Powered By Blogger

torsdag 30 april 2015

Tröstmat. #blogg100 #bloggswe

061.
Fick en sändning med ramslök från fina vännen på Gotland igår. Jag ska göra en hollandaise av en del och ha till fisk någon dag. En pesto ska det bli också, sen får jag se vad mer det blir. Blandar nog lite med nässlorna som ska bli soppa någon dag. Tack, snälla M, för allt gott vi ska äta!

De närmaste dagarna blir det inte mycket matlagning, eftersom vi är bortbjudna både i morgon och på lördag. Det ska bli så trevligt att umgås med andra människor och slippa tänka för mycket på livets orättvisor. Mannen har fått stått ut med mycket humörsvängningar från min sida, är jag rädd. Själv är han mest förbannad på hur saken skötts, eller misskötts snarare...

Det är inte snällt mot vare sig mig eller min efterträdare att låta mig lära upp henne. Jag undrar fortfarande hur människan tänker. Men nu ska jag inte tänka mer på det, jag ska lösa korsord och koka ihop något till lunch. Pasta är bra tröstmat. Hittade ett färdigt kalkonbröst i frysen som kan bli något gott tillbehör, för inte kan man väl äta bara pasta?

Jo, det kan man visst, men lite annat är ganska trevligt att tugga på. Vi får se vad jag åstadkommer.
Ha en fin Valborgsmässoafton trots gråväder!


onsdag 29 april 2015

- 1 dag. #blogg100 #bloggswe

060.
"Du tänkte väl inte smita utan att säga hejdå?" Sa en av kollegorna när jag bytte om för att gå hem. Klart jag inte gör! De tre som inte jobbar i morgon var upptagna, så jag tänkte jag ger dem en civil kram innan jag åker hem. Sjukt ledsamt och jobbigt, men nödvändigt. Vi har haft så roligt och har hjälpt varann i olika situationer att vi har kittats ihop. Det är värt allt.

Den fjärde kollegan, eller första för dagen egentligen, sa "Jag hoppas att vi ses igen, om du vill ställa upp när hon ringer, annars säger du nej och det förstår jag om du gör... Jag tycker det säger mycket.
En dag kvar och jag får bita ihop och djupandas på toaletten och i varumottagningen. Vattenfast mascara har jag inte, så jag får blinka snabbt, snabbt.

Nu ska jag försöka avsluta detta inlägg och göra det med någon sorts värdighet. Mannen hämtade förnödenheter till dagens middag och annat efter jobbet idag. Den gröna detaljen på tallriken är tångrom med wasabi.


Vansinnigt gott och användbart till mycket, tror jag. Resten består av rökt regnbågslax och "kulsås"; det vill säga cf med rom (därav kulorna), gräslök, en gnutta majonnäs, rivet citronskal och svartpeppar. Gott!

Ha en god natt!



tisdag 28 april 2015

Blötdjur? #blogg100 #bloggswe

059.
Idag har det varit en jobbig dag. Det känns mellan skulderbladen. Inte så att det har varit för mycket att göra, inte heller har jag möblerat om på jobbet. Ytlig andning är inte bra för hälsan oavsett om man har astma eller inte. Det spelar ingen roll att jag sänkte axlarna från öronhöjd och djupandades med jämna mellanrum, jag kommer att ha träningsvärk de närmaste dagarna.

Jag är en känslomänniska, det kan jag aldrig öva bort, fast jag önskar jag kunde. Ibland skulle jag vilja vara den som får horn i pannan på riktigt och kan dräpa vilken jäkla drake som helst med några väl valda ord, men gråten i halsen har motsatt verkan. Jag är antagligen japan, i själ och hjärta. Aldrig förlora ansiktet, aldrig avslöja vad jag verkligen känner. Det går sådär, men så är jag ju inte japan...

När man jobbat med 10-15 andra människor och trivs med dem och de med mig, så är dessa tre sista dagarna ett enda långsamt farväl. Fruktansvärt jobbigt att hålla tårarna tillbaka och inte springa därifrån och låsa in sig på toaletten tills det gått över. Som om det skulle gå över så fort... Det är märkligt att det av såpass många människor inte är en enda jag inte kommer sakna.

Skönt att komma hem till mannen och prata av sig, få en G&T och god mat. Duschen är ett bra ställe att dra sig tillbaka till också. 07.30-18.00 i morgon ska stenansiktet vara på plats. Är det möjligt? Nej. Kommer jag göra allt jag kan för att hjälpa den nya? Ja. Det är inte henne det är fel på, hon har ingen "skuld" i detta. Hon tyckte till och med att "det var märkligt", när jag sanningsenligt svarar att jag bara har ett tremånaders vikariat och slutar på torsdag för att tjänsten är tillsatt av henne...

Vad tror hon om mig nu? Hon vet inget, blir inkastad i samma veva som jag blir utkastad och uppenbarligen är den som ska lära henne hur det fungerar...
Jobbig sits för oss båda två, det är lätt att inse, eller hur? Elefant i porslinsaffär, jag kan inte komma på något mer träffande omdöme för chefen just nu, men det finns säkert.

Det är ju tur att det finns andra som vill ha mina tjänster, annars hade jag deppat ihop fullständigt. Nu ska jag inte tänka mer på detta idag. Jag ska försöka, i alla fall! Är helt slut i rutan och ska ladda om.

Maten som mannen lagade till ikväll var alldeles utmärkt, en kycklinggryta med champinjoner, chili och lök och såhär serverades den:


Ha en fin kväll och sov gott, när det blir dags.

Sången jag refererar till har du här om du vill lyssna på den.

måndag 27 april 2015

Tid att dega. #blogg100 #bloggswe

058.
Ställde klockan på nio, men idag snoozade jag flera gånger. Tur man har Mayzan som back-up när man är trött som; jag vet inte vad. Det uppfordrande jamet hon har när det ska serveras frukost till husägarna är tillräckligt irriterande för att jag ska komma till skott. Husägarnas tvåbeningar fick kaffe på sängen och GP att läsa som belöning, men fick ju göra det själv förstås.

Idag ska mannen till banken och vi ska hämta lite förnödenheter i affären för att laga ny spännande mat lite senare. Asiatiskt eller italienskt tror jag det blir. Eller så blir det något helt annat innan jag är klar. Jag ska ägna mig åt receptläsning, brödbak och tvätt när jag skrivit klart detta inlägg. Det vill säga det jag alltid gör när jag har en ledig dag.

Sånt jag gör när jag är ledig!


Tyvärr blåser det för kallt och mycket för att parkera på altanen, men solen skiner i alla fall och det är bra! För humöret alltså, för hälsan hade det varit bättre med regn, det är inte lätt för oss allergiker nu. Det är lika spännande varje gång en kund kommer in med rinnande. kliande ögon, snorig näsa och nyser okontrollerat och vill ha Otrivin mot sin förkylning.

För allergiska har de aldrig varit, så det kan de ju inte ha blivit, särskilt inte "på gamla dagar". Ehm, nähä. Ibland kan man övertyga dem om motsatsen, men ofta får de som de vill, med uppmaningen att fundera på när nysattackerna kommer och om ögonen verkligen brukar vara röda och kliande av förkylning. Sen kommer de tillbaka och köper rätt preparat...

Dags att ta hand om första tvätten och se om fördegen har svalnat tillräckligt.
Ha en fin dag och var rädd om dig!

PS. Om du vill hjälpa barnen och familjerna i Nepal, så finns uppgifter här.

söndag 26 april 2015

Jorden skälver... #blogg100 #bloggswe

057.
Nu ska jag pusta ut ända till tisdag morgon, då står larmet på 6.30. Tre dagar kvar i tjänst, det börjar kännas riktigt jobbigt, men jag är glad för allt stöd och all värme från mina kollegor.
Idag var en av de mindre trevliga kunderna inne och handlade, jag ska tänka på honom och några till, så kanske saknaden inte blir lika enorm...

Apropå saknad har en kär vän till mig och mannen en svår stund nu, med tanke på jordskalven i Nepal. Många av hennes nära vänners hem och en skola hon stöder har rasat och katastrofen är ett faktum. Det är inte länge sedan hon var där själv och jag kan knappt föreställa mig hur det känns för henne att inte få tag på sina vänner. Mina egna problem känns rätt futtiga i jämförelse.

Just nu är jag så trött att tankarna inte är helt samlade, därför ber jag att få återkomma i morgon. Då ska vi planera matsedel och laga en maritim surprise. Bläckfisk, räkor och musslor har vi hemma, lite grönsaker kanske behöver hämtas hem; men vi har hela dagen på oss att lösa det. Behöver baka bröd också. det börjar bli tomt i fryslådan, men tycker du som jag, så tar vi det en annan dag!

Sov gott och be de högre makterna att skona Nepal från fler skalv nu.
Jag återkommer med uppgifter om hur du kan hjälpa barnen och familjerna där.

lördag 25 april 2015

Kort och gott. #blogg100 #bloggswe

056.
Sovmorgon, men ställde klockan på nio, för säkerhets skull. Jag vill slippa stressa med brunchen och annat innan det är dags att åka till jobbet. Sånt mår jag inte bra av. Dessutom talade Mayzan om att det var dags för frukost till de fyrfota som äger detta hus. Hämtade kaffe och GP till mannen och mig själv, hann läsa första delen innan han vaknade på riktigt.

Jag åker en halvtimme innan jag börjar jobba, man vet aldrig vilka hinder eller stollar det är ute på vägen. Vill klä om i lugn och ro, fylla vattenflaskan och kolla vem jag jobbar med ikväll. Ibland är det så fullt upp att personalstyrkan bytts ut innan man hunnit säga hej till alla. Halvtrist väder och lönehelg förebådar många kunder idag...

Vår middag igår såg ut såhär:


Förkokta potatisar halverades och gick klart i ugnen med lite salt, peppar och olivolja. Vi rörde ihop ett kryddsmör med rökt paprika, cayenne och salt. Entrecôterna grillades i panna på spisen. Enkelt och mycket gott! Det var mer än vi mäktade med att äta upp, så ny matlåda blev det.

Nu ska jag tvätta håret och byta till uniformen, ha en härlig dag och var rädd om varandra!


fredag 24 april 2015

Minihelg. #blogg100 #bloggswe

055.
Sitter och mumsar ost och dricker lite vin medan mannen är och handlar. Kaftanen är på, som sig bör på fredagar. Tanken är att grilla entrecôte och potatishalvor idag, så jag ska ta hand om den senare detaljen, först. Fast vid närmare eftertanke nu när mannen precis kom hem, blir det grillpanna och ugnen i köket som får stå för jobbet. Det börjar stänka och det är inte särskilt mysigt att stå ute då.

Jag vet inte hur vi gör med resten av kvällen, men det får då bli något med minsta möjliga ansträngning. Är trött som en gnu och lite förbannad efter saker som hänt. En del människor är dummare än andra och uttrycker sig klumpigt och plumpt. Därför blir några ledsna, medan andra blir arga. Jag brukade vara den ledsna sorten, men övergår mer och mer till den arga...

Till slut är jag kanske den "arga tanten" som alla barn och grannar är livrädda för? Nå, det tror jag inte själv på, därtill är jag alldeles för blödig och känslosam. Jag hjälpte en gammal förvirrad man idag, hur skulle jag kunna låta bli? Han hittade inte i sina egna fickor och var på väg att börja gråta. Dessutom tappade han bort en av sina påsar med saker han handlat och var ledsen för det.

Låter detta inlägg bli kort, jag ska umgås med min man och laga mat tillsammans med honom, kanske till dessa toner, som gör oss lika glada båda två.
Ha en fin kväll och gör något som gör dig glad!


torsdag 23 april 2015

Stödköp och snygga spiror. #blogg100 #bloggswe

054.
Idag är jag helt slut. Det var länge sen jag gjorde ett så långt pass som idag. På Nordby var det vardagsmat med 10 timmars arbetsdag, men då var jag yngre och dummare. Anledningen till mitt 7.30-18-pass är att jag låg back på timmar i schemat och fick fördela dem efter eget huvud. Jag valde alltså själv detta, bara för att få sluta 16 i morgon. Lite helgkänsla kan vara trevligt...

Lördag och söndag jobbar jag 13-22, därför valde jag att göra såhär. Mannen och jag tar helg på måndag, det blir en hygglig kompensation för dötråkigt veckoslut, för oss båda två. Hoppas det blir fint väder, för då blir det med största säkerhet grillning på altanen och läge att återinviga utemöblerna. Prognosen är sådär, men vi kan nog roa oss på annat sätt.

Mannen lagade mat idag och det är jag tacksam för. Eftersom det blåser friskt idag, fick kycklingbenen stekas i ugnen och till det serverades ris, sweet chili-sås och sallad. Jättegott och fräscht, mätt och glad är jag! Mysklänningen åkte på i en rasande fart när jag kom hem och samtidigt åkte strumporna av. Tackom och lovom stödstrumporna! Utan dem hade jag fått krypa till fåtöljen.

Jag måste köpa fler, det är bara så. Det jobbiga med dem är att de är så förbålt varma. Himla tur för mig och alla andra att jag inte lider av fotsvett. Snart är det dags för arbetskjolen, men hur gör jag då? Kjolen är för kort för att det inte ska glipa mellan fållkanten och strumpan. Det ser ju bara löjligt ut.
Varför finns det inte kvar stay-ups i sortimentet? Varför finns inte Jobststrumporna kvar?

Stör mig på att inte kunna hjälpa fler med behov av stöd och kompression. Speciellt när många har fått order om att skaffa stödstrumpor för att förhindra proppar efter operationer som kejsarsnitt och annat. Alla är inte stöpta i samma form och att inte ha den servicen tycker jag är tjänstefel av apoteken. Då menar jag alla apotekskedjor...

På Nordby såg jag till att skapa ett konto hos Jobst efter att Kronan beslutat sig för att ta bort dem ur sortimentet. Vi hade många kunder som blev förtvivlade när de inte fick tag på dessa strumpor. De fanns dessutom med fler kompressionsklasser än Mabs. I samma veva decimerades dessutom urvalet av Mabs strumpor. Gissa om kunderna handlade annat i pur glädje över den servicen?

Nu är det dags att luta sig tillbaka och ladda för att komma upp i tid i morgon.
Ha en fin kväll och ta vara på det vackra som spirar och gror och var rädd om dina egna spiror, köp stödstrumpor och fråga efter fler alternativ på ett apotek nära dig!



onsdag 22 april 2015

Grodlever? #blogg100 #bloggswe

053.
Så väldigt skönt att vara ledig idag! Mitt morgonkaffe serverades inte förrän vid nio, jag har alltså sovit länge. Hade ganska mycket att göra på jobbet igår och det kändes när jag kom hem. Jag ska tvätta och byta lakan idag. Det är allt. Nja, laga mat förstås, men för övrigt blir det lugnt. Sitta i solen och lösa korsord känns som en lagom syssla och uppladdning inför helgen.

Tyvärr arbetas det runt hörnet. Kommunen bättrar på promenadvägen upp i Änggårdsbergen, tror jag. I alla fall låg det en hög grus utanför igår och en liten grävare lastar på en liten maskin, som försvinner iväg med lasset. Ny hög idag och arbetet är i full gång. Om inte annat får jag passa på att sitta ute när de tar rast. För det gör de prick tolv. Arbetstiderna är viktiga att hålla på...

Vädret enligt yr.no, den enda prognossidan jag litar på, kommer att bli mulnigt redan i morgon, så det är bäst att passa på. Synd om alla som är lediga i helgen och mig med, för det är ändå trevligare när solen skiner och spontankunderna blir fler när det är promenadväder. Fast det är lönehelg, så det blir nog att göra ändå.

Jag ska laga till kalvlever idag. Mannen hittade en bit när han handlade sist. Nu är den stora frågan om jag ska göra min goda stuvning, eller om jag ska våga mig på att steka i skivor och servera på "Grodans vis". Mannen brukade äta den rätten på sitt lunchställe och uppskattar den väldigt mycket.
Omväxling förnöjer ju, så jag får leta upp beskrivningen igen.

Nedräkning pågår för oss båda två, med anledning av att våra nuvarande anställningar avslutas med några dagars mellanrum. Mannen ska bli avtackad på HK, det tycker jag är helt rätt. Jag får skriva ett nytt timavtal. Det känns sådär. Missförstå mig rätt, jag är självklart glad för mannens skull! Jag hade bara hoppats och trott att jag skulle få fortsätta efter vikariatet, vilket jag uppfattade som en provanställning, tills allt lugnat ner sig. Alla mina kollegor också, för jag har inte gjort bort mig.

Jag antar att det finns något bättre som väntar runt hörnet, ty det finns en mening med allt. Tycker dock att jag svävat i ovisshet lite för länge nu. Tålamodet börjar tryta, för att uttrycka mig försiktigt.
Det vore lugnare för oss om jag hade ett fast jobb, för vi vet ju inte hur det kommer att gå för mannen. På ett tag, åtminstone...

Nu är det snart dags för kommunalgubbarna att ta rast, tror jag gör i ordning en lättare lunch till oss och intar den på altanen. Levern får vänta till kvällen. Den som väntar på nåt gott, väntar aldrig för länge, eller hur är det nu med den saken?

Ha en fin dag och ta vara på både väder och små guldkanter i vardagen!


tisdag 21 april 2015

Saknad. #blogg100 #bloggswe

052.
Det är inte så många timmar sen jag skrev och jag är lite yr i mössan, så det kan bli ett kort inlägg idag. Mannen väckte mig med kaffe på sängen i vanlig ordning, när jag har sovmorgon. Har tyvärr inte sovit så gott inatt, därav yrseln eller snarare tröttheten. Det vill inte mycket till för att min hjärna ska löpa amok och få ihop skrämmande scener som stör nattsömnen.

Igår krockade en god vän med en annan cyklist, men det gick förhållandevis bra, tack vare hjälmen. Varken mannen eller jag har någon trampvänlig cykel (finns det sådana alls?), men i min dröm skulle vi ta en cykeltur i alla fall. Mannen vägrade ta på sig hjälm, för de "är så fula" och det tog en ände med förskräckelse, förstås.

Till saken hör att det är den dagen idag. Min bäste väns födelsedag, men den får vi fira utan honom för fjärde året. Tiden går så fort och vi vet inte hur lång tid vi har fått oss utmätt. Det var den 7 mars 2011 jag fann min vän död. Jag ville inte fatta och då stod tiden stilla, på något märkligt vis. Ringa ambulans, känns det vettigt, när det är så många andra som behöver få besked om vad som hänt C?

Svårast av allt, ringa min syster och deras barn. Hans syster och ve och fasa, hans mor. Fast jag följde med systern till mamman, för att berätta hemma hos henne istället. Mitt i all chock fick jag köra min före detta man, barndomsvännen och granne till C, till VC för chockbehandling. Ambulanspersonalen hade åkt, polisen var kvar ett långt tag och var fantastiska, men kunde inte hjälpa till med det.

Mamma, pappa och syster Å ryckte ut och stöttade oss, fast de var i lika stor chock som vi. Ja, det var en oerhört jobbig dag och upplevelse. Saknaden är fortfarande stor, men till slut tvingades man acceptera att han är borta. I tankarna finns han ofta och jag är dessutom övertygad om att han håller koll på oss. En olycka har han åtminstone avstyrt för min egen del, men det är en annan historia...

Så kort blev det visst inte, detta inlägg. Det kändes återigen viktigt att sätta ord på känslorna, så att jag själv kan ta mig igenom denna dag och koncentrera mig på alla minnen som är fina och glada.
Det är det man gör, om man inte ska deppa ihop. C hade inte velat det och vi tjänar inget på det, heller. Så resten av denna dag ska bli en ljus och glad dag, sådeså!

Lunch ska lagas, arbete ska utföras. Bäst jag sätter fart.
Ha en fin dag och var rädd om dig, ta hand om dina relationer och vårda dem väl!


måndag 20 april 2015

Ja´ ä int bitter! #blogg100 #bloggswe

051.
Idag hade vi bestämt oss för lasagne. Färdig köttfärssås fanns det i frysen och en ostsås går ju snabbt att fixa till. Vi kom dessutom ihåg att ta upp byttan med köttfärssås, innan vi la oss igår. Till denna trevliga rätt tycker jag att det är gott med pizzasallad. Egentligen skulle jag ha gjort den igår, men det hade jag inte ork till. Hur gör man en god pizzasallad jättesnabbt, undrar ju vän av ordning...

Jag har inte en aning, men gjorde dock ett ärligt försök. Ett snabbt insamlande av salladsfakta på nätet, bland "bästa" och "godaste" recepten gjorde att jag strimlade vitkålen, inte supertunt; det ska jag tillstå, därtill var jag för trött och hungrig. La den i en kastrull öste på salt och boxade den ganska hårdhänt. Under tiden kokade vattnet upp i ett, för miljön och uppgiften, anpassat kärl.

Hällde vattnet över kålen och lät det stå någon minut, hällde av i ett durkslag och sen kom den lata och beräknande sidan fram i mig. Om jag vill att den snabbmörade kålen ska dra till sig olja och vinäger snabbt, så duger det inte att spola av den med iskallt vatten, enligt recepten. Nej, på med vinäger först, skaka om. Sen olivoljan och peppar.

Resultatet kunde ha varit bättre, men har varit mycket sämre också, vilket förklarar varför det var flera år sen jag försökte sist. Nu ligger en omgång vitkål till på skärbrädan med salt strött över sig och är knådad. Ska ta en dust med den igen och sen åker den i resten av salladen vi inte orkade äta upp. Nu blir det nog ännu bättre, när den får mogna ett dygn eller tre.

Lasagnen var god, busade till det lite grann och hade i svart castello i ostsåsen. Det blev en bit över av lasagnen, den får jag ta med till jobbet någon dag. Hälften av min lunch idag fick åka in i den av bröd överfulla frysen i lunchrummet. Jag har nån gång grumsat över mannen som gör lite för generösa matlådor, men denna gången var det mitt eget "fel".

Fast det är bättre med för mycket, än för lite. Skulle det inte räcka att bli mätt på kan jag ju hjälpa till att tömma frysens brödöverflöd. Var kommer allt bröd ifrån? Grannarna måste ha alldeles för generösa frukostmöten, eller vad det är fråga om? Jag tror det skulle räcka till minst tre frukostar för 8 personer. Om frysen dessutom frostades av, hade vi kunnat få in ett par matlådor var...

Nå, nu spelar det ju inte någon större roll längre, för min egen del. Jag har åtta arbetsdagar kvar innan jag slutar på Valborgsmässoafton. Det var med mycket blandade känslor jag visade mitt sommarschema för chefen. Jag har inte råd att tacka nej till något jobb, men känslan att vara tillgänglig för någon som ratat mig är nästan mer än jag klarar av.

Jag har en viss stolthet, utan att vara stursk eller styvnackad. Därför blir jag lättad varje gång en ledig tjänst på Kronans finns i andra änden av landet. Det kanske är dumt av mig, att dra alla inom den kedjan över en kam, men det finns gränser för vad man utsätter sig för. Jag brukar berömma mig själv för att jag inte är långsint, bör jag omvärdera mig själv nu?

Den där chefsförhandlaren på Sveriges Farmaceuter är ytterligare en anledning till att känna sig bitter och besviken. Inte ett enda ljud från honom på flera månader. Jag inser ju att mitt ärende skyfflats längst ner i högen och kommer att strimlas ner i papperstuggen vilken dag som helst, om det inte redan skett. Borde förmodligen göra det samma, tugga i mig, svälja hårt och glömma allt.

Nu känner jag mig själv tillräckligt väl för att veta att jag kommer höra av mig och tala om vad jag tycker om handläggandet, engagemanget och intresset för medlemmarna innan jag byter förbund. Jag kommer inte svära, gråta eller skämma ut mig på något sätt, men tala om vad jag tycker och yrka på att medlemsavgiften jag betalt i så många år betalas tillbaka, för jag har då inte fått valuta för den.

I morgon är det sovmorgon och kvällspass. Kanske blir det kalvlever till lunch, det beror på dagsformen. Det är hursomhelst dags att runda av denna dagen och läsa Buffé.
Ha en fin kväll och sov gott!




söndag 19 april 2015

Söndag gör jag ingenting. #blogg100 #bloggswe

050.
Halva utmaningen är avklarad. Det går ju bra i år med, trots om jag jobbar. Fast det är klart, det är ju mycket av det som händer på jobbet eller är jobbrelaterat, som ger uppslag till inlägg. Många känslor formuleras i ord och om vissa inte lämpar sig att uttrycka i skrift, lägger jag munkavle på mig själv många gånger. Självcensurens piska viner ofta numera...

Mannen får ta del av allt det som inte publiceras, det räcker gott. Mina systrar och andra nära och kära får också tåla att jag pratar av mig när det känns extra tungt och orättvist. För visst är det så att när man klär ett problem i ord, tappar det en del av sin till synes oöverstigliga svårighet? Att någon lyssnar och hör vad jag säger dessutom, är guld värt.

Det påstås att män alltid ska lösa ett problem när det läggs fram, medan kvinnor snarare betraktar det och begrundar flera olika alternativ till lösning. Jag blir galen när någon skriver mig på näsan hur det ska gå till. Det är inte det jag är ute efter, jag vill bara berätta, kanske få råd eller att någon ser på saken ur ett annat perspektiv och tar mig ur vinkelvolten.

Alla män är tack och lov inte sådana. Mannen är ett lysande exempel på en person som lyssnar och förstår, även om han kanske inte helt och hållet gör det. För mina känslor och reaktioner på en specifik händelse kan ju bara den som varit med om det själv förstå. Och inte ens då är det säkert att vi reagerar på samma sätt, eftersom vi ju har olika erfarenheter och personliga egenskaper.

Det är en utmaning som heter duga att verkligen lyssna på sina medmänniskor. I denna stressiga tillvaro vi lever i, är det svårt att uppfatta en annan människas behov av att bli hörd, på riktigt. Vi har så bråttom hit och dit, vi har mindre tid för reflektion och navelskådning än förr. Vad gör vi hela tiden, egentligen? Är alla måsten verkligen nödvändiga för oss?

Ibland räcker det att man gör en lista på allt man vill och måste göra, för att få mer tid att bara vara. För det som var ett måste, kanske bara är ett bör. Kanske behöver man inte dammsuga just idag? Någon annan bör kanske göra det istället? Varför är det så svårt att be om hjälp, när det hopas en massa uppgifter för en? Jag är definitivt en sån som in i det längsta ska klara allt själv.

Men varför måste just jag vara duktig? Skulle någon tycka mindre om mig för att jag inte hinner eller klarar allt? Svaret är självklart, nej. Om jag gör några saker på listan, men inte alla, är jag sämre än någon annan då? Nej! Listan kan finnas kvar till nästa dag, göra några av de punkter som är ogjorda och ser man på, jag fick tiden att räcka till att göra ingentingen, också.

Listor och planering har aldrig varit min bästa gren, men det är tydligt hur tiden räcker till annat och roligare när jag sätter mig ner och åtminstone i huvudet, skissar en strategi. En fysisk lista är bättre, för känslan när man bockar av avklarade sysslor kan ibland vara rent euforisk.

Nu ska jag ut och dammsuga min lilla bil, sen ska jag laga mat. Efter det gör jag precis vad som faller mig in och det kan vara just ingentingen.
Ha en härlig dag och ta hand om dig!




lördag 18 april 2015

Inget hafsverk här. #blogg100 #bloggswe

049.
Vaknade klockan nio av larmet som jag påpassligt aktiverade igår (natt), innan vi stensomnade.
Som tur var, för det hade ju varit synd att missa för mycket av denna soliga dag. Jag ville ju ut och fånga fisk också, vilket är klart nu. Delikatesshörnan hade havskatt idag och vi lade beslag på det som fanns kvar. Nu ska jag fundera en stund på vad jag ska göra med den slarvern...

Tog en sväng till Gôttebue, som far min säger och tog med några flaskor vin, samt till Ica och hämtade sparris, sockerärtor och grädde. Vi klarar de närmaste dagarna med det som finns i skåpen, det känns bra. I morgon blir det Hulan-lamm och på måndag, lasagne. Tisdag vete katten, men på onsdag, om vädret tillåter, ska jag plocka nässlor och koka soppa.

Ja, då har jag ledig dag, för nästa helg jobbar jag. Sista helgen med kollegan K, så då får jag chansen att visa bilderna på mannens GTO, som jag lovat. Det är roligt att det fortfarande finns bilintresse hos ungdomarna. De är inte så många veteranbilsintresserade längre, överhuvudtaget. När killen blir grön av avund och vill ha min supercoola jacka, då blir jag glad!

Inte så att jag är en nörd när det gäller bilar, men de var roligare förr. När man såg skillnad på dem. Förr eller senare kommer kanske den guldfärgade skönheten att sättas i körbart tillstånd, så att mannen och jag kan cruisa med varsin bil till både Bovall och Falkenberg. Tänk att få ta med barnbarnen på en riktig glidartur runt Sotenäset och äta glass i stora lass.

Nå, det blir inte i år, men jag har tålamod och det är nog lämpligt att barnen är lite större, i vilket fall. Mannen lär ha annat att göra i sommar och har redan flaggat för att jag blir gräsänka en vecka i maj. Det har jag räknat med, mer eller mindre, så jag tar det med jämnmod och hejar på och önskar lycka till. Spännande och roligt kommer det bli, det är jag övertygad om!

Jag ska läsa några fiskrecept och eventuellt återkomma med en bild på hur resultatet blev. Denna delikatess får inte hafsas ihop hursomhelst. Så länge får du nöja dig med råvaran:

Riktigt ful fisk!
Ha en fin lördag och var rädd om dig själv och alla medmänniskor!

Här kom resultatet också:

 Den lilla "sockertoppen" i bakgrunden är en rödbetstartar på polkabetor. 

Nästa gång blir det riktiga rödbetor! Men förutom lama färger, smakade det riktigt gott. 

fredag 17 april 2015

Att skiljas är att dö en smula. #blogg100 #bloggswe

048.
Idag tog jag "farväl" av en kär arbetskamrat. Hon har semester när jag avslutar mitt vikariat och går tillbaka till en oviss framtid. Hon ska besöka det stora Äpplet och jag är avundsjuk för egen del, men glad för hennes skull. Jag kommer att sakna henne så in i vassen, men vi kommer att ses antingen här eller där i fortsättningen också, det var vi rörande överens om.

Det kommer bli jobbigt, detta. Beroende på schema och annat, blir det någon eller några varenda dag de närmaste två veckorna. Klumpen sitter i halsen och blinkersen funkar jättebra. Går på högvarv.
Bilen går också bra. Bättre än dess ägare, faktiskt. För det finns grejer att köpa som skyler över krockskador och skråmor. Smink och plåster. Bucklor i själen är svårare att banka ut.

Tillknycklade människor ser jag varje dag. Det finns de som är sköra som glas, men funktionsdugliga och de som är fullständiga vrak och beter sig som om de vore fullt normala. Ändå finns det något som avslöjar dem. En kvinna kommer in till oss praktiskt taget varje dag. Hon handlar det hon "behöver" och bara kvalitet, "för det har pappa lärt mig".

Varje gång hon går, tackar hon för god service och bemötande och säger att hon ska åka hem. Nästa dag är hon tillbaka. Jag kan inte neka henne att handla, men jag kan ju försöka avstyra de dyraste varorna. Visserligen kan hon ha outsinliga källor att ösa ur, men det känns inte rätt att uppmuntra köp in absurdum. När ska det användas och kommer någon att behöva kasta allt?

En annan storkund ville köpa graviditetstest. Kom tillbaka för att det visade fel och ville ha ett annat som inte visade hur många veckor det gått. Hon undrade hur tidigt man kan göra ett test och hur säkert det är att svaret är helt riktigt. "Är mensen långt över tiden" frågar jag, såklart.
"Mens?! Det har jag inte haft på många år" säger hon. Nä, det var väl det jag anade...

När jag kom hem idag fick jag något av en chock. Myndigheternas kvarnar maler inte alltid så långsamt som man ibland haft anledning att misstänka. Jag själv har sällan eller aldrig haft någon myndighet som jag känt motarbetat mig, men det finns andra som jag känner mer eller mindre väl, vilka haft problem på ett eller annat sätt. Roligt att bli positivt överraskad, igen!

Vi firar och celebrerar, hela kvällen, helgen och livet.
Tror det blir fisk till middag i morgon, men det är inte hugget i en stenbit. Jag tänkte en glad lax på grillen, men det kan lika gärna bli kycklingben i ugnen. Eller något annat. Vädrets makter får säga sitt. Jag ska fråga mannen vad han tycker så småningom...

Sov gott och ha en fin lördag när du vaknar!
(Hörs i morgon Lotta Love)

torsdag 16 april 2015

Ordning och reda. #blogg100 #bloggswe

047.
Idag blir det kort och gott.
Börjar jobba redan klockan 13, så jag ska fixa lunch till mannen och mig. Tiden för matrasten på jobbet är så varierande, beroende på bemanningen, att det är bäst att bara ha en macka med.
Det blir soppa och inte vilken soppa som helst, utan sopp-soppa. Svampsäsongen är snart här, därför behöver vi inte snåla med det vi har i frysen längre.

Tänk om de hade rätt nu, de som sa att våren skulle komma idag? Jag har inte varit ute än, men det ser onekligen strålande ut. Solen skiner och fåglarna kvittrar, men det blåser en hel del tror jag nog.
Termometern visar 12 grader. i skuggan. Jag måste nog gå ut och känna efter...

Jodå, det blåser lite för mycket för att vara skönt, men det blir nog bättre framåt eftermiddagen. Det porlar inte i bäcken, det brusar och forsar, vilket inte är konstigt med de regnmängder som kommit de senaste två dagarna. Äppleträdet har blomknoppar och jordgubbsplantorna är på väg. Ja, jag rensade lite i krukorna, när jag inspekterade. Minsann!

Att nässlorna är på väg behöver jag inte tvivla på. Nästa soppdags tema är givet. Så billigt, nyttigt och gott! På onsdag är jag ledig, det blir en bra dag att plocka nässlor på.
De gamla trädgårdsmöblerna ska bort på ena eller andra sättet. Ska ringa granntanten som var intresserad. Vore trevligt att få en slant för dem, men går med på att hon tar dem härifrån bara.

Mannen åkte iväg med min bil, nu ska den få två nya däck och luftfilter. Jag måste vårstäda Pärlan. Stackarn är alldeles otvättad och eländig, dammsugning är av nöden också. Jag minns inte ens när det hände sist. Sedärja, helgen är räddad! Storstädning som är så roligt!

Ha en fin torsdag, för det är det väl? Jag blir helt förvirrad av att jobba oregelbundna tider och helger, trots att jag faktiskt är ledig två i rad. Njut av solen och ta hand om dig!




onsdag 15 april 2015

Guldkant. #blogg100 #bloggswe

046.
Jo, jag kom i säng i hygglig tid och var på jobbet halv åtta i morse. Det har regnat som tusan idag, det märktes att ingen ville ut "i onödan". Långtråkigt hela dagen, det är tur att man har så härliga arbetskamrater, ett tag till i alla fall. Rörande att höra att de blir glada när jag kommer och besvikna för att jag går hem, istället för att jobba samma skift. Kommer att sakna dem, så till den milda grad...
Nå, det är ingen idé att tänka på det, då blir jag ledsen.

Det sägs att våren kommer i morgon. Undrar var jag hört det förut? Har för mig att det påstods redan i mitten av mars. En svala gör ingen sommar och en liten värmebölja gör ingen vår heller. Men ramslöken plockas i både Skåne och på Gotland, så nu går jag med på att våren är i antågande. Min sköna vän M har lovat att skicka ett knippe i år igen, jag blir så glad!

Jag ska göra en hollandaise enligt detta recept. Tror det blir helt suveränt till fisk också. Definitivt till lax, som tål lite tuffare tillbehör. Apropå fisk och lax så har både mannen och jag varit "figaner" idag. Mannen åt tonfisksallad till lunch och jag resten av senapslaxen jag gjorde för några veckor sedan.
När jag kom hem från jobbet lagade vi mat tillsammans, det är mysigt.

Det blev pasta med en enkel bechamelsås med gröna ärtor, men det är ju ändå lillelördag idag, varför vi skojade till anrättningen med lite räkor och rökt lax precis innan serveringen.


Funkade alldeles utmärkt, det! Mätta och goa är vi nu och kvällen är ännu relativt ung.
Mannen är som vanligt en klippa och har hämtat mina nya däck till bilen under dagen och tar hand om bytet av dem och några filter i morgon, när jag har sovmorgon. Har jag sagt att han är världens bäste? Om inte, så vet du det nu...

I dagsläget kan jag faktiskt säga att jag har människor i min omgivning som sprider negativ energi. I så måtto har jag definitivt förbättrat min livssituation kolossalt. Det är bara att fortsätta på den inslagna vägen och tänka positivt, oförtrutet kämpa vidare och inte ge upp förrän jag har det bästa jobbet, skönaste kollegorna och en lagom blandning av arbete och fritid.

Det gör inget alls om Lotto-vinsten på mer än 21 riksdaler ramlar in helt oförhappandes och befriar mig och mannen från bekymmer för all framtid; men det är väl att utmana ödet att önska något sådant, så det håller jag tyst om. Jag ska gå in för att aktivt visualisera mina mål, det funkade för en vän, därför tror jag att det kan vara tricket som får drömmarna att bli realitet.

Ha en fin kväll och dröm vackra drömmar och sanna sådana!

tisdag 14 april 2015

Största möjliga tyssstnad? #blogg100 #bloggswe

045.
Mannen och jag får försöka skärpa oss. Man kan ju tycka att vi haft hela helgen på oss och nästan hela måndagen dessutom, så varför ska det ta så lång tid att komma till skott?
Varför kan vi inte sluta prata och bara gå och lägga oss i tid? Nä, det är som förgjort, det är alltid något som ska berättas, diskuteras eller avhandlas efter jobbet.

Det tog sannerligen emot att öppna ögonen i morse och när klockan var halv fyra i eftermiddags var jag helt enkelt tvungen att ta mig en espresso. Tre-fika är ingen nödvändighet annars för mig, men idag hade jag nog somnat stående utan den koppen starkt kaffe. Eftersom jag öppnar i morgon, ska jag lägga mig tidigt idag. Jag ska bara...

...skriva klart detta inlägg, duscha och lägga munkavle på mannen. Och mig, i rättvisans namn. Det är ju dumt att klaga på att vi pratar för mycket, det är så mycket värre att vara i ett förhållande där det inte pratas alls. Eller bara gnatas och gnälls. Hujedamej!

Nu är det mycket som händer, både bra och mindre bra saker. Nya grejer är på gång och när man minst anar det "ska" förutsättningarna ändras, det ska fixas och trixas för att få ihop livet.
Jag är ganska flexibel, så det ska nog gå att få ihop ett heltidsschema eller i alla fall nästintill. Nån dag är det ju käckt att vara ledig, men semester kommer inte på fråga i år.

Det gäller att hålla humöret uppe på annat sätt. Drömma om kommande semestrar i Rom, Medelhavs-eller Karibienkryssning kanske? Varför inte uppleva Paris, London och NY, när man ändå håller på? Håller på att drömma, menar jag. Förr eller senare blir det läge att bara ge sig av när andan faller på. Det kommer jag att tro, så länge jag lever. Hoppet är det sista som överger människan, sägs det.

Jag tror på karma också. Det är mycket tillfredsställande att tänka sig att vissa personer kommer att drabbas av sina dåliga beslut, onda gärningar och allmänt idiotiska påfund. Då behöver jag inte själv tänka på hämnd, nämligen. Det är bara slöseri med energi och skulle ju dessutom ge mig samma "straff" och det är jag ju inte värd...

Nu är hockeyn slut, liksom detta inlägg. Duschen nästa!
Ha en fin kväll och sköt (om) dig! Hej hopp!

måndag 13 april 2015

Kalasgosse! #blogg100 #bloggswe

044.
Mormors lille Wille är redan tre år och Boffa och jag firade honom idag. Önskepresenten var en ny lastbil med kran, men en sådan fanns inte att uppbringa; därför blev det en polis-bärgare, för den har ju också en krok. Vi kunde konstatera att det var ett bra val, för allt fick krokas på och transporteras runt med den, under tiden vi var där.

Store lille skrutten!


Jag kom på att det är inte roligt att ta sig genom stan för att börja jobbet klockan fem en vanlig vardag, så vi fick åka hem i god tid för att jag skulle hinna äta middag och stannade för ovanlighetens skull inte på City Gross. Grävde fram köttbullegryta till mig och korrrv Stroganoff till mannen ur frysens skattgömma. Frystömning är bra, omsättning är av godo.

Hann inte ens till Söderleden innan bilkön var ett faktum.

"Vi hade i alla fall tur med vädret"


Hur lång tid skulle det ta? Det är bara att lägga sig i vänsterfilen redan vid Kallebäck och störa övriga bilister så lite som möjligt. Vid Örgryte kan jag äntligen växla upp till 3:an. och sen går det undan.
Jag kom i tid, tog det säkra före det osäkra och åkte hemifrån redan tio över fyra. De där bilköerna har jag fastnat i förr, när jag hämtade bonusbarn, så jag vet hur lång tid det kan ta.

Det gick dock snabbare är jag förväntat mig, det är inte lika mycket trafik mot Stockholm som mot Oslo och så länge man slipper Tingstadstunneln, är det överkomligt. Istället för en kvart, tog det en halvtimme. Inte för att jag kommer att jobba såna tider mer, men det är ju bra att veta ändå. Avskyr att komma med andan i halsen eller för sent.

Jag har fått ett schema från Floda, tjoho! Har dock många luckor kvar att erbjuda mina tjänster på, därför ska jag skriva ihop ett mail och skicka ut till apoteken i nejden. "This gun's for hire"...
Hade mycket att göra idag. Också. Det känns som om de sista veckorna varit extraordinära i fråga om kundflöde, vilket är roligt, men ibland behöver man besöka toaletten...

Ny kampanj och jag har inte haft tid att "läsa in" den, så idag fick jag verkligen försöka ta igen det innan kollegan S gick hem för dagen. Åh, vad jag kommer sakna henne och alla andra! Det är inte långt kvar nu och jag blir ledsen när jag tänker på det, så jag försöker låta bli. Det är nog tur att sista dagen är Valborgsmässoafton till 22. "Bara" två att säga hejdå till då.

Nu ska jag säga godnatt och på återseende!

#apoteket #schema #ledig timmare #sommarjobb #mobil resurs





söndag 12 april 2015

Söndagssnabbis. #blogg100 #bloggswe

043.
Stekt bacon och ägg till frunch, diskmaskinen är sprängfull och diskar rent innan vi drar iväg med syster. En snabb dusch för att få bort stekoset ur håret ska jag också hinna med.
Mannen får ta hand om kattlådorna och soporna. Ett riktigt skitjobb, men nån måste göra det...

När syster är återbördad till sitt hem, får vi ta en titt på lastbilar med kran och se hur vilken storlek börsen kan tillåta till morgondagens treåring. Eftersom jag snart är arbetslös, blir det att hålla hårt i slantarna tills det blir en någorlunda säker inkomst igen.

Hur det blir i sommar vet jag inte än, men är bokad två hela veckor redan. Det ska bli jätteroligt, för på det apoteket jobbar en av mina allra käraste kursare. Vi har inte setts sen vi tog examen, så det ska bli kul att återses i Åsa.

Nu är det dags att få ändan ur vagnen, så vi kommer iväg nån gång!

Ha en fin dag och var rädd om dig!

lördag 11 april 2015

Dammfritt. #blogg100 #bloggswe

042.
Har städat eller rättare sagt, dammsugit så syster slipper få dammlunga. Märkligt nog har Inga struntat i städningen på sistone. Man borde kanske ha besök lite oftare, så man tar sig i kragen lite mer regelbundet. Nu börjar säsongen med öppen altandörr och katter som rantar in och ut mer än vanligt. Inte sjutton blir det mindre dammigt av det.

Inte ens med tvärdrag åker dammtussarna ut, tro mig, jag har testat. Istället lägger de sig i drivor i alla möjliga och omöjliga hörn. Så onödigt. Idén med en robot som gör jobbet för en är bra, men tyvärr har jag insett att man måste ha fria golvytor för att det ska bli rent. Alltså får man stapla stolar, gitarrer, förstärkare och annat uppe på borden. Så stora bord har vi inte...

Nä, det blir att ta fram snabeldraken i fortsättningen också, eller tills vi får en bättre hushållerska än Inga. Jag förstår henne så väl, det är urtråkigt att städa. Och diska. Därför är jag väldigt glad i diskmaskinen. Och tvättmaskinen. Tänk att behöva ta sin träklapp och smutsiga byk och gå ner till bäcken. Så besvärligt det hade blivit när den sinar på sommaren, för det händer ibland.

Vi har det allt väldigt bra och bekvämt. En del människor är så bekväma av sig att de tar sin bil och genar över bussvägen, istället för att ta en liten omväg. Det hände nyss, ringde min syster och sa, varför hon hoppade av bussen och går sista biten. Kan tänka mig hur den människan skäms nu. Jag menar, det finns gränser för hur lat man får bli, hon hade ju en bil, för jösse namn!

Fast det kanske snarare är en fråga om hur dum man får bli, alternativt synskadad så man inte kan se och förstå skyltarna. Hon kanske inte ens har körkort, när jag tänker efter. Konstigare saker har ju hänt. Så snopet för henne att bli stående där och med bussresenärer som blir försenade och irriterade.
Inte alla är så blida och flexibla som syster i sådana fall.

Idag ska vi bjuda på ribbestek, pressad potatis och Edward-såsen som mannen gjorde härförleden. Lite grönsaker ska vi nog få fram också och vin finns det, så det ska nog bli en trevlig måltid och samvaro, ända tills vi skiljs åt i morgon. Då blir det en tur till päronen och däckbyte. Det är visst slut på vintern, med andra ord.

Ha en fin dag och njut av ledighet och värmen, så länge den varar.


fredag 10 april 2015

Sorg och bedrövelse.

041.
När jag vaknade i morse nåddes jag av ett sorgligt besked, som rev upp en del gamla minnen. För att förklara varför, måste jag gå 24 år tillbaka i tiden. Då var Bovallsgården det enda stället som man kunde gå till på helgerna och ta en öl. Det hade funnits i ett, för mig, okänt antal år när det brann ner.
Det mest tragiska med branden var att ägaren omkom.

Hans barn var mina dagbarn och det var länge en svår tid för den närmaste familjen, såklart. Barnen var för små att förstå att pappa inte skulle komma hem igen. Det kan ha förekommit vissa kulturella och språkliga hinder för att förklara vad som hänt. Mamman pratade inte så bra svenska och barnen var övertygade om att "pappa har rest bort, men kommer snart tillbaka".

Natten till idag (fredag) brann den modernare motsvarigheten till Bovallsgården ner. För några år efter branden var det en driftig ung man som öppnade Bryggcaféet tillsammans med sin flickvän, i en mycket enkel tappning. Det var skaldjur, små pajer och en fisksoppa som var helt ljuvlig och serverades på bord ihopbyggda av gamla silltunnor och en bordsskiva av masonit.

Mina barns far var behjälplig i en del av möbleringen, eftersom ägaren och han var väldigt goda vänner sedan skolåldern. Konceptet var otroligt lyckat och allteftersom verksamheten växte och blev populärare i bygden, så byggdes det ut från den gamla "feskaffär'n", till att bli en riktigt bra och stor restaurang med "Årets kock" som dragplåster om somrarna.

Barndomsvännen sålde så småningom rörelsen och nya ägare tog över det som kan betecknas som en institution i Bovallstrand och Sotenäs. Det "fina" folket, såväl som ortsbefolkningen har mist en oas och mötesplats. Jag hoppas innerligt att polisundersökningen kan utesluta en mordbrand. Detta var nämligen det som jag såg i morse...

Hemska tanke, att det skulle vara anlagt! Det är illa nog att det händer överhuvudtaget, men överlagt och planerat? Då är det riktigt illa och hemskt. Hellre ser jag att det är någon som av misstag glömt stänga av något eller på annat sätt orsakat branden. Helst hade jag sett hela Bryggcaféet stå kvar, när jag kommer dit på söndag.

När jag kom hem efter jobbet lagade mannen och jag mat tillsammans. Det blev roulader med ostfyllning och "Twisted Sister-potatis", vilka har funnit sin plats i frysen, på nåt märkligt vis. För att de är goda och snabba att få ätklara, förmodligen. Såsen blev rätt bra, för att inte säga helt superb. Efter en snabb bryning av rouladerna, tillsattes kalvfond, cf, sherry, portvin, grädde och peppar.

Såhär blev det och jag kommer att dedicera såsen till Caféet.


För övrigt är jag jätteglad över att min lillasyster kommer på besök i morgon! Nu behöver jag bara övertala den andra att komma på besök snart. Förutom sonen, förstås. Dottern och barnbarnen ser vi på måndag. Tur att det gick att rucka på arbetstiden, annars hade jag missat W:s födelsedag.

Sent inlägg, men med detta önskar jag god natt och fina drömmar!

#Bovallsgården #Bryggcaféet #Bovallstrand #blogg100 #bloggswe





torsdag 9 april 2015

Kommunikation är A och O. #blogg100 #bloggswe

040.
Någonstans gick det lite för fort. tror jag. AC:n A-S i Landvetter och jag klickade direkt, det var bara det "lilla" problemet att hon behövde en farmaceut och inte receptbehörig tekniker. Därför ska hon kolla upp schema för övriga och återkomma i morgon. Hon "överlåter" mig till AC B i Åsa med varm hand för kollegan där är tydligen en riktigt fin människa.

Även om det inte blir något i Landvetter ska hon spara mina kontaktuppgifter för framtida behov. Det händer saker i apoteksvärlden också, även om det ibland är svårt att tro. Med viss besvikelse fick jag alltså återvända hem och överlämna "förturen" till någon annan. Jag tror i och för sig att almanackan kan fyllas ganska så lätt, men viss kontinuitet är ändock att föredra.

Det tar på de mentala krafterna att jobba på många olika ställen samtidigt. För en period går det, men eftersom inget apotek är det andra likt, tar det tid innan man lär sig var allt är. Vissa har extralager i underlådor, andra har inga underlådor, ytterligare andra har extremt litet lager "bakom". Eller stort.
Att plocka varor är det bästa sättet att lära sig hur det är uppbyggt.

Förutsatt att man inte har några kunder, så man hinner plocka varor. Och det är ju kunderna man vill åt... Eller, det där lät ju värre än avsett. Det är ju kundmötet och problemlösningen som är det roligaste med att vara egenvårdsspecialist. Därför vill jag inte bli farmaceut när jag blir stor.

Idag blir det kaviarströmming och potatismos till middag. Det var riktigt länge sen och då såg det ut såhär:


Först ska jag bara hjälpa Kluran att hämta paket på Ica. Sen ska mannen och jag försöka lösa problemet med hans icke startvilliga dator. Den ville inte vara med förut och då blev mannen en aning putt. Tur att han har en padda som back-up. Och så är det nog en himla tur att han ska repa idag, så han kan avreagera sig genom att föra en massa oväsen.

Ha en fin dag och var rädda om varann!

onsdag 8 april 2015

Förklaringen. #blogg100 #bloggswe

039.
God morgon på er! Jag fick sova en timme längre än vanligt idag. Mannen tyckte jag behövde sovmorgon och han hade nog rätt i det. Helgens känslomässiga bergochdalbana har tagit ut sin rätt. Arg, upprörd och stressad har jag varit, men även haft riktigt roligt, det ska icke förglömmas. Det är tur att jag är av den positiva sorten, annars hade det blivit jobbigt.

Jag lovade ju att berätta om telefonsamtalet. Brukar inte svara i min mobil när jag jobbar, men eftersom det var ett apoteksnummer, varken ville eller kunde jag trycka bort det. Hela min framtid kan stå på spel, ju. Något överdrivet såklart, människan kunde ju lämna ett meddelande, men jag hade ingen kund just då, så jag såg inget fel i att svara.

Det var en AC i Landvetter som hört att jag är tillgänglig för arbete när mitt kontrakt med nuvarande arbetsplats upphör. Från vecka 25 och framåt, men även i maj. Eftersom situationen är som den är, så blir det ingen semester för vare sig mannen eller mig i år. Det är med andra ord bara att boka upp mig för jobb där det behövs en rådgivare/tekniker. Från tredje maj är jag frilansare igen.

Nå, tillbaka till samtalet. Hon hade fått tipset av min nuvarande chef och jättefina referenser. Tack för det! Så det gäller att smida medan järnet är varmt och därför bokade vi tid för ett möte på torsdag. I morgon alltså. Jag är ledig, så det passar ju extra bra. Ingen stress på grund av tidsnöd eller trafik.
Dessutom ingen trängselskatt!

Idag står det blomkålssoppa på menyn. Ja, det är den jag gjorde förra veckan. Det blir som du förstår lunch innan jobbet och bara en macka senare ikväll. Dessa oregelbundna tider ställer till det med mathållningen, men nu är det ju bara en tidsfråga... Fast hellre en fast anställning än fasta mattider.
Om man ska vara krass är det jobbet som ger mat på bordet...

Två eller tre apotek är intresserade av mina tjänster inför sommaren, det blir att pussla ihop något som funkar för så många som möjligt. Att vara ambulerande är kanske mitt öde, vem vet?

Just nu så gläds jag åt min väns glädje över ett paket jag skickade. Skönt att det kom fram.
Vi har chattat och hon la upp en bild på sina barn där de formar hjärtan med händerna, som ett tack. Så söta och som det värmer!

Ha en fin dag och ta hand om dig och dina nära och kära, oavsett om de är i närheten eller varsomhelst i världen...


tisdag 7 april 2015

Bannade fläskfia? #blogg100 #bloggswe

038.
Igår efter maten som bestod av en sallad på sjögräsnudlar, morot, blomkål, krispsallad, paprika och chili och grillade kycklingben, inventerade vi frysen. Det fanns mycket gott där, både stort och smått, färdigt och olagat. Tänkte att vi ska stryka från listan allteftersom vi förbrukar sakerna. 
Himla redigt och smart, va? Nå, det är inte min egen idé... 

Så här såg middagen ut, förresten: 


De där nudlarna av sjögräs insåg jag, när jag googlade på salladstips, är oerhört populära i LCHF-kretsar. Jag är inte anhängare av någon diet alls. Jag vill bara ha god mat, mycket mat och mat i rättan tid, som skåningen säger. Sen är det inte så noga vad eller hur nyttigt det är. Vi äter nyttigt för det mesta. Ibland blir det vegetariskt, ofta magert och mycket grönsaker. 

Som idag. Det blir spaghetti och köttfärssås. Såsen puttrar på spisen just nu, med blandfärs, lök, vitlök, selleri, riven palsternacka och morot, lite paprika, habanero, rött vin och Mutti-tomater. Jag gör icke avkall på smörklicken i pastakastrullen, men för övrigt är det bara lite rapsolja jag använder i såsen och inte vare sig grädde eller cf. 

Gårdagens mat var också väldigt fettsnål, fast det var inte ens en medveten tanke när jag bestämde mig för vad det skulle bli. Ja, det var förstås jag som stod för maten igår, jag var ju ledig och mannen såg på hockeyn. Med det menar jag att jag vill laga mat, för att det är roligt och jag mår bra av det. 
Att pussla ihop smakerna så det blir sådär "wow" får jag en kick av. 

Jag skulle nog faktiskt kunna bli en bra bartender också. Igår fick vi med oss en flaska granatäpplejuice från Orienten. Jag blandade den med gin, som en liten aperitif innan maten. För söt, i med citronskiva och en skvätt citronsaft. Nja, sådär... Men med lite maraschino blev det riktigt gott!
Nu ska det strax bli middag, så jag avslutar med en cliffhanger.

Jag fick ett telefonsamtal idag. Ett sånt nummer man inte trycker bort för att man är på jobbet.
Mer om det i morgon! 

Ha en fin tisdagskväll och var rädd om dig och andra.

måndag 6 april 2015

Skatta mig lycklig? #blogg100 #bloggswe

037.
Vaknade halv åtta. Kan ju kännas onödigt tidigt denna lediga dag, men vi la oss ovanligt tidigt igår. Det behövde vi båda två. Mannen härjade runt igår och kånkade kataloger från en plats till en annan; upp- och nerför trappor, så han är alldeles ledbruten idag. Det är inte Ikea-kataloger vi pratar om här, utan tjocka biblar i jätteformat.

Idag har vi inget planerat. Bara vara, kanske göra en spontan utflykt, ta en promenad eller så. Laga mat förstås, men har inte ens bestämt vad än. Mannen steker ägg och bacon i skrivande stund. Kanske en utflykt till Orienten och hitta något nytt och spännande vore en idé? Asien ligger alldeles nära också. Givetvis passar man på en helgdag, så man slipper trängselskatten...

Lite "nytta" får jag väl göra, trots allt. Tvätta är en lagom tröttande syssla. en dag som denna. Ska ju jobba i morgon igen. Tidigt, igen. Men jag slutar å andra sidan klockan fyra, så det får väl gå. Det enda obra med det är skatten på 22 kronor, när man har fräckheten att sluta så tidigt. Om det inte vore så förödande för ens sociala liv, hade jag helst jobbat enbart helger för att slippa den skatten.

Apropå skatt. För första gången på 30 år, tror jag, fick jag ett besked om restskatt i år. Jag som knappt hade någon inkomst alls förra året? Hur sjutton gick det till?! Högeligen irriterande, faktiskt. Har sen jag begärde att F-kassan skulle dra mer i skatt när barnen var små, fått tillbaka en mindre eller större summa vartenda år. Jag blev helt paff av detta besked. Borde ha pratat med A-kassan, kanske?

Hade dock inte en tanke på det, för pengen var minsta möjliga och knappt skattningsbar. Borde inte ens vara det, tycker jag. Sån't är livet. Alltid är det någon sak som förbises eller kommer som en överraskning. Uppskattar överraskningar, men bara av den bra sorten!


Ha en fin annandag och må så gott!

söndag 5 april 2015

Vänta dig mirakel. #blogg100 #bloggswe

036.
"Det finns alltid en passande låt" påstår alltid en vän till mig och mannen. Den här känns väldigt rätt idag. När jag efter tre kvällar och en snuskigt tidig morgon idag kommer hem och mannen serverar mig en G&T och beordrar mig hit, till min fåtölj; med orden "du ska inte visa dig i köket, utan låta mig ta hand om dig och maten eftersom du jobbat hela helgen" lyssnar och lyder jag.

Det har varit en tuff påsk, framförallt känslomässigt. Butiken blev nämligen utsatt för en organiserad stöldraid idag. Hur gör man när det kommer in två individer som cirklar runt sminkavdelningen, en vid värk- och en vid tand-, samtidigt som en annan uppehåller en kollega med ett recept som inte finns? Nu svär jag, för andra gången i min blogg; jag vill ta mig fan kunna klona mig!!

Jag var halvvägs ute ur butiken efter en av dem som uppenbart hade stoppat jackan full med Alvedon, innan jag sansade mig, för han såg så vild ut i ögonen att han kanske slagit ner mig om jag framhärdat. Det finns gränser för vad jag utsätter mig själv för. Sen upptäcker jag att andra saker också är borta och blir återigen rasande, för jag kan inte göra något åt det.

Igår uttryckte jag tacksamhet mot polisen som hjälpte till vid solosnatteriet. Idag saknade jag verkligen den befogenhet de besitter. För även om jag inte såg att sakerna stoppades ner på fel ställe, så visste jag. Frustrationen när man är helt själv, utsatt och oförmögen att göra något åt situationen är enorm. Det gäller i beskrivna händelser, men även andra, som vid missbruk och beroende...

En representant för kriminalvården var kund senare på dagen och det var en av de mest osmidiga människor jag nånsin råkat ut för, tror jag. Hoppas innerligt att hon inte hade med vare sig interner, kollegor eller allmänheten att göra. En mer självisk och självupptagen person får man leta efter. Skyltar man med emblem och kostym, så kanske man borde vara mer... ödmjuk?

Jag vet... jag är kritisk till min bransch i många stycken, till vissa arbetsplatser i allmänhet och kedjor i synnerhet; så jag borde kanske hålla näbben, för att återkoppla till tidigare inlägg. Varför blir jag upprörd, när "mitt" apotek blir utsatt för snatterier och stölder, när jag känner mig orättvist behandlad? Jag tar det personligt, när jag och min arbetsgivare för tillfället blir lurade...

Jag har blivit så manipulerad i mitt liv, att hälften vore nog. När man (jag) med tiden lärt sig att det inte behöver eller ska gå till så; blir jag då mer upprörd än andra eller annars, när det händer igen? När ett "naturligt" tillstånd upphör att vara naturligt för att man sakta men säkert inser att den man lever med inte har en dold agenda, utan faktiskt månar om någon annan än sig själv, då fattar man?

För en liten stund sedan serverades maten och den såg ut såhär:


Ankbröst med potatismos, apelsinsås och vinbrässerad rödlök. Det föll i alla fall mig i smaken och resterna får nog ingå i en asiatisk sallad. Jag känner mig lyckligt lottad som har mannen som levererar, oavsett om jag jobbar tidigt eller sent. Min man; omtänksam, osjälvisk och snäll.
Åtta månader har gått sen vi "blev ett", det känns som ett värdigt firande av det idag.

Ha en go' påskdag och en ännu bättre annandag!

lördag 4 april 2015

Snattrande snattare. #blogg100 #bloggswe

035.
Igår blev jag arg. Väldigt arg, men fick behärska mig då det fanns barn och andra kunder i butiken, när jag insåg att en kvinna stoppade ner dyrbara varor i sin medhavda stora shoppingkasse. Det märkliga är att jag redan påpekat att hon hade råkat stoppa ner en annan sak och "ojoj, nu skäms jag, hur kunde det bli så tokigt, det var inte meningen, vad ska du tro om mig", pep hon fram då.

Hade alltså ögonen mer på skärmen och henne än på övriga kunder, när det blev kö till kassan. Gissa om jag blev glad när en av kunderna visade sig vara polis då jag i samma stund ser att kvinnan stoppar ner två stora paket med Idun-produkter i kassen. Jag bad polisen hjälpa mig och gick fram och frågade vad hon håller på med? Undanflykter och usla förklaringar forsade ur näbben på henne.

Ingen av mina kollegor märkte vad som hände, (vi var bara tre som jobbade) för de var såklart upptagna med receptkunderna. Jag var tvungen att ta med kvinnan fram till kassan och samtidigt hjälpa övriga kunder som återigen hade samlats. Några fattade väl vad som hände och skakade på huvudet. Kvinnan ville hämta ett häfte med information om produkterna hon ville "ha hjälp med".

Jag tillät henne gå tillbaka, för där stod polisen kvar och tog ett allvarligt snack med henne. Hon kom tillbaka och fortsatte spela oskyldig, men eftersom polisen stod kvar blev det till slut för mycket för henne och hon fick avsluta "frågestunden" då hon påstod att taxin snart skulle åka. Vilken taxi?!
Polisen ledsagade henne ut och fortsatte att förmana på vägen.

Jag fick inte tillfälle att tacka för hjälpen, men är förstås tacksam ändå. Tyvärr fick kvinnan med sig två saker som hon inte betalat för, det upptäckte jag senare. Lite besviken är jag över att hennes väska inte genomsöktes, men som sagt jag kunde inte kommunicera tidigare händelser till konstapeln, eftersom det var fullt upp i kassan. Det kunde ha blivit en mycket större förlust för apoteket om jag inte hållit ögonen på henne eller om vi varit fler som jobbade, det är i alla fall ett som är säkert!

Efter incidenten som min kollega råkade ut för, vilket du kan läsa om här, kommer fem nya kameror att sättas upp. Jag skulle vilja ha en spegel i taket också, men jag vet inte om min åsikt kommer att beaktas. Jag ska framföra det till chefen i alla fall. Och kollegorna...

Idag blir det tjocka revben till middag. Sås på skyn såklart och rostad potatis, samt broccoli till, så står jag mig väl hela kvällen. Det blir till att lägga sig bums, när jag kommer hem, för nästa pass börjar 7.30 i morgon. Självvalt, vill jag påpeka, för att med tanke på att den lediga dagen inte känns lika ledig om jag jobbar sent pass kvällen innan; så föredrar jag att börja tidigt och självmant bryta mot regeln om dygnsvila.

Mannen får klara sig utan mig igen med andra ord och hitta på någon trevlig middag till oss i morgon. Det blir en glad överraskning, tror jag. Gott blir det alltid, så jag ser fram emot det redan.
Jag har försökt få sonen att komma och hälsa på oss, utan framgång. Tänkte han ville passa på när han har många lediga dagar, men de är tydligen inte tillräckligt många denna gången.

Nu ska jag ut i köket och stånka middag, så ha en glad påsk och sköt om dig!

fredag 3 april 2015

Påsklamm. #blogg100 #bloggswe

034.
Vaknade med kramp i foten alldeles för tidigt i morse. Vad var det för vits med det? Fick tassa upp och ta en magnesiumtablett och trampa runt tills det gav med sig. Sen somnade jag om. När jag vaknade igen sken solen så dant att jag trodde det var mitt på dagen. Klockan var bara halv tio, vilket gladde mig. Gick ner och laddade slökokar'n med godsaker.

Vi får äta tidig middag idag, eftersom jag jobbar 17-22. Lammgryta är relativ snabbmat även i en crock pot, så det blir så bra. Förutom grytbitar åkte det ner palsternacka, morot, lök, vitlök, selleri, tomatpuré, sherry, vatten, lammbuljong, sumak, gurkmeja, koriander (både malen och frö), svartpeppar, paprika, habanero (ovanligt mesig sort) och spiskummin.

Det doftar frestande redan och om ett par timmar lyfter vi locket och synar verket. Kanske det behövs lite portvin och redning på slutet. Ris känns väl som det självklara tillbehöret och sallad finns det gott om. Mannen får roa sig själv ikväll, liksom igår och i morgon. Tycker synd om honom, jag hade inte uppskattat om han jobbat som jag gör.

Jag tycker synd om mig själv också, men eftersom jag ville ställa upp för mina arbetskamrater och företaget, så tog jag de pass som "var över" på bemanningslistan för påsken. Och när jag väl är på jobbet är det inte så illa. Lönen är ju rätt hyfsad på storhelger också, vilket kommer att märkas på slutlönen. Det är det enda jag får ut av att vara "snäll" och ställa upp. Bitter? Japp!

Fast det brukar gå över rätt fort. Som kloka L sa i telefonen; "det är bara att bryta ihop och gå vidare". Man får vara glad för att solen skiner och att alla andra har ledigt. Hoppas att det inte händer några allvarliga olyckor på grund av raketer och smällare bara. För det är ju ingen chans att folk låter bli, av hänsyn till hundar och katter. Har man ingen skotträdd individ hemma, så förstår man inte plågan.

Nu ska jag ta fram saxarna och klippa till mannen.
Ha en fin, skön och lång fredag!

torsdag 2 april 2015

Fröken eller fru? #blogg100 #bloggswe

033.
Skärtorsdag. Ja, jisses vad tiden går! För trettio år sedan gifte jag mig med mina barns far. Jag var väldigt gravid och hade en blå klänning som såg ut som en spinnaker på mig. Inte hade vi råd att köpa nytt bara för att vi skulle åka till rådhuset, så jag fick mormors gamla avlagda klänning. Jag såg tantig ut i mitt nyfriserade hår, tur det regnade så att lockarna raknade lite under den utflykten.

Jag gick fortfarande i gymnasiet och den blivande barnafadern låg i lumpen, så vi passade på när vi hade några lediga dagar på grund av påskhelgen. Min klassföreståndare fru Yhland hade en ovanlig vana att kalla oss fröken Strandberg, fröken Karlsson och så vidare. När jag kom tillbaka efter påsklovet, tilltalades jag fru Thornberg. Lite konstigt kändes det allt...

Fast det var väl den allmänna meningen på skolan att jag var konstig, dels för att jag blev på tjocken och inte "gjorde något åt det", dels för att jag valde att gifta mig så ung. Vi trodde nog båda två att det skulle vara vi för resten av våra liv och tyckte det var lika bra att få det överstökat innan bebisen kom. Praktiskt att alla har samma efternamn och så, liksom.

Således var jag knappt nitton år då och min förstfödde fyller alltså snart trettio. Det är ju otroligt vad snabbt tiden går! Det var ju nyss han var en liten bebis. Mycket vatten har flutit under broarna trots allt, så det där med att tiden flyger är väl som vanligt relativt överdrivet.

Apropå tiden så är det dags att förbereda lunchen, som blir en blomkål- och broccolisoppa. Katten Compiz kommer att bli glad, för kokt blomkål är en favorit. I princip allt är hans favorit i och för sig, men grönsaker är antagligen bättre än ost och cf.

Jobbar 14-22 idag och jag hoppas att det blir lika mycket att göra som sist kvällspass, för då känns det iallafall som om tiden går snabbare.
Ha nu en härlig dag och njut av lång ledighet, du som kan!

PS. Grattis moster Majan!

onsdag 1 april 2015

Nu måste jag berätta. #blogg100 #bloggswe

032.
Vi fastnade i en gammal, egentligen ganska dålig film igår, men ibland bara måste man se klart och skämmas över de grova skämten och framställningen av både färgade människor och kvinnor. Givetvis syftar jag på "Snuten i Hollywood 2" som egentligen befann sig i Detroit. Även om det är långt kvar till jämlikhet och jämställdhet har det blivit lite bättre sen -87.

Vi gick med andra ord till sängs alldeles för sent och följden blev såklart att sömnen blev därefter. Ytterst orolig, bara för att rädslan att försova sig på grund av nattsudd ökar hundrafalt. Därför är jag redo för sängen redan nu. Fast det ignorerar den rebelliska delen av mig, jag är väl inte så gammal att jag inte klarar ett nattsudd? Dessutom har jag sovmorgon i morgon...

Har du sett Specsavers reklam på TV? Jag tycker den är hysteriskt rolig, dels för att jag själv ser lika bra som bofinken Knut, dels för att jag ogillar måsar. Milt sagt, alltså. Tre "close encounter"-händelser i min barn- och relativa ungdom har snarare lett fram till en animåsitet, om skämtet ursäktas, mot just denna fågelart. Jo, jag har glasögon, förresten.

Den första händelsen inträffade när jag och min närmsta granne var på väg hem skolan. Bussen släppte av oss på torget och på vägen mot den beryktat grymma Godtemplarbacken som ledde hem till oss möttes vi som vanligt av en årskamrat på sin cykel. Han gick inte i samma skola och var alltid hemma före oss. Han var nog rätt kär i min klasskompis och cirklade runt oss fram till backen.

Innan vi ska gå över vägen blir vi stående en stund och då är det en mås som släpper en äcklig bajsladdning rakt i nacken på mig. Jag hade längre hår på den tiden och det blev full av måsskit, samtidigt som det rann nerför ryggen på mig. Cykelkillen skrattade så han välte, jag sprang hem uppför hela mördarbacken. (Ja, på den tiden kunde man fortfarande se mig springa)

När jag kom hem till mamma, fick jag sätta mig i badkaret varpå en tvagning av sällan skådat slag genast påbörjades. Det stank så vidrigt och jag vet inte hur många intvålningar och sköljningar som mamma utförde, men det kändes som om jag aldrig fick bort lukten. Gissa om jag duckade varje gång jag såg ett måskräk efter det?

Andra händelsen inträffade på altanen hemma på Godtemplargatan. Vi skulle grilla och det blev väl oemotståndligt för måsarna som var vana vid att en annan granne generöst delade med sig av fiskrens ute på gatan nedanför vårt hus. Måsskrället anföll alltså mig som var ställd att bevaka grillen och pappas spontana kommentar var: "tur att måsjäveln missade grillen". Jaha, bättre han träffade mig?!

Jaja, det hade ju i och för sig varit synd om maten hade förfarits, men den känslan och lukten, igen liksom?! Det var nästan för mycket för min unga och känsliga person.
Tredje händelsen var av något tveeggad natur. Jag var på väg i bilen till jobbet på Abba Seafood i Kungshamn. Gravid med tredje barnet och fruktansvärt illamående på morgnarna.

För dig som inte känner till Kungshamn och var Abbafabriken ligger, så är det en liten uppförsbacke innan vägen planar ut på en raka innan avfarten mot Smögen, när man kommer norrifrån. I backen anar jag en mås långt framme på vägen. Höll 50, laglydig som jag är; åtminstone då, när körkortet var relativt nytt och hade eländet väl synligt framför mig, stående på vägen.

Närmar mig, saktar in när ruggugglan inte reagerar som förväntat. Jag kryper fram, till och med tutar upprepade gånger och den flyttar sig inte ändå. När jag står nästan stilla, då lyfter han äntligen och får luft under vingarna. Alltså gasar jag lätt och är nöjd med att hönshjärnan hörde mina kvack till slut.
Vad händer? Den fullfjädrade idioten till pippi, vänder och flaxar rakt in i min vindruta!

Förstå hur förtvivlad jag blev när jag såg den virvla runt och landa bakom bilen! Mådde jag illa innan, så blev det ännu värre efter detta. Samtidigt kände jag någonstans att jag gjort allt jag kunde för att undvika denna närkontakten och att jag äntligen fått revansch för de tidigare. Hur mycket kustbo och djurälskare jag än är, så kommer jag aldrig att uppskatta måsar.

Skrattar bäst som skrattar sist? Jag bävar, vågar jag tro att rättvisa är skipad, eller har jag fortfarande en gås oplockad?

Hoppas det mås väl idag och må morgondagen bli än bättre!

PS. Filmen jag syftar på: Smash.