Powered By Blogger

måndag 30 oktober 2017

Fredagslyx.

Jag längtar efter fredag av två anledningar. Dels och mest för att mannen med största sannolikhet får med sig en snarkmaskin hem från Sömnlabbet, dels för att min långhelg börjar då. Just nu är mannen lite väl högljudd för sitt eget bästa. Jag har inget tålamod alls och är rädd för att jag kommer och drämma till honom lite för hårt en vacker natt...

Det hjälper inte hur jag möblerar om honom med kuddarnas hjälp, han är omöjlig att få tyst på. Lite snuva har den effekten och det är ju inte hans fel. Jag sover för lite och för dåligt, vilket i lördags gjorde att jag somnade i fåtöljen medan jag läste min urspännande bok. Bara jag och katterna var hemma, det var helt tyst och jag var trött efter jobbet.

Mannen var och spelade på Bluesbåten med de andra pojkarna i No Fear Tattoo Rhythm & Blues Revue, nämligen. Jag hade planer på att åka dit, men kände att jag borde vila istället, vilket uppenbarligen var ett bra beslut. Jag gick och lade mig halv tolv och började läsa tredje delen av The Liveship Traders, men insåg att jag var för sömnig för att fatta vad jag läste.

Hörde att mannen kom hem, kände att han klappade om mig innan jag sov som en stock igen. Min klocka ringde förstås klockan åtta som vanligt och jag serverade kaffe och GP halvt tio, strax innan jag åkte till jobbet. Jag trodde faktiskt inte att han skulle vakna då, men det gjorde han. Men oj, så hes han lät. Det är lite bättre nu, men långt ifrån vad det borde vara.

Jag tror att om han slutar snarka kommer hesheten, som gjorde att vi sökte hjälp från början, att försvinna helt. Det är snart ett år sedan han slutade röka och jag tror också att när flimmerhåren nu är utbytta mot friska är de känsligare för retande partiklar som damm och annat. Och gudarna ska veta att det har dammat rejält när mannen har röjt runt i skräprummet...

I fredags slog mannen på stort och serverade skaldjur. Jag fick uppdraget att öppna ostronen och det är inte min bästa gren. Först gällde det att hitta ett lämpligt verktyg för ändamålet. Jag har sedan urminnes tider alltid en fickkniv i handväskan. Man vet aldrig när man kan komma att behöva en. Grov och stabil nog för ostronskal, för köksknivarna är jag förstås väldigt rädd om.



Det gick ju bra till slut, inga skador att rapportera. Champagne i glasen och således en riktigt lyxig fredagskväll, men vi lever bara en gång, så det är lika bra att njuta så länge man kan och får. 

När jag slutade jobbet igår gick jag in till charkdisken på Ica och hämtade två rediga entrecôter till middagen. Mannen skalade potatis och lökar till våra små gratängformar, medan jag monterade ihop det hela. Sedan var det bara att sippa vin och vänta på att de skulle bli klara i ugnen och snabbsteka biffarna. Et voilà!



Med riven parmesan i gratängen behövs det ingen sås. Jösses, var det jag som sa så?! Nåväl, vi tar igen det idag, ty jag föll för skinksteken i charkdisken också och därför blir det ribbestek med sås av skyn från den. Först måste jag tyvärr hämta grädde och lite annat, men jag tänker släpa med mig mannen ut, så blir det lite roligare...

Ha en fin måndag och vecka, så ses vi i en blogg nära dig framåt helgen, om du vill!







torsdag 26 oktober 2017

Hare, Harrison!

Jag konstaterar att osvuret är bäst. Jag fick allt jobba idag också, inte bara delta i morgonmötet. Fast jag tycker det är rätt okej att inventera ett par timmar, helt ostörd. För tid tar det ju. I vissa fall beror min "felräkning", jämfört med vad systemet menar är vårt lagersaldo, på att folk snattar både tandkräm, mellanrumsborstar, salivstimulerande tabletter, öronproppar och ögonsköljkoppar.

Ibland har vi mer än datorn och vi vet om, vilket kan bero på olika saker, men hellre det än att korrigera nedåt. Apropå datorer. Vilken skillnad det gör för humöret att numera slippa en dubbelklickning för att få fram lagersaldo! Äntligen, äntligen har datanissarna rättat till denna petitess, men ändå så fruktansvärt irriterande småsak. Tack, nissarna!

Jag passade på att shoppa innan jag åkte hem. Ja, du läste rätt! Jag shoppade på jobbet, eftersom alla med Apotekets app "Mitt Apotek" får 30% på ett helt köp. Min värdelösa Android orkar inte ladda ner några appar alls, så jag lånade mannens iPhone. När jag blir rik, eller tillräckligt trött på min mobil ska jag byta till en sån han och nästan alla andra har...

När jag var på väg till bilen gjorde jag till min egen stora förvåning en tvärvändning och klev in i väskaffären som ligger strax intill min arbetsplats på Kungsmässan. Min gamla handväska är så sliten och ful att jag har skämts över den en längre tid nu. En ny handväska kunde jag gott kosta på mig, även om jag är för snål för att byta telefon. Den var självklart nedsatt i pris. 30% där med.

Åkte hem och sa god morgon till mannen, som givetvis sov när jag åkte iväg halv sju i morse, och satte mig för att läsa klart tidningen. Man kommer inte så långt i den, även om den är sorgligt tunn nu för tiden, när man bara måste hinna få i sig en kopp kaffe för att vakna till innan man sätter sig i bilen. Frukost är uteslutet vid den tiden på dygnet, men mackan på jobbet var desto godare!

Sedan hade jag en tid hos frissan klockan tolv. Det känns väldigt tråkigt att flytta ifrån tjejerna på Hårstudio 121 i Sisjön. Snabba, skickliga, trevliga och mycket prisvärda! Där fick jag veta att det är "potatisens dag" idag. Vi diskuterade vilken bra råvara den är och så mycket gott man kan göra med den, därför åkte jag hem och kokade pasta...

Ja? Jag är ju en motvalls käring, som vägrar vegetarisk måndag till exempel. Gärna en annan dag i veckan, men jag vägrar följa alla trender och går min egen väg. Just idag hade vi redan bestämt att vi skulle ha kycklinglever till middag. Jag tänkte i italienska banor och kokade ihop en sauté med vitlök, schalottenlök, chili, egenodlad paprika och grädde. Samt lite sherry förstås, även om den är spansk.



Det blev gott och eftersom jag kom på lite för sent att det var för lite grönsaker på tallriken slängde jag på lite ruccola och resten av paprikan. Igår hämtade jag mat och lite annat smått och gott. Det är sannerligen inte ofta jag faller för tv-reklamen, men Bong's nya asiatiska fonder har jag varit sugen på att prova och jag slog till och tog med båda sorterna hem.

Jag gjorde världens enklaste sås på den starka varianten (red &hot), bara kokade upp fond med vatten, tillsatte thaibasilika och lite extra chili (fast jag fiskade upp den efter en stund), redde av det hela till lagom konsistens och serverade till kycklingen som stekts i ugnen. Så ska jag göra fler gånger! Det ska bli intressant att prova den mildare varianten också.



För säkerhets skull gjorde jag en sval gucka av cf, finskuren purjo och koriander om det hade blivit alldeles för hett, men den behövdes inte egentligen, dock ett trevligt tillbehör.

Mannen har varit så duktig och tömt skräprummet på massor av saker. Det blev inte bra när jag försökte göra det och hela tiden störde honom med frågor som; vad är detta, ska jag slänga, vill du ha kvar?, eftersom det förmodligen lät som om jag menade att allt skulle till tippen och han blev både stressad och irriterad. Därför kom vi överens om att jag vilar, han röjer det rummet, bra deal!

Det ska hädanefter och fram till flytten vara ett lagerrum, på riktigt, med prydligt staplade, märkta och numrerade flyttlådor längs väggarna och ända upp till taket, är jag rädd. När det står saker i sovrummet och hallen är det onödigt riskabelt att halvsovande ta sig till badrummet, nämligen. Vi har varken tid eller råd att skada oss när det är så mycket att göra.

I Beatles-följetongen har jag nu kommit till albumet som heter Help! Märkligt nog känns nästan denna platta ännu spretigare än de tidigare, vilket kan bero på att den faktiskt innehåller två covers. Jättebra låtar förvisso, enligt mitt tycke, men det hörs ju lång väg att det inte är deras alster. Harrison har gjort två låtar och han har en annan stil än Lennon/McCartney, som bekant. Eller?

Jag har "alltid" gillat Harrison, förutom de alldeles utflippade Hare Krishna-låtar han gjorde på det glada 60- och 70-talet. Visste du att det är Harrison som gjort den här låten, förresten?  Den är ju fin, eller hur? Medan denna nästan retar gallfeber på mig, och då inbillar jag mig att avsikten är precis den motsatta. Frågan är om man inte "måste" röka på för att klara av detta flum? Vilket jag aldrig gjort alltså, trots att en mig mycket närstående person varit övertygad om det. Varför förstår jag inte alls, men å andra sidan så har han kallat mig för UFO mer än en gång...

Nu har jag inte tid med detta längre, jag har tvätt att vika och en bok att läsa.
Var rädd om dig själv och andra är du snäll och sätt på dig reflexerna!


måndag 23 oktober 2017

Getting better!

Det är en hel vecka sedan sista inlägget, vilket är ovanligt. Jag har visserligen varit ledig sedan i lördags klockan 16, men upptagen med att umgås med mannen och vila upp mig. Måndag brukar betyda tvättdag, men tror det eller ej, jag struntar i det idag. Jag är nämligen ledig flera dagar. I morse fick jag en förfråga om att jobba några timmar, men jag sa nej.

Man kan inte ställa upp jämt. Jag har lite dåligt samvete över att mina kollegor får det tuffare, men jag är trött efter att ha varit på jobbet elva dagar de senaste två veckorna. Några dagar har varit kortare än de vanliga 9,25 timmarna, annars hade jag nog inte mäktat med. Nåja, nästa schemaperiod är mycket snällare, men som sagt, jag behöver återhämta mig.

Dessutom är det mycket jobb här hemma med att packa, stuva undan och kasta saker. Ibland har man tur och kan ge bort eller sälja prylar som andra söker efter. Två akvarier till exempel. Ett stort med möbel, fiskar och allt ska hämtas av en av mannens vänner. Idag var det någon som efterlyste en doppvärmare eller ännu hellre ett akvarium, där åkte 100-litar'n som samlat damm några år!

Du kanske behöver något som du tror är omöjligt att få tag på? Hör av dig, det finns med största sannolikhet här. Eftersom vi har två hem, finns det mycket dubbletter och saker som vi absolut inte vill behöva packa ner, men inte heller kasta bort om någon har nytta av dem. Vi är lite för gamla för att vara slit- och slängtyper och anser att återvinning och byteshandel är toppen!

Jag måste fortsätta att berätta hur det går med mina Beatles-studier. Vissa av mina kära läsare är mer intresserade än andra, men du kan ju hoppa ner i texten om du inte vill veta något om mina vedermödor. Nu överdriver jag en liten aning bara. Jag har med gott mod och intakt gott humör tagit mig igenom flera plattor vid detta laget och konstaterar att jag gjorde rätt i att börja med den värsta.

Igår hörde jag Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band live på Stadsteatern. Den har aldrig låtit så bra som när Pepperland tolkar den! Självklart blir det en annan upplevelse att vara på en konsert, se bandets spelglädje, inse hur skickliga de är (både Beatlarna och Pepperland) och vara en deltagare bland många äkta fans. Två av låtarna kommer jag aldrig att uppskatta, men resten är okej och till och med jättebra. Jag kryper till korset och erkänner att jag varit orättvis i min bedömning. I alla fall till en viss del...

Okej, ingen bra bild, men i alla fall, Pepperland!

Efter konserten letade mannen och jag upp en restaurang för att äta middag. I de kvarteren finns det ju några att välja mellan, men eftersom timmen började bli sen hade några redan stängt köket. Berzelius Bar & Matsal hade dock öppet och vår servitris var en riktig pärla. Hon föreslog ett vin som passade utmärkt till både min lax och mannens risotto, Sancerre Les Baronnes, mycket gott!

Maten var god och det var mysigt att sitta och diskutera både vår musikaliska upplevelse och annat i en lugn och avslappnad miljö. Vi är inte ute så ofta och ännu mer sällan på tu man hand, för vi är väldigt hemkära och bekväma av oss. Maten lagar vi som bekant gärna själva, till en bråkdel av kostnaden att äta ute och oftast med lika bra eller bättre resultat.

Idag ska jag göra någon sorts asiatisk wok med nötfärs och det som finns i kylen. Det blir vad det blir, med nudlar till. I fredags fick mannen napp på rödtunga och det blev en trevlig anrättning av den med en fyllning av lök och svamp.



Lördagen bjöd på ryggbiff som fanns i frysen redan. Tyvärr inte bästa kvaliteten, men skaplig bra ändå. Rödvinssåsen jag tillverkade var inte den bästa jag gjort heller, men jag skyller på tröttheten.



Hur det blir med maten resten av veckan vet jag inte, men i en blogg nära dig kommer det förmodligen uppdateringar under veckan, eftersom jag är ledig ända tills på fredag, endast med undantag för morgonmötet på torsdag. Tror jag...

Var rädd om och ta hand om dig!

måndag 16 oktober 2017

Rätt eller fel?

Jo, men visst! Det är måndag, jag är ledig och jag tvättar. För övrigt är jag ganska seg, det blev sent igår. Jag håller nämligen på att förkovra mig i ämnet Beatles. Med få undantag har jag aldrig varit särskilt förtjust i deras låtar, men fick en utmaning av en god vän att börja lyssna på dem på riktigt. Jag började med den skiva som anses minst bra av både vännen och mannen.

Jag lyssnar i bilen, vilket varken den ene eller andre tidigare nämnda älskade människor tycker är särskilt klokt. Man ska tydligen lyssna koncentrerat för att höra nyanser, stämmor och andra finesser. Själv tycker jag att jag lyssnar fördomsfritt och mer tillåtande i bilen, eftersom jag har största koncentrationen på det som händer i trafiken.

Om jag inte vet vad låten handlar om lyssnar jag på melodin och är den tilltalande kommer jag till slut att höra texten och eventuellt ta till mig den. (Stäm)sången och kompositionen är de viktigaste faktorerna anser jag. Jag har ofta bestämt mig lite för snabbt att jag ogillar vissa låtar, det ska jag villigt erkänna, men i bilen är jag inte lika benägen att byta låt, av någon anledning. 

Därför kan en en låt som från början inte tilltalade mig särskilt mycket bli lyssningsbar och till och med favorit, när den får tid att mogna i mig. Hemma blir jag otålig och undrar varför jag ska slösa bort min tid med något jag inte uppskattar på bekostnad av det jag verkligen gillar. Dessutom lyssnar jag inte ofta på musik hemma, för jag behöver tystnaden efter allt skval, brus och röster på jobbet.

Vi har med andra ord inte samma åsikter om hur man bäst lär sig njuta av "ny" musik. Jag började med Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band och fick nästan krupp av flera låtar. Några av dem har jag dock lärt mig att uppskatta, tack vare min hjärntvättsmetod. Vissa är så hopplösa att jag blir arg när jag lyssnar på dem och då bör jag nog undvika dem, speciellt i bilen...

Det är väldigt intressant att lyssna in sig på en grupp som slutade spela ihop redan -70 och verkligen höra vilken influens de haft på andra grupper och artister både då och senare. Tom Petty, till exempel. Många av ELO's tidiga låtar har ju typiska "Beatles-konstigheter" i sig och nej, jag gillade inte dem heller förrän mycket senare.

White Album är en mycket bättre skiva. Den innehåller bara 3-4 låtar som gör mig irriterad, vilket är en klar förbättring eftersom det är ett album med 17 låtar till skillnad från Sgt Pepper som bara innehåller 13, varav titelspåret kommer som en repris och då är den en av de låtar som skaver lite för mycket i mina öron. För tillfället har jag Rubber Soul, Revolver och Abbey Road som favoriter, men det kan komma att ändras under resans (!) gång, det finns ju mycket kvar att lyssna på...

Jag har ju jobbat hela helgen och därför har mannen stått för matlagningen.



Jag fick förvisso undervisa honom i paneringskonsten, ty den bör göras i god tid så att panaden torkar in ordentligt innan man steker spättan (i detta fallet) i rikligt med smör på relativt hög värme. Mannen som efter en traumatisk händelse i bamba, inte varit särskilt glad i remouladsås rörde ihop en mycket smaklig sådan, det var en glad överraskning för mig som älskar remouladsås.



På lördagen fick jag kryddig kyckling med en annan gucka till. Mycket gott det med!



Igår blev det köttgryta, vilken tillagades av R2D2 efter förarbete av mannen. Perfekt mat och metod, när man måste åka till ÅV med hela bilen full av skräp eller gör annat.

Idag blir det torsk som jag fiskade upp ur frysen ihop med ett fång räkor. Hur det slutar vet ingen, men det är två av mina favoritråvaror och det är roligt att laga till och då vill det gärna bli bra.

Ha en fin måndag och vecka!

torsdag 12 oktober 2017

Rosenrasande.

Inget blir någonsin som man trott. Ibland är det bra, understundom inte fullt lika bra. Jag skulle ha varit ledig tre dagar i rad, det blev åtminstone två. Således var jag ledig igår och även idag. Sedan jobbar jag tre dagar, är ledig en och därefter fem dagars jobb. Visserligen är fyra dagar inte mer än 5 timmar långa, men jag lyckas ändå få ett snitt på 40 timmar per vecka...

En annan förtretlig sak dök upp när min ene son hörde av sig om ett brev han fått från ett mobilföretag. I brevet låg nämligen också en följesedel på något som han inte har gått med på att köpa. Jag blir så trött på försäljare som inte respekterar Nix-listade personer. Jag blir vansinnig på försäljare som inte vill fatta att den som ringts upp säger nej och/eller inte har förstått vad somt sagts.

Eftersom min son har autism har han svårt att sortera information i samma takt som försäljaren sprutar ur sig den. (Vem har inte det, förresten?) De ställer alltid ledande frågor som måste besvaras med ett ja och plötsligt har man tackat ja till hela paketet, fast man inte menade det, för man är nöjd med det man har och har sagt att man inte är intresserad.

Sonen är myndig, men har svårt att prata med folk han inte känner väl i telefonen, så sådana ärenden brukar jag få göra för honom. I detta fallet krävs en fullmakt för att jag ska få sköta saken och 3-mannen som tog emot mitt samtal skickade genast en sådan till min mobil. (Har jag blivit deras kund nu?) Jag skrev ut den, skickade idag till sonen för påskrift och hoppas att PostMord sköter sig.

Om så är fallet bör jag kunna ringa till 3 nästa vecka och lösa problemet. Jag hoppas innerligt att det ska gå smidigt, för jag är trött på att behöva skälla på företag som använder sig av oseriösa säljare och som inte uppdaterar sina listor fortlöpande. Ett elbolag lurade på sonen ett byte för några år sedan, och spärrade hans nummer för all framtid.

Vad hände? Jo, två år senare ringer samma företag, eller outsourcad säljare för det, upp honom igen!
Jag blev rosenrasande när sonen ringde mig, och sa "nu trakasserar de mig igen". Jag ringde upp dem och ifrågasatte deras rutiner, och menade att deras löfte att aldrig mer kontakta sonen inte var värt ett vitten, hur förklarar ni det? "Eh, de måste gå efter gamla listor..." Är det inte ert ansvar att uppdatera dem, frågade jag. Det har gått två år! "Eh, jo. Jag ska ta upp det med ansvarig chef, genast." Tack för det, inte en dag för tidigt!

Nu till avdelningen trevlig det blir inte alltid som man tänkt sig. När man inser att man haft lite otur när man tänkte, och när man tänker rätt så blir resultat mycket glädjande. Vi har väl haft lite för mycket om oss på sistone, helt enkelt, så vi räknade fel. Låt oss konstatera att vi kan åka till Rom mer än en gång för pengarna som blir över efter alla transaktioner. Det känns väldigt fint!

Visserligen firade vi med lite bubbel i måndags (också), men i övrigt har vi inte varit extravaganta på något vis. Till middag serverade mannen slökokt fläsklägg med potatismos och surkål. Det är billig och framför allt god mat.

Efterrätten

Och huvudrätten:



 I tisdags åt vi korrrv, med ris och broccoli, det var också gott och billigt. Igår lagade jag till stekt strömming med en fyllning av vitlöksost och koriander, för att prova på något nytt. Det funkade bra!

Pressad potatis och ananas kändes nyttigt att ha till...


Idag ska vi äta korrrv igen, tre olika sorter faktiskt, med pasta och grönsaker i en härlig röra. Det blir vår lunch i morgon också. Mannen får själv välja om han ska laga till rödspätta, torsk eller lax till middagen i morgon kväll, det är ju ändå fredag. Jag jobbar ju som sagt hela helgen, men det är nog inte omöjligt att vi hjälps åt med maten de dagar jag kommer hem halv sju.

För övrigt rensar och packar vi. Vet du hur mycket en katalog med bildelar till Pontiac årsmodell -76- -81 väger? Inte jag heller exakt, men cirka 7-8 kilo, skulle jag tippa på. Olds, Ford, Chrysler och de andra är inte ett gram lättare, det lovar jag. Och det finns ju många årsmodeller. Jag vet inte hur de ska packas, de stackars flyttjobbarna måste ju kunna jordlyfta kartongerna sedan...

Än så länge får de stå kvar på hyllorna, men det finns så mycket mer som är tungt också. Jag tar lite i taget för att kunna arbeta mig fram till alla hörnen i rummet och packa ner alla modellbilar och -tåg som finns. Jag undrar om det inte vore bäst att ställa en container nedanför fönstret, så skulle man slippa åka till tippen så många gånger. Många lyft blir det!

Nu ska jag ta en risplätt (pannkaka) som blev över från vår frunch igår, innan jag gör något som helst krafttag, det duger inte att ramla nerför trappan med en sopsäck motortidningar från 70-talet över mig. I skrivande stund får jag frågan om jag kan börja 10 på söndag, det blir 42 (!) timmar denna vecka alltså, häpp! Mat var det, ja...

Ha en trevlig helg så ses vi kanske på måndag!







söndag 8 oktober 2017

Lookilooki.

Och där tog den ledigheten slut, nästan innan den hann börja, känns det som. Det har varit full rulle på jobbet och jag hade endast en ledig dag av sju. I fredags jobbade jag bara fyra timmar (!) och det var nog tur det, för jag var helt slut. Handlade lite på hemvägen, sedan åkte mannen och jag och hämtade mer förnödenheter i ett par affärer till.



Vi köpte krabbor, bland annat, och smaskade i oss två var på kvällen. Det var skönt att bara vara hemma och prata om veckans händelser. I onsdags träffade vi köparna av Eklanda Hage för en samtidig säljar- och köparbesiktning av huset. En trasig takpanna var det enda besiktningsmannen hade att anmärka på. Allt annat fick mannen beröm för.

Takpannan är utbytt nu, för givetvis fanns det några sparade pannor på vinden och det var fint väder idag. Mannen hade ett rep runt magen med mig som motvikt i andra änden, ifall han hade tappat fotfästet. Men allt gick bra och vi har gjort säljarna en tjänst. Nu väntar vi bara på handpenningen...

Vi diskuterar vilka möbler som ska inhandlas och sparas. Det vill säga, jag diskuterar och mannen hummar mest, eftersom vi ännu inte har pengarna att skaffa nytt för. Egentligen tycker jag att vi borde ge oss ut och provsitta soffor och provligga sängar, men samtidigt har jag ingen ork eller tid för det. Jag trodde jag skulle vara ledig tre dagar kommande vecka, men det blev bara två.

Ingen utav dagarna är särskilt lämpliga för ändamålet, då mannen repar ena dagen och den andra dagen är hans kunders sista beställningsdag för veckan och då brukar det ringas en hel del. Vi ska ju inte köpa hem något ännu, men vi kan rekognosera och eventuellt beställa i god tid, för leverans till Eklidsgatan i januari, tänker jag.

Vi diskuterar installation av bergvärme och kaminer. Eller som vi kallar dem, "lookilooki". I alla hus vi tittat på under vårt husletande har jag blivit alldeles till mig och ropat lookilooki, när jag upptäckt att det finns kamin. När mannen använt uttrycket har det dock en annan innebörd, nämligen bastu.
I huset vi köpt finns det två lookilooki, men vi funderar på fler. Kaminer, alltså.

Det räcker utmärkt med en bastu, även om den är liten. Både mannen och jag är i själva verket små smygpyromaner som älskar att elda. Eftersom vi är kloka och ansvarsfulla håller vi oss till att elda säkert i kaminer och öppna spisar. Mysfaktorn är hög när man kan lyssna till knastret av veden och titta på lågorna och glöden en trist och råkall kväll.

Dessutom är det fint att ha värmekällor och möjlighet att laga mat om strömmen går. I köket står det redan en sådan kamin, men vi vill även ha en i gillestugan och i vardagsrummet. Om du har idéer, tips och kunskap i ämnet, dela gärna med dig till oss. Vi har tittat på Conturas lösningar än så länge, men det finns ju fler fabrikat.

Nu börjar jag längta bort och hem på riktigt. Det ska bli så roligt att sätta igång med våra projekt, ty att jobba ihop är vi bra på, det vet vi redan efter köksbygget för fyra år sedan. Denna gången tror jag inte att mannen har en solklar plan i huvudet, och jag behöver därför inte vara tankeläsare. Jag blev arg på honom vid ett tillfälle då, för han förmedlade inte planen så att jag förstod den helt.

Vi löste det och arbetet fortskred utan problem. Kommunikation är viktigt, i alla lägen och situationer, det har vi lärt oss och vi har fortfarande inte haft ett regelrätt gräl, tack vare det och att vi trots allt nästan alltid tänker på samma sätt.

Igår var vi ute på lokal med goda vänner och bekanta. Vi möttes upp på Pustervik där bandet Queen Bee and Zydeco Amigos, i vilket en god vän är medlem, skulle spela. Och det gjorde de! Väldigt trevlig spelning och stämningen var hög, det kan jag lova. En återförening efter 25 år, det är inte illa, så ta chansen att se och höra dem om det blir fler tillfällen!

Mannen längst till höger i bild är Bernt Andersson, känd från Tottas Bluesband, Nynningen med flera välrenommerade band. Henrik Ohlin, Anna-Lena Winter, gästande blåssektionen har jag inte namnet på, men gubben närmast kameran är vår vän Göran Sevenson Svenningsson. 

Maten står i ugnen, det är denna lilla raring som ska mätta oss idag:




Jag hackade ihop en kryddig (förhoppningsvis) blandning av koriander, chili, citronmeliss, limecest, salt och peppar och petade in den under skinnet på lämpliga ställen och saltade och pepprade generöst utanpå. Limen, varifrån cesten kom, åkte in i magen på den lilla pullan ihop med en bit Hot Lemon-chili. Till detta ska vi ha en asiatiskt inspirerad nudelsallad och kanske lite dip-såser.

Sedan ska jag inte göra något annat än att titta på Ebbots Ark och fortsätta på min bok och dricka lite vin, innan jag lägger mig tidigt idag för att orka upp i morgon. Min i hjärnan inprogrammerade "vakna-tid" gäller inte, så det är nödvändigt att ställa väckarklockan innan jag glömmer bort det...

Ha en skön söndagskväll och en god måndag!

måndag 2 oktober 2017

Vad gör man?

Gissa vad jag gör idag? Precis, jag tvättar! Det är ju måndag igen. Mannen och jag ska upp och röja plats för besiktningsmänniskorna på vinden också. Jag ska laga mat, fast det står helt still i huvudet, vet inte vad jag ska göra med kalkonfärsen jag tog fram ur frysen. Jag har verkligen ingen lust att åka och handla idag, så jag gör mitt bästa för att slippa.

Förra veckan var slitsam, ändå känns det som om jag inte hunnit något. Vissa kundmöten tar mer kraft än andra och är känslomässigt utmattande. Som det i lördags. En ung flicka kom in när det var ganska mycket folk i butiken och satte sig helt sonika på golvet framför intimavdelningen och väntade tills jag kunde hjälpa henne. En tjejkompis höll henne sällskap.

Flickan hade uppenbarligen råkat ut för ett övergrepp och behövde dagen efter-piller och frågade om vi hade fler, eftersom hon inte hade pengar till den de hade hittat i hyllan. Efter en liten stund kröp det fram att hon läst på nätet att man ska vända sig till När-akuten vid misstanke om sexuella övergrepp, vilket hon också gjorde, men där hade de inte resurser för sådana fall.

Hon blev hänvisad till Varberg, men hon hade givetvis inga pengar till resan dit heller. Jag ville att hon skulle prata med sin mamma genast, men mamman jobbade och skulle inte komma hem förrän sent på natten. Jag fick uppfattningen att hon inte alls ville att mamman skulle veta vad som hänt. Jag vände mig till den andra flickan och frågade om hennes föräldrar kanske skulle kunna bistå?

Nekande svar. Vad är det för fel, när barn inte vågar eller vill berätta att de råkat illa ut? Är det någon familjemedlem som står för övergreppet? Ja, då är det såklart mycket svårare. Är de rädda för att få skäll för att de försatt sig i en farlig situation? Förvisso, men har de så lite tilltro till att föräldrarna vill göra allt för sina barn, speciellt när de råkat ut för ett brott?

Skäms gör de ju givetvis, men det måste ändå fram, för att de ska kunna bearbeta händelsen och känslorna på ett så bra sätt som möjligt. Det kan ju bli ett livslångt trauma om man inte får adekvat hjälp och vem vet vilka följder det får? Man behöver stöd från föräldrar och vänner, detta är inget som försvinner för att man låtsas att det aldrig har hänt.

Jag var på väg att slita av mig rocken och hämta bilnyckeln för att själv köra dem till Varbergs sjukhus. Jag bad henne att meddela mamman så fort hon kunde för att inte fördröja processen ytterligare och att gå till polisen och anmäla övergreppet, så att de kunde se till att hon kom under vård och att en utredning kan påbörjas.

Förr eller senare måste mamman ändå få veta vad som hänt och jag försökte få dem att inse att hon skulle bli mer ledsen över bristen på förtroende ju längre tiden går. Alla föräldrar vill hjälpa sina barn i en sådan situation, och ingen kommer att bli arg för det är ju inte barnets fel att det finns rötägg och avskum som drar nytta av personer som hamnat i ett hjälplöst tillstånd!

Jag vet inte hur det gick, av uppenbara skäl. Men jag hoppas att jag nådde fram med att det är viktigt att söka hjälp och stöd av både pålitliga vuxna och polisen. Det är svårt att tänka sig att det inte finns några som de kan vända sig till. Näst intill outhärdligt, faktiskt. Måtte de ha tänkt om, måtte det ha funnits en mormor eller annan vuxen som kunde ta tag i detta och måtte hon fått hjälp vid detta laget.  Måtte den eller de som utsatt henne för övergreppet åka fast och straffas hårt!

Jag skäms för att jag inte kunde göra mer för henne, borde jag betalt pillret åt henne? Borde jag ha tagit ut pengar så att hon kunde ta tåget till Varberg? Fast när jag tänker efter, sannolikheten att ingen alls, inte ens mamman eller polisen, hade fått vetskap om övergreppet hade ökat, om jag hade gjort något av det. Det är inte lätt att vara ung, inte heller att vara förälder, men vi måste lita på varandra!

Nu ska jag försöka tänka på annat och hjälpa mannen med vindsröjningen, hänga lite tvätt och tvätta lite till. Jag trodde att jag skulle ha en halv arbetsdag i morgon, men planerna ändrades och därför blir det ett 10-20-pass. Jag ser fram emot fredag, då jobbar jag 10-14! Då blir det en långhelg på riktigt för mannen och mig, det känns fint, nästan lyxigt...

Då kan vi hjälpas åt att laga mat, det är trevligt. Som i lördags, då hade vi ankbröst med potatisgratäng och en portvinssås som mannen förberedde länge och mycket väl. Den var ljuvlig!



Igår fick jag karré och en annan god sås. Jag tror det får bli någon sorts frikadeller av kalkonfärsen och en krämig ostsås med vitlökssmak, samt pasta. Det funkar alltid i lunchlådan. 

Var rädd om dig och din omgivning, på återseende!