Powered By Blogger

lördag 29 juli 2017

Kalasmat.

En vecka går så fort! Jag fick fixa och trixa med mina arbetstider på måndagen för att kunna se på bio med tre herrar som sällskap. Filmen heter Dunkirk och jag rekommenderar den varmt, den var omväxlande spännande, småspännande och onödigt spännande precis hela tiden. En ruskig skildring av evakueringen av de allierade i början av andra världskriget.

Man kan lätt förstå vilken panik soldaterna kände när stranden bombades av tyskarna medan de väntade i rader på att bli upphämtade till fartygen som skulle föra dem hem. Känslan att se dessa skepp bombas sönder och samman, med kamrater ombord, när man själv står kvar...
Krig är inte vackert och det lockar fram ens sämsta sidor i många fall.

Dock även goda sidor, som att mer eller mindre självklart riskera livet som civilist och ta sig över med sin egen båt för att få hem soldaterna. Skamkänslan hos soldaterna är svår att fatta, det var ju inte deras fel att slaget om Frankrike inte blev någon succé. Det gick som bekant bättre senare när flygunderstödet blev mer effektivt när de hunnit bygga fler plan, bland annat.

Alla fyra var efteråt rörande överens om att det var en bra film, snyggt gjord, om något så hemskt kan skildras snyggt, och den kändes "äkta", utan överdrivna effekter eller hjältemod, om du förstår vad jag menar. En god vän bestämde sig för att se filmen, men måhända hade han för högt uppskruvade förväntningar eller så såg han inte alls på samma sätt som vi, för han var jättebesviken...

Vad har hänt mer? Inte så värst mycket, jag har ju jobbat hela veckan. Mannen har lagat mat och på min födelsedag i torsdags fick jag moules marinières och bubbel när jag kom hem efter den längsta arbetsdagen på länge.

Mannen vet vad jag uppskattar, blommorna var en oväntad bonus

Är inte det typiskt? Chefen hade förstås inte en tanke på det när hon gjorde schemat, men hon tyckte det var lite besvärande när hon insåg det. Det kanske var därför jag så lätt fick ledigt på måndag då vi ska på husvisning, trots ganska kort varsel?

Min mormor ringde och gratulerade mig som vanligt på födelsedagen och frågade om vi skulle komma och hälsa på snart. Vilket vi försökt flera gånger i sommar, men hon är ju så himla upptagen jämt. Nu har vi i alla fall en middag att se fram emot hos henne när hon har spelat boule. "Ja, det blir nåt ur frysen, jag är inte en sån där matmamma som du", sa hon när vi bestämde dag och tid igår...

Lite lustigt att min mormor ser mig på det viset tycker jag. Hon är förvisso inte alls lika road av att laga mat som jag och min mamma, men det hon bjuder på är alltid jättegott. Därför ska det bli hur trevligt och roligt som helst att träffa henne och se vad hon har på lut.

Idag regnar och blåser det så det var tur att vi grillade ute igår. Eller, mannen gjorde det. Jag har gett honom oinskränkt makt över grillen, för att han har bevisat att han är värdig. Annars är jag rätt bra på att grilla jag med. Det blev entrecôte från charken på Ica i Kungsmässan. Dyrt som tusan, men mycket fint kött, så det fick det vara värt, det var ju ändå fredag.



Dagens middag blir en gryta med kalkonbröst som inhandlades för halva priset, så det blir billigt idag å andra sidan. Gungor och karuseller, liksom. Jag funderar på om jag ska ha jordnötssmör i grytan, eller om den ska gå åt det sötsura hållet. Vi har en stor burk jordnötssmör i kylen, men jag kommer inte på varför vi skaffade den. Jag vet inte hur länge en sån håller heller, bäst att kolla upp det.

Ha en skön lördag och mys i regnet! Det gör jag!






söndag 23 juli 2017

JaJa Män!

Söndag idag och vädret är sådär. Vi hade mer tur igår kväll däremot, när vi var ute på lokal, närmare bestämt Porter Pelles och lyssnade på YaYa Men. Den gode Ingo, som spelar trummor och sjunger i denna eminenta trio, är ytterst ansvarig till att mannen och jag fann varandra. Den där hemliga gruppen på FB, vilken jag berättat om, är hans verk och jag är tacksam för det.

Vårt sällskap vid bästa bordet under spelningen hade vi inte heller träffat om det inte vore för groupen, som vi kallar den till vardags. Lasse och Gunilla är goda vänner och vi ses relativt ofta. Nina är ytterligare en vän som vi gärna umgås med. I morgon ska vi gå på bio med två gentlemän som vi lärt känna på kalas hos L & G.

Av någon anledning pratades det om Dunkirk och genast föreslog någon att vi skulle gå och se den gemensamt. Läste recensionen av den i GP i veckan som gick tror jag, och den var lysande. Nu ska man ju inte ha för stora förväntningar bara för det, så jag skruvar ner dem lite grann och återkommer med ett eget omdöme vid ett senare tillfälle.

Jag minns inte när jag var på bio sist. Uppenbarligen alldeles för länge sedan, när det är så illa ställt. Så bra att herrar Larsa och Anders drar med oss upp ur soffan och till Bergakungen! En liten detalj som jag måste försöka lösa är när jag kan sluta jobbet, för att hinna. Mannen trodde att jag slutar 17 i morgon, men det står 18 på mitt schema, vilket vi såg när vi kom hem...

Nå, jag ringer mina arbetskamrater som är i tjänst idag och kollar om jag kan förskjuta mina tider utan att det ställer till med något. Det skulle förvåna mig om jag stöter på patrull, men man vet aldrig helt säkert hur schemat ser ut för hela gänget. Har de haft mycket att göra i helgen blir det väldigt mycket varor att ta hand om på måndagar, men vi har sommarjobbare som är till stor hjälp också.

Eftersom det är halvtrist väder blir det matlagning inomhus idag. Vi bestämde oss sent igår kväll för att ta upp en lammbringa ur frysen och hitta på något gott med den. Lammet kommer för övrigt från nämnde trummis och hans underbara fru. Ja, du förstår ju vilken nytta och glädje man har av att vara med i hemliga FB-grupper.

Jag är med i några grupper på G+ också. En fråga i en hemodlargrupp angående en chiliplanta gjorde att jag blev erbjuden fröer av en medlem. Så där bara! Jätteroligt och generöst gjort av honom, tycker jag. Tack igen Lars, om du läser detta inlägg också! Det är med andra ord trevligt att vara med i olika grupper för man kan få både vänner för livet och hjälp av osjälviska entusiaster.

Givetvis är jag med i matgrupper också. Minst fyra på FB och en på G+. Ett tag var jag väldigt aktiv i allihop, men det går i vågor det där. En sak jag noterat med alla sorters grupper är att så länge det inte är för många medlemmar är det en trevlig stämning och det blir familjärt och mysigt. Växer sig gruppen för stor blir det snabbt pekfingrar, hätska uttalanden och allmänt trist.

Sådana lämnar jag ganska snart, oavsett hur duktiga admin är på att utesluta bråkmakarna. Hur tråkigt det än kan låta är jag för en begränsad grupp, för då uppför sig folk bättre och man slipper troll samt utvisningar på löpande band. Det är märkligt hur en del verkar tro att det är fritt fram att bete sig ofint, oartigt och hänsynslöst bara för att man befinner sig på "nätet"...  

Då vi åt ute igår har jag bara en bild från gårdagens frunch-macka och fredagens middag att lägga ut.

Avokado, ägg, rökt lax, sallad, tomat, majonnäs

Mannen och jag hjälptes åt att laga en pastagratäng med kassler, svamp, broccoli och ostsås när jag kom hem efter jobbet. Jag hackade upp allt, för det tycker jag är avslappnande och smått meditativt.



En annan dag kommer bild på dagens lammbringa som jag, efter att ha funderat lite, kommer att fylla med citron, örter och kanske svamp och binda ihop till en rullad. Rostade rotfrukter till, tror jag.

Ha en fin söndag och må kommande vecka bli precis så bra som du förtjänar!






torsdag 20 juli 2017

Ovisst.

Det har gått lång tid sen sist. Jag vet inte vart tiden tog vägen, men jag tror värmen tog musten ur mig och jag tappade fokus. På vår altan har det varit så varmt att jag flyttat runt, till och från skuggpartierna när jag kommit hem från jobbet. Jag har ju något slags sommarschema nu och har slutat 16 eller 17 varenda dag, utom just min födelsedag. Då är det en vanlig 10-20.15.

Nu överdrev jag lite. Jag stänger sällan, men jobbar oftast 10-20. När jag tittat efter i min almanacka inser jag att de två första veckorna var väldigt snälla, de följande två lite hårdare. Men vad sjutton, klarade jag maj och juni månad, så klarar jag dessa också, sedan har jag semester igen ju!

Varken jag eller mannen är i toppform nu, med mycket som snurrar runt i våra huvuden, både gemensamt och individuellt. Nej, vi ska inte separera. Men eventuellt dra upp bopålarna och flytta med och ihop men min kära svärmor. Det innebär förstås att jag på riktigt jädra allvar måste jaga jobb någon annanstans och det är inte helt enkelt.

Mannen kan fortsätta sin verksamhet oavsett var vi bor, men han är rejält trött på trögheten hos, och ett systematiskt utnyttjande av hans kunskap av kunderna. Har du missat att jag skrivit om detta tidigare kan du läsa här. Ska han bli chili- tomat- och jordgubbsodlare vid sidan om eller på heltid? Ska han söka jobb som hantlangare hos någon lokal snickare eller annan hantverkare?

Två hus ska ut till försäljning och rensas hårt på inventarier och "onödiga" minnen. Jag var länge en hamster, men två skilsmässor och sex flyttar botade mig. I den sjunde flytten hade jag med mig mina kläder. I denna eventuella åttonde flytt ska tre bohag hamna på samma adress, dock i två olika bostäder. Det mest spännande av allt är att svärmor ropade JA, när idén lades fram...

Mannen och jag har diskuterat en flytt från storstadsområdet och "hem" till mina hemtrakter under en längre tid, alternativt någon plats som är mer utanför och billigare. Numera, efter svärmors sjukdomsepisod är det mest intressant att det finns utrymme för generationsboende. För inte kan vi lämna lilla mamma Siv själv, ity hon inte blir vare sig yngre eller raskare.

Vi hade turen och lyckan att ha både henne och moster M på middag i lördags. Vilka härliga damer! Vi startade med lite cruditées med avokadohummus och parmesandipp. Cava till såklart. Lite senare på kvällen grillade mannen kummel och den avnjöts med rosé. Det blev inga matbilder från denna dag, "bara" andra minnen.



När mannen inte vet vad han ska hitta på till middag blir det som ovan. Entrecôte med grillad färskpotatis, årets första egna bifftomat och resten av avokadohummusen från lördagen. Tja, vem är jag att klaga på det?



Igår blev det grillad lax med grönt, melon och trädgårdens skörd av bär. Jordgubbarna ska vara vita och heter följaktligen Snow White. De har en liten ton av ananas och är jättegoda. Jag är inte glad i jordgubbar som närmar sig övermogenheten, eller är för söta, så jag är förtjust över dessa. Nu ska vi bara få dem att överleva vinter och en eventuell flytt.

Jo, sen är det ju detta med att få tankarna att sluta mala och mannen att sluta snarka, sedan är allt underbart. Skojar bara, det blir lättare att sortera tankarna och lägga upp en krigsstrategi. Jag har läst hela Emperor-serien av Conn Iggulden och vet hur de stora romarna planerade sina mått och steg för att vinna på slagfältet. Veni, vidi, vici?

Nå, mycket måste klaffa och det är långt ifrån säkert att det händer på denna sidan av årsskiftet. Fortsättning lär följa...

Ha en fin semester, fredag eller sommar, vilket som passar dig bäst!    








torsdag 13 juli 2017

Kunskapstjuvar.

På mitt jobb och i branschen finne det "kunskapstjuvar" av två kategorier. Den ena är positiv, den andra allt annat än det. Till den första hör de kunder som kommer in och frågar till råds och verkligen behöver hjälp. De har ett problem som måste lösas på något sätt, men de vet inte hur. Ibland handlar det mer om att bolla idéer, ibland handfasta råd; "Ta den här"!

Någon gång handlar det om att reda ut vad vården faktiskt menade. Ofta får en patient med ett förband eller två efter operation eller annat ingrepp och en välmenande, men ack så felaktig uppmaning att gå till apoteket, de har detta som du kan köpa om det inte räcker. Vilket det aldrig gör, för Landstinget är så snålt numera. Förlåt, ekonomiska...

Problemet är att vi har inte samma inköpskanaler, så Apoteket har inte alltid "rätt" märke, men ofta motsvarande produkt. Ibland är det någon som vill vara ute i god tid och kanske rentav "mota Olle i grind". Detektivarbete är inte ovanligt. Vi frågar, får svar som är svävande i många fall. Nya frågor, bättre svar. Slutledningen kan sluta med att kunden inser att det är bättre att avvakta.

Eller så lyser ögonen upp när man kan presentera en lösning och man är "Dagens Hjälte". Här inser jag att det ena inte alltid utesluter det andra. Nåväl. Jag är lika glad vilket som. En bra affär är inte nödvändigtvis den som ger klirr i kassan när kunden går ut. Det kan bli en ännu bättre affär nämligen, när samma kund kommer in nästa gång och är synnerligen tacksam för hjälpen sist.

Till delkategorin positiva kunskapstjuvar hör våra underbara studenter som sommarjobbar. Jag tror minsann att öronen växer på dem för att kunna ta del av konversationen som pågår mellan kunden och den "gamla" räven. De vill ju så mycket och suger åt sig alla kunskaper vi har, som svampar. De vill göra rätt, de vill ha bra referenser, de har valt utbildning för att hjälpa människor.

Nu går vi över till den negativa kategorin av kunskapstjuvar. Folk som utger sig för att vara en presumtiv kund, när de i själva verket redan från det de passerar tröskeln har för avsikt att pumpa dig på all information du har, och gå hem och beställa på nätet. Inte för att jag tycker det är särskilt klokt att konkurrera med sig själv, men förhoppningsvis beställer de på apoteket. se, åtminstone.

Jag har kanske lagt en kvart eller mer på att beskriva, låta kunden prova, visat på alternativ om priset har betydelse (vilket det ju har om de ska beställa på nätet, tyvärr), skickat med prover, och gett hela min förbaskade själ för den delen, för att kunden ska bli nöjd och glad. I allra värsta fall går kunden till en konkurrent som har bättre pris för stunden, men inte har någon som helst kunskap...

Hur känns det? Fråga min man! Vi är inte alls i samma bransch, men har kunder som suger ut det "gottaste" ur oss och ger någon annan affären, likväl. De som ringer och och ber om råd, frågar om artikelnummer och sedan beställer hos konkurrenten ligger inte högt i kurs hos mig, kan jag säga. De flesta av mannens kunder är själva egna företagare och är väl medvetna om hur kärvt läget är.

I en så liten och snäv bransch som det handlar om är det en strid att få ekonomin att gå lite, lite plus vareviga månad. Det är för få arvtagare till "the american lifestyle" i Sverige och raggarna blir färre och färre för att kunna tälja guld med pennkniv som återförsäljare av reservdelar till gamla och nya jänkebilar. Jag tycker att man kanske borde känna lite solidaritet med likasinnade egenföretagare...

Fast jag är ju naiv, godtrogen och tror att alla är goda och vill väl. Jag är en musketör, "en för alla, alla för en" och tar väldigt illa vid mig när ovan beskrivna saker sker. Inte så mycket för egen del, för jag är trots allt statligt anställd och har en relativ trygghet i och med det, men mannen har varken a-kassa, rätt till sjukpenning eller något annat skyddsnät än en provisionsbaserad inkomst.

I musikbranschen påstås det från tvivelaktigt håll att ett inställt gig också är ett gig, men i mannens bransch är en inställd affär inte en affär alls och innebär utebliven ledighet, sömnsvårigheter, magont och allmänt orostillstånd och ja, hur länge ska jag fortsätta? Det finns många sätt att utnyttja kunskap, människor och "systemet". Hur vill du göra det? Ömsesidigt eller egoistiskt?

Sådär, nu är jag troligen färdig med det ämnet för tillfället. Känner mig utpumpad och ledsen. När det känns på det viset behöver man lite goda motvikter och vad är då bättre än en matbild?

Grillad hälleflundra med lite annat gott

Gårdagens middag blev en superhit! Mannen har fått förtroendet att tillaga fisk på sistone. Egentligen har han haft det länge, men det har han inte riktigt fattat. Jag säger som jag brukar, övning ger färdighet och det visade sig att jag har rätt. Det händer oftare än många kan tro...

Idag blev det spaghetti och slökokt köttfärssås så att vi kunde sitta ute i solen så länge som möjligt och läsa våra böcker i total stillhet och ro. Inte en enda granne fick för sig att klippa gräsmattan för en gångs skull. Så bra har vi det!

Eftermiddagssemester!
Jag har inte en aning om vad mannen hittar på till middag imorgon, jag är bara tacksam för att jag får komma hem och äta den.

Ha en god natt och en härlig fredag!








söndag 9 juli 2017

Skeptisk.

Vi är hemma igen efter fyra dagar i Bovall. Jag skäms inte ett dugg för att jag gjort ingentingen dessa dagar, inte ens hälsat på någon. Jo, jag sprang på en bekant på biblioteket och hälsade på henne. Hon har varit synnerligen involverad i att ett av mina barn har fått ordning på sitt liv och har nytt självförtroende, är ansvarstagande och driftig. Jag är oerhört tacksam för hennes engagemang.

Saker och ting blir sällan som man tror och plötsligt "fanns" inte hennes tjänst längre, så hon gick vidare till andra utmaningar och är numera kollega med en av mina favoritsystrar. Vi gick in på biblioteket för att det var bokrea och vi hittade några barnböcker, samt tre tegelstenar till pocketböcker av Robin Hobb, eller som jag genast döpte om henne till; Hobin Robb.

Mannen har blivit en fantasy-älskare, och eftersom denna författare tydligen bara ägnar sig åt triologier slog han till på denna kompletta som handlar om skepp, vilka tydligen blir levande efter en del händelser som jag inte riktigt har koll på. Jag ska självklart läsa dem själv sedan, när jag är färdig med Caesar och hans liv och leverne.

Ja, det är väl det vi har gjort i helgen. Läst, lagat mat och gottat oss.



Bland annat med marulk som vi köpte på Kustcharken (!), tillsammans med en Rackebajsare, tjocka revben och Beef Jerky. Det sistnämnda är ju löjligt gott och skulle kunna ätas kilovis, men därtill är det lite för dyrt. Nästa gång vi åker norrut vet jag bestämt att mannen kommer att råka vara i närheten och köpa på sig mer än sist.

Jag undrar vad de har kryddat med? Något beroendeframkallande måste det vara, helt klart. Vi betedde oss som katterna när de fick något som min mamma hade fått som varuprov. Katter brukar inte stå på två ben, men det gjorde de då. Vi mer... gnydde och gnällde lystet, men delade solidariskt upp bitarna mellan oss. Katterna fick inte smaka, dock!

Idag hade vi en dejt med våra barnbarn, så inledningsvis var jag inte helt sanningsenlig. Vi gick en promenad till Sör-Stràne, det vill säga Södra Strandgatan i Hunnebostrand och där bjöd Boffa på glass.



Sedan gick vi en annan väg tillbaka, stannade till vid en lekplats och vidare förbi min mormor, men hon var tyvärr inte hemma denna dagen heller. Det är hon sällan, krutgumman.

Efter denna utflykt i verkligheten åkte vi hem för att börja packa ihop oss, men hamnade i soffan med våra böcker. Nå, det blev både bäddat, diskat och sopat till slut och packade in oss och katterna i bilen. Inga olyckor på vägen hem, bara missljud från den lilla tutan. Den gråe var tyst och alldeles lugn hela tiden. Om Lilla Röd ändå kunde vara som sin bror!

Vi hade ett litet dilemma att lösa förstås. Matfrågan. När man inte varit hemma på några dagar finns det bara frysta saker att tillgå. Vi stannar inte gärna på vägen för att handla när katterna är med i bilen. Mannen kom fram till att vi skulle ha risotto. Hade vi månne musslor hemma? Nix. Han åkte och hämtade portabello. Svamprisotto med prosciuttochips, således.

Ja, så kan det gå och sämre kan man ha det. Jag ska ladda för fyra veckors jobb med att läsa, resten av kvällen. Lägger fram arbetskläderna och har rotat fram en svart tröja, för nu ska tydligen våra nya kollektion vara på plats. Det tog bara tre år. Återstår att se om det finns något som passar, därav min privata tröja imorgon. Och den gamla rocken. Byxor ska jag skaffa på Grolls...

Ha en fin kväll och en underbar måndag!








onsdag 5 juli 2017

Bluesig.

Hujedamej, så fort tre veckor går! Alldeles för fort och jag känner mig inte alls redo att återgå till jobbet på måndag. Jag gick ju nyss ner i holiday mood och nu stressar jag upp mig så till den milda grad att jag drömmer att mina kolleger ringer och frågar var jag håller hus. Det har visst blivit ett missförstånd och semestern är redan slut...

Så nu gäller det att suga på karamellen, snart är den slut! Mannen sa igår att han så gärna hade gett mig en lite mer romantisk och mysig semester, och det vet jag att han hade gjort om det funnits möjlighet och utrymme för det. Nu gör det inte det, utan vi får göra vad vi kan för att ha det bra ändå.

Jag ligger ute och solar och läser böcker, han pratar i telefon. Inte oavbrutet förstås, han kommer och tittar till mig då och då. Vi hjälps åt med maten, efter att jag lockat ut honom med en sådan här:

Notera mobilerna...
Ja, vad tusan? Visserligen ringer det nästan alltid någon även efter 17-18 i alla fall, men han kan gott slappna av lite i solen, innan den hinner försvinna bakom trädtopparna på Änggårdsbergen.



Igår var det ju en viss nationaldag, men jag tänkte inte så mycket på det när jag bestämde oss för vad vi skulle ha till middag.

Idag tog jag itu med tvätthögen. Verkligen jättetråkigt, men välbehövligt. Sedan tyckte mannen att det var dags att åka och hämta en ny kaffemaskin ity den gamla sade upp sig för gott förra veckan. Under tiden har vi varit hänvisade till presson, men det är ju så tröttsamt när man är van vid att bara trycka på knappen på morgonen. Bortskämda?

Ja, på vissa områden kanske. För tillfället är jag lite deppig och tycker synd om mig själv, därför tycker jag att vi gjorde helt rätt i att skaffa kaffemaskinen, planera för att åka till "sommarstugan" och få så mycket semesterkänsla det går innan sötebrödsdagarna är över. Jag jobbar i och för sig korta dagar måndag-fredag i fyra veckor, innan jag får två veckor till, men det känns tungt nu.

PMS, "söndagsångest" hela veckan lång, mardrömmar på nätterna och, jag vet inte vad...

Bäst jag slutar detta inlägg med en "solkatt" och återkommer när humöret är på topp igen, för jag vill ju inte att du ska smittas av min "blues".



Ha det bäst och ta hand om dig!

måndag 3 juli 2017

Dubbel lycka!

Vi har varit hemma sedan i fredags och det har varit full rulle. I lördags var vi hos goda vänner och blev trakterade med grillat, bubbel och gin. Trevligt sällskap också, förstås. Det blev väldigt sent innan vi kom hem. Vi hade en nattgäst som sover väldigt hårt, det var nog tur för oss...

Han är fortfarande kvar och styr och ställer med sin husförsäljning. Det är inte roligt när tidigare hyresgäster inte skött om huset under tiden de bott där och slarvat med flyttstädning och de nya ägarna upptäcker bristerna. Då är det bra att ha en vän som är hantverkare och rycker in och lagar, även om den spruckna glasrutan kräver glasmästare.

Vi har också haft besök av min äldste son, hans fästmö och hennes syster. Vilken lycka! Det händer ju tyvärr inte så ofta då min son och svärdotter bor i Dalarna. De bjöd in sig på middag och det blev grillat igen, majskyckling, cevapcici och majs. Jag gjorde en coleslaw och mannen fick hämta gott bröd. (Jag har tagit en längre bakpaus, nämligen.)

Det blev till och med efterrätt. En Gin & Tonic-sorbet, som jag tillverkade till en middag för länge sedan. Den hade frusit till ordentligt nu, efter ett halvår. Jag tänkte ju inte då på att den gin som mannen hade med hem från USA var av starkare sort och du vet hur svårt det är att få alkohol att frysa. Skönt att äntligen bli av med den stora byttan ur frysen, förresten...

Idag har jag ingen som helst lust att gör någonting. Jag har helvetiskt ont i min högra äggstock och jag känner mig tjurig. Det bästa hade varit att ligga kvar i sängen med min bok om Julius och Brutus av Conn Iggulden, äta praliner och dricka vin. Men vänta nu, jag kan ju lägga mig på altanen med två av nämnda ting, åtminstone.

Jag vet inte vad vi ska äta till middag. Vill inte åka till affären, så det får bli något vi redan har hemma. Det börjar med andra ord bli hög tid att inventera frysen.



På bilden är det en fläskkotlett som vi köpte på Kustcharken när vi var i "sommarstugan" förra veckan. Ja, tallriken är av standardstorlek och kotletten är som en kotlett ska vara. Svål- och benfria kotletter köper jag inte, ty tråkigare kött får man leta efter.



Mannen fick ovanstående besked i fredags. Vi jublade av lycka, båda två. Äntligen ska vi få sova gott och vakna utvilade. Hoppas det inte dröjer länge innan han får sin maskin, för vi vet redan nu vilken otrolig skillnad den gör. Vår vän Tåmpa lånade ut sin CPAP till mannen i natt och jag funderar allvarligt på att gömma den innan han åker härifrån.

Fast nej, han behöver den väl själv och jag är en snäll och omtänksam människa. Dessutom skulle han såklart säga upp bekantskapen med oss och det vore för trist. Hur lyder ordspråket nu igen? "Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge", så är det!

Ha en skön måndag, var rädd om dig och din omgivning!