega varpå jag trycker den siffra (6) som anvisas för detta och blir bortkopplad. Heja växeln! Jag fyllde i alla kassakorten från den 15/7 till sistlidna söndags datum och skickade in dem i alla fall. För det har de också sagt att jag ska göra.

Lindome hörde av sig igen och vill boka in mig. Nu råkade jag redan vara bokad just den dagen, men sannolikt kommer det fler förfrågningar. Därför vill jag väldigt gärna veta vad framtiden har i sitt sköte för mig. Kommer det att bli ett års vikariat, eller kommer jag att fara och flyga runt på olika apotek? Klockan två ska jag bli uppringd av AC och då hoppas jag att jag får ett besked.

Det tär på krafterna att inte veta. Jag kan inte planera mitt privatliv och sociala liv. Vågar knappt åka hem och hälsa på och/eller hjälpa barnen, ifall jag blir inringd. Inte okej!
Att vara timmis, som det så gulligt heter, är att vara beredd vid både telefon och bil; rycka in med kort varsel och inte sällan helger och kvällar eftersom det är då man känner efter lite extra.

För visst är det mysigare att vara förkyld hemma i soffan med familjen än att jobba? Barnen vill hellre att mamma eller pappa är hemma och blir nog lite sjukare än de verkligen är. Jag förstår det, det är inget märkvärdigt eller konstigt med det. Speciellt inte med den arbetsbelastning man har på jobbet. Det är tur att arbetsgivarna har en såpass tålig och lojal personal, trots allt.

Jag prenumererar ju på alla apoteksjobb och ser hur många AC som byts ut för att de slår knut på sig själva och går in i väggen. Det är nämligen inte nog med att de ska försöka lösa rena schemafrågor, administrering och allt annat, de ska ingå i driften också. Jag ser på nära håll hur kvällar och helger ägnas åt att jaga vikarier och timmisar för att lösa bemanningen vid sjukdom.

Jag vet precis hur det är, har gjort det själv. I bästa fall hittat ersättare, i sämsta fall själv gått in och jobbat. Det tog nästan knäcken på mig, men jag slutade i tid. Därför söker jag bara i undantagsfall sådana tjänster. Har inget behov av den sortens "karriär". Långt ifrån alla apotek har farmaceuter som AC och jag tror det är rätt väg att gå. Det gäller att utnyttja rätt person på rätt plats...

Med brist på farmaceuter och ett överskott på tekniker vore det smartare att låta fler tekniker bli AC. Dessutom tycker jag att schema och vikarier borde skötas av regionala resurser. Använd hela regionens samlade personalstyrka där den behövs mest. Ha en fast anställd personalpool, så som det var förr. Hur svårt kan det vara?

Idag blir det rester till middag, men inte vilka rester som helst:



Tänkte bena ur lammsteken och värma snabbt i såsen, vilken jag får förstärka lite. Till det bli det ris och rara ärtor. Det blir tidig middag idag, eftersom jag kör ett kvällspass på fem timmar, vilket inte berättigar till lunchrast. Då laddar man ordentligt, för det kan bli hur tufft som helst och det är inte ens säkert att man hinner gå på toa. Som sagt, vi är ett härdat folk på apoteken...

Ha en fin dag och njut av solen, även om det börjar bli lite kyligare ute!


måndag 7 september 2015

Hur ofta och hur länge? #bloggswe

Igår var det söndag och vi såg till att vakna vid nio. Jag ställde alltså klockan för säkerhets skull. Det blev lite sent även på lördag, för vi fortsatte att ha trevligt efter att vår vän L åkt hem till sig. Planen var att jaga svamp om det inte regnade och den gick i lås. Planen alltså. Så värst mycket svamp fångade vi dock inte, men vi fick mycket frisk luft och motion åtminstone.

Min dumma höft gjorde sig känd redan på lördag morgon och därför fick vi ta lite snälla vägar genom skog och berg, men vi var ute i ungefär två timmar trots allt. Idag är det onda borta och jag begriper inte varifrån det kommer och hur det kan försvinna nästan lika fort som det uppstår. Hoppas det håller sig borta för gott nu.

Efter den misslyckade jakten latade vi oss rejält. Hade ett House of Cards-maraton med avbrott endast för att jag ville duscha av mig barr och annat bös från skogen och för att ta fram lite att äta. Antipasto ska visst ätas före en regelrätt middag, men sådant bryr vi oss inte om, vi åt det och ostar tills vi blev mätta och nöjda.

I morse missade jag ett samtal för att jag inte hunnit sätta på ljudet på mobilen. Ringde tillbaka och blev bokad för jobb. Så bra, jag trodde jag skulle behöva stämpla idag, nämligen. I morgon jobbar jag kväll, innan dess ska jag ta itu med aktivitetsrapporten till Af och fylla i kassakort till a-kassan, samt ringa densamma och förtydliga sådant som uppenbarligen var svårbegripligt.

Jag har sanningsenligt uppgett att jag sitter i en bolagsstyrelse eftersom jag är suppleant för mannen i hans egna lilla styrelse. Då vill de veta hur ofta vi har möte och hur lång tid de tar?! Jag svarade att det är ett enmansföretag, att inget arvode betalas ut och att det inte funnits behov av möten av det slaget ännu. Det hjälpte föga. Frågan studsade tillbaka. Hur ofta och hur länge...

Därför är det nog bra att jag får prata med min handläggare, hur lite jag än tycker om att prata i telefon med myndighetspersoner och liknande. Uppenbarligen har hon lika svårt som jag att ta luren och ringa upp, vilket förvånar mig då hon sitter med makten och hela härligheten. Jag kan ha klickat i fel ruta eller något, lika bra att ta reda på varför hon framhärdar och inte förstår mina svar.

Nå, det löser sig nog. Resten av kvällen ska jag ägna mig åt seriös navelskådning och smälta den goda maten mannen serverade mig:



Så gott och så enkelt. Varför gör man det inte oftare? I vårt fall beror det nog mest på att vi sällan har mjölk hemma. Ganska sällan falukorv också, faktiskt. Många andra korvar passerar köket hos oss, som du vet. Jag ska vid första bästa tillfälle uppsöka Slaktar'n i Floda för att botanisera i sortimentet där. En vän och kollega säger att korvarna godkänts av en tyska och då är de riktigt goda, förstås.

Ha en god natt och dröm vackert!

lördag 5 september 2015

Tillökning. #bloggswe

Mannen har blivit pappa. Ibland går det snabbare än tåget och någon förberedelse var det inte tal om. Bob har utsett honom till ny pappa och den gamla är degraderad till främling. Fast han följde trots allt med den där främlingen hem igen, det var visst kalas på gång. Idag fyller den älskade ungen nämligen hela åtta år. Han fick en kokbok av oss och ska ta över matlagningen därhemma.

Jag kom hem till en samling glada människor efter jobbet igår. Det var nog de längsta fem timmarna i mitt liv! Som jag längtade efter att få vara med och umgås med dessa favoritmänniskor. Tiden går väldigt långsamt när det blir på det viset. Klockan 22 sprang jag till bilen, vilken jag hade turen att kunna parkera precis utanför jobbet, så jag var hemma på en kvart.

Det tog två minuter så hade de öppnat en flaska bubbel de sparat till mig. Den smakade underbart gott, liksom vinet till maten gjorde. Lugn, jag smuttade bara ur mannens glas och skålade för övrigt i vatten. Vännerna stod för maten och det gjorde de mycket bra och jag uppskattade verkligen att vara med om den. Tur att de kunde komma så tidigt.



Idag kommer en långväga vän och vi ska bjuda på lammstek. Den står i ugnen nu, med några instoppade vitlöksklyftor här och var. Salt och peppar tycker jag räcker att krydda med. Till steken ska jag göra en svampsås och förmodligen en potatisgratäng. Jag har inte bestämt mig än. Det kan bli potatisrosor istället. Haricots verts tänker jag blir gott att ha till. Eller ärtor.

Lammet ska gå länge i ugnen, så jag har gott om tid att bestämma mig. Jag sitter i valet och kvalet i fråga om dessert. Vi har en massa ostar och melon, det är gott och kan gå som dessert. Tror jag låter gästen bestämma. Det finns glass om hon hellre vill ha det.

I morgon är det vila och rekreation som gäller. Är inte ens säker på om jag ska laga mat, det lär bli över en hel del idag. Däremot kan det bli en svampjakt i sakta mak, om det inte regnar. Att dra på regnstället är inget alternativ, det blir så knöligt och svettigt. Då låter jag hellre svamparna stå kvar i lugn och ro och växa till sig.

Jag hoppas att vi hittar trattkantareller i år, för jag vill så väldigt gärna fylla frysen och torka en del. Den gamla nätdörren står och väntar på att användas i det syftet och när de har torkat ska jag mala dem och fylla burkar med svamppulver att ha som smakförstärkare i såser och grytor ända tills nästa säsong startar. Önsketänkande kanske, men hoppas kan man ju alltid.

Hoppas också på besked om mitt eventuella vikariat. Helst igår, men denna AC har mycket att styra med och är, klokt nog, mycket mån om sin lediga tid och svarar bara på nödrop då. Så jag får vänta och försöka hålla huvudet kallt och inte tänka för mycket. Vilket betyder att jag behöver en regnfri dag i morgon, alternativt många korsord eller en ny bok att sätta tänderna i.

Ha en skön lördag och var rädd om dig!

fredag 4 september 2015

Envis och tjurskallig. #bloggswe

Det märks att man legat av sig sen tiden på Nordby. Jösses, vad trött jag var när jag kom hem igår. 10,5 timmar jobbade jag och hade en kvarts rast på ena stället då jag slevade i mig mannens goda leverstuvning. Förvisso även 45 min mellan passen, då jag fick sitta ner en stund och vila benen i bilen och sen gå i sakta mak till nästa ställe och ta tjuren vid hornen och jobba som en gnu.

Jag kan inte skylla på någon annan än mig själv, man är ju snäll och ställer upp när det fattas folk och då kan det bli långa dagar. Fick en förfrågan från Lindome igår, men eftersom jag redan är bokad idag avböjde jag. Lite synd, men det finns gränser för vad jag orkar att ta på mig. Jag bad AC återkomma om behov uppstår vid andra tillfällen. Vi får se hur det går...

Nu är älgarna tillbaka i trädgården om kvällarna, tydligen. Mannen har skrämt iväg dem, så jag gissar att det är fjolårskalvar och skygga individer. Tills skillnad från föregående år, då inte ens trätofflor mitt i planeten hjälpt ett dugg. Älgkor (läs alla honor) är inte så lätta att skrämma, eller sjasa bort. Det gäller även tvåbenta honor. Vi är ett tjurskalligt och envist släkte, om man säger så...

Idag får vi kärt besök av våra bröllopsvittnen och hemlighetsmakare. Attans tråkigt att behöva åka och jobba då, men de får klara sig med mannens sällskap tills jag kommer loss igen. Tanken är att vi ska grilla och äta innan jag åker till jobbet och sen är det upp till dem vad de hittar på. Kulturnatt i Kvarnbyn i Mölndal är ju ett alternativ till soffhäng.



I morgon kommer ytterligare en kär vän och besöker oss. Värst vad sociala vi blivit! Om jag inte minns helt fel i "veckevillan", var vi ute förra fredagen och umgicks med groupisar och annat löst folk på lokal. Två besök denna helgen, ett dop nästa, och veckan därpå middag hemma hos våra kära vänner på andra sidan "gatan". Så kan det gå när man blir groupie...

Man träffar sin själsfrände och livskamrat, får nya vänner för livet och lånebarn till och med. Man träffar vänners vänner och får nya trevliga bekantskaper och har ett socialt umgänge som aldrig förr. Man lever upp igen och trivs med livet. På sanning. Förtretligheter som att man inte har ett fast jobb är lättare att hantera när man har så härliga människor runt om sig.

Därför ska man vara tacksam för, och rädd om dem. Ta hand om dig och dina nära och kära, ha en härlig fredag och start på helgen nu.

PS. Jag har visst svårt att låta bli utmaningar numera. Denna gång är det "Plankan" och ska visst ge mig en platt mage på en månad. Nåja, plattare och åtminstone starkare. Schemat ser ut såhär och jag ligger visst före, men det är nog bara bra att klara 40 sekunder istället för 35, utan att svimma? Envis, som sagt och glömsk, men det är en annan sak...




onsdag 2 september 2015

Eftertraktad man. #bloggswe

Tur att vi har slökokar'n, det hade blivit extremt sen middag annars. Mannens före detta kunder bemödar sig med att leta upp honom privat, för att få reda på varför han lämnat K&W ty, "där få man ingen support längre". Bra för hans affärer, mindre bra för K&W:s, men det var ju inte oväntat. Som jag skrev igår har jag föga fördragsamhet med korkade personer i allmänhet och VD:ar i synnerhet...

Förutom att jag gått på "Plankan", så jag jag idag ägnat åt mig originalversionen av aerobics och step-up, nämligen storstädning. Det är anledningen till att det blev sen middag, men det var lika bra att bli klar och sen var det 15 mil hem och mannen arbetade fortfarande. Vore ju dumt att klaga på att rotmoset inte var klart, när han säkerställer nya fräscha kunder (läs pengar) till företaget.



Tio timmar slökokt fläsklägg är bra mat efter så mycket kroppsarbete. Och i skrivande stund fick jag sms om inhopp i morgon, då passar resterna bra att ha. Risken finns att jag får äta det kallt i bilen mellan två apotek, vi får se hur det blir i morgon, chefen skulle sova på saken...

Med andra ord är det bäst att jag går och lägger mig bums och ställer klockan på åtta eller nåt. Jag är riktigt trött och plötsligt ska jag (kanske) börja 11 och sluta 22. Vad gör man inte för pengar?

Sov gott och ha en fin torsdag!

tisdag 1 september 2015

Klämdag. #bloggswe

Fick svar från kommunens största parti att de redan hade så många kandidater till nämndemansuppdraget att de inte var intresserade av fler. Inte frågade de om jag var medlem heller, vilket enligt en god vän verkade vara en förutsättning för att bli utvald. Till ett opolitiskt uppdrag. Hm, jag gillar inte det upplägget, så det får nog vara för min del med...

Igår kväll kom det ett sms om mer jobb. Eftersom jag redan var bokad för jobb 17-22 sa jag att jag kunde komma tidigare. Tills slut blev det bestämt att jag börjar 14. Skönt det, för dels behöver jag timmarna, dels är det ett elände att åka härifrån kvart över fyra. Redan innan man kommer ut på leden är det trafikstockning från Sisjön och Frölunda. Sen är det vänsterfilen som gäller till Östra.

Vanligtvis tar det tjugo minuter att köra dit, vid den tiden det dubbla. Så stor effekt har alltså trängselskatten haft. Till en början märktes det, men inte nu tycker jag. Men det var väl det de räknade med. Att folk skulle återgå till sina gamla vanor och snällt betala 22 kronor per sträcka. Det kan vara svårare än man tror att pussla ihop livet, med dagis, jobb och transporttid inräknat.

Jag tog bilen och åkte till sjukhuset i morse för att bli ihopklämd i en maskin. Kändes mest i nyckelbenen faktiskt. Mjukdelarna är just mjuka, så det är inget problem tycker jag. Det handlar förstås om mammografi. Mycket bra att det finns och erbjuds vartannat år, det känns tryggt. När det var gjort gick jag till apoteket och presenterade mig. Det gillade chefen där, så vi får se...

Något närmare besked om vikariatet har jag nämligen inte fått än, så det gäller att ligga i och hålla sig framme om det skulle gå åt skogen på något sätt, eller om det inte blir heltid. Sen åkte jag till världens, eller i alla fall Mölndals bästa Vårdcentral för att be om nya recept, vilket skulle ordnas. Jag var hemma igen efter 45 minuter, med alla ärendena avklarade.

Självklart hade jag kunnat ringa om recepten, men jag bestämde mig för att sponsra kommunen med lite parkeringsavgifter istället. Hela 11 kronor, allt som allt, det drabbar ingen fattig, liksom? Eftersom jag kommer undan med endast 9 kronor i trängselskatt, tack vare min ändrade arbetstid, istället för 22, så ansåg jag mig ha råd...

Nu är det dags att klä om och lägga på lite pigg färg, köra till jobbet och hitta billigaste parkeringsplatsen. Det ska bli kul att jobba med S igen. Vi trivs så bra ihop. Jag trivs finfint med nästan alla, vart jag än jobbar. Det är bara riktigt korkade människor jag inte klarar av så bra. Tur att de är få och att jag är så väluppfostrad.

Ha en fin dag och kväll därute!