Tips från coachen.

Ombyggnaden av Apoteket är snart klar, nyinvigningen närmar sig med stormsteg och mitt i detta hade vi en sälj-coach på besök. Först fick vi lite undervisning om huden och det var ganska nyttigt att höra hur det fungerar med olika rengöringsalternativ. Jag skulle dock välkomna en kurs där man får lite mer jämförande fakta om de olika varumärkena.

Sedan gick sälj-coachen runt och lyssnade på oss i kundmötena. Givetvis så diskret att varken kunder eller vi själva var medvetna om det. Det är svårt att agera naturligt när man vet att man är iakttagen, tycker i alla fall jag. Efteråt hade var och en en liten genomgång med coachen för att få reda på ens styrkor och vad man kan förbättra.

Jag fick MVG, det var roligt! Allt beröm fick mig nästan att rodna. Är jag skrytsam som berättar detta? Jag tycker inte det, jag är stolt och glad bara, för det bekräftar att jag är riktigt bra på mitt jobb och att jag har ett mycket bra kundbemötande, vilket är en tillgång i nästan alla yrken. Jag söker ju nytt jobb inför flytten och har sökt tjänster som inte har med apoteksvärlden att göra.

Både handläggare och hemvårdare måste bemöta sina kunder, klienter eller brukare, eller vad man nu kallar dem, på ett bra sätt för att kunna vara det stöd och hjälp som efterfrågas eller krävs. Jag har blivit kallad till intervju till en av tjänsterna, den andra vet jag inte hur det går med. Det är bara att fortsätta söka och hoppas på det bästa.

Jag har de senaste veckorna allt tydligare känt att jag är rätt "färdig" med att jobba sena kvällar och helger, så min förhoppning är att få en fast tjänst på ett litet apotek (i en "håla" ty de har stängt på söndagar åtminstone). Personalomsättningen på sådana apotek är sparsam, milt uttryckt, så alternativet är en helt enkelt annan bransch tills jag får napp.

Timvikarie i hemvården eller på sjukhem innebär förstås helgarbete i stor utsträckning, men det kan jag klara av ett tag till. Man får inte vara för knusslig med vare sig typen av jobb eller arbetstider när man är arbetslös. Vem vet, jag kanske hamnar på Ica eller Woody? Eller något helt annat. Spännande tider, strålande tider!

Just idag fyller min mormor 87 år. Jag ringde henne för att gratta och hon hade fullt upp med kaffekalas med grannarna. Vi blev inbjudna på kaffe till helgen, men då jobbar jag förstås, så jag fick lova att komma så fort vi är i närheten igen. Jag är glad att ha mormor kvar i livet och ser fram emot att få träffa henne oftare när vi flyttat hem.

Detsamma gäller ju för alla andra släktingar, det blir alldeles för sällan vi hinner träffas och då måste det planeras i god tid. Bor och jobbar man i närheten räcker det att titta in en timme innan eller efter jobbet, eller på helgen. Lite mer spontant och när andan faller på. Jag ser också fram emot att få vara barnvakt till barnbarnen och ha dem över natten. Kanske hjälpa till med hämtning på dagis.

Och att få vara med på Luciafirande och skolavslutningar i framtiden. Det är något alldeles speciellt med det och jag saknar det mer än jag velat erkänna för mig själv. Kanske kan jag vara med i en kör igen? Åh, det är så mycket som kan komma att ändras och bara till det bättre. Vad som inte kommer att ändras är mitt behov av att laga mat.

Detta har jag inte lagat själv, utan beställt till lunch igår. Asiatisk "Soft Taco" med fisk. Det var inte så tokigt, men lite mer fisk hade inte skadat. Igår gjorde jag en spenatsoppa med brysselkål till middag, för mannen behövde något värmande eftersom han är krasslig. Idag mår han ännu sämre, stackar'n. Det är tur att han jobbar hemifrån, samt att det är ganska lugnt på den fronten.

Något lätt till lunch ska jag sno ihop idag, ty annars lär han inte äta något alls, emedan jag ska på julbord med mina arbetskamrater ikväll. Om han inte blir helt utslagen, för då får jag packa in utemöblerna i lastbil (med flyttgubbens hjälp), i hans ställe. Och följa med till förrådet för att fylla containern där, eller hur det nu ska gå till.

Jag vill inte att han ska förta sig och jobba kroppsligt med feber, det är en av få principer jag håller hårt på. Feber betyder att kroppen ska vila och ta det lugnt, så att immunförsvaret får tillräckligt mycket energi för att göra sitt jobb på ett effektivt sätt. Det är alltså ingen bra idé att ta febernedsättande i tid och otid för att bli symptomfri...

Det är inte heller en särskilt bra idé att inmundiga alkoholhaltiga drycker när man är sjuk, men en liten värmande glögg kanske gör det lite roligare, förutsatt att man inte tar paracetamol för att dämpa feber samtidigt. Tegnérs i mitten smakar mest som en vanlig traditionell glögg, det vill säga, man klarar en liten mugg innan läpparna klibbar ihop.

Goder Afton-glöggen till höger är mycket torrare, godare och kan vinna på lite russin, men det är alls icke nödvändigt. Den absolut godaste glöggen är ändå årets Blossa, men den ska drickas kall, med en isbit i muggen eller glaset. Mango, citrus och ingefära gör den frisk och fräsch och jag hoppas jag får tag på minst en flaska till i år, för den är helt enkelt bäst!

Det blir nog en glögg när jag kommer hem ikväll, jag är ledig i morgon, så jag får det.
Ha en fin onsdag och var rädd om dig där du befinner dig!

Röd rebell.

Snarkmaskinen är en välsignelse! Vi sover lugnt och gott, både mannen och jag. Det lilla, lilla suset som maskinen alstrar är en västanfläkt mot det tidigare tröskverket jag sov bredvid. Det är till och med väldigt sövande, därför somnar jag numera mycket fortare än förr. Och båda två vaknar utsövda och pigga! Förutsatt att vi lägger oss i tid, såklart...

I lördags var vi ju hos svärmor och åt födelsedagsmiddag. Systersonen D lagade till en utmärkt röding och en ljuvlig sås. Efteråt satt vi och pratade sådär som man gör när det är alldeles för sällan vi träffas. Svärmor gick ut i köket och vispade ihop en frosting till den palsternackskaka hon bakat tidigare på dagen.

Den var riktigt god och det passade fint efter fisken. Men säg den glädje som varar. Rätt som det var "försvann" svärmor och höll på att tippa av stolen, det var tur jag satt nära och kunde hålla emot. Ögonen var öppna, men hon reagerade inte visuellt. Då och då kom hon tillbaka och svarade på tilltal, eller snarare försökte. Det var mestadels sludder, så svägerskan ringde ambulansen.

Vi trodde hon eventuellt hade fått en TIA och det gjorde ambulansmännen också, även om hon kunde le och vinka med båda armarna. Denna gången behövde vi inte övertala dem att ta med henne till lasarettet, till skillnad från den gången hon hade salmonella. Enligt svägerskan var inte akutläkaren så pigg på att lägga in henne, eftersom hon var helt okej igen, dock mycket trött.

Men C är van att handskas med sjukvårdspersonal och propsade på en riktig utredning, ty detta har hänt ett par gånger tidigare. Sist var det moster M som var med om det och ringde ambulans, vilket svärmor fick henne att lova att hålla tyst om, för att "de blir så besvärliga annars". Jaha, tack för den!
Då var hon tydligen hemma efter tre timmar och ingen som helst uppföljning.

Nu är ju svärmor ganska så "hemlig" (läs: inte helt sanningsenlig) av sig, därför nämnde hon inte att det hade hänt fler gånger, varför de trodde det var ett blodtrycksfall och hon kan ju prata för sig och menade att hon skulle hem och sova för att hon var bara lite trött. Nu hamnade hon på stroke-avdelningen och blev CT-röntgad efter de kommit fram till att det nog var fråga om epilepsi istället.

Igår hämtade jag hem henne och hon gick själv med stöd av sin nya kompis "Rebel", en rullator vi fick av goda vänner som inte längre behöver den. Svärmor har sedan urminnes tider ett dåligt ben, vilket gör att hon har lite svårt att gå, men hon är ju envis som en röd gris, så hon har inte ansett att hon behövt annat än kryckan när hon går och handlar.

Oj, vad hon pinnade på! Vi höll god fart hela (inte alls långa) vägen hem. Det var en helt annan sorts promenad mot de vi haft sällskap på förut. Nu kan hon racea ikapp med väninnan på lika villkor, det vore en syn att skåda! Hon var så glad för sin röda kompis, och det gläder oss andra. När vi drack kaffe och pratade om ditt och datt förstod jag att hon inte var med helt och hållet fram till "episoden".

Den damen har nämligen mycket gott minne, men hon kom inte ihåg att vi samtalat om vissa saker i lördags. Men hon klarade att stöka runt i köket tills strax innan anfallet kom. Visst är det märkligt?
Hon har också lovat att skaffa ett larm, så att allihop kan känna sig något tryggare. Sjuksystern tog fram prisuppgifter redan på söndagen och det var ju inte så dyrt som hon hade trott...

Med svärmor väl omhändertagen kände vi att en god och värmande soppa skulle smaka fint på söndagen och den avnjöts med ett glas vin, eller två...

Saffran är gott, inte bara i lussekatterna och finns redan att köpa på Apoteket. Högsta kvalitet, förstås! Det märks att det är många som börjat tillverka årets Dunderglögg också, det har gått ett antal flaskor av Apotekets Tinktur också.

I måndags jobbade jag och planen var att mannen skulle ladda R2D2 för att vi hade tänkt äta köttgryta, men han glömde det. Jag hade det lite på känn, men han styrde upp det med tunna revben och rutig potatis istället vilket funkade alldeles utmärkt det med. Igår laddade jag slökokar'n i alla fall och det blev väldigt gott.

Idag blir det Spaghetti Carbonara, helt enkelt. I morgon är en annan dag och jag tror vi måste ta oss i kragen igen och upprätta matlista för att inte ständigt och jämt hamna i samma gamla rätter. På fredag har vi sådan tur att gode vännen T lagar maten här hemma. Det ska bli spännande!

Nu ska vi göra ett ryck i gästrummet så att vännen kommer in med sitt pick och pack och för allt i världen, så att vi kommer någon vart med rensning och röjning också... 

Ha en fin lillelördag och var rädd om dig!

Mörkar.

Nu var det ett tag sedan, igen. Jag har valt att inte delta i #Blogg24 i år, det går inte att skriva varje dag längre, det får bli som det blir, när man jobbar som jag gör. Trots att jag faktiskt bara jobbat två dagar denna vecka har det varit fullt upp, på ett eller annat sätt och i fredags åkte vi till "sommarstugan" för att ordna med lite saker.

Jag skulle kunna skriva på mobilen, men det är så pilligt misstänker jag, därför har jag inte laddat ner den appen och det är ganska skönt att det är så. Ger jag mig på en utmaning ger jag mig aldrig, jag är envis som en röd gris på det viset. Alltså är det rätt skönt att jag inte givit mig möjligheten att ha tillgång till Blogger överallt och jämt. Man behöver vila lite ibland också, har jag hört...

Katterna fick följa med denna gången, ty vi planerade att stanna hela helgen. Det började med att Mayzan vomerade innan vi ens hade kommit ut på E6:an. Compiz var solidarisk så vi fick stanna i Bäckebol och sanera båda burarna. Trevlig början på resan. Magarna var tomma på kissarna, så även om det ulkades igen krävdes det inte mer rengöring, som tur var.

Jag hade nämligen tider att passa och det var viktiga ärenden. Således packade vi ur bilen i Bovall och jag styrde pansarkryssar'n vidare mot Hunnebo för att hämta den åtråvärda nyckeln till vår nya brevlåda innan Fastis tog helg. Sedan hämtade jag sonen och fick mig en avbasning av hans "chef" för att jag aldrig hälsar på honom på jobbet. Hoppla!

Nå, jag fick stöd av sonen som höll med om att jag inte ska lägga mig i hans jobb och springa där stup i kvarten, så det avlöpte väl ändå. Fast jag blev inledningsvis lite ledsen, faktiskt. Efter att sonen och jag avslutat nästa ärende hämtade vi pizza på Bella Gästis eftersom vår favoritpizzeria hade semesterstängt. Visserligen var de goda, men 450 kronor för tre pizzor?!

Dagen och ärendena var inte slut med detta, sonen behövde hjälp att handla inför sitt 30-årskalas innan han kunde återbördas till sitt hem. Mannen och jag uppsökte därefter Ica-butiken för kylen var såklart tom och fyndade kalkonfilé till lördagens middag, samt räkor och krabbklor till vår fredagssupé. Så värst hungriga var vi inte efter den sena lunchen, mest sugna...

På lördagen kom dottern och barnen på besök, det var mycket trevligt och roande. Lilla Jonna har en fantastisk fantasi och vi lärde oss ett nytt användningsområde för ordet "mörka". I hennes värld betyder det att släcka lamporna. Med andra ord är det helt logiskt att hon ska mörka för mormor, när vi leker "sova".

Det innebär att hon nattar sin mormor efter att vi läst varsin saga tyst för oss själva under filten och med nallen på magen, i mitt fall. Jonna höll ordning på Boffas nässpray tills jag somnat och hon smyger ut för att kontrollera att det verkligen var hans medicin. Sedan tittar hon till mig med jämna mellanrum och jag tror då att jag har sovit klart, men det har jag verkligen inte!

Wille och mannen spelade Minioner på Boffas padda under tiden, sedan tröttnade Wille, men Boffa blev fast i spelträsket. Han är ungefär lika envis som jag och ger inte upp i första, andra eller tredje taget och banan måste bara bekämpas. Visst är det härligt att få lära sig nya saker av sina barnbarn och häpna över deras egen självklara logik och fantasi. Jag längtar redan efter dem.

Vi var förvisso ganska trötta efter besöket, så vi bestämde oss för att skjuta fram våra besök hos andra tills idag och lagade middag istället. Det slutade med att bästa Lotta ringde och frågade om hon fick våldgästa oss, vilket vi med glädje sa att hon fick och så blev hela dagen alldeles, alldeles underbar!
Borde ju ha tänkt lite längre och bjudit in henne på middag, men vi får ta det nästa gång.

Det blev en kryddstark wok, vilket värmde upp oss ytterligare inombords.

Idag ringde jag Mormor Eva för att sondera terrängen. Jo, hon hade precis kommit hem från en promenad med granntanten och skulle inte någon annanstans. Mormor är alltså nästan 86 och väldigt aktiv, så man får boka in sig på besök. Eftersom det är på tisdag hon fyller år fick hon en liten present och vi fick smörgås, lussekatter och pepparkakor, efter att ha avböjt middag.

En väldigt trevlig dag idag med, alltså. Vi stuvade in katter och packning i bilen efter att ha ställt i ordning efter oss, men struntade i dammsugning av hänsyn till katterna och för att jag misstänker att vår nya dörr kommer att bytas ut igen, då den var transportskadad och utan titthål. Det kommer säkert att damma igen och det kändes onödigt att stressa kissarna innan burinlåsning och bilfärd.

Nu har vi druckit lite glögg och blivit varma, så jag finner inte för troligt att det blir någon middag idag. Att fika hos mormor innebär som sagt minst två mackor och minst en bulle, vilket man står sig på ett tag. Vi har en varmrökt lax i kylen, den kan jag tänka mig på ett knäckebröd eller två.

Kommande vecka ser inte ut som vanligt, jobbmässigt vill säga. Måndag till onsdag 10-20, ledigt på torsdag och fredag och på lördag och söndag jobbar jag 10-18. Därefter är det "normalt" schema, i den mån det går att få ihop mina timmar med stängda helgdagar. Men jag klagar inte, jag har ledigt både jul och nyår, så det borde bli tid att umgås med nära och kära!

Ha en skön söndagskväll och var rädd om dig, tills nästa gång!

Vilket klipp!

Äntligen blev det måndag igen! Fredagens maratonpass på jobbet gjorde att det kändes som söndag på lördag kväll när kollegan och jag stängde. Att inse att det var en dag kvar att jobba kändes inte särskilt uppmuntrande då kan jag meddela, men det gick bra ändå. Mannen har stått för markservicen och lagat god mat hela helgen då får man inte klaga, det finns de som inte har den stöttningen.

I lördags blev det hjortgryta i slökokar'n med steklök, champinjoner, rött vin och grädde:

Hur gott som helst! Det blev över både till lunchlåda och gemensam middag. Igår hade vi bestämt att det skulle bli ribbestek och det blev det. Så ljuvligt gott, det med!

Notera gärna det lilla fatet med knapriga svålar, rena rama godiset! När jag kommer hem om kvällarna har mannen tänt levande ljus i hallen, vardagsrummet och självklart även i köket. Det är mysigt och väldigt välkomnande, en handling som följs av orden "välkommen hem". Då känns det sådär fint och rätt.

Vi har ännu inte fått upp några adventsljus eller stjärnor i fönstren, men intentionen är att hiva upp alla dynor till utemöblerna på vinden idag och hämta ner pyntet. Jag vet inte om jag orkar putsa fönster och sätta upp julgardiner också, jag är fortfarande ganska mör efter helgen och ett besök hos frisören i förmiddags.

Jag fick vänta en stund på min frisyrfixare som visade sig vara Zlatan Scissorhands i kvinnlig form. Med det menar jag att ordsvadan var som Zlatans när han är på sitt allra bästa humör och sedan förstår du ju resten själv. Himmel, vilken energi och fart det var på henne! Jättetrevlig och rar var hon, men jag hade sett fram emot att sitta och blunda och vila en stund, så det blev en chock.

Jag är hur som helst nöjd med resultatet och tog till och med med en hårprodukt hem. Unnade mig och mannen lite "flärd", det vill säga saltvatten med god doft. Det var länge sedan jag använde det, men är en bra stylingprodukt, som saknas i vårt sortiment på jobbet. Jag är ganska sparsam av mig och shoppar inte dyrbara produkter i salonger vanligtvis, men vad sjutton, lite lyx är vi värda.

Maten blir ingen dyrbar historia idag, inte på grund av min utsvävning med stylingprodukter, utan för att jag är sugen på spenatsoppa med ägghalvor. Däremot tror jag att jag ska glädja mannen med lite glögg ikväll. Första advent har ju faktiskt passerat, så årets glöggpremiär passar bra idag när vi ska pynta och jag är ledig i morgon.

Det blev en ändring i schemat, märkligt nog, och min lediga fredag blev en ledig tisdag istället. Fast jag fick se till att få tillbaka fredagen, för då har jag bokat in viktigare saker än att jobba. Det är ett elände att inte få schema för mer än fyra veckor i taget, men då min kollega och jag sagt att vi vill ha samma schema som tidigare är det ju inte så svårt att räkna ut när man är ledig i alla fall.

Chefen fick stryka mig helt enkelt och lösa det på annat sätt när jag förklarade hur det låg till. Nå, allt gott och väl och jag får en ännu bättre vecka än vanligt, det är jag tacksam för. Jag ska fortsätta denna dag med att skålla mandlar och pynta i lugn och ro för att hämta mig från Zlatan-chocken. I morgon ska våra bilar få vinterskor.

För övrigt ska det planeras mat för kommande vecka och var vi ska tillaga den. Det blir med andra ord en utflykt, men det är inte klart hur långvarig den blir. Jag blir nog illa tvungen att prata med mannen om detta. (Självklart ironi, jag pratar gärna med honom.) Undrar om reklambladen har kommit än, det blir lättare och billigare att planera matsedeln då.

Ha en fin måndag, gör det bästa av den och alla andra dagar!

Skynda, fynda!

Trevligheterna bara fortsätter! Igår efter jobbet åkte jag hem och duschade och klädde om för att tillsammans med mannen och två andra groupisar uppvakta en 50-åring. Visserligen en dag för tidigt, men idag fanns det andra planer. Det blev en mycket rolig kväll och sent innan vi kom hem. Tur att jag är ledig idag och att mannen jobbar hemifrån...

Jag fick kaffe på sängen och tänkte åka och hämta lite förnödenheter när jag läst klart GP, men då fick jag ett meddelande från syster M att hon fanns i närheten och ville ha kaffe. Eftersom det är mycket trevligare med besök väntar jag med att åka till affären tills i morgon förmiddag, då det brukar vara ganska folktomt och nästan lika lugnt som måndag/tisdag.

Vi har mat hemma för dagens middag och resten är det inte heller bråttom med, för vi stannade till på City Gross på vägen hem i söndags. Det är som du väl vet vid detta laget en av mina favoritbutiker. Där fyndade vi hjortkött som mannen ska laga gryta av på lördag. På söndag blir det ribbestek, ännu ett fint fynd, och på torsdag ska vi äta tunga.

Idag blir det korrrv på något vis med pasta till och i morgon blir det lutfisk som funnits i frysen ett tag och liksom ropade på att få komma till användning. Den uppmärksamme läsaren undrar förstås om vi inte får någon mat på fredag denna veckan. Jo, det får vi nog, men för min del blir det lunchlåda och mackor, eftersom jag ska jobba 10-22. Mannen får bestämma helt själv vad han ska äta.

Kungsmässan har kvällsöppet med Tomten som tänder juleljusen, kör som sjunger julsånger, glöggservering och så är det ju förstås "Black Friday". Vi hoppas på många kunder för vi har många fina erbjudanden hela julkampanjen och lite extra på fredag, förstås! Jag tycker det ska bli intressant att se hur det går att få kunderna att stanna kvar hela kvällen på detta fina, men dock, köpcenter...

Själv skulle jag, som du vet, inte frivilligt "mingla" med folk en fredagskväll i något köpcentrum, hur mycket glögg de än kan tänkas bjuda på. Jag håller mig helst långt borta från folksamlingar och myser hemma med nära och kära istället. Men det verkar vara det nya sättet att umgås med vänner, man stämmer träff, fikar och kikar i butikerna innan man går hem, var och en till sitt.

Bra för oss och de andra butikerna att alla inte är som jag, med andra ord! Jag är extremt målmedveten och effektiv när jag ska handla, det finns inget utrymme för konversation när jag forsar genom affärerna för att på kortast möjliga tid återvända till, och njuta av hemmets lugna och tysta vrå. Mannen är av samma skrot och korn som jag, vi är hemmakatter och trivs fint med det.

Nu ska jag ta itu med maten, så jag önskar att du får en fortsatt trevlig tisdag hur du än väljer att tillbringa återstoden av den och avslutar med en bild på familjens ena innekatt, i alla fall såhär års!

Eller var det mediakatt?

Rökta morötter.

Idag har det hänt mycket och jag är trött. Vaknade tidigt för att hinna beställa ny tvättmaskin, boka tid för leverans och bortforsling av gamlingen. Den blev 23 år, det lär inte den nya bli. Men den är energisnål och tyst... Mannen och jag läste trots allt tidningen i lugn och ro i sängen innan vi gav oss iväg till vitvaruaffären och en engagerad säljare.

I måndags trodde jag att vi skulle ha hela dagen på oss, men så knackade chefen på dörren under min lunchrast och frågade om jag kunde jobba på min lediga dag. Självklart svarade jag att det var okej. Hon blev glad och jag fick sova lite mindre idag bara. Och under tiden kom jag på att jag jobbar sex dagar denna veckan, men det blir pengar av det, så jag klagar inte så mycket.

När det ärendet var avklarat körde vi hem och jag laddade slökokar'n snabbt och lätt, så att dagens middag inte skulle ta en massa onödig tid från våra respektive arbetstider och fritid. Fick med en fin högrev från Coop i lördags, vilken höggs upp i grova bitar och fick sällskapa med lök, morot, glögg, vatten, kryddpeppar och lite annat.

Och jag hann läsa lite kokbok innan jag åkte till jobbet dessutom. På jobbet fick vi besök av "Bröderna Morot" som jag kallar två gossar som alla apotek och andra butiker bör hålla ögonen på. Trots sin brandgula färg, vilken kommer av ett frenetiskt insmörjande av brun-utan-sol-preparat, så ser de så oskyldiga och rara ut att de lätt kan dupera vem som helst.

Om de inte vore så korkade och påtända, vill säga. När den ene gossen får en helt befogad fråga varför han behöver ögondroppar mot röda ögon svarar "för att man rökt på", då fattar man, även om man redan innan haft sina misstankar. Det var i måndags som "Jimmy" besökte oss första gången. Igår kom han med en kompis, minst lika korkad och pårökt.

På frågan från Jimmy om han fick låna hans mobil för att ringa sin mamma, svarade han "men jag har väl inte hennes nummer i min mobil?". Jag fick en kollega att hjälpa mig punktmarkera dem, för jag misstänker att ögondropparna försvann när jag blev distraherad av andra kunder. Idag kom de in på "mitt" andra apotek och åtminstone en av dem hajade till när han såg mig. Shit, liksom...

Påkallade kollegornas uppmärksamhet och de var punktmarkerade igen. Trots det försöker "Lill-Jimmy" att komma undan med att stoppa på sig två tuber, ja du fattar nog vad, brun-utan-sol-tuber. Jag stod bakom, såg honom hålla dem i handen, men plötsligt hade han en mobil i ena handen och den andra tomt viftande, varpå jag vänligt och bestämt bad honom ta fram tuberna...

På min andra anmodan gjorde han det. "Menar du de här? Dem ska jag betala" Ja det ska du, sa jag. Där blev han av med 200:- och förhoppningsvis lusten att försöka igen. Kollegan stod ju bredvid och en annan uppfattade mycket väl vad som hände också. Och med den orangea färgen lär ju ingen missa dem. Ja, i handflatorna också alltså...

Jag blir betryckt, ledsen och sorgsen när barn beter sig såhär. Jo, de är barn, yngre än mina och borde inte hålla på med detta. Varken röken eller snatterier. De är än så länge hela, rena och relativt välskötta. Jag antar att de duperar sina familjer fortfarande, hur de nu kan komma undan med färgen... Men alla hästar var inte hemma innan de började röka på heller, gissar jag...

Nej, nu ska jag lägga mig och sova. Hämta nya krafter och orka konfrontera Bröderna Morot igen. Och igen, tills de ger upp, vilket jag hoppas blir väldigt snart. Jag blir arg när apoteken råkar ut för snattare, jag tar det personligt och det suger energi. Dessutom har orange färg inte varit en favorit.
Men kan bli, för jag har fått en ljuvlig tunika i den färgen, förutom fyra till i andra färger. Tack till mannen och Anne!

Må väl, sköt om dig och sov gott!

Fast i köket. #bloggswe

Oj, vilken helg det varit! Skyndade mig hem efter jobbet i fredags för att äntligen få träffa vår gäst, som mannen hämtade vid tåget vid halv sju. Slökokar'n var nästintill insåld efter en snabbgenomgång om hur den funkar och när maten var uppäten var hon övertygad. En sådan ska både hon och dottern skaffa, snarast. Ja, det är ju det jag har sagt hela tiden. Alla borde ha en slökokare!

Vi laddade den tillsammans på förmiddagen och sen behövde mannen bara koka ris och jag redde av fläskgrytan med grädde och maizena, en stund innan vi satte oss till bords. Och där blev vi kvar till sena natten. Igår morse hamnade vi där igen och det är faktiskt så att vi aldrig flyttade därifrån. Mer än för att sova. Hela helgen har tillbringats i köket, med mat och prat.

Igår blev det en fiskgratäng som jag lovat att bjuda på, för det är skillnad på fisk och fisk. Bor man i den stora Hufvudstaden är det inte lätt att hitta samma kvalitet som här och priserna är löjligt mycket högre, det har jag fått höra från flera håll, då två av mina fastrar bor/har bott där. Väldigt trevligt att laga mat till en så tacksam gäst och vi hade så mycket att prata om, precis hela tiden.

Tyvärr var vår kära Anne tvungen att åka hem redan vid halv elva idag, så det fick bli en ordentlig frukost i skaplig tid och skjuts iväg till Centralen och poff, så var hon borta...
Det känns tomt på något vis, men vi vet ju var vi har varann, så det ska nog gå bra tills vi ses nästa gång. När det nu blir...

Vi åkte raka vägen till affären för att hämta mat och annat för kommande vecka. Vilken chock det blev! Nästan inga människor där ju. Kom dock ganska omgående på att klockan inte var så mycket och att det trots allt är 1:a Advent. Så vi började pynta och och fixa när vi kom hem. Himla retligt att inte hitta omtagen till gardinerna i köket, men presentsnöre fick lösa problemet tills vidare.

Man tager vad man haver...

Kalkonbröst är råvaran för dagen att jobba med till middagen. Det blir någon sorts panna med lök, vitlök, morot, chili och vad jag hittar i skåpen. Just nu fick jag en våldsam lust på majs, men det är troligen det enda vi inte har hemma. Fast, det är förmodligen just därför. Och eftersom det är advent så har både mannen och jag värmt lite glögg, därför är det inte tal om att hämta någon majs heller.

Inte för att någon av oss hade åkt iväg för bara en sak, det känns lite onödigt och jag kan klara mig utan. Ärtor, till exempel, är också goda. Matlistan för veckan är i grova drag klar och känns varierad och bra. Vad det blir får du reda på efter hand. Det gäller ju att ha något att fresta med varje dag, så jag inte mister mina följare...

Nu är gardinerna uppe i vardagsrummet också och nu känns det sådär fint med julrött och glöggdoft. Jag ska återvända till köket och börja med middagen. Om jag inte missminner mig är det "Allt för Sverige" lite senare ikväll och det är ett trevligt program att se, även om jag inte gillar tävlingsmomenten då någon måste förlora och åka hem.

Jag hade blivit så fruktansvärt besviken och ledsen över att missa chansen att lära känna släkten, när man befinner sig i samma land redan. Gissar dock att de hunnit få tillräckligt många ledtrådar och hjälp att det går att etablera en relation om än på distans. Så måste det vara, allt annan är elakt.

Ha en fin kväll och var snäll! Både mot dig själv och din omgivning.