Kramp!

Tre jobbdagar avklarade, nu väntar tre lediga och det är tur det för jag vaknade med värk i nacken och det har bara blivit värre under dagen. Tog två naproxen till morgonkaffet och läste tidningen i sängen, för att mjukstarta. Jodå, jag åt en macka också innan jag åkte till jobbet. Senare på förmiddagen fann jag för gott att smörja in mig med Ormsalva, där jag kom åt. Lindrade lite att få värme också.

På sistone har jag haft sällskap av Elsa på mina lunchraster. Elsa är huvudperson i boken "Min mormor hälsar och säger förlåt". Jag har aldrig varit för att läsa två böcker samtidigt, men Connelly på engelska läser jag nog bäst hemmavid, och jag har glömt att leta reda på senaste korsordstidningen, därför fick Elsa följa med. Och jag har svårt att lämna henne när rasten är slut.

En så sorglig och ofantligt rolig bok! Här kan du läsa om handlingen om du vill. Det är samma författare som skrivit "En man som heter Ove", vilken jag inte läst än och "Britt-Marie var här", vilken jag har läst och är (nästan) lika tragikomisk som historien om Elsa. Britt-Marie är för övrigt med i "Mormor hälsar...".

Det var så svårt att lämna Elsa i fred i tre dagar att hon fick följa med hem över helgen. Jag tror hon får göra mig sällskap på altanen i morgon. Jag ska försöka bli av med värken och vila så mycket jag kan. Några ärenden kanske det blir, speciellt som det lär bli väldigt varmt i morgon också. Ibland är kyldisken på Ica eller Willy's mer lockande än annars. Lilla Saluhallen kan få besök också...

På lördag ska mannen och jag bevista Lödöse och Motornostalgisk dag. Hoppas vädret håller i sig tills dess, men gör det inte det, då vete fåglarna om vi åker dit. På något sätt känner jag mig för gammal för att klafsa runt i lera och titta på bilar, hur fina de än är. Då tar jag hellre en tur ut i skogen och jagar svamp. Det är liksom dags nu.

Jag vill bo i en zvamp!

Jag har också planer på att bygga mig en gigantisk slangbella för kommande älgbesök. För de lär komma. Man ska inte jinxa såhär, men när förra årets femton äpplen lockade hit dem, då kommer detta definitivt dra till sig de där tjockskalliga och hårdhudade hovdjuren. Det var på vippen jag hade kallat dem kossor, för de är lika "ku-korka"(dialektalt) som sådana och hovdjur är de.

Om jag riggar upp slangbellan i gästrummet kan man sitta på pass och samtidigt i säkerhet, tänker jag. Med lite tur kanske man får in en femetta och älgen kolar av, så har vi mat två år framåt. Fast jag blir inte jättebesviken om det bara blir ett rådjur som hamnar i siktet. Tar mindre plats i frysen...

För övrigt vill jag bara berätta att mannen numera är en hjälte också. Han var ute och "tog en nypa luft" när en idrottslärare med klassen i släptåg bad om hjälp då en av eleverna troligen drabbats av blodsockerfall och behövde komma hem till sina föräldrar. Läraren hade inte järnkoll på vad som krävdes i situationen, så mannens erbjudande om juice, frukt eller socker avslogs.

Däremot fick mannen gärna köra dem till flickans pappa. Efter viss förvirring om den gråa tröjan verkligen satt på rätt pappa, vilket föranledde vissa förbrytelser mot trafikreglerna, återbördades flickebarnet till densamme och läraren kunde andas ut och återvända till sin klass och mannen åkte hem. Vilken tur att han var ute just då och vilken tur att allt slutade väl!

Ha en god natt och en fin fredag!

En svampvisa kanske? Ja, jag är barnslig, så gammal jag är.

Respekt.

Måndag igen och jag måste säga att jag är ganska förtjust i måndagar. Särskilt varannan vecka, för då är jag ledig. Även övriga måndagar brukar vara helt okej eftersom jag slutar tidigt, redan klockan tre, oavsett om jag börjar åtta eller tio. Egentligen tycker jag ju att det är slöseri med tid och bränsle att åka till jobbet för endast fem timmar, men det kan jag inte bestämma själv. Gillar läget.

I fredags lagade mannen mat, som sagt och det gjorde han bra, som vanligt. På lördagen var vi på kalas och åt buffé. Det fanns en jättegod olivpaj där och en sådan skulle jag kunna tänka mig att göra själv någon dag. Du som känner mig väl vet ju att jag helst äter paj utan pajskal, men det krävs tydligen något att hälla fyllningen i..

Det var så gott med tapas att mannen bullade upp med liknande igår, kompletterat med kronärtskockor.

Vi hittade dem i affären sist och de är ju så goda med smör och salt till. Mätta och belåtna satt vi kvar i köket och pratade länge. Det finns ibland saker som behöver vädras och dryftas och jag är så tacksam över att det aldrig "går för långt" innan vi tar upp dem till diskussion. Det blir inga otäcka diskussioner, anklagelser eller verbala påhopp oss emellan.

Missförstånd reds ut innan de blir felaktiga slutsatser och stora problem. Jag har faktiskt bara varit riktigt arg på mannen en gång och det var när vi renoverade köket. Han hade allt klart för sig och glömde bort att inte jag (också) hade en ritning i huvudet med hur det skulle se ut när allt kommit på plats. Så när jag frågade fick jag inga greppbara svar och då blev jag arg och frustrerad.

Jag drog mig tillbaka och lugnade ner mig, sedan redde vi ut det och jag lärde mig att med den mannen blir det inga uppslitande bråk, ingen skäller på, svär åt, eller talar nedlåtande till en. Ömsesidig respekt har den effekten i vilket förhållande som helst. Det var en av anledningarna till att jag friade till honom. Förutom att han är smart, rolig och händig...

Visst blir jag understundom gramse på honom, när han inte lagar mer mat än vi behöver för stunden, till exempel. Jag menar att matlådorna inte brukar föröka sig i frysen, precis. Det finns några andra småsaker jag retar mig på, men det behöver jag inte berätta här. Jag vet att han blir smått irriterad på att jag plockar bort torra blad på krukväxterna, men ger blanka den i att vattna dem.

Jag borde se att häcken behöver ansas och huset tvättas, tycker han. Och det kanske jag borde, men jag prioriterar tvätten inne, tänker jag till mitt försvar. Man ska aldrig säga aldrig, dock. När jag till och med har börjat att påta i trädgården, kanske jag plötsligt börjar bry mig om krukväxterna med. Mannen påpekade nyss att en av de nya blommorna på chilin knutit sig.

Det vore ju roligt om det blir fler än en frukt. Frågar oroligt varför vissa bladspetsar är torra och då svarar han bara lite sarkastiskt att det kanske behövs lite vatten. Och kanske lite näring. Jaha, varför vattnar han inte då, tänker jag och det hela slutar med att jag vattnar, inte bara just chilin, utan alla blommorna. Häpp! Men det kommer inte bli någon vana...

Jag borde åka till affären och hämta mat, så att mannen kan laga mycket mat de närmaste tre dagarna. Idag fixar jag maten förstås, men har inte bestämt mig för vad jag vill göra. Jag fick en kartong med "Allt om mat" av en vän igår, så jag ska kanske börja med att leta inspiration i dem. Alternativt lägga mig på lur i trädgården och brotta ner nästa rådjur som kommer, istället för att skrämma bort det.

Ha en skön måndag och var rädd om dig och din omgivning!

Gi mä mi bysse!

Ingen bra morgon idag. Mannen kom förvisso med kaffe och tidning till mig i sängen, men jag fick höra att vi haft ovälkommet besök på altanen inatt. Varenda jordgubbe har de snott och ryckt av blad och allt, de förbaskade rådjuren. Vi borde ha nätat, men det gör ju inte ens landslaget i foppoll...

Sedan blev det inte bättre av att jag gick bet på sudokut också, trots tre försök. Jag suddade ut, duschade och satte mig i köket och började om, men icke!

Gick loss på lövbiffar och lök till dagens middag och förhalade i det längsta att starta mannens dator för att ta itu med bokföringen. Nu är det ju inte så jobbigt längre, när han eller jag gör kundfakturorna i själva programmet. Bara att klicka på en knapp. Det är kontering av andra saker som är jobbiga. Jag glömmer ju bort vilka kontona är mellan varven.

Jag ska bli bättre på att ta hand om det löpande, så kanske de sitter i ryggmärgen snart. I alla fall är det plus på kontot och det känns ju betryggande. Satte mig med min bok och kopplade av och plötsligt var mannen hemma igen. Såvitt jag förstår var det ett bra rep, med lite utmanande ändringar av både tonart och upplägg, men jag är övertygad om att det går fint att repa in dem också.

Mannen har dragit sitt skägg och funderat och där satt det! Han är lite som Professor Balthazar. Minns du barnprogrammet? När professorn går runt och funderar på en lösning på ett problem, precis så ser min man ut när han klurar på något. Förutom hatten och att hans skägg tyvärr inte är vitt än då.
Det är bara en tidsfråga och jag har tålamod med allt utom rådjur.

Missförstå mig rätt, jag älskar rådjur. På en tallrik. Just nu är jag benägen att sätta mig på vakt med en bössa för att hämnas på dem. Min älskade äldste son hade mage att påpeka att vi inte lärt oss något sedan förra året, vilket uppenbarligen är sant. Fast jag trodde faktiskt inte att de skulle våga sig bakom soffan, ända in till väggen. En ampel svänger ju när man rör den, men det var inget problem.

Så det blir till att leta fram det blåa nätet igen och hindra nya tilltag om vi ska få några jordgubbar själva i år. Jag kan inte låta bli att fundera på varför blåbärsbusken får vara ifred, dock. Borde inte blåbär vara ett mer naturligt inslag i ett rådjurs matvanor? Smultronen står kvar också. Märkligt. Bortskämda och orädda är de, marodörerna, och jag gillar dem som sagt enbart tillagade numera.

Äh, tänk dig en rådjurssadel med Hasselbackspotatis och kantarellstuvning! Eller ett välrökt lår. I den här stan lär det inte vara svårt att få tag på vapen, så vad väntar jag på? Ljuddämpare är väl en nödvändig utgift, för jag tror inte grannarna uppskattar att bli väckta av ett skott mitt i natten. De är så uppjagade redan över att det ska öppnas ett flyktingboende i området...

Jag är jättehungrig nu, av någon anledning. Tur att maten är nästan klar. Mannen lunchade i bowlinghallen i Gamlestan så han är inte lika "sûlten" som jag, men känner jag honom rätt så kommer han äta duktigt ändå.

Och det gjorde han. Det blev över ändå, vilket var meningen, eftersom lunchlådorna i frysen är i det närmaste slut. I morgon blir det köttfärssås och spaghetti, det är också bra lunchlådemat. På tisdag får vi besök av mannens kompanjoner eller vad man ska kalla dem och då blir det fisksoppa. Längre än så har vi inte planerat, men det gör inget. Jag är ledig tills på fredag och det kan bli en utflykt.

Ha en skön söndagskväll och var rädd om dig!

Inget blåbär längre? #bloggswe

Vaknade alldeles för tidigt, så jag struntade både i Mayzans lockrop och behovet av lätta på trycket. Somnade om en timme, och då var det bråttom. Till och med klockan nio var lite för tidigt, för vi blev sittande uppe länge igår. Mannen snarkade vidare och inte ens kaffedoften fick honom att kvickna till. Han sov vidare medan jag läste tidningen och löste dagens sudoku.

Jag konstaterade återigen att äppelknyckarna varit på besök under natten. Räknade till cirka femton äpplen häromdagen, nu är det kanske hälften kvar. Rådjur var det, det såg jag på spåren i gräsmattan och spillningen de lämnade efter sig. Några halvätna äpplen låg också kvar. Det gör mig nästan ännu mer arg. För då var det knappast hunger som drev dem till vår trädgård.

Det är ju själve den att vi aldrig ska få njuta av frukterna själva! Är det inte älgar, så är det rådjur eller skatorna som stjäl våra frukter och grönsaker. Inte ens blåbärsbusken klarar sig undan glupska varelser. Fast i ärlighetens namn åt den bara bladen...

Plockade blåbär så sent som igår och det kommer nya fina bär fortfarande, därför kan vi fortsätta med våra nyttiga frukostar ett tag till. Sen får vi gå över till frysta bär och mango till yoghurten.

Just frusen mango är himla fint att ha på lut. Ibland roar jag mig med att uppfinna drinkar och cocktails, då funkar mango jättebra som både smaksättare och kylmedium. Man vill ju inte att drinken ska bli blaskig av smältande is...

Rom, tequila, lime- och citronsaft, lite flädersaft och frusen mango mixade jag ihop, vilket blev mycket läskande, kallt och gott!

Idag är vi bjudna på middag hos väldigt goda vänner. Det ska bli spännande att se vad vi får för något gott att äta. Jag är övertygad om att vi blir både mätta och glada. Vilket får mig att tänka på presenten till värdparet. Bäst jag gör i ordning den med en gång, så jag inte glömmer det. Jag avslöjar inte vad det är här, för de är inte bara goda vänner, de läser min blogg också.

Fast det är kanske därför de läser den, förstås. Så värst många är det inte som följer mig, det är väl de "närmast sörjande" kan jag tänka. Men lika glad för det är jag! Jag har inte ambitionen att bli en ny Bella eller proffstyckare, inte heller inbillar jag mig att jag är särskilt rolig eller intressant. Nej, jag fikar inte efter komplimanger, jag säger vad jag tycker och tänker bara.

Det är nyttigt för mig att skriva av mig, både när det händer roliga saker och sådant som retar upp mig, eller gör mig ledsen. När jag började skriva var jag ganska vilsen och nere. Arbetsgivaren och facket betedde sig fult, orättvist och inkompetent varpå jag blev frustrerad och arg. Sen dess har det blivit roligare på alla plan i livet och jag hoppas att det framgår i mina texter.

Mannen och jag har diskussioner om allt och inget. Förr var jag rädd för att diskutera, för jag upplevde det som att jag antingen blev dumförklarad eller att risken för gräl, på grund av skilda åsikter, var överhängande. Vi tycker olika i vissa frågor, men det känns aldrig fel att stå upp för sin åsikt i mannens sällskap. I grund och botten har vi samma värderingar, det underlättar ju.

Ibland är vi inte alls överens, men accepterar den andres ståndpunkt utan att det blir dålig stämning och någon måste släta över eller be om ursäkt för sin åsikt. Eller behöva byta den, bevare mig väl! Det är sannerligen inget vidare att ha det så, och "those days are gone", tack och lov. Jag har blivit starkare, modigare och är inte (lika) konflikträdd längre.

En bit på vägen hade jag kommit, redan innan mannen och jag träffades, men han har i högsta grad bidragit till att jag mår så bra som jag gör och känner mig tillfreds med livet i allmänhet och mig själv i synnerhet. Även om jag några gånger blivit högeligen förgrymmad på honom när han har "analyserat" mig och sätter fingret precis på den ömma punkten...

Men jag förlåter honom, det är ganska skönt att få vara den jag är och inte låtsas vara den någon annan vill att jag ska vara. Det är inte sant, det är jätteskönt att vara sig själv och bli accepterad och respekterad för precis det, med alla fel och brister. För inte ens jag är ofelbar eller perfekt...
Vem är det? Den människan skulle jag inte ens vilja träffa, det vore inte intressant.

Nog med skryt över världens bäste man och avslöjanden om mig själv.
Det är dags att ta en dusch och piffa till sig för kvällens samkväm hos våra vänner.
Ha en härlig lördag och var rädd om dig!

Middagen är serverad. #bloggswe

Hämtade sonen på Nisse-terminalen igår och åkte hem med honom till mannen, som städat och banat väg in till gästrummet. Lunch med Nubberöra på surdegsknäcke tråcklades ihop och avnjöts med ett glas öl och sen fortsatte vi umgås i fullständig lugn och ro. Det var precis vad vi behövde, alla tre.

Eftersom regnmolnen höll sig i närheten hela dagen, tog vi det säkra före det osäkra och placerade grillen under paviljongtaket. Detta visade sig vara ett smart drag, för det kom några skurar under tiden kycklingen grillades. Kvällen fortsatte med film och på sonens begäran blev det en gammal goding från hans barndom, sen på mannens begäran "Hidalgo".

Sen var det natten och jag tror alla somnade bums. Jag sov som en stock och vaknade riktigt pigg och utvilad. Idag blir det brödbak; focaccia med tomater, oliver och basilika. Kanske vanligt bröd med, för fryslådan gapar tom. Hamburgare ska grillas till middag, men vilken sorts tillbehör det blir är fortfarande en öppen fråga.

En fortsatt lugn och skön helg blir det alltså. Solen skiner och även om det finns illasinnade moln på visst avstånd, så det är varmt och gott på altanen. Sonen spanar rådjur på andra sidan bäcken och jag försöker få mannen att fånga middagen. Han ställde sig dock kallsinnig till förslaget. Jag förstår inte alls, gratis mat serverad på bakgården, det är bara att ta för sig, ju?

Ha en fin midsommardag och ta vara på denna lördag på bästa sätt!