Oledig.

Om jag inte tappat bort mig helt och hållet är det tisdag idag och en hel vecka sedan jag gjorde ett inlägg här. Det har varit ganska mycket jobb och mer blir det innan denna vecka är över. Jag jobbade alltså torsdag, lördag-måndag, trodde jag skulle vara ledig idag och i morgon, men nyss ringde Bemanningen och frågade om jag kan jobba ikväll. Och det kan jag ju!

I morgon kommer jag dock inte att jobba, för då ska jag följa med mannen till Göteborg eftersom han ska rapportera hur det gått med Snoken. Snarkmaskinen, alltså. De har drop-in tider där, så jag släpper av honom och tar mig vidare till exempelvis Frölunda Torg för att leta presenter till lilla barnbarnet som fyller 4 år snart. Vackra kläder vill hon ha, flickebarnet.

Måhända hittar jag en eller annan bok på rean också. Jag ska försöka hinna skaffa madrasskydd och överkast till våra sängar, samt i bästa fall en dyna till bänken i köket. Helst färdig med klädsel och allt, men i värsta fall får jag väl sy ett. Jag sydde ett till kökssoffan för några år sedan, vilket nästan gav mig huvudvärk.

Det brukar gå bra när jag tar fram symaskinen, men jag får tänka hårt för att slippa momentet "gör om och gör rätt", om du förstår vad jag menar. Sömnad är inte min bästa gren, det gäller ju att tänka "ut och in" samt baklänges. Jag tänker hellre rakt, utan utsvävningar, åtminstone i skarpt läge. Fantasier, teorier och planer löper åt alla håll, men det ligger ju i sakens natur, anser jag...

Nåväl, vi får ju hälsa på lilla mamma i morgon, när vi ändå är i närheten. Jag har en illistig baktanke med det också. Vi måste sätta fart på henne så att hon börjar packa ihop sina saker inför hennes flytt, därför ska hon få en massa flyttkartonger av oss. Vi har, som du kanske vet, rätt många sådana. Jag hade gärna sett att jag kunde packa upp mer ur de dryga 100 vi har kvar, men vi har inte någonstans att härbärgera finporslin och prylar förrän vi hittat rätt möblemang.

När vi nu ska hinna det? Jag jobbar även torsdag, fredag och söndag denna vecka, nämligen. På lördag säger jag tack, men nej tack om de ringer, för då ska vi på kalas och jag behöver faktiskt vila lite med och laga mat och elda i kaminen. Nog för att jag lagar mat ändå. Igår blev det kycklingklubbor fyllda med blå Castello och till det stekte jag champinjoner.

I söndags var vi bjudna på middag hos min mormor och det är alltid trevligt och gott! I lördags åt vi helstekt fläskfilé med en snabblagad rödvinssås, eftersom middagen blev väldigt mycket senare än jag hade tänkt. Vi hade bokat tid med en försäljare av larm, tillika den förre ägaren av vårt hus, så det blev mycket prat om andra saker än just vilken typ av larm som passar våra syften bäst.

Såsen blev riktigt god ändå, man har ju sina tricks! I fredags besökte vi Bovalls Havsdelikatesser och gick därifrån med en stor och fin vitling. Både mannen och jag konstaterade att det nog var 30 år sedan vi åt det. Är det inte konstigt att den försvann från butikerna helt och hållet under så lång tid? Och varför? Det är en utmärkt torskfisk och billig är den, så löp och köp!

Idag ska jag hinna göra en fisksufflé innan jag åker till jobbet. Dock inte på rester från vitlingen, ty det blev det inga, utan från tidigare torskmiddagar. Och jag säger återigen som jag brukar säga, det är inte alls svårt att göra sufflé! Låt bara bli att slänga igen ugnsluckan, så är den snygg ända tills du sätter skeden i den när du tar för dig vid matbordet. Smält smör eller brynt, och lite räkor till är gott!

Nu ska jag hänga upp våra nytvättade lakan, det går ju inte an att vara helt sysslolös bara för att man tror att man är ledig en dag. Sedan ska jag börja klura på en matsedel för kommande dagar/veckor så att mannen och jag har lite bättre framförhållning och beredskap för oförutsägbara händelser och då menar jag framför allt ännu mer jobb...

Jag var på intervju hos en chef för tre avdelningar på Hunnebo-hemmet i fredags och jag tror det blir introduktion kanske redan nästa vecka. Så här års känns det nästan lite frestande att bara jobba inne, men samtidigt uppskattar jag omväxlingen med att jobba "ute på fältet", även om det inte är så mysigt med snö och blåst som viner runt öronen.

Vi får se hur det blir, kanske har jag närmare besked i nästa inlägg, när det nu kommer? Ha det gott och var rädd om dig i snöyran och halkan!

Fiat lux.

Min debut i Kommunens tjänst blev tidigarelagd i söndags, sålunda gjorde jag min första dag alldeles själv igår. Givetvis fick jag hjälp av de rara kollegorna när så behövdes. Exempelvis fick jag inte min läkemedelsdelegering förrän vid lunch, därför räddade Elin mig hos min första vårdtagare på morgonen. Sedan gick det bra att klara resten själv.

Sköterskan som skulle ge mig delegeringen visade sig vara en gammal skolkamrat och hon utbrast "Är det du?" när jag kom in till henne för påskriften. Har man bytt namn några gånger hjälper det inte hur mycket andra försöker förklara vem jag är trots att min syster redan jobbar i huset. Att jag dessutom varit borta ett antal år gör ju inte saken lättare. Folk glömmer fortare än man vill (?) tro.

Ibland måste man helt enkelt ha ett ansikte för att förstå vem det handlar om och så är det för de flesta av oss tror jag. Det är många år sedan jag jobbade i min hemkommun och även om jag har många gamla klass- och arbetskamrater som fb-vänner är det många fler jag tappat kontakten med helt och hållet under alla dessa år. Helt naturligt, eftersom vi har olika intressen och aldrig ses numera...

Mannen och jag börjar komma i ordning i huset nu. Förra vecka var det lite stiltje eftersom mannen jobbade utanför hemmets fyra väggar. Om vi nu ska skapa oss ett gemensamt hem, bör båda vara med i och på idéerna som flyger som projektiler genom huvudet. En kväll när jag inte kunde somna kom jag på en jättebra idé om hur vi ska lösa en del av belysningsproblemen i köket.

Jag fick dock vänta tills mannen kommit hem dagen efter för att lägga fram den för godkännande. Därmed återvinner vi två "gamla" armaturer och slipper skaffa nytt, det gillar jag! Och plånboken, förstås. Vi var ändå tvungna att skaffa två lampor till TV-/gästrummet och två fönsterlampor till vardagsrummet i lördags, men då har vi i alla fall bara kommit halvvägs med belysningen.

Att det ska vara så himla svårt att hitta en soffgrupp som vi gillar hade jag aldrig anat. Det är inte på något sätt så att vi inte kan komma överens, det är bara det att vi har vissa kriterier som måste uppfyllas. Man ska kunna sitta upprätt i en soffa eller fåtölj så att man slipper ha hjälp att ta sig ur dem. De ska också ha ben och bra höjd på desamma, för att det ska bli lättstädat.

Sittgruppen ska vara "nätt", men inbjudande, helst i en lagom grå nyans och ha plats för färgglada kuddar. Divandelar och djupa sitsar går alltså helt bort. Vill man ligga och slappa har vi sängar och så småningom också en mysavdelning med min gamla bäddsoffa i gillestugan eller eventuellt i gästrummet. Vardagsrummet ska vara helt TV-befriad och sällskapsvänlig för alla åldrar och fasoner.

Där ska vi också ha plats för de stora middagarna och kalasen när vi har kommit så långt. Jag vill förstås ha upp gardiner i fönstren, men det är vanskligt att skaffa dem före möblerna är på plats. Och återigen, vilken lampa ska vi ha över matsalsbordet respektive soffgruppen? Skynda långsamt är nog bra, men det är frustrerande att inte bli klar någon gång. Otålig, jag? Nähädå!

Enda gången jag har nästan hur mycket tålamod som helst är när jag lagar mat. Då får det ta tid och jag kan hålla på i timmar med att koka fond och gotta till såsen tills jag är nöjd. Ibland är förstås hungern för stor eller så finns det inte tid tillräckligt av andra anledningar och då gör det inget om det går snabbt heller. Tjocka revben tar inte så lång tid tillaga om man inte vill ha dem torra...

Under tiden de står i ugnen och släpper ifrån sig god steksky till såsen skalar man och skivar potatis och lök till portionsgratänger, vilka verkligen inte tar lång tid att få klara bredvid revbenen. När jag vänt på revbenen och hällt av skyn i en kastrull brukar jag ösa på en skvätt vatten till och låta dem gå klart, vilket tar sammanlagt ca 45 minuter och spjällen är saftiga och goda.

Apropå kastruller, så har jag nu fått ta bort fyra som inte passar på induktionshäll. Två var självklara, eftersom de var av aluminium, men mannens två tjockbottnade 2-liters kastruller hade lite oväntat otillräckligt magnetiska egenskaper. Men med de IKEA-kastruller jag själv skaffade för flera år sedan behövde vi bara komplettera med en ny, också från IKEA, för att täcka alla behov.

Och så har vi ju slökokar'n och Multin för härliga långkok! De är så bekväma och bra att ha när man vill ha ärtsoppa, köttgryta, oxkind, rotmos och fläsklägg eller som igår, rimmad oxbringa.

Mannen laddade och sedan mosade jag ihop rotsakerna med liten smörklick och lite mjölk. Jag vet, det är inte rätt enligt vissa, men jag tycker rotmoset blir godare på mitt vis. Jag behövde inte tillsätta några kryddor alls till moset, ty mannen hade feeling och spadet blev gudomligt gott, så det sparades förstås! Det får nog bli soppa någon dag.

Dock inte idag, jag har nämligen tinat upp torsk och lite räkor som jag tänkte lägga både tid och kärlek på. Inte för att fisk ska tillagas speciellt länge, men den mår fint av att få gå på låg temperatur under lite längre tid än man gjorde förr. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska tillreda och servera den, men det har jag tid att tänka på en stund till, eftersom mannen inte är hemma på ett tag.

Lämpligast är nog ändå att använda ugnen och på det viset få upp temperaturen i köket, där det för närvarande endast är 17 grader. Tillräckligt kallt för att jag ska ta en kopp te till min spartanska lunch bestående av bröd och revben. Ja, jag vet att vi har en kamin i köket. Jag vet inte hur den fungerar bara, har inte haft tid att läsa på och har inte lust att utsätta mig för att det inte blir drag i skorstenen.

Kanske testar jag ändå, det beror sig på en massa saker; till exempel hur många värmeljus vi har kvar, om det blir ännu kallare och hur modig jag är idag. Det vore hemskt tröttsamt att behöva vädra ur hela huset om det blir fel, för dels är risken stor att katterna rymmer, dels blir det iskallt och jag börjar precis få upp värmen i fingrarna, tack vare teintaget.

För övrigt hoppas jag att du har en fin tisdag och är rädd om dig i snön!

PS. Fiat lux är latin och betyder varde ljus och har alltså inget med bilmärket att göra, gud bevars!

Upplysning.

Det är redan fredag och vad har hänt? Ingentingen med den nya sängen, för lagernissen jag pratade med om bristen på gängor i sängbotten i förra veckan återkom i onsdags (!) och meddelade mannen att det inte går att sätta dit dem i efterhand. Nähä?! Det var ju solklart redan från början egentligen, så vi begriper inte varför det skulle ta en vecka för dem att komma på det.

Därför ska vi få en ny säng. Jag tycker vi ska få sängbord eller något annat vi ändå behöver som kompensation för omaket. Det andra omaket med en icke fungerande induktionshäll löste sig, som tur var igår, tack vare en mycket trevlig ung man från Electrolux som bytte ut alla eltekniska komponenter i den och såg till att alla clips satt där de skulle.

Äntligen kunde vi samla ihop oss och både laga mat, äta densamma och sova på en och samma adress! Vi unnade oss att äta innan vi hämtade katterna. De var lite "låga" till en början förstås, men snart hade de hittat både toalett och mat, och började gnugga in sig på alla dörrposter och annat som inte redan hade deras och våra doftmarkörer.

Vilar lite efter husesynen...

Som jag förutspådde sov vi allihop i sängen, åtminstone delar av natten. Katter är ju trots allt nattdjur och både äter och går på toa när vi inbillar oss att de snällt sover där det passar dem bäst. Om inte annat så märker man det om man inspekterar kattoaletten. Den behöver alltid tömmas på morgonen. Och på kvällen. Speciellt när de numera samsas om en. 

Så småningom kommer de få tillgång till en toalett i källaren också, men eftersom värmesystemet inte verkar fungera som det ska håller vi dörren dit ner stängd. Vi avvaktar med att släppa ut katterna i trädgården, dels för att det är snö och det gillar de ändå inte, dels för att de ska veta att det är i detta huset de hör hemma på riktigt nu, så de inte börjar knata iväg.

Inte för att risken är speciellt stor, för de är gamla och bekväma samt, i framför allt Compiz fall, ganska mesiga av sig. Han vill helst ha sina slavar i närheten. Mayzan är lite morskare, men har inte brukat gå så långt bort från huset där alla bekvämligheter finns och det tycker jag är bra, för hon backar inte om hon blir utmanad av någon annan katt om hon råkar kliva in på annans revir...

När spishällen blev lagad igår blev jag på så väldigt gott humör att jag åkte iväg för att hämta middagsmat på Kustcharken. Det blev förstås lite godis till mannen också, det vill säga beef jerky och lite salami till smörgåsarna. Men killen där skörtade upp mig, för det stod att salamin kostade 33:-/hg, vilket är ganska saftigt redan det, men slog in 55:-/hg.

Det blev i alla fall riktiga fläskkotletter till middag och det var gott! Jag var så hungrig att jag glömde ta kort på maten, men du vet nog vad jag menar med riktig kotlett ändå. I förrgår åt mannen och jag lasagne till lunch, så det blev en lättare middag när han kom hem från sitt vikariat på USA Parts & Service i Munkedal. Han hjälper alltså en vän och kund så att Göran kunde åka på semester med sin Maria, för det tycker vi att de behövde och unnar dem det så hjärtans gärna.

Mannen kan ju jobba med sitt där med, så alla är nöjda och glada. Utom möjligen jag, för jag vill hämta lampor, sängbord, soffor, vitrinskåp och bord. Genast och med en gång, helst igår. Fast jag har haft att göra ändå, med att lära mig hitta i Hunnebostrand och på landet i Hemtjänstens bilar och med så underbara kollegor som lärare och ciceroner.

Jag har också gått en utbildning för läkemedelsdelegering och har skrivit ut mitt diplom, för att ta med det till ansvarig sjuksköterska på Hunnebo-hemmet, så att hon kan godkänna mig och jag kan vara till ännu större nytta för de som anställt mig. Jag ska förresten på intervju hos en av hemmets avdelningschefer nästa fredag, för timanställning där också eventuellt.

Var de från Munkedal som var intresserade av mina tjänster tog vägen vet jag inte, men jag får väl höra av mig till dem om jag inte tycker jag får tillräckligt många uppdrag i hemkommunen. Jag har också varit inne på de apotek som finns och poängterat att jag är tillbaka och tillgänglig än så länge, vi får se vart jag landar i allt detta.

Nej, jag har inte glömt bilden på den lättare middagen, jag gjorde bara en så kallad utsvävning i hur verkligheten ser ut i våra liv just nu.

Där kom den, då ja! Grillad kycklingklubba kryddad med spiskummin och chili. Broccoli och morot med färskpressad citron och en klick smör. Enkelt och gott!

Idag ska jag hämta fisk, det är ju ändå fredag. Mannen slutar lite tidigare idag, redan klockan fem. Det blir bra, för vi måste nog fortsätta fundera på var och vilka sorters eluttag vi ska sätta upp. I köket är vi i mål, liksom i vardagsrummet, på pappret åtminstone. Men det finns ju några fler rum att lysa upp och apparater som kräver el. Man kan aldrig ha för många eluttag! Så är det bara...

Sedan ska vi bara hitta armaturer som passar. Det är inte det enklaste heller, men jag tror det ska gå fint om vi bara tar oss tid att titta närmare på utbudet. I morgon...

Ha en fin helg nu och var rädd om dig i trafiken och annars också!

Ogängat.

Vårt hus börjar likna ett hem nu. Mannen har ett fungerande kontor, vi har fått våra sängar, även om det förstås fattades gängor i de förborrade hål där plattan som håller madrassen på plats skulle skruvas fast. Här åker vi till Mio och skaffar fina sängar för att inte råka ut för det inte alltför ovanliga IKEA-felet, saknade skruvar och så blir det såhär?!

Hilding Anders-sängar byggda av hantverkare i Sverige. Inte för att jag är snobbig eller blint litar på att ett "finare" varumärke per automatik borgar för hög kvalitet, men nu blev jag väldigt besviken. Jag handlar gärna på IKEA och kundservicen där har aldrig någonsin fallerat om det saknats något i det platta paketet. Dagen efter har det legat i min brevlåda, så det är inte det.

Jag ringde lagergubbarna på Mio direkt och de kommer på torsdag för att se om de kan åtgärda felet. För så är det tydligen, att ut till våra tassemarker kör de bara en gång i veckan. Det ska bli intressant att se vad de gör åt det hela. Det är ju inte så att sängen inte går att använda, men madrassen ska ligga stilla när man ställer in den för att läsa morgontidningen, lösa korsord eller vad man nu gör...

The Cable Guy kom på fredagen och det var en trevlig fyr. Han spred sågspån i det blivande TV- och gästrummet när han borrade hål i taket för antennsladdens skull, men det gjorde ingentingen. Han är den andre, förutom Viasat-människan, som sagt att det är bättre kvalitet på TV-bilden med parabol, jämfört med fiber. Folk byter tydligen tillbaka från fiber efter ett tag, för att de inte är nöjda.

Så mannen gjorde antagligen rätt val. Med tiden kanske det blir bättre kvalitet, men då kan vi ju koppla på TV:n till fibernätet om vi vill. Tråkigt nog är vi inte särskilt nöjda med den nya Cadillacen. Den är inte på långa vägar lika lyxig som den gamla. Den är förvisso utan plåtskador, och har lite mer "grrrrr" när man petar på bensinpedalen, men manuell inställning av ratten och bara i höjdled?!

Jag kan ju tycka, bortskämd som jag är, att den ska kunna ställas om i djupled också. Å andra sidan, ratten är begåvad med värme och det gillar jag, men ändå. För övrigt är det lite lustigt hur snabbt man vänjer sig vid att köra automatväxlad bil. Detta låter kanske fånigt, men min lilla Pärla har jag inte kört sedan i tisdags och jag trampade på bromsen först, istället för på kopplingen idag.

Jag bestämde mig för att åka till ÅV med gamla tidningar och tomflaskor när jag hade gjort klart i huset för idag, nämligen. Mannen är på bandmöte och fick låna min "Silver Bullet" (Cadillacen är alltså silverfärgad och går som ett skott), jag kände att pickupen var överkurs, så Pärlan fick återinträda i tjänst. Han är väldigt liten och behändig, manuellt växlad dock, så jag fick tänka till...

Min hjärna är överarbetad, men jag tror att det var i torsdags jag gjorde någon sorts risotto-pytt, fast med matvete och det som gick att skrapa ihop till en middag. Det är så hemskt få eluttag i vårt nya hem, och det är ju en evinnerlig tur att mannen är händig med sådant också, men tiden gick fort och vi hade inte lust att åka och skaffa mat, så jag återanvände kyckling ur frysen.

I fredags hämtade jag bröd, pålägg och andra färskvaror i vår lokala Ica-affär, samt detta från fisk- och skaldjursbutiken på samma torg:

Där kommer jag att bli stamkund! Stora fina kräftor, perfekt salta räkor och god krabba! Vi blev mätta och glada, så även katterna. Igår åt vi entrecôte med hasselbackspotatis och grönpepparsås. Grönpeppar'n var torkad, så jag hällde ett par matskedar av dem i en äggkopp och dränkte dem i whisky, så det skulle bli lite fart på dem.

Såsen gjordes på följande sätt: En halv gul lök, finhackad, frästes blank i smör, därefter åkte grönpeppar'n ner, förutom det mesta av whiskyn (den tillsattes senare), en halv buljongtärning, någon deciliter grädde och en klick cf. Detta fick koka ihop en stund, och smakades av med svartpeppar, lite senap (hade ingen dijon i rätt kyl, funkade fint med Apotekets). Ja, sedan var det bara att äta!

Satte igång Multi Cooker'n igår, med grytbitar av nöt i, vilket blir vår middag idag. Jag hämtade haricot verts och godis, ja lösgodis alltså, för att jag kände ett oemotståndligt sug efter det efter ÅV-turen. Tre kolor och några få bitar har jag stoppat i mig, det var inte så gott som jag inbillade mig. Det är länge sedan vi hade godis hemma, så mitt behov är antagligen pms-relaterat. Vi säger så i alla fall.

Mannen har hört av sig och är på väg hem, snart blir det middag med andra ord. Jag tänkte roa mig med att titta på det nya matlagningsprogrammet så länge. Kockakademin, tror jag att det heter. Vi har haft så mycket annat att göra än att se på TV på sistone, så jag vet inte vad som väntar. Du kanske har sett något avsnitt? Är det inte trevligt finns det andra kanaler, eller korsord...

Ha en skön söndagskväll, så länge den varar för dig och en fin kommande vecka!

Bakslag.

Tiden går väldigt fort när man har roligt sägs det, men den går fort annars också! I söndags slet vi som djur för att lämna Eklanda i acceptabelt skick. Vi hade redan kommit överens om att flyttstädning var meningslöst, eftersom de nya ägarna ska renovera rubbet, men toaletter och så bör ju vara fräscha och trevliga och allt annat ska vara tömt och borta eller enligt överenskommelse.

Vi har åkt på några bakslag under denna resa och idag kom det bilder på en fuktskada under parketten i vardagsrummet. Då känns det väldigt skönt att ha gjort en besiktning och att ha en försäkring som täcker dolda fel. Riktigt tråkigt att det försenar arbetet för de nya på adressen tycker vi förstås, men detta vare sig visste vi om eller kunde gissa oss till, eftersom parketten var oskadd.

Till de goda nyheterna hör att vi nu har hämtat hem en ny Cadillac (till mig) och jag ska lägga ut Pärlan till försäljning. Jag ska läsa igenom instruktionsboken till min nya bil, för det finns så många knappar, rattar och andra detaljer som är bra att känna till. Man ställer till exempel in säte, ratt och speglar så att det passar två olika förare och styrs med vilken nyckel man öppnar och startar med.

Så var det även i mannens gamla. En del är likadant, men det skiljer en hel del också. Det är mer rattar än tryckreglage i "min". Och den största skillnaden är den som är den mest irriterande, förstås. Armstödet är så mycket kortare i min bil, beroende på att det finns en mittkonsol för växelspaken. På mannens satt den på ratten och tog inte upp dyrbar plats. Nå, jag vänjer mig nog...

Idag åkte mannen iväg till Göran i Munkedal för att byta kylet i pickupen och praktisera inför nästa veckas semestervikariat. Jag gick bort till huset för att packa upp lite mer, mäta fönster och flytta kartonger till rätt rum. Våra täcken och kuddar gör sig bättre i sovrummet än i garaget, exempelvis. Det var något av det sista som packades ner i söndags och packades ur i måndags. Tror jag.

Jag blir lite "veckevill" och har inte sovit ikapp än. Men jag vet med säkerhet att imorgon kommer våra nya sängar! Det ska bli spännande att undersöka reglagen på dem med. Jag undrar om det är lika nödvändigt med ergonomisk kudde i en ställbar säng? Sådana har jag använt i många år nu, ända sedan jag fick en av min snälla mormor, och det passar mig mycket bättre än vanliga kuddar.

När man är lite för trött är det bra att äta regelbundet, har jag hört. Det har blivit lite sisådär med det på sistone. Ännu mer än vanligt alltså. Med andra ord är det tur för oss att vi får lite struktur på våra dagar från och med nästa vecka. Idag glömde vi äta frukost båda två, därför blev det tidig middag. Det berodde i och för sig på att mannen skulle åka och repa också.

Vi äter dock alltid middag. I måndags lagade jag mat för första gången på en vecka! Jag hittade fläskkött i frysen och även om det var lite frysskadat var det inte värre än att det blev en het och värmande gryta tillsammans med broccoli, morot, selleri, lök, vermouth, grädde och cf, bland annat.

Igår festade vi till det med skrei som vi hittade i Mölndal, medan vi väntade på att få hämta min pansarkryssare och fikade på Kaffebubblan.

En vitvinssås av enklare och snabbare art blev det och det funkade alldeles utmärkt det med! Jag fräste schalottenlök i smör, hällde på ca 1½ dl vin, en fiskbuljongtärning och lite grädde. Det fick koka ner och sedan hällde jag på ca 1 dl cf och vermouth. Sherryflaskan är på fel ställe, men det fungerar fint ändå.

Idag gjorde jag en snabb köttfärssås, för en gångs skull. Har jag bråttom brukar jag riva palsternacka, morot och rotselleri, annars finhackar jag dem och låter såsen puttra ett par timmar, men mannen skulle ju iväg, som sagt. Eftersom vi inte hunnit få upp så mycket lampor väljer jag att stanna hos katterna och läsa instruktionsbok och titta på "Mästerkocken".

Och där började det, så god kväll på dig!

Intressant?

Som du förstår har det varit en hektisk vecka, men igår gick flytten och det gick som smort! Vi har packat, slängt, rensat och packat sedan förra inlägget. Vi tog paus i tisdags kväll och åkte till Bovall med katterna för att skona dem så mycket som möjligt. Och för att mannen skulle underteckna de sista handlingarna och banken göra sitt i onsdags.

Nycklarna blev våra och vi åkte till vårt nya hem (via Hemtjänst Norr för att hämta mitt avtal, vilket ska skickas in till a-kassan), för att se det helt tomt och känna in oss ytterligare och planera vidare. Alltså var det sedan bara att lämna katterna i systerns säkra händer och åka tillbaka för att lägga in en extra växel och packa vidare.

När vi la oss på kvällen visste vi att flyttgubbarna skulle komma vid 12-tiden dagen därpå. Vi sov inte alls bra någon av oss och gav upp att sova långt tidigare än vanligt och det var väl tur det, för när mannen hämtade kaffe kvart i sju kollade han sin telefon och då fanns ett meddelande att de skulle komma halv nio. Hoppla, hopp ur sängen och jobba på!

De lastade in allt vi redan packat och lite till, jag packade så att svetten lackade för att hålla jämna steg med Leo, medan Bengan pekade med hela handen och såg till att nästan allt redan var färdiglastat på sena eftermiddagen. Även min Goldie...

Jag hoppas att länken fungerar, det är första gången jag laddar upp en egen film, så ha överseende med mig och mina tekniska kunskaper om det inte vill sig som jag vill, är du snäll.

Vi jobbade sent, men till slut sa våra ryggar "stopp" och vi stapplade in i duschen, borstade tänderna och ramlade i säng. Inte sov jag bra den natten heller, och klockan ringde halv sju, ty Bengan hade utlovat att de skulle vara hos oss halv åtta. Så blev det inte, men bara tjugo minuter senare. Efter 50 minuters effektiv packning och lastning sa "chefen" att de var klara att åka...

De skulle äta frukost på vägen, "så ni kommer kanske först" till destinationen, sa han. Herreje, jag stod och tömde frysen och skulle torka ur den, kylen och lite annat, samt se till att köksbänkar och allt annat var rent. Mannen stod och stampade och ville hiva in det sista på Pickupen, "gömma nyckel" och komma iväg bums.

Han åkte iväg ganska exakt en timme efter flyttbilen och jag kände mig hopplöst sen, seg och efter. 9.50 satt jag i bilen och kom på att jag gått ifrån min handväska med laddare, almanacka och andra bra-att-ha-saker. Åker dock iväg en minut senare och känner att Eagles "Long road out of Eden" är det enda rätta att lyssna på, en dag som denna. Från ett Eden, till ett annat...

När jag rullade nerför mot K-Rauta ringde min mobil. Man måste ha handsfree i rullande bil numera, så jag fick svänga in på en bussficka för att svara. Uppringaren hade nämligen riktnummer för Munkedal och jag har skickat intresseanmälan för tim- och sommarvikariat inom äldreomsorgen även i den kommunen, och jag ville ju inte missa en chans till anställning.

Ytterligare fem minuter sen fortsatte jag min färd, efter att ha bett personen i andra änden av tråden att ringa mig nästa vecka, för jag "är mitt uppe i en flytt" och hade verkligen inte ordning på mina tankar eller vem "hen" representerade. Jag har blivit uppringd och kallad intressant av en annan inom den kommunens äldreomsorg och visste inte om det var en följd av det eller ett nytt intresse.

Det är alltid trevligt att vara intressant och eftertraktad, och i vår familj är vi uppenbarligen två. Mannen fick en fråga om intresse, tillgänglighet och kompetens för ett nytt bandmedlemskap häromdagen. Jag hade bättre kunskap om bandet i fråga än mannen själv, så jag sa JA, JA, JA! Det är precis du och vad du känner för. Sedan lyssnade han...

Vi fick leta upp några filmer där han ger prov på vad han kan och den som frågade tyckte det var "great". Resten av bandet får ju säga sitt förstås, innan något bestäms. Men tack, Tips-Tåmpa, för att du är en så god vän och kontaktförmedlare! Visserligen blir det kanske en 30-mils resa i veckan för mannen i fortsättningen, men om repen är effektiva och givande är det inget att prata om, anser jag.

Tillbaka till flytten. Flyttgubbarna kom fram till vår adress tjugo minuter efter att jag kom dit, 11.20. De var tvungna att ta en annan väg än den rakaste, på grund av en trafikolycka och unnade sig en lång brunch på Rasta Håby. Mannen och jag unnade oss inte någon frukost. Eftersom vi är usla på att äta något som helst tidigt på dagen, så blev det ingen mat förrän gubbarna baxat ner Goldie från släpet, kopplat på detsamma till lastbilen och åkt hem igen.

Maten stod mamma och pappa för, men inte förrän vi blivit välkomnade med bubblor och kramar. Den lasagnen är nog den godaste jag någonsin ätit! Visst är det ibland så att hungern är den bästa kryddan, men det är också omtanken. Min fina mormor visade också omtanke idag, då hon ringde och hörde hur det gick för oss och undrade om vi ville äta middag hos henne. Om vi ville!!

Rotmos och fläsklägg fick vi och himmel, så gott det var! Även om vi faktiskt åt frukost idag. Vi fick kaffe och glass också och sedan åkte vi hem och packade upp resten av köket och mannen fixade wifi-uppkopplingen. Nu är det bara resten kvar, men vi ska ta det i lagom tempo och inte stressa ihjäl oss. Det är bättre att göra rätt från början, än att göra om samma sak flera gånger, eller hur?

Tillbaka till Eden (letade länge, men hittade inte någon bättre version på Youtube, men försök gärna på Spotify, eller lyssna igenom hela plattan) i morgon en "kortis", för att göra klart det sista och krama om Stefan som har den goda smaken att ta över vårt fina kök. Förhoppningsvis är vi tillbaka till nya Eden på kvällen och kan fortsätta packa upp ungefär 140 flyttkartonger till...

Ha en fortsatt trevlig helg, hoppas du tittar in igen och ser hur det går för oss, i en blogg nära dig!