Mörkar.

Nu var det ett tag sedan, igen. Jag har valt att inte delta i #Blogg24 i år, det går inte att skriva varje dag längre, det får bli som det blir, när man jobbar som jag gör. Trots att jag faktiskt bara jobbat två dagar denna vecka har det varit fullt upp, på ett eller annat sätt och i fredags åkte vi till "sommarstugan" för att ordna med lite saker.

Jag skulle kunna skriva på mobilen, men det är så pilligt misstänker jag, därför har jag inte laddat ner den appen och det är ganska skönt att det är så. Ger jag mig på en utmaning ger jag mig aldrig, jag är envis som en röd gris på det viset. Alltså är det rätt skönt att jag inte givit mig möjligheten att ha tillgång till Blogger överallt och jämt. Man behöver vila lite ibland också, har jag hört...

Katterna fick följa med denna gången, ty vi planerade att stanna hela helgen. Det började med att Mayzan vomerade innan vi ens hade kommit ut på E6:an. Compiz var solidarisk så vi fick stanna i Bäckebol och sanera båda burarna. Trevlig början på resan. Magarna var tomma på kissarna, så även om det ulkades igen krävdes det inte mer rengöring, som tur var.

Jag hade nämligen tider att passa och det var viktiga ärenden. Således packade vi ur bilen i Bovall och jag styrde pansarkryssar'n vidare mot Hunnebo för att hämta den åtråvärda nyckeln till vår nya brevlåda innan Fastis tog helg. Sedan hämtade jag sonen och fick mig en avbasning av hans "chef" för att jag aldrig hälsar på honom på jobbet. Hoppla!

Nå, jag fick stöd av sonen som höll med om att jag inte ska lägga mig i hans jobb och springa där stup i kvarten, så det avlöpte väl ändå. Fast jag blev inledningsvis lite ledsen, faktiskt. Efter att sonen och jag avslutat nästa ärende hämtade vi pizza på Bella Gästis eftersom vår favoritpizzeria hade semesterstängt. Visserligen var de goda, men 450 kronor för tre pizzor?!

Dagen och ärendena var inte slut med detta, sonen behövde hjälp att handla inför sitt 30-årskalas innan han kunde återbördas till sitt hem. Mannen och jag uppsökte därefter Ica-butiken för kylen var såklart tom och fyndade kalkonfilé till lördagens middag, samt räkor och krabbklor till vår fredagssupé. Så värst hungriga var vi inte efter den sena lunchen, mest sugna...

På lördagen kom dottern och barnen på besök, det var mycket trevligt och roande. Lilla Jonna har en fantastisk fantasi och vi lärde oss ett nytt användningsområde för ordet "mörka". I hennes värld betyder det att släcka lamporna. Med andra ord är det helt logiskt att hon ska mörka för mormor, när vi leker "sova".

Det innebär att hon nattar sin mormor efter att vi läst varsin saga tyst för oss själva under filten och med nallen på magen, i mitt fall. Jonna höll ordning på Boffas nässpray tills jag somnat och hon smyger ut för att kontrollera att det verkligen var hans medicin. Sedan tittar hon till mig med jämna mellanrum och jag tror då att jag har sovit klart, men det har jag verkligen inte!

Wille och mannen spelade Minioner på Boffas padda under tiden, sedan tröttnade Wille, men Boffa blev fast i spelträsket. Han är ungefär lika envis som jag och ger inte upp i första, andra eller tredje taget och banan måste bara bekämpas. Visst är det härligt att få lära sig nya saker av sina barnbarn och häpna över deras egen självklara logik och fantasi. Jag längtar redan efter dem.

Vi var förvisso ganska trötta efter besöket, så vi bestämde oss för att skjuta fram våra besök hos andra tills idag och lagade middag istället. Det slutade med att bästa Lotta ringde och frågade om hon fick våldgästa oss, vilket vi med glädje sa att hon fick och så blev hela dagen alldeles, alldeles underbar!
Borde ju ha tänkt lite längre och bjudit in henne på middag, men vi får ta det nästa gång.

Det blev en kryddstark wok, vilket värmde upp oss ytterligare inombords.

Idag ringde jag Mormor Eva för att sondera terrängen. Jo, hon hade precis kommit hem från en promenad med granntanten och skulle inte någon annanstans. Mormor är alltså nästan 86 och väldigt aktiv, så man får boka in sig på besök. Eftersom det är på tisdag hon fyller år fick hon en liten present och vi fick smörgås, lussekatter och pepparkakor, efter att ha avböjt middag.

En väldigt trevlig dag idag med, alltså. Vi stuvade in katter och packning i bilen efter att ha ställt i ordning efter oss, men struntade i dammsugning av hänsyn till katterna och för att jag misstänker att vår nya dörr kommer att bytas ut igen, då den var transportskadad och utan titthål. Det kommer säkert att damma igen och det kändes onödigt att stressa kissarna innan burinlåsning och bilfärd.

Nu har vi druckit lite glögg och blivit varma, så jag finner inte för troligt att det blir någon middag idag. Att fika hos mormor innebär som sagt minst två mackor och minst en bulle, vilket man står sig på ett tag. Vi har en varmrökt lax i kylen, den kan jag tänka mig på ett knäckebröd eller två.

Kommande vecka ser inte ut som vanligt, jobbmässigt vill säga. Måndag till onsdag 10-20, ledigt på torsdag och fredag och på lördag och söndag jobbar jag 10-18. Därefter är det "normalt" schema, i den mån det går att få ihop mina timmar med stängda helgdagar. Men jag klagar inte, jag har ledigt både jul och nyår, så det borde bli tid att umgås med nära och kära!

Ha en skön söndagskväll och var rädd om dig, tills nästa gång!

I mål!

Jag hinner posta sista blogg24-inlägget innan utmaningen är över, men jag får hålla det ganska kort eftersom klockan har hunnit bli ganska sen. Vi har firat julafton hos mina föräldrar som vanligt. Systrarna, systersönerna, min son och mannen, förstås. Det var lika trevligt som vanligt och lika god mat som vanligt. Tänk att det kan vara så skönt med "vanligt".

Mannens och mina jultraditioner är de enda som ändrats från förra året. Men det innebär egentligen bara en smärre ändring av mathållningen, vilket jag berättat om tidigare. Julskinkan till mackan i morgon är från mamma och pappa, som delade på  vår Jansson med systrarna. Jag skickade med min sill i en av systrarnas matpåse. Vi väljer och delar upp favoriterna mellan oss.

Eftersom alla systrarna lever i små hushåll blir det väldigt praktiskt och ekonomiskt, för alla utom päronen då förstås. Vi är innerligt tacksamma för att vi har förmånen att ha generösa och pigga föräldrar som låter oss äta oss så mätta vi vill och dessutom skickar med oss överflödet hem. Det är inte alla förunnat att ha det så bra som vi har det.

Mannen och jag hade besök av dottern och barnbarnen igår och kläderna i ett av paketen uppskattades uppenbarligen, för de åkte på direkt. Böckerna i de andra paketen bläddrades det i och jag tror att de kommer vara både nyttiga och roliga, när det julen tagits ner till en lite lugnare nivå om ett par dagar. Hoppas och tror att dottern kommer att gilla den här, fast på svenska såklart.

Roligt var det att ha dem hos oss och se hur de växer från gång till gång. Jag hoppas att vi ska kunna träffas lite mer regelbundet snart, det är ett pussel med jobb och katter, samt logistiken när man bor en bit ifrån varandra. Finns viljan, finns det alltid möjligheter. Kanske får vi låna dem över natten också inom en snar framtid, så mamma och pappa kan få vuxentid tillsammans.

Jag saknar som vanligt min äldste son i juletider och för all del hela året, men det är som det är med barn som flyttar till kärleken och nya familjer och traditioner. Hoppas dock att vi ska kunna träffas snart och ha presentutdelning vid något lämpligt tillfälle. Logistiken är än värre i detta fallet då sonen bor i Borlänge och det tar en stund att ta sig dit eller hit.

Sådant är livet, man har barnen till låns och sedan gäller det att upprätthålla en god relation och träffas när det passar i livspusslet. Inte alltid det lättaste, men desto roligare när det äntligen blir av!

Ha en fortsatt god jul, mycket frid och umgänge med de människor som betyder mycket för dig!

Pax vobiscum!

Nej, det blir bara en önskan om en God Jul och att du känner frid och glädje!
Finns inte tid för något mer idag efter jultvagning och andra förberedelser.

Bilden lånad av crossfitnorrort,se

Var rädda om varann i trafiken och hemma!

Prioritera rätt.

Idag var det fart på jobbet, till skillnad från igår. Jag hann dock med mina "måsten" och är mycket nöjd med det. Är inte på plats där i Floda igen förrän på nyårsafton och då kan det nog vara hur mycket som helst att hjälpa kunderna med . Eller inget alls och då ska jag i så fall "blippa" nya datum med handdatorn. Den är så praktisk och användbar till mycket mer än inventering.

Fick en julklapp och ett personligt julkort av chefen idag. Det värmde verkligen att läsa hälsningen och presenten kommer alltid till nytta. Jag vet inte om det är någon av mina kollegor som läser min blogg, men avstår för säkerhets skull att avslöja vad jag fick tills alla har fått sina. Julkramar fick alla som var i tjänst idag. Saknade dock T som tyvärr var hemma och sjuk.

I morgon bär det iväg tidigt för att skjutsa systersonen till sin mormor och morfar och träffa dottern och våra barnbarn. Hur det blir med middag står ännu skrivet i stjärnorna, men Jansson ska tillverkas för att ätas på julaftonen. I morse blev det sillinläggning innan frukost och jobbet. Jag använde både citron och lime denna gång. Hoppas att den blir lika god som sist.

Mannen skaffade hem en gigantisk laxsida idag. Den är nu nerfrusen i tre delar. En ska snabbgravas, en annan kommer troligen stekas eller bakas i ugn och den tredje biten får vara med i en soppa eller gryta så småningom. Till middag fick jag vinkokta musslor av min käre man, det är också en favorit som hamnar i kategorin snabbmat.

Jag är väldigt förtjust i både snabb- och långkokt mat, som du förstår. I själva verket är jag mycket förtjust i all mat, men vid olika tillfällen. Slökokning är ett formidabelt mellanting av snabb- och långkok. Det tar visserligen tid att koka, men med minimal arbetsinsats för egen del. Därför förstår jag fortfarande inte varför robotdammsugaren blev årets julklapp...

Lite damm i hörnena har ingen tagit skada av och för den delen undrar jag hur en rund robot lyckas få bort det, när en traditionell dammsugare knappt gör det utan att man tar av munstycket. Fast roboten kanske har förfinats till en bläckfiskliknande tingest sen jag ganska besviket konstaterade att man måste plocka undan alla möbler för att den skulle kunna göra nytta i ett ordinärt möblerat rum.

Ojoj, nu kanske jag har förstört årets bästa julklapp för både givare och mottagare redan innan den testats i skarpt läge. Ett sådant brukar inträffa efter ett bättre nyårsfirande med konfetti och söndertutade flärpar. Det är den dagen man är kommer att skicka överlyckliga sms till givaren av en slökokare och tycka att den som gav roboten är korkad.

Slökokar'n är nämligen tyst medan den ser till att man får näringsrik mat efter att man tystat kopparslagarna och lugnat verkmästar'n i magen framåt femtiden på nyårsdagen. Vem orkar flytta upp stolarna på borden och lyfta soffan när roboten inte kommer åt, utan med irriterande och ljudliga dunsar stöter emot allt, precis allt, i sin blinda framfart. Mjukt brummande i bästa fall...

Ylande av flärptutor och annat skräp som fastnar i insuget i värsta fall. Nu är det förvisso väldigt länge sedan jag led av vare sig kopparslagare eller förbannade verkmästare i magen, snarare är det latmasken som inte vill städa jag lider av, men jag vidhåller ändå bestämt att slökokar'n är den bästa julklappen man kan få.

Ha en skön Lilla Julafton i morgon! Jag kanske kommer med ett kort inlägg, men likt Orsa kompani lovar jag inget bestämt, det får gå som det vill med utmaningen om tiden blir för knapp.

Som en liten förtida julklapp lägger jag till denna lilla goding. God helg på er allesammans!

Experimentell vs traditionell.

Jag trodde det skulle vara jättemycket att göra på jobbet idag. Det var det inte. Blev ganska besviken, faktiskt. Det kanske är bättre i morgon, jag väljer att tro det. Kort dag och lite "måsten" att göra, så jag hoppas att det inte blir för mycket roliga och julglada kunder förrän jag klarat av dem. Blir jag inte avbruten går det fort.

Innan jag åker till jobbet ska jag lägga in sill. Det blir en citrus- och chilivariant av tidigare inläggningar. Har nästan alltid lime, citron och chili hemma, koriander finns kvar efter den asiatiska utsvävningen i helgen, så saken är klar! Vi har, efter mycket möda och stort besvär från min sida åtminstone, beslutat oss för att äta julig mat under helgdagarna, men inte ha julbord hemma.

Jag är utan tvivel inte klok. Jag älskar julmat och vill ha julskinka från Lilla julaftons kväll till nyårsaftons morgon. Men mannen är inte lika galen som jag, och det är opraktiskt när vi åker hemifrån. Därför inför vi juliga smaker i måltiderna vi lagar. Saffran och senap finns, rödkål är gott när som helst, apelsiner är användbara och brysselkål kan man ha istället för sallad.

Det finns ingen fullständig plan än, men det blir snabbgravad lax en dag, revben en annan, grönkål kommer att visa sig på olika sätt under flera dagar och fantasin får flöda fritt och kanske föda nya traditioner. En experimentell jul istället för en traditionell väntar således. Jag är inte helt säker på att jag kommer överleva detta stolleprov, men jag är alltid (nåja) beredd att pröva nya grepp.

Gravad lax med goda tillbehör

Lutfisk kan vi säkert fynda efter jul, liksom skinka till vrakpris om abstinensen blir för stor. En liten en bara... Man kan ha den till pastasås och gratänger också ju. Åh, jag känner redan hur suget sätter in. Med senap på knäckebröd till frukost. Till röd-, grön- eller surkål. Till surkål kan man ha andra skinkor och salami. Vilket osökt får mig att tänka på denna gamla filmgoding.

Ja, den! Vad trodde du? Jag försöker att hålla denna blogg rumsren och barnsäker. Hittills har jag lyckats ganska bra, under de två år jag varit igång. Här är mitt första inlägg och jag lovar att jag var osäker, nervös och trodde inte att jag skulle få några följare alls. Och här är jag, drygt 600 inlägg senare, med en liten och trogen skara, samt några nya följare.

Tack för det! Det är alltid roligt att få kommentarer, åsikter och synpunkter också, så välkomna med dem. Finns det mattips du vill dela med dig av är jag ytterst tacksam, såklart!

Ha det gott och stressa inte. Säger jag som inte har köpt en enda julklapp än...

PS. Sillinläggningen kommer att baseras på denna beskrivning från förra året:

I en 1-2-3-lag la jag ner följande:

2 frp 5 min-sill

½-1 skivad chili, beroende på styrkan, min var stark!

1 tsk korianderfrön, drygt

4 lagerblad

8 kryddpepparkorn

1 skivad rödlök, stor

Strimlad purjo, några cm.

1 nypa torkat citrongräs

1 skivad citron och cest från en annan.

Lite färsk koriander för färgens skull och för att slippa slänga den.

Avslöjandet.

Det blev en lyckad trerätters middag igår tycker åtminstone jag själv och det är alltid lika roligt att ha sällskap av vännerna L och G. Jag hade bestämt att ha ett asiatiskt tema för kvällen, så långt ifrån julmat man kan komma liksom. Vi startade med en räkcocktail med mango och avokado.

Chili, purjo, paprika, koriander och en lime/apelsindressing med fisksåssälta

Själva varmrätten bestod av tunna revben, det var dem mannen åkte och hämtade eftersom vi helt glömde bort dem när vi var i affären i fredags. Jag förkokade dem med lök, vitlök och morot och penslade dem sedan med en blandning av honung (jo, faktiskt), sriracha, lime, ostronsås och färskriven ingefära och ställde undan dem i ugnen tills det var dags att grilla på dem.

Lite nyttigheter bör man ha i form av grönsaker, så jag stekte vitkål, broccoli, rödlök och morot i lite matolja och smaksatte med lite sesamolja och ostronsås. Fyra dipsåser hade vi, varav två var eget hittepå och två köpta. Black pepper sause och sweet chilisås  är inget jag bemödar mig med att tillverka själv, nämligen. I alla fall inte än.

Dippedippedipp-tapp

Den ena hemsnickrade varianten var helt enkelt japansk soya med lite vitlök, sesamolja, chili och koriander. Den andra var av lite sötare art med honung (igen!), ingefära och en aning sriracha. Ostronsås, sesamolja, fisksås och japansk soya är mina ständiga följeslagare i köket och numera även srirachan. Och sherry förstås, men den använde jag inte igår.

Eftersom vi hade gäster ville jag bjuda på efterrätt också, som sagt. Det är inte min paradgren, men jag lyckades riktigt bra med chokladfondanten trots att det var första gången. Inte så svårt alls i själva verket, om man håller redan på tiden. Det värsta som kan hända är att det blir muffins av det i sådana fall och det är ju inte så dumt det heller...

Mango, apelsin och havtorn  fick gotta till sig med lite aprikossprit och chili, jodå lite asiatiskt touch även här

Vi blev mätta allihop tror jag. Om det mot förmodan var någon som inte blev det, får vederbörande skylla sig själv, för det fanns några ben kvar när vi städade undan i köket i natt. Idag gör vi inte många knop, tvättmaskinen gör det åt oss. Jag jobbar två dagar denna veckan och behöver fräscha upp arbetskläderna innan dess.

Vårt största problem just nu är att hitta på vad vi ska äta till middag. Vi glömde ta fram något ur frysen efter disken igår, vilket är så irriterande orutinerat och samtidigt så oerhört disciplinerat att ställa tillbaka alla rena glas i skåpen före vi slocknade. Kanske får vi inspiration av den brittiska versionen av "Historieätarna", ett hysteriskt roligt program på History Channel.

Ha en skön söndag och var rädd om dig och din omgivning!

Helgfrid?

Vaknade av mig själv klockan nio, gick ner och fortsatte med bröddegen jag förberedde igår kväll. Tog med tidning och kaffe upp till mannen som snarkade vidare. Där stannade jag tills det var dags att baka ut brödet. Ja, jag erkänner med en gång, jag gick tillbaka till sängen en stund till. Man ska inte stressa på morgonen.

Jag har förberett en del av middagen och väntar på att mannen kommer tillbaka med det vi glömde igår. Det tar en himla lång tid, så jag börjar bli orolig för att det är slut i alla affärerna. Har tagit hand om mitt vildvuxna hår under tiden, allt för att slippa börja städa. Jag borde nog också börja med efterrätten, eller något...

Eftersom våra gäster brukar läsa min blogg vill jag inte avslöja något om maten än. Men jag lovar att lägger ut bilder och sånt i morgon. Mannen är tillbaka och nu städar han medan jag fortsätter förberedelserna. Är redan lite småsugen, faktiskt.

Ha en fin lördag och stressa inte, det blir jul ändå!

Mallgroda.

Jo, men idag var vi lediga båda två. Mest jag, men mannen har inte haft så mycket jobb, därför hämtade vi mat tillsammans. Rödtunga till förmånligt pris och räkor för det lägsta kilopriset på 10 år? Ett kilo av varje, räkorna räcker till dagens middag, frukost och förrätt i morgon. Av dagens middag blir det varsin lunchlåda och av resterande fisk, en ny middag med fler lunchlådor. Minst två.

Recept fås vid anmodan. 

Planen för morgondagens middag är klar att sätta till verket, så när som på att vi glömde hämta själva råvaran till varmrätten, men det är ett mindre problem. Min hårddisk är inte att lita på, därför förlitar jag mig på mannen som vanligtvis minns allt bättre än jag. Inte ovanligt alls att jag glömmer listan jag brukar skriva hemma på köksbordet. Då vet han vad vi ska hämta ändå.

Så blev det inte idag och jag vet inte vem av oss som är mest förvånad, egentligen.
Jag ska i morgon göra något jag aldrig gjort förr, så jag hoppas det går vägen och om det inte gör det, att våra gäster förlåter mig. Bakverk är inte min bästa gren, men skam den som ger sig. Typ ett par gånger om året. Vanligtvis löser jag "problemet" med glass, men plötsligt händer det.

Jag ska vara kreativ, inbillar jag mig, vilket kan gå hur som helst. Inga garantier lämnas och klagomuren har stängt. Vad för- och varmrätt beträffar känner jag mig mycket säkrare. Mat är liksom min paradgren, om jag får säga det själv. Och i min blogg får jag säga vad jag vill...
Det är inte så att jag skryter, det vet du som känner mig, för jag kan mina styrkor och svagheter.

Den som föredrar förrätt framför efterrätt är helt enkelt bättre på mat än på sötsaker, enligt min logik i alla fall. Jag älskar smågodis, men äter det inte särskilt ofta, inte heller choklad, fast det är så gott. Har kommit fram till att nötter är bättre för mig. I min rockficka ligger det en "Kick" sedan minst tre veckor. Bra att ha om jag behöver något snabbt. Förr hade den inte blivit så långvarig.

Mannen och jag fick fler poäng än de tävlande i "På spåret" idag, tror jag. Jag "drog" på tio poäng en gång och är omåttligt mallig för att jag hade rätt, utan att ha besökt platsen en enda gång. Jag har som mål att bli bättre på geografi bland annat, innan jag lägger näsan i vädret för gott. Jag vill också hinna läsa fler "klassiker", bara för att få reda på om de verkligen är så bra som de sägs vara.

Nyfiken, av födsel och ohejdad vana. Varför skulle jag annars ha pluggat vidare i vuxen ålder? Och i princip varje dag känner jag att jag haft nytta av det och dessutom får jag lära mig nya saker hela tiden. Visst, jag blir utmattad emellanåt, men mest tacksam för att jag får nya lärdomar och erfarenheter. Influenser är utvecklande och vem vill stagnera i utvecklingen som människa?

Ha en härlig kväll och början på 4:e advent!

Tanke om omtanke.

Jag nämnde ju att gästerna vid gårdagens julbord på Aludden fick ta med bröd hem. Jag valde fyra ostfrallor och himmel så goda de är! Tog en till frukost på jobbet i morse och önskade att jag hade tagit med en till. Det satt två damer vid ett bord, lika länge som vi, men nästan utan att prata längre. Det blev uppenbart att de varit med förr, för de fyllde största brödpåsen till brädden...

Kan inte låta bli att tycka att det var ett "gamigt" beteende, och sådana gillar jag inte. Vårt sällskap var kanske lite väl försiktiga, men vi var väl inte där för att fylla frysen med bröd, utan för att äta oss mätta, umgås och bli glada för den extra överraskningen vid hemgång. Inte sitta och dra ut på tiden för att roffa åt sig så mycket bröd att påsarna nästan spricker.

Idag har det varit full fart på jobbet. Jag försöker hålla jämna steg med min arbetsbeskrivning och rutinerna för lageradministrering. Det är inte helt lätt, eftersom jag delar mina trettio timmar på två apotek och ska vara i driften minst hälften av de timmarna. Jag tror det kommer bli bra så småningom och jag är glad över vår nya scanner, som gör många moment snabbare.

Dock inte alla och när man måste avbryta hela tiden tappar i alla fall jag farten, när den bara får vila en stund. Inte helt rättvist, men å andra sidan ska man inte jämföra sig med en maskin. Eller rättare sagt, man bör inte sträva efter att bli en robotliknade mekanism. Mänskliga värden underskattas i nästan alla branscher numera.

Var tar omtanken om varandra vägen? När cheferna inte ser hur medarbetarna mår, när de som jobbar på "fabriksgolvet" förväntas producera mer på kortare tid, jobba över och ställa upp; när butiksanställda ska sälja mer för säljandets skull och bortse från kundbehov och betalningsförmåga. Kunder är inte dumma, saknas omtanken, hur troligt är det att de kommer tillbaka då?

Omtanke i vardagen på hemmaplan. Vad är det för dig? Kaffe och tidning levererat till sängen på morgonen är något jag uppskattar. Att mannen tänder ljus i hallen och lite var stans innan jag kommer hem är mysigt och att sätta sig och bli serverad mat är ren lyx efter en lång dag. Vad gör jag för mannen då?

Det undrar jag med, men jag måste göra något bra, för han säger att jag är världens bästa fru. Varje dag! Trots att jag åker till jobbet innan han vaknat ibland och knappt hinner hem förrän jag gäspar och vill sova. Jag ser fram emot att vara ledig och återgälda servicen jag får. Faktum är att jag bara jobbar måndag och tisdag nästa vecka och är ledig i morgon. Känns lyxigt och behövligt, faktiskt.

Mina öron talar om att jag behöver ta det lite lugnt, det är något som lurar i kroppen. Jag har sällan örhängen längre, men det brukar inte vara något problem förrän jag har en förkylning eller liknande på gång. Då vill hålen i örsnibbarna växa ihop, vilket är ett bevis på att immunförsvaret är på tårna och "lagar" allt som inte är helt. Lägg krutet på virus och bakterier istället för läkta sår tycker jag!

Har känningar i fingrarna också, särskilt tummarna. Visserligen jobbar jag mycket med händerna, men brukar inte ha så ont annars. Jag och mannen får hjälpas åt med det som ska göras, han kommer också att ha det lite lugnare runt jul. Kvalitetstid väntar oss, det gillar jag! Får se hur mycket julpyssel jag kan locka med honom på...

Ha en god kväll och natt, på återseende i morgon, om du vill!

Gottebord.

Julbord med mina härliga kollegor avåts på Aludden i Lerum och den som inte är mätt nu får skylla sig själv! Ett annorlunda julbord, utan vare sig revben, sylta eller leverpastej. Så många olika sorters inlagd sill har jag aldrig ätit förr och alla var goda! En skinkskiva åt jag till grönkålen. Resten var fisk, fisk, ost och grönsaker. Jag är jättenöjd, dessutom fick vi plocka med oss bröd hem!

Andra tallriken...

Det blir inte mer än såhär idag för det är, just det, läggdags...

Lyxätare.

Har talat med A-kassan för att undvika göra tokigheter. Jag har arbetat en massa timmar i mertid, som lagts i timbanken, men jag har redovisat dem i kassakorten. Det ska man ju inte göra, utan bara låta sig få ledigt och redovisa 75% tjänstgöring som vanligt. I förmiddags låg jag på 38 timmar i banken, men i morgon blir det 46. Oj, vad ledig jag kan vara!

Jag känner mig lite lugnare vad gäller a-kassan, då de kommer att gå igenom mina inskickade kassakort och betala ut det jag inte fått sedan i oktober. Det är ju tacksamt. Men när och hur ska jag få ut alla dessa lediga dagar, utan att halka efter i arbetet? Egentligen vill jag ju ha lönen för arbetade timmar, eftersom ersättningen från a-kassan är väsentligt lägre...

Nå, den frågan har jag ställt och väntar på svar. Kan man redovisa mertiden och få ut lönen en månad, utan att mina villkor förändras? Även om många tycker att a-kassan är att likställa med F-kassan i sin byråkrati, tycker jag att jag fått bra bemötande av båda instanserna. Det är enbart min fackförening som är åt pipsvängen, enligt min mening.

Men det har jag ju sagt att jag har lagt bakom mig, så jag ska inte gå igång på det spåret igen. Jag har skickat jobbansökningar idag. För jag har ju inte mitt nuvarande jobb kvar om ett år. Ovanligt många tjänster utannonseras, så det är ett drygt jobb att hålla reda på och söka dem samt uppdatera CV och PB, ovanpå allt annat. Det är ett närapå ett heltidsjobb att vara arbetssökande...

Inte konstigt att jag är konstant trött. Det är nog bara mannen som märker av det, för på jobbet ger jag järnet som vanligt, men när jag kommer hem är jag helt slut. I alla fall vissa dagar.  Jag ska försöka njuta av kommande ledighet och ladda med d-vitaminer och grandoft, så jag blir piggare. Det blir ingen hel gran i år heller tror jag, men några kvistar tänkte jag hämta.

Apelsiner med nejlikor doftar också gott. Mannen och jag får gott om tid att göra julmat, men som vanligt håller vi det på en måttlig nivå. Jag bläddrade som hastigast i Buffé-tidningen som kom igår och fann en massa middagar på julbordstemat, så att jag kan få mitt lystmäte av julsmakerna utan att duka upp samma sak för många dagar. (Hur man nu kan tycka att en vecka är för mycket...)

Nu är det dags att lägga ner matpratet, jag blir ju hungrig igen. Lyckliga jag som får äta julbord med mina kollegor i morgon!

Bilden är lånad av vilhelmina.se för att det ser så mysigt ut!

Inte en enda prinskorv, köttbulle, potatis eller bröd kommer över mina läppar, det kan jag nästan lova. Inte om det finns lax, sill, lutfisk, grisfötter, skinka, rödkål, ål och revben. Bara det allra godaste och dyraste. Min lunch får bli lätt, för här ska ätas!

Sov gott och ha en fin onsdag!

Obra.

Näe, det är redan läggdags. Vi hade visst mycket att prata om när jag kom hem... Både tråkigt och roligt, samt lite mitt emellan. Mannen är inte riktigt piggelin, det är obra. Trots det fick jag en god middag när jag kom hem, en halvtimme senare än beräknat. Chefen hade inga nycklar, så vi stängde apoteket tillsammans. Sen hämtade jag spolarvätska, det går åt nu när saltandet är igång.

En kollega har fått vinterkräksjukan, också obra. Hoppas hon är frisk på onsdag när vi ska på julbord. Hon blev smittad av sin son under helgen, så risken att någon av oss är smittad är mycket liten, det är bra. Jag har aldrig råkat ut för den sjukan, det är jag tacksam för.

Fick besked via en före detta kollega och god vän att det apotek hon jobbar på blev rånat i lördags kväll, extremt obra! Märkligt nog har inte vårt apotek fått något meddelande om detta, trots att det är samma kedja. Inte samma region förvisso, men geografiskt närbeläget och enligt Expressen är ingen misstänkt ännu anhållen...

Hoppas de fick bra bilder på kräken som gjorde detta! Jag blir så arg och ledsen å mina vänners vägnar igen. När jag jobbade för en annan apotekskedja blev vårt nyöppnade apotek också utsatt för rån. Jag var inte närvarande då, men önskade nästan att jag varit det, för hellre jag än mina unga kollegor, liksom.

Man vet aldrig hur man reagerar i en sådan situation, och jag hoppas att jag aldrig kommer att behöva få reda på hur jag reagerar. Jag hoppas verkligen att de som var med om detta får all tänkbar hjälp att komma över händelsen och att äcklen som utsatte dem för denna kränkning åker fast, döms och drabbas av den karma de förtjänar. Evig skärseld.

God natt och dröm vackert, det behövs mer sånt!

Uppdaterad unge.

Vi sov ganska länge, för det var himla svårt att somna med så fulla magar. Märkligt nog åkte det ner en försvarlig portion korv och äggröra till frunch ändå. Ett av skälen till att Peter ville komma till oss var ju att slippa kalas, men det fanns ett till. Efter år av övertalningsförsök från min sida, har han till slut bestämt sig för att skaffa en modern sk. smartphone.

Det blev en sån där ifåne, kan den verkligen vara smart? Hur som helst är han nöjd och nu hjälper mannen honom med att komma igång. Fingeravtryckigenkänning är aktiverad och lösenorden haglar. Gmail och appar står som spön i backen. Här ska surfas, chattas och facebookas som alla andra gör. Att det tar lite tid att bestämma sig är för det mesta bra. Det blir liksom inga onödiga utgifter då...

Lite senare...
Kycklingvingar är bra snabbmat. Det blev grillade sådana i ugnen, med bulgurröra och en kall ostkräm till. Det fanns en öppnad burk med färskost (pepparrot) som det var dags att göra något åt, riven grevé och lite cf. Funkade bra till det andra. Sonen är nu på väg hem, trött men nöjd med sitt inköp och troligen lite nyfiken på vad det var i paketet vi skickade med honom, förutom tårtan.

Det är uppenbart att han trivs med att vara hos oss, för på min fråga vad han har för planer på nyår svarade han att han vill komma hit igen. Då får vi planera supén för tre, det ska bli trevligt. Kan det vara dags att förnya sig? Här kan du läsa vad det blev förra året. Jag måste diskutera detta nogsamt med mannen, för jag jobbar ju på nyårsafton kom jag på.

Bara till 14 i och för sig och man kan ju förbereda. Fast jag jobbar visst till 19.15 på onsdagen. Nu blev det nästan en utmaning att komma på något smart. Sonens födelsedagsmiddag förra året var lite lyxigare än både gårdagens och dagens och här kan du läsa vad det var. Förrätten är ju en klar kandidat, fisk är alltid gott och snabblagat. Efterrätt är sekundärt, men kan finnas i frysen, ifall...

Vad planerar du att äta på nyår? Finns det några "måsten" eller är det olika år från år? Vi har firat ensamma eller med sonen sedan vi blev ett par. Det är himla mysigt tycker jag, men någonstans känner jag att det är dags för ett större kalas. Inte nödvändigtvis just på nyårsafton, det finns ju många andra dagar att festa om på. Tål också att diskuteras.

Ha en fin Luciakväll och måndag!

Inget skämt.

Jag blev beordrad att sätta mig i soffan och slappna av när jag kom hem. Vem protesterar mot det? Inte jag i alla fall! Maten serverades precis lagom till "På spåret" började och jag tror minsann att jag vann idag. När jag klarar musikfrågorna bättre än min käre make blir jag omåttligt stolt. Han är ett vandrande uppslagsverk i de flesta fall, därför är jag smått överväldigad över att jag lyckades så bra.

Ringde sonen för att fastställa planen för i morgon när han kommer för att fira sin födelsedag hos oss. Jag jobbar ju tyvärr till klockan tre, så mannen hämtar honom och gör en utflykt för att hämta lysrör till akvariet.

Sonen har tidigare önskat sig hamburgare med rutig potatis till födelsedagsmiddag. Nu ikväll presenterade han önskemål om jordgubbstårta och kaffe till efterrätt...

Nja, det kommer bli svårt att hitta jordgubbar i december, men någon sorts tårta får vi väl försöka åstadkomma. Eller snarare hämta hos sådana som tycker det är kul att baka, eller åtminstone får betalt för det. Nåja, han sa att huvudsaken var att det blev tårta. Jag tror att bakelser är helt okej substitut för inte ens han kommer att kunna äta upp tre fjärdedels tårta.

Mannen och jag hade kanske delat på en fjärdedel av den minsta tårtan man kan hitta och det är väl åtta bitar? Visserligen är det skillnad på tårta och tårta, men en moccatårta är inte heller lätta att klämma ner, hur gärna jag än skulle vilja och jag tror inte sonen är ute efter den sortens tårta i alla fall. Det kanske finns någon gammal Nobelbakelse kvar någonstans?

Nu är det snart läggdags igen. Jag kommer att ha ganska många lediga dagar under jul- och nyår, så jag klagar inte, egentligen. Mannen likaså. Då får vi kvalitetstid, det har varit lite dåligt med det på sistone. I bekantskapskretsen finns det både glädjande och sorgliga saker. Bröllop på nyårsafton, vilket vi är inbjudna till, spirande kärlek i sin linda, men också eventuella uppbrott.

Livet är inte en dans på rosor, man växer isär av olika anledningar. Uppbrott och separationer är svåra, hur överens man än är, är man inte det är det fruktansvärt svårt och jobbigt. Jag har två bakom mig, det var hemskt uppslitande på olika sätt och vis, men jag vet. Och jag vet att jag inte kan jämföra mig med andra, jag har inte gått i deras mockasiner.

Nu blev det allvarligt, men livet är inget skämt. Det går upp och ner och är ibland helt olidligt, ibland helt underbart. Däremellan är det helt okej. Gott så!

Nu är det natten för mig. Filmen har jag sett förr och klockan ringer halv åtta. Sov gott och ta hand om dig och din omgivning, efter bästa förmåga. Mer kan ingen begära, glöm inte det!

Delad glädje.

Jodå, jag var på jobbet kl 8 idag också, men gick ut lite lugnt och ledigt med att förkovra mig. Jag har en hel del att ta igen på kompetensutvecklingskontot, eftersom det kom en massa inventering emellan i november. Sedan roade jag mig med att skicka tillbaka "fg pv", det vill säga "föregående periods vara". Viktiga saker, för de genererar pengar.

Tog ut underlaget för båda apoteken på förmiddagen, då jag var på ena apoteket och tog med det ena till det andra på eftermiddagen. Chefen är sjuk, så jag fick dela på mig. Jag känner mig alltid lite kluven till det. Det är lätt att logga in sig på fel apotek, om man inte är fullständigt fokuserad, vilket hände när systemet hakade upp sig och jag fick logga in på nytt.

Nu upptäckte jag det väldigt snabbt tack och lov, trots att jag var lite stressad, och kunde rätta till det. Det finns en fördel med att jag kan logga in på "distans" också, om det inte gäller att fysiskt plocka bort något förstås. Avsluta varupåfyllnad, ändra "min/max" eller beställa extravolymer av specifika kampanjvaror till Floda, kan jag göra en lugn dag i Lerum.

Det är dock inget jag har för vana att göra, av skäl som är uppenbara. Om jag glömmer att byta till det apotek jag faktiskt befinner mig i, när en kund frågar efter en specifik vara till exempel och jag inte kan var den är utantill, så att säga. Jag tror det är nyttigare att vara på ett ställe i taget, när det gäller jobb, åtminstone. Det finns så mycket annat som gör att man känner sig splittrad då och då.

Jag kom hem till mannen som haft en ovanligt bra dag på jobbet och det gläder mig att se hans glädje över flera riktigt stora ordrar. Det kanske nu det lossnar på allvar? Nå, hur gärna jag än vill ropa hej före jag har hoppat över bäckenet, så är även jag en realist. Motvilligt, men ändå...
Men gamla KW har snart satt sin sista potatis när Hedin inte fattar hur marknaden ser ut.

Sorgligt när man ser hur ett seriöst och anrikt företag, med ett mycket speciellt klientel, dräneras på kompetens och körs i botten, men å andra sidan gynnar det mannens verksamhet, så jag jublar samtidigt. Jag undrar hur den forne grundaren och före detta ägaren känner det, där han sitter vid orderbordet vid dryga 70 års ålder...

Jag fick frågan om jag kan jobba extra i morgon, då chefen som sagt är sjuk. Givetvis svarade jag ja.
När jag jobbat klart för denna veckan på lördag, har jag kommit upp i 40 timmar och 15 minuter. En helt normal arbetsvecka alltså. Men det känns inte så, det känns som mycket mer, för det har varit långa dagar. Tur att måndagen var ledig.

Mannen stod för maten idag och bjöd på ugnsstekt falukorv och stuvade makaroner. Det ska vi nog ha lite oftare, för det är ju himla gott. Tanken var att ha fiskfredag i morgon, men det blir slökokt gulasch istället. Mannen laddar slöisen och jag kommer hem och äter. Har inte lagat mat sen i måndags, men är förstås odelat tacksam för att mannen tar hand om det istället.

Men nu är det ju läggdags igen, det är visst aldrig annat!? Lite sovmorgon får jag i alla fall, fast jag hade hellre börjat tidigt och fått komma hem tidigare än halv åtta. Det blir således TV-middag, för "På spåret" vill vi inte missa. Hur väl vi står oss mot de de riktiga lagen står skrivet i

Stjärnorna...
(Bilden är lånad av popularastronomi.se)

Sov gott och dröm vackert!

An(n)ka.

Det är redan läggdags för mig, så idag blir det ett väldigt kort inlägg, för att inte ge upp blogg24-utmaningen redan. Snabbgenomgång av dagen kommer här:

Hårtvätt, föning, spackel, tandborste, kattmat, kaffe, bre macka, packa kappsäcken.
Bilkö genom stan, 30 minuter innan jag nådde E20 och kunde gasa på. Tur jag inte snoozade.
Jobba, jobba, jobba till halv fem. Full fart hem, ny bilkö, dock inte lika lång.
Byta kläder, ut i bilen med mannen vid ratten och snabbaste vägen till Skatteverket.
Kaffe, info och toabesök.
Middag halv nio; anka, sås och ris. Gott!

Som sagt, det är skönt med rester! 

Planering av helgen och sonens besök, ändrade matplanen för morgondagen, Jills Veranda, lyssna med halvt öra på nyheterna, blogga samtidigt.
Ungefär så...

God natt och sov gott, det ska jag!

Gasvarning?

Jag hann hem för att se i alla fall halva Julkalendern idag. Jag är tvungen att med jämna mellanrum kolla trycket i ena däcket, nämligen. Det blir en liten omväg innan man ger sig ut på motorvägen med andra ord. Mannen ska prata med kompisarna på Verkstan Långtbortistan och se om de kan kolla det för mig. Man vill ju inte bli blåst, liksom...

Ärtsoppa blev det till kvällsmat. Resten av förra veckans slökok. Ärtsoppa är ju känt för att skapa luft i systemet, men slökokar'n minimerar gasbildningen genom den långa tillagningstiden. Bra för alla lins- och bönälskare att veta kanske? Det handlar ju om långkok även på spisen, men jag tror inte ens mormor låter ärtsoppan gå i 8-9 timmar. Fast jag kan ha fel, det har hänt förr.

Apotekets senap i två versioner smakar mumma till soppan!

Jag överväger att börja experimentera med mera baljväxter i matlagningen. Bönor och linser har aldrig varit min förtjusning, men man kan väl ändra sig? Bruna och vita bönor tycker jag är för mosiga för att vara ätvärda, men de mindre uppskattar jag desto mer. Röda, gröna och svarta hittar man relativt ofta i salladsbufféer och dem tar jag gärna av.

På sistone har jag märkt att de kolhydrater som man oftast har i lunchlådan inte alls smakar mig längre. Och det känns som om det är själva tidpunkten på dagen som är orsaken, för på kvällen är jag jättesugen. Då kanske linser är ett bättre tillbehör till proteinet. En proteinbomb till lunch med andra ord. Men borde det inte vara tvärtom, när man jobbar som jag gör?

Med både kroppen och hjärnan under ganska långa dagar, dessutom. Jag är ganska okunnig om alla dessa dieter som är populära och förstår inte hur man kan må bra av LCHF till exempel. Inte heller är det särskilt kul att äta bara sallad och framförallt tar det så förbaskat lång tid, att knapra i sig tillräcklig mängd för att bli mätt, att lunchrasten bara susar förbi.

Jag gillar att äta nötter och frukt på eftermiddagen när jag varit igång hela dagen. Några av mina kollegor vill ha en kaka till kaffet. Jag kan för all del gärna ta någon chokladbit, men är ju allt annat än ett kakmonster. Hjärnan behöver kolhydrater för att inte bli urblåst, men när på dygnet gör de mest nytta, egentligen? Ytterligare ett område jag behöver forska i, för att inte känna mig dum som ett nöt.

Tidig läggdags blir det, för jag måste tvätta och blåsa håret i morgon. Det tar ju numera en god stund att få styrsel på frisyren. Öppning av apoteket och lagerarbete till lunch står på schemat, sen rådgivning och annat till halv fem, då gasar jag hem till mannen och tutar iväg till Skatteverket med honom för att förkovra oss. Det blir säkert spännande och matnyttigt.

Sov gott och ha en härlig onsdag!

Tjänare, det är jag!

En helt vanlig måndag kan sannerligen också vara ljuvlig, särskilt som man vaknar till solsken och är ledig! Jag borde ge mig ut och hämta mat, men har inte kommit så långt än. Håller fortfarande på och tvättar och ska vika torr tvätt. Och så har jag telefonerat med L och läser en tänkvärd bok. Den heter "Det goda värdskapet" och kom till apoteket förra veckan.

Kort sagt är det någon som vill att vi tänker på hur vi välkomnar våra kunder (gäster) så de känner sig välkomna och att vi som personal agerar som värdar på bästa sätt. Det mesta i boken är självklarheter, men kanske inte för alla. Att vara tjänande är för många av oss ett kall och bör icke förväxlas med att träla. Det är tillfredsställande att få andra att må bra/bättre efter ett besök hos mig, inte ett tvång.

Oavsett om det är på mitt jobb eller privat. Det är glädjande att kunna hjälpa till, få någon att bli glad, mätt och omhändertagen. Mitt mantra är att se människan, ge henne tid om det är vad hon vill, sedan erbjuda mina tjänster. Jag själv blir glad om butikspersonalen hälsar på mig när jag stiger in, men ytterst störd om de rusar på mig och tvingar mig att ta emot deras kunskap innan jag är redo.

Ibland vill man bara se sig om och liksom orientera sig innan man ska börja välja, prova eller smaka, beroende på vilken sorts butik det är. Har jag bråttom och helt klart för mig vad jag vill ha, så styr jag själv stegen mot första bästa expedit eller vad personalen nu kallas. Det vill säga om han eller hon sett mig, annars kan det kvitta. Ointresserad/ohjälpsam personal får mig att tvärvända i dörren...

Hur vill du bli bemött? Beter du dig på samma sätt gentemot dina gäster eller kunder? Flåshurtiga försäljare som ska pracka på mig saker jag inte alls är intresserad av irriterar mig ohyggligt och jag går omvägar förbi dem. Praktexemplet är väl mobilförsäljare som är värre än inkastare. Nu kanske jag är orättvis mot någon av dem, jag har bara blivit utsatt för den förra kategorin, ärligt talat.

Utan att vara religiös så tycker jag att Bibelns budord är bra att tänka på ibland och den gyllene regeln framför allt: "allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem"
Det är ju enkelt, eller hur? Att vara tjänare är inte detsamma som att krypa för någon, se bara på vilka som var drottning Victorias närmsta vänner, efter att hennes make dog.

John Brown var en ständigt närvarande tjänare, vars kall var att göra livet drägligt för drottningen och Munchin övertog den rollen. De var uppstudsiga och allt utom jasägare, vilket hon uppskattade i hög grad. Så hög grad att hennes barn blev oroliga för sin egen ställning och betydelse och lät deportera den sistnämnde. Båda såg människan och hennes behov, vilket nog var sällsynt i de kretsarna...

Nu är mitt behov av att få lite mat i magen stort, så jag ska värma en crêpe från igår, innan jag ger mig ut och hämtar mer mat. Till middag blir det karré och rostade rotfrukter, samt sås. Däremellan ska jag baka pepparkakor och lyssna på julmusik, så jag kommer i stämning. Personligen hade jag välkomnat lite snö, men det är det visst få andra som gör. Helt obegripligt!

Ha en fin måndag och var rädd om dig och din omgivning!

Tvåleluja!

Ljuvliga söndag! Vaknade när mannen kom med kaffe och GP. I vanlig ordning tar det en rundlig tid att läsa tidningen om söndagarna. Alla andra dagar kan innebära en snabb bläddring eller ingen läsning alls. De dagarna gillar jag inte. Om jag skulle ge mig tid att läsa GP lika ingående varje dag, skulle jag behöva ställa klockan mycket tidigare och det innebär ottan.

Den är inte bästa tiden på dygnet för mig och jag är rent ut sagt usel på att gå och lägga mig i tid. Måndagar och tisdagar är tidningen dessutom så tunn och tråkig att det inte ens är någon idé att stå upp för att läsa den innan det bär av till jobbet. Nej, då sover jag hellre en kvart längre. I morgon är jag ledig, därför har jag sparat "Två dagar" tills dess.

Idag har jag tvättat arbetskläder och annat också, förstås. It's a dirty job, but you know... Tur man har en tvättmaskin som gör grovjobbet. Bäcken är förvisso välfylld, men det saknas klappstenar och jag är verkligen inte sugen på att ligga på knä och vaska byken. Särskilt inte idag när min vänstra tumme var ur funktion när jag vaknade. Svullen, stel och öm som ögat.

Det har hänt förr, så jag undrar vad det är fråga om. Två naproxen och många svordomar senare är den användbar igen. Och jag lyckades göra pannkakor med den tunga gjutjärnspannan utan att misslyckas med fler än en enda. Den första blir alltid, just det, pannkaka. Fyllning ska man ha till crêpes och varför nöja sig men en, när man kan ha två?

Började med en kantarellcrêpe

Räkcrêpes blev det sen

Efter sånt här köksjobb behöver åtminstone jag duscha. Provade en sandeltvål vi fick av vännen Anne förra helgen. Just sandel är en favoritdoft för mig och som tur är, för mannen också. Förr fanns det en duschtvål i Fenjal-serien. Minns du den? Den var dyr, men den var så underbar att jag inte kunde vara utan den. Jag jobbade på helgerna hos damfrisörskan i Bovallstrand, så jag tog mig råd.

Tvålen försvann ur sortimentet, men nu finns doften i mitt hem igen. Visst är det märkligt med dofter och doftminnen? De kan försätta en i en speciell sinnesstämning bara genom en förnimmelse. Plötsligt är man i farmors kök, eller i morfars knä och minns en massa som man trodde var glömt för all framtid. Sandel tar mig tillbaka till ungdomen uppenbarligen...

Det var meningen att vi skulle haft en gäst denna helgen, men omständigheter gjorde att besöket får ställas in på obestämbar framtid. Mycket ledsamt och tråkigt, men inget vi kan göra något åt, tyvärr. Bara att avvakta och hoppas att allt löser sig på bästa sätt, så vi kan umgås och ha trevligt. Nästa helg kommer sonen, som vill slippa födelsedagskalas, det ska bli mysigt.

Tredje året i rad, så man skulle kunna kalla det en tradition. Dock blir det inget nästa år, då vill han minsann ha kalas. Men så fyller han jämna år också och det ska firas. Både han och jag fyller jämnt samma år, men jag hoppas att jag kan fira på annat håll då. Det återstår att se hur det blir med den saken, det är ju trots allt mer än ett halvår kvar...

God natt och trevlig måndag önskar jag dig med denna eminenta trudelutt!

(och L, vi hörs i morgon, okej?)

Varde ljus!

Vaknade halv åtta idag, jag skulle ju jobba. Ruskigt väder har vi och vi var några som passade på att "tvätta" bilen i morse. Risken för vattenplaning var stor, så det gäller att anpassa farten till rådande omständigheter och dessutom är det en fördel att ha viss lokalkännedom. Det finns en plats som alltid är lurig; mellan Olskroksmotet och Munkebäcksmotet i Göteborg.

Där har jag ju kört en hel del det senaste året och vägen är så illa doserad att man gör bäst i att ta det lugnt, oavsett om regnet upphört eller står som spön i backen. Även backarna upp till Lerum är lömska ur vattenplaningssynpunkt. Sen hade man ju "Helga" att ta hänsyn till också, även om hon tröttnat lite sedan igår.

När det blåser såhär mycket är det en fördel att ha en tung bil som mannens, för min lilla pärla far som en vante i byarna runt Jeriko. Jag har inte förstått varför tunneln har fått det namnet, så jag får väl grotta i det så jag bli upplyst. Skåda ljuset i tunneln, så att säga...

För övrigt blir jag bortskämd igen. Mannen tar hand om matlagningen idag också och bjuder på risotto och kalvbiff om en stund. Medan jag vilar och bloggar har jag fått detta att mumsa på:

Har jag sagt att jag har världens bäste man? Inte nog med att han förser mig med god mat och vin; han har skurat kaffemaskinen, spisen och diskbänken så de skiner, adventsstaken står i fönstret i gästrummet och lyser upp i mörkret. Var han gömde resten som låg i trappan får jag fråga om. En annan dag...

Nu ska jag roa mig med nya korsord tills det är dags att sätta sig till bords.
Ha en fin lördag och var rädd om dig och dina nära och kära!