Kramp!

Tre jobbdagar avklarade, nu väntar tre lediga och det är tur det för jag vaknade med värk i nacken och det har bara blivit värre under dagen. Tog två naproxen till morgonkaffet och läste tidningen i sängen, för att mjukstarta. Jodå, jag åt en macka också innan jag åkte till jobbet. Senare på förmiddagen fann jag för gott att smörja in mig med Ormsalva, där jag kom åt. Lindrade lite att få värme också.

På sistone har jag haft sällskap av Elsa på mina lunchraster. Elsa är huvudperson i boken "Min mormor hälsar och säger förlåt". Jag har aldrig varit för att läsa två böcker samtidigt, men Connelly på engelska läser jag nog bäst hemmavid, och jag har glömt att leta reda på senaste korsordstidningen, därför fick Elsa följa med. Och jag har svårt att lämna henne när rasten är slut.

En så sorglig och ofantligt rolig bok! Här kan du läsa om handlingen om du vill. Det är samma författare som skrivit "En man som heter Ove", vilken jag inte läst än och "Britt-Marie var här", vilken jag har läst och är (nästan) lika tragikomisk som historien om Elsa. Britt-Marie är för övrigt med i "Mormor hälsar...".

Det var så svårt att lämna Elsa i fred i tre dagar att hon fick följa med hem över helgen. Jag tror hon får göra mig sällskap på altanen i morgon. Jag ska försöka bli av med värken och vila så mycket jag kan. Några ärenden kanske det blir, speciellt som det lär bli väldigt varmt i morgon också. Ibland är kyldisken på Ica eller Willy's mer lockande än annars. Lilla Saluhallen kan få besök också...

På lördag ska mannen och jag bevista Lödöse och Motornostalgisk dag. Hoppas vädret håller i sig tills dess, men gör det inte det, då vete fåglarna om vi åker dit. På något sätt känner jag mig för gammal för att klafsa runt i lera och titta på bilar, hur fina de än är. Då tar jag hellre en tur ut i skogen och jagar svamp. Det är liksom dags nu.

Jag vill bo i en zvamp!

Jag har också planer på att bygga mig en gigantisk slangbella för kommande älgbesök. För de lär komma. Man ska inte jinxa såhär, men när förra årets femton äpplen lockade hit dem, då kommer detta definitivt dra till sig de där tjockskalliga och hårdhudade hovdjuren. Det var på vippen jag hade kallat dem kossor, för de är lika "ku-korka"(dialektalt) som sådana och hovdjur är de.

Om jag riggar upp slangbellan i gästrummet kan man sitta på pass och samtidigt i säkerhet, tänker jag. Med lite tur kanske man får in en femetta och älgen kolar av, så har vi mat två år framåt. Fast jag blir inte jättebesviken om det bara blir ett rådjur som hamnar i siktet. Tar mindre plats i frysen...

För övrigt vill jag bara berätta att mannen numera är en hjälte också. Han var ute och "tog en nypa luft" när en idrottslärare med klassen i släptåg bad om hjälp då en av eleverna troligen drabbats av blodsockerfall och behövde komma hem till sina föräldrar. Läraren hade inte järnkoll på vad som krävdes i situationen, så mannens erbjudande om juice, frukt eller socker avslogs.

Däremot fick mannen gärna köra dem till flickans pappa. Efter viss förvirring om den gråa tröjan verkligen satt på rätt pappa, vilket föranledde vissa förbrytelser mot trafikreglerna, återbördades flickebarnet till densamme och läraren kunde andas ut och återvända till sin klass och mannen åkte hem. Vilken tur att han var ute just då och vilken tur att allt slutade väl!

Ha en god natt och en fin fredag!

En svampvisa kanske? Ja, jag är barnslig, så gammal jag är.

Lättad.

Efter tre timmar på jobbet i tisdags känns det som om man aldrig varit ifrån det. Därför är det extra skönt att ha tre lediga dagar framför sig igen. På ett sätt är det ju skönt att man inte måste tänka efter för att komma igång, å andra sidan kan kan tänka att man hade behövt lite längre semester för att koppla av ordentligt. Men det är bara att gilla läget, åtminstone tills vidare.

Idag föll en stor sten från mina axlar när mannen gick igenom besiktningen. Ja, hos doktorn alltså. Han drabbades ju av plötslig heshet på midsommardagen och den har inte gett med sig än. Det låter ju som om vi hade världens sjöslag på midsommarafton med skrålande och festande som tog knäcken på honom, men så var det inte alls. Vi hade ju Bob här och då beter man sig inte så.

Hur som helst går vi vidare med detta och går till botten med snarkproblemet också, vilket säkert är en anledning till att hesheten inte ger med sig. Det fanns i alla fall inte några "farliga" fynd och det är huvudsaken. Att heshet, snarkning och sömnapné an vara allvarliga saker vet alla och envar, därför är jag tacksam över att vår VC är seriös och skickade remiss till en specialist.

Min förhoppning är att vädret blir trevligt i helgen för jag vill jaga svamp. Både mannen och jag behöver ut och röra på oss och slappna av, eftersom det finns saker som ligger och gnager oss båda och det är bra att speja efter kantareller och andra svampar i det läget. Bara tanken på att ha frysen full av skogens guld fyller mig med lycka och ett visst lugn.

Sedan gäller det förstås att hitta det. Förra året hittade vi nästan inte något, vilket fortfarande stör mig. Trattkantareller är underskattade tycker jag och sådana hittade vi inte heller särskilt många. Därför vill jag ta revansch i år och bära med kilovis av båda sorterna hem. Det är inte så värst roligt att rensa svampen. förstås. Det är därför det finns rensvin...

Mannen har lagat mat de senaste dagarna eftersom jag jobbat till 20. Det har blivit varierad och god mat, även om han kanske inte tycker det är jättekul att stå vid spisen.

Tisdagens mat, med grönsaker från trädgården.

Onsdagens mat blev blomkålsgratäng med god korrrv.

Idag blev det fläskkotlett från Gödebergs gård och mannen gjorde en utsökt sås!

Han brukar säga att jag är såsmästaren och jag rodnar av berömmet varje gång, men idag får mannen ta åt sig av mitt beröm. Jag hade inte kunnat gjort den bättre själv. Han har fått grepp om sherryflaskan och då kan det inte bli annat än bra sås!

För övrigt hoppas jag således att det blir en god jakt, mat och gott vin för oss i helgen också, samt för dig i den mån du jagar svamp och uppskattar vin. Jag utgår ifrån att alla människor uppskattar god mat, nämligen. Var rädd om dig och din omgivning!

Tumme med mannen. #bloggswe

Sådärja, då är ordningen återställd och jag har en tumme att hålla i om natten igen. Mannen är hemma efter utflykten till Hufvudstaden. Det verkar ha gått riktigt bra och det gläder mig oerhört! När mannen är hemma brukar Mayzan krypa ihop intill min mage. Till min förvåning la hon sig mellan mina fötter när jag löste korsord i sängen och flyttade inte på sig när jag hasade ner för att sova...

Alltså hade jag katten mellan (hmmm) låren när jag somnade, båda nätterna. Ovanlig sovställning för mig, men det bar mig emot att ändra på saken och Mayzan låg kvar nästan hela natten. När mannen kom hem igår var det som vanligt. Hon låg intill mig i maghöjd. Kan det vara någon sorts svartsjuka, eller vad är det fråga om? Nå, det finns ingen anledning, hon har min hela kärlek.

Hämtade hem en fin torskrygg från fiskaren i Floda igår. Middagen beräknades till efter nio på kvällen, därför valde jag bort alla andra tillbehör än sockerärtor. Snodde ihop en currysås till de ganska väl tilltagna fiskbitarna och så här såg resultatet ut:

Gjorde mycket sås, resten ligger i frysen nu. Kan användas till en ny fiskrätt eller kyckling. Jag älskar curry, mest grön, även om röd kan funka bättre ibland. Brukar tillsätta mer gurkmeja, för att det ser så trevligt ut och är nyttigt, lite mer spiskummin för att det är gott, samt cayennepeppar för att få lite mer sting. Igår blev det färsk chili, inskaffad i Floda Frukt och Grönt.

Bird eye chili

Tog en sväng in till slaktar'n för att se utbudet i den butiken också. Där såg jag en högrev som nästan fick mig att ångra matvalet för dagen. Men, det hade blivit jobbigt med kött så sent och efter som jag ska jobba halva tiden i Floda hädanefter, så blir det fler tillfällen. Jag är nästan kär i detta samhälle, det finns en härlig anda och ypperliga butiker och jag har knappt sett något mer än torget.

Slutade tidigt idag. Fick privatlektioner av kollegan NC och var så matt att jag glömde svänga av och se om Lidl i Lerum hade något trevligt i sitt sortiment. Körde således hem och inväntade mannens avslut på sin arbetsdag, för att gemensamt göra ett inhämtande av diverse förnödenheter. Jag var sugen på kyckling och en sådan fick följa med hem.

I morgon blir det lammstek, antingen med hasselbackspotatis och svampsås, eller potatisgratäng med mycket ost i. Jag har hela dagen på mig att fundera, är faktiskt helledig. Tror inte jag ska göra så många knop, kanske åka till ÅV, pilla naveln eller om jag blir rastlös, jaga svamp. Fast om vädret är vackert, vilket det finns chanser till, lägger jag mig på altanen och löser korsord.

Som Gunde säger, inget är omöjligt! Jag är tacksam över att kunna välja mellan flera bra alternativ. För visst är det så att så länge man fritt kan välja hur man ska leva, då har man ett gott liv. Har man valmöjligheter, så har man livskvalitet. Många har inte det, därför är jag tacksam för att jag kan välja hur min dag kommer att gestalta sig i morgon, utan fara för mitt eller andras liv.

Jag har mat på bordet, en man, katter, barn och barnbarn och vänner som jag älskar, och som jag vet uppskattar mig i varierande grad. Gott så! Hittar något varenda dag som jag är tacksam för och gläder mig över. Jag har funderat mycket efter att en vän och bloggarkollega skrev detta inlägg. Hon har även en annan blogg, titta här. Fotografierna är också mycket fina, så kika igenom hennes alster.

God kväll och natt, ta väl hand om dig och dina nära!

IRL. #bloggswe

Det var ärligt talat lite jobbigt att ta sig ur sängen idag. Vi träffade på fb-vänner i IRL och det var så roligt att det var svårt att slita sig. En av dem är en fantastisk vacker och behaglig kvinna som har figurerat precis utom räckhåll, av den enkla anledningen att vi mer eller mindre har endast den hemliga "groupen" ihop. Tillfälligheterna gör att man går om varann, men det går fler tåg.

Den nästa bekantskapen är en man som gjort världens godaste chilisåser. Min man och jag försöker få honom att återuppta verksamheten. Synnerligt trevlig och intressant människa, som vi gärna träffar igen och diskuterar mat i allmänhet med och chili i synnerhet. Den gröna och orangea såsen är de godaste och jag skulle gärna vara med och uppfinna fler. Förmätet? Ja, kanske...

Jag är ju en nyfiken människa och gillar att experimentera med smaker. Vilket osökt för mig in på dagens middag. Floda har en av de bästa fiskhandlarna i min geografi. Där hämtade jag en finfin torskrygg idag och ugnsbakade den med enbart smör och citronsaft, förutom salt och peppar, förstås.
Tillbehören var knaperstekt bacon och kantareller, brynt smör, ärtor och potatis.

Mannen var lyrisk och jag kan nog faktiskt påstå att det var den bästa torskryggen jag tillagat. Hittills. Det finns alltid sätt att förbättra; en del använder termometer, men jag tycker att mitt pekfinger gjort jobbet mycket bra, åtminstone på hemmaplan än så länge. Man ska aldrig säga aldrig till någonting. Så jag kanske plockar fram termometern och noterar hur nära "perfekt" min finger kommer.

Jag låter lite stursk och mallig nu, men jag är bra på fisk och är så glad att mannen uppskattar allt jag serverar. Det blir liksom roligare då. Att utmana sig själv och överträffa bådas våra förväntningar. Efter två timmar i solen på altanen var det ett rent nöje att ställa sig i köket och rådda middag. I morgon blir det förmodligen blåbärspannkakor till frukost. Eller, frunsch...

Jag tänker inte vakna först, den saken är säker. Men vad man tänker och vad man gör är två skilda saker. Särskilt när det gäller sömn. I alla fall min. Nu är jag så trött att jag skulle kunna somna, sittande i min fåtölj, om det inte vore för "Casablanca". En av världens vackraste skådespelerskor, Ingrid Bergman och Humphrey Bogart, inte lika bildskön, men ändå.

Hjärtskärande kärlek och hjältemod, vem kan motstå det? Och där tog den slut. Vive la France!
Sov gott, det kommer jag jag att göra, jobb efter en utekväll har den effekten på mig. Frukostidén kommer av den makalösa mängden blåbär vi har i trädgården, så de är lätta att fånga. Svårare är det att fånga svamp, men det kan bli tal om sådant i morgon ändå...

MIB på besök. #bloggswe

Så har sonen och svärdottern farit till Smögen för en baguette på vägen och hemåt till Borlänge. Ja, det är tydligen där man bor länge. Fast jag hade ju helst sett att de bosatte sig närmare mig. Då hade ju i och för sig hans svärföräldrar inte blivit så glada, men vi kan väl säga att de bosätter sig i Karlstad eller nåt, så blir det lika långt för oss allihopa?

Underbart är kort som du vet och man får vara glad för det lilla och göra det bästa av allt. Vi fick även besök av Bob, the Man In Black, igår. Jodå, kostym, slips och solglasögon. Till skillnad från sist gång när han sov i Batmandräkten, åkte kläderna av när det blev läggdags. Även solbrillorna. Och precis som förra gången vaknade han klockan sju. Eller däromkring.

Mannen gick upp och fixade den utlovade YoHoMys-frukosten. Efter ett tag var det dags för lunch och det är det bästa betyg jag någonsin fått, när det låter såhär: "Detta var till och med godare än mormors mat och hon är den bästa lagaren i vår släkt, förutom du såklart". Jag är inte på något sätt släkt med honom, men jag blev väldigt stolt!

Vad jag serverade? Minipizzor, på enklast tänkbara sätt, men Bob var så salig att han bad om ett par hundra att ta med hem. Han nöjde sig dock med receptet...

 "Detta kan jag äta till jag dör, men jag ska inte dö än på några ingredienser". 

Sedan var han som gubben i lådan och försvann spårlöst då hans ömma moder kom för att hämta hem honom. Det är lite trist att han flyttar från oss, men vi ska hälsa på såklart och han är välkommen hit, både med och utan föräldrarna, vilka vi också kommer att sakna.

Mannen och jag for runt till alla möjliga fiskaffärer för att hitta råa kräftor, men det gick inte alls att få med sig några sådana hem. Vi fick "nöja" oss med marulk och den fick åka med ända från Kållered. Den ska grillas och avnjutas med kryddsmör och potatisspett.

Min förhoppning är att vi ska hinna/orka att jaga svamp i helgen. Vi åker norrut och provar kända svampmarker där. Chansen är större att vi hittar där än här. Tror jag, åtminstone. Kantareller finns det gott om i hela landet och till och med trattisarna börjar dyka upp. Soppar är det enligt rapporterna många och fina därute i skogarna, så vi beväpnar oss med håv och prövar jaktlyckan.

Ha en underbar fredag och start på helgen!

Duck-time! #blogg100 #bloggswe

099.
Näst sist inlägget för #blogg100 i år. Det ska erkännas att jag tycker det ska bli lite skönt att slippa känna piskan att skriva dagligen. Några gånger har orken och tiden trutit, men jag är inte den som ger upp i första taget, som du vet. Ja, jag vet att utmaningen är helt frivillig och det är bara jag som får skylla mig själv när jag envisas med att fortsätta. Fast det är ju väldigt roligt att lyckas, förstås.

Jag har fått frågan om jag slutar blogga efter dessa 100 dagar av flera (nya) vänner. Det gör jag förstås inte, det är roligt och nyttigt att skriva av sig tycker jag. Dessutom är det upplysande för en del vänner, så de vet vad jag har för mig. Gårdagens inlägg och mitt rop på hjälp genererade flera tips och matnyttiga uppslag, bara en sån sak. Tack alla som engagerar sig på riktigt!

Hädanefter, jag menar förstås från och med tisdag, kommer jag skriva när lusten finns, när något gläder mig, irriterar mig, förargar mig eller bara för att jag vill berätta något trivialt, allvarligt eller rent nonsens. Jag vet sällan i förväg vad jag ska skriva eller var ett inlägg hamnar på intresseskalan. Det är många som har en röd spikrak tråd, jag tråcklar mer och är helt nöjd med det.

Apropå tråckla, så är det dags att grilla ankan idag. Lägger in länken igen, för er som missade receptet i tidigare inlägg här så att alla kan få skratta åt den lustiga översättningen. Själv fnissar jag fortfarande och numera kommer framförallt marinader att tråcklas, men eftersom jag känner oss väl, kommer det antagligen att sluta med att all matlagning går under benämningen tråckling.

Jag jagar svamp och hämtar mat i affären som du vet. Det låter så tråkigt att plocka svampen och att betala för varorna är så trist, så det momentet försöker jag bortse från genom att helt enkelt skaffa hem dem. Och visst är tanken på svampar som springer runt och gömmer sig mycket roligare än att de snällt står och väntar i gläntan? Som sagt, man har så roligt man gör sig.

Vi kom aldrig iväg till kontoret igår, mannen behövde vila och ladda för kommande promotion-resa. Jag vill tro att det var ett bra beslut att stanna hemma och ta det lugnt. Nåja, kvällen slutade med magdans, så det blev svettigt ändå. Konstaterar att jag behöver öva rejält för att kunna skaka rumpa lika bra som axlarna. Någon Shakira kommer jag aldrig bli...

Här kan jag inte sitta och skriva längre. Marinaden ska tråcklas, salladen blandas och såser röras ihop. Ha en fin söndag och le(v) väl!