Fredagslyx.

Jag längtar efter fredag av två anledningar. Dels och mest för att mannen med största sannolikhet får med sig en snarkmaskin hem från Sömnlabbet, dels för att min långhelg börjar då. Just nu är mannen lite väl högljudd för sitt eget bästa. Jag har inget tålamod alls och är rädd för att jag kommer och drämma till honom lite för hårt en vacker natt...

Det hjälper inte hur jag möblerar om honom med kuddarnas hjälp, han är omöjlig att få tyst på. Lite snuva har den effekten och det är ju inte hans fel. Jag sover för lite och för dåligt, vilket i lördags gjorde att jag somnade i fåtöljen medan jag läste min urspännande bok. Bara jag och katterna var hemma, det var helt tyst och jag var trött efter jobbet.

Mannen var och spelade på Bluesbåten med de andra pojkarna i No Fear Tattoo Rhythm & Blues Revue, nämligen. Jag hade planer på att åka dit, men kände att jag borde vila istället, vilket uppenbarligen var ett bra beslut. Jag gick och lade mig halv tolv och började läsa tredje delen av The Liveship Traders, men insåg att jag var för sömnig för att fatta vad jag läste.

Hörde att mannen kom hem, kände att han klappade om mig innan jag sov som en stock igen. Min klocka ringde förstås klockan åtta som vanligt och jag serverade kaffe och GP halvt tio, strax innan jag åkte till jobbet. Jag trodde faktiskt inte att han skulle vakna då, men det gjorde han. Men oj, så hes han lät. Det är lite bättre nu, men långt ifrån vad det borde vara.

Jag tror att om han slutar snarka kommer hesheten, som gjorde att vi sökte hjälp från början, att försvinna helt. Det är snart ett år sedan han slutade röka och jag tror också att när flimmerhåren nu är utbytta mot friska är de känsligare för retande partiklar som damm och annat. Och gudarna ska veta att det har dammat rejält när mannen har röjt runt i skräprummet...

I fredags slog mannen på stort och serverade skaldjur. Jag fick uppdraget att öppna ostronen och det är inte min bästa gren. Först gällde det att hitta ett lämpligt verktyg för ändamålet. Jag har sedan urminnes tider alltid en fickkniv i handväskan. Man vet aldrig när man kan komma att behöva en. Grov och stabil nog för ostronskal, för köksknivarna är jag förstås väldigt rädd om.

Det gick ju bra till slut, inga skador att rapportera. Champagne i glasen och således en riktigt lyxig fredagskväll, men vi lever bara en gång, så det är lika bra att njuta så länge man kan och får. 

När jag slutade jobbet igår gick jag in till charkdisken på Ica och hämtade två rediga entrecôter till middagen. Mannen skalade potatis och lökar till våra små gratängformar, medan jag monterade ihop det hela. Sedan var det bara att sippa vin och vänta på att de skulle bli klara i ugnen och snabbsteka biffarna. Et voilà!

Med riven parmesan i gratängen behövs det ingen sås. Jösses, var det jag som sa så?! Nåväl, vi tar igen det idag, ty jag föll för skinksteken i charkdisken också och därför blir det ribbestek med sås av skyn från den. Först måste jag tyvärr hämta grädde och lite annat, men jag tänker släpa med mig mannen ut, så blir det lite roligare...

Ha en fin måndag och vecka, så ses vi i en blogg nära dig framåt helgen, om du vill!

Söndagsmys.

Idag är det söndag och jag ska göra ingentingen. Sedan förra inlägget har jag jobbat, varit ledig och jobbat. I fredags kom min kära faster på besök med sin man, som också är en kär vän till mannen och mig. Ja, vi är i samma ålder allihop och vi har väldigt trevligt när vi ses, vilket är alldeles för sällan. Vi försöker att råda bot på det, men eftersom de bor på fel sida av landet är det lite knepigt...

Igår jobbade jag alltså och det var ovanligt mycket kunder att hjälpa till rätta. Januari är ju en månad då de flesta lider av pengabrist när julens utsvävningar kommer ikapp och det märks i handeln. Det är en himla lång månad också och inte blir man gladare av att räkningarna väller in som vanligt. Enda glädjeämnet med januari är att det blir ljusare ute. Och att mannen fyller år.

Jag vet inte hur jag ska planera in firandet av honom för jag har inte fått schema för nästa period än. Det är inte lite frustrerande, av många anledningar. Min kollega har semester och då räknar jag med att mitt schema blir helt annorlunda. Nästa vecka jobbar jag till exempel måndag och tisdag. Denna helgen är egentligen min lediga helg, men som sagt jobbade jag igår.

Nästa helg är min ordinarie jobbhelg och den är såklart intakt, men jag vet inte hur det ser ut veckan därpå. Chefen är sent ute med andra ord, vilket inte hör till vanligheterna som tur är. Det är svårt nog att planera för sammankomster, middagar och fester ändå. Vi har till exempel inte haft möjlighet att ge barnbarnen julklapparna än, de och deras mor var ju sjuka under helgerna. Inte för att jag tror att de saknat julklapparna eller blir ledsna för att få dem senare, men i alla fall...

En vän fyllde 50 år igår och vi åkte dit efter jobbet för att gratulera honom. Det var en härlig stämning och många trevliga människor där. Flera gemensamma goda vänner fanns redan på plats och det var bara att knô saj in och mingla runt. God mat och dryck serverades, vilket var tur för jag började bli lite hungrig. Lunchen på jobbet intogs redan kvart i ett nämligen.

Vi åkte hem runt halv tolv, då var jag rejält trött i fötterna och huvudet. Jag säger bara tack och lov för stödstrumpor! Utan dem hade jag varit tvungen att bryskt välta bort någon som hade lagt beslag på en stol. Ljudnivån brukar bli högre och högre under slika kalas och huvudvärken var nära då vi bestämde oss för att åka hem och lägga oss.

Sömnen har inte varit den bästa på sistone, så jag deklarerade sovmorgon. Lång sovmorgon! Jag hämtade kaffe klockan tio, så jag tycker nog att jag lyckades ganska bra. Vi ska titta på "På spåret", det missade vi på grund av besöket, men numera kan man ju se vad man vill, när man vill, det är positivt! Och så ska jag laga mat, förstås. Ribbestek är perfekt söndagsmiddag, tycker jag.

Bilden är från ett annat tillfälle, men du fattar ju hur gott det ska bli sedan med knaprig svåle, mört kött, en god champinjonsås och pressad potatis. Några grönsaker ska det också bli, förstås. Och gelé, om vi har någon kvar. Åh, det ska bli så gott och snålvattnet rinner till allaredan!

Ha en fortsatt fin söndag och en toppenmåndag!

Vilket klipp!

Äntligen blev det måndag igen! Fredagens maratonpass på jobbet gjorde att det kändes som söndag på lördag kväll när kollegan och jag stängde. Att inse att det var en dag kvar att jobba kändes inte särskilt uppmuntrande då kan jag meddela, men det gick bra ändå. Mannen har stått för markservicen och lagat god mat hela helgen då får man inte klaga, det finns de som inte har den stöttningen.

I lördags blev det hjortgryta i slökokar'n med steklök, champinjoner, rött vin och grädde:

Hur gott som helst! Det blev över både till lunchlåda och gemensam middag. Igår hade vi bestämt att det skulle bli ribbestek och det blev det. Så ljuvligt gott, det med!

Notera gärna det lilla fatet med knapriga svålar, rena rama godiset! När jag kommer hem om kvällarna har mannen tänt levande ljus i hallen, vardagsrummet och självklart även i köket. Det är mysigt och väldigt välkomnande, en handling som följs av orden "välkommen hem". Då känns det sådär fint och rätt.

Vi har ännu inte fått upp några adventsljus eller stjärnor i fönstren, men intentionen är att hiva upp alla dynor till utemöblerna på vinden idag och hämta ner pyntet. Jag vet inte om jag orkar putsa fönster och sätta upp julgardiner också, jag är fortfarande ganska mör efter helgen och ett besök hos frisören i förmiddags.

Jag fick vänta en stund på min frisyrfixare som visade sig vara Zlatan Scissorhands i kvinnlig form. Med det menar jag att ordsvadan var som Zlatans när han är på sitt allra bästa humör och sedan förstår du ju resten själv. Himmel, vilken energi och fart det var på henne! Jättetrevlig och rar var hon, men jag hade sett fram emot att sitta och blunda och vila en stund, så det blev en chock.

Jag är hur som helst nöjd med resultatet och tog till och med med en hårprodukt hem. Unnade mig och mannen lite "flärd", det vill säga saltvatten med god doft. Det var länge sedan jag använde det, men är en bra stylingprodukt, som saknas i vårt sortiment på jobbet. Jag är ganska sparsam av mig och shoppar inte dyrbara produkter i salonger vanligtvis, men vad sjutton, lite lyx är vi värda.

Maten blir ingen dyrbar historia idag, inte på grund av min utsvävning med stylingprodukter, utan för att jag är sugen på spenatsoppa med ägghalvor. Däremot tror jag att jag ska glädja mannen med lite glögg ikväll. Första advent har ju faktiskt passerat, så årets glöggpremiär passar bra idag när vi ska pynta och jag är ledig i morgon.

Det blev en ändring i schemat, märkligt nog, och min lediga fredag blev en ledig tisdag istället. Fast jag fick se till att få tillbaka fredagen, för då har jag bokat in viktigare saker än att jobba. Det är ett elände att inte få schema för mer än fyra veckor i taget, men då min kollega och jag sagt att vi vill ha samma schema som tidigare är det ju inte så svårt att räkna ut när man är ledig i alla fall.

Chefen fick stryka mig helt enkelt och lösa det på annat sätt när jag förklarade hur det låg till. Nå, allt gott och väl och jag får en ännu bättre vecka än vanligt, det är jag tacksam för. Jag ska fortsätta denna dag med att skålla mandlar och pynta i lugn och ro för att hämta mig från Zlatan-chocken. I morgon ska våra bilar få vinterskor.

För övrigt ska det planeras mat för kommande vecka och var vi ska tillaga den. Det blir med andra ord en utflykt, men det är inte klart hur långvarig den blir. Jag blir nog illa tvungen att prata med mannen om detta. (Självklart ironi, jag pratar gärna med honom.) Undrar om reklambladen har kommit än, det blir lättare och billigare att planera matsedeln då.

Ha en fin måndag, gör det bästa av den och alla andra dagar!

Kalasdag.

Har varit upptagen av kvalitetstid med mannen, det är ju riktigt trevligt och nyttigt. Ibland när det är mycket som händer, eller i vissa fall inte så mycket som man skulle vilja, blir umgänget med med de närmaste lidande av olika anledningar. Kommunikation och närhet är vad doktorn rekommenderar i dessa lägen. Lätt att glömma bort, men ack så viktigt.

Igår åkte vi till Bovall direkt efter jag kom hem från jobbet. Mannen hade ett par mackor klara till mig och jag bytte kläder, sen bar det av. Anledningen var underbara barnbarnet som fyllde två år. Vi fick exklusivt uppvakta idag och det var riktigt mysigt. Födelsedagspresenten gick hem. Vi ville ge något praktiskt och fint. Micke på Skohörnan levererar till både stora och små.

Mormors lilla skrutta

Eftersom jag ska jobba i morgon blev det inga andra besök, utan vi åkte hem för att slippa de värsta köerna genom sta'n på hemvägen. Vi stannade bara på City Gross för att proviantera för helgen och lite till. En ribbestek var nödvändig tyckte mannen och jag håller med. Gristunga för måndagen, så himla gott med potatismos och senap! Dagen kap var dock detta:

Jag minns inte när jag senast åt kokt torsk med äggsås på detta viset. Dryga kilot av skrei i bit fick följa med hem och det blev givetvis över till lunchlådor till oss. Halleluja!

Mannen lagar till kycklingben och portabellorisotto i morgon. Det gör han så himla bra och jag ska sätta mig och bara vänta på att bli serverad hela härligheten! Inköpen idag är veritabla fynd. Fisk à 119:-/kg, kycklingben à 15:-/kg, ribbestek à 55:-/kg och tunga à 40:-/kg, det kan baske mig inte bli bättre eller billigare middagar och lunchlådor för kommande behov.

Ikväll fanns det verkligen inget på Tv att titta på, så det är för väl att "House of Cards" är tillbaka med en ny säsong. Vi är redan inne på tredje avsnittet, så den lär ju ta slut fortare än kvickt, tyvärr. Jag sitter här med datorn i knät och låter inlägget ta den tid det tar. Funderar, så som man gör när man (eller är det bara jag?) tittar på TV.

Funderar på för- och nackdelar med allt, mycket handlar förstås om min arbetssituation. Personalrummet där jag ska börja jobba hyser en mikro, liten kyl, två stolar och ett pyttelitet bord, har genomgång till omklädningsrummmet/toaletten och har faxen på armlängds avstånd och ingen dörr att stänga till om sig.

Å andra sidan är det ett fast jobb på ett apotek som har många kunder och det blir aldrig någonsin långtråkigt. Dessutom får jag löneförhöjning. Underliga äro Herrens, eller vems vägar det nu är. För ett år sedan var jag för dyr, nu har min lön ökat med 1300 kronor i månaden. Trängselskatten är snart ett minne blott och det ser jag som ytterligare en reell löneökning med ca 300 i månaden.

Fördelarna är större än nackdelarna, uppenbarligen. Ostörd matplats är av underordnad betydelse när den högre lönen tillåter en sushilunch då och då. Det finns fler matställen att spendera lönen på om jag så önskar. Men du känner ju mig, det kommer inte bli några utsvävningar. Det finns mer angelägna saker att lägga pengar på. Som en semester...

Ha en fortsatt skön fredag och helg! Ta hand om dig och din omgivning och ta aldrig någon för given. Jag återkommer vid tillfälle.

PS. Förlåt, pappa. Nästa gång tar vi gärna en fika :)

Manad?

Man skulle kunna tro att jag legat på latsidan, men det har jag inte. Lördagens var en riktig lögardag och söndagen var bokföringsdag. Vi tragglade igenom en hel del och är ikapp de transaktioner som är kopplade till banken nu. Det känns bra att ha kommit så långt i alla fall. Mannen skickade kontrolluppgiften till sig själv i bara farten...

Till middag hade vi ribbestek, med gräddsås, potatis och annat gott. Det blev såklart en massa över till lunchlådor, men svålen åt vi upp under tiden vi tittade på film. Himmelskt gott!

Måndag var en fullspäckad dag, då jag försökte hinna med hållbarhetslistan för ett av apoteken, men det lyckades jag inte med. Det tar tid att vara handledare för praktikanten. Fast hon är duktig och vill lära sig, det fanns inget att klaga på där. Problemet är att hon är van vid ett annat utseende på kassabilden efter att ha jobbat i åtta år på ett byggvaruhus, faktiskt väldigt nära oss.

Jag lyckades faktiskt med det andra apotekets hållbarhetslista idag, det gläder mig mycket. På torsdag ska jag ta itu med resten av den processen. Sedan är jag ledig hela fem dagar i rad! Jisses, vad ska jag hitta på då? Jag ska klippa håret, äntligen. Nu är det nämligen nära katastrof och panik. I lördags när jag städade var jag tvungen att sätta upp det i en tofs och gladde en skidåkare när jag slängde skräp.

Det som var närmast till hands var en rosett som suttit om halsen på en vinflaska. En sådan rosett som man sätter i håret på en liten flicka, möjligtvis. Inte på en snart 50-årig ovårdad tant. Nå, det ska bli ändring på det nu. Det finns gränser för hur mycket (man) man klarar av att bära. Man må vara hur mycket lejon som helst, men man är inget för mig i alla fall.

Mannen löste matfrågan idag, det blev potatismos och korrrv i tournedos-form, för lite lyxigare känsla, så här en helt vanlig tisdag. Regn och rusk utanför huset är inget kul, då får man göra det bästa av situationen och sätta guldkant där man kan. Funderar på hur vi kan göra det i morgon också. Jag jobbar sent, så det blir förmodligen mannen som lagar maten. Frågan är bara vad?

Nu ska jag ta korsordstidningen och lägga mig i sängen och ladda för den otroligt tröttsamma uppgiften att ta hand om manen innan jobbet i morgon. Eller ska jag glädja mina kollegor och kunder med tofsen? Man vet aldrig vad tanter hittar på för bus...

Sov gott och så hoppas vi att ruskvädret dragit förbi när vi vaknar igen!

Refuserad. #bloggswe

Länge sen sist. Snabbgenomgång av de senaste tre dagarna kommer som följer:
På fredag åkte jag till Frölunda Torg och Droppen i förhoppningen att bli blodgivare igen. Det sket sig, uppriktigt sagt. Dels ifrågasatte de det faktum att jag tar ett piller för att hålla pulsen nere, vilket jag gjort i ett tiotal år och gör att jag mår bra.

Dels var mitt blodtryck ganska lågt, för min ålder. Men dödsstöten var mitt Hb, alltså blodvärdet med avseende på järn. 121 är bra för mig, men inte ur blodgivarsynpunkt. Surt sa räven, men det är bara att bita i det sura äpplet och inse att jag borde ha anmält intresse för flera år sedan. Då hade eventuellt blodvärdet varit godkänt, det vill säga 125, men det vet vi inte säkert förstås.

Lagade en god fiskmiddag för att badda mina sårade känslor. Fast det hade jag ju gjort ändå. Jag är inte så långsint nämligen, det är bara slöseri med energi och jag väljer att ransonera den.

På lördag åkte vi norrut för att byta däck på min bil. Förutom att min snälle pappa hjälpte till med den saken blev vi bjudna på lunch och mannen miste en oskuld när han fick äta kroppkakor för första gången i sitt liv. Så glad jag är över att han tyckte om det, för det är något jag verkligen gillar, men är för tidskrävande att göra till bara mig.

Det kommer att göras hädanefter, speciellt som vi förärades mammas 35 år gamla köksassistent, vilken underlättar arbetet avsevärt. Dessutom ska det stånkas korrrv tack vare den. Halleluja, det är nästan så jag blir religiös. Julafton i november, liksom!

När vi kom till Bovall tog vi en promenad och senare på kvällen såg vi film och åt en enkel middag, som synes. Potatisgratängen fick knappt plats, vare sig på tallriken eller i magen.

Frukost, disk och ihoppackning för att åka till sonen och hälsa på en stund idag. Fick även ett ögonblick med lillasyster för att överlämna pepparkaksdeg som mamma delar med sig av varje år. Annars skulle vi aldrig baka pepparkakor själva, varken jag eller systrarna tror jag, så vi är tacksamma. Köpekakor är inget vidare vid jämförelse med hemgjorda. Gäller ju allt, egentligen.

På vägen hem hämtade vi mat på City Gross (igen, då entrecoten också skaffades där) och hälsade på den andra systern med överlämnande av deg till henne med. Mannen hade fullständigt rätt i att det är gott med Ribbestek, så det var bland annat en sådan fick åka med hem. Nu ångrar vi båda att vi inte tog med fler. Ljuvligt gott och beroendeframkallande, minst sagt!

Snart läggdags, för mig i alla fall. Ingen inventering i morgon, men på tisdag och torsdag, om jag inte missminner mig. Det finns roligare arbetsmoment än inventering, så jag har inte memorerat schemat i detalj. Ett visst hum är bra att ha dock, så jag lägger mig i tid åtminstone. Och korsorden måste ju lösas. Först lite disk och plock i köket bara. Jippikajej, liksom...

Var rädd om dig och andra!

Söndagsstek. #bloggswe

Räkenskapens dag, inte så upplyftande, men det är vackert väder och så har jag pratat med bästa Lotta, så det är väl synd att klaga. Jag går in och tar hand om tvätten och bloggen medan mannen sliter med gräset som vuxit högt och det lär ta en stund. Det är så blött i marken att jag tar på mig stövlarna för att hämta fallfrukt. Några äpplen sitter kvar, än så länge...

Får hämta ner dem med krattan, innan älgarna gör det. Rådjuren har tagit resten. Sånt är livet, det är inte hela världen, men just dessa äpplen tål jag att äta som de är. Killar bara lite i svalget...

Vilken härlig musikkväll vi fick uppleva igår! Maddox Street inledde konserten och det unga bandet kan nog gå långt om jag får säga vad jag tror, och det får jag. De finns på YouTube om du vill lyssna på dem. Jag gillar deras stil, även om vissa låtar kanske var en aning för långa.

Nästa gäng är lite mer rutinerade om man säger så. Ebbot har ju varit med ett tag, liksom våra goda vänner Tommy och Stephen Sahlin. Jag är bara flyktigt bekant med Daniel Gibson, Sebastian Sandberg och Gunnar Frick, men går i god för deras enorma musikalitet. Jag har närvarat på ett antal spelningar och det är alltid en upplevelse.

Denna missade jag dock på grund av omständigheter jag aldrig kommer att förlåta min dåvarande RC för. Det var magiskt och det var många i publiken som hade tårar i ögonen under konserten i Hagakyrkan. Jag påstod felaktigt i ett tidigare inlägg att Elinor Sahlin skulle vara med igår, det var bara något jag förmodade och önskade, för hon har en fantastisk röst. (Kolla in del 2 i länken!)

Det var som sagt en trevlig kväll med en något märklig musikalisk kombination av Johnny Cash och Pink Floyd, men den funkade!

Jag hoppas att det blir fler sådana konserter, så heja Kulturella Byrån!

Mannen ska åka bort några dagar, så det blir jag och katterna ett tag. Det känns konstigt att komma hem och prata med dem bara. Jag har ju vant mig vid att han är hemma, både när jag åker och kommer hem. Men jag ska nog klara det denna gången också, jag trivs ju fint med att vara själv.
Vi håller oss uppdaterade på andra sätt.

Idag ska det bli Dansk ribbestek igen. En favorit i repris, alltså. Det var så himla gott förra gången och som av en händelse hade vi en bit fläsk i frysen. Tanken var att den skulle grillas, men det blev aldrig av. Och när jag igår funderade på vad som skulle kunna bli en lämplig söndagsmiddag hittade jag denna längst ner i frysen.

Potatis, ärtor, morötter och sås ska vi ha till. Blir det något över skaffar jag en burk röd- eller surkål och har till någon dag. Åh, jösses så gott det är!

Nu är det dags att köra in steken med svålen väl skårad och nedåt med vatten i formen ungefär en timme, innan det är dags att vända på den, hälla av det mesta vattnet, salta väl samt se till att svålen blir sådär knaprig och oemotståndlig. Sammanlagt nästan två timmar, tippar jag.

Ha en fin söndag fortsättningsvis och njut av värmen i solen!