Pojkflicka?

Vi fick en lång sovmorgon idag, men med tanke på att vi inte kom i säng förrän halv två är det inte så konstigt. Mannen har också drabbats av den stora tröttheten och har sovit som en stock när jag stått upp klockan åtta varje dag denna vecka. Det märks att det är semester eller framför allt att det är Power Meet i Västerås, dit många av hans kunder åkt.

Mannen vill inte bli klippt idag, vad hände?! När jag för en gångs skull kommer ihåg att jag lovat att göra det, liksom. Men jag gjorde annan nytta istället och blandade till en variant på drinken Tequila Sunrise till oss. Klart att vi har gjort oss förtjänta av en sådan efter att ha planterat och sått i vår lilla pallkrage. Förhoppningsvis får vi behålla eventuell skörd själva...

Den är övertäckt med nät mot fåglar och rådjur och försedd med bleck så att inte mördarsniglarna tar sig över kanten. Vi får se hur det går, kanske får vi förstärka med koppartråd, men vi avvaktar. De stackars plantorna är måhända lite hängiga efter att ha negligerats grovt sedan de kom till vårt hem. Vatten har de fått, men inte någon annan omvårdnad.

Det tomma utrymmet är besått med rädisor, krasse och sallad. Myntan fick en egen "kuppe" för den lär sprida sig okontrollerat. Det var några ungdomar som berättade detta förra året och märkligt nog har det fastnat i min hjärna. Jag är ju inte den glada trädgårdsmästaren eller ens -amatören, som du troligen redan har förstått. Det är mannen som sköter växterna i det här hushållet.

Jag sköter tvätten. Men vi gjorde i ordning pallkragen gemensamt och jag fick rejält med skit under naglarna, vilket jag avskyr. Lite får man stå ut med och dessutom det är ju roligt att göra saker ihop. De vardagliga är viktigast, egentligen. För tristessen av att städa ensam blir så mycket värre än att snabbt och enkelt ta itu med det från två håll och ägna resten av dagen åt roligare sysslor.

Min kära svägerska kom över en stund med barnen och jag blir lika förvånad varje gång jag ser dem. D blir bara bättre och bättre på guran, A blir antagligen två meter lång innan han växt klart och N, ja han är snabbare än både blixten och Fantomen. För du känner väl till det gamla djungelordspråket? "När Fantomen rör sig står blixten stilla". Efterföljt av ett "wham", "baam"eller "ka-pow". Ja jag, eller snarare mina päron, prenumererade på Fantomen för min skull ett antal år...

Jag har aldrig varit en "tjejig" tjej, men så får man väl inte säga numera? Visst har jag pysslat med håret, målat mig mig med mammas smink långt innan jag begrep hur man skulle göra, haft perioder med rysch och pysch fast det kändes aldrig som min grej. Det enda som jag kommer på som "typiskt" tjejigt är att jag passade kusiner, syskon och andra barn ganska tidigt och gillade det.

Så det var väl typiskt att jag fastnade för Fantomen, läste Greven av Monte Christo, Den siste Mohikanen och De tre musketörerna om nätterna, fast jag inte fick. Jag gick och la mig mycket tidigare då än nu. Om det inte var hockey, vilket pappa och jag avnjöt tillsammans, hoppande och studsande i tv-fåtöljerna. antagligen så att systrarna inte kunde somna och mamma suckade...

Det var riktig kvalitetstid det. Förutom när jag frågade pappa hur saker fungerade, egentligen. Viktiga saker som hur en drake kunde flyga, hur en ångmaskin kunde få andra maskiner att gå, hur man splitsar och slår knopar. Mitt första sommarjobb var på Tappen, sedemera Statoil i Bovall. Där såldes tåg med splits efter kundönskemål och jag tillverkade ett antal sådana.

Jag efterträdde min far som kartläsare för min fille-morbror, förvisso bara en kort tid, men ändå. På helgerna när mina klasskamrater hade sovmorgon stod jag upp i ottan och for till Svenljunga eller Åmål för att komma hem mitt i natten helt färdigt efter dagens och kvällens rallytävling. Vart vill jag komma med denna beskrivning av mig själv?

Jag tror att det är för att jag vill ge en nyanserad bild av kvinnor som trots en viss "manhaftighet" ändå mycket lätt hamnar i ett fack, en roll, för att det förväntas av oss och det är fruktansvärt påfrestande att stå emot omvärldens tryck. Hamnar man i ett förhållande som dessutom maler ner den sista gnuttan av den rebell man innerst inne är, så är risken stor att man förlorar sig själv och sin själ.

Därför vill jag uppmana alla föräldrar att vara lika öppna, tillåtande och uppmuntrande som mina var och är. Valla inte in dina barn i en fålla som inte passar dem, för att du eller någon annan tycker att det passar "könet". Bara för att man är född med en snopp garanterar det inte att moppar och tjejer är det mest intressanta i livet.

Eller att snippan (jag är gammal och trög och föredrar egentligen benämningen muff) innebär att det får tafsas på densamma i vilka sammanhang som helst, av vem som helst och var som helst. Bröst är inte heller allmän egendom, de tillhör också en individ och får endast röras med tillstånd. Hur svårt är det att förstå detta? Ja eller nej. Det får alla lära sig i blöjåldern.

Ja, du får som du vill i butiken alternativt, nej du får inte klubban, hur mycket du än skriker. Det handlar om uppfostran. Alla mår bra av regler och normer. Vissa mer än andra. Till exempel barn med autism. Jag har ett barn med autism och det var och är en utmaning att hantera situationer som uppstår. Men rättviseaspekten och moralen är förhållandevis lätt att förankra.

Så varför är det så många som inte förstår att nej betyder nej, och ett ja betyder ja? Tro inte att ditt barn förstår skillnaden bara för att du gör det och handen på hjärtat, lever du som du lär? Barn gör som du gör, inte som du säger. Respekterar du att andra har en annan åsikt än du har, så kommer dina barn att respektera ett nej utan att ta till våld, hur frustrerade de än blir.

Nog med allvar nu. Jag är på väg upp till sängen, men vill ändå delge Dagens rätt. Mannen lyckades få till lammracken helt perfekt. ( Och nej, det är inte för att han är mannen i huset som han får grilla, det är för att jag helst tar hand om all annan matlagning själv, i den mån jag kan utifrån mitt schema, dessutom har han den goda smaken att inte elda upp maten).

Jag gjorde en bulgursallad med blomkål, lök, majs, sparris och morot, vilken serverades ljummen tillsammans med en gucka på citron, grekisk yoghurt och mynta. Tzatzikin på vänstra sidan funkade inte alls lika bra till. Den grillade citronen var dock väldigt trevlig att klämma över salladen!

Ha en underbar söndag, jag gör ett klipp och spränger en anka i mannens sällskap!

Att angöra en anka.

Vi gjorde det! Tog oss ut ur huset eller från ägorna, om man så vill. Det tog emot lite, det gjorde det, för man hade kunnat sitta ute på altanen och njuta av det våtvarma omslaget hela dagen. Men vi tog oss i kragen och åkte till Parasoll och reklamerade paviljongstaket. De lovade att kontakta tillverkaren och återkomma i början av nästa vecka, alltså i morgon eller på tisdag.

Kluran fick sin solstol och mamma Siv hittade vi som väntat liggande i rabatten. Vid god hälsa och vigör bör jag kanske förtydliga. Hon må vara 80+ men trädgården tuktar hon som den värsta general och ogräs göre sig icke besvär. Nu vill hon hitta Round-up för att utrota ogräset på garageuppfarten och en tvättvinda att torka lakan på under sommaren.

Vi ska göra vårt bästa för att hjälpa henne med det också. Mannen fick låset till källardörren att fungera under tiden vi var där, det känns ju bra att hon kan låsa ordentligt om sig. Lite mer ramslök kommer vi att få av henne, för förra årets frösådd genererade inte inte mycket i vår trädgård, tyvärr. Då är det fint att ha back-up både på Gotland och hos svärmor.

För övrigt kom vi på att vi glömde fira årsdagen av mannens och mitt förhållande, det har sina skäl i och för sig. Det var lite för mycket annat i huvudena då, men vi tar igen det idag, bara för att vi kan och vill. Man kan väl aldrig ha för många anledningar till att fira, tänker jag. Vi har ju faktisk ingen förlovningsdag, så vi ligger efter som det är.

Vi kom på det igår, ungefär samtidigt som vi diskuterade middagsmaten för idag. För att det som fanns hemma var typ blandfärs, vilket man kan göra mycket gott av, liksom av korrrv. men det känns lite för "vardagligt" för en söndag. "Har vi inte något att fira", frågade jag mannen. "Så att man kan med att tina upp ankan". Då kom vi på att årsdagen gick spårlöst förbi...

Så det blev en anka med diverse citrusfrukter i buken till middag idag. I vanlig (o)ordning har jag inte hållit mig till ett recept jag läst, utan till en kombination av några. Men detta är nog det som är mest avgörande för resultatet. Inte för att jag kokade några apelsiner, men jag stoppade in en halv i klyftor, tillsammans med en halv lime och dito citron. Samt en näve stjärnanis och salt.

Till detta blev det pressad potatis, brysselkål med brynt smör och en apelsinsås. Jag är mycket nöjd med resultatet, även om såsen beredde mig visst besvär innan jag var nöjd med den. Mer vinäger och apelsincest gjorde susen. Så nu har vi ätit kungligt, hjälpts åt med disken och är rätt nöjda med tillvaron. (Det är ju fortfarande söndag.) Det är 19 grader utomhus, vad finns det att klaga på?

Jag tar snart Baldacci med mig upp till sängen och laddar för inventering i morgon. Slutar 15 och mannen repar, så nu jäklar ska jag göra detsamma! Hoppas du haft en lika bra söndag som jag och att måndagen blir ännu bättre!

An(n)ka.

Det är redan läggdags för mig, så idag blir det ett väldigt kort inlägg, för att inte ge upp blogg24-utmaningen redan. Snabbgenomgång av dagen kommer här:

Hårtvätt, föning, spackel, tandborste, kattmat, kaffe, bre macka, packa kappsäcken.
Bilkö genom stan, 30 minuter innan jag nådde E20 och kunde gasa på. Tur jag inte snoozade.
Jobba, jobba, jobba till halv fem. Full fart hem, ny bilkö, dock inte lika lång.
Byta kläder, ut i bilen med mannen vid ratten och snabbaste vägen till Skatteverket.
Kaffe, info och toabesök.
Middag halv nio; anka, sås och ris. Gott!

Som sagt, det är skönt med rester! 

Planering av helgen och sonens besök, ändrade matplanen för morgondagen, Jills Veranda, lyssna med halvt öra på nyheterna, blogga samtidigt.
Ungefär så...

God natt och sov gott, det ska jag!

Målgång! #blogg100 #bloggswe

100.
Hurra för mig, jag är så bra! Klarade det i år också. Hundra inlägg på lika många dagar. Just nu känns det kanske inte som att jag ska anmäla mig nästa år, om utmaningen återkommer. Men man ska aldrig säga aldrig och osvuret är bäst. Jag skriver ju relativt ofta ändå, så jag trillar säkert dit...

Det har varit så vackert väder hela dagen, men på hemvägen såg jag mörka moln torna upp sig och jag tänker att det är typiskt. Jag som skulle sätta mig på altanen och och sola mina kritvita ben. Något annat orkar jag inte, har mått lite halvvisset hela dagen och nu känns min hals lite svidig. Borde nog gurgla mig med något starkt.

Jag försöker ignorera dammråttorna och sätter mig i fåtöljen istället med mina korsord och inväntar hungern. Det har jag gjort i flera dagar nu, alltså inte låtsas om att det behöver dammsugas. Jag är duktig på det också. Mat behöver jag inte laga idag, det blev över lite av ankan och salladen räcker nog till lunch i morgon dessutom.

Rekommenderar varmt att tråckla anka på grillen, den blev väldigt bra och som sagt, inte mycket kvar sen vi tre högg in på den. 2½ kilo vägde den från början, men jag vet inte hur mycket fett som droppade ner i tråget på grillbotten. Cirka en timme tog det för den att bli klar.

Fylld med citroner och koriander, föreställ dig doften!

Allt som blev över... 

Börjar bli lite sugen när jag tittar på bilderna. Bäst jag ställer fram nudelsalladen så den blir rumstempererad och smakerna kommer fram bättre.

Sådär ja!

Mannen är på turné igen, hoppas det går bra denna gången också. Stockholm och några andra ställen "mitt" i landet först, sen drar de till Skåne igen. Bara fyra dagar, men det blir ändå många mil och nya platser. Jag är lite avundsjuk, faktiskt. Vårt land är fantastiskt vackert och hotellfrukost är ju trevligt. Fast det är skönast att sova i sin egen säng, med sin egen kudde, förstås.

Dit längtar jag redan, är sjukt trött utan att förstå varför. Visserligen har jag jobbat, men det var ganska lugnt. Jag ska inte bli sjuk nu, det får bara inte hända. Ge mig sol och värme, så blir allt fint inbillar jag mig. Det blir ingen semester i år, men det gör inget om de lediga dagarna kan spenderas på altanen eller på Badholmarna.

Ha en fin måndagskväll och var rädda om varann!

Ps. Grattis till alla andra som klarade utmaningen!

Duck-time! #blogg100 #bloggswe

099.
Näst sist inlägget för #blogg100 i år. Det ska erkännas att jag tycker det ska bli lite skönt att slippa känna piskan att skriva dagligen. Några gånger har orken och tiden trutit, men jag är inte den som ger upp i första taget, som du vet. Ja, jag vet att utmaningen är helt frivillig och det är bara jag som får skylla mig själv när jag envisas med att fortsätta. Fast det är ju väldigt roligt att lyckas, förstås.

Jag har fått frågan om jag slutar blogga efter dessa 100 dagar av flera (nya) vänner. Det gör jag förstås inte, det är roligt och nyttigt att skriva av sig tycker jag. Dessutom är det upplysande för en del vänner, så de vet vad jag har för mig. Gårdagens inlägg och mitt rop på hjälp genererade flera tips och matnyttiga uppslag, bara en sån sak. Tack alla som engagerar sig på riktigt!

Hädanefter, jag menar förstås från och med tisdag, kommer jag skriva när lusten finns, när något gläder mig, irriterar mig, förargar mig eller bara för att jag vill berätta något trivialt, allvarligt eller rent nonsens. Jag vet sällan i förväg vad jag ska skriva eller var ett inlägg hamnar på intresseskalan. Det är många som har en röd spikrak tråd, jag tråcklar mer och är helt nöjd med det.

Apropå tråckla, så är det dags att grilla ankan idag. Lägger in länken igen, för er som missade receptet i tidigare inlägg här så att alla kan få skratta åt den lustiga översättningen. Själv fnissar jag fortfarande och numera kommer framförallt marinader att tråcklas, men eftersom jag känner oss väl, kommer det antagligen att sluta med att all matlagning går under benämningen tråckling.

Jag jagar svamp och hämtar mat i affären som du vet. Det låter så tråkigt att plocka svampen och att betala för varorna är så trist, så det momentet försöker jag bortse från genom att helt enkelt skaffa hem dem. Och visst är tanken på svampar som springer runt och gömmer sig mycket roligare än att de snällt står och väntar i gläntan? Som sagt, man har så roligt man gör sig.

Vi kom aldrig iväg till kontoret igår, mannen behövde vila och ladda för kommande promotion-resa. Jag vill tro att det var ett bra beslut att stanna hemma och ta det lugnt. Nåja, kvällen slutade med magdans, så det blev svettigt ändå. Konstaterar att jag behöver öva rejält för att kunna skaka rumpa lika bra som axlarna. Någon Shakira kommer jag aldrig bli...

Här kan jag inte sitta och skriva längre. Marinaden ska tråcklas, salladen blandas och såser röras ihop. Ha en fin söndag och le(v) väl!