Pizza, pyssel och pandor.

Sist jag hade lite tid över att skriva lite blev det strömavbrott, så jag fick lägga ner det. Idag har jag ledigt för att ta hand om mig själv och annat. Tvätten ska tvättas, brödet bakas, maten lagas. Det behöver dammsugas, men det överlåter jag till mannen att göra. Han har fortfarande semester, nämligen. Semester, undrar vän av ordning? Egenföretagare har väl aldrig semester?

Jo, det är såhär. Mannen var tyvärr tvungen att ge upp samarbetet med de svenska kompanjonerna, som i och för sig endast bidrog till att fakturera MAG's kunder i Sverige, och MAG Autoparts i Frankrike, då de sistnämnda inte uppskattade mannen efter förtjänst. Det vill säga, han dubblade MAG's försäljning i Europa på mindre än tre år, men det tyckte de inte var värt en höjning av kommissionen. 

Man kan dock inte leva på nästan ingenting, således avslutades det så kallade samarbetet och mannen har semester för första gången på tre år innan han börjar sin anställning på Hansen Racing i mitten av denna månad. Hansens är, såvitt jag sett och förstått, minst sagt förtjusta över att mannen valt att arbeta för dem och mannen är väldigt nöjd med beslutet också.

Jag har en gladare, lugnare och mer harmonisk man här hemma. Visserligen kan han verka något rastlös och understundom disträ, eftersom det inte finns några mejl att besvara längre, eller en telefon som ringer mer eller mindre konstant, men det finns ju alltid saker att göra, både här och hos svärmor, så sysslolös eller onyttig behöver han verkligen inte känna sig...

Själv har jag jobbat mycket tidvis, men också varit lite ledig. Vi var på Jeff Lynnes ELO-konsert till exempel och den var verkligen fantastiskt bra! Vi hann träffa vänner och bekanta både före och efter konserten och hade turen att få bo hos en mycket god vän. Dessutom kunde vi hälsa på min kära faster och hennes man innan vi styrde kosan hemåt igen.

Vi har ätit under dessa veckor också förstås, men det har inte blivit så många bilder att dela med sig av. Men vad sägs om detta?

Risotto är gott och med räkor kan det nästan inte bli bättre! Vi Hämtade lamm hos våra vänner fårodlarna igår. Jag hade hoppats på ett större lamm och kanske lite annorlunda styckningsdetaljer, men det blir inte alltid som man önskar sig. Kvaliteten är hur som helst ypperlig och jag har idag laddat slökokar'n med två skankar och en bit som blev över när det andra hade packats ihop.

Lite lök, chili, morot samt rot- och stjälkselleri ligger och puttrar med i pottan nu. Och champinjonerna som blev kvar efter lördagens pizzabak med vår extrason Bob, 11 år. Han anlände Torp-terminalen i fredags och mannen mötte upp honom där. Vi åt fisk till middag och gossen gjorde såsen till. Du vet den där busenkla och supergoda citronsåsen jag alltid tjatar om?

På lördagen var vi på Nordens Ark och vi hade turen att få se alla tre leopardvarianterna plus den majestätiska Amurtigern. Efteråt var vi hungriga som vargar och fick stoppa i oss en korv med bröd innan vi kunde ta itu med nämnda pizzabak. Bob blev imponerad av att jag gjorde degen själv, däremot inte alls över att tomatsåsen var hemgjord.

På söndagen hade vi sovmorgon och mannen fick rådda ihop en stadig brunch med vita bönor i tomatsås (sådär, tycker jag, men pojkarna var saliga), korv, bacon, stekt ägg och rostat bröd. Eftersom vi ändå skulle hämta lammet kom vi överens med gossens föräldrar att vi skulle skjutsa honom hem. Klockan var mycket innan vi var hemma igen och då var vi förstås lite småsugna igen...

Idag sov vi också länge. Det behövde vi nog då förra veckan var hektisk, i alla fall för min del med jobb både i hemtjänsten och på Apoteket. Så idag är jag med gott samvete ledig eftersom jag är bokad ända till lördag. Att jag är ledig innebär ju inte att jag är sysslolös. Förutom ovanstående sysslor har vi tömt tre flyttkartonger och tagit upp dynorna till utemöblerna till vinden.

Vi har nyligen målat om TV-/gästrummet så det ser lite mer enhetligt och hemtrevligt ut.

Väggen bakom soffan var blå innan och tja, motsatta väggen var grön...

Inget större fel på färgerna i ett barnrum, men det passade inte våra möbler eller vår stil så jättebra.  Nu är alla väggarna vita, åtminstone tills dess vi vet hur vi ska ha det sen. Jag kan mycket väl tänka mig en fondvägg, men vi ska eventuellt göra andra ingrepp så småningom, därför åtgärdade vi bara det mest akuta för sinnesfriden och ögonen.

Det kommer ju en vinter och då blir det lite mer TV-tittande. Annars har vi inte varit där så ofta, vilket förvisso kan ha berott på att istället för bokhyllorna du ser bakom soffan, stod det en hel del flyttkartonger. Innehållet i dem förflyttades till en garderob i rummet som jag avsett för linneförvaring. Mannen löste problemet med trådbackarna först, sedan hände allt slag i slag!

Sådär, nu är brödet snart klart, tvätten hänger på tork och lammet börjar nog också bli färdigt. Äpplena är inplockade, vår syrenbuske som knäcktes i stormen har fått bandage och jag ska ta en dusch, så slipper jag det i morgon innan jag ska ledsaga en dam till Sahlgrenska. Har jag sagt att det är roligt att jobba i hemtjänsten? Det är spännande också!

Ha det gott i höstsolen och glöm för all del inte att plocka fram reflexerna så du syns i mörkret!

Skeptisk.

Vi är hemma igen efter fyra dagar i Bovall. Jag skäms inte ett dugg för att jag gjort ingentingen dessa dagar, inte ens hälsat på någon. Jo, jag sprang på en bekant på biblioteket och hälsade på henne. Hon har varit synnerligen involverad i att ett av mina barn har fått ordning på sitt liv och har nytt självförtroende, är ansvarstagande och driftig. Jag är oerhört tacksam för hennes engagemang.

Saker och ting blir sällan som man tror och plötsligt "fanns" inte hennes tjänst längre, så hon gick vidare till andra utmaningar och är numera kollega med en av mina favoritsystrar. Vi gick in på biblioteket för att det var bokrea och vi hittade några barnböcker, samt tre tegelstenar till pocketböcker av Robin Hobb, eller som jag genast döpte om henne till; Hobin Robb.

Mannen har blivit en fantasy-älskare, och eftersom denna författare tydligen bara ägnar sig åt triologier slog han till på denna kompletta som handlar om skepp, vilka tydligen blir levande efter en del händelser som jag inte riktigt har koll på. Jag ska självklart läsa dem själv sedan, när jag är färdig med Caesar och hans liv och leverne.

Ja, det är väl det vi har gjort i helgen. Läst, lagat mat och gottat oss.

Bland annat med marulk som vi köpte på Kustcharken (!), tillsammans med en Rackebajsare, tjocka revben och Beef Jerky. Det sistnämnda är ju löjligt gott och skulle kunna ätas kilovis, men därtill är det lite för dyrt. Nästa gång vi åker norrut vet jag bestämt att mannen kommer att råka vara i närheten och köpa på sig mer än sist.

Jag undrar vad de har kryddat med? Något beroendeframkallande måste det vara, helt klart. Vi betedde oss som katterna när de fick något som min mamma hade fått som varuprov. Katter brukar inte stå på två ben, men det gjorde de då. Vi mer... gnydde och gnällde lystet, men delade solidariskt upp bitarna mellan oss. Katterna fick inte smaka, dock!

Idag hade vi en dejt med våra barnbarn, så inledningsvis var jag inte helt sanningsenlig. Vi gick en promenad till Sör-Stràne, det vill säga Södra Strandgatan i Hunnebostrand och där bjöd Boffa på glass.

Sedan gick vi en annan väg tillbaka, stannade till vid en lekplats och vidare förbi min mormor, men hon var tyvärr inte hemma denna dagen heller. Det är hon sällan, krutgumman.

Efter denna utflykt i verkligheten åkte vi hem för att börja packa ihop oss, men hamnade i soffan med våra böcker. Nå, det blev både bäddat, diskat och sopat till slut och packade in oss och katterna i bilen. Inga olyckor på vägen hem, bara missljud från den lilla tutan. Den gråe var tyst och alldeles lugn hela tiden. Om Lilla Röd ändå kunde vara som sin bror!

Vi hade ett litet dilemma att lösa förstås. Matfrågan. När man inte varit hemma på några dagar finns det bara frysta saker att tillgå. Vi stannar inte gärna på vägen för att handla när katterna är med i bilen. Mannen kom fram till att vi skulle ha risotto. Hade vi månne musslor hemma? Nix. Han åkte och hämtade portabello. Svamprisotto med prosciuttochips, således.

Ja, så kan det gå och sämre kan man ha det. Jag ska ladda för fyra veckors jobb med att läsa, resten av kvällen. Lägger fram arbetskläderna och har rotat fram en svart tröja, för nu ska tydligen våra nya kollektion vara på plats. Det tog bara tre år. Återstår att se om det finns något som passar, därav min privata tröja imorgon. Och den gamla rocken. Byxor ska jag skaffa på Grolls...

Ha en fin kväll och en underbar måndag!

Irritationsmoment.

Det är lördag och det har gått några dagar sen sista inlägget. I torsdags kände jag mig uttömd efter onsdagens känslomässiga utlägg om vissa Hovåsbors invändningar mot ett hospice där. Om någon tror att jag drar alla Hovåsbor över en kam vill jag bestämt dementera detta. Jag blev upprörd över några Hovåsbors argument och vädrade detta.

Igår var jag för trött för att ens tänka och formulera några rediga tankar överhuvudtaget.Vissa dagar på jobbet har den effekten på en. Krävande kunder, många kunder och knappt någon tid för återhämtning. Det är emellertid skönt att ha stabila kollegor, som står pall för att lösa arbetssituationen och problem som alltid uppstår eftersom vi jobbar med och för människor.

Under en längre tid har vi haft en tf chef och det har fungerat utmärkt. Alla vet vad de ska göra, när det ska göras och varför. Alla har känt sig trygga och lugna i sin roll och kunderna uppskattar våra insatser och många är trogna stamkunder, men blir i vissa frågor ledsna och upprörda över förändringar som nu sker. Jag som är nyast i gänget får avvakta och se vad som händer för att bilda mig en egen uppfattning om hur det kommer att bli fortsättningsvis.

Om det är något jag lärt mig under mina 15 år i apoteksbranschen är det att kunderna uppskattar att se välbekanta ansikten och att de gärna överlämnar sin plats i kön för att få "sin" receptarie om de får välja. Det handlar om förtroende från kundens sida, kanske det är någon som har gett lite extra tid någon gång för att förklara hur, var, när och varför en medicin gör bäst nytta...

Det är mycket som förväntas av oss som jobbar på apotek. Vi ska tydligen vara doktorns förlängda arm. Det få inser är att vi inte får ställa diagnos, men däremot är läkemedelsspecialisterna. När det tar "onödigt" lång tid att få fram en medicin till en kund kan det bero på att doktorn inte tagit hänsyn till ålder, vikt, dos eller indikation, utan slentrianmässigt klickar i ett läkemedel.

Då ska farmaceuten ifrågasätta receptet om inte doktorn skrivit "SIC" eller "OBS", vilket betyder att det finns en eftertanke och en mening med just denna förskrivning. Det tar tid att leta rätt på doktorn, vilket inte bör ske framför kunden i många fall. Sedan kanske rätt dos och mängd antibiotika, vilket oftast är orsaken till att mina kollegor får ringa upp läkaren. ska blandas till och det tar också tid.

Det är inte roligt att sitta med ett barn som har ont, är ledsen och vill sova, det förstår ju alla och envar, Ingen vill heller stå i kön på sin lunchrast, eller på väg hem från jobbet när maten ska lagas, barnen badas, luskammas och förhöras på dagen läxa. Där och då uppstår ibland onödiga irritationsmoment, för att läkaren var stressad och skrev fel.

Ska då farmaceuten "få fan" för att hon eller han gör sitt jobb och ifrågasätter ordinationen? Nej, givetvis inte. Men vem får bära hundhuvudet om doseringen blir fel och effekten av medicinen uteblir eller ännu värre, det blir biverkningar och i värsta fall fel medicinering med allvarliga följder? Det är givetvis farmaceuten som får varningar och om det är riktigt illa, blir fråntagen sin legitimation.

Så snälla, tänk på vem som diagnostiserar bäst, vem som kan mediciner bäst och vem som vill ditt bästa nästa gång du står och stånkar i apotekskön! Själv jobbar jag inte med receptbelagda läkemedel, men jag har ganska gedigen utbildning vad gäller dem också. Och att icke receptbelagda mediciner är ofarliga är en myt. Därför frågar egenvårdsspecialisterna "dumma" frågor ibland...

Men det är av omsorg om dig, för att vi ska få en helhetsbild av dig, och eventuella andra mediciner som kan "krocka" med till synes enkla och ofarliga egenvårdspreparat. Jag tror jag talar för alla som jobbar på apotek när jag påstår att känslan då en kund kommer tillbaka bara för att säga att du "hjälpte mig", "räddade mitt sexliv", "brydde dig" eller "tog dig tid att förklara", är helt obetalbar.

Det tog lång tid för mig att komma fram till pudelns kärna med kvällen inlägg, men med detta vill jag ha sagt att vi är underbetalda med tanke på vilket ansvar och betydelse vi har för folkhälsan. Ibland går kunden helt enkelt hem utan att ha spenderat en enda krona, men har fått lätta sitt hjärta och kommit fram till att det finns hjälp hemma, på grund av att någon lyssnat och förstått...
Vem tror du att de kommer tillbaka till i andra frågor nästa gång?

Eftersom Matlust är namnet på min blogg kan jag inte hoppa över det momentet, även om timmen är sen och jag ska gå och lägga mig. Idag lagade mannen en utmärkt risotto, men eftersom sådana ser ganska oaptitliga på bild får du först en bild av gårdagens middag som ser mycket bättre ut.

Rostas med potatisgratäng är inte tokigt alls. Resterna av gratängen åt jag till lunch med resterna av torsdagens grillade kyckling.

Ogrillad kyckling, men den blev grillad och suverän!

Jag älskar rester som blir till lunchlådor! I morgon äter jag risotto till lunch på jobbet och är lovad en slökokt Boeuf Bourguignon när jag kommer hem. Jag har världens bäste man!

På måndag är jag ledig och då lagar antagligen jag maten, så mannen får ladda för tisdag-torsdag-passet. Efter det är jag tydligen ledig en hel vecka. Inte ska jag koka äpplemos som en av mina kollegor gör när hon är ledig, men kanske en chutney. Eventuellt göra  Mormor Ingrids äpplekaka också. Tvätta kläder förstås, blogga och förhoppningsvis hälsa på barnbarn.

Ha en fortsatt god helg och var rädd om dig!

 

Varde ljus!

Vaknade halv åtta idag, jag skulle ju jobba. Ruskigt väder har vi och vi var några som passade på att "tvätta" bilen i morse. Risken för vattenplaning var stor, så det gäller att anpassa farten till rådande omständigheter och dessutom är det en fördel att ha viss lokalkännedom. Det finns en plats som alltid är lurig; mellan Olskroksmotet och Munkebäcksmotet i Göteborg.

Där har jag ju kört en hel del det senaste året och vägen är så illa doserad att man gör bäst i att ta det lugnt, oavsett om regnet upphört eller står som spön i backen. Även backarna upp till Lerum är lömska ur vattenplaningssynpunkt. Sen hade man ju "Helga" att ta hänsyn till också, även om hon tröttnat lite sedan igår.

När det blåser såhär mycket är det en fördel att ha en tung bil som mannens, för min lilla pärla far som en vante i byarna runt Jeriko. Jag har inte förstått varför tunneln har fått det namnet, så jag får väl grotta i det så jag bli upplyst. Skåda ljuset i tunneln, så att säga...

För övrigt blir jag bortskämd igen. Mannen tar hand om matlagningen idag också och bjuder på risotto och kalvbiff om en stund. Medan jag vilar och bloggar har jag fått detta att mumsa på:

Har jag sagt att jag har världens bäste man? Inte nog med att han förser mig med god mat och vin; han har skurat kaffemaskinen, spisen och diskbänken så de skiner, adventsstaken står i fönstret i gästrummet och lyser upp i mörkret. Var han gömde resten som låg i trappan får jag fråga om. En annan dag...

Nu ska jag roa mig med nya korsord tills det är dags att sätta sig till bords.
Ha en fin lördag och var rädd om dig och dina nära och kära!

Gratis är gott! "bloggswe #växtrumilerum

Jag har haft en bra dag. Nya bekantskaper och nytt apotek är aldrig fel. Trevliga kunder och lokalbefolkning som delade ut gratis sallad, vilket var resultatet av ett miljöprojekt i kommunal regi, med kända designers i trädgårdsbranschen som ledare. Ska försöka hålla ögonen öppna efter grönkålsskörden...

Mannen frågade om jag hade något speciellt önskemål om middag eller om jag ville överraskas. Jag valde det senare förslaget och anade, kanske redan innan mannen ens hade bestämt sig, att det skulle serveras risotto. Detta går inte av för hackor, mina damer och herrar:

Tänk dig doften i köket, när du sitter och löser dagens medelsvåra sudoku och småpratar om dagen som varit. Mmmmm! Och sedan får du smaka på hela härligheten. Dessutom blir det lunch i morgon.

Livet är gott, om man bortser från att jag ska stå upp i ottan och inventera igen. Men inget ont som inte har något gott med sig. Slutar klockan fyra och vi ska ha räkfylld spätta till middag. Ergo!

Natti och sov gott!