Powered By Blogger

söndag 31 juli 2016

Grundlurad.

Det gick ju smärtfritt! Ja, att fylla 50, alltså. Vaknade före väckarklockan gick igång och hämtade kaffe och tidning, samt utfodrade fyrbeningarna. Det blev ingen noggrann läsning, för vi var tvungna att lasta mannens fyra guror, en stärkare och pedalbordet, plus allt annat i bilen och hämta upp en yngling på vägen till Malmön för genrepet med Magnus Lindberg.

Repet gick bra, jag satt och väntade på att få checka in och hörde hela listan. Det var väl inte helt vad jag hade hoppats på då, jag trodde jag skulle få ligga på sängen och lösa korsord, pilla navel och slappa i största allmänhet medan mannen pysslade med sitt. Men det gick bra på detta viset med, jag är inte omöjlig.

På kvällen gick vi till Bryggan och avnjöt en gigantisk skaldjursbricka. Till förrätt alltså. När vi hade tömt den frågade krögaren om vi önskade kött eller fisk till varmrätt. Fisk var ju enda alternativet i det läget och vi valde piggvar. Och inte vilken piggvar som helst, den var ljuvlig!



Dessert blev det också och det var den godaste hallonglassen jag någonsin ätit, serverad med pannacotta och kaksmulor. När vi ätit klart fick vi sällskap av två bandmedlemmar och sedan blev det whisky på rummet med en av dem. Det blev lite sent, men man fyller bara 50 en gång. Fast jag föreslog att jag kan göra det nästa år igen, för en sådan födelsedagssupé vill man ha fler av.

Dagen efter var vi uppe i tid för frukosten på Pensionatet, minsann. I ärlighetens namn la jag mig på sängen efteråt, läste bok och blundade lite medan mannen ägnade sig åt vapenvård. Fyra guror strängades om och sedan var det dags för att packa bilen igen och åka upp till Stallebrottet för soundcheck och att döda tiden tills uppträdena skulle börja.

Då dyker mina älskade päron upp med kaffe och tårta! En av mina favoritsystrar, en av mina favoritsöner och även en av mina favoritfastrar med make kalasade på den godaste tårtan jag ätit, näst efter Tant Gundas mockatårta, och jag fick blomsterkrans och presenter. Så mycket bättre kan det väl inte bli?

Sonen har hört mannen spela förr, men för de andra var det första gången de såg och hörde honom på scen. Och de gillade det. Mycket. Det visste jag väl att de skulle göra, för han är bra. Riktigt bra! Det är kanske lätt att tro att jag överdriver bara för att han är min man och så vidare, men jag är stolt över honom, för att han är mycket skicklig för att spela så lite som han faktiskt gör.

Det beröm han fick av Dan Hylanders band och andra i publiken bevisar att jag gör rätt i att vara stolt och att skryta över honom. Att Magnus Lindberg slappnade av såpass att han släpper guran och bara sjunger talar också sitt tydliga språk, han litade fullständigt på att mannen skulle leverera. Det enda som var trist med den spelningen var att Magnus inte fick en syl i vädret mellan låtarna.

Den som höll i andra ackeguran och påstår att Magnus är en idol sedan tonåren, borde visa honom respekt och inte snacka med sina kompisar i publiken, som om det var hans gig. Han hade redan haft sitt i första akten och ska jag vara helt ärlig borde han ha gått av scenen efter en lämplig presentation och låtit bandet sköta kompet för Lindberg, det hade varit smakligare så.

Dan Hylander har jag knappt lyssnat på tidigare, men han var ju riktigt bra! Bra band, där med, och vilken duktig tjej på fiolen! Heja Petra!
Nå, när allt var över ville några dra iväg till Bryggan och varva ner, men jag kände att det var dags för sängen, så jag släppte av mannen på vägen. Han kom snart "hem" och la sig han med...

I fredags åkte vi via bästa Lotta och faster hem till Hagen igen. Borta bra, men hemma bäst. Sov som en stock och vaknade tidigare än jag hade trott att jag skulle göra, men var nog utsövd ändå. Den andra favoritsystern och hennes pojkvän skulle komma över för altanhäng och middag vid fyra, så vi hade gott om tid att hämta moddlare och Icas födelsedagstårta.

Bäst som vi sitter och sörplar mojito och pratar om ditt och datt kommer en massa människor ut genom altandörren och överöser mig med kramar, presenter och gratulationer. Samt öppnar champagneflaskor på löpande band och dukar upp en massa godsaker på soffbordet. Den var en överraskning som hette duga! Mannen var såklart involverad, men höll masken.

Så ifrån att ha planerat en middag för fyra råddade vi till en för tolv personer, för det var inte tal om att någon skulle hämta pizza eller behöva gå härifrån. Tur det alltid finns mat i frysen i vårt hem. Ett kilo kycklingben och en flintastek fick snabbtinas och marineras, respektive rubbas. Den coleslaw som stod i ugnen och mognade fick byggas på och fler potatisar kokas halvklara och penslas med grillsås. Syster yster beordrades skära grönsallad och så fram med bröd, smör och ost.

Jag tror inte att någon var hungrig vid hemgång för det fanns någon bit flintastek kvar och en halv skiva ryggbiff, några potatishalvor också tror jag. Prinsesstårtan som skulle räcka till sex personer står halväten i kylen, det var lite synd, eftersom varken mannen eller jag tycker om sån tårta. Planen var att peta ner tårtan i Systers pojkvän, han lär gilla tårta...

Äldste sonen och hans fästmö kom när alla började tänka på refrängen och ringa skjutsar och taxibilar. När klockan var två låg alla i sina sängar, åtminstone i det här huset och halv nio var jag uppe igen, eftersom "barnen" behövde åka hem i skaplig tid. Det är långt till Borlänge, tyvärr. Och ingen av dem såg åt tårtan i kylskåpet heller.

En vecka kvar av min semester och den blir nog lite lugnare än veckan som gick. Inte så att jag klagar, man behöver en skön blandning av allt och det får jag! Hoppas med andra ord att du haft en lika angenäm tillvaro som jag på sistone och att den håller i sig.

Tusen tack för all uppvaktning, alla fantastiska presenter och för alla underbara vänner i mitt liv!
Och ett speciellt tack till mannen i mitt liv, för att du fixade och trixade med supén och sedermera lurade mig så kapitalt! Puss!







måndag 25 juli 2016

Hasta la vista!

Gjorde ett test på FB häromdagen. "Vad skulle din bok ha för titel?" Mitt svar blev "Harry Potter och prokastinerarens sten". Så ytterst passande. Jag har skjutit upp mannens bokföring, städning och en del annat på sistone. Resultatet är ett sorgligt dammit hem, en långhårig karl och momsredovisningen hakade upp sig i Visma. För att bara nämna en del...

Det enda jag verkligen bryr mig om är att mannen mår bra, att jag mår bra och att vi får mat på bordet varje dag. Så idag rapporterade jag till a-kassan vad jag gör, eller inte gör; betalade räkningarna och flyttade runt pengar. Innan frukost! Vilken semester, alltså. Det är inte helt lätt att slappna av när man måste tänka på a-kassa och AF hela tiden.

Mannen har handarbetat idag. Eller, det heter kanske hantverkat, om man bygger om ett pedalbord? Jag fick fly huset, eller åtminstone vardagsrummet medan han testade. tur det är sommar och gott väder ute! Utanför vårt hus finns det promenadvägar som leder, dels runt hela Eklanda, dels till Änggårdsbergen och Botaniska. Det var många hurtiga människor som stannade upp och lyssnade...

Ställer klockan ikväll för första gången på över en vecka. Jag beställde ju en tid hos en läkare på världens bästa vårdcentral förra veckan, för att mannen har problem med sin röst, har krokig näsa och lider av snarkning och apné. Det gör jag med. Av hans problem, alltså. Det finns öronproppar, men då börjar det klia i öronen, gästsängen javisst, men orka ta med kudde och allt dit.

För att stämma i bäcken, eller ån, har jag tvingat honom använda kortisonspray i en månad före jag bokade tiden. Jag inbillar mig att de annars hade föreslagit det för att utesluta allergi eller andra bakomliggande anledningar till den täppta näsan och apnén. Jag har för övrigt fått honom att ta blåa piller varenda dag för att verkligen peppa upp honom.

Ja, allergipiller då. Samma som jag själv tar för att klara pollenmiljön i Hagen. Egentligen borde jag bosätta mig på en karg ö, utan vare sig gräs, blommor eller träd, men jag gillar inte tanken på att behöva passa tiden för färjor och planera införskaffning av förnödenheter ännu mer än jag redan gör. Å andra sidan vet jag hur jag ska medicinera mig för att inte gå fullständigt i däck numera.

Det finns ju andra saker som får mig att må bra och trivas. Självklart mat och det faktum att mannen också gör det och är delaktig i både planering och tillagning av densamma. Igår åt vi grillad (riktig) fläskkotlett med sallad på kikärtor, tomat, gurka, rödlök, paprika och fetaost:



Svålen blev riktigt bra och knaprig, så det blev nästan ett halleluja-moment. Idag åkte jag själv iväg för att hämta mat för kommande middagar, mannen hade lite jobb och pedaler att styra upp. Fast jag hade redan bestämt att havskattfiléerna i frysen skulle spela huvudrollen och till dem tänkte jag att en risotto med musslor och räkor kunde bli en succé.

Risotton blev mycket bättre än fisken, jag översaltade filéerna, tyvärr. Eller saltade dem för tidigt. Oavsett vilket, så såg det ut såhär:



I morgon har vi en del att stå i, så det är nästan tur att mannen fick en tid nästan i ottan. Han ska klippas, liksom gräsmattan. Det ska lämnas nyckel till kattvakten, dammsugas, packas, vattnas, drickas caipirinha och lagas majskyckling; sedan sovas och på min födelsedag åker vi tidigt till Malmön för incheckning och rep på Panget.

När gubbarna repar kanske jag smyger iväg och badar. Jaja, sätt inte i halsen nu. Det påstås att det är över 20 grader i vattnet och då badar till och med jag. Alternativt sätter jag mig med fötterna i vattnet, det brukar räcka. Väderprognosen är lite labil, så vi får se hur det blir. Huvudsaken är att det inte regnar när mannen står på scenen på torsdag kväll.

Hoppas jag får träffa många vänner, före detta klasskamrater och arbetskamrater då! Jag vet att flera av mina familjemedlemmar kommer och det gläder mig oerhört för jag är så stolt över min man och vill så gärna "visa upp" de andra sidorna, vilka de inte tagit del av än. En av mina favoritsystrar har varit med både på Panget och på Bryggan förr, denna gången har hon annat för sig med Kärleken.

Jag tror att min födelsedag och dagen efter kommer att bli alldeles, alldeles underbara!
Hoppas att du kommer att ha det lika fint!




lördag 23 juli 2016

Hemlig utflykt.

Igår var det för varmt på altanen, så vi gjorde en utflykt efter att ha hämtat våra nya pass hos polisen. Mannen behövde nya solbrillor, därför tittade vi in på mitt jobb. Man får ju utnyttja personalrabatten och dessutom har vi bra kvalitet på våra brillor. Sedan letade vi efter en väst till mannen, men hittade ingen rolig. Men en fräck skjorta hittade jag till honom för bara 99:-.

Tanken var att hitta fisk till middagen också, det var ju ändå fredag igår. Det funkade inte i Kungsbacka, varför vi bestämde oss för att åka till Kållered där det finns en liten, men oftast bra fiskaffär. Vi tar en annan väg, sa mannen och rattade igenom Lindome. Efter en stund började jag ana ugglor i mossen, dessa småvägar leder nog inte till Kållered, hm?

Han är lite lurig ibland min man, men det är ju roligt med utflykter så det är bara att hänga med. Och plötsligt var vi på Gödebergs Gård. Inga skyltar hade jag sett, för då hade jag fattat lite tidigare än på gårdsplanen, som för övrigt var full av bilar redan och butiken var knôkad med folk. Vägvisare är uppenbarligen onödiga, man hittar ändå alltid fram till god kvalitet.

När man (vi) hamnar på ett sådant ställe blir det lika svårt att välja som när man stod med veckopengen i kiosken om lördagarna då man var barn, men till slut hade beslutat oss...


Idag blir det grillad rostas med portvinssås, haricots verts och rutiga potatisar. Som jag sa häromdagen apropå kotlettkött, så vill jag ha riktiga kotletter och det fanns ju förstås i gårdsbutiken också, och ett par av dem ska vi äta i morgon.



Vi slog till på en flintastek också när vi äntligen hade sådana och givetvis naturella framför oss. Fast den åkte in i frysen tills vidare. Till slut kom vi till då fiskaffären och där kunde vi inte motstå piggvaren som alltså fick förgylla denna min femte semesterdag.



Fisken fick sällskap av endast några smörklickar och fick gå på låg värme i ugnen och serverades med brynt smör, pepparrot, ärtor och potatis. Himmelsk gott och så enkelt att göra!

Idag har det inte hänt mycket. Mannen slukar böcker som om han hade betalt för det, men jag är inte långt efter. Men jag måste ju skriva lite, så du vet vad jag har för mig om dagarna. Jag har tvättat...

Ha en skön kväll och ta hand om dig!


torsdag 21 juli 2016

Griller.

Trodde jag skulle sova ut idag, efter trångboddheten de senaste dagarna, men icke! Vaknade vid sjutiden och gick på toa. Ingen av katterna gjorde något ljud ifrån sig, så jag la mig igen och försökte somna om. Mannen var inte lika tystlåten och ovanligt svår att få tyst på, fast jag makade huvudet tillrätta, la armarna i rätt position och skällde på honom...

Han lider lika mycket eller mer av det, eftersom han slutar andas emellanåt, så det är svårt att bli arg på riktigt. Nu har jag i alla fall beställt tid hos doktorn för honom, för både snark-, apné- och stämbandsproblemen, så det kanske blir någon bättring snart. Jag gav upp försöken att somna efter en stund och hämtade GP och kaffe, samt utfodrade katterna.

Mannen sov vidare, du förstår ju hur trött man blir av att inte få luft! Jag kan inte göra mer än putta på honom och fysiskt ändra på hans sovställning och det räcker alltså inte. Min mage började kurra efter två timmar, därför gick jag ner och stekte pannkakor. Mest för att vi inte har något bröd hemma, men också för att mannen är barnsligt förtjust i sådana.

Hämtade in några mogna smultron, han fick allihop. Blåbären är på gång, men inte mogna än och vi får nog några fler jordgubbar om ett par veckor. Det blir gott till frukostyoghurten innan jobbet. Men nu ska jag ju inte tänka på jobb, utan njuta av ledigheten. Och det gör vi, även om mannen jobbar lite sporadiskt. Jag tog till och med en liten tupplur på altanen idag...



Mat har vi också njutit av förstås. Mannen åkte iväg för att repa i söndags och eftersom Kustcharken ligger alldeles i närheten av replokalen råkade han få med sig två gigantiska klubbstekar hem. Oj, vad mätta vi blev! Dagen innan åt vi cajunkryddade ribs med majskolvar och vattenmelon, men det blev ingen bra bild på den middagen.

På måndagen hade vi middagsgäst och det blev en fisk- och skaldjurssoppa, men den kom inte heller med på bild. Du vet hur det brukar se ut ändå...



När vi kom hem från Nordens Ark-utflykten med barnbarnen i tisdags behövde vi lite energi och grillad kyckling är aldrig fel, eller hur?



På onsdag när vi kom hem med de överlyckliga katterna till Hagen igen blev det hamburgare, som du ser. Vi fuskade och tog med en ny sorts pommes frites från affären, det gjorde vi rätt i, för de var goda! Det är sällan vi äter sådant, men nu är det ju semester och då får man unna sig lite lättvindig och onyttig mat. Ibland, i alla fall. Idag blev det färska korvar och pastasallad, jättenyttigt!

I morgon är planen att hämta våra pass hos polisen och då hämtar vi nog mer förnödenheter på vägen hem. Vi får kanske göra en längre utflykt för att hitta annat än de tråkiga fläskytterfiléerna, färdigmarinerade flintastekarna och grillspjuten som butikerna envisas med att alla vill ha. Om jag vill ha kotlettkött så skaffar jag kotletter med ben och svåle, inte ytterfilé för ohemula slantar.

Flintastek har jag inget emot, så länge jag slipper de översaltade varianter som svämmar över alla kyldiskbräddar, vill säga. Det är dock ingen lätt uppgift att hitta naturella köttbitar numera och märkligt nog är det ofta dyrare än de processade, vilket är en ekvation som inte går ihop i vare sig min eller mannens hjärna.

Och vad är det för skillnad på grillpaprika och vanlig paprika? Grillmajs och andra majskolvar? Grillaubergin är väl inte annorlunda än en de man hittar andra tider på året? Alltså, grillchips är helt olikt vickningschips i smaken, men grilltomater är bara något större än plommontomater, vilka för övrigt passar ypperligt att steka, grilla eller koka då de har fastare kött och inte mycket kärnhus.

Vilket fånigt sätt att sälja grönsaker på! Eller är folk verkligen så dumma att de tror att det är något speciellt med förpackningarna som det står prefixet "grill" på? Det enda som är skillnaden är att de förmodligen tar ut ett högre pris på "grillgrönsakerna" jämfört med de vanliga. Jag blir så matt! Väntar bara på att få se grill-grillar i butikerna snart...

Därför ska jag avsluta nu, innan jag sätter griller i huvudet på någon som börjar fundera på att lansera grilljordgubbar och grillkål.

Ha en skön kväll och god natt!












onsdag 20 juli 2016

Kattastrof?!

Jag har semester, märks det? Välunderrättade källor (mannen) rapporterar att det är onsdag idag, vilket betyder att jag är inne på min tredje semesterdag, men också min sjätte lediga dag och det känns så bra!

Mannen och jag tog semester i Bovall med katterna i släptåg (nåja, knappast frvilligt). Det gick både bättre och aningens sämre än förväntat. Mayzan protesterade hela vägen dit i bilen, Compiz var cool. M hoppade ut ur buren samma sekund den öppnades, C låg kvar, flera minuter. Men ljud från trapphuset orsakade panik och då gömde de sig under sängen.

C kom inte ut igen, men M är ganska stursk och började nosa runt och gnugga in sig på möblemanget. Inga av de vanliga reglerna gäller i Bovall, det kunde jag bara glömma. (Åtminstone denna gången, vi får väl se vem som vinner den matchen till slut.) Min förhoppning var att de skulle hålla sig till medhavda puffar, påsar och filtar, men ack så fel jag hade!



Efter ett dygn, vilket till exempel innebar "matande av katt under sängen" kom den store C fram och gömde sig omedelbart under kudden i soffan, ty alla ljud från trapphuset orsakade panik. Även de som kom från balkongen, och ja, vi kan väl konstatera att hur hundlika våra katter än är, så är de extremt fega och behöver beskydd, öronmuffar och matning på märkliga platser. ...



Om måndagen fick vi kärt besök av Lotta och eftersom hon varken är, eller låter som ett fjolligt våp, så gick det jättebra ur katternas synvinkel. Också, ska jag väl påpeka. Mannen och jag vet att L är synnerligen skärpt och intelligent och vi älskar henne, rätt upp och ner! Det bästa är att vi snart kommer att ses igen, förmodligen på Stallebrottet.

Jag har lite dåligt samvete för att sonen, systern och mormodern inte fick påhälsning, men saken är den att dottern tyckte det vore en bra idé att åka till Nordens Ark med barnbarnen. Det var det! Det blev en heldag med vilda djur, vissa tamare sådana, stoj på lekplatsen och matpaus i lä för de, i Willes tycke, illaluktande kossorna (jag håller med) och glass, förstås.

Jag har ont i bärarmen, för de vilda barnbarnen orkade inte gå, eller tyckte att barnvagnen var för tråkig och den arma modern har burit barn så det räckte, tyckte hon. Boffa jobbade också på och puttade barnvagn uppför backarna och barnrumpor upp till rutschkanorna och stöttade diskret i balansövningarna över plankor och stockar.

Uppförsbackarna var inga problem för mig heller, men nedförsbackarna... I den sista fick jag så ont att jag ville gråta, men när det blev plant underlag igen funkade allt igen. Hände mig för 6-8 år sedan och för två år också när jag var ute och plockade svamp. Har någon en förklaring till detta, så ge mig gärna den. Utsidan knät, där det bara är "hårt" och som värst upp i höften. Inte ischias, den kan jag.

Nå, förutom att jag redan i söndags konstaterade att "this bed ain't big enough for the three of us" så har vi haft det alldeles underbart, mannen och jag. Och katterna lärde sig att det inte var så farligt i "sommarstugan". Till slut. När det var dags att åka hem, ungefär.



Städade medan båda ville ut på balkongen, men väntade med snabeldraken tills vi packat in allt i bilen och mannen bar ut dem i korgarna. Ovanligt lätt att få in dem i desamma dock, jag fick inte en enda skråma. Att få in dem i en bur är annars något som kräver långärmat och kevlarhandskar för det har de senaste åtta åren betytt veterinärbesök och vem vill till doktorn liksom?

Vi har ätit gott varenda dag, såklart. Men det tar vi en annan dag. Kanske. Jag har ju ändå semester!
Hoppas du mår förträffligt också och är snäll mot dig själv och din omgivning!








fredag 15 juli 2016

Poff!

I onsdags gick min lediga fredag upp i rök, men jag fick lyckligtvis tillbaka den igår. Det kändes som om ett ton hade lyfts från mina axlar, när det stod klart att vi hade fått bemanning från annat håll och dessutom av en av min gamla kursare. Det var ju snopet för henne att åka hem igår, men jag studsade av glädje över att ha fått tillbaka den lediga dagen.

Mannen åkte och hämtade ett par finfina entrecôter i Lilla Saluhallen och grillade dem för att fira in åtminstone min semester.



Han kommer att vara standby för sina kunder, förstås. Så vi tar dagarna som de kommer och kopplar av så gott det går, båda två. Första äventyret blir att forsla katterna norrut och skola in dem i Bovall. Det går förhoppningsvis bra, men man känner sig lite som en småbarnsförälder igen, när det ska packas för dem också. Medicin, sandlåda, spade, mat, sovpåsar och filtar...

Jag har återigen fått en förfrågan från ett bemanningsföretag, i detta fallet Jobbsafari. Det lät som ett spännande jobb och jag har skickat in mina papper, så får vi se hur långt jag kommer i processen denna gången. Det är lustigt att ens CV ligger i en databank i tre år och ingen matchning skett och plötsligt ligger det ett mail i inkorgen med en förfrågan om intresse för en viss tjänst.

Jag trivs förvisso mycket bra på mitt jobb, men saker och ting kan ändras både hastigt och (mindre) lustigt, så jag håller alla dörrar öppna för andra utmaningar och äventyr, ifall det skulle behövas. Som sagt, nu är det bara att vänta och se, det är trots allt semester och vem vet hur många sökande företaget har till just denna tjänst. Och det lär finnas fler sådana tjänster i framtiden, utgår jag ifrån.

Fick ett schema innan jag gick hem igår. Kollade det lite snabbt och såg att allt skulle gå tillbaka till gamla vanor efter semestern. Fast sedan såg jag att jag fått väldigt många lediga dagar i rad, vid två tillfällen, så jag var tvungen att klaga på detta. Inte för att det är så att jag inte vill vara ledig, men jag vill ju ha lön och för att få det bör man infinna sig på jobbet.

Men nu ska jag inte tänka på det, jag ska ju vara ledig och ha semester och koppla bort alla tankar på jobb, så jag drar med mig mannen ut på en provianteringsrunda och sedan ska jag ligga i soffan på altanen med en god bok och drink, jajamän!



Efter en knapp vecka ser det ut såhär i vår lilla odlingslåda, det är roligt! Och inte ett ogräs så långt ögat når, heller. Underbart!

Ha det så bra du bara kan, utifrån dina omständigheter och möjligheter och var rädd om dig!

PS. "Poff" är mannens och mitt interna sätt att säga att "nu är jag på väg hem från jobbet, fixa käk". Eller, "nu är jag ledig", i alla fall...

söndag 10 juli 2016

Överlevnadsstrategi.

Är mannen klippt? Nej. Jag föreslog det igen idag, men nej, senare sa han. Sedan fastnade han i en bok tills han fick ta hand om grillen och den sprängda ankan. Det går att förbättra resultatet, men det var ändå över förväntan. Jag gjorde en asiatiskt inspirerad sallad till den och fick nästan stående ovationer.



Annars har jag tagit hand om tvätten. Måste ju ha byxor som sitter där de ska och är hyggligt representativa för företaget. Jag har också läst i min bok, pratat med modern och en av sönerna i telefonen. En ganska bra dag med andra ord.

Har lyssnat på  musik som gjort mig till den jag är och vill bli. JJ Grey and Mofro får mig i bra stämning och ger mig hopp. Nordman är också bra att lyssna på, det är nog 15 år sedan jag gjorde det, men kom på att sonen var helt såld på dem då. Och texterna av Py Bäckman tar tag i en på något sätt. Ibland är det lite för lättuggat, men nyckelharpan...

Jag är helt klart född i fel decennium och möjligen fel land. Jag älskar säckpipor till exempel och blir högst provocerad och nästan kränkt när folk påstår att det låter illa. Existerar Edinburgh Tattoo fortfarande? Om den gör det om tio år kan jag upplysa om att det vore en formidabel 60-årspresent att få uppleva den. Jag har väl nämnt att jag närde drömmar om en karriär inom försvaret?

Fick ett brev från Ekobrottsmyndigheten i veckan. Mycket märkligt, för det gällde uppenbarligen ett ärende om en flyttfirma, till vilken jag tydligen hade betalt ett antal tusenlappar. Men jag har aldrig anlitat en sådan och definitivt inte betalt en faktura till den för två år sedan. När jag mailar inspektören har hen (ja, du läste rätt!) gått på semester.

Fyra dagar kvar tills jag går av skiftet och tar semester. Bara 38 timmar att jobba och ge järnet. Jag räknar ner, liksom halva Sveriges arbetande befolkning gör. Ska man leva för att jobba, eller jobba för att leva? Inget av det låter särskilt tilltalande, men vad är alternativet? Vinna på Lotto? Flytta ut i skogen och bli självförsörjande odlare av grönsaker och grisar?

Jag känner starkt att det inte är ett alternativ för mig, inte heller för mannen. Om vi varit tjugo år yngre, kanske. Men nu är vi för bekväma och åtminstone jag börjar få krämpor. Tum- och tåleder gör sig påminda nästan dagligen och jag drömde senast idag att jag besökte en ortopediklinik. Hallå, jag har inte passerat 50 än? Det ska vara efter den magiska gränsen som förfallet börjar, har jag hört.

Fast jag är ju inte som andra "normala" om det nu finns något normalt i att vara människa i den här världen? Det finns verkligen tillfällen då jag önskar att jag var ett UFO på riktigt och kunde förflytta mig långt ifrån Tellus och dess invånare. Några goda vänner kunde jag tänka mig att ta med, så länge vi har privata krypin att ta till, vid behov. Jag har ett stort behov av egen tid...

Sedan är det ju hela tjocka släkten också. Så barnen måste ju med, liksom barnbarnen. Och eftersom jag hoppas på fler barnbarn måste antagligen barnens partners och släkt med. Mor och far och systrar, och de har ju sina vänner, partners och syskon de vill ta med, antar jag. Lika bra jag stannar kvar och gör det bästa av situationen...

Tänk om man blev tvungen att välja ut ett visst antal människor att ta med om man måste lämna jorden om den blev dömd till undergång. Vilka skulle man välja? De som skulle få en att må bra, eller de som har de bästa praktiska förmågorna? Det är ju inte nödvändigtvis så att de man älskar mest är de som har bästa förutsättningarna för att överleva strapatser och svårigheter.

Jag hade inte klarat det, jag hade stannat kvar ända till undergången, tillsammans med mina nära och kära. Hade ju inte klarat av att gallra och sedan leva med det dåliga samvetet över de människor som inte fick följa med. Hur hade du resonerat? Hur hade du valt? Går det ens att välja?

Usch, det blev ett tungt avslut på detta inlägg, men som min gode vän säger, "det finns alltid en passande låt" och den får du här: "Always look on the bright side of life".

För övrigt vill jag säga att jag fortfarande är positiv och har ingen domedagskänsla om det verkade så, låt oss göra och vilja gott allesammans. Med det önskar jag dig en god natt och en härlig morgondag!




 

lördag 9 juli 2016

Pojkflicka?

Vi fick en lång sovmorgon idag, men med tanke på att vi inte kom i säng förrän halv två är det inte så konstigt. Mannen har också drabbats av den stora tröttheten och har sovit som en stock när jag stått upp klockan åtta varje dag denna vecka. Det märks att det är semester eller framför allt att det är Power Meet i Västerås, dit många av hans kunder åkt.

Mannen vill inte bli klippt idag, vad hände?! När jag för en gångs skull kommer ihåg att jag lovat att göra det, liksom. Men jag gjorde annan nytta istället och blandade till en variant på drinken Tequila Sunrise till oss. Klart att vi har gjort oss förtjänta av en sådan efter att ha planterat och sått i vår lilla pallkrage. Förhoppningsvis får vi behålla eventuell skörd själva...



Den är övertäckt med nät mot fåglar och rådjur och försedd med bleck så att inte mördarsniglarna tar sig över kanten. Vi får se hur det går, kanske får vi förstärka med koppartråd, men vi avvaktar. De stackars plantorna är måhända lite hängiga efter att ha negligerats grovt sedan de kom till vårt hem. Vatten har de fått, men inte någon annan omvårdnad.

Det tomma utrymmet är besått med rädisor, krasse och sallad. Myntan fick en egen "kuppe" för den lär sprida sig okontrollerat. Det var några ungdomar som berättade detta förra året och märkligt nog har det fastnat i min hjärna. Jag är ju inte den glada trädgårdsmästaren eller ens -amatören, som du troligen redan har förstått. Det är mannen som sköter växterna i det här hushållet.

Jag sköter tvätten. Men vi gjorde i ordning pallkragen gemensamt och jag fick rejält med skit under naglarna, vilket jag avskyr. Lite får man stå ut med och dessutom det är ju roligt att göra saker ihop. De vardagliga är viktigast, egentligen. För tristessen av att städa ensam blir så mycket värre än att snabbt och enkelt ta itu med det från två håll och ägna resten av dagen åt roligare sysslor.

Min kära svägerska kom över en stund med barnen och jag blir lika förvånad varje gång jag ser dem. D blir bara bättre och bättre på guran, A blir antagligen två meter lång innan han växt klart och N, ja han är snabbare än både blixten och Fantomen. För du känner väl till det gamla djungelordspråket? "När Fantomen rör sig står blixten stilla". Efterföljt av ett "wham", "baam"eller "ka-pow". Ja jag, eller snarare mina päron, prenumererade på Fantomen för min skull ett antal år...

Jag har aldrig varit en "tjejig" tjej, men så får man väl inte säga numera? Visst har jag pysslat med håret, målat mig mig med mammas smink långt innan jag begrep hur man skulle göra, haft perioder med rysch och pysch fast det kändes aldrig som min grej. Det enda som jag kommer på som "typiskt" tjejigt är att jag passade kusiner, syskon och andra barn ganska tidigt och gillade det.

Så det var väl typiskt att jag fastnade för Fantomen, läste Greven av Monte Christo, Den siste Mohikanen och De tre musketörerna om nätterna, fast jag inte fick. Jag gick och la mig mycket tidigare då än nu. Om det inte var hockey, vilket pappa och jag avnjöt tillsammans, hoppande och studsande i tv-fåtöljerna. antagligen så att systrarna inte kunde somna och mamma suckade...

Det var riktig kvalitetstid det. Förutom när jag frågade pappa hur saker fungerade, egentligen. Viktiga saker som hur en drake kunde flyga, hur en ångmaskin kunde få andra maskiner att gå, hur man splitsar och slår knopar. Mitt första sommarjobb var på Tappen, sedemera Statoil i Bovall. Där såldes tåg med splits efter kundönskemål och jag tillverkade ett antal sådana.

Jag efterträdde min far som kartläsare för min fille-morbror, förvisso bara en kort tid, men ändå. På helgerna när mina klasskamrater hade sovmorgon stod jag upp i ottan och for till Svenljunga eller Åmål för att komma hem mitt i natten helt färdigt efter dagens och kvällens rallytävling. Vart vill jag komma med denna beskrivning av mig själv?

Jag tror att det är för att jag vill ge en nyanserad bild av kvinnor som trots en viss "manhaftighet" ändå mycket lätt hamnar i ett fack, en roll, för att det förväntas av oss och det är fruktansvärt påfrestande att stå emot omvärldens tryck. Hamnar man i ett förhållande som dessutom maler ner den sista gnuttan av den rebell man innerst inne är, så är risken stor att man förlorar sig själv och sin själ.

Därför vill jag uppmana alla föräldrar att vara lika öppna, tillåtande och uppmuntrande som mina var och är. Valla inte in dina barn i en fålla som inte passar dem, för att du eller någon annan tycker att det passar "könet". Bara för att man är född med en snopp garanterar det inte att moppar och tjejer är det mest intressanta i livet.

Eller att snippan (jag är gammal och trög och föredrar egentligen benämningen muff) innebär att det får tafsas på densamma i vilka sammanhang som helst, av vem som helst och var som helst. Bröst är inte heller allmän egendom, de tillhör också en individ och får endast röras med tillstånd. Hur svårt är det att förstå detta? Ja eller nej. Det får alla lära sig i blöjåldern.

Ja, du får som du vill i butiken alternativt, nej du får inte klubban, hur mycket du än skriker. Det handlar om uppfostran. Alla mår bra av regler och normer. Vissa mer än andra. Till exempel barn med autism. Jag har ett barn med autism och det var och är en utmaning att hantera situationer som uppstår. Men rättviseaspekten och moralen är förhållandevis lätt att förankra.

Så varför är det så många som inte förstår att nej betyder nej, och ett ja betyder ja? Tro inte att ditt barn förstår skillnaden bara för att du gör det och handen på hjärtat, lever du som du lär? Barn gör som du gör, inte som du säger. Respekterar du att andra har en annan åsikt än du har, så kommer dina barn att respektera ett nej utan att ta till våld, hur frustrerade de än blir.

Nog med allvar nu. Jag är på väg upp till sängen, men vill ändå delge Dagens rätt. Mannen lyckades få till lammracken helt perfekt. ( Och nej, det är inte för att han är mannen i huset som han får grilla, det är för att jag helst tar hand om all annan matlagning själv, i den mån jag kan utifrån mitt schema, dessutom har han den goda smaken att inte elda upp maten).



Jag gjorde en bulgursallad med blomkål, lök, majs, sparris och morot, vilken serverades ljummen tillsammans med en gucka på citron, grekisk yoghurt och mynta. Tzatzikin på vänstra sidan funkade inte alls lika bra till. Den grillade citronen var dock väldigt trevlig att klämma över salladen!

Ha en underbar söndag, jag gör ett klipp och spränger en anka i mannens sällskap!

















fredag 8 juli 2016

Gamla bekanta.

Vilka märkliga sammanträffanden man råkar ut för. Jag hade en kund som ville bli medlem i Apotekets kundklubb och då får man ju höra både vanliga och ovanliga mailadresser. Just denna kunden hade ett ovanligt efternamn i adressen och jag var tvungen att fråga om hon kände till den klassföreståndare jag hade i 8:an, Hans Sodéus. Det visade sig att det var hennes pappa.

Jag fick tyvärr veta att han nyligen gått bort och det var fortfarande svårt för henne att prata om det, men hon blev glad för att jag kunde berätta att han varit lärare på Sotenässkolan och att jag tyckte mycket bra om honom. Han fick lite ordning på vår något stökiga klass. Han var sträng, men rättvis, såvitt jag minns det och det var tråkigt att vi fick byta klassföreståndare igen...

Samma dag träffade jag en gammal kollega från Abba-tiden, nämligen Anna på Glaslinjen. Hon är lika glad och trevlig som då. Ibland vet jag inte om det är bra eller dåligt att ha ett gott minne för ansikten. När man ser någon, men inte vet i vilket sammanhang kan bli konstigt. Är det tanten på VC, eller kassörskan på Willy's, eller rentav en gammal klasskamrat?

Alla förändras mer eller mindre utseendemässigt, utom jag förstås, men det är något som känns bekant. En av våra stamkunder har varit sommargäst i Bovall, till exempel. Innan jag kom på det, så hade jag rådbråkat min hjärna ett tag. Hon kunde ju ha varit kund på Östra, Lerum, Floda eller Wieselgren, för den delen...

Jag har varit ledig idag, "precis vad doktorn ordinerade", och jag har tagit hand om mig själv på ett sätt, minst. Håret är nyklippt, ögonbrynen plockade och färgade, liksom ögonfransarna. Gjorde en ny räd i två klädaffärer, varav den ena levererade, men inte den andra. Du som känner mig någorlunda vet hur illa jag tycker om att prova och handla kläder, men det var väldigt nödvändigt nu.

Har knappt handlat några kläder alls på tre år och då är det inte konstigt att man tröttnar på det som finns i garderoben. Väl? Mannen hejar på mig och tycker att jag gör helt rätt, men jag får övertyga mig själv om det förnuftiga i att lägga en massa pengar på kläder. Jag lämnade två klänningar därhän, det kändes som en onödig lyx. Allt annat kommer att användas flitigt, det lovar jag.

Vi har myst idag, mannen och jag. Efter inskaffande av lite mat och annat gott, åkte vi hem och jag blandade till varsin god drink, satt och läste på altanen och jag nickade till en stund, en så kallad gumvil. Sedan förberedde vi dagens middag. Den gick inte av för hackor, den heller.

Sedan såg vi morgondagens middag. Eller ja, om vi hade lyckats brotta ner den eller skjuta den med en slangbella hade vi haft mat i frysen om en vecka när den fått möra till sig. Fast även om vi bor i en återvändsgränd, så är det för många potentiella vittnen till olaglig jakt, så hon fick löpa. Åtminstone om våra jordgubbar lämnas ifred.

Mat!!!
I morgon ska mannen klippas till. Han behöver få en ny frisyr (och frisör, för den han har är lat och glömsk), äntligen. Vi ska också trädgårdsarbeta, hur nu det ska gå. Pallkragen som inskaffades förra året ska få innehåll som kan skördas och ja, den ska också nätas in. Koppartråd lär hålla mördarsniglar borta, om man inte får tag på vattenglas. (Googla det!)

Vi stannar alltså kvar i Hagen, jag känner att orken inte finns för att packa ihop katter och allt för att åka till Bovall denna helgen. Det gäller att prioritera. det kommer fler tillfällen. Förhoppningsvis kommer min kära svägerska på besök eftersom hon befinner sig i närheten. Det är alldeles för sällan vi får möjlighet att ses.

Ha en god afton och en ypperlig lördag! Var rädd om dig och koppla av så mycket det går, det är nyttigt!





tisdag 5 juli 2016

Semesterdrömmar.

Hälsotillståndet är under kontroll, åtminstone som astmadiagnosticerad. Jag fick med beröm godkänt av doktorn igår. Han frågade varför jag kommit dit och jag kunde ju upplysa om att VC har en övernitisk sjuksköterska som tyckte jag borde träffa en doktor för uppföljning. Att jag inte tyckte det hade hon föga förståelse för. Knappt Fehti heller. Det var alltså inte doktor Safari jag träffade. 

Men denne nye, unge doktor och jag förstod varann mycket bra och jag fick en ny medicin för han tyckte att Bricanyl är endast för akut bruk och med tanke på min hjärtmedicin ska jag undvika förhöjd puls. Där fick jag vatten på min lathetskvarn, minsann! Dessutom var han vänlig nog att skriva ut allergimedicin, då jag måste öka dosen Giona under vår och sommar för att fungera. 

Jag tror vi kommer att komma bra överens i fortsättningen också. Nurse Ratched får kanske sin vilja igenom med en tid hos astma/kol-sköterskan, men jag fick nya recept för ett år och det är jag nöjd med. Varför ska jag ta upp läkarnas tid när jag utmärkt väl sköter mig och min medicinering så att jag knappt tittat åt Bricanylen? Bara när jag ska äta glass och det händer kanske fem gånger per år. 

Annars är jag bara helt slut av trötthet, det känns att det varit mycket nu. Jag har inte haft semester på två år. Jobbar visserligen inte heltid, men oerhört intensivt när jag jobbar och sedan är det ju alltid saker att göra när man är ledig. Mannen och jag hjälps förstås åt, men ibland blir det liksom inte ledigt, när jag är ledig. Jag undviker ju affärer när det är som mest folk där, till exempel. 

Mina tre veckors semester är välbehövliga, jag önskar de var fler dock. Men det är likadant för alla i apoteksbranschen, max tre veckor sammanhängande semester på sommaren. Hur ska jag få ut alla dagar jag tjänat in? För runt jul och nyår är det ju lika attraktivt för alla att ha långledigt, så det blir det inte heller om det ska bli rättvist. 

Mannen kan inte ta ledigt helt och hållet heller, sådant är livet som egen företagare. Än så länge i alla fall. Förhoppningsvis blir det bättre med tiden, när kunderna blivit fler och mer självgående. Och så önskar jag att vi hade en riktigt bra och pålitlig kattvakt på nära håll. Att åka iväg en vecka till Grekland, Turkiet eller vart som helst är omöjligt i nuläget. 

Vår kära Klura ställer upp när mannen ska spela i Stallebrottet i sommar och vi är borta två nätter, och det är vi innerligt tacksamma för! Pensionatsliv och brakmiddag på Bryggan låter som ljuv musik i mina öron. Å andra sidan ska det också bli jätteskönt att skrota runt på altanen hemmavid och plocka blåbär till frukost. Göra utflykter till svampskogen och sevärdheter i närheten. 

Vi kommer få besök av både äldste sonen och yngsta dottern om planerna går i lås. Säkerligen även av mellansonen, men han kommer ju lite oftare av förklarliga skäl. För övrigt begär jag inte så mycket, bara lugn och ro, samt vackert väder. 



God natt, i morgon ska jag upp tidigt och möblera om apoteket, så jag knyter mig nu. 

 

söndag 3 juli 2016

Ohm motstånd.

Det har varit mycket elände på sistone, men idag har inga proppar gått och denna söndag har varit relativt strömlinjeformad. Folk vaknar senare på söndagar och strömmar inte till förrän framåt elva. Sedan är det vågtoppar och dalar hela dagen, för de kommer alltid i stim. Vad är det för fel på mig som undviker flockbeteendet och skyr folksamlingar?

Jag styr förbi dem och återkommer eventuellt senare samma dag, eller en helt annan dag när jag bedömer att belastningen är mindre. Inte för att det finns någon logik i hur folk prioriterar besök i köpcentra, men gemene man och kvinna verkar ha mer pengar regniga dagar. Eller är det så illa att de inte kan hitta på bättre sysslor än att fönstershoppa då?

Inte så att jag klagar på att vi har mycket att göra, timmarna går i racerfart och det är mycket positivt, när man hellre hade varit hemma med mannen och myst. Nå, det är bara fyra dagar tills jag får långhelg och vi kan hitta på något trevligt, dock mycket långt från alla köpcentra som det bara går att komma. Nära och kära känns som mycket bättre alternativ att besöka eller besökas av.

Mannen har fått låna köket på sistone. Eller egentligen grillen, om man ska vara petnoga. Igår blev jag serverad en ypperlig kyckling.



Idag blev det revben och jag är så nöjd och mätt! Halloumi med chili var en trevlig ny bekantskap.



I morgon hjälps vi kanske åt med vad det nu kan bli till middag, det är mysigt. Det är lite svårt att diskutera matsedel när man har ett öga på laptoppen och det andra på matchen mellan Island och Frankrike. Jag önskar så vulkaniskt hett att Island vinner. Gallerna är visserligen inga typiska medelhavsdivor, men faller ändå under den gruppbeteckningen i min foppollsbok.

Ja, jag är kategorisk och möjligen i viss mån orättvis, men det får du tåla. Jag håller alltid på de otippade och oväntade, när "mitt" landslag ändå är ute ur matchen. I skrivande stund ser det verkligt mörkt ut, dock. Lite Sturlassonsk aktion och asmycket vilja, så kanske det går att hämta upp. Hoppas jag och tänker att det inte är över "'til the fat lady sings".

Blixtar och dunder, magiska under har hänt förr och det är 45 minuter kvar. Bollen är fortfarande rund och allt är möjligt. Frankrike må ha ledningen, men Island har laddat om och motståndsrörelsen är förhoppningsvis amper.

Ha en fin kväll, natt och måndag! Jag var tvungen att kolla almanackan innan jag säkert visste vilken dag det är i morgon. Veckevill är jag och värre lär det bli. Men snart får även jag semester.


lördag 2 juli 2016

Strömhopp.

Jo, mannen och jag åkte till andra sidan av Mölndal igår och skaffade nya pass och jag fick en ny handelsplan av AF, halleluja! Nu är bäst-före-datum för förnyelse av den sistnämnda noterad i två almanackor, så det vore väl själva den om jag missar den igen. Man blir således inte nedsablad för att man är mänsklig och man blir inte utsparkad heller...

Då känns det etter värre att bli fotad av polisen när man förnyar passet. Jag menar, har de gjort det till en sport att få en att se ut som "Fången från Azkaban, Alcatraz, Zenda eller If". Inte undra på att barnen skrek som stuckna grisar, de kanske visste hur resultatet skulle bli? Maken till tafatta och osmidiga föräldrar fick vi tyvärr också uppleva under en dryg timmes väntan på vår (o)tur.

En mamma som med en allt högre och mer desperat stämma försöker hålla fast en ålande unge som vägrar samarbeta, medan pappan står helt handlingsförlamad och stum bredvid, när han borde ha spelat pajas bakom kameran (till allas förnöjelse) eller åtminstone lekt tittut strategiskt placerad. Det passet sparas nog inte för framtida nostalgiska återblickar.

Jag lämnade mitt gamla pass glatt och frivilligt, men det var ett bra mycket bättre foto i det, än i det blivande. Mannen tror att de gör det med flit, för att ha lite roligt mellan varven. Typ som pausleken "Vem tog fulaste bilden idag?", eller "Total makeover, reverse". Jag blev ta mig tusan rädd för mig själv! Passkontrollanter är antagligen den yrkesgrupp som har flest mardrömmar per natt...

För övrigt höll denna dagen på att börja eländigare än eländigt. Jag går in i vår "walk.in closet" för att hämta en klädpersedel och upptäcker att lampan är trasig. Spelar ingen roll. Jag hittar ändå. Sätter mig på toaletten, spolar, tvättar händerna, sköljer munnen, tar astmamedicin, ögon- och näsdroppar. Tvättar ansiktet, torkar detsamma och ska måla på det pigga. Tänder lampan i taket.

Inget händer. Nåväl, en säkring har gått, tänker jag och gör avsteg från min morgonrutin. Klär på mig, går ner och välkomnas av katterna. Noterar att kaffeapparatens små ledljus saknas, vafalls?! Inga digitala siffror på spis eller mikro och fläktens ettriga blinkande, som uppmanar till disk av filtren, lyser verkligen med sin frånvaro.

Jag känner paniken komma smygande när jag närmar mig proppskåpet. Får jag inte kaffe innan jag åker till jobbet blir detta förmodligen värsta dagen på länge. Strunt i petitesser som knäckebröd med falukorv eller yoghurt med frön och müsli, jag måste ha kaffe. Jordfelsbrytaren har löst ut. Jahopp? Sätter tillbaka den i rätt läge och det blinkar, blippar och piper överallt. När jag släpper den blir det dödstyst och mörkt igen.

Jamen, då försöker jag igen, det går nog bättre? Min hjärna har fortfarande inte lämnat nattläget på grund av koffeinbrist, så jag inser inte att det är lönlöst. Efter tredje försöket fattar jag att det är något allvarligt fel, men har langat fram smör, majonnäs och falukorv för att inte mina arbetskamrater ska få med ett fullständigt monster att göra före lunch.

Jag kan inte komma på varför jordfelsbrytaren löser ut, så jag tassar motvilligt upp till den sovande mannen, väcker honom och avger rapport. "Dra ur sladden bakom garaget" säger han. Vilket jag gör, går in och trycker upp jordfelsbrytaren igen och prisa gud, där gick kaffemaskinen igång! Egentligen borde jag ha prisat jordfelsbrytaren, men utan kaffe, ingen hjärnverksamhet...

På jobbet blev det också (o)spännande idag. Strömmen tog en paus halv elva och kom tillbaka efter en laddning på en halvtimme. Under tiden roade vi oss med att mota kunder i entrén och lysa egen väg till kolsvart toalett medelst ledlampa. Två "döda" datorer blev resultatet av denna urladdning och när hjälp söks står det klart att detta köpcentrum står utan eljour.

I själva verket finns det ingen jour alls och Centrumvakten gör sitt allra bästa för att hjälpa till. Som om de inte har andra saker att göra. Som att avskräcka snatteri, stölder och andra dumheter. På Nordby fanns det jourpersonal och reservaggregat när strömmen gick, och det gjorde den. När Centrumledningen (!) inte går att nå en helt vanlig helg i juli, är det lågt vatten...

Det var så skönt att komma hem till mannen som grillade, som du förstår.

Jag hoppas att Italien vinner ikväll, Island kan nog spela ut dem, men kanske inte Tyskland. Å andra sidan vill jag inte alls att Italien vinner en enda match, de är för diviga och alla spelare borde söka till Scenskolan tillsammans med vissa andra lag, som Portugal, Spanien och Frankrike. Ja, jag generaliserar kanske, men foppoll är numera mer skådespelande än bollspelande.

Varför tittar jag, kanske du undrar? Jag hejar på Island, vem trodde att de skulle gå så långt? Inte jag, men jag blir glad för att de har haft sådan framgång i EM. Underdogs ligger mig alltid varmt om hjärtat.

Ha en god kväll och natt, samt en härlig söndag!