Powered By Blogger

lördag 31 oktober 2015

Rysligt. #bloggswe

Så är det lördag igen, fast helgdag och apoteket är stängt. Jag skulle egentligen ha jobbat, men jag är inte ledsen för en röd dag, inte. Igår hämtade mannen krabbor, som var bland de godaste jag någonsin ätit, och några stora, fina kräftor dessutom. Sånt får mig alltid på gott humör och inte nog med det, han fixade en god röra att ha till och sedan var tanken att äta ostar, men det orkade vi inte.



Vi gör ett nytt försök ikväll. Middagen ska vi inta lite tidigare än igår, så det bör finnas plats framåt småtimmarna. Fortsätter på gårdagens tema och panerar fisk idag, den ska avnjutas med en god sås, pressad potatis, citron och räkor, tänkte jag. Börjar bli lite sugen redan, liksom katterna som cirkulerar runt och hoppas på att jag ska börja skala räkorna snart...

Mannen och jag åkte till affären och hämtade hem bland- och nötfärs för framtida behov, då det var resonabelt pris denna veckan. Hittade en skaplig bit skinkstek, med svåle och allt på, så det blir en riktig söndagsmiddag i morgon. Den ser jag också fram emot. Kära svärmor förärade oss nyligen en burk inlagd gurka och den ska vi premiärsmaka, det passar bra till fläskstek.

För övrigt ska jag roa mig med Visma och bokföring i helgen, dock inte idag. Det är således en alldeles lugn och skön helg i hemmet igen. Passar mig ypperligt, för jag är trött och lite rosslig i luftrören. Något "spökar" i kroppen, för jag har ont i min axel och fingrarna är svullna, men det bryter inte ut. Ökar antalet doser Giona igen alltså och hoppas på att vila och sömn läker mig.

Inte tänker jag bli sjuk, det har jag inte tid med. På måndag ska jag ringa min VC och boka tid för årets influensavaccination, så jag slipper råka ut för den. Jag har aldrig tidigare ansett att det är något att bry sig om, men eftersom jag blir så himla dålig av en vanlig förkylning numera har jag omvärderat detta, ivrigt påhejad av mannen.

Jag firar Alla Helgons Dag genom att tänka på de nära och kära som inte längre finns kvar i denna världen och finner det olyckligt att det högst kommersiella påfundet med Halloween i Sverige sammanfaller med denna högtid i år och om fem år igen. Det är en enorm skillnad på dem. Jag håller med denna skribent, lär er och barnen skillnaden...

Kommer det fler barn och erbjuder bus om de inte får godis, så har vi självklart något att dela ut till dem och jag tycker att det är trevligt att det anordnas spökvandring för barnen där vi bor. Men som sagt, skilj på dessa händelser och lär barnen vad som ligger bakom båda två.

Ha en god helg och ta hand om dig!










torsdag 29 oktober 2015

Fattigmanslyx. #bloggswe

Efter brandtalet om att aldrig slänga mat och piffa till vardagsmaten en gnutta för att lyxa till det, ska jag visa vad vi bjöd på när min gamle vän och kursare hälsade på igår och den lite enklare middagen idag.

 1 burk Mutti-tomater, 1 färsk tomat, 2 små lagerblad, 1 grönsaksbuljongtärning, 4 msk vitt vin, ½ dl vatten, 1 grovhackad lök och vitlöksklyfta, 2 stjärnanisar, thaibasilika, koriander, gurkmeja, spiskummin, svartpeppar, starkt paprikapulver. 6 timmar på low, inget mer tillsatt i kryddväg.
Uppskuren i skivor ser rulladen ut så här och såsen är jag riktigt nöjd med!
Det ser festligt ut tycker jag och det smakade mustigt och gott med en minimal arbetsinsats. Dessutom är det de tunna slagsidorna på ett lamm, som vissa kanske tycker är för "lite" mat att lägga möda på. Jag lovar, det tar bara en halvtimme att fylla och knyta ihop rullen och stoppa ner den i grytan. I vårt fall slökokar'n, förstås, men det funkar i en lergryta också.

Jag älskar att kunna göra något som verkar lyxigare än det är och spara pengar till annat. Dagens middag var verkligen en budgetvariant, så chansen är stor att det blir krabba till helgmyset i morgon. Mannen gjorde en potatis- och purjolökssoppa som hade varit helt okej som den var, men lyxade till den med baconströssel och lite kryddgrönt.

Ögongodis!
Efter elva timmar på jobbet, som inte är det mest uppvärmda stället, värmde både soppan och omtanken. Nu är jag varm och jättetrött. Det är inte ofta jag blir glad för "sovmorgon" till 12, men jag är tacksam över att jag inte behöver ställa klockan på 05.45 igen. Jag är morgontrött, men föredrar ändå att komma hem tidigt om kvällarna...

Nu ska jag snart dra mig tillbaka med ett korsord och vila hjärnan. Jag önskar dig en god natt och en skön helg, vilken för många börjar redan tidigt i morgon eller rent av idag!

tisdag 27 oktober 2015

Snoka! #bloggswe

Fick kaffe på sängen idag, då jag hade sovmorgon. Efter tidningsläsning ringde jag lilla mamma och gratulerade på födelsedagen. Det är ju uppenbart att jag inte fattat hur gammal jag själv blivit, när jag insåg hur många år jag gratulerade henne till. För det skiljer ju inte så värst många år, egentligen. Jag undrar om min äldste son tänker på samma vis...

I morgon är jag ledig och det på egen begäran. Jag ska följa med en god vän på en provtagning, som moraliskt stöd och peppare. Givetvis ska jag övervaka hela proceduren så att de sköter sig och vännen på bästa sätt. Efteråt tar vi en fika och avhandlar senast nytt. Det finns alltid saker att dryfta, både stora och små, oavsett hur kort eller lång tid det går mellan varven.

Sedan ska jag ringa en annan god vän, vad som än händer. Det är problematiskt att ha så olika tider på dygnet, när man är tillgänglig. Framåt kvällningen kommer en annan vän på middag. Det ska verkligen bli roligt, för det var länge sen vi sågs. Vi tänker bjuda på slökokt lamm med orientaliskt tema och sköljer ner det med lämplig dryck, fast det är mitt i veckan.

Jag själv ska visst vara på jobbet klockan sju på torsdag efter flera schemaändringar och vår nattgäst tar hojen till jobbet, tvärs över "gatan", när han finner det lämpligt. Mannen jobbar på som vanligt hemifrån, så det är ju inga problem, men några större utsvävningar blir det ju inte. Trevligt blir det nog ändå och i vår ålder vet man när det är dags att sova. Eller?

Idag blev det både lunch och middag ur frysen. Kåljox till lunch och middagen blev en efterlängtad pasta med skaldjurssås. I alla fall jag var våldsamt sugen på pasta. Och skaldjur funkar vilken dag i veckan som helst.

Det är verkligen en ynnest att ha en frys. Så skönt att ha något på lut när tiden är knapp. Dessutom är det ekonomiskt att laga mycket på en gång och många rätter vinner definitivt på det. Stor- och slökok är det billigaste man kan göra, eftersom man kan använda billigare köttbitar och resultatet "smakar" lyx. Kalops kan man inte göra en eller två portioner av, till exempel.

Och när kokade du en portion ärtsoppa sist? Nä, då är det stora grytan som gäller och den ska koka länge och väl, eller hur? En stek på ett halvkilo är inte en stek när den är klar, den är torr, trist och genererar inte heller någon sky som det blir god sås av. Så enkelt är det. Alla har inte stor familj, men med en skaplig frys kan man spara mycket pengar på att laga "stort" ändå.

Det finns de som drar sig för att ta hem mat ur det jag kallar "fyndlådan" i affären. Vissa kallar den för "skämslådan". Kort datum betyder inte att det inte är ätbart. Det är trots allt ett bäst före ett visst datum, som stämplas på alla livsmedel. Inget ruttnar från ena dagen till den andra om livsmedlet förvarats rätt. Vår mjölk, i de fall vi ens har någon hemma, är användbar två veckor efter "bäst före".

Den står aldrig framme på bordet, möjligen fem minuter på köksbänken när potatismoset ska göras. Hur ofta gör man potatismos? En skvätt i såsen ibland, eller i en soppa. I kåljox använder jag mjölk, men eftersom den rätten är bäst att göra som ett storkok, så... Ja, du förstår vad jag vill säga. Fynda i kort datum-lådan. Lukta och smaka på dina livsmedel innan du slänger dem.

Dumpstring är något som många nu lever av. De fiskar upp fullt användbara varor ur affärernas sopcontainrar och betalar mycket sällan för sin middagsmat. Inte blir de sjuka heller, så varför kasta bort helt okej livsmedel? Egentligen är det stor synd och skam att det slängs så mycket redan i affären, när det finns soppkök som kunde få ta emot det och låta det komma till nytta.

Färska kryddor som börjar torka eller vissna går utmärkt att använda i en gryta eller soppa. Allvarligt talat. Hur ser de ut efter en stund i het vätska, hur spänstiga de än var innan? Smaken skiljer inte nämnvärt, om än alls. Har du något som det växer ludd på, luktar surt eller äckligt, eller är kladdigt när det inte borde vara det har det gått för långt och bör kastas. Jätteenkelt, eller hur?

Du kommer att kunna spara många sköna kronor till en hummer eller någon annan lyxmat, som du kanske inte anser dig kunna unna dig. Prova och se! Och för allt i världen, om du mot förmodan får med dig något som är dåligt innan bäst före-datumet på förpackningen, gå tillbaka till affären och klaga. Hos de flesta seriösa handlare får du pengar tillbaka och plåster på såren.

Ha en fin kväll och ta hand om dig, snoken och maten!






söndag 25 oktober 2015

Duktig tös? #bloggswe

Lite ovant att vakna när klockan bara är halv åtta på en söndag. Jag gick till damrummet och vände tillbaka till sängen, men det var omöjligt att somna om. Huvudvärken hotade att komma krypande, så jag välte ur sängen och hämtade kaffe och tidning istället. Mannen trynade vidare en stund, så jag hann lösa sudoku i den delen av tidningen som man alltid vill läsa först.

Den var för övrigt alldeles för lätt, det var "medelvarning" på den idag också. Jag har grejat med Visma och lärt mig lite nya saker. Insåg snabbt att det är bäst att koppla banktransaktionerna till bokföringssystemet, vilket tar några dagar i och för sig, men kommer att spara så mycket tid i slutänden att det är värt det.

Knattrade in lite artikelnummer och priser, samt kunder i systemet så blir det ännu enklare att fakturera i fortsättningen. Tänk att jag, som verkligen avskydde matte i grundskolan, faktiskt kan tycka att det är lite kul och spännande med detta. Det krävdes KomVux och en jättebra lärare för att jag skulle börja inse att jag inte är så dum, ändå...

Mannen har städat, dock inte bakat bröd. Det finns visst gränser där också...
När bröden är klara åker det in kycklingklubbor i ugnen. Currysåsen fanns klar i frysen, så det är bara att koka ris och ärtor. Idag ska vi äta osten vi hämtade i Ostbutiken. Ananas, galiamelon och physalis ligger upplagt på fat redan och må förtäras. Gillar inte att behöva slänga mat, som du vet.

Har en stund över att blogga just nu, medan brödet börjar sprida en härlig doft i huset för jag har varit ansvarsfull och ordentlig alldeles tillräckligt idag. Jag har till och med betalat räkningarna och sponsrat mannen lite grann. Det känns ju fint att kunna betala tillbaka en aning av all sponsring jag har fått av honom. "That's what we do in a herd", hur liten den än är.

Mat har vi som sagt för en god (i dubbel bemärkelse) tid framöver. I morgon har vi lunchlåda båda två och det finns en stor bit färdig lax i citronsås till kvällens middag. Vi får äta var för sig, för mannen ska repa med bandet och jag jobbar sent. Att vänta tills han kommer hem är inte en bra idé, för det vet man inte när det blir och att lägga sig med magen full är inte så mysigt.

Nu är fritösen diskad och bullarna snart klara och köket är lite mer lättarbetat igen. Funderar på om jag ska peta in lite färska kryddor under skinnet på majskycklingen, eller om jag ska hålla mig till enklaste och vanligaste kryddningen, alltså salt, peppar och paprikapulver?

Från ett annat tillfälle, men ändå...
Tar ett snack med mannen om saken, lyssnar och ser på en senare version av "Crossroads" än igår och hoppas att den är lika bra. Uppenbarligen finns det en uppsjö av musiker jag aldrig har hört talas om. Sonny Landreth är en av dem och jösses, vilken snubbe!

Önskar dig en fin söndagskväll! Ta hand om dig så hörs vi!


lördag 24 oktober 2015

Håll takten! #bloggswe

Japp, det är lördag och det var länge sen sist. Det har varit snärjigt och jag är lite trött. (Har du hört den förut?) Igår blev det lammkarré med kantarellsås och rostade rotsaker. Idag blev det ribs med hemgjorda pommes och guacamole efter ett race runt till alla mataffärerna.
Mannen fixade förrätten, baconlindade jalapeno poppers, mums!

Det finns inte plats för efterrätt...
Vi har hämtat mat för, om icke evinnerliga tider, åtminstone en vecka. I morgon ska jag bokföra och greja, mannen ska städa. Bra uppdelning? Vet inte än... Men det är vår överenskommelse i alla fall. Jag tror att datorn kommer att överleva om jag försöker mig på att lära mig programmet, det är inte lika självklart om mannen skulle ge sig på det, det är vi rörande överens om.

Några fönsterbyten har vi inte utrymme för i årets budget heller, så jag får vika en heldag till detta och det är nog så illa att mannen måste baka bröd, dessutom. Har gjort slut på allt "nödbröd" i frysen denna vecka och min mage är inte nöjd, det känns. Vad är det de har i köpebrödet, egentligen?!

Utom att äta gott ikväll har vi tittat/lyssnat på detta. Snuskigt bra och oj, vad jag önskar jag hade varit på plats! Ibland är det för mycket gitarronani, men för det mesta är det otroligt bra.
Jag måste pilla på basen snart också. Det är finns basister, vilka jag inte kommer att nämna vid namn, som tror att de är en gudagåva till mänskligheten.

Å andra sidan, utan basisten blir det svårt att hålla takten, men det finns en trummis också. Spelar de i olika takter blir det fel, hur bra de än är var och en för sig. Gitarristerna ska spela solon och lägga grooven, men rytmsektionen måste ha något att säga till om. Och varför är det så svårt för publiken att klappa i takt? Lyssna på trummisen! 2 och 4, hur svårt kan det vara?!

Sov gott, det ska jag!


onsdag 21 oktober 2015

Kontrollfreak? #bloggswe

Kära nån, jag bara jobbar och sover, känns det som. Fast det är ju inte sant, jag äter middag och umgås med mannen förstås, men jag har sysslor jag inte riktigt hinner med eller orkar. Ändå jobbar jag inte heltid, i alla fall inte på pappret. Denna veckan blir det nog så ändå. Det ska byggas om i hyllorna och ingen annan hinner med. Jag är glad för det, så jag klagar inte.

Jag hinner inte prata med dem jag vill, bara. Det är störande, för jag vill ha lite koll på läget. Så att jag slipper oroa mig i onödan, inte för att jag måste veta allt. Det är skillnad. Vissa saker kan jag inte göra något åt och det har jag lärt mig att acceptera. Tidigare trodde jag allvarligt att jag kunde göra något åt allt och alla, om jag bara var lite gladare, bättre, duktigare, mer förutseende och till lags.

Det där att vara glad är oftast inte något problem, jag är rätt glad av födsel och ohejdad vana. Mina föräldrar och systrar kan eventuellt ha något att invända här, men det skyller jag på tonårshormoner. Mitt motto är att det aldrig är för sent att lära sig något., Jag är nyfiken på hur saker och ting fungerar och varför de är på ett visst sätt. Att utvecklas är en drivkraft hos mig, men inte att vara bäst.

Jag har försökt vara förutseende för att undvika problem och bråk, det fungerade till en viss del. Problemet var att jag näst intill utplånade den jag är. Att vara till lags för att andra ska vara glada är det dummaste man kan göra. Visst måste man kompromissa ibland, med då är det en anpassning från två sidor. Att göra våld på sitt eget jag för att duga är fördummande. Tro mig, jag vet.

De flesta vet hur det är att ha en granne som "vet allt" om en, fast man inte umgås. Det kan vara väldigt påfrestande, men det säger mer om grannen än om en själv. Skvaller och skitprat är inget som intresserar mig. Skulle aldrig falla mig in att glutta bakom gardinen för att se vad grannarna pysslar med innanför sina fyra väggar.

Däremot bryr jag mig om hur mina nära och kära mår, på sanning. När jag av olika anledningar inte hinner ta reda på det blir jag stressad. Jag får dåligt samvete och känner mig värdelös som mamma, syster, dotter, barnbarn, vän, kompis och medmänniska. Samtidigt är jag inte mer än människa, precis som alla andra. Alltså har jag mer kvar att lära...

Lära mig att jag inte måste så mycket, för den som behöver mig kan alltid få tag på mig. Min käre man är bra på att påminna mig om detta när jag blir frustrerad och känner mig otillräcklig. Jag önskar att jag hade haft förmånen att träffa honom mycket tidigare i mitt liv, för även om jag vet att han har alldeles rätt i det han säger, är det svårt att göra sig av med gamla vanor. Nog om detta!

Jag är mycket nöjd med dagens fiskfångst i Floda. Kummel blev det till middag och den hamnade i en gratängform tillsammans med fänkål, purjo och ost. Såsen gjorde jag på fiskbuljongtärning (och lite spad från fisken), vitt vin, sherry (såklart), schalottenlök, fänkål, grädde och cf, Pressad potatis och sparris serverades till det hela. Jättegott!




Vi har möte på jobbet innan öppning i morgon, så jag behöver lägga mig strax. Lång dag blir det också, då jag slutar sju och ska hämta hem vårt lamm efteråt. Vi äter rester av dagens middag i morgon, så slipper vi krångla med det och kan ägna oss åt att frysa in köttet och planera kommande middagar. Åh, det vattnas redan i munnen, trots att jag är mätt!

Hoppas du haft en fin dag och får sova gott!


måndag 19 oktober 2015

Det är såsen som gör det. #bloggswe

Ibland blir jag lite förvånad över mannen. Jag laddade slökokar'n, alltså vår crock pot, i förmiddags innan jag åkte till jobbet. Två "rumpstekar" av lamm fick ledigt plats ovanpå grönsaker och andra goda saker. Det var inte så mycket kött på benen, därför var min tanke att göra en gryta eller ragu på köttet när det gått klart.

Mört och fint blev det, men utan sååås?!
När jag kom hem har mannen kokat ris och ätit upp ena rumpsteken. Utgår jag ifrån, då det bara fanns en kvar på varmhållning i pottan. Huamej, så torrt och tråkigt det måste ha varit! Buljongen var förvisso god, men något fadd, vilket är symptomatiskt för slökok. Det krävs mycket mer kryddor än man tror och bästa resultatet blir det om man tillsätter hälften mot slutet av koktiden.

Jag har inte kunnat fråga honom hur det smakade än, eftersom han repar med de andra pojkarna ikväll. En aning konsternerad lyfte jag ur den andra steken och silade av buljongen i en kastrull och gjorde en sås. Benade ur köttet och lade under lock, samt värmde riset lite grann i mikron. På med en massa god sås och så blev jag mätt och glad. Vilket mannen knappast kan ha blivit.

Men vad vet jag? Varken mannen eller jag är tankeläsare, i alla fall inte jämt. Min gryttanke var kanske bara en tanke och oförmedlad, eller så hann han inte göra mer innan han var tvungen att åka? Det händer att både jag och mannen är helt övertygade om att vi berättat om en idé eller förslag, sen visar det sig att så icke är fallet. Bara en tanke, som fastnade på vägen.

Hur som helst, i morgon ska han stå för maten helt och hållet, den är inte bestämd än. Jag får alltså en överraskning när jag kommer hem. Det är roligt! Nu ska jag strax ta med ett av alla de korsord som hamnat i brevlådan på sistone upp i sängen och koppla ner och av. Jag har uppenbarligen varit upptagen med så mycket annat, men jag vet inte vad?

Besök och matlagning, samt jobb förstås, är väl en del av förklaringen. Sen kan det ju vara så att jag pratat med mannen en hel del också. Vilket får mig att tänka att jag behöver höra av mig till en och annan. Jag försöker i morgon, okej? Du vet vem du är...

Sov gott när det blir dags och dröm vackert!



söndag 18 oktober 2015

Dra, dra min gamla oxe? #bloggswe

Ja, jösses vilken god mat det blev igår! Vi åt oss ordentligt mätta och till min lycka blev det ändå över till varsin matlåda. Potatismoset blev väldigt trevligt med en palsternacka och en bit rotselleri i koket, en klick smör och gammaldags mjölk (ja, jag hittade sådan och ekologisk till på köpet!). När det smakade som jag vill tillsatte jag riven parmesan som råkade finnas framme och finskuren purjo.



Rödvinsskyn gjorde jag på balsamico och rödvin, förstås. En nypa råsocker vågade jag mig på att slänga ner, trots att buljongen från slökoket var ganska söt av glöggen. Jag kunde ha haft mer, men eftersom moset får en hel del sälta av parmesanen ville jag ha mer syra än vanligt i såsen. Några klickar smör fick blanka av skyn och förhöja smakerna ytterligare.

Oxkinden är värd ett eget inlägg, så god var den. Skaffa hem sådan och en slökokare, gör det bara! Jag tror jag har övertygat min kära faster Tina och hennes Björn om slökokar'ns förträfflighet idag. Vi träffades över kaffe och paj för deras del och matigare för oss tröttmössor, på Kronhuset som sagt.
Mycket prat och goda skratt, det är alldeles för sällan vi ses, men hoppas vi kan bättra på statistiken.

De hade turen att få biljetter till dagens föreställning av "Crazy for you" på Operan, du vet den där musikalen mannen och jag såg förra veckan med goda vänner. Denna helgen har vi inte varit kulturella alls, varken så kallad finkultur eller ful-dito. Om man inte räknar vinylspelande som en kulturistisk handling?

Mannen spisade skivor vid spisen i fredags och jag kom på honom med att dansa medan han rörde i risotton, minsann. Han dansar annars motvilligt och i princip bara när jag "tvingar" honom. Jag blev glad att se denna glädjeyttring, det betyder att han mår bra och det är det viktigaste för mig. Undrar hur många gånger jag kommer hem till samma syn kommande vecka?

Jag jobbar sent alla dagar, utom kanske onsdag. Då tar jag med fisk hem från Floda, enligt vår plan. I morgon blir det slökokt lamm på något vis. Till vår stora lycka får vi hämta nytt lamm i Hulanhålan i slutet på veckan. Så praktiskt att jag jobbar i närheten nu. Jag kan svänga in efter jobbet bara, så slipper mannen ge sig ut och dra på sig trängselskatt...

Fortfarande mätt efter min svampgratinerade macka à la Bookmaker, funderar jag lite på vår kvällsmat. Kycklinglårfiléer är råvaran, det kan sluta hur som helst. Currystuvad med ris, till exempel. Eller chilihet stekt i smör, olja och vitlök till pasta. Kanske i sötsur sås till sjögräsnudlar. Eller i svartpepparsås. Både ock? Nu blev det svårt.

Ha en fin kväll i alla fall och ta hand om dig!

 

lördag 17 oktober 2015

Lördagsgodis. #bloggswe

I torsdags var jag tillbaka i Floda och härjade. Lagervård och ommöblering i tre moduler hann jag med, förutom uppdatering av nya datum och att ta hand om ett antal backar med varor som kollegorna inte haft tid att plocka upp. Fullt upp med andra ord, men det gillar jag!
Fredag i Lerum, liksom idag. Lite lugnare ställe, men jag håller på att lära mig hur det funkar där nu.

Igår skrev jag en beskrivning till mannen på hur jag ville att dagens middag skulle tillagas. Det ser ut som om han har gått tillväga precis likadant som jag själv hade gjort. Doften som mötte mig när jag kom hem är tyvärr omöjlig att förmedla, men följande bilder kanske förklarar ett och annat:
Mannens bild på det som komma skall. Jag säger bara, OJ!

Här är mina instruktioner: 

Glasklart? Förutom handstilen, alltså... 

Så, vad tror du? Sex timmar på "låg" i Slökokar'n, lite potatismos och en rödvinssky eller -sås till, borde fungera, tycker jag. Några haricots verts kan jag tänka mig också. Jag är jättehungrig, det finns inte utrymme för matrast på lördagar, nämligen. Chips och fläsksvålar har vi knaprat på sen jag kom hem, på jobbet hetsåt jag ett gigantiskt päron i köket och smygåt nötter jag gömt vid min kassa... 

I morgon ska jag och mannen åka till Kronhuset och träffa min kära faster och hennes man över en fika, brunch eller något annat trevligt. Det är ett år sen sist vi sågs och väldigt välkommet och tursamt att de är i trakten. Nyss bodde de i ett annat land, men har återvänt till fel sida av detta land, vilket i och för sig betyder kortare avstånd, men det är ändå stökigt logistiskt sett att ses. 

Nu ska jag börja med resten av "dagens rätt". Himmel, så spännande det ska bli att prova oxkinden! 
Ha en härlig lördag och helg! Var, som alltid, rädd om dig själv och dina nära och kära. 


onsdag 14 oktober 2015

Ökänd översovare? #bloggswe

Jodå, jag lever och mår bra. Har haft ledigt i två dagar och umgåtts med en vän från en ö i den där pölen på andra sidan av landet. Det har liksom inte blivit tid över för att skriva något. Men ikväll är hon och hälsar på en ung snygg man efter att ha vilat ut hos mannen och mig ett par dagar. Lite utflykter till affärer har vi gjort, för man kan inte leva på pratbubblor allenast.

Jag skulle "bara" jobba till tre i måndags, men det blev till fem, så det var en lång dag. Fixade mat till oss när jag kom hem, då mannen och vår vän satt och pratade gamla minnen och skarvade...
Nå, det var väl en överdrift kanske, men jag var helt nöjd att lyssna på dem och röra i mina grytor. Jag fick min chans igår och idag. Både att prata och lyssna.

God mat har vi lagat och ätit, vin har vi druckit och kaffe har sörplats. Detta bjöd vår gäst på igår:

Salsiccia och pasta, med mycket grädde och kärlek!

Ju fler kockar...?
Himla gott och kul att äntligen få smaka min matväns mat! Matlagningen är den största och första gemensamma nämnaren för oss, förutom mannen förstås. Han har varit upptagen med sitt jobb, tyvärr. Eller, det är ju positivt att han har mycket att göra, det händer mer och mer nu och det är väldigt roligt. Han pratar i telefon mer än jag någonsin hört förr och knattrar på datorn så den glöder.

Vår vän Malin är som sagt på en date med en snygg yngling och de skulle visst äta middag tillsammans, därför åt mannen och jag middag själva ikväll. En snabblagad soppa med kyckling och nudlar svängde jag ihop. Ganska mycket sting av chili och färsk ingefära bland annat.

Morot, palsternacka, schalottenlök, vitlök, purjo, fänkål, ärtor, persilja, lime, sherry, sesamolja, kycklingbuljong, citrongräs, chili, glasnudlar, ingefära och kycklingrester från tidigare middag. Lätt som en plätt att göra och äta. 
Kycklingsoppa lär vara ett universalmedel mot förkylning och det passar bra, för småsnuviga är vi allihop. Nog lossnade det i kranen, både av värmen och hettan, åtminstone tillfälligt.

Jag ska jobba de tre närmaste dagarna och får antagligen ta farväl av Malin redan ikväll. Matlagningen överlämnar jag till mannen, det blir gravad lax i morgon i alla fall. Den hämtade jag hem under vår utflykt och jakt på Västkust-, Räk- och Kräftsallad idag. Vakuumpackad och nersatt till halva priset var min lax ett fynd.

Vi fick presenter av vår vän när hon kom. En flaska dressing producerad på ön och lammkorv. Vi är lika barnsligt förtjusta i korvar av olika slag, nämligen. Mannens plan för fredagens middag är en risotto med denna spännande korrrv som ingrediens. Jag tror att det kommer bli jättegott, det med. Återkommer med rapport om resultatet.

Hoppas du har haft lika trevliga dagar och kvällar som vi och fortsätter med det!


söndag 11 oktober 2015

Smart fluga? #bloggswe

Så var det söndag igen. Tiden går så fort, det är på både gott och ont, tänker jag. En fullspäckad vecka och helg har det varit och jag har haft roligt den största delen av tiden. Det är spännande med mina nya ansvarsområden och att få dem att fungera. I morgon ska jag inventera och sedan blir det hållbarhet, med alla moment i den processen.

Jag ska vara klädd i mina privata kläder, så jag inte får onda ögat av kunderna. Det finns ingen möjlighet att gömma sig någonstans, nämligen. Inte mycket annat att göra än att se ut som om man inte tillhör personalen då. Dessutom får jag ta lunch när jag vill, det kan vara en fördel. Fast jag känner mig själv, risken är stor att jag glömmer ta rast om ingen påminner mig...

Igår var vi på Operan och såg musikalen "Crazy for you", baserad på Gershwins melodier. Har du möjlighet att se föreställningen, gör det! Vi satt med leenden från början till slut, dels på grund av musiken, dels för att handlingen och framförandet hade väldigt mycket glimt i ögat. Med humor och gott humör kommer man långt!

Mannen och jag tog bussen hemåt och som vanligt blir det byte vid Radiomotet. Där var det tjugo minuters väntetid på nästa buss, så vi gick hem för att hålla värmen uppe och det lär ju vara nyttigt att promenera, så vi gjorde två flugor på smällen. Dessutom längtade vi hem till middagen, som puttrat hela dagen i slökokar'n. Åh, den doften när vi klev in genom dörren!



Hällde på lite grädde, cf, portvin, sherry, dijonsenap och ny timjan, samt redde av den en aning medan riset och ärtorna blev klara. Det blev mumsigt och en hel del över till lunchlådor för kommande behov. Perfekt med andra ord. Idag blir det lasagne och det blir nog över då med.

Apropå flugor, så för vi krig mot bananflugorna i köket. Inte för att det finns en enda banan att slåss om, men de små kräken är överallt. Vi har gillrat en fälla och den funkar, men inte tillräckligt effektivt. Vinäger, honung och diskmedel i en glöggmugg står på diskbänken. I den ligger ett antal dränkta flugor, men det känns som om de flesta cirkulerar runt den bara. Är de smarta?

Med jämna mellanrum kokar jag upp vatten och häller ut i diskhoarna, för där gillar de också att hålla till och förökar sig som, tja, flugor? Jag är inte särskilt mordisk av mig, men flugor har jag inte mycket till övers för och tillfredsställelsen är stor när jag räknar in liken. Har du ett bättre förslag på flugfällor är jag tacksam om du delar med dig av dina knep för att överlista dem.

Vi ska få besök i några dagar och det vore trevligt om flugorna var borta innan dess. Dammråttorna är lättare att få bukt med och det är nästa uppgift på "att-göra-listan" idag. Tvättmaskinen snurrar på och ger mig tid att sitta här och skriva. Men köket drar mig till sig, som sockerbiten lockar flugan. Hmm, det där stämmer ju inte? Inte bananflugor i alla fall. För övrigt har vi inga sockerbitar...

Ha en fin söndag och var rädd om dig!

lördag 10 oktober 2015

Livsval. #bloggswe

Okej, en liten snabbis då.
Sovmorgon med en halvtimme, jämfört med igår. Började med personalmöte halv åtta på det andra apoteket jag tjänstgör på. Tanken var att sluta efter fem timmar, men så blev det inte. Det där jobbet "bakom" tar mer tid och kraft än de flesta förstår.

Ibland ser jag i ögonvrån att kunderna ser snett på mig som står och gör "ingenting" och verkar ignorera dem. I dessa fall lämnar jag förstås ställningarna och tar hand om kunderna, även om jag inte är i "driften". Ja, jag har min vita rock på mig, för där förvarar jag boken med inloggningar och andra viktiga arbetsredskap som pennor, post-it's och gummiband. Dessutom är det lite kyligt...

Nästa gång jag är inkognito ska jag ha helt privata kläder och ett diskret förkläde med mina arbetsredskap i. Ingen av kunderna skulle vilja råka ut för att medicinen de hämtar ut har för kort datum. Det är en av sakerna jag gör när jag är "bakom". En annan sak bidrar till är att de mest fördelaktiga medicinerna ekonomiskt sett, finns på plats och i tid.

Det kräver tid, uppmärksamhet och koncentration, vilket gör att vi är på tårna hela tiden vi är på plats. Ganska ofta kan man skönja en viss irritation hos kunderna som är ett steg ifrån kanalen där recepten behandlas och farmaceuten (receptarien eller apotekaren) tar några steg bort för att färdigställa föregående kunds recept eller helt enkelt äntligen går på lunch. Men så måste det gå till.

Jag har jobbat på många apotek genom åren och de absolut tuffaste har varit i Hunnebostrand och Tanumshede under sommarmånaderna. Fullt ös från öppning till stängning med alla sommargäster och bofasta. Dessutom ska nya varor packas upp och vara på plats när kunden kommer tillbaka för att hämta mer eller mindre brådskande mediciner som beställts dagen innan...

Nordby var krävande på ett annat sätt. Där gällde det att ha ett sortiment som överensstämde med kundunderlaget, vilket inte var detsamma som i övriga Sverige, förutom de andra gränsapoteken då. Och inte ens dem emellan fanns det samma önskemål. Vi var ganska ensamma och utsatta i vår iver att emotse våra specifika kunders krav.

Periodvis hann vi inte gå på toaletten vid behov, där heller. Att "knipa" blev en livsstil och det har vi förmodligen gott av fortfarande. Lunchrast var tyvärr en osäker företeelse och kunde försenas med en timme eller två, beroende på oförutsedda busslaster med köplystna norrmän. Jag, och jag hoppas att mina kollegor hade roligt, trots allt.

Den delen av jobbet var odelat roligt, för egen del. Den andra var mindre rolig. Mycket jobb fick läggas utanför arbetstid och så är det fortfarande för många apotekschefer. Och andra. Vi tänker ständigt på vad vi kan ha glömt fråga om, och är oroliga för våra kunder. Det är svårt att hålla distansen till människor som hamnat i svåra situationer.

Vi är i branschen av en anledning och det är för att vi vill hjälpa. Anledningen till att jag inte läste till läkare är att jag visste med mig att jag aldrig skulle kunna lämna jobbet på skrivbordet och gå hem. Att läsa till farmaceut var ett alternativ som jag ansåg mig kunna klara av då kriterierna är en aning annorlunda. Jag vill inte längre bli farmaceut, men jag vill fortfarande hjälpa människor.

Därför är jag apotekstekniker och egenvårdsrådgivare. Jag vill se till att människor får kvalitet, att mina kollegor får bästa möjliga förutsättningar för detsamma och ha roligt på jobbet samtidigt.
Jag jobbar gärna hårt och länge om jag vet att det får andra människor att må bättre och de är glada efter ett besök på apoteket. Detta är mitt kall i livet, tills jag hittar ett annat sätt att göra nytta.

Min tanke var att skriva lite kort, men min vana trogen gjorde jag lite mer än jag tänkte...
Bra eller dåligt? Lite skyller jag på dokumentärerna om Rolling Stones och Keith Richards, vilka jag tycker att du bör se. Ren glädje och ett kall, kanske? Jag tror att jag har något gemensamt med dem i alla fall. Att sprida glädje och ha roligt, samtidigt.

Jag vill tro att mannen tycker att det var roligare att hämta mat tillsammans än att åka ensam. Detta är vad vi åstadkom idag:

Ekologisk lax från Fiskar'n i Floda

Min variant av Fisk Florentine. Lax, citronsås på en bädd av spenat
I morgon (idag, faktiskt, eftersom klockan blivit så mycket) ska vi träffa goda vänner och vänner till dem i foajén till Operan och uppleva "Crazy for you" tillsammans lite senare. Den ska vara riktigt bra och jag ser fram emot den musikalen. Jag hoppas att det är väl investerade pengar, för gratis var det inte. Men hantverk och stor möda ska kosta, eller hur?

Det blev inte alls en snabbis, men när jag får "känsla för feeling" så vet man aldrig var det slutar. Jag har turen att ha en man som köper mina avsteg från planen och det är likadant åt andra hållet förvisso. Ännu en anledning att känna tacksamhet för ytterligare ett livsval.

Jag önskar dig en god natts sömn och egna goda livsval!

onsdag 7 oktober 2015

Wakarimasen. #bloggswe

Började dagen med att stå upp kvart i sex. Inte ens Mayzan har lust att stå upp så dags. När jag var färdigklädd och gick ner masade hon sig ur sängen, för mat är ju alltid välkommet. Gjorde en frukostmacka att äta på jobbet och drack en halv kopp kaffe efter att katterna fått sitt. Raka vägen ut i bilen och satte igång datorn på jobbet fem i sju.

Halv tio åkte jag till min andra arbetsplats. Eller rättare sagt tjugo i tio, jag "skulle bara"... Men jag hann dit och var arbetsklädd i tid. Skönt att sluta tidigt. Pratade av mig med mannen, gjorde färdigt bröddegen, satte mig med ett sudoku i fåtöljen och somnade. Fast jag sov inte riktigt ändå, hörde mannen knattra på sin dator på övervåningen, "drömde" lite konstiga saker samtidigt.

Efter en stund var det dags att öppna ögonlocken och minsann, jag var mycket piggare än innan! Inte för att det säger så mycket, men man får vara glad för det lilla. Brödet bakades ut och sen gick jag loss med min santuko på grönsakerna till kvällens räk- och skaldjurssoppa. Mannen knattrade vidare och jag filosoferade.

Räk- och skaldjurssoppa. Egen räkfond, potatis, morot, lök, vitlök, bird eye chili, tomatpuré, ostron- och fisksås, vitt vin och sherry. Nybakt bröd serverades till. 
I morgon får mannen stå för maten, jag är slutar kvart över sju. Kommer troligen att stupa i säng i morgon också. Jag är nära att göra det nu. Tar ett korsord med mig och laddar batterierna. På fredag jobbar jag förhoppningsvis, det har jag bett om; dels för att vara med på ett möte, dels för att inte halka efter. Det hinner hända mycket på några dagar.

Jag bjuder god natt och sköna drömmar, nu är det dags att dra sig tillbaka. Sayonara!

PS. Shogun dök upp i mina drömmar. ja. Bland andra, fattar inte varför...

tisdag 6 oktober 2015

"Dä blåser i träa i da" #bloggswe

Idag var det min tur att öppna apoteket, med allt vad det innebär. Eftersom "kom-ihåg-boken" låg inlåst i skåpet blev det fler steg än mina kollegor behöver ta för att spara tid. Som tur är har jag snälla arbetskamrater som hjälper mig att komma ihåg saker som inte sitter i ryggmärgen än. Det är som sagt stor skillnad på ansvarsfördelningen, beroende på vilket apotek det är fråga om.

Det tar väl några veckor till, så går det som ett rinnande vatten. Alla dessa koder och rutiner tar ett tag att nöta in och när det dessutom är två apotek, blir det understundom smått förvirrat. Idag har jag känt mig särskilt förvirrad och jag vet inte varför. Kanske överväldigad av mitt nya jobb och ansvaret för mer än på väldigt länge och samtidigt oroad över en nära persons problem, känner jag mig blåst.

Tidigare på dagen bestämde mannen och jag att vi skulle hämta mat tillsammans. Det blir roligare så. Jag insåg igår att veckomatsedeln är obefintlig och det är störande. Matlådorna i frysen är nästan slut också, så det behövdes ett krafttag. Att hungrig gå i affären och välja klokt är påfrestande. Tycker dock att vi lyckades bra. Detta blev dagens middag:



I morgon slutar jag tidigt (för att jag börjar i ottan, i och för sig), då ska jag baka brödet jag till min stora förtret inte orkade med här om dagen, samt göra en skaldjurssoppa av något slag. Därför borde jag gå och duscha och fixa håret nu, bums! Och lägga mig strax... Men det är ganska skönt att sitta med altandörren öppen och låta tankarna löpa fritt och lyssna till vindens sus i träden utanför.

Spisvärmen och att åtta timmar efter lunch få mat i magen igen, gjorde att jag blev helt överhettad. Jag har planerat bättre för kommande dagar. Dels är maten som ska lagas hemma, dels ska jag ta de raster jag har rätt till och se till att jag får i mig en frukt och/eller knäckebröd. Beroende på hur lång arbetsdagen är, förstås. Om jag kan slita mig, för det är ju väldigt roligt, mitt jobb.

Jag återkommer troligen i morgon med nytt inlägg, men knappast inte på torsdag. Då få mannen laga middag, för jag jobbar 8-19.15. Morgonmöte och stängning tarvar stekt fläsk med löksås i magen, det förstår ju var och en. Åh, vad gott det ska bli. Också. Och att sova...

Su(s)s gott när det blir dags för dig och dröm vackert!


söndag 4 oktober 2015

Tunggung. #bloggswe

Det blev en härlig kväll på Bluesbåten igår. No Fear Tattoo Rythm & Blues Revue på scenen, minus sångaren och gitarristen Roger Öjersson som blev akut sjuk i fredags. Mannen blev inkallad, liksom två andra gitarrister; Joe Pesce och Mathias Smedberg. På trummor, som vanligt Hasse Kosonen, på bas Anders Iwers, och munspel samt denna kväll även sång, stod John Larsson för.




Vi var många som svängde våra lurviga framför scenen, vilket var svårt att låta bli när det bjuds på tunggung. Man blir helt enkelt tvungen att gunga med. Några stelbenta typer finns det förvisso alltid, men jag tror det är en fasad. Hemma i vardagsrummet kanske även de skakar loss, när de inte "måste" se coola ut.

Jag bryr mig inte om sånt, är typiskt ocool och har kul istället. Det är väl själva tanken med att gå ut och lyssna på musik? Nå, det är klart att man inte shakar loss till all musik. Klassisk musik får inte mig att börja dansa, men kan ibland få mig att önska att jag kunde dansa balett. Techno går också bort, jag blir stressad och börjar hyperventilera...

Idag ska vi äta tunna revben, med cole slaw och kanske något mer. Mannen fixade frunch så vi är fortfarande ganska mätta på ägg och bacon. Jag tänkte prova en Serranochili i dagens kålsallad. Hämtade några sådana häromdagen, förutom Bird Eye Chilin. Den hade hetta, men inte så mycket smak. Ska nog spara frön från båda sorterna och se om det kan bli något av dem.

För övrigt tar jag det lugnt. Vaknade med en kniv i magen. Självklart inte bokstavligt, men det kändes så. Två naproxen senare känns "äggsjukan" kontrollerbar åtminstone.
Jag behöver egentligen baka bröd. men det har jag inte lust med. Det finns nog så vi klarar frukostarna ett par dagar. Alltså är det en väldigt lugn dag och det är gott så.

Ha en fortsatt skön söndag och var rädd om dig och dina kära!


lördag 3 oktober 2015

En groupies bekännelser... #bloggswe

Sent igår kväll bestämde vi oss för att stanna hemma och att mannen skulle komma till Floda med anledning av de fina butikerna där och för att just idag skulle en marknad äga rum på torget. Sådana är alltid trevliga, nåja för det mesta i alla fall, och idag skulle det provsmakas närproducerat och ekologiska produkter.

Jag hade inte tid eller möjlighet att prova själv, eftersom det fanns en hel del att stå i på jobbet. Hastigt och lustigt fick mannen ändra sina planer och hoppa in i ett band som spelar på Bluesbåten ikväll då gitarristen hastigt och inte alls lustigt fick ett njurstensanfall. Det är lämpligt att repa lite innan gig, så han packade ihop och mönstrade på.

Därför fick inte någon av oss smaka läckerheterna, för när vi stängde apoteket packade alla ihop och jag skulle till Lerum och tacka min kollega för all hjälp och kunskap hon delat med sig av. Jag fick hennes nycklar och eget skåp, samt ett namnat fack för "att-göra-saker". Nu är det på riktigt och på sanning! Jag är lager- och varuansvarig i både Lerum och Floda, för ett år framåt.

Lite skrämmande, men fantastiskt roligt ska det bli! Jag är så glad och tacksam för att jag får chansen att visa vad jag går för och att jag får fortsätta jobba med så härliga kollegor. Nu blir jag liksom en i "gänget" igen, vilket jag i och för sig har känt sedan i somras ändå. Men att vara timmis är ändå lite vid sidan av. Nu får jag vara med och påverka hur jobbet ska göras på ett annat vis.

Jag har ingen aning om eller när mannen dyker upp. Därför gjorde jag nachos när jag kom hem, fullständigt vrålhungrig.

Fler än jag som är sugen...
Kanske stannar han kvar på båten och får mat? I så fall får jag äta resterna av gårdagens middag och jag ta mig dit för egen maskin. Det är inte lätt att vara "groupie", minsann...

Jag ska strax byta om från arbetskläder och antar att det är lika bra jag tar en dusch och piffar upp mig på samma gång, för det är väl det groupies gör före ett gig? Under giget tjuter vi exalterat och nästan dånar av blotta åsynen av våra idoler och hjältar, för att sedan kasta oss om halsen på dem och böna och be att vi får följa med till hotellrummet...

I själva verket är det så att vi lite äldre och stadgade groupisar gärna följer med för att ta del av vår partners spelglädje och lyssna på skön musik. Ytterst sällan har jag fått följa med till ett hotellrum efter avslutat värv, så glamoröst är det inte, livet som groupie. (Eller musikant/musiker, för den delen. Vilket osökt får mig att undra om gaget för Malmön kommit in ännu?)

Esomoftast kånkar jag gitarrer och förstärkare till bilen, samt till och med kör hem med både man och utrustning i densamma. Ibland kör jag inte. Idag är en sådan dag. Jag har nämligen tagit ett glas vin och ämnar ta ett till. Nachosarna är nästan slut och min mage skriker inte efter mat längre. Hur det blir med huvudrätten vet jag som sagt inte, men det ordnar sig på något vis.

Ha en fantastisk lördag och var rädd om dig!




fredag 2 oktober 2015

Sikta mot stjärnorna? #bloggswe

Jag har verkligen inte gjort någon som helst nytta idag. Började med att läsa tidningen i sängen i sällskap med morgonkaffet. Klockan var nästan oanständigt mycket innan jag rullade ur sängen och fick på mig kaftanen. Serverade mannen YoHoMys och mig själv, fast utan Honung, förstås. Korsord och lite fotograferande har jag gjort. Bannade fiskar, de är ju aldrig stilla...

Dessutom lyste solen in så det blev alldeles för många reflektioner och spegelbilder på mig själv, så de flesta bilderna är redan kasserade. Tog några fler och lite bättre alldeles nyss. Här kommer ett par bilder:




Inte så bra som jag skulle vilja, men har man inte talangen så får man öva lite mer bara.

Den här läckerbiten har gått klart i ugnen och givit plats till en potatis- och palsternacksgratäng med mycket ost och grädde.



Det var någon som sa att det var fredag idag och det måste ju firas med något extra gott, eller hur? Därför petade jag in vitlök, timjan och chili i kaviteterna som finns naturligt i en lammstek med ben. Gillar inte riktigt tanken på att sticka sönder köttet, som det beskrivs i många recept. Jag är inte heller särdeles förtjust i alltför mycket vitlökssmak, den ska helst bara anas.

I morgon ska jag jobba i Floda. Vi har inte bestämt oss för om det blir en tur norröver efter jobbet, ännu. Kanske blir det lugnast för själen att stanna hemma, eller så blir det stjärnhimlen över Bovall som lugnar mest. Jag vill hur som helst ta en tur i svampskogen under helgen, spelar ingen roll vilken skog, så länge det finns kantareller att jaga...

Jag tror att mannen jobbat klart för idag, så det blir snart middag och sen kanske lite tittande på någon serie som Breaking Bad eller en film. Eventuellt en ny baslektion? Jag har "slarvat" och inte pillat på den som jag sa att jag skulle och borde ha gjort, men det har varit lite för mycket annat i huvudet på sistone. Det funkar utmärkt att bara vara till också.

Ha en skön fredag och start på helgen! Ta hand om dig och hälsan, det är de två viktigaste sakerna i ditt liv, glöm inte det!





torsdag 1 oktober 2015

Tumme med mannen. #bloggswe

Sådärja, då är ordningen återställd och jag har en tumme att hålla i om natten igen. Mannen är hemma efter utflykten till Hufvudstaden. Det verkar ha gått riktigt bra och det gläder mig oerhört! När mannen är hemma brukar Mayzan krypa ihop intill min mage. Till min förvåning la hon sig mellan mina fötter när jag löste korsord i sängen och flyttade inte på sig när jag hasade ner för att sova...

Alltså hade jag katten mellan (hmmm) låren när jag somnade, båda nätterna. Ovanlig sovställning för mig, men det bar mig emot att ändra på saken och Mayzan låg kvar nästan hela natten. När mannen kom hem igår var det som vanligt. Hon låg intill mig i maghöjd. Kan det vara någon sorts svartsjuka, eller vad är det fråga om? Nå, det finns ingen anledning, hon har min hela kärlek.

Hämtade hem en fin torskrygg från fiskaren i Floda igår. Middagen beräknades till efter nio på kvällen, därför valde jag bort alla andra tillbehör än sockerärtor. Snodde ihop en currysås till de ganska väl tilltagna fiskbitarna och så här såg resultatet ut:



Gjorde mycket sås, resten ligger i frysen nu. Kan användas till en ny fiskrätt eller kyckling. Jag älskar curry, mest grön, även om röd kan funka bättre ibland. Brukar tillsätta mer gurkmeja, för att det ser så trevligt ut och är nyttigt, lite mer spiskummin för att det är gott, samt cayennepeppar för att få lite mer sting. Igår blev det färsk chili, inskaffad i Floda Frukt och Grönt.

Bird eye chili
Tog en sväng in till slaktar'n för att se utbudet i den butiken också. Där såg jag en högrev som nästan fick mig att ångra matvalet för dagen. Men, det hade blivit jobbigt med kött så sent och efter som jag ska jobba halva tiden i Floda hädanefter, så blir det fler tillfällen. Jag är nästan kär i detta samhälle, det finns en härlig anda och ypperliga butiker och jag har knappt sett något mer än torget.

Slutade tidigt idag. Fick privatlektioner av kollegan NC och var så matt att jag glömde svänga av och se om Lidl i Lerum hade något trevligt i sitt sortiment. Körde således hem och inväntade mannens avslut på sin arbetsdag, för att gemensamt göra ett inhämtande av diverse förnödenheter. Jag var sugen på kyckling och en sådan fick följa med hem.



I morgon blir det lammstek, antingen med hasselbackspotatis och svampsås, eller potatisgratäng med mycket ost i. Jag har hela dagen på mig att fundera, är faktiskt helledig. Tror inte jag ska göra så många knop, kanske åka till ÅV, pilla naveln eller om jag blir rastlös, jaga svamp. Fast om vädret är vackert, vilket det finns chanser till, lägger jag mig på altanen och löser korsord.

Som Gunde säger, inget är omöjligt! Jag är tacksam över att kunna välja mellan flera bra alternativ. För visst är det så att så länge man fritt kan välja hur man ska leva, då har man ett gott liv. Har man valmöjligheter, så har man livskvalitet. Många har inte det, därför är jag tacksam för att jag kan välja hur min dag kommer att gestalta sig i morgon, utan fara för mitt eller andras liv.

Jag har mat på bordet, en man, katter, barn och barnbarn och vänner som jag älskar, och som jag vet uppskattar mig i varierande grad. Gott så! Hittar något varenda dag som jag är tacksam för och gläder mig över. Jag har funderat mycket efter att en vän och bloggarkollega skrev detta inlägg. Hon har även en annan blogg, titta här. Fotografierna är också mycket fina, så kika igenom hennes alster.

God kväll och natt, ta väl hand om dig och dina nära!