Överlevnadsstrategi.

Är mannen klippt? Nej. Jag föreslog det igen idag, men nej, senare sa han. Sedan fastnade han i en bok tills han fick ta hand om grillen och den sprängda ankan. Det går att förbättra resultatet, men det var ändå över förväntan. Jag gjorde en asiatiskt inspirerad sallad till den och fick nästan stående ovationer.

Annars har jag tagit hand om tvätten. Måste ju ha byxor som sitter där de ska och är hyggligt representativa för företaget. Jag har också läst i min bok, pratat med modern och en av sönerna i telefonen. En ganska bra dag med andra ord.

Har lyssnat på  musik som gjort mig till den jag är och vill bli. JJ Grey and Mofro får mig i bra stämning och ger mig hopp. Nordman är också bra att lyssna på, det är nog 15 år sedan jag gjorde det, men kom på att sonen var helt såld på dem då. Och texterna av Py Bäckman tar tag i en på något sätt. Ibland är det lite för lättuggat, men nyckelharpan...

Jag är helt klart född i fel decennium och möjligen fel land. Jag älskar säckpipor till exempel och blir högst provocerad och nästan kränkt när folk påstår att det låter illa. Existerar Edinburgh Tattoo fortfarande? Om den gör det om tio år kan jag upplysa om att det vore en formidabel 60-årspresent att få uppleva den. Jag har väl nämnt att jag närde drömmar om en karriär inom försvaret?

Fick ett brev från Ekobrottsmyndigheten i veckan. Mycket märkligt, för det gällde uppenbarligen ett ärende om en flyttfirma, till vilken jag tydligen hade betalt ett antal tusenlappar. Men jag har aldrig anlitat en sådan och definitivt inte betalt en faktura till den för två år sedan. När jag mailar inspektören har hen (ja, du läste rätt!) gått på semester.

Fyra dagar kvar tills jag går av skiftet och tar semester. Bara 38 timmar att jobba och ge järnet. Jag räknar ner, liksom halva Sveriges arbetande befolkning gör. Ska man leva för att jobba, eller jobba för att leva? Inget av det låter särskilt tilltalande, men vad är alternativet? Vinna på Lotto? Flytta ut i skogen och bli självförsörjande odlare av grönsaker och grisar?

Jag känner starkt att det inte är ett alternativ för mig, inte heller för mannen. Om vi varit tjugo år yngre, kanske. Men nu är vi för bekväma och åtminstone jag börjar få krämpor. Tum- och tåleder gör sig påminda nästan dagligen och jag drömde senast idag att jag besökte en ortopediklinik. Hallå, jag har inte passerat 50 än? Det ska vara efter den magiska gränsen som förfallet börjar, har jag hört.

Fast jag är ju inte som andra "normala" om det nu finns något normalt i att vara människa i den här världen? Det finns verkligen tillfällen då jag önskar att jag var ett UFO på riktigt och kunde förflytta mig långt ifrån Tellus och dess invånare. Några goda vänner kunde jag tänka mig att ta med, så länge vi har privata krypin att ta till, vid behov. Jag har ett stort behov av egen tid...

Sedan är det ju hela tjocka släkten också. Så barnen måste ju med, liksom barnbarnen. Och eftersom jag hoppas på fler barnbarn måste antagligen barnens partners och släkt med. Mor och far och systrar, och de har ju sina vänner, partners och syskon de vill ta med, antar jag. Lika bra jag stannar kvar och gör det bästa av situationen...

Tänk om man blev tvungen att välja ut ett visst antal människor att ta med om man måste lämna jorden om den blev dömd till undergång. Vilka skulle man välja? De som skulle få en att må bra, eller de som har de bästa praktiska förmågorna? Det är ju inte nödvändigtvis så att de man älskar mest är de som har bästa förutsättningarna för att överleva strapatser och svårigheter.

Jag hade inte klarat det, jag hade stannat kvar ända till undergången, tillsammans med mina nära och kära. Hade ju inte klarat av att gallra och sedan leva med det dåliga samvetet över de människor som inte fick följa med. Hur hade du resonerat? Hur hade du valt? Går det ens att välja?

Usch, det blev ett tungt avslut på detta inlägg, men som min gode vän säger, "det finns alltid en passande låt" och den får du här: "Always look on the bright side of life".

För övrigt vill jag säga att jag fortfarande är positiv och har ingen domedagskänsla om det verkade så, låt oss göra och vilja gott allesammans. Med det önskar jag dig en god natt och en härlig morgondag!




 

Pojkflicka?

Vi fick en lång sovmorgon idag, men med tanke på att vi inte kom i säng förrän halv två är det inte så konstigt. Mannen har också drabbats av den stora tröttheten och har sovit som en stock när jag stått upp klockan åtta varje dag denna vecka. Det märks att det är semester eller framför allt att det är Power Meet i Västerås, dit många av hans kunder åkt.

Mannen vill inte bli klippt idag, vad hände?! När jag för en gångs skull kommer ihåg att jag lovat att göra det, liksom. Men jag gjorde annan nytta istället och blandade till en variant på drinken Tequila Sunrise till oss. Klart att vi har gjort oss förtjänta av en sådan efter att ha planterat och sått i vår lilla pallkrage. Förhoppningsvis får vi behålla eventuell skörd själva...

Den är övertäckt med nät mot fåglar och rådjur och försedd med bleck så att inte mördarsniglarna tar sig över kanten. Vi får se hur det går, kanske får vi förstärka med koppartråd, men vi avvaktar. De stackars plantorna är måhända lite hängiga efter att ha negligerats grovt sedan de kom till vårt hem. Vatten har de fått, men inte någon annan omvårdnad.

Det tomma utrymmet är besått med rädisor, krasse och sallad. Myntan fick en egen "kuppe" för den lär sprida sig okontrollerat. Det var några ungdomar som berättade detta förra året och märkligt nog har det fastnat i min hjärna. Jag är ju inte den glada trädgårdsmästaren eller ens -amatören, som du troligen redan har förstått. Det är mannen som sköter växterna i det här hushållet.

Jag sköter tvätten. Men vi gjorde i ordning pallkragen gemensamt och jag fick rejält med skit under naglarna, vilket jag avskyr. Lite får man stå ut med och dessutom det är ju roligt att göra saker ihop. De vardagliga är viktigast, egentligen. För tristessen av att städa ensam blir så mycket värre än att snabbt och enkelt ta itu med det från två håll och ägna resten av dagen åt roligare sysslor.

Min kära svägerska kom över en stund med barnen och jag blir lika förvånad varje gång jag ser dem. D blir bara bättre och bättre på guran, A blir antagligen två meter lång innan han växt klart och N, ja han är snabbare än både blixten och Fantomen. För du känner väl till det gamla djungelordspråket? "När Fantomen rör sig står blixten stilla". Efterföljt av ett "wham", "baam"eller "ka-pow". Ja jag, eller snarare mina päron, prenumererade på Fantomen för min skull ett antal år...

Jag har aldrig varit en "tjejig" tjej, men så får man väl inte säga numera? Visst har jag pysslat med håret, målat mig mig med mammas smink långt innan jag begrep hur man skulle göra, haft perioder med rysch och pysch fast det kändes aldrig som min grej. Det enda som jag kommer på som "typiskt" tjejigt är att jag passade kusiner, syskon och andra barn ganska tidigt och gillade det.

Så det var väl typiskt att jag fastnade för Fantomen, läste Greven av Monte Christo, Den siste Mohikanen och De tre musketörerna om nätterna, fast jag inte fick. Jag gick och la mig mycket tidigare då än nu. Om det inte var hockey, vilket pappa och jag avnjöt tillsammans, hoppande och studsande i tv-fåtöljerna. antagligen så att systrarna inte kunde somna och mamma suckade...

Det var riktig kvalitetstid det. Förutom när jag frågade pappa hur saker fungerade, egentligen. Viktiga saker som hur en drake kunde flyga, hur en ångmaskin kunde få andra maskiner att gå, hur man splitsar och slår knopar. Mitt första sommarjobb var på Tappen, sedemera Statoil i Bovall. Där såldes tåg med splits efter kundönskemål och jag tillverkade ett antal sådana.

Jag efterträdde min far som kartläsare för min fille-morbror, förvisso bara en kort tid, men ändå. På helgerna när mina klasskamrater hade sovmorgon stod jag upp i ottan och for till Svenljunga eller Åmål för att komma hem mitt i natten helt färdigt efter dagens och kvällens rallytävling. Vart vill jag komma med denna beskrivning av mig själv?

Jag tror att det är för att jag vill ge en nyanserad bild av kvinnor som trots en viss "manhaftighet" ändå mycket lätt hamnar i ett fack, en roll, för att det förväntas av oss och det är fruktansvärt påfrestande att stå emot omvärldens tryck. Hamnar man i ett förhållande som dessutom maler ner den sista gnuttan av den rebell man innerst inne är, så är risken stor att man förlorar sig själv och sin själ.

Därför vill jag uppmana alla föräldrar att vara lika öppna, tillåtande och uppmuntrande som mina var och är. Valla inte in dina barn i en fålla som inte passar dem, för att du eller någon annan tycker att det passar "könet". Bara för att man är född med en snopp garanterar det inte att moppar och tjejer är det mest intressanta i livet.

Eller att snippan (jag är gammal och trög och föredrar egentligen benämningen muff) innebär att det får tafsas på densamma i vilka sammanhang som helst, av vem som helst och var som helst. Bröst är inte heller allmän egendom, de tillhör också en individ och får endast röras med tillstånd. Hur svårt är det att förstå detta? Ja eller nej. Det får alla lära sig i blöjåldern.

Ja, du får som du vill i butiken alternativt, nej du får inte klubban, hur mycket du än skriker. Det handlar om uppfostran. Alla mår bra av regler och normer. Vissa mer än andra. Till exempel barn med autism. Jag har ett barn med autism och det var och är en utmaning att hantera situationer som uppstår. Men rättviseaspekten och moralen är förhållandevis lätt att förankra.

Så varför är det så många som inte förstår att nej betyder nej, och ett ja betyder ja? Tro inte att ditt barn förstår skillnaden bara för att du gör det och handen på hjärtat, lever du som du lär? Barn gör som du gör, inte som du säger. Respekterar du att andra har en annan åsikt än du har, så kommer dina barn att respektera ett nej utan att ta till våld, hur frustrerade de än blir.

Nog med allvar nu. Jag är på väg upp till sängen, men vill ändå delge Dagens rätt. Mannen lyckades få till lammracken helt perfekt. ( Och nej, det är inte för att han är mannen i huset som han får grilla, det är för att jag helst tar hand om all annan matlagning själv, i den mån jag kan utifrån mitt schema, dessutom har han den goda smaken att inte elda upp maten).

Jag gjorde en bulgursallad med blomkål, lök, majs, sparris och morot, vilken serverades ljummen tillsammans med en gucka på citron, grekisk yoghurt och mynta. Tzatzikin på vänstra sidan funkade inte alls lika bra till. Den grillade citronen var dock väldigt trevlig att klämma över salladen!

Ha en underbar söndag, jag gör ett klipp och spränger en anka i mannens sällskap!

Nappar det?

Åh, vad det är skönt att vara ledig! Vi åkte till Bovall igår, dock utan katterna, men tog med kattlådan. Det är en början i alla fall på den vilda kattresan. Kanske går det över förväntan, kanske blir det kattastrof. Vi hann med att fika med sonen och hälsa på en av mina favoritsystrar innan det blev dags att fylla magen med, hör och häpna, grillade tunna revben med diverse tillbehör.

Idag styrde jag pansarkryssar'n mot Hunnebo och dotterns hus med en påse solskyddsmedel. Det är en stor utgift för alla småbarnsföräldrar så det var fint att kunna bistå med sommarens förbrukning och kanske även nästa års. Hur vädret blir både denna och nästa sommar står skrivet i stjärnorna, men jag vill tro att det blir bra. Hann med att fika med min Lotta också, det kändes gott i själen.

På vägen hem till Hagen körde vi, vår vana trogen, till City Gross för att proviantera. Men allt vi hade med oss därifrån var en chilikryddad halloumi, mineralvatten och kattmat. Charkhyllorna var en ovanlig besvikelse, men vi fick löfte om att det vi efterfrågade gick att beställa till nästa gång. Fiskavdelningen var inte heller särskilt rolig. Guldspariden var pytteliten och nej, inget för oss.

Därför styrde mannen kryssar'n mot Fiskhallen i Mölndals Centrum, där vi nappade på marulk och några kräftor. En flaska bubbel fick följa med hem också, det är ändå lillelördag och jag är ledig.

Mannen får stå upp och jobba som vanligt, medan jag ligger kvar i sängen och latar mig, läser bok och löser korsord tills jag behöver röra på mig. Jag måste ta hand om tvätten till exempel. Borde kanske baka lite bröd, men å andra sidan äter vi mindre och mindre av det numera. Rasta snabeldraken kanske, men bara lite i så fall.

Jag kan tänka mig att ligga på soffan, inom- eller utomhus tills det blir dags att laga middag, även det antingen inom- eller utomhus, beroende på väder och vind. Tanken var att grilla lamm, men vi får se hur det blir med den saken. Borde ta en promenad i skogen, som omväxling till ståendet och gåendet på hårt apoteksgolv. Om jag orkar...

Nu ska jag i alla fall lägga ner den här verksamheten och bara vila. Har antagligen fått en överdos frisk (läs pollen-) luft idag, så däsad är däbbt och jag hör att kudden ropar på mig.
Ha en härlig kväll och god natt, när det blir dags för dig!

Me and Ozzy.

Nu är det nästan en vecka sedan jag skrev något. Tiden och/eller orken har inte riktigt räckt till. Det har varit jobb fram till och med torsdag. I fredags träffade vi våra vänner Lasse och Gunilla på Bishop's Arms över en bit mat och sedan blev vi underhållna på Pustervik.

Glatt överraskade blev vi av ett ungt band vid namn Orkan. Duktiga instrumentalister och sångare. Alla utom en bandmedlem är tjejer och de spelar en sorts proggpunk. Väldigt tajta och skickliga, så jag lyssnar gärna på dem igen. Huvudnumret var, som jag nämnde sist, Flamin Groovies och de levererade än, fast de har spelat i över 50 år. Imponerande! Tack än en gång Lasse!

Igår åkte vi till Kungsbacka och spanade in den vagabonderande matmarknaden tillsammans med Kluran. Besök den när den kommer till din stad, eller någonstans i närheten av där du bor. Vi åt paella till lunch, men det fanns massor av nationaliteter och maträtter att välja bland. Självklart gick vi därifrån med en påse holländska korvar och ostar, det ska bli trevligt att prova dem alla!

Vår vän ville klämma och känna på fåtöljer på Ikea, det slutade med att vi fick stuva om i bagageutrymmet så vi fick in både fåtölj, pall och ett litet bord, förutom alla korvar och ostar. Det var tur att vi valde att ta pansarkryssar'n för vår utflykt med andra ord. Sedan blev det en snabb tur in på Maxi och skaffa grillbriketter och annat för grillning tillsammans med våra nattgäster.

Jo, vår käre vän Tommy hörde av sig i fredags och frågade om han och Bob fick komma och hälsa på. Det var sannerligen också en glad överraskning! Bob är ju vår ringbärare och adoptivson som vi längtar mycket efter med jämna mellanrum. Åtta år gammal, så du fattar ju vilket energiknippe det är, det ska hända något hela tiden och så kommer det små och stora förnumstigheter förvånande ofta.

Nå, nu är de på väg hem och vi hoppas att vi snart kan ses igen, antingen här eller där. Mannen och jag ska ha en vilodag resten av dagen. Bara grillning och småmys står på agendan. Lite nytta har vi redan gjort. Jag har skrivit in ny kund och artikelnummer i Visma, samt skrivit ut fakturan eftersom kunden hörde av sig och ville hämta grejerna idag.

Vad ska vi då grilla, undrar vän av ordning. Det blir marulk. Cole slaw finns kvar sedan igår, trots Tommys tappra försök att göra slut på den. Jag tror att vi gör det riktigt enkelt för oss och snabbvärmer potatisarna som också blev över. Lite vanlig sallad kanske är trevligt att ha till också, och eventuellt blir det lite ost och korrrv senare ikväll.

Vi tar en somrig drink i väntan på den rätta glöden

Jag jobbar i morgon, slutar dock tidigt och får ta del av det vackra vädret som enligt yr.no tar slut på tisdag, när min ledighet fortsätter. Men jag har ju haft tur dessa lediga dagar, så jag klagar inte. Ögondroppar och nässpray kompletterar min allergitablett och en regnskur då och då gör gott för både växter, folk och fä under pollensäsongen.

Det är till och med så att jag efterlyser lite mer regn än det som utlovas, för vi behöver skura altanen. Möblerna står under sina skydd fortfarande och det är liksom på tiden att få fram dem och hämta ner dynorna från vinden. Taket till paviljongen ska reklameras, för nog sjutton ska det hålla mer än en säsong, tycker jag. Det var revor i sömmarna när vi tog ner det i höstas, det är inte okej.

Nu ska jag läsa "Doktor Ozzy" som min älskade Lotta skickade mig, när hon såg att "Jag är Ozzy" var färdigläst. Med tanke på hur roande den boken var och den inledande texten till denna är, så ser jag fram emot resten:

Och då tog jag inte med "det finstilta"

Ja, du förstår ju själv vilken humor den mannen och även hans fru har. Assistenter och bandmedlemmar har uppenbarligen varit utsatta för ett otal practical jokes under alla år och har själva betalt med samma mynt. Att Sharon överhuvudtaget övervägde att gifta sig med denna stolle är ett mysterium och att de fortfarande är gifta efter alla "incidenter" är en gåta...

Första boken är hysteriskt rolig och samtidigt beklämmande. Uppriktigheten upplever jag som helt äkta och det finns väl egentligen inget att hymla med antar jag, eftersom det till och med gjordes en TV-serie om dem. Jag såg den aldrig, för jag har aldrig varit ett Ozzy- eller Black Sabbath-fan och inte heller bryr jag mig om hur kändisar bor och lever sina liv, egentligen.

Min respekt för herr och fru Osbourne har ökat under tiden jag läste "Jag är Ozzy", samtidigt som jag förfärats över den relativa misär de båda levt i. Inte ekonomiskt, det visade sig att Sharon är ett ekonomiskt geni, men den som ett missbruk medför i form av rädsla, misstänksamhet, oro, nojor och oberäknelighet. För att inte tala om barnens situation...

Jag tycker i alla fall att boken var mycket läsvärd och rekommenderar den varmt och återkommer med ett omdöme av "Doktor Ozzy".

Ha en skön söndagskväll, med eller utan grill, solsveda och snuva!

MIB på besök. #bloggswe

Så har sonen och svärdottern farit till Smögen för en baguette på vägen och hemåt till Borlänge. Ja, det är tydligen där man bor länge. Fast jag hade ju helst sett att de bosatte sig närmare mig. Då hade ju i och för sig hans svärföräldrar inte blivit så glada, men vi kan väl säga att de bosätter sig i Karlstad eller nåt, så blir det lika långt för oss allihopa?

Underbart är kort som du vet och man får vara glad för det lilla och göra det bästa av allt. Vi fick även besök av Bob, the Man In Black, igår. Jodå, kostym, slips och solglasögon. Till skillnad från sist gång när han sov i Batmandräkten, åkte kläderna av när det blev läggdags. Även solbrillorna. Och precis som förra gången vaknade han klockan sju. Eller däromkring.

Mannen gick upp och fixade den utlovade YoHoMys-frukosten. Efter ett tag var det dags för lunch och det är det bästa betyg jag någonsin fått, när det låter såhär: "Detta var till och med godare än mormors mat och hon är den bästa lagaren i vår släkt, förutom du såklart". Jag är inte på något sätt släkt med honom, men jag blev väldigt stolt!

Vad jag serverade? Minipizzor, på enklast tänkbara sätt, men Bob var så salig att han bad om ett par hundra att ta med hem. Han nöjde sig dock med receptet...

 "Detta kan jag äta till jag dör, men jag ska inte dö än på några ingredienser". 

Sedan var han som gubben i lådan och försvann spårlöst då hans ömma moder kom för att hämta hem honom. Det är lite trist att han flyttar från oss, men vi ska hälsa på såklart och han är välkommen hit, både med och utan föräldrarna, vilka vi också kommer att sakna.

Mannen och jag for runt till alla möjliga fiskaffärer för att hitta råa kräftor, men det gick inte alls att få med sig några sådana hem. Vi fick "nöja" oss med marulk och den fick åka med ända från Kållered. Den ska grillas och avnjutas med kryddsmör och potatisspett.

Min förhoppning är att vi ska hinna/orka att jaga svamp i helgen. Vi åker norrut och provar kända svampmarker där. Chansen är större att vi hittar där än här. Tror jag, åtminstone. Kantareller finns det gott om i hela landet och till och med trattisarna börjar dyka upp. Soppar är det enligt rapporterna många och fina därute i skogarna, så vi beväpnar oss med håv och prövar jaktlyckan.

Ha en underbar fredag och start på helgen!

Gräsänka igen. #bloggswe

Jag fick kaffe och GP serverat på sängen idag. Var visst väldigt trött, för jag sov hårt tills dess och då var klockan strax efter nio. Jag var inte helt pigg igår, ont i knän, höfter och axeln. Frös som en tok hela dagen och skrämde halvt ihjäl mannen, när jag skickade ett meddelande om mina bortdomnade fingrar. Det satt i i flera timmar, efter jag ätit varm lunch och druckit hett te, konstigt nog.

Till slut gav det med sig, även om jag inte fick tillbaka värmen i fingrarna förrän jag fått spaghetti med köttfärssås och lite rött vin. Satt sen under en filt och tittade på film och drack lite mer vin. När jag la mig var jag varm och go' och sov som sagt som en stock. Kollade faktiskt febern, men 36,4 är undertemp snarare, vilket känns likadant som feber.

Mår bra idag, men har efter moget övervägande bestämt mig för att inte larva iväg ut i skogen. Jagar nog kantareller på torsdag efter jobbet istället. Jag blir nämligen gräsänka i dagarna två, då mannen ska gigga på (Bohus) Malmön både onsdag och torsdag. Först med Magnus Lindberg och andra glada musiker på pensionatet, samt på Bryggan med Elin Blomquist på torsdagen.

Hade ju förstås velat följa med, men jobbar så tokiga tider att det blir alldeles för påfrestande att hänga på. Missar tyvärr även spelningarna 24:e och 31:e, men har du ledigt och lust att höra Anders (aka mannen), Stefan, John och Martin på Bryggan, ta chansen. Det blir nog riktigt svängigt!
Kom just på att om man kastar om initialerna på dem blir det JAMS. Bra bandnamn, va? Kom ihåg var du läste det först! MAJS funkar ju nästan lika bra, men jag vill ha royalty för uppslaget...

Jag kommer idag att åka till ÅV och affären för att hämta mat, sen ska jag sitta i solen och njuta av ledigheten och ladda för att vakna kvart i sex i morgon och hålla tummarna för att larmet inte går igen. Att sitta utanför tills de stängt av det på distans är rätt påfrestande, inte bara för mig, utan för alla som jobbar vägg i vägg på vårdcentralen också.

Dessutom blir jag närmare en halvtimme försenad, vilket gör att jag inte hinner så mycket som jag borde innan öppningen. Men om jag ska vara uppriktig, är det inte mitt problem. Jag gör det jag ombeds göra och om förutsättningarna inte finns, så får det ta den tid det tar att bli klar med den här inventeringen. Jag har obokade dagar i augusti, för att inte tala om september.

Nedslående besked från ännu ett apotek jag sökt en tjänst på igår, alltså. Jag önskar så att få ett positivt besked snart. Det börjar bli väl många tappade sugar igen. Nå, jag får söka det som finns och det som erbjuds för närvarande är i Trollhättan. Cura har några tjänster ute också. Kronans söker bara apotekschefer, vilket man kan fundera över en hel del, men "been there, done that"...

Nej, det är dags att hämta mat, vi behöver ju det idag med. Grillning av fisk eller kött känns som ett lämpligt projekt idag.

Ha en fin dag och var rädd om dig!

Fånga solen. #bloggswe

Någon kanske märkte att jag tog en bloggsemester igår. Jag var så himla trött att nästan hela energin gick åt till att laga och äta middagen, samt bara vara. Fick en förfrågan om att jobba idag, men där var det tvärstopp! Jobbade förra lördagen och kommande, det får räcka. Maten blev en ny komposition av spätta, räkor och sambal oelek. Inte oävet alls, om jag får säga det själv.

Idag har jag sannerligen inte gjort många knop. Vaknade 8.20 och det kändes sådär fint när solen sken från en klarblå himmel. Mannen undrade vad som farit i mig och jag svarade nåt om att "fånga dagen" och få lite sol på kroppen. Han såg ut som om jag vore ett ufo, vilket min son förvisso ofta har påstått att jag är, men tog mig tydligen på orden, ty han målade garagegaveln på förmiddagen.

Jag hämtade mat, för en grillning måste det ju bli denna underbara sommardag. I rena glädjeyran slog jag till och komponerade en ny drink åt oss. Enligt mannen är jag rätt bra på det och jag tycker det är roligt att kombinera smaker så skred jag till verket och resultatet ser du här:

Frusen mango (så slipper man späda ut med så mycket is), lika delar Havana Club och Myntonad (Brämhults), en skvätt Rose's Lime och tonic. Mynta- och citronmeliss, samt ananas som dekoration. Funkar alldeles utmärkt i värmen!

När mannen målat färdigt satt vi i solgasset och avnjöt dessa, tills det var dags att laga själva middagen, som för dagen bestod av kycklingklubbor, potatisspett och tre guckor, eller röror då.

här tänkte jag visa bilderna, men mobilen behagar osynka

För övrigt var alla lyckade, men vitlökskrämen var en hit! Jag är numera inte är så glad i vitlök, som då i ungdomen när jag och bäste vännen/svågern vitlöksmarinerade vitlök och åt som godis, men uppskattade den mycket. Tiderna och smakerna förändras, liksom människorna. Själv blir jag mer och mer medveten om vad jag mår bra av, både när det gäller att äta och göra.

Jag får alltså återkomma med bilder och beskrivningar. Toum, det vill säga vitlökskrämen, kan du se här hur man gör. Med den mindre mängden vitlök är den säkert ypperlig till grillad tonfisk eller svärdfisk också. Och till grillade rotsaker. Näst intill till vad som helst, med andra ord... Fast inte för ofta. Det säger min kropp att den inte vill. Den vill ha mer fisk och grönsaker.

Jag ger upp försöken att lägga upp fler bilder och återkommer vid ett senare tillfälle.
Ha en fortsatt trevlig kväll och var rädd om dig!

Krage, pallar jag det? #bloggswe

Så typiskt att bussarna var försenade på grund av olycka. Jag finner det väldigt märkligt att folk fortfarande inte har lärt sig att vara försiktigare i trafiken under dessa långhelger, då alla vill fram först och till vilket pris som helst. Men är ens eget och andras liv ett lämpligt pris? Nej, knappast.
Ändå beter sig folk som om de äger vägen och alla andra ska visa hänsyn, men inte själva?

Hur som helst, sonen är hemma igen, fast senare än det var tänkt. Hoppas han tar pizza till kvällsmat, som var en tanke redan efter frukost. En stadig frukost på 200 gram bacon, tre ägg och några bitar focaccia. I vanliga fall steker jag ett paket bacon till mannen och mig själv, när Peter är här blir det tre. Han är matglad och har aptit, den killen!

Här ska det bli grillade lammkotletter, sallad med vinägrett och focaccia. Först kommer dock en favorit i repris, nämligen det sista av Nubberöran. Jag har startat grillen och förberett allt. Kände att trädgårdsarbetet tog överhanden, så jag fokuserar på väl invanda sysslor. Jag kan få en chock annars, för att inte tala om mannen...

Trädgårdsskötsel är inte min bästa gren, om man säger så och det har jag sagt förut. Jag vet hur jag vill att det ska se ut, men anser med fog att andra (mannen) har grönare fingrar än jag. Idag har jag dock nästan imponerat på mig själv. Gamla astrar och nytt gräs och annat otyg har jag flyttat på. När jag väl kommer igång är jag som en terrier, eller kanske är det en tax?

Men det finns gränser, mat är viktigare och medan mannen maniskt klipper häckar, måste någon (jag) se till att näring tillförs oss stackars hårt arbetande människor. Jag fick förresten en present av mannen igår. En pallkrage, typ. Tror han vill säga något med detta. Fattar inte vad, bara...

Ha en skön söndagskväll och ladda upp lite lagom för jobb eller semester, vilket du nu har i morgon!

Middagen är serverad. #bloggswe

Hämtade sonen på Nisse-terminalen igår och åkte hem med honom till mannen, som städat och banat väg in till gästrummet. Lunch med Nubberöra på surdegsknäcke tråcklades ihop och avnjöts med ett glas öl och sen fortsatte vi umgås i fullständig lugn och ro. Det var precis vad vi behövde, alla tre.

Eftersom regnmolnen höll sig i närheten hela dagen, tog vi det säkra före det osäkra och placerade grillen under paviljongtaket. Detta visade sig vara ett smart drag, för det kom några skurar under tiden kycklingen grillades. Kvällen fortsatte med film och på sonens begäran blev det en gammal goding från hans barndom, sen på mannens begäran "Hidalgo".

Sen var det natten och jag tror alla somnade bums. Jag sov som en stock och vaknade riktigt pigg och utvilad. Idag blir det brödbak; focaccia med tomater, oliver och basilika. Kanske vanligt bröd med, för fryslådan gapar tom. Hamburgare ska grillas till middag, men vilken sorts tillbehör det blir är fortfarande en öppen fråga.

En fortsatt lugn och skön helg blir det alltså. Solen skiner och även om det finns illasinnade moln på visst avstånd, så det är varmt och gott på altanen. Sonen spanar rådjur på andra sidan bäcken och jag försöker få mannen att fånga middagen. Han ställde sig dock kallsinnig till förslaget. Jag förstår inte alls, gratis mat serverad på bakgården, det är bara att ta för sig, ju?

Ha en fin midsommardag och ta vara på denna lördag på bästa sätt!