Powered By Blogger

fredag 31 oktober 2014

Konst uppåt väggarna och annorstädes. #bloggswe

Så var det då fredag igen. Jag blir lite "veckevill" nu när mannen är hemma. Men vi har fått gjort en massa nyttigt sen förkylningen har släppt greppet om oss. Alla utemöblernas dynor har gått i ide på vinden och möblerna är inpackade i vattentäta skydd i väntan på bättre tider. Även inomhus har det hänt saker. Nya sänglampor och tavlor är på plats.

Tavlorna har en god vän målat. Här hittar du en del av hennes alster. Om jag inte har helt fel, tror jag att det finns många fler nu. Mannen och jag valde varsin med hjärtat och kan inte vara nöjdare. Det finns en urkraft i hennes tavlor som vi båda föll för. Här ser du mitt val och den hänger ovanför min sänghalva.


Maten igår blev även den ett gott val. Förvildade färsbiffar med svampstuvning, potatis och ärtor.

500 g blandfärs
½ dl ströbröd
1 dl mjölk (knappt)
2 tsk timjan (mortlades)

2 krossade kryddpepparkorn

½ tsk krossade korianderfrön
Salt, svartpeppar.

Stuvningen fick en skvätt portvin, sherry och en stor sked rårörda lingon samt tre enbär för att få lite must och vildare smak.

Idag ska jag göra om en fiskrätt som blev ett riktigt lyckat "hittepå". De sista filéerna av rödtunga jag köpte för ett tag sedan, ska få sällskap av rökt lax i en roulad. En sås med bland annat schalottenlök, räkor och fänkål ska få ackompanjera denna symfoni och jag tror bestämt att pressad potatis är det enda rätta till detta. Kanske en liten knaprig sallad med granatäpple också?

I morgon är det full rulle från morgon till kväll. Jag börjar med ett brödbak, för att ha med på ett överraskningskalas. Sen är det ju själva kalaset på eftermiddagen och senare på kvällen ytterligare ett. Min svärmor fyller 80 år och det är ju sannerligen värt att fira. Mannens syster med familj kommer farande och det ska bli väldigt roligt att träffa dem igen. 

Jag är övertygad om att maten kommer att smaka alldeles ypperligt på Thörnströms kök. Menyn kan ju få vem som helst att börja hyperventilera av lycka. Hmmm, var det någon mer än jag som blev lite småhungrig? Tror jag ska gå ut i köket och "greja" lite... 

Ha en fin fredag och helg på dig! 

Fredagsfisken



torsdag 30 oktober 2014

Krydda på tillvaron. #bloggswe

Okej då, jag erkänner. Det blev ingen städning inomhus igår. Om det inte räknas att förflytta soffdynorna till utemöbeln från under- till övervåning och att åka till ÅV med tidningar och lik. (Tomflaskor, alltså). Så det blir städning på riktigt idag. Bra att det är fint väder, eftersom katterna kastar sig mot utrymningsvägarna när snabeldraken ställs fram. Räcker med snabeln, faktiskt.

När städningen är klar kommer det att bli färsbiffar till middag. Jag har ännu inte bestämt mig för vilken kryddning det blir, men tänkte försöka mig på att "förvilda" dem och ha en läcker svampsås till. Och helt vanlig kokt potatis, samt ärtor. Kanske de sista brysselkålarna också. Nu blev jag hungrig, bäst att äta frukost.

Istället för att göra mackor kollade jag igenom kryddlådan och kastade några burkar som vi inte använder alls. Jag borde nog egentligen göra en ännu större och mer omfattande inventering där. Jag har svårt för att slänga saker, även om de är lite för gamla. Det vill säga, datumet gick ut för bara ett år sen på en kryddburk och jag använder ju den kryddan ibland. Eller gör jag verkligen det?

Rosépeppar till exempel. Jag tycker den har en lite "unken" smak och det kan inte bero på datum, för jag har köpt splitternya burkar med ojämna mellanrum genom åren och tänkt samma sak varje gång. Är det ett handhavarfel, mån tro? Visste du förresten att rosépeppar är släkt med cashew och alltså inte härstammar från släktet "Piper"?

Vad jag däremot skulle vilja ha i biffarna idag är grönpeppar, vilket inte finns hemma. Vilket dilemma. Jag skulle ju kunna skicka mannen till affären, förstås. Eller så hittar jag på något annat.
Enbär och korianderfrön borde kunna bli en bra kombination. Svart vinbärsgelé är också en bra smaksättare. Portvin har vi hemma, fast bara en liten skvätt...

Igår åt vi kyckling som jag petade i lite illaluktande ost. Jag har glömt vad den heter, osten alltså. Mannen köpte den för en tid sedan och den var på gränsen till att bli en sanitär olägenhet. Som sagt, det bär mig emot att slänga mat och det gäller att hitta sätt att använda den, innan det är för sent.
Makaronerna som blev över i förrgår stekte jag upp med smör och curry, det är mums!

Leverpastejmackor blev vår frukost till slut, nu är det sannerligen dags att sätta igång med städningen. Det lär kännas bra efteråt, har jag hört...

Ha en fin dag och var rädd om det du har i din närhet, vare sig det är människor eller mat!



onsdag 29 oktober 2014

Namnassociationer. #bloggswe

Jag har förstått att jag inte blir tagen på allvar när jag namnger mannens och min läkare. Det är inte så att jag hittar på namn eller annat i denna min högst personliga blogg. Jag talar alltid sanning. Kanske tänjer på den en aning ibland, för att roa. Visserligen är det lite smickrande att ni tror jag har så mycket fantasi att jag skulle döpa om läkarna till Safari och Habibi, men så är faktiskt inte fallet.

Möjligen hade jag ändrat på namnen om jag på något sätt ville häckla eller hänga ut dem, men det har jag verkligen inte haft anledning till. Både jag och mannen har blivit så väl omhändertagna som man kan vänta sig på en av Sveriges bästa vårdcentraler. Även om man skulle kunna tycka att de är en aning snåla med sjukskrivningsperioder, så håller de sig till sina rekommendationer.

Fackpampen har fått ett namn som inte kan härledas till hans riktiga namn. Det krävs två synnerligen livliga hjärnor till att komma fram till det, nämligen. Sjögräs är han omdöpt till och med tanke på hur han flyter omkring och slingrar sig utan att komma med besked, är det ganska träffande, men har inte ett dugg att göra med hur min namne och jag kom fram till det.

Det verkar som om saker och ting börjar gå upp för dem som mannen jobbar för och med. Det var banne mig på tiden, skulle jag vilja säga. Eller jag skulle vilja skrika det rakt upp i ansiktet på dem, snarare. Nåja, bättre sent än aldrig, fast jag tror inte det kommer att ändra på något, egentligen. Har gått för långt för det, men det kanske hjälper några andra.

Åtminstone jag väntar spänt på att kuvertet med sjukintyget sprättas upp idag och reaktionen på det. Några telefonsamtal igår lättade upp sinnet och mannen fick tillbaka lite jävlaranamma i blicken. Då blev jag glad. Dessutom hade vi ju besök av Kluran och då kan man inte bli annat än på gott humör! Hon är dessutom det hon heter, vår Klura.

Idag blir det ett röj på altanen och inomhus. det behövs. Vi har varit för "klena" innan, men nu är vi på gång igen! Den eländiga hostan är envis, men inte värre än att jag låter hostmedicinen vara. Det är inte bra att dämpa reflexerna för mycket, då drar man lätt på sig lunginflammation och det är ju ganska onödigt.

Jag ska handla också, för nu är det inte så mycket annat än lamm och korrrv i frysen. Färskvarorna är slut också, så det börjar bli en utmaning att få till middagsmat. Men som sagt, svårigheter är till för att övervinnas, alternativt minimeras till ett nödvändigt ont. Som att åka till affären...

Ha en fin dag och var rädd om dig!




tisdag 28 oktober 2014

Mossa, mossa alla mänskobarn! #bloggswe

I väntan på att Kluran ska komma och leta mossa, äter vi macka med stekt fläsk från gårdagens middag. Mossan hittar vi förhoppningsvis i skogen, ity vi inte är så gamla eller stillasittande att vi blivit mossbelupna. Ännu.

Mannen blev sjukskriven två veckor till att börja med. Efter att ha läst igenom Socialstyrelsens diagnostiska kriterier för utmattningssyndrom, är jag inte helt överens med dr Habibi. Visserligen hann det inte gå riktigt så långt innan mannen slog till bromsen och det tycker jag han gjorde helt rätt i, men när obehagskänslan och andra symptom funnits så lång tid redan...

Mannen är ju inte den som ger upp i första taget och det högaktar jag honom för. Jag är stolt över att han insåg att det var dags att "ge upp". Det hade ju bara varit dumt att envist köra huvudet i väggen med full fart. Det ska bli synnerligt intressant att se hur företaget reagerar på sjukintyget. Svart på vitt vad som orsakat detta, när inget annat hjälpt.

Kunderna saknar honom redan, vissa vägrar prata med "de andra". Detta är ju förvisso ett dilemma, eftersom mannen har en enorm servicekänsla och omtanke för kunderna. Dåligt samvete för att de inte får den hjälp de är vana vid hjälper knappast till att slappna av och återhämta sig. Därför försöker vi sysselsätta oss med sånt som håller tankarna därifrån.

Som att leta mossa, jaga svamp och titta på bra serier på Netflix. Svampjakten har legat nere på grund av det dåliga vädret och förkylningar. Idag blåser det friskt, men i skogen är det antagligen lugnare. Tänk om vi springer på trattkantareller, äntligen?! Jag längtar så förfärligt mycket efter en varm god soppa, stuvning till en bit kött eller en riktig höstgryta.

Vi får se vad som händer. Både i skogen och på andra plan. Jag väntar spänt på besked om sökt tjänst tillfaller mig. Väntar dessutom fortfarande på att fackpampen och hans jurist ska komma fram till något bra. Jag fruktar att den ena vabbar och den andre är på älgjakt, för nu har det gått lång tid igen.

Fatta vilken fördel det vore för vem som helst att anställa mig! Jag vabbar inte, jagar inte älg, fiskar inte hummer och jag är ytterst sällan sjuk. Ställer alltid upp, inom rimliga gränser förstås och älskar mitt jobb. Detsamma gäller för mannen. Medelålders män och kvinnor är en tillgång för vilket företag som helst och borde vårdas ömt för vår kompetens, erfarenhet och lojalitet.

Visst, det är billigare att anställa unga och jag menar inte att de inte ska få en chans att komma in på arbetsmarknaden; men vem ska lära upp dem? Det räcker att tre personer försvinner från orderbordet på mannens företag, för att det ska bli fullständig katastrof och kunderna lämnar det sjunkande skeppet. Behöver jag säga att jag nästan önskar det blir så?

Brist på omdöme, hänsyn och återväxt kommer att bli radera ut ett tidigare välrenommerat och välnischat företag i en speciell bransch. I dagen internetsamhälle finns det andra vägar att gå och det vet kunderna. Får man inte den service man förväntar sig, går man till någon annan. Det gäller även min bransch och jag hävdar att det är personalen som avgör vilket apotek kunden väljer.

Ha en fin dag därute!

PS. Minns du Nicke Lilltroll? Mossa, mossa och må så grankott!


måndag 27 oktober 2014

Ute på djupt vatten. #bloggswe

Måndag och regnväder igen. Deppvarning utfärdas! Tänkte åka norrut och hälsa på barnbarnen någon dag, det gör gott för humöret. Väntar ut hostan en dag eller två bara. Om vägarna är farbara då vet endast vädergudarna. Översvämningarna har ställt till det en hel del, har jag förstått. Svampmarkerna kanske är rena sumpmarkerna, men bör undersökas på plats.

På hemmafronten intet nytt, förutom att det blir läkarbesök idag. Mannen har ju mått och sett bättre ut, om man säger så. Problem är till för att övervinnas och detta är inget undantag. En dag i taget, så få man ta det, för det finns ingen "quick fix" för tillståndet, tyvärr. Det skulle väl vara de där 42 miljonerna då, förstås...

Stekt fläsk med löksås ska vi äta till middag, det är så in i vassen gott. Hur veckan kommer se ut i övrigt, vet inte ens jag. När utmaningen med Aquarelles veckomeny försvann, har jag inte haft samma behov att planera så värst. Fast det är ändå inte dumt att ha lite framförhållning. Därför får det bli en liten handlingsrunda idag. Eller i morgon.

Efter en sen frukost på pizzabullar tror jag vi ska underhålla oss med den sista delen av House of Cards, säsong 1. Sen får vi se när vi sparkar igång säsong 2. Netflix är ju en välsignelse att ha, eller är det en förbannelse? När man blir sådär biten, att man helst inte vill sluta bara för något så tråkigt som att lägga sig och sova?! Fast det är nog mest bra, när man behöver annat att tänka på, tror jag.

För övrigt ska jag på uppdrag av min kära svägerska skriva en lista över 10 musikalbum som betytt mycket för mig. Först blev jag alldeles förskräckt och trodde det skulle bli jättesvårt, men när jag funderat en stund känns det bättre. Med hjälp av mannen kommer det gå jättebra. Är nämligen usel på att minnas namn på album, låttitlar och i många fall artister.

Ha en fin dag, simma lugnt och var rädd om dig!








söndag 26 oktober 2014

Hoppas hopp räcker. #bloggswe

Söndag igen och vi kör en repris på gårdagen. Alltså en innedag, med soffhäng och personlig omvårdnad. Med andra ord, vi ska lata oss framför tv:n eller med en bok, alternativt korsord.
Eventuellt ska jag klippa till mannen, eller snarare håret på honom.

Maten blir enklast tänkbara. En karré som rubbats med masala-kryddor och nu ligger i slöisen med lök, vitlök, morot och en skvätt vitt vin. Det är möjligt att jag gör naan-bröd att ha till denna orientaliska pulled pork-variant. Det kan också bli något helt annat, det är inte bråttom med att bestämma sig, jag inväntar inspirationen så länge.

Nu är det bestämt var och med vad svärmor ska firas nästa helg. Jag tror det kommer bli en succé för alla inblandade! Mannens systersöner är gourméer, i alla fall de två äldsta och den lille är definitivt på god väg att bli. Om man som 3-åring äskar suchi, så finns det gott hopp, tror jag. Man kan nog inte bli annat i en så matglad och -intresserad familj.

Jag kan inte låta bli att tycka synd om dem som bara tycker att mat är ett nödvändigt ont och bukfylla för att magen knorrar. Mat är ju glädje, lust och fantasi. Kan man inte resa iväg och njuta av främmande och nya smaker, kan man åtminstone försöka skapa liknande rätter hemma och drömma sig bort. Tack och lov finns det ju många affärer numera där man kan få tag på rätt ingredienser!

Självklart är det lättare om man bor som vi gör, men gör man inte det, så kan man skicka efter eller handla när man ändå hälsar på någon som bor i en större stad. Kryddor, såser och många tillbehör är inte "färskvaror" på det viset att de förfars i första taget. Skulle det vara så att man köpt fel, eller inte uppskattar en viss krydda, kan man kanske ge bort till grannen och få något annat i byte?

Så länge man inte ger upp, utan provar sig fram till det som funkar, så finns ju chansen att man dels verkligen upptäcker tjusningen i att testa nya recept och dels blir riktigt duktig i köket.
Det gäller för övrigt allt i livet, att inte ge upp, hitta nya utmaningar och känna sig fram tills dess man hittar det som passar en själv bäst.

Vissa utmaningar är större än andra och kan kännas skrämmande. Dock blir tillfredsställelsen så mycket större när man lyckas. För tillfället har jag själv en svag känsla av misslyckande i mitt jobbsökande. I fredags ringde AC upp mig för att meddela att tjänsten gått till en annan sökande. Jag väljer att inte bli jättebesviken, slipper ju den långa resvägen det hade inneburit.

Håller hoppet uppe för att AC-vikariatet blir mitt eller att jag blir kallad till Östra för intervju inom en snar framtid. Hoppet sägs vara det sista som överger människan och jag "matar" mig själv med fina upplevelser, goda maträtter och härliga människor, för att orka hålla det uppe. Jag ska inte sticka under stol med att det ibland känns hopplöst, men så länge jag (för)söker finns det en chans.

Nu ska jag dra mig tillbaka till badrummet och ägna mig åt seriös kroppsvård en stund, för att pigga upp mig. Raka koben, frisera hår, smörja fötter och måla naglar. Eller ja, vi får väl se hur mycket orken räcker till, men viljan finns och det är det näst sista som överger denna människan...

Ha en fin dag och var rädd om dig, samt dina nära och kära!




lördag 25 oktober 2014

Smörigt. #bloggswe

Hälsostatus: Något bättre. Hostar inte lika illa längre, även om det fortfarande skräller när jag gör det. Snuvan börjar släppa och någon huvudvärk känner jag inte av. Alltså är jag snart frisk!
Aptiten har det inte varit några problem med, vilket du redan konstaterat och det är väl på både gott och ont. Man ska ta väl hand om sig när man är sjuk och god mat främjar humör och hälsa.

Igår åt vi stekt torskrygg med pressad potatis, brynt skirat smör och brysselkål. Det var sällsynt gott!



Riktigt smör är underskattat som smakförhöjare. Jag vägrar att använda margarin och andra matfetter som har en massa tillsatser. Det kan inte vara bra för vare sig vuxna eller barn.
Grädde ska vara 40%-ig och crème fraiche ska vara fet också. Jag har fastnat för Lindahls laktosfria cf, för den har längre hållbarhet än den "vanliga". 30% fett, vilken man än väljer.

Idag hämtade jag upp en bit oxfilé ur frysen. En bit som blev över i somras, när faster och kusinen hälsade på i samband med Kalaset. Till den kommer det att serveras en risotto, i alla enkelhet. Det kommer att bli så gott och snålvattnet rinner redan till.

Jag har fortfarande inte ätit någon glass, men är sugen på det. Antagligen för att jag vet att det inte är bra för mig, med tanke på luftrören då. Fast det har inte blivit av för att jag varit tillräckligt mätt och nöjd efter maten. Får se om jag "klarar mig" idag med. Bricanylen står redo att använda förebyggande om jag faller för frestelsen...

Gissningsvis slappar vi framför tv:n och House of Cards idag med, men det får bli en paus för matlagning och "Så mycket bättre" i så fall. Min ambition var att städa huset idag, men tycker nog att vi kan spara det till en annan dag. Lite klen är jag allt fortfarande och det är dumt att överanstränga sig med dammsugning och sånt, eller hur?

Ha en fin lördag och som alltid, ta hand om dig!


fredag 24 oktober 2014

Vem är viktigast i ditt liv? #bloggswe

Efter en utflykt till Grimeton och en sändning därifrån, kombinerat med en manifestation för barns och människors rätt till fred och frihet, känns det skönt att vara hemma igen. Barn på plats, i Gaza och i Danmark deltog "live" i en inspelning som jag inte sett till fullo än, men det känns det sådär fint, det lilla jag fick vara med om. Här får du en länk till hela filmen: FN-dagen.

Sen jag kom hem har mannen och jag pratat om människor som gjort oss till dem vi är idag. Eller vilka människor vi blivit, utifrån vilka vi har haft att göra med under våra liv. Det är ganska intressant att vi har så många gemensamma erfarenheter/upplevelser. Men det är antagligen därför vi förstår varandra så bra och i princip alltid vet hur den andre tänker eller känner i en given situation.

När vi blev ett par, hände det att jag blev irriterad för att mannen "genomskådade" mig och kunde tala om (för mig) vem jag är och hur jag är. Jag fräste, som det kattdjur jag innerst inne är, att han skulle "sluta analysera mig"; vilket var ganska orättvist. I mitt liv, dittills, hade jag inte varit den personen som saker och ting handlade om och var ovan vid att någon visade mig den uppmärksamheten.

Eller intresset, om man så vill. Jag var bra att ha, för att få saker att hända, när man inte kunde ta tag i det själv. Eller så var jag bra att ha till att skylla på, när saker inte blev som man ville. Nu är läget annorlunda och jag känner mig uppskattad för den jag är. På sanning och på riktigt! Jag är jag och det duger bra, eller är till och med bäst, enligt mannen.

Jag känner mig trygg och älskad nu, vad mer kan man begära? Att kunna vara "liten" och våga säga det, utan att riskera att bli hånad eller förlöjligad gör stor skillnad. Att oförbehållsamt älskas för den man är kan betyda allt. Men när kärleken villkoras på ett eller annat sätt är det nedbrytande, för det är inte sann kärlek. Måste man "prestera" för att förtjäna respekt och kärlek, då har det gått för långt.

Det blev ett ovanligt djupt inlägg idag, men jag kände att det var något jag ville dryfta. Brukar avsluta mina inlägg med något som "var rädd om dig", "ta hand om dig och dina nära och kära". Det har en djupare mening än man kan tro. Det finns ingen viktigare människa i ditt liv än du själv, därför ska du ta hand om dig själv. Gör du det, kan du lätt ta hand om andra.

FN-dagen är strax över, men låt inte det hindra dig att bry dig om andra, men först och främst dig själv, som sagt!




torsdag 23 oktober 2014

Vardagslyx. #bloggswe

Idag fick jag rota fram min flaska med hostmedusin, för nu börjar det göra så ont i revbenen att jag i morse trodde jag hade hostat sönder ett av dem. För övrigt mår jag nästan lika dåligt som när jag "blev med astma" för två år sedan. Det piper i luftrören så att jag vaknar av det och undrar om jag stört mina sängkamrater. Det är i och för sig bara Mayzan som hör och hon har vant sig...

För att muntra upp oss lite, sätter vi en guldkant på vardagen och slår till med en tvårätters middag idag. Till förrätt blir det marinerade räkor och lammkotletter med potatisgratäng till varmrätt. Tror bestämt det får bli en svampstuvning också. Vem vet, det kanske till och med blir lite glass till efterrätt? Betoning på lite för astma och glass är ingen bra kombo.

Lammet är i alla fall nedstyckat och på benen fick slökokar'n göra buljong inatt. Gissa om det doftade gott när jag hämtade kaffet i morse?! Buljongen står på avkylning nu, så jag kan bli av med fettet innan den reduceras. Jag skulle gärna ha en riktigt stor crock pot för såna här ändamål. Alternativt en jättegryta. Min stora "krabbe-kastrull" har försvunnit i nån av alla flyttar och den saknar jag ibland.

Sånt är livet, man förlorar något och vinner annat. Jag drömde så märkligt inatt om min bäste vän som jag förlorade för tre år sen, drygt. Han dök upp i ett sammanhang där han inte alls hade att göra, nämligen i min vän L's familj. Han var kompis med en av hennes bröder och det var konstigt, för jag tror aldrig de har träffats i verkliga livet. Undrar vad det var för mening med denna dröm?

Jag trodde jag skulle komma ihåg mer av drömmen, men det halkade av mig. Förmodligen för att jag fick koncentrera mig på att inte rasera hela medicinskåpet när jag fiskade fram hostmedicinen, vilken jag placerat allra längst bak, eftersom jag så sällan behöver den. Bäst före datum är passerat, det säger väl allt? Visserligen inte med mycket, och ja, jag vet vad jag gör och den med, den funkar!

Mannen tittar ikapp på en serie som vi båda började se i lördags, men eftersom han inte mådde bra gick han och la sig, medan jag såg två avsnitt. Kevin Spacey är en fröjd att se för det mesta och House of Cards är inget undantag. Idag kan det nog bli några avsnitt på raken, för vi ska bara vila och ta det lugnt. Det behöver vi båda två.

Ha en fin torsdag och glöm inte att ta hand om dig själv och människor som betyder mycket för dig.




onsdag 22 oktober 2014

En får tacka för lamm. #bloggswe

Hemma efter trippen till Trollhättan och intervjun, som gick väldigt bra. tycker jag i alla fall!
Tror att T tycker detsamma. Det visade sig att vi har samma tankesätt om hur jobbet på ett apotek ska gå till och att ingen är "viktigare" än den andra, när det gäller att få jobbet gjort. Hon sa att hon skulle ringa "min" RC, för att kolla hur bra jag ligger till i hennes uttagning till AC-tjänsten. Mhm?

Jag fick proppa mig full av nässpray, astmamedicin och Bricanyl för att komma iväg, men nu är det gjort och jag ska låta sakerna ha sin gång, medan jag styckar kött, lagar mat och kryar på oss. 
Ingen av oss sov särskilt bra inatt; mannen tänker för mycket och jag hade hjärtklappning av all cortison jag tog igår. Är dock övertygad om att allt kommer att lösa sig till det bästa för oss båda.

Igår kväll hade vi den stora glädjen att träffa goda vänner under tiden som vi hjälpte till att distribuera lamm till olika delar av stan, eller städerna faktiskt. Middagsbjudningarna duggade tätt och vi ser fram emot många roliga sammankomster framöver! 

Middagen idag blir en snabb historia, färdig korv stroganoff. Behöver bara dryga ut den lite med mer korrrv och sås. Ris och sallad till det räcker gott. Lammkotletter ska avnjutas i morgon, för på fredag är det ju som ni vet, fiskdagen. Då blir det torskrygg.

Mannen åkte med till Trollhättan idag och köpte ett fint tapas-set under tiden han väntade på att jag skulle bli klar. Brickan kan användas till mycket, glasen likaså och de små skålarna är precis i den storlek som jag letat efter länge nu. Inte för stora för att ha bara lite hackad chili eller persilja i, när man vill låta gästerna bestämma själva hur starkt det ska vara; inte för små, så att det blir för pilligt.

Han är bra, den mannen. Riktigt bra, faktiskt! Synd att inte företaget han jobbar för inser det också.
Fast det lär de snart märka. Sent ska syndar'n vakna, men nu är ju många chefer och företagsledare inte direkt kända för att vara särskilt smarta, när det kommer till att värdera kompetens. Kortsiktiga vinster och självhävdelse är det enda de tänker på.

Jag känner förvisso ett antal chefer som är smarta och tänker lite längre än näsan räcker, så jag drar inte alla över en kam. Oh nej, jag har ju gu'bevars varit chef själv och jag är ju synnerligen smart...
Skämt åsido, det är något ruttet i dagens sätt att se på personal och medarbetare. 

Nu ska jag laga mat, är hungrig som en varg och sen ska jag ta hand om lammstekarna.
Ha en fin lille-lördag och var rädda om varann!


tisdag 21 oktober 2014

Dags att fylla frysen! #bloggswe

Sådär! Har varit på Frölunda torg och skrivit på kontrakt nu, så att alla AC i trakten får upp mig på listan över tim-vikarier. Karin verkar tro att telefonen kommer att ringa ofta framöver och det känns ju hoppfullt. I morgon blir intervjun av i Trollhättan också, vilket öppnar ytterligare möjligheter.
Fast om jag ska vara helt ärlig, så jobbar jag ju helst på hemmaplan, för jag vill slippa åka så långt.

Tid är dyrbart, nämligen. Transportsträckor är det sällan man kommer ifrån helt och hållet och kan vara bra för att "skala av sig" arbetet på vägen hem; dock är det så att långa dito är hemskt tröttande. Skulle det nu bli så att jag kan nyttja tåget, är det en förmildrande omständighet. Då kan jag läsa en bok eller lösa korsord på vägen.

Idag har vi ätit stekt korv och ägg till frukost och ur frysen har jag hämtat upp en lasagne. Jag har stuvat om i fryslådorna så att lammet som ska hämtas ikväll får plats. Himmel, vad härligt det ska bli att laga till det på alla möjliga sätt och vis och vansinnigt gott att äta upp! Denna gång ska det bli lite mindre infrysta enheter, men inte för små såklart. En för liten stek är meningslös att steka.

Förra gången var vi mitt uppe i köksrenoveringen och hade varken tid, plats eller ork att finstycka. I år finns det gott om plats och vi har tid. Skulle behövt en lämplig mindre kniv för ändamålet, men trots att vi letat ett tag har vi inte hittat "rätt". Det ordnar sig ändå, men jag ska nog ägna en stund åt att skärpa de knivar vi har, för dagens uppgift.

Förkylningen som mannen och jag drabbats av verkar klinga av, för vi mår bättre än igår. Bra det, eftersom vi båda två skulle må bra av en svampjakt. Nu borde det ha kommit upp fler trattisar också.
Regn och värme har det varit gott om, så förhållandena är optimala. Det gäller bara att hitta platserna ingen annan varit före på.

Lite annat kul som vi ser fram emot i slutet av veckan är FN-dagen på Grimeton, då de ska sända och alltså startar upp hela radiostationen. Öronproppar rekommenderas! Det första gången Kluran och jag själv kommer att få uppleva sändning, andra gången för mannen och det lär vara mäktigt.
Har även pratat om att åka norröver på söndag, eventuellt. Allt annat tar vi som det kommer.

Ha en fin dag och njut av höstens färger!

måndag 20 oktober 2014

Reläbyte och relaxdax. #bloggswe

Det var ju snopet. Idag skulle jag ha åkt till Trollhättan för en intervju och träffat kusinen efteråt, men förkylningen tog fart igår kväll, så idag är jag inte alls i form. Varken kusin eller AC vill träffa mig i det här tillståndet och jag kan förstå det. Intervjun är ombokad till onsdag och vi får väl se om det passar att hälsa på i Vänersborg också då.

Mannen är inte frisk heller och kommer vara hemma ett tag, som det ser ut nu. Förutom att han är minst lika förkyld och eländig som jag, så uppenbarade sig den berömda Väggen, efter en längre tids vantrivsel på jobbet. Jag förstår precis hur det känns, när företagsledningen inte bryr sig om hur det funkar i verkliga (arbets)livet och inte kommunicerar med sina medarbetare.

Droppen var väl när VD hälsade på i huset där mannens kontor för tillfället är beläget och inte ens brydde sig om att "offra" fem minuter på att stanna till och kolla läget. Patetiskt!
Dessutom tycker de att mannen ska flytta till andra änden av stan och stå för de kostnaderna, med allt vad det innebär med bensin och trängselskatt, utan att ens diskutera det med honom.

En reell lönesänkning för honom alltså och det kan väl aldrig vara rimligt? Som sagt, det är inte mycket som har fungerat på det företaget på länge och nu är måttet rågat. Man kämpar på och gör sin plikt, för det är så vi är uppfostrade, men tyvärr låter vi det gå för långt innan vi sätter ner foten och säger STOPP. Eller snarare, tills kroppen och knoppen överhettas, kortsluter och kraschar.

För nog har vi satt ner foten och protesterat, men för döva öron. Man blir nedstämd på grund av bristen på gehör, kämpar vidare, blir förargad och protesterar igen, inget händer... Till slut "bryr man sig inte", men bränner ut sig för man lurar bara sig själv, genom att intala sig detta. Det äter upp all kraft, all geist, all stolthet och all glädje; man förlorar sig själv och det är värst av allt.

När man inte känner igen sig själv, kunderna undrar om något är fel, minnesluckor uppstår och felprocenten ökar. Det är skrämmande och oroande på många sätt och kunde lätt ha undvikits om bara ens närmaste chef varit lite lyhörd och mindre rädd om sitt eget skinn. Varför är det så svårt att ta hand om kompetent personal och vara rädd om den kunskap som de besitter?

Visst, ingen är oersättlig, men det är en sanning med modifikation, speciellt i mannens bransch. Att sälja nya bilar är en sak, men att veta vilka delar som sitter i motorn till bilen är en helt annan. Att utifrån kundens beskrivning kunna lotsa rätt i eftermarknadsdjungeln är inte något man lär sig på skolbänken på Handels, eller som VD för BMW eller vilket annat företag som helst.

Så vi har sjukstuga och rehabilitering här hemma. Tycker förstås att det är mysigt att ha mannen för mig själv, men hade helst sett att det var andra omständigheter som var orsak till det.
42 miljoner på Lotto, till exempel. Nu tar vi det som det kommer och gör det bästa av det vi har.
Än har vi inte hört den tjocka tanten sjunga!

söndag 19 oktober 2014

I nöd och lust. #bloggswe

När mannen och vännen D kom tillbaka efter utflykten, kunde de rapportera att vännen C helt naturligt satte sig bakom trummorna och levererade. Ringrostig förstås, för några trumstockar har han väl inte kommit i närheten av på många och långa månader. Jag gläder mig oerhört åt att det inte fanns något tvivel hos C och att han hade så roligt under (ut)flykten från ålderdomshemmet. 

Ja, visst är det hemskt att en man runt 50 ska bo och rehabiliteras på ett äldreboende? Tillbringa all sin tid bland 80-100-åringar, som kanske är dementa och förvirrade i värsta fall, eller har helt andra intressen och tankar i bästa fall. Det finns alternativa boenden, med resurser för att rehabilitera traumaförvärvade hjärnskador, men det är näst intill omöjligt att få plats där. (Vårdskandal?)

Vem kan hjälpa C att få tillbaka sitt minne om det inte finns beröringspunkter i samtalet eller riktade insatser utifrån hans behov och förmågor? Jag är övertygad om att personalen på hans boende gör sitt allra bästa för honom, men återigen, det är ett ålderdomshem. Jag önskar så att han kommer få en adekvat vård och rehabilitering snarast, samt att familj och vänner ställer upp för honom. 

Det där med "i nöd och lust" är tydligen en vansklig sak att leva upp till, men jag hade nog för mig att när lite äldre människor gifter sig, har man tänkt igenom innebörden av båda sakerna ganska noga. 
Allt kan ju hända och händer uppenbarligen, ska man då bara ge upp och lämna den andre i sticket, när omfattningen av skadan och läkeprocessen plötsligt går upp för en? Jag tycker inte det...

Om ens partner vill och kämpar för att läka, hjälpa sig själv, träna och gör sitt yttersta för att tillfriskna, oavsett skada eller sjukdom så vill åtminstone inte jag rycka undan mattan. Jag har full förståelse för hur jobbigt det är att se sin partner personlighetsförändrad, men så länge det finns möjlighet till förbättring, läkning och tillfrisknande, så är det bara att bita ihop i nöden och kämpa sida vid sida. 

Självklart är det svårt och tufft att ta ansvar för barn och hem helt själv, men blir det någon skillnad om man ger upp och vill skiljas i ett sådant läge? Hur känns det för barnen? När ska barnen träffa sin förälder och en inte helt oviktig fråga; var ska dessa möten ske, innan rehabiliteringen kommit så långt att man får längre permissioner och kanske bara korttidsboende? På ålderdomshemmet?
Jag lämnar detta ämne nu och kommer bara att berätta om framgångar i fortsättningen...

Rester till middagen idag, vilken överraskning, va?
Gårdagens kyckling med marsalasås och bulgurröra blev smaskens och annorlunda. Jag ska bena ur kycklingen och göra en pastasås . Jag är vansinnigt sugen på spaghetti, nämligen. 
Till såsen tager jag vad vi haver hemma och blandar ihop. Selleri, lök, tomater, purjo, chili, morot, vin,sherry, cf och grädde finns det, så det lär inte bli några problem.  

Nu ska jag ägna mig åt min bok, den hann jag inte med igår. Om inte min stackars sjuke man hittar en film eller annat roligt att titta på, då gör jag honom sällskap framför tv:n. 

Ha en fin söndag, ta hand om dig och var rädda om varandra!





lördag 18 oktober 2014

Hårresande behandling. #bloggswe

Så blev det då lördag på riktigt, med allt vad det innebär. Långläsning av GP och kaffe på sängen till oss båda två. Mannen är inte pigg och kry, medan jag känner mig lite mindre snuvig än igår.
Det är dock inte värre ställt med honom än att han tillsammans med en vän ska hälsa på en gemensam vän som behöver lite pepp och stöd i livet just nu.

Livet är ofta orättvist och att bli lämnad av sin älskade, när man kämpar sig tillbaka efter en allvarlig olycka; en hårsmån från döden och med hjärnskada som följd, måste kännas vidrigt jobbigt. Förhoppningen är att han ska få annat att tänka på en stund idag och kanske få något mer att fortsätta kämpa för i framtiden. Jag håller tummarna för det i alla fall!

Ägg och bacon till frunch, som så ofta på lördagar, har vi klarat av. Liksom handdisk av diverse glas och annat som inte passar i diskmaskinen. Bröddeg är satt och jag ska fundera ut vad jag ska göra med kycklingen som ska bli vår middag. För övrigt ska jag inte göra många knop. Mest läsa i min nya bok "Sekreterarklubben" av Jan Bergman. Mycket intressant historia och rekommenderas!

Jag ska även ringa en syster, eller kanske rent av två, samt bästa Lotta. Medan jag tänker på vad mer jag måste göra idag, inser jag att detta inlägg får bli kort om jag ska hinna. Lejonmanen ska tämjas och jag ska aldrig mer gå på pratet om "det börjar bli kallt, så vi behåller lite längd, va?"
Det var länge sedan jag tyckte det var kul att lägga tid på håret.

Fönar, borstar och klet har jag inte använt på år och dagar. Nu känner jag nästan en längtan till papiljotter eller åtminstone en locktång, så håret håller stilen lite längre än en dag. Jag anser inte att håret ska tvättas varje dag, men säger man det högt, blir man nästan idiotförklarad. Men var och en blir salig på sin fason och andra får göra som de vill.

Ha en trevlig lördag och låt hårklyverierna stå som spön i backen, istället för regnet.

fredag 17 oktober 2014

En aperitif? #bloggswe

Det känns som lördag idag. Mannen mår inte bra och stannade faktiskt hemma. Även jag är lite småförkyld, men det får man väl räkna med såhär års. Inte för att någon av oss brukar drabbas särskilt ofta, vilket man får vara tacksam för. 

Vi åkte och handlade lite mat i lugn och ro och hade turen att hitta torskrygg till ett sympatiskt pris på Willys. Gjorde inget att de är frysta, för det tinar snabbt i förpackningen i kallvattenbadet. 
Jag har inte riktigt bestämt hur jag ska tillreda dem än, men det blir nog en god vitvinssås till, eller runtom fisken och pressad potatis. Lite sallad och smörslungade ärtor smakar fint också. 

För att kurera mannen snodde jag ihop en dunderkur, nämligen en Long Island Iced Tea. För dig som inte vet vad det är kan jag berätta att den innehåller fem olika alkoholhaltiga spritsorter och Cola, samt sourmix, alternativt citronjuice. Givetvis tar jag också en, för att hålla bacillerna stången. 

Coca Cola är annars något som jag sällan häller i strupen. Inte några andra söta drycker heller, för den delen. Jag föredrar rena, torra, syrliga smaker. Gin och tonic är en favorit, liksom Dry Martini som ska vara extremt torr. Campari med soda är beskt och jättegott, tycker jag. Det lärde jag mig uppskatta som barnflicka i Tyskland. 

Familjen hade ett värdshus och när det var stängt, så var det absolut tvunget att göra en utflykt för som pappan och kocken sa; "Jag vägrar att laga mat på min enda lediga dag". Vilket var en onsdag. Tisdag var som en lördag förr i världen. Det vill säga halvdag för oss som jobbat i serviceyrken. Onsdagen var söndag och helledig. Numera finns det inga "heliga" dagar. Allt är öppet jämt. 

På tisdagar skulle det städas och tvättas och ställas i ordning överallt. På kvällen var det familjemys i vardagsrummet/matsalen i den privata våningen. En buffé dukades upp av det som fanns från restaurangen och sen var det TV som gällde. Dagen därpå var det frukost och sen bar det av ut till olika utflyktsmål. Jag är tacksam för att jag fick se så mycket av Bayern som jag faktiskt gjorde.

När lunchen intogs på någon restaurang, var det en aperitif först som gällde. Campari med soda, vilket du säkert redan räknat ut. Jag fick också en. "För så gör man här" sa pappa Peter. Jag lärde mig mycket nyttigt under den sommaren. En sak som jag inte riktigt begrep, var att det ansågs okej att dricka Campari och en öl eller ett glas vin till maten och sedan köra vidare till andra mål. 

Jag var aldrig orolig för att det skulle hända något, men tanken fanns ju att det kanske inte var jättebra. Det var för övrigt en tisdag under den sommaren som jag blev berusad för första gången i mitt liv. Det var också en nyttig erfarenhet, men jag tycker inte att hela ansvaret var mitt eget. 
Om detta kan jag berätta en annan dag. 

Nu ska jag ta med mitt glas med vitt vin ut i köket och hänge mig åt seriös matlagning. 
Ha en trevlig fredag och start på helgen och ta vara på ledigheten på ett bra sätt som passar dig!

torsdag 16 oktober 2014

Catfight at night. #bloggswe

Läser i tidningen att hösten är här och är tacksam för att det dröjde såpass länge. Som du förstått, om du följt mig ett tag, är jag väderberoende. Det vill säga, jag påverkas negativt av mörker och rusk.
Jag skulle gärna gå i ide mellan november och sista mars. Förutom mellan 1:a advent och tjugonde Knut, eftersom jag kan tolerera mörkret bättre med hjälp av advents- och julpyntet.

Nåja, några allvarliga depressioner har jag inte drabbats av, därtill är jag nog för positiv till min läggning och har jag klarat mig hittills, så går det förmodligen bra i fortsättningen med. Jag väljer att tänka så i alla fall. Jag vill att det ska vara snö på vintern, 5 minusgrader och sol. Gråväder och slask gör mig allt annat än glad. Inser att jag borde flytta inåt/uppåt landet. Eller långt söderut.

Katterna som äger detta huset blir också tjuriga när det regnar. De vill gå ut och inspektera ägorna, men avskyr ju att bli våta om tassarna. De tar ut sin frustration på varandra. Igår hände det vid två tillfällen att de fräste åt varann. Trots att Mayzan inte lämnade klädkorgen förrän halv tre på eftermiddagen och kom ner. Dessutom de fick strömming och borde varit glada, tycker jag.

För övrigt kan jag avslöja att jag är tvärsur på kattan. Eller, det har väl gått över nu såklart, men inatt var jag det. Hon har sina kvällsrutiner, som är märkligt lika Attilas, det vill säga; ligga på badrumsmattan och åma sig, tills jag har gjort kvällstoalett och skuttar upp i sängen och väntar på mig. Det tog en lite längre stund än vanligt för mig att somna igår, av anledningar jag inte går in på.

När jag äntligen somnat, vaknar jag av att kattskrället står och kräks ner sängen. Min, naturligtvis.
Upp och byta lakan, helt yr i mössan och sen försöka somna om. Gick inget vidare, jag var som sagt jättegrinig och arg. Vaknade med jämna mellanrum av att Mayzan låg på mitt bröst och brummade mig rakt i ansiktet. Puttade ner henne, men hon hade bestämt sig var hon ville vara.

Så i morse var jag ett vrak och svarade knappt på tilltal när kaffet serverades av mannen. Doften av kaffet och Mayzans tyngd på magen (läs blåsan) fick mig att vakna till liv relativt snabbt, trots allt.
Nu funderar jag på att äta frukost. Sedan ska jag leta reda på en tygaffär och lite grejer till stötdämparen jag ska tillverka till barnbarnet. Fick "lön" igår, tjoho!

Rester till middag igen! Slökokt fläsksida, fast svålen är uppäten, förstås...

Den godingen ska värmas i en sås från ett annat tillfälle:
 Hela champinjoner, squash, morot, lök, vitlök, broccoli, majs, purjo, sambal oelek, ½ buljongtärning, sherry, ostronsås och kokosmjölk. 
Tror det kommer bli alldeles utmärkt, faktiskt. Ris känns som det enda rätta till denna blandning.

Ha en fin dag och ta hand om dig!

onsdag 15 oktober 2014

Boklådan. #bloggswe

Eftersom jag har en hel del fritid, så tillbringar jag mycket tid på Face-book. Dels för att jag kan chatta med mannen och andra nära och kära, dels för att jag hittar olika tidsfördriv, som kan vara nog så banala. En utmaning som syns på mångas vägg nu är "Boklistan", vilket inte är banalt alls. Tvärtom en av de roligaste och nyttigaste, tycker jag. Boktips kan man aldrig få för många av.

Detta är min första lista, i kronologisk ordning och tog mig en vecka att få ihop:

Astrid Lindgren- Mio, min Mio
Alexandre Dumas- De tre musketörerna
James Fenimore Cooper- Den siste mohikanen
John Irwing- Hotel New Hampshire
Vilhelm Moberg- Utvandrarna
Margaret Mitchell- Borta med vinden
Leo Tolstoj- Anna Karenina
J.R.R Tolkien- Trilogin
Ken Follett- Nålens öga
Jonas Jonasson- Hundraåringen


Här delar jag med mig av den andra listan som gick lite snabbare att sammanställa, efter att min svägerska utmanat mig igår kväll. Icke-kronologisk ordning, men innehåller böcker som berört mig och inte fick plats på den första, eftersom det bara fick vara 10 stycken:

Christian Jacq- Ramses
J. A. Michener- Källan
Orson Scott Card- Enders game
Peter Benchley- Hajen
John Irving- Garp och hans värld
Wilbur Smith- Diamantjägarna
Jan Guillou- Arn
Kathleen McGowan- Den väntade
James Clavell- Shogun
Alex Haley- Rötter


Har du andra boktips? Dela gärna med dig av dem, vi är många som behöver sådana. Själv fastnar jag ofta i en genre som bokperiodare. Därför uteslöt jag alla böcker av Agatha Christie, Alistair MacLean och Bo Baldersson till exempel, även om de berörde mig som mycket ung och bar hem böcker från biblioteket; dit jag smart nog förlagt mitt "Fritt valt arbete" på högstadiet.

Ibland behöver jag lättlästa böcker, som bara roar för stunden, ibland sådana som kräver lite av mig som läsare. Historiska berättelser är viktiga, för att vi har mycket att lära av dem, så vi inte gör om samma misstag i nutid. Fiction och fantasy är spännande och fantasieggande. Biografier kan vara både hårresande, intressanta och roande, beroende på vem de avser.

Kokböcker är ju dubbelt läckra som lektyr betraktade. Fantasi, nyfikenhet och kreativitet väcks hos mig i alla fall, för att inte tala om hungern. Kokböcker bör man helst bläddra i när man inte är alltför sugen, det är som att gå in i en mataffär när man är vrålhungrig.

Apropå mat, så ska jag steka strömming idag. Det är gott har jag lärt mig och nyttigt dessutom. Förhållandevis billigt också, annars är annan fisk nästan hutlöst dyr, numera. Därför försöker jag ha en billig fiskmiddag i veckan, för att kunna lyxa till fredagsfisken lite grann.

Ha en fin dag även om vädret, i alla fall hos mig, inte är det bästa. Tur att jag fick en ordentlig promenad igår, så jag med gott samvete kan hoppa över det idag och ägna mig åt en bok istället!





tisdag 14 oktober 2014

Poppis trattis. #bloggswe

En av de första sakerna jag gör på morgonen, är att kolla mailskörden och sortera bland sökbara och icke sökbara jobbförslag från mina olika bevakningsmotorer. Idag blev det napp igen och ansökan är skickad till Apoteket på Östra Sjukhuset. Det är glädjande att skörden av sökbara jobb ökar efter sommarens torka.

Jobbtillfällena är som svampar, verkar behöva höstregn för att dyka upp...
Vilket får mig att vilja uppsöka skogen även idag. Får åtminstone frisk luft och knägympa. De åtråvärda trattkantarellerna har länge lyst med sin frånvaro, men kanske poppar de upp nu, de också?
Jag blir så avundsjuk på alla som hämtar hem kilovis med trattisar och trumpetsvamp, vill också ha!

Tålamod är en dygd, sägs det. Jag är väl dygdig då, som fortfarande väntar på att skörda både jobb och svamp. Fast samtidigt är jag girig och avundsjuk, vilket är två av dödssynderna. Är jag mer syndig än dygdig då? Jag hoppas att en dygd är värd minst två dödssynder, annars vore jag kanske helt förtappad. Å andra sidan är jag ganska snäll och inte alls missunnsam.

Katten Compiz tyckte visst annorlunda, av den förorättade blicken att döma, när jag inte ville dela med mig av osten på min frukostmacka. Han är till skillnad från sin syster, en "lagom" tjock katt i sina bästa år, därför får han inte äta vad som helst. Rent kött och fisk är okej, men inte ost och andra feta godsaker som majonnäs, cf, grädde, leverpastej eller glass, vilket han är galen i. Förstås.

Han äter förvisso kokt blomkål, potatismos och gnocchi också, så han är verkligen en omnivor. Eftersom jag är en så snäll och förstående människa, så fick han givetvis något att tugga på till slut. Medicin inlindad i skinka och därmed blev både han och jag nöjda, han gick ut och jag fick äta klart ifred. Systern ligger i en klädkorg och sover och kommer ner klockan tolv, vanligtvis.

En minut före mannen (min, alltså) kommer hem, sitter hon och väntar i hallen. Oavsett vilka ärenden han haft på vägen, vilket jag tycker är fascinerande. Han har en ovanligt tyst bil, dessutom. Ibland får jag för mig att hon är synsk, för det finns fler exempel. Som när det är dags att lägga sig. Då sitter hon ofta och väntar på eller vid trappan, för att följa med upp.

Jag är inte dummare än att jag vet att fyrfotade hör bättre än vi tvåfotade och hon registrerar när bilen närmar sig, datorn stängs ner, lampor släcks och så vidare. Men, ibland tvivlar jag på att det är hela förklaringen, då hon kan bli livrädd om jag kommer in i köket i strumplästen och hon inte hört mig vara på väg. Det vore intressant att veta hur och vad de tänker.

Middag idag blir färsk pasta, troligen i form av cannelloni, fylld med kyckling på något vis. Skördar färdiglagad kyckling ur frysen, denna till synes outtömliga skattgömma och latar mig resten av dagen. Nej, jag skulle ju se till att smörja knälederna om än inte svampkråset...

Ha en härlig dag därute!




måndag 13 oktober 2014

Brännpunkt Eklanda. #bloggswe

Att börja dagen med att prata med en god vän och om hennes äventyr i helgen är rätt intressant. Och vi konstaterar att allt är som förr, vilket är lite trist, om än inte oväntat. Som frilansare får man lite annorlunda insyn och kommentarer i och om arbetsplatsen än som anställd inom samma företag. Folk blir mer benägna att tala uppriktigt om arbetsvillkoren än annars, på gott och ont.

Den vänstra handen vet inte vad den högra gör och organisationen varken kommunicerar eller samarbetar som det är tänkt. Sorgligt att det ska få fortsätta så, men det är väl inte annat att vänta sig, när den rimligtvis lider av växtvärk och bränner sitt ljus i båda ändar, enligt mitt sätt att se det.

Jag väntar återigen på besked från fackpampen. Förbundsjuristen vabbar förmodligen igen, eftersom det tar så lång tid att gå igenom "förslag till protokoll" som inkom för åtminstone 12 dagar sen. Sådant är läget, bara att gilla det? Svårligen...

Min frukost idag blev senare än vanligt, men också lite lyxigare än annars. Jag hittade nämligen några skivor rökt lax, som jag nästan glömt bort. Gott var det, men nu har jag halsbränna. Tur att det finns medicin, för jag har utvecklat stressmage på grund av all denna ovisshet och arbetslöshet. Tidigare hade jag aldrig problem. När allt är bra och lugnt är min mage lugn som en filbunke.

Idag blir det kalops ur frysen till middag. Har fått glädjande besked angående lammet, som jag gör plats för. Det blir med andra ord en "tråkig" matvecka igen, med rester, rester och åter rester. Goda förvisso, men du vet. Jag blir ju så frustrerad av det med. En klok och god vän sa till mig att matlagning är min terapi, speciellt i det tillstånd av limbo jag befinner mig i nu.

En annan god vän skriver sina önskningar på en papperslapp, som hon sedan bränner och väntar på att högre makter tar hand om dessa. Funkar det för henne så ska det väl funka för mig med?
Jag provar! Bekämpa eld med eld, med andra ord...

Ha en fin dag och var rädd om magen och var försiktig med vad du önskar, så det inte blir feltolkat!

söndag 12 oktober 2014

Mat och gott sällskap. #bloggswe

Söndagsfrukosten blev som vanligt stekt ägg och bacon. Eller snarare frunch, för vi hade inte bråttom upp ur sängen. Är det helg, så är det! GP:n är tjock och har viss substans, även om det är mycket reklam och oväsentligheter också. Jag brukar spara "Två Dagar" till måndag, för det verkar aldrig hända något av vikt under helgen och tidningen är supertunn.

Gårdagens ankbröst blev en succé, helt perfekt stekt och rosa i mitten. 55 grader fick tempen komma upp till, sen fick de vila en stund och gick under tiden upp till 60, vilket jag tycker är perfekt för ankan. Torrt och segt kött är aldrig gott, så gamla recept där det står 65-70 grader är helt åt skogen. Såsen med övervägande andel taggsvamp fick både en skvätt sherry och portvin i, vilket förhöjde smaken. Två små hasselbacks-potatisar per person räckte gott. Vi orkade inte äta upp allt kött ändå.

Dagens rätt är uer som jag tänker steka i pannan för lite yta och sen får den gå klar i ugnen med lite vin och grädde. Strösslar över lite knaperstekt bacon, svamp och lök. Pressad potatis till. Lättlagat och gott, precis som det ska vara en lagom lat söndag.

Frågade nyss mannen om vi skulle hitta på något idag, men efter att han sagt "jag vet inte?", bordlades frågan. I själva verket pratar vi inte med varann utan var och en pysslar med sitt. Gott så!
Man varken måste göra nåt, eller hålla låda jämt. Det finns de som tror att det är något "fel" med att bara vara tysta, eller försjunkna i egna tankar och sysslor. Vi tycker det är rätt skönt.

Vem vet? Om en stund ser det kanske annorlunda ut och då är det också bra, men någon panik över att den andre är tyst kommer det aldrig att bli i detta hemmet.
Har jag sagt att jag har världens bäste man?

Ha en fin söndag med god mat och gott sällskap, vare sig det är ditt eget eller någon annans!

lördag 11 oktober 2014

Hellre en fågel. #bloggswe

Svampskogen fick sig en omgång idag, eller om det var vi? Först skulle mannen och jag dock hitta och logga en cache, som gäckat oss tidigare. Eftersom jag har den under bevakning visste jag med att den går att hitta, så vi klättrade uppför berget och började spana. Vet inte hur lång tid vi letade, men inte sjutton fann vi den idag heller!

Vi jagade svamp istället och fann stora taggsvampar och några kantareller, samt soppar. Jag rensade dessa och mannen tog hand om paviljong och parasoll när vi kom hem efter ett par timmar ute i friska luften. Kollade mailen och fick bekräftelse på att det inte är oss det är fel på, för tre andra geocachare gick bet på samma skattgömma som vi just idag.

Det verkar vara någon som skämtar april med oss, då kommentarerna vid loggning på just denna cache varierar från "lätt" till "knepig" och "ej funnen". Jag tänker som jag ofta gjort på sista tiden, tredje gången gillt. Skam den som ger sig, den cachen ska jag/vi finna nästa gång, precis som jag funnit min soul mate.

Idag ska vi äta ankbröst, hasselbackspotatis, bönor och svampsås/-stuvning. Det ska bli gott. Mannen tyckte jag hade haft för tråkigt under veckan, så han köpte hem ankan för att muntra upp mig. Sådana uppmuntringar gillar jag skarpt. Det är omtanke och kärlek det. Vi inventerade "fin-vin-hyllan" för jag är viss om att vi har något att fira ordentligt idag. Nämligen oss.

Sen gissar jag att vi hittar någon film eller serie att roa oss med resten av kvällen. Om vi inte hittar på något annat, som att mannen lär mig spela gitarr, det borde ju gå fort och lätt; eller att vi diskuterar svamp, musik, nötter eller annat matnyttigt och intressant.

Nyduschad och iklädd kaftan ger jag mig ut i köket och tillreder ankan, efter alla konstens regler. Säger hon som inte följer något recept, men jag har gjort det förr och det kommer att smaka, fågel!

Ha en fin lördag och ta hand om varandra!

fredag 10 oktober 2014

I slutändan. #bloggswe

Vilken annorlunda dag! Visserligen jobbade jag i somras, men jag antar att minnet börjar svika mig, för jag kan knappt minnas när jag senast hade så roligt mitt på dagen en vardag.
Festliga nya produkter fann jag sen sist jag uppdaterade mig på sortimentet. Jag ska inte gå in på vilka, men om jag säger att sexleksakerna som inte gjorde succé, har fått substitut nu...

Eller så det kan vara så att jag har otur när jag tänker, alternativt tänker för mycket.
Hursomhelst, fantastiskt kul att jobba utanför hemmet och när man dessutom kommer hem till en perfekt drajja med tre oliver i och vinkokta musslor, så kan man inte vara annat än enormt nöjd med dagen!

Hoppas innerligt att vädret blir som vi förtjänar i helgen. Svampjägarvänligt och torrt, så vi kan bärga paviljongen innan fler "pluppar" rymmer.
Det gäller att ta tillvara vartenda glädjeämne som kommer i ens väg, man vet inte när eller om det kommer fler, men chansen finns att de smittar...

Sov gott när det blir dags, det kommer jag att göra!



torsdag 9 oktober 2014

Frustrerad frystömmare. #bloggswe

Idag är en sådan dag, när allt känns "mindre bra", för att inte överdriva. Det skulle jag ju aldrig göra.
Därför kommer jag att byta lakan, dammsuga, damma och moppa på övervåningen. Kanske till och med sortera papper och sätta in dem i pärmar. Om jag inte kommer på bättre tankar och begraver mig djupt i en bok. Regn och blåst har en synnerligen avtrubbande effekt på mig.

Om jag anstränger mig kan jag se en fördel med regnet, nämligen att svamparna växer och det är bra. Men varför måste det blåsa så förbålt att regnet drabbar en horisontellt? Jaja, jag vet. Regnmolnen ska ju blåsa förbi, men kan detta inte förläggas till nattetid? Hur som helst, så måste det sluta regna, så att vi kan ta ner paviljongen och parasollet till vinterförvaring.

Jag håller på att tömma frysen, för att få plats med ett lamm snart. Det innebär att det blir mycket färdig mat dessa dagar, vilket inte precis bättrar på mitt humör. Endast plånboken påverkas positivt. Förvisso även frysen, men det är så tråkigt! En, eller ett par vänner har övertygat mig om att jag faktiskt är en kreativ person. Matlagning är min bästa gren.

Någon som behöver kakla hemma? Det är jag också bra på, samt att tapetsera. Jag kan ta anställning som kokerska hemma hos någon också, det hade ju varit en bra lösning på mina mest akuta behov; pengar och skaparglädje. Idag blir det gnocchi med korrrv. Troligen i en ugnsform, med någon sorts sås. Lite grönsaker till, så det känns nyttigt och balanserat.

Känner mig inte ett dugg balanserad själv, snarare vilse i pannkakan och en aning desillusionerad.
Inte för att jag vet varför, egentligen. Jag pratade med en person igår för första gången på länge, som sa att jag låter lycklig och det är jag. Antagligen är det för att jag är rastlös, som jag inte är helt tillfreds. Jag vill ha svar, resultat, avslut och kunna gå vidare med mitt liv.

Vissa dagar är bara värre än andra och idag är det en sådan dag. Jag kunde åtminstone bolla lite tankar med en vän när hon behövde det och påminna henne om att inte hon heller ska ta på sig andras problem. Vilket hon säger hänger ihop med vad vi heter. Tja, det finns nog en och annan som förstår vad jag menar nu. Svårt är det dock, att bryta gamla vanor och lära gamla hundar sitta, men om vi inte tänker på oss själva, hur ska vi då kunna hjälpa och stötta andra?

Nu ska jag fortsätta med mina "måsten" för dagen. Sen ska jag ta hand om mig själv, också!
Ha en bra dag och ta hand om dig. Det förtjänar du!

onsdag 8 oktober 2014

Dagens språklåda. #bloggswe

Mitt förtroende för yr.no har fått sig en rejäl törn. De påstår att det blåser en laber bris på ca 7 m/s idag och jag skulle nog vilja kalla vinden för åtminstone frisk kuling. Till att börja med så är en laber bris en lätt bris med 3-4 m/s för mig och jag bedömer, som det väderproffs jag är, att det blåser minst 12 m/s. Det viner i ledningar och runt knuten i alla fall.

Det kan ju vara en språkförbistring, förvisso. "Rolig" till exempel, är inte alltid kul, för på norsk är man lugn om man är rolig. Om en norrman säger "flått" så är inte fästing det första man tänker på, eller hur? "Brus" är inte något man dricker och "tilbud" vill man inte vara med om, väl?
I hastigheten kommer jag inte på fler exempel, men det kan lätt uppstå komiska situationer så här.

Språk är ju ett av mina stora intressen och jag gick humanistisk linje på gymnasiet och ville bli lärare eller översättare. Eftersom skolan ser ut som den gör idag, är jag glad att det kom ungar "i vägen", både mina egna och andras. Jag blev dagmamma när min yngsta var ett år ungefär och det passade hela familjen väldigt bra då. Mitt bidrag till barns språkbruk blev att läsa böcker för dem och vara noga med grammatiken, ty jag blir halvtokig när vuxna använder bebisspråk i tid och otid.

Jag vet att jag ibland uppfattas som en messerschmitt när det gäller ord och språk, men det bjuder jag på. Ett rikt ordförråd har aldrig skadat någon, snarare tvärtom. Jag kan tyvärr ha ett visst motstånd till så kallade "nyord", för jag tycker det finns bra gamla ord man kan använda fortfarande. Att en fotbollsspelare är flyfotad låter lite flottare än snabbfotad. Men att kalla honom eller henne för "hen"?

Nej, det undviker jag. Det är fult, kan missuppfattas (se avdelningen språkförbistringar) och är onödigt. "Henom" tycker jag är ett kul ord, sammansatt av henne och honom. Ity många inte verkar veta när man ska använda han/honom respektive hon/henne, så kan det vara ett alternativ, tycker jag. Henom sprang ifatt henom. Ingen har en aning om vem som jagar vem, ergo politiskt korrekt.

Nu rör jag kanske upp en storm i ett vattenglas, men jag är benägen att ta den risken. Invändningar mot mitt förslag censureras och refuseras i vilket fall som helst obönhörligt. I min egen blogg får jag ha vilka åsikter och idéer jag vill och jag gitter inte gå i polemik med opponenter...

Jag håller mig gärna till gamla ord och termer, för jag tycker vi har ett rikt svenskt språk och det roar mig att samla på dem. I sällsynta fall kan jag använda dem för att sätta någon på plats. Framförallt om det är någon som sätter sig på sin höga hästar och tror sig vara förmer än någon annan. Ord är makt, men låtom oss icke frestas att använda den för att trycka ner en annan människa.

När myndighetspersoner använder fikonspråk för att det "ska vara så", blir jag gramse. Tala/skriv begripligt, så att så många som möjligt förstår. Att skapa osäkerhet och förvirring vinner man sällan på, det blir bara en tidskrävande process att förklara sig i efterhand. Nå, nu ska jag inte dra alla myndigheter över en kam, för Arbetsförmedlingen har fattat galoppen, men F-kassan borde se över sina formulär så det blir lättare att förstå. Alla är inte så införstådda med språket av olika anledningar och ska inte behöva kämpa för att förstå beslut på grund av mossiga formuleringar.

Tills regnet har blåst över och bortom, ska jag baka bröd idag. Gammal skåpmat blir det i form av en fläskgryta. Till den blir det nykokt ris och sallad. Kanske en tur i skogen, men det låter jag vara osvuret, emedan knät protesterar. Måhända jag ägnar mig åt tvätt istället.

Ha en fin dag oavsett hur det stormar. Efter regn kommer sol!












tisdag 7 oktober 2014

Racersnabb är jag inte. #bloggswe

Jag känner mig vederkvickt av mina kvicksilver till barnbarn idag. Var inte alls pigg eller kvick själv i morse, så jag kom iväg lite senare än jag hade tänkt. Jag har lång startsträcka på morgonen och så har det alltid varit. Tror inte det spelar någon roll hur gammal jag än blir, morgonseg kommer jag alltid vara, även om jag inte kräver lika mycket sömn längre.

Har lovat min dotter att tillverka en stötdämpare till dotterdottern. Det är en spännande utmaning.
Jag brukar få ihop det jag vill med symaskinens hjälp, men ofta slutar det med huvudvärk. För att vara en relativt händig människa, så måste jag verkligen anstränga mig när det handlar om sömnad.
Verkar tyvärr ha gått i arv till dottern, för hon har "inga syfingrar" enligt henne själv.

Det andra mötet jag åkte hem för, var inte riktigt vad jag hade väntat mig. En annan mamma med funktionsnedsatt barn och jag, samt en samordnare. Hoppas vi blir fler nästa gång, för min förhoppning med denna "grupp" är att kunna utöva påtryckningar på Sotenäs kommun som till skillnad från de flesta andra kommuner demonterar omsorgen.

Det finns en ovilja att "avslöja" vilka möjligheter och rättigheter man kan få ta del av efter att man blivit beviljad LSS-åtgärder. Ja, men det är ju "käckt" att de har ett antal personer på pappret som åtnjuter stöd, när det inte läggs så mycket krut på att vaska fram aktiviteter i realiteten. Det är min uppfattning om verkligheten, men jag låter mig gärna överbevisas om motsatsen.

Själva sammankomsten blev snarare ett samspråk för att få lätta sitt hjärta och stötta i en situation som man känner att ingen annan förstår fullt ut. Jag har inte själv varit på ett Al-anon-möte eller liknande, men kan tänka mig att det funkar ungefär likadant. Man berättar och lyssnar och drar paralleller mellan sina liknande erfarenheter, samt eventuellt byter överlevnadstips och -strategier.

Jag blev lite besviken över detta möte, som du kanske förstår, eftersom jag hade väntat mig ett annat upplägg och mitt behov att prata av mig uppenbarligen inte är lika stort som den andra mammans. Fast jag ska tillbaka och till slut kommer det säkert att handla mer om att enas i kampen för våra barn mot den elaka draken Kommunen.

Jag trodde att detta inlägg skulle bli ett skrivet kort och gott i raketfart, men det kom en Djävulsdans emellan, samt nedmontering av grind och nät på övervåningen. Mannen är snabb som en vessla när han jobbar och jag har bara haft en stödjande funktion i vissa lägen, när armarna inte räcker till.

Nu ska jag illa kvickt posta detta inlägg, innan jag kommer på något annat jag kan dela med mig av.
Maten var det, ja. Microvärmd oxsvanssoppa. Det gick fort!





måndag 6 oktober 2014

Färdig, slut, kaputt. #bloggswe

Nu var det gjort! Intervjun gick bra och jag får besked inom fyra veckor. Jag tror inte jag har varit så nervös nån gång tidigare, men efter mötet på TRR släppte det värsta och jag promenerade lugnt bort till Andra Långgatan och åt en tallrik falafel för jag var hungrig som en varg då. Märkligt, jag som aldrig äter lunch annars, men man ska visst lyssna på kroppen.

RC föreslog ett besök på apoteket där jag sökt tjänsten. "Du kan ju leka en sån där Mystery Shopper" tyckte hon. Det hade jag redan tänkt göra, men blev lite full i skratt när hon la fram det på det viset.
Undrar om hon vill ha en rapport efteråt? Du som jobbat eller jobbar i butik vet vad som händer, när man får veta att Mystery Shoppers är på ingång. Man är beredd och på tårna, eller hur?

Fast man ska ju bete sig som om varje kund vore en sådan. Alltid! Det är en sak som jag som chef ska kunna förvänta mig av proffsiga medarbetare. Och det är så jag själv jobbar som egenvårdsspecialist.
Nå, jag tror inte jag gjorde bort mig i alla fall och även om jag inte får just den här tjänsten, så ökade chansen att få någon annan i alla fall.

Känner mig en aning luddig nu när spänningen släppt och jag är hemma igen. Kan bero på vädret också. Jag känner mig ordentligt urblåst. Mest vädermässigt urblåst alltså, men även dålig sömn de sista nätterna spelar roll. Skönt är det att få sitta här och skriva av mig och bara värma upp lasagnen sen, när mannen slutat jobbet för dagen.

I morgon ska jag norrut igen. Har en dejt med dotter och barnbarnen, det är mysigt! Senare är det ett möte på kommunen angående en föräldragrupp, vilket ska bli intressant. Har inte bestämt mig för om jag ska stanna eller åka hem efter det, dagsformen får avgöra, tror jag.

Nu blir det mattidning tills mannen kommer hem, om jag inte hinner somna, jag är helt färdig.
Ha en skön kväll!


söndag 5 oktober 2014

Bästa päronen! #bloggswe

Dra på trissor! Trafikverket beslöt, efter den massiva kritiken efter förra helgens trafikkaos, att inte stänga av södergående tunnel. Den informationen hade jag lyckats missa, men mannen läste uppenbarligen tidningen noggrannare än jag. Alltså var det inga problem att ta sig genom stan på väg till söndagsmiddagen hos mina päron.

Lite sent kom vi iväg, på grund av ett telefonsamtal angående en vän till mannen. Man kan tycka att den vännen inte behövde mer problem det redan finns och det är sorgligt att han ska behöva må ännu sämre än han gör. Han behöver sina vänner mer än någonsin nu och utan att själv känna honom närmare hoppas jag att de är många och kan hjälpa till...

Vi hann i tid och var inte ens sist på plats, trots allt. Maten var ypperlig som vanligt och sällskapet som alltid spirituellt. Kändes skönt att för egen del få annat att tänka på en stund, för fjärilarna i magen fladdrar vilt inför morgondagens Intervju. Att även mannen fick annat att tänka på var nog också bra. Miljöombyte är nyttigt på många sätt och vis.

Igår var vi ute med K och M och åt pasta och drack finöl. Väldigt trevligt, men inte sjutton orkade vi äta nån lasagne efter det! Det blev senare än planerat också. Det innebär att middag redan finns klar för i morgon, vilket passar utmärkt då jag först ska till TRR på förmiddagen och på Intervjun halv två. Har ingen aning om hur lång tid den kan ta, men det är skönt att kunna ta det lugnt efteråt.

Håll gärna tummarna för mig i morgon, själv hoppas jag att jag ska kunna sova inatt.
Ha en fin söndagskväll och måndag!

lördag 4 oktober 2014

Dörrknackare. #bloggswe

Vaknade alldeles av mig själv i morse och trodde jag försovit mig. Visst låter det konstigt, men jag har en viktig uppgift på helgerna. Visserligen inte förrän efter 10, men jag föredrar att ha fått kaffe och läst en del av GP innan. När detta var gjort och tidningen färdigläst, gick jag ner och lagade en brakfrukost, med äggröra, bacon och korrrv.

Innan jag började med maten ringde det på dörren. Jag blir lika förvånad varje gång. Det var en liten tös som sålde GT och fast jag egentligen tycker att sånt ska uppmuntras, så tackade jag nej. Jag läser inte sånt skräp och har inte köpt den sen jag bodde på Villagatan, för många år sedan. Alla så kallade kvällstidningar liknar numera mest Hänt i veckan eller Svensk Damtidning. Rena tramset, alltså.

Under tiden vi åt vår frukost, knackade det på dörren, igen! Jisses, vad populära vi blivit då? Det var en kvinna med gåstavar som försynt undrade om hon kunde få köpa våra gamla trädgårdsmöbler. De står lite på undantag i trädgården och finns kvar för katternas skull. Fast de är aldrig där, eftersom vi inte sitter där. Därför får väl damen titta närmare på dem vid tillfälle och komma med ett bud.

När vi hade rensat ut saker i samband med den stora köksrenoveringen, var det en annan kvinna som lämnade ett meddelande i brevlådan med frågan om hon fick köpa några av stolarna som stod utanför i väntan på tippen. Hon skulle ha dem i ett torp i Dalsland där hon skulle jobba som brovakt under sommaren. Tog inte betalt för stolarna, då de stått ute hela vintern och blivit vattenskadade.

Lite på skämt sa jag till mannen att vi skulle ställa ut mer grejer i trädgården. Det finns ett och annat som vi borde göra oss av med. Fast, först måste vi lägga ner lite tid och kraft på att bringa ordning i oredan och fylla några pärmar med papper som ligger i högar på ett bord, som inte fyller någon annan funktion. Så tråkigt att göra bara, därför blir det inte av. Finns nog mer i "lekrummet" som bara tar plats, vi får se vad som händer efter måndagens intervju. Blir det inte ett positivt besked då, så behöver jag ett renoveringsobjekt för att klara vintern.

Mannen och jag ska åka till "den stora staden" och träffa några goda vänner idag. Lite mat, mycket prat och lagom mycket dricka blir det. Vi är två smått nervösa groupisar som står inför spännande saker, på olika sätt och vis, på måndagen. Peppning behöver vi och det kommer vi att få, för groupisarna är bäst! Sen finns det färdig lasagne när vi kommer hem. Bra plan, eller hur? Vi får väl se hur det går, det blir sällan som man tänkt sig.

I morgon ska vi åka till päronen och äta middag, det ser jag fram emot! Mamma och pappa lagar alltid god mat och dessutom kommer vi träffa båda systrarna där, vilket är extra mysigt. Min ena son ska med och en systerson också, det blir alltså ett mindre släktkalas.

Vis av förra helgens resa norrut väljer vi en alternativ väg, då tunnelunderhållet fortsätter även denna helg. Sen ska det vara slut på bilköer, åtminstone på pappret. Trängselskatten gör ju att folk sparar sina inköpsresor till helgerna, då det är gratis att ta sig genom stan. Undrar hur lång tid det tar innan det blir helgavgifter också?

Ha en fin lördag och krama varandra i trafiken!





fredag 3 oktober 2014

Embargo. #bloggswe

Det är tur att mannen väcker mig varje morgon med kaffe och GP, speciellt denna veckan. Har varit ovanligt trött, men jag tror det har berott på frustration över vissa saker jag inte har möjlighet att påverka. Drömmarna har inte varit av det behagligare slaget, även om de inte varit riktigt otäcka. Dessutom har jag ränt runt ovanligt mycket i skogarna häromkring i min jakt på svamp.

Igår gjorde jag ju gnocchi för första gången och de blev riktigt bra. Rätt skön känsla att knåda den varma degen tills den var smidig och lätthanterad. Det tog ju sin lilla tid förstås, men det var det värt.


Idag ska jag göra lasagne. Fast den ska inte ätas förrän i morgon. Det är ju fredag och då "ska" det ätas fisk. Dagens firre är rödtunga och den ska jag fylla med något gott.

Förra gången jag gjorde det blev det riktigt bra, men jag ska finna upp en ny fyllning. Man måste ju variera sig. Jag har som sagt inte riktigt bestämt vad jag ska fylla filéerna med, men har vissa idéer.
Måste i vilket fall som helst åka och handla, så jag bestämmer mig förmodligen i affären.

Apoteket ska också få ett besök och då blir det närmsta möjliga, nämligen Icas Cura-apotek eftersom jag har infört embargo mot de andra i närheten. Kan de inte göra rätt för sig, ska jag inte sponsra dem.
En protest som inte överhuvudtaget påverkar företaget, men som känns rätt för mig. Tills det är löst på ett tillfredsställande sätt, kommer jag inte att handla en sak på Kronans Apotek.

Fackpampen har hört av sig, efter ett ilsket mail igår. HR avvisar alla yrkanden, men det ska granskas av jurist och sedan blir det förhoppningsvis motargument som håller klass. Gissar att jag börjar bli vansinnigt irriterande för att jag tjatar såhär, därför räknar jag med att pampen kommer göra sitt yttersta för att lösa problemet och slippa mig i fortsättningen. Den här följetongen är ju nästan skrattretande om den inte hade påverkat mitt liv i såpass hög grad.

Men, nu ska jag inte tänka på det. Vädret är strålande och jag ska åka till ÅV, handla och laga mat.
Ingen skogspromenad idag, knät behöver vila och det räcker med att knata mellan köket och altanen, tror jag. Bok och/eller korsord blir lagom att sysselsätta sig med. Eller snarare, låta hjärnan få lite spa-behandling, jämfört med senaste tidens grubbel.

Önskar dig en skön start på helgen och som alltid, ta hand om dig och dina nära kära!




torsdag 2 oktober 2014

Vaktmästar'n! #bloggswe

Hade trevligt besök igår kväll. Dels fina vännerna J och L, dels en en talangfull ung man, som ville ha råd och annat av mannen. De trakterar samma instrument och jag tror båda hade lika roligt när de testade olika "whoa-pedaler". Nörderi på hög nivå med andra ord! Katterna försvann som två skott ut genom altandörren, till L´s stora sorg.

Jag hade lite tur i svampskogen igår. Fann både kantareller och taggsvamp, som fick smaksätta risotton och jag fick med beröm godkänt av mannen. I ärlighetens namn får jag det ganska ofta. Han är tacksam att laga mat till. Det finns inte särskilt mycket han inte gillar i matväg, tack och lov. Chèvre är en sak som jag kan komma på såhär på rak arm och det är ju inte hela världen.

Vore värre om det var fisk, skaldjur, svamp eller innanmat. Eller curry, spiskummin, ingefära och koriander. Jo, jag kom på en sak till som mannen ogillar, nämligen saltgurka och det kan man leva utan, tycker jag. Jag har lite problem att peta i honom råriven morot också, men det gör inget för då får jag bara mer själv.

Idag ska jag göra något jag aldrig gjort förr. Gnocchi ska jag tillverka, alldeles själv. Veckans utmaning, i alla fall än så länge. Eftersom jag har intentionen att ha en vegetarisk middag varje vecka, så kommer gnocchisarna att serveras med svamp, enligt ett recept ur "Två Dagar" förra lördagen.
Annars är jag inte så bra på vegetariska rätter, men en sådan soppa går ju lätt att fixa, då blir det två flugor på smällen. För en soppa i veckan är också ett mål, fast helst utan flugor...

Molnen lättar utanför fönstret och jag kan nog tänka mig en skogstur idag igen. Ska dock inte klättra omkring lika mycket som igår, knät knastrar och är varmt igen och höften är stel.
Frukost har jag ätit och tvättmaskinen sköter sig själv, så jag har ingen ursäkt att dröja kvar inomhus längre. När jag kommer tillbaka kanske jag sätter mig ute och läser en stund.

Det kanske blir en liten skogsmulle av mig till slut?
Ha en fin dag och var rädd om dig!

Vaktmästar'n, minns du?

onsdag 1 oktober 2014

Åskmoln. #bloggswe #sotenäskommun #habiliteringspedagog

Idag ska jag ge mig ut på jakt igen. Gårdagens byte blev relativt litet, men gott! Några riktigt fina kantareller fick jag med hem, tillsammans med några soppar. Trattisarna lyste med sin frånvaro, tyvärr. Skam den som ger sig, det är bara att speja vidare.

Jag blev uppringd av en RC (Regionchef) igår och ska på intervju på måndag nästa vecka. Tjoho!
Bara att bli kallad är en framgång, känner jag. Det har varit himla dystert sen vikariatet på NÄL tog slut. Få sökbara tjänster och ännu färre på rimligt avstånd. Men som sagt, skam den som ger sig!

Idag har min debattartikel gått i press och jag har redan fått reaktioner på den. Det känns bra!
Här kan du läsa den: Individuella lösningar krävs för unga med funktionsnedsättning i Fria Tidningen. Jag hoppas att kommunpolitikerna i Sotenäs tar del av den samt gör om och gör rätt.
Föräldragrupper kommer att startas och verka för att ungdomarnas situation förbättras.

Förr i världen kunde jag "skryta" med att Sotenäs kommun tog väl hand om barn med funktionsnedsättningar. Jag var på ett antal möten med andra föräldrar från andra kommuner, vilka fick slåss för skolskjuts, assistenter och specialpedagoger. Det slapp jag, för inställningen var en annan då. Man menade att det på sikt blir lägre samhällskostnader om man tog väl hand om dem som behöver mer stöd.

Antalet barn och unga har inte minskat på 20 år, tvärtom. Det blir fler och fler som har olika funktionshinder och givetvis ökar kostnaderna; men om man inte tar dem i form av resurser i skolan, boenden som funkar för unga vuxna och med insatser från ett boendestöd som har tid för var och en individ, är jag rädd för att det resulterar i ännu högre kostnad i längden.

Barnen och ungdomarna riskerar utanförskap, depression och ångest. Vad kostar inte det för samhället? För att passa in "nånstans" kanske de hamnar i sämre sällskap och utnyttjas för att de är impulsiva, naiva, godtrogna och just det, utanför... Det är inte för inte som många ungdomar med "bokstavsdiagnoser" hamnar i klammeri med lagen, vilket ökar kostnaden enormt för samhället.

Att ha ett tryggt och aktivt boende är viktigt för oss alla, varför satsas det inte på det i Sotenäs? Det har varit planer på ett sådant boende, men politikerna har stoppat det.
För att orka vara förälder till barn med funktionsnedsättning behöver man stöd och hjälp med att sy ihop vardagen för dem. När barnet blir vuxet minskar inte behovet, bara för att det flyttar hemifrån.

Tvärtom skulle jag påstå att det ökar, eftersom man går in i en fas i livet där barnet frigör sig från föräldrarna, som därmed inte längre har insyn i sitt barns vardag och liv. Barn som vill vara självständiga vänder sig inte till föräldrarna längre, men har fortfarande behov av stöd för att pussla ihop sin vardag för att kunna leva ett aktivt och fullödigt liv, utan kaos och ångest.

Habiliteringspedagoger spelar en stor roll i att skapa en fungerande struktur i vardagen för våra unga vuxna med funktionsnedsättning så dem ska man vara väldigt rädd om, anser jag. Det gör inte Sotenäs kommun. Istället ska personal i den dagliga verksamheten ta över ansvaret för  de unga vuxna med "utflyttad verksamhet", dvs dem som aldrig eller sällan befinner sig på Dagcentret.

Inget ont om personalen, de gör så himla mycket bra för sina brukare, men när ska de ha tid att sätta sig ner och diskutera problem som uppstår för och med ungdomarna? Jag blir inte klok på hur det är menat att fungera och inte får man någon information heller. Frustrationen sprutar ur öronen på mig nu. Fortsättning lär följa...

Jag är mer än frustrerad av brist på information från fackpampen också. Tror jag måste ta fram blåslampan igen.

Idag blir det kyckling till middag och troligen en risotto till den. Nu ska jag dra på mig kängorna och gå ut i skogen och andas djupt, är mest upprörd och förbannad, trots lite roliga händelser för egen del.
Ha en fin dag och ta hand om dig!