Restskatt.

Passar väl på att skriva ett inlägg, eftersom jag är gräsänka, redan har ätit middag (rester ur frysen) och inte vill att min bok tar slut förrän mannen kommer hem med den han tog med sig. Jag har en katt som brummar bredvid mig, diskmaskinen skvalpar på och i källaren går tvättmaskinen för andra gången idag. Med andra ord är förutsättningarna optimala för att berätta vad som hänt under veckan som gått.

Rester till middag; gammal rostasbiff, gammal tomatsås, men nykokt pasta...

Jag var ovanligt arbetslös förra veckan, vilket jag förlorar en massa pengar på och det är inte kul, men nu är jag ju inte synsk och a-kassans regler är som de är, därför får man gilla läget och allt annat blaha, blaha. Idag är jag uppenbarligen också arbetslös, dock inte sysslolös och veckan är bättre bokad än förra, vilket känns bra.

Mannen har påbörjat sin nya anställning och har således åkt till den jättestora staden med stort S för att få arbetsutrustning och nya lärdomar. Han åkte igår, med snarkmaskinen och packning för ett antal dagar. Vad jag vet har åtminstone en god vän hört av sig för en dejt under tiden han är där, så han kommer nog inte sitta ensam på hotellrummet varje kväll i alla fall.

Nu vet jag ju förvisso att han trivs bra i sitt eget sällskap, precis som jag, men budgetrum är inte lika trevliga som vårt hem, därför tycker jag han ska passa på att träffa trevliga människor och ha det så bra det bara är möjligt. Eller vill jag verkligen det? Han har ju boken med sig som jag vill åt!

Själv ska jag jobba både i morgon och på torsdag, så jag lär träffa många härliga människor och kommer att njuta av lugn och ro mellan passen. Med min bok, vilken snart är utläst. Hur ska jag göra för att få den att räcka tills mannen är hemma med nästa bok? Och hemska tanke, har han ens hunnit läsa ut den under tiden?!

Numera har vi bra läslampor i sovrummet också, och då läser man ju gärna en liten stund till. Eller i soffan, där nya fina läslampor också lyser upp tillvaron. Även TV-/gästrummet har fått nya lampor. Till och med en läslampa då jag ställde in den gamla, av modern fådda läslampan där, så jag kan läsa när mannen tittar på TV. Men fönsterbelysning hittade vi också förra veckan.

Läsare med gott minne har sett skålen med ljus förut, på matbordet i Eklanda. 

Mannen blev så rastlös i torsdags att vi åkte och shoppade loss på just lampor. Vi vill ha ljus i vårt hus och är jättenöjda såhär långt. Nu är det bara köket som behöver lysas upp på en synnerligen mörk vägg, hur vitmålad den än är. Jag väntar på att en bekant ska dyka upp vilken dag som helst och förhoppningsvis hjälpa oss på traven med nya eluttag och -brytare.

I fredags hade mannen och de andra pojkarna i Sven B Good and The Blues Stompers ett gig på Bar Kom. Jag agerade privatchaufför, råddare och fotograf. Just denna kväll var det en ovanligt fåtalig publik, vilket jag hörde kunde bero på att Bluesbåten hade kalas för med sina medlemmar, vilka alltså är den vanligaste publikkategorin även på Bar Kom. Nåja, publiken får en chans till, i januari...

På lördagen jobbade jag på Apoteket i Hunnebo. Tre timmar går fort då vi hade ganska lagom att göra hela tiden. Sonen kom till oss på kvällen och vi tittade på film innan det var dags att sova. Det tyckte jag i alla fall och stängde helt sonika av alla apparater. Sonen sov ändå halva dagen och kom inte upp förrän jag hotade med kall frukost. Ägg och bacon gör sig bäst varmt, nämligen.

Jag skjutsade hem sonen på eftermiddagen och lagade ännu lite senare en gryta tillsammans med mannen. Vi hittade en bit picnicbog som jag skar ner medan mannen stekte i omgångar. Asiatiska smaker i form av Bongs heta fond fick lägga smakgrunden och färsk ingefära, egenodlad chili och vitlök, broccoli, samt morot fick komplettera.

Det blev himla gott och räckte till lunch för både mannen och mig igår. Jag jobbade då på Apoteket på Torp och mannen fyllde magen innan han åkte iväg. Som sagt, det är bra med rester och det blir billigare i längden att laga mer mat än vad som går åt för dagen. Oftast godare också, så man vinner mycket på det, även tid.

I morgon vet jag inte om jag ska laga mat, det får dagsformen avgöra. I så fall blir det nog fisk av något slag. Snabbmat, du vet...

Ha en fin kväll och auf Wienerschnitzel!

Upplysning.

Det är redan fredag och vad har hänt? Ingentingen med den nya sängen, för lagernissen jag pratade med om bristen på gängor i sängbotten i förra veckan återkom i onsdags (!) och meddelade mannen att det inte går att sätta dit dem i efterhand. Nähä?! Det var ju solklart redan från början egentligen, så vi begriper inte varför det skulle ta en vecka för dem att komma på det.

Därför ska vi få en ny säng. Jag tycker vi ska få sängbord eller något annat vi ändå behöver som kompensation för omaket. Det andra omaket med en icke fungerande induktionshäll löste sig, som tur var igår, tack vare en mycket trevlig ung man från Electrolux som bytte ut alla eltekniska komponenter i den och såg till att alla clips satt där de skulle.

Äntligen kunde vi samla ihop oss och både laga mat, äta densamma och sova på en och samma adress! Vi unnade oss att äta innan vi hämtade katterna. De var lite "låga" till en början förstås, men snart hade de hittat både toalett och mat, och började gnugga in sig på alla dörrposter och annat som inte redan hade deras och våra doftmarkörer.

Vilar lite efter husesynen...

Som jag förutspådde sov vi allihop i sängen, åtminstone delar av natten. Katter är ju trots allt nattdjur och både äter och går på toa när vi inbillar oss att de snällt sover där det passar dem bäst. Om inte annat så märker man det om man inspekterar kattoaletten. Den behöver alltid tömmas på morgonen. Och på kvällen. Speciellt när de numera samsas om en. 

Så småningom kommer de få tillgång till en toalett i källaren också, men eftersom värmesystemet inte verkar fungera som det ska håller vi dörren dit ner stängd. Vi avvaktar med att släppa ut katterna i trädgården, dels för att det är snö och det gillar de ändå inte, dels för att de ska veta att det är i detta huset de hör hemma på riktigt nu, så de inte börjar knata iväg.

Inte för att risken är speciellt stor, för de är gamla och bekväma samt, i framför allt Compiz fall, ganska mesiga av sig. Han vill helst ha sina slavar i närheten. Mayzan är lite morskare, men har inte brukat gå så långt bort från huset där alla bekvämligheter finns och det tycker jag är bra, för hon backar inte om hon blir utmanad av någon annan katt om hon råkar kliva in på annans revir...

När spishällen blev lagad igår blev jag på så väldigt gott humör att jag åkte iväg för att hämta middagsmat på Kustcharken. Det blev förstås lite godis till mannen också, det vill säga beef jerky och lite salami till smörgåsarna. Men killen där skörtade upp mig, för det stod att salamin kostade 33:-/hg, vilket är ganska saftigt redan det, men slog in 55:-/hg.

Det blev i alla fall riktiga fläskkotletter till middag och det var gott! Jag var så hungrig att jag glömde ta kort på maten, men du vet nog vad jag menar med riktig kotlett ändå. I förrgår åt mannen och jag lasagne till lunch, så det blev en lättare middag när han kom hem från sitt vikariat på USA Parts & Service i Munkedal. Han hjälper alltså en vän och kund så att Göran kunde åka på semester med sin Maria, för det tycker vi att de behövde och unnar dem det så hjärtans gärna.

Mannen kan ju jobba med sitt där med, så alla är nöjda och glada. Utom möjligen jag, för jag vill hämta lampor, sängbord, soffor, vitrinskåp och bord. Genast och med en gång, helst igår. Fast jag har haft att göra ändå, med att lära mig hitta i Hunnebostrand och på landet i Hemtjänstens bilar och med så underbara kollegor som lärare och ciceroner.

Jag har också gått en utbildning för läkemedelsdelegering och har skrivit ut mitt diplom, för att ta med det till ansvarig sjuksköterska på Hunnebo-hemmet, så att hon kan godkänna mig och jag kan vara till ännu större nytta för de som anställt mig. Jag ska förresten på intervju hos en av hemmets avdelningschefer nästa fredag, för timanställning där också eventuellt.

Var de från Munkedal som var intresserade av mina tjänster tog vägen vet jag inte, men jag får väl höra av mig till dem om jag inte tycker jag får tillräckligt många uppdrag i hemkommunen. Jag har också varit inne på de apotek som finns och poängterat att jag är tillbaka och tillgänglig än så länge, vi får se vart jag landar i allt detta.

Nej, jag har inte glömt bilden på den lättare middagen, jag gjorde bara en så kallad utsvävning i hur verkligheten ser ut i våra liv just nu.

Där kom den, då ja! Grillad kycklingklubba kryddad med spiskummin och chili. Broccoli och morot med färskpressad citron och en klick smör. Enkelt och gott!

Idag ska jag hämta fisk, det är ju ändå fredag. Mannen slutar lite tidigare idag, redan klockan fem. Det blir bra, för vi måste nog fortsätta fundera på var och vilka sorters eluttag vi ska sätta upp. I köket är vi i mål, liksom i vardagsrummet, på pappret åtminstone. Men det finns ju några fler rum att lysa upp och apparater som kräver el. Man kan aldrig ha för många eluttag! Så är det bara...

Sedan ska vi bara hitta armaturer som passar. Det är inte det enklaste heller, men jag tror det ska gå fint om vi bara tar oss tid att titta närmare på utbudet. I morgon...

Ha en fin helg nu och var rädd om dig i trafiken och annars också!

13 år.

Lördag. Fast det känns som fredag för mig, eftersom jag har jobbat idag. Jag vet inte om det är för att jag är hopplöst gammaldags eller bara gammal, som det känns fel att jobba på helgen. Nog för att jag har jobbat många lördagar och helger i mitt liv, men det finns ett motstånd till detta otyg. Mitt första avlönade jobb var på Esso i Bovall där jag är uppvuxen.

Hela 8 kronor i timman tjänade jag och det var nog ingen skillnad på vilken veckodag det var. Det spelar mindre roll och är preskriberat nu, dessutom hade jag inte ens fyllt 13 när jag började. Såklart är det min pappas förtjänst/fel att jag hamnade där. Vi skulle väl "prya" i 6:an och eftersom jag kände de flesta på "Tappen" mycket väl, så var det bekvämt och lätt ordnat.

Sommaren efter och ett försvarligt antal helger senare fick jag arbetskläder och ett schema. Dricka, glass och godis ansågs som löneförmån och radion stod på om fredagskvällarna med Clabbes "Rakt över disk". Jag klagade inte då och jag klagar inte nu över mitt avtal eller något annat. Jag lärde mig att ställa in pumpen med olika oktantal beroende på om det var gräsklippare eller båtmotor.

Jag bytte halvljus för gamla gubbar som uppenbarligen hade tummen mitt i näven, för på den tiden fick man använda skruvmejsel och skruva loss glaset för att byta lampan. Det gällde att läsa rätt på sockeln så att man hittade rätt lampa på lagret, vilket mest liknade en riktigt gammal järnaffär, med trälådor i ett hyllsystem, om man hade otur.

Vissa lampor var av modernare snitt och fanns mer lättillgängliga inne i själva butiken. Säkringar och annat smått och gott som slangklämmor och clips var spännande att leta fram ibland. Mitt ögonmått var nog bättre på den tiden, för åtminstone som jag minns det, så gick det oftast bra. Fylla på olja, spolarvätska och sånt var ju vardagsmat och väldigt tacksamt att man gjorde för kunden.

Visst fick man dricks ibland också. Bästa arbetspassen var att sitta på bryggan och tanka motorbåtarna på semestern. Familjebåtar med relativt oerfarna skeppare (läs pappor) som vill ha lugn och ro när barnen, och i värsta fallet, frun redan har fått nog av båtsemestern. Att få hjälp med förtöjning och tankning av bränsle och vatten i det läget genererade skapligt mycket i egen ficka.

Under en sådan dag kunde lönen lätt dubblas. Växeln som skulle ges tillbaka fick man oftast behålla. Till och med när hela familjen måste iland för toabesök och/eller glassköp och följde med in till butiken. I slutet på dagen var hängslebyxornas djupa fickor fulla med växel och jag unnade mig möjligen en korv eller hamburgare med pommes frites i korvkiosken på vägen hem.

Saken var den att när jag jobbade denna min första sommar som löneslav var mina föräldrar ute och seglade. Även om jag redan då hade vissa färdigheter i köksregionerna, så fanns liksom inte orken alltid där efter tio timmars jobb. Min kära moster fanns på land och inom gångavstånd om nöden så krävde, men hallå, nästan 13 år och arbetare, då klarar man sig själv.

Tills den dagen man ska plocka in tvätten från torkvindan och blir stungen av ett bi, eller om det var en geting. Då blev jag faktiskt sjuk och ringde Majan. Jag vet inte om jag minns rätt, men jag tror att jag fick order om att pallra mig hem till henne. Jag kan ha sagt att jag klarar att gå själv. (Envis redan då.) Sedan blev jag nerbäddad med filtar i en hög ovanpå mig och frös ändå.

Sedan var det "business as usual", när jag överlevt natten och åtminstone en dag till i min ömma mosters vård. Både min fader och moster, samt för all del min moder, kan ha andra minnen av denna sommar än jag, men jag säger som Leif GW Person, "det är min upplevelse och mina minnen av det som hände" och dem kan man svårligen ta ifrån mig.

Det som hände den sommaren var att jag blev relativt vuxen och lärde mig att kunskap är makt, även om jag i vissa fall var ganska motsträvig till vissa saker. Men Martin och Peter (märkligt att mina söner fick dessa namn), samt Håkan, gjorde ingen skillnad på sysslorna för mig och dem. Antagligen var jag så naiv att jag trodde att jag var en av grabbarna, när de lät mig göra skitjobben...

Hur som helst är jag väldigt tacksam för denna erfarenhet, för jag fick lära mig mycket och ingen gullade direkt med mig för att jag var tjej. Må vara att jag var yngst och oerfaren, men jag fick olja och annan skit under naglarna, men hade ansvar för att tömma automaten och räkna rätt, så att kassan stämde för dagen, bland annat.

Jag är också tacksam för att mina föräldrar faktiskt lät mig sköta mig själv och huset under några veckor den sommaren. Sommaren därpå måste jag ha jobbat hos Bodil, på Bovallstrands Damfrisering, efter att ha fått en pryoplats där. Påföljande år var jag barnflicka i Tyskland och sedan återvände jag till damfriseringen och helgjobb tills jag fick mitt första barn.

Försöker komma på när jag började städjobba för Sotenäs Trä, men det får min syster M hjälpa mig med, eftersom hon tog över det så småningom. När den förstfödde (Martin) var nästan ett år blev det alldeles nödvändigt att se till att få körkort, för då väntades nästa barn (Peter) ett halvår senare. Moster Majan var återigen en klippa som tog hand om "nästanettåringen) när jag övningskörde.

Om kvällarna jobbade jag på Abba för att ha råd med nämnda körkort och få in en fot hos i princip den enda arbetsgivaren som anställde kreti och pleti som jag, utan utbildning, erfarenhet eller med större ambitioner än att tjäna skapliga pengar på ackord. Det har ändrats, det ska jag tillstå. Ackordslönen är borta, men inte stressen och pressen att prestera för att behålla lönen...

Som jag sagt tidigare är det enbart mina minnen vilka inte nödvändigtvis överensstämmer med övriga inblandades. Som lite grädde på moset avslöjar jag härmed att Peter, som var en av mina första arbetskamrater, även var en av mina första förälskelser. Att han kände likadant är nog ännu mindre känt, för han vågade inte avslöja det av hänsyn till min far, tillika arbetskamrat.

Där ser man. Undrar hur mitt och hans liv hade tett sig om han inte hade haft sån respekt för min far? Som lite extra kuriosa kan jag avslöja att jag varit dagmamma för Peters barn, som är vän med min dotter numera. Så är det att växa upp i en by som Bovall. Alla känner alla, mer eller mindre, och jobb fick man genom "känningar" och relationer till alla får man vare sig man vill eller ej...

Medan jag suttit här och skrivit om mina minnen och erfarenheter har mannen lagat och serverat mig mat igen. Jag är så lyckligt lottad som har en man som matar, älskar och respekterar mig och "tolererar" mina arbetstider. Försöker undvika affärerna i morgon för man ska inte jobba då, man ska vara hemma och helga vilodagen tycker jag, fast jag inte är gudfruktig på annat sätt.

Filmtajm, sovmorgon (så länge Mayzan tillåter det) och det vanliga i morgon och på måndag. Komma ikapp med tvätten, städningen, byta vatten i akvarierna (mannens åtagande enbart) matsedeln, tanka bilen (när ska den besiktigas, förresten?) åka till ÅV, ladda slökokar'n med Bolognese, läsa färdigt "Gustavs grabb", och en hel del annat jag inte kommer att orka/hinna.

Ha en fortsatt härlig helg och var rädd om dig!