Tröstpris.

Numera verkar jag inte ha vare sig tid eller ork till mer än ett inlägg per vecka. Nog för att jag har många uppslag, ty det händer en hel del i både arbets- och privatliv för både mig och mannen. Förra veckan jobbade jag nästan heltid och rapporterade 35,5 arbetade timmar till a-kassan. Jag har med andra ord fortfarande 200,5 dagar kvar att få ut ersättning för, förutsatt att jag inte jobbar alls.

Dessa regler är så förbryllande och jag ska inte tjata om hur dumt det är, jag får bara gilla läget och hoppas på att hemtjänst och sjukhemmet har samma behov av mina tjänster fram till midsommar som de haft hittills. Från midsommar kommer jag att jobba 10 veckor på Apoteket i Hunnebostrand, där jag en gång började min apotekskarriär.

Därefter är jag erbjuden 10 timmar i veckan och möjligheter att bli inringd även till Munkedal och Lysekil vid behov. I kombination med hemtjänst och sjukhem kan det nog bli möjligt att överleva. Under förutsättning att mannen får ett bättre avtal med MAG eller får ett halvtidsjobb. Alternativet är att lägga firman på is och jobba heltid, fast det vore synd på många sätt och vis...

Vi har fått blommor i inflyttningspresent av en granne som också är min gamla klasskamrat. Mannen öppnade förvånat dörren förra veckan och tog lite rörd emot välkomstbuketten. Vi hade tänkt bjuda in flera av grannarna på fika, men det har liksom inte passat sig. Dels på grund av att jag jobbat som jag gör och dels för att vi inte har sittplatser till fler än sju (med lite god vilja) än.

I söndags ringde det på dörren igen, och vi fick blommor och morotskaka av våra vänner från Munkedal. Det var riktigt trevligt att de tog en tur till oss för att hälsa på! Annars är det inte precis så att det springer folk här hela tiden, eller överhuvudtaget, därför blir vi väldigt förvånade när vi hör dörrklockan och undrar vad som händer...

Vi hade precis kommit hem efter en promenad då vi passade på att överlämna en bit hemlagrad ost till min kusin som fyllde år och där blev vi bjudna på kaffe och nygräddade våfflor, till mannens stora förtjusning. På tillbakavägen stannande vi till i lägenheten och mannen kom på att mina vita bokhyllor skulle kunna få plats och tjäna som nattduksbord i sovrummet.

Efter lite mätande både här och där packade vi in hyllorna i min lilla Pärla, för den var lättast åtkomlig och det blev såhär när de kom på plats tillsammans med lamporna från lägenheten:

Sovrummet är det enda rum som är full möblerat och vi känner oss mycket nöjda med resultatet. I köket ska vi bara ha upp en hylla för mina kokböcker och någon sorts belysning på den väggen, så är vi färdiga där också. En hissgardin ska vi nog skaffa, eller åtminstone en annan gardinkappa som matchar soffkuddarna, för det ser inte jättebra ut med min 25 år gamla köksgardin där.

Jag tror att jag har hittat en soffa i vår smak. Numera tittar jag först och främst efter djupet på sofforna i reklamblad och kataloger. Sedan kollar jag benen och först därefter på klädseln. Sådana går ju oftast att byta ut, men det är svårare än man tror att hitta soffor som man inte blir halvliggande i och/eller inte går att dammsuga under.

Sonen är också ute efter en soffa, eller snarare en dagbädd, då hans bäddsoffa har gått sönder och inte går att fälla ihop längre. Därför ska vi göra gemensam sak och åka tillsammans för att titta närmare på det vi behöver i de möbelvaruhus som finns i den relativa närheten, det vill säga i Uddevalla. Förhoppningsvis hittar vi något vi gillar och trivs med, men jag börjar nästan ge upp hoppet...

Torsdagens mat, påminner lite om någon figur ur Sesame Street, eller hur?

Ätit har vi gjort, men mest återvunnen mat ur frysen. Mina barns gammelmormor Ingrid brukade alltid servera kokt ägg till pyttipannan, och jag gillar idén. Mannen ville dock hellre ha stekta ägg, vilket han förstås fick. På fredagen värmde vi en gryta innan jag åkte till jobbet och på lördagen var jag själv här hemma och använde detta till att göra en mycket god pastarätt:

Man tager vad man haver i kylen, fast räkorna hämtade jag frysta på Ica Skeppet i Kungshamn, där jag också fyndade godis till påsk och lite annat efter jobbet. Mannen lagade maten i söndags och fyllde kycklinglårfiléer med fetaost och gjorde en bönsallad till det. Det var jättegott och det blev kvar till lunch för oss båda igår.

Då var det meningen att jag skulle göra en soppa på jordärtskockor på kvällen, men jag blev så sen från jobbet på grund av att en vårdtagare fick skickas till VC och sedermera vidare till sjukhus, att jag inte var i form för det och mannen tog över matlagningen. Vi har nästan alltid en burk med färdig köttfärssås i frysen och den piffade han upp med champinjoner och serverade med spaghetti.

Idag står det stekt fläsk på vår matsedel, men jag vet inte. Jag är mer sugen på fisk av något slag. Oavsett vad vi bestämmer oss för måste jag eller vi ge oss ut, vilket inte borde kännas så jobbigt eftersom vädret är det bästa på länge, men jag är fortfarande trött och har ont i hela kroppen efter gårdagens och förra veckans slit.

Som om dagen inte varit jobbig nog igår, berättade mannen att Jerry Williams gått bort. Jag har alltid gillat honom väldigt mycket och har sett honom ett antal gånger i Hunnebo-parken. Nu ångrar jag verkligen att vi, eller åtminstone jag, inte såg hans show förra året. När ska jag någonsin lära mig att inte skjuta upp saker och ting?

Kanske den dag jag har ekonomiska förutsättningar, det vill säga torsdagfjortonfredag, eller när helvetet fryser till is eller något liknande? Apropå pengar är det väl lika bra att deklarera, så är det gjort. Lite pengar får jag tillbaka i år med, men de räcker inte långt. Kanske ett soffbord eller en ny lampa i och för sig, det får jag väl vara glad för...

Fick en "tröstvinst" från Postkodlotteriet eller i sanningens namn, jag fick välja själv. Så det blev roliga whiskyglas och fyra kökshanddukar. Inte för att det står Ernst (som i Kirchsteiger) på dem, utan för att de faktiskt är snygga och passar i vårt kök. Jag hade hellre vunnit i grannyran, men man får vara glad för det lilla, eller hur?

Ha en fin tisdag och ta hand om dig!

Badmadam.

Håller mig vaken en stund genom att skriva ett nytt inlägg, när mannen ändå är iväg och repar ikväll. Idag blev jag bokad i morgon. På fredag hoppar jag in på hemmet och på lördag är det hemtjänst igen. Lördag, ja. Då ser vi knappt varann alls, mannen och jag, för då börjar jag tidigt och han har ett gig på kvällen, ganska tidigt i och för sig, trodde han.

Vi får se vad han har för besked när han kommer hem, om jag mot förmodan är vaken då. Jag tycker det är ruskigt svårt att somna och sova någorlunda bra natten mellan ett sent och ett tidigt pass. Därför kommer jag nog sova bättre inatt, även om jag ska upp tidigt igen. Sedan blir det samma visa mellan fredag och lördag, därför har jag sett till att jag är ledig på söndag.

Torsdag och söndag blir våra mysdagar, denna vecka. Det vet mannen inte om än, men jag tror inte han misstycker. Jag tänkte att jag hämtar något gott att äta efter jobbet i morgon och så kan vi titta ikapp Sveriges mästerkock. Förra veckans avsnitt missade jag på grund av ett sent arbetspass och idag tänker jag inte ens sätta igång TV:n.

Som du kanske kommer ihåg har jag berättat att jag inte gillar att duscha. Nu måste man ju göra det då och då i alla fall, men det bär mig emot. Dock kan jag tillstå att det känns något mindre besvärligt sedan vi flyttat och har golvvärme i badrummet. Igår duschade jag före jobbet, men klockan var mycket innan jag tog mig i (morgonrocks)kragen och såg till att det blev av.

Idag blev jag tvungen igen. Redan före lunch var jag nämligen genomsvettig och det är inte heller en så trevlig känsla. Dagen började lugnt hos en tant som behöver lite stöttning och att komma igång. Sedan blev det emellertid lite jobbigare. En farbror som inte är så rörlig skulle ha hjälp med morgontoaletten, vilken inkluderade en dusch.

Att det blir fuktigt i ett badrum när man duschar vet ju alla, och att fullt påklädd hjälpa någon blir snabbt varmt och klibbigt. Därefter ska farbrorn (eller i förekommande fall, tanten) kläs. Väldigt ofta ska de ha stödstrumpor också. Det är inte särskilt enkelt att få på dem, ens på sängvarma och torra fötter, tänk då hur det är när man är nyduschad och behöver kläs på snabbt för att inte frysa...

Att öppna badrumsdörren för att man själv håller på att försmäkta är således inte att tala om. Nåväl, även om det var min debut som badmadam hos denne farbror, tackade han så mycket för hjälpen och bad om ursäkt för att han är så besvärlig. Kära nån! Det är ju inte det att han inte vill, utan för att han inte kan själv, som vi hjälper till. Jag tycker inte att han är besvärlig för det.

Vidare till nästa mans morgonbestyr. En som inte heller är självgående och behöver ganska mycket hjälp, dock ingen dusch idag. Jag kommer sannolikt ha träningsvärk både här och där i morgon, men han blev ren och påklädd utan några större problem i alla fall och jag är välkommen tillbaka, bara en sådan sak! Nästa person på min lista ville inte ha någon hjälp med duschen, trots allt.

Så efter lite prat åkte jag för att städa hos en tant, tillsammans med en kollega. Till saken hör ju att många (de flesta) av våra vårdtagare är lite frusna av sig och det därför oftast är väldigt varmt hemma hos dem, vilket i kombination med en rejäl veckostädning gör att man blir genomsvettig även om man är två om arbetsinsatsen.

Sålunda åkte vi till vår "bas" och åt lunch och svalnade någorlunda innan det blev dags att åka ut på den sista turen och jag hade tre stopp på den idag. Inte några tyngre sysslor förvisso, men vi flänger runt som små skållade troll och det blir lite varmt ändå. När jag väl kom hem satte jag mig ner för att vila en stund och lösa några sudokun innan maten och började frysa så in i vassen.

Upp och hoppa, hämta pytten i frysen och skala kokta ägg till mig och steka ett par till mannen. Inga rödbetor fanns det, men det går nästan lika bra med ättiksgurka.

Med lite varm mat i magen frös jag inte lika mycket längre, så jag löste lite korsord medan mannen jobbade färdigt (nåja), packade ihop sina pinaler och drog iväg. Tittade på det håriga köksgolvet (jag kommer att bli galen på det!), öppnade källardörren så att katterna kunde fly när jag plockade fram snabeldraken och städade, igen!

Nu kanske du förstår hur väldigt lite jag tycker om att duscha? Jag drar ut på det i det längsta, trots att jag vet att jag kommer att känna mig både pigg och fräsch efteråt. Det är inte vattuskräck för jag har inte blivit biten av någon eller något och det är inte så att jag är en lortgris, det är bara själva omaket och slöseri med tid och vatten som stör mig, tror jag.

Jag känner mig väldigt nöjd med min dag i alla fall, så om en liten stund ska jag ta med mina korsordstidningar och lägga mig i sängen och vila och så småningom sova som ett barn.
Först ska jag förstås förevisa gårdagens middag också. Resterna får mannen äta till lunch i morgon, och jag letar reda på något i frysen till mig.

Torskrygg med musselsås. Jag har nästan alltid en burk musslor i skafferiet. Ica's är utmärkta, tycker jag! Jag hackade en schalottenlök och fräste den i lite smör så den började få lite färg, pudrade över lite mjöl och blandade ihop, sedan hällde jag på musselspadet, en gnutta sherry, lite vatten och spädde med mjölk till önskad konsistens (inte textur, alltså). ½ fiskbuljongtärning, salt och peppar, förstås.

Har man inte sherry går det bra utan, ta till exempel lite vitt vin, eller några droppar citronsaft istället. Det går fint att få lite syrabalans med vitvinsvinäger också, bara man är lätt på handen med den.
Nu är det färdigt för idag, på återseende när och om du vill, och var rädd om dig!

PS. Vattuskräck är detsamma som rabies.

(S)vinnare.

Ännu en ledig måndag, det känns fint! Jag har visserligen varit ledig hela helgen, men inte varit sysslolös för det. I lördags möblerade vi om i garaget och ställde utemöblerna i trädgården. Grillen bar vi in i uterummet, så är den på plats när vi får lust att grilla. Katterna gillar att ligga i solen därute, och de har även fått gå ut i trädgården nu. Under sträng uppsikt, förstås.

Vi hämtade mat och städade för andra gången den veckan. Men inte förrän jag hade huggit upp mer ved och burit upp den till köket. Just städning är inte vår bästa gren, men vi måste bli duktigare eftersom köksgolvet ser hemskt ut redan idag. Katthåren verkar släppa taget från båda katterna så fort de kommer in i köket (och det gör de ofta), det är högst förbryllande...

Det blev fisk till middag, ty vår heliga fiskfredag fick stryka på foten till förmån för kvällspasset i Kommunens tjänst. Vi fick med oss en stor rödspätta hem från vår fiskaffär och den helstektes i ugnen.

Mandelpotatis, cf-röra, lite strössel och sockerärtor valde vi att ha till fisken och vi avnjöt alltihop i kaminens brassken. Jag förberedde söndagens slökok lite senare, för att slippa stå upp alltför tidigt. Jag vill ju så väldigt gärna mjukstarta mina dagar med kaffe och tidning i sängen, som du kanske vet. "Problemet" var att vi skulle iväg till Mölndal och hämta hem GTO:n.

Mannen hade kommit överens med Bengan att träffas klockan ett, vilket betydde att vi måste åka senast elva för att hinna hämta min Postkod-vinst på Eklanda Godis först. Lite lustigt att de skickade den dit, när jag fått brev angående adressbytet för mina lotter. Man måste ha minst en lott på bokföringsadressen, nämligen.

Men man får ha kvar lotter på gamla adresser, så jag kontaktade kundtjänst och löste det, för det är väl bra att sprida sina vinstchanser geografiskt? Efter detta valde jag mina vinster och såg kanske inte så noga vilken adress det stod att de skulle skickas till. Eklanda och Eklidsgatan ser ju ganska lika ut. Vilken tur att vi hade ärende i närheten av utlämningsstället ändå.

Nu står i alla fall båda Pontiac-bilarna i säkert förvar på en och samma plats och det känns skönt. Mannen drog en lättnadens suck när vi var klara för dagen och kunde gå in och avsmaka grytan som puttrat hela dagen.

Allt som behövde tillsättas var lite grädde och redning, den blev riktigt god! Till den drack vi ett gott rött vin som heter Sister's Run. En rejäl skvätt hade jag förstås i grytan från början, däremot inget vatten, det blir så blaskigt och utspätt, vilket är tvärtemot hela idén med slökokning. Jag har gått ur vissa slökokar-grupper på FB för att jag blir så trött på alla dumheter folk ältar där.

Jag påstår inte alls att jag är någon expert, men för mig är det självklart att inte tillaga fläskfilé eller kyckling i en Crock Pot. För att det är snabbmat och redan mört. I mina grytor ska det vara billiga köttbitar som högrev, en seg fransyska eller fläsklägg. Alltså sådant som bör tillagas under lång tid. Det hörs ju på namnet Slow Cooker. Långsamt och vid låg temperatur. 

Apropå billigt kött har jag nästan gjort det till en sport att leta efter 30%-lappar i min affär. Dels för att jag inte gillar matsvinn, dels för att jag inte gillar att betala mer än nödvändigt. Jo, jag betalar faktiskt för all mat jag hämtar hem från butikerna, men det låter inte lika roligt och det är en och annan som har undrat om jag har en specialsydd kappa eller något...

Därmed var den lilla hemligheten avslöjad. Då kan jag lika gärna också berätta att både mannen och jag har sökt jobb på Systembolaget. Fast jag har så många jobb på gång i sommar att jag kunde ha låtit bli för egen del, men det ser bra ut hos arbetsförmedlingen som rapporterar till a-kassan, som jag inte får del av, vilket jag förklarat i tidigare inlägg.

Det vill till att orka med att jobba som timanställd och söka jobb samtidigt. Men tills nästa fasta anställning är det bara att härda ut och göra som de säger. Dock inte utan protester!
Nu kurrar det i min mage, det är dags att laga mat. Två halvt bortglömda chorizokorvar och några champinjoner ska bli stommen i en pastasås, tänkte jag.

Var rädd om dig och din omgivning!

Bryter ihop lite bara.

Fyra dagars arbetsvecka är drömmen för många, också för mig, men när tisdag och onsdag bara innebär 5 timmar samt torsdag och fredag 6,5 är det lite för lite att försörja sig på. Nu råkade det bli en liten ändring av morgondagens tider, så jag börjar 13 istället för 15.30. Några timmar med OB-tillägg är det visserligen alla dagarna eftersom jag slutar 22.

Det är så att om jag överhuvudtaget jobbar utgår ingen ersättning alls från a-kassan. Alldeles oavsett om det är en dag med två eller åtta timmar, får jag ingenting för de andra dagarna som jag inte blir inringd till. Nu har jag hittills blivit bokad såpass mycket att jag till och med tackat nej vid ett tillfälle, vilket bemanningen hade full förståelse för, men kommer det alltid att vara så?

Hur ska jag kunna veta hur stort behov Omsorgen har av mig, flera veckor i förväg? Det beror ju på vilken belastning de har och med en döende, eventuellt två, kan situationen snabbt bli en helt annan och då ligger vi vikarier pyrt till. Därför söker jag fortfarande en massa andra tjänster och sommarvikariat, för att gardera mig.

Eftersom mannens förutsättningar också har ändrats söker även han jobb utanför hemmet. Så den där  romantiska bröllopsresan till Rom i vår lägger vi på is. Har man väntat i fyra år på den kan man vänta ett till. Eller? Sanningen att säga bröt jag ihop en aning när detta faktum uttalades högt igår. Nog för att jag redan hade förutsett det, men så länge man inte pratar om det är det inte så farligt.

Därför tröstar jag mig med matlagning, det är ju meditation för mig som du vet, begraver mig i sudoku och korsord och försöker få småsaker gjorda här hemma. Som att skicka en ansökan till Systembolaget för både mig och mannen, få upp vår halva tamburmajor på väggen i trappan och en ny garderobstång, så jag får lite mer plats än en enda egen garderob. Mannen har två...

Sedan ska jag göra Korv Stroganoff, äta och åka till jobbet och hjälpa vårdtagarna att bli klara för natten. Igår åt vi lax från Bovalls Havsdelikatesser, vår lokala fiskaffär.

Det fanns lite fänkål kvar i kylen, vilken skivades tunt och stektes i smör. Jag rörde ihop en cf-sås med lite majonnäs, saft av en lime som höll på att torka ihop, samt lite apelsinsaft och gurkmeja för färgens skull. Jag blev mätt, nöjd och lite gladare efter den stundens meditation.

Måndagens middag blev som jag skrev i förra inlägget en skåprensning. Jag skrapade av köttet från söndagsstekens ben och skivade upp resten av en bit fläsklägg, kokade upp såsen från föregående dag med lite extra sherry och tomatpuré. Lät purjo koka med, men sparade en del till garneringen också, som du ser. Det blev riktigt gott det med!

Jag vill gärna avsluta med ett citat från dagens mattips i GP, fast jag inte är helt säker på vem som skriver dem numera. "Konsten att laga mat handlar många gånger om att återvinna rester". Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Det är riktigt roligt och spännande att få ihop något nytt och gott av det som känns lite för lite, för tråkigt eller halvvisset. Dessutom blir det billigt!

Var rädd om dig och ta hand om din omgivning, det innebär även matresterna!

Vilken röra.

Jag har jobbat dagligen sedan i torsdags, därför är jag ganska glad över att vara ledig idag. För även om det inte har varit jättelånga dagar har de varit intensiva med nya omgivningar och rutiner. Varje gång jag tror att jag nog har varit hos varenda vårdtagare i norr, så dyker det upp ett nytt namn på insatsschemat. Dessutom har jag ju jobbat inomhus på hemmet, det är mycket nytt nu.

Vissa vårdtagare har mycket specifika behov/krav och till dem får bara vissa i hemtjänsten åka, vilket är rätt intressant. Jag undrar om de lägger upp sina semestrar utifrån dessa krav? Jag har mycket att lära mig fortfarande, men känner mig ganska varm i kläderna när det handlar om de vanliga rutinerna och människorna.

Visserligen är det fortfarande så att jag inte hittar lika bra bland kökshyllorna hos alla, men det är okej att fråga när man blir alldeles vilsen. De flesta är så tacksamma för hjälpen, fast det i många fall förstås kan kännas jobbigt att behöva ta emot den. Jag skulle inte heller tycka det var så kul att inte klara hygienen, städningen och matlagningen själv.

Fast just städningen hade jag gärna sluppit, i och för sig. Det är alltså därför jag sitter här och skriver nu, för att det behövs dammsugas igen. Mannen städade förra veckan, men det märks inte nu. Det är något speciellt med framför allt köksgolvet, som gör att det verkar magnetiskt på katthår. Jag har aldrig upplevt att C och M hårat ner så mycket förr.

Mannen åkte till det gamla garaget igår och hämtade sommardäck och annat, inför den definitiva och avslutande flytten av egendomar till vårt nya hem. Bengan får återigen hedersuppdraget att flytta en bil och, icke att förglömma, flipperspelet som kommer att gå varmt när det står lite bättre till än det har gjort. Flera vänner och bekanta ser fram emot att hälsa på oss bara av den anledningen...

Nu har dock förutsättningarna för våra planer att renovera källaren ändrats en smula, så vi får väl se när flipperspelet står där det är tänkt och hur vi löser allt annat. Det kommer ta lite längre tid att få det som vi vill, speciellt om mannen också blir tvungen att ta ett deltidsjobb utanför hemmet. Man ska akta sig för samarbetspartners som "kommer överens" om saker i efterhand.

Nåja, vad är väl en bal på slottet? Jag får väl jobba varje helg, kvällar och storhelger så att jag kan lämna ett större bidrag till hushållets kassa. Och så får vi skynda på svärmors flytt, hur nu det ska gå till om vi båda jobbar minst heltid? Hon behöver ju hjälp med packning och rensning, och jag tror det blir väldigt svårt att övertala henne att leja den hjälpen.

Det löser sig på något sätt, det brukar det alltid göra. Så länge vi har varann, sover gott och tänker positivt klarar man mycket mer än man i förstone tror! Mat är något man också behöver, helst god sådan. Som till exempel torskryggen med vitvinssås i fredags.

Strösslet är knaperstekt bacon och svamp, vilket ger en trevlig sälta och textur till anrättningen. Det har gått inflation i det ordet, anser jag. Textur betyder i en vidare mening form eller utseende på en yta. TV-kockarna använder det dock ofta och gärna för att beskriva hur det känns i munnen, medan jag tycker att konsistens egentligen är ett bättre ord för vad de egentligen menar med det.

Jag kan förstås ha fel, men det tror jag inte. Mannen laddade två slökokare i lördags. En med refried beans till framtida pulled pork, kyckling eller något annat gott. Man sparar alltid buljongen från det koket för att använda till just pulled pork, och en gång till för att göra en grönsakssoppa. Om man gör trestegsraketen, som den gode vännen Tommy kallar det.

I den andra slökoktes en chiligryta med högrev och inga bönor alls. Det var så gott och värmande!

En massa brun mat blev det således och konsistensen var mjuk och lättuggad. Det varken ser ut eller låter särskilt trevligt, men du vet att skenet ofta bedrar. Jag ville ha något att skrapa upp det goda med och bidrog med hembakt tortilla, men de ser också rätt platta ut, därför blir det ingen bild på dem.

Eftersom jag kom hem före mannen igår, drog jag igång ugnen för att laga till en karréstek. En klassisk söndagsmiddag alltså. Lite mer färgglad och med flera olika konsistenser i kompositionen.

Jag lade till lite pickles på tallriken också, det bryter av så trevligt mot den gräddiga såsen, men de kom alltså inte med på bild. Det blev lite broccoli över och den åt katterna upp. Att Compiz gillar det visste vi sedan tidigare, men nu har hans syster fått upp ögonen och glufsade glatt i sig. De upphör aldrig att förvåna en, de där katterna...

Idag blir det pasta och något hopkok av rester. Jag har absolut inte någon lust att vare sig gå utanför dörren eller göra något annat än lättare sysslor, nämligen. Därför rensar jag kylen på gammal skåpmat och kanske tar ett glas vin. Jo, jag får det, för jag ska jobba kväll i morgon. Men först var det ju det där med att rasta snabeldraken, suck...

Ha det gott och var rädd om dig!

Drar vidare.

Det var en intressant erfarenhet att introduceras på Hunnebo-hemmet. Den första människan jag träffade var inte min handledare, eftersom hon var upptagen med en vårdtagare, utan en annan undersköterska som gav mig kläder jag förväntades att ha på mig. Konstaterade genast att tunikan inte skulle passa, varför vi gick för att be om en ny, större storlek, ty jag kan inte jobba i tvångströja!

Klädansvarig människa tyckte dock att alla "kan ha medium, de är så vida". Inte jag i alla fall, jag är vidare än så, tyckte jag. En annan människa ombads att öppna till förrådet, då klädansvarig människa uppenbarligen ville gå hem istället för att hjälpa mig att känna mig bekväm i kläderna. Nåja, det är ju tur att alla andra är så fantastiskt välkomnande och trevliga.

Jag har inte upplevt att "alla" redan vet vem jag är på en ny arbetsplats sedan jag började på Abba knappt 20 år gammal och mamma pratade in mig på storköksavdelningen på Väjern. Men i tisdags verkade nästan varenda kotte veta att jag är min lillasysters storasyster. Någon konstaterade att vi inte är ett dugg lika, jag är snarare lik min mormor, medan ytterligare någon såg likheter...

En och annan påstod sig känna igen mig tack vare bilder på FB, fast egentligen tror jag att det var djungeltrummans förtjänst. De visste vem de skulle spana efter, liksom. Det har nog sina fördelar att ha en omtyckt syster till undersköterska som föregångare och referens. Det känns bara ovant att redan vara "känd", om du förstår hur jag menar?

Sedan jag slutade som dagmamma och tjatade in mig själv på Abba igen -95, fast i produktionsstädet då, har jag inte haft några uppenbara och nära kopplingar till någon person på ett nytt jobb. Det har både för- och nackdelar, förstås. Ibland är det riktigt skönt att vara anonym och okänd från början, för det är ju inte mitt privatliv som är avgörande för hur duktig jag är på att utföra ett jobb.

Å andra sidan är det skönt att vara accepterad från start och inte behöva redovisa för vem jag är, var jag bor och vad jag gjort tidigare. Som sagt, det finns alltid både fördelar och nackdelar med nya arbetsplatser och -kamrater. Förutfattade meningar och åsikter kan folk ha, oavsett om man är kändis eller inte, för den delen. Det är bara att göra sitt bästa, så brukar allt lösa sig.

Idag är uppdraget Hemtjänstens. Bara fem timmar, så det går i ett nafs trots att det är ett kvällspass 17-22. Jag är numera inte alls förtjust i att jobba kvällar, speciellt om nästa pass börjar klockan 7. För då går det inte att somna och sova gott, vilket jag kommer att bli varse inatt. Introduktionsdag nummer två på Hemmet är nämligen inbokad i morgon med en ny handledare.

Lördag och söndag jobbar jag också, i hemtjänstens kläder och bil. Utan att dra alltför stora växlar på den uppenbara skillnaden att jag i ena tjänsten använder mig av ett fordon, så kan jag redan nu efter första dagen på Hemmet konstatera att tempot är mycket långsammare där och det är väldigt mycket mat på schemat.

Apropå mat så ska vi äta rotmos och fläsklägg innan jag åker till jobbet idag. Igår blev det korrrv och mos, för vi behövde något snabbt efter att vi kom hem från sonen där vi konstaterade att hans bäddsoffa har gjort sitt och behöver bytas ut. Lite datorsupport blev det också, samt byte av lampor.

Potatismos med sparade småbitar av blomkålsstock och broccoli plus lite strimlad purjolök. Godare och trevligare för ögat med lite färg på moset. Kabanossy med 95% kött betalar jag gärna lite extra för, istället för en massa utfyllnad till ingen nytta, i en billigare så kallad korv. Då är det ingen riktigt korrrv!

I morgon är det fredag och då blir det fisk, såklart. Vilken och hur står ännu skrivet i stjärnorna, men det är blir nog bra det med. Det är förresten mycket troligt att vi hämtar den hos en av tjejerna som tills alldeles nyligen var min nya arbetskamrat i hemtjänsten. Det är minsann inte bara jag som sadlar om och kastar mig in i ny bransch!

Nu ska jag faktiskt ta mig i morgonrockskragen och släpa mig till duschen och sedan ta itu med sysslorna här hemma, medan middagen puttrar klart i slökokar'n och jag kanske inte direkt puttrar iväg, men du fattar, drar vidare till kvällens sysslor.

Ha det gott och var rädd om dig!

Skarpaste kniven.

Då har det gått en vecka igen, och i ett nafs! Jag har jobbat 38 timmar, vilket får anses som nästan heltid. Inte ens a-kassan eller arbetsförmedlingen kan begära mer. Idag är jag inte städslad någonstans, men i morgon ska jag introduceras på Hunnebo-hemmet. Det ska bli spännande att se hur det är, jämfört med "utejobbet" i hemtjänsten.

Den uppenbara skillnaden är förstås att de på sjukhemmet är sjukare än de flesta som får omvårdnad i sina hem. I vissa fall undrar jag vilka kriterier som bestämmer vilka insatser som beviljas och till vem. För som en kollega uttryckte det, "varför ska undersköterskor och vårdbiträden lägga ner tid på att städa ett hus som inte går att städa, när det finns städfirmor" och jag håller med.

Varför ska vårdpersonal ägna tid till sådant, när det finns andra insatser som är mer vårdinriktade än att försöka sanera ett totalt försummat hus under två timmar varje vecka. Ett Sisyfosarbete, som du förstår. När detta hus säljs någon gång i framtiden kommer inte betinga någon större köpesumma, men desto mer för att blåsas ur, totalsaneras och renoveras för att bli beboeligt igen.

Det är såklart en sorglig historia i bakgrunden, men jag undrar ändå hur det är så helt omöjligt att få människan att förstå fördelen med att sanera redan nu och få en slant över när det blir ohållbart att bo kvar. För det blir det, förr eller senare. Det är på gränsen till ett allvarligt arbetsmiljöproblem för oss som måste gå in där. Man har handskar på hela tiden och ja, jag kräktes när jag städade toaletten...

Således är det sannerligen inte en dans på rosor att jobba inom hemtjänsten, men det finns förstås motvikter till detta som väger upp. Vi är hos många som har jättefina, rena hem och som håller efter dem efter bästa förmåga själva eller med släktens hjälp. Jag städar gärna hemma hos andra för att underlätta vardagen, det är inte det, men när det är en sanitär olägenhet, då är min gräns nådd.

På det stora hela taget trivs jag mycket bättre än jag hade förväntat mig. Det är ett fasligt flängande i och ur bilen hela tiden, men det värmer så att komma in till dem som verkligen behöver hjälp och som är tacksamma för minsta lilla. Jag hade gärna sett att de fick mer tid för prat och sådant, men det är som det är. Dessutom har jag så fina arbetskamrater som hjälper mig när det behövs, de är guld!

Mannen och jag var ju på utflykt förra veckan och han fick med beröm godkänt av snarksköterskan. Nästa gång han ska visa resultat eller om det blir problem med Snoken, behöver han inte åka ända till Sahlgrenska, han blir överskriven till NÄL och det är ju betydligt närmare. Det gick oväntat fort på lasarettet därför fick jag fick vända på parkeringen vid 421 och hämta honom igen.

Vi valde överkast, lakan och lite annat tillsammans. Och fyllde även på förrådet av sköna  bambusockor. De är verkligen toppen att ha när jag jobbar och sällan kan eller hinner ta av mig skorna när jag kommer till vårdtagarna. Tur att jag inte lider av fotsvett, men det kan bli lite varmt ändå förstås, och då är bambu bättre än vanliga bomullssockor på att avleda fukt och värme.

Det har alltså varit ganska mycket jobb för mig och denna vecka är också rätt fulltecknad. Mat har vi lagat både var för sig och tillsammans. Till exempel helstekte vi rödtunga i ugnen, gjorde ett citrussmör och serverade med pressad potatis. I fredags, förstås...

I lördags blev det helstekt kyckling med risotto. Få maträtter ser så osmakliga ut som risotto, men vad gott det är! Denna smaksattes med portabello.

Igår gjorde mannen en gryta på fläskkött, med smak av bland annat spiskummin. Det kändes tråkigt med ris igen och för övrigt fanns det för lite av den varan, därför blev det ugnsrostade rödbetor och potatis istället. Jag hoppar över den bilden, för den blev inte bra. Grytan däremot var utmärkt!

Medan dagens frikadeller puttrade i tomatsåsen löste vi ett knivigt problem. Knivar ska skötas om och hållas skarpa. Eftersom vi har mindre bänkytor och färre lådor i vårt nya kök fick knivarna flytta upp på väggen. Flera av dem är nyskärpta av Knivbrev, för slöa knivar gör mig galen och minst en av mina santoku-knivar måste vara i perfekt form. Yxan i mittenraden ska skickas nästa gång, det är lite spännande att se om det går att göra något med den...

Frikadellerna gjorde jag på kalkonfärs och en bit kallrökt skinka från ett paket med "ojämna bitar" eller så kallat skivspill. Kyckling- och kalkonfärs är lite blötare än annan, därför använder jag alltid ströbröd och ägg i smeten och olja i händerna för att det ska bli någon som helst form på frikadellerna. För övrigt tillsatte vi bara salt och peppar.

Ja, det är vad som hänt sedan förra inlägget, förutom att vi skaffat nya kuddöverdrag till köksbänken vilket blev väldigt fint! Vi måste bara hitta ny gardin till fönstret och sätta upp en liten ljusramp i densamma för att få lite mer ljus och mindre insyn, sedan är det bara en kokbokshylla och belysning på motsatt vägg kvar att fixa till, så är vi nöjda med köket.

Ta hand om dig och din omgivning tills nästa rapport!