Powered By Blogger

söndag 29 januari 2017

Kandidaten.

Idag ska jag göra ingentingen igen. Mannen laddar slökokar'n med allt en gulasch ska innehålla, så jag ska inte ens laga mat. Det gjorde jag däremot igår. Köttet blev tyvärr aldrig så mört som jag ville, men "Oxkött i röd sås" smakade gott ändå. Vi satsade på orientaliskt tema och började med snabbgravad lax i japansk soya.

Till laxen serverades Nottage Hill.

Den var riktigt god! Alla varianterna vi hittills gjort är suveräna och rekommenderas varmt! Den enda vi inte gjort än är apelsinkryddningen, men den ska också provas. Här hittar du tillvägagångssättet och de olika smaksättningarna. Enkelt och så gott!

Till efterrätt blev det en fruktsallad med mango, blodapelsin och granatäpple, samt blodgrape-sorbet. Friskt och gott med ett glas Chateau la Varière till. Det är lite svårt att välja viner till asiatisk mat, men personalen på Systembolaget är så himla duktiga och det är ju för väl att de finns där när man blir osäker. Speciellt med tanke på vilka gästerna var...

I ärlighetens namn var det bara vinet till laxen som vi var osäkra på, till grytan hade jag redan klurat ut att Prohibition skulle vara utmärkt. Dessertvinet var i och för sig en chansning, men den gick hem och det är ju kul att vår dryckesexpert till vän faktiskt inte provat just det tidigare.

Vi hade glädjen att få besök av min svärdotter igår också. Hon och hennes syster hade varit i Falkenberg där systerns bowlingteam vann stort över ett annat lag. Större delen av familjen Hermansson är eller har varit elitspelare och är välkända i dessa sammanhang. Det blev en kort visit, men det är bättre än ingen alls.

Det är så trist att min son och hans fästmö bor så långt bort, det är svårt att hitta tillfällen att hälsa på. Skiftarbete och helgjobb gör det ännu svårare, såklart. Förhoppningsvis får vi alla semester i sommar åtminstone, och då borde det gå att träffas och umgås några dagar i alla fall.

Mannen fyller år om ett par dagar och planen var att åka till Bovall då, men vi får se hur det blir med det eftersom Mayzan inte är i form. Vi får ringa veterinären i morgon bitti och kolla upp den där bulan på magen. Det känns inte okej att utsätta henne för en biltur om hon inte är helt frisk. Det brukar inte vara populärt, även om vi har infört pensionärskörning då vi insåg att höga varvtal påverkar hur de mår under färden.

Det blir en lugn och stillsam söndag med korsord och bokläsning. Jaja, lite tvätt också om sanningen ska fram. Tidig läggdags ska det också bli, eftersom mannen ska på kandidatundersökning imorgon (och jag har ett kampanjbyte att ta hand om tillsammans med chefen). Jag tycker det är mycket positivt att det blir en grundlig genomgång av mannen och hans andnings- och snarkbesvär.

Ingen av oss sover särskilt bra och mannen är påverkad av sömnapnén. Ibland blir det nästan slagsmål i sängen när jag försöker få honom att andas. Jag förstår att han blir irriterad av att jag möblerar om hans armar, kuddar och huvud. Då gäller det att snabbt retirera när armarna går som väderkvarnsvingar. Själv hade jag blivit vansinnig om någon petade på mig när jag sover.

Han är med andra ord inte lättväckt, det går inte att tala honom tillrätta precis. Inte förrän jag tar till brösttonerna och skäller och hur kul är det? Varken att vakna till eller att behöva göra. Jag får svårt att somna om när jag blivit så frustrerad att jag måste skrika. Då är det, relativt sett, enklare att fysiskt ändra ställning på honom och dra sig tillbaka till egen planhalva med öronpropparna på plats.
Visst kan jag flytta in i gästrummet, men jag sover inte bättre där. Därför hoppas jag verkligen att han får adekvat hjälp för det är lika nödvändigt att sova bra som att andas fritt och lätt.

Ha en fortsatt skön söndag och var rädd om dig och din omgivning!














fredag 27 januari 2017

Arga katter...

Nu är det som det ska vara igen. Det har varit lite väl mycket jobb på sistone, men snart är min kollega hemma igen och schemat ser ut som vanligt framöver. Med vilja och envishet kommer man långt. Det kändes väldigt skönt att åka hem igår, även om  det tog lite längre tid än det brukar på grund av ekodukten ,vilken är under uppbyggnad, som riskerade rasa över E6:an.

Jag hade två saker att göra idag. Det ena var att ringa veterinären eftersom Mayzan fått en bula på magen. Inte gravidmage, alltså. Hon var i slagsmål i söndags, men vi såg inga tecken på skador då. I måndags visade hon sig inte på hela dagen och då ringer varningsklockorna. Mannen fick flytta ut halva förrådet för att få tag på henne och fann då ett sår i en av "armhålorna".

Han höll fast och jag rengjorde detta sår som var det enda synliga tecknet på skador. Förutom att hon inte alls var pigg eller rörde sig som hon brukar. Men hon kom trots det upp och lade sig hos oss i sängen, så hon var inte gramse på oss efter den ganska hårdhänta undersökningen. Dagen efter ville hon gå ut som vanligt och då känns det genast lite lugnare.

Sedan upptäckte mannen den lilla bulan och det är inget bra. Katter läker med en förfärande snabbhet och då kan smuts och bakterier bakas in eftersom sår inte läker ihop underifrån på dem. Hon har dock ingen feber och är skuttigare i stegen igen, så vi avvaktar besök på Västra Djursjukhuset då de inte hade någon där idag som kan detta med kirurgi och dränage. Blir det någon försämring åker vi dit akut, såklart.
Skön stil...
Den andra saken var att skaffa mat för dagen och helgens middagar. Vi har bjudit hit goda vänner på lite mat och prat i morgon, vilket ska bli jättetrevligt. Sista-minuten-planering alltså, för det har varit för mycket annat som "stört" min hjärnverksamhet. Nu är menyn klar och det är inget särskilt krävande eller tidsödande, varför jag ska ta det relativt lugnt i morgon också.

Ikväll blir det enklast möjliga mat. Färska räkor och bröd. Jag blandade till en liten sås eller dip när jag laddade kylen med allt gott vi hade med oss hem. Sedan hamnade jag här, medan mannen tog hand om alla de saker som kunderna ringde om under tiden vi var ute. Jag säger det igen för det slår aldrig fel, varenda gång han eller vi åker hemifrån, så börjar mobilen ringa...

Det kan ha varit lugnt hela dagen, men det blir alltid en anstormning när han ger sig ut på ärenden. Så jag brukar fråga om vi ska åka iväg och hitta på något, för att få fart på affärerna. Det är tur att mannen har ett mycket bra minne, för jag har aldrig sett honom skriva upp en enda sak medan jag plockar åt mig det jag skrivit upp på inköpslistan, för att inte glömma något...

Jag önskar jag hade samma minne och sifferminne, framför allt. Det hade underlättat avsevärt på jobbet till exempel. Vissa varunummer sitter, men det hade inte gjort ont med några fler. Det går så mycket snabbare då. Fast nu har vi ju fått handscanner till vår hjälp och det är nog det bästa som hänt på länge! Nu väntar jag bara otåligt på våra arbetskläder och hoppas de är funktionella och passar även "små runda tanter", som en kollega uttryckte det.

Dags att duka fram vår kvällsmat och hålla katterna på benlängds avstånd så vi hinner äta oss mätta innan "På spåret" börjar.



Ha en fin fredag och helg, var rädd om dig och din omgivning också!




måndag 23 januari 2017

Förhållandevis?

Sedan förra lördagen har jag tillbringat 73 timmar på jobbet. Jag är lite trött idag med andra ord. Dessutom är jag lite förkyld, det gör ju inte saken bättre precis. Så länge jag inte har feber eller snorar jobbar jag på. Lite ont i halsen har ingen dött av, tänker jag. Sprayar med ColdZyme och konsumerar halstabletter i parti och minut, det finns ju lättillgängligt...

Mannen har stått för markservicen och det har han gjort med den äran! I fredags fick jag quesilladas för det hade jag önskat mig. Guacamolen ser ut som något helt annat, men den var jättegod!



I lördags blev det grillade kamben, det var också väldigt gott att komma hem till.



Och igår överraskade han mig med att servera asiatisk nudelsallad till kycklingbenen. Det kom inte med på bild, för vi fick hastigt och lustigt besök av en god vän och vi pratade och åt med god aptit. Den gode vännen har nästan fått mig att slutligen prova på en sådan där färdig matkasse. De finns ju i alla möjliga varianter och jag börjar bli lite trött på att planera och införskaffa mat på mina lediga dagar. Det gäller bara att hitta rätt kasse, först...

Idag blir det strömming, för det finns hemma redan. Mitt största problem är att lunchlådorna tagit slut i frysen. Därför blev min lunch på jobbet igår en ganska ledsam historia.



Jag hittade en ensam och överbliven schnitzel i frysen, men inget att ha till. Så jag hällde ner de sista frysta bönorna i lådan. Dessa kokte jag två minuter i micron innan jag la dem med köttbiten på tallrik och körde två minuter till, med en klick smör. Uppvärmd panering är inte alls särskilt aptitlig att äta, så den skalade jag av. Torrt och tråkigt var det, men jag klarade mig fram till att middagen serverades här hemma trots allt.

Jag får göra extra mycket potatismos till strömmingen idag, så kan mannen och jag dela på hjortgrytan som finns i frysen till lunch i morgon, för jag känner verkligen inte för att åka till affären. Helst av allt skulle jag bara vilja läsa och sova, men vi får se hur det blir med det. Det kan hända att vi, eller jag, måste åka och hämta förnödenheter i alla fall.

Mannen får ju stå för matlagningen tre dagar till och det är så märkligt, varenda gång han är på väg att åka iväg till affären, så ringer det kunder och behöver hjälp. Jag tycker själv inte om att stångas med stressiga människor och deras trötta och hungriga barn på kvällen, därför försöker jag ordna det så att mannen också slipper det. Jag tror det kallas teamwork och omtanke.

Jag har pratat med två mycket goda vänner i telefon idag. Det var alldeles för länge sen sist och jag blev i ena fallet bedrövad över den brist på omtanke i hennes förhållande som beskrevs. När det gnisslar i förhållandet och alla försök till kommunikation om vad som känns fel bemöts med tystnad, suckar eller besvaras med att man är tjatig och elak, då är det galet.

Att undanhålla saker för sin partner är inte sunt och det leder bara till bristande tillit och respekt. Att inte dela med sig av det man har är inte snällt eller kärleksfullt. Att säga att man har ändrat sig, men aldrig gör något som bevisar det, är ingen förändring. Det krävs ett ändrat beteende under en reparationsfas för att tilliten ska kunna återuppbyggas till något hållbart igen.

Snålhet, oavsett om det handlar om omtanke, pengar eller känslor, skadar förhållandet. En blomma som överlämnas utan äkta omtanke eller kärlek är bortkastade pengar och känns närmast som ett hån för mottagaren. Omtanke är att göra något för eller åt en annan människa, det behöver inte kosta pengar, men kanske lite tankemöda ibland.

Mannen sänker volymen på musiken han spelar när jag kommer hem och är helt "surrig" i huvudet efter jobbet. Han har tänt levande ljus i hallen och på köksbordet, dukat fint och har lagt sin kärlek i maten som nästan alltid är färdig att serveras när jag bytt om. Han möter mig oftast redan i dörren och säger "Välkommen hem, älskling, jag har saknat dig".

Vi, mannen och jag, är bra på att ta hand om varandra, och det kostar inte mer än det smakar. Den som inte förstått att det är roligare att ge än att få, har stora problem. Dels med sig själv och givetvis med med andra. På sikt kommer förhållandet att bli lidande för att partnern ledsnar på att aldrig få uppskattning och omtanke tillbaka. Hur det slutar är inte så svårt att lista ut...

I dagens samhälle med alla sociala medier kan man lätt ledas att tro att det finns omtanke mellan par om man utgår från statusar på Facebook eller bilder på någons partner som läggs upp på Instagram med rosafärgat skimmer och hjärtan. När separationen är ett faktum tror vi att det är den "omtänksamma" bilduppläggaren och hjärt-ströande partnern som blir lämnad av en känslokall individ, eller hur?

Man ska inte tro så mycket eller ha förutfattade meningar om folk. Allt är inte som det verkar, det finns så mycket elände bakom många lyckliga fasader, men vem delar med sig av det?

Nu är jag hungrig efter denna utläggning, så jag drar mig ut till köket för att förbereda en kärleksfullt tillagad middag till min man och mig själv.

Var rädd om dig och din partner om du har en och du som inte har det, var rädd om din omgivning. Var generös med komplimanger, leenden och dig själv, det kan göra stor skillnad för en medmänniska!












onsdag 18 januari 2017

Mesig ost.

Jag tog sovmorgon idag, det behövde jag. Mannen kom med kaffe och tidning när klockan var tio, då var det dags att vakna och få något gjort. Efter att jag läst tidningen ordentligt (nåja) och löst dagens sudoku förstås. Gjorde mackor till oss och skrev lista på all mat jag skulle hämta.



Det blev en storhandling så att det finns grejer hemma för de närmaste fyra dagarna och lite till. Kolja till minst 6 portioner, varav fyra lagas idag. Strömming, eller sillflundra då, till två middagar minst, 1 kg blandfärs, 1 kg kycklingben och dessutom kamben. Förutom gula ärtor, (vilket vi redan hade hemma, hoppsan) bönor, linser och grönsaker av olika slag.

Mesost?
Och en ost som ska få stå och gotta till sig i skafferiet till midsommar. Jag är ganska nöjd med dagen såhär långt. Tvättmaskinen jobbar på och jag funderar på huruvida jag ska ha både musslor och räkor i fiskgratängen. Lika bra att ha extra allt, det är ju ändå lillelördag och ska jobba torsdag-söndag. Det faller på mannens lott att laga mat alla dagar utom på måndag, då är jag ledig.

Av elva dagar är jag med andra ord ledig två. Så illa brukar det ju verkligen inte vara, men nu är det mycket sjukdom och vabbande på jobbet, och då ställer man upp. Min teknikerkollega är bortrest, annars hade säkert hon också ställt upp, för det är så man gör. Det är typiskt för branschen generellt och specifikt för vår åldersgrupp. På gott och ont, givetvis...

I morgon ska mannen iväg och träffa folk i hans bransch. Det är ju mässa i den stora grannstaden och då gäller det att passa på och träffas för lite skvaller och annat matnyttigt, över en öl eller tre. Nog för att jag gärna hade följt med, men det är nog lika bra jag jobbar, jag lär få höra godbitarna efteråt ändå. Under tiden får jag värma andra godbitar i mikron och ha det gott i mitt eget sällskap.

Och katternas, såklart. Mayzan har börjat konstra med maten. Ena dagen smakar det fint och hon glufsar i sig, nästa gång tittar hon förnärmat på den som serverar och går ut, eller lägger sig och sover i sängen igen. Hon blir mer och mer högljudd också. Varken hon eller brorsan har varit särskilt pratsamma tidigare, men nu är det annat ljud i skällan. Tror de går i barndom...

De fyller ju 15 år i år, och katter kan faktiskt också bli senila och dementa. Jag är dock förvissad om att ingen av dem är dement, efter att ha läst igenom en hel del relevanta sidor. Men de har ändrat beteende på sistone. Lite tröttare, men samtidigt mycket mer keliga. Compiz får till och med tvätta Mayzan numera, utan att riskera en örfil!

Nu ska jag utfodra dem och börja med vår egen middag. Hoppas du har en fin onsdag och en ännu bättre torsdag, samt ett härligt veckoslut! På återseende!






söndag 15 januari 2017

Söndagsmys.

Idag är det söndag och jag ska göra ingentingen. Sedan förra inlägget har jag jobbat, varit ledig och jobbat. I fredags kom min kära faster på besök med sin man, som också är en kär vän till mannen och mig. Ja, vi är i samma ålder allihop och vi har väldigt trevligt när vi ses, vilket är alldeles för sällan. Vi försöker att råda bot på det, men eftersom de bor på fel sida av landet är det lite knepigt...

Igår jobbade jag alltså och det var ovanligt mycket kunder att hjälpa till rätta. Januari är ju en månad då de flesta lider av pengabrist när julens utsvävningar kommer ikapp och det märks i handeln. Det är en himla lång månad också och inte blir man gladare av att räkningarna väller in som vanligt. Enda glädjeämnet med januari är att det blir ljusare ute. Och att mannen fyller år.



Jag vet inte hur jag ska planera in firandet av honom för jag har inte fått schema för nästa period än. Det är inte lite frustrerande, av många anledningar. Min kollega har semester och då räknar jag med att mitt schema blir helt annorlunda. Nästa vecka jobbar jag till exempel måndag och tisdag. Denna helgen är egentligen min lediga helg, men som sagt jobbade jag igår.

Nästa helg är min ordinarie jobbhelg och den är såklart intakt, men jag vet inte hur det ser ut veckan därpå. Chefen är sent ute med andra ord, vilket inte hör till vanligheterna som tur är. Det är svårt nog att planera för sammankomster, middagar och fester ändå. Vi har till exempel inte haft möjlighet att ge barnbarnen julklapparna än, de och deras mor var ju sjuka under helgerna. Inte för att jag tror att de saknat julklapparna eller blir ledsna för att få dem senare, men i alla fall...

En vän fyllde 50 år igår och vi åkte dit efter jobbet för att gratulera honom. Det var en härlig stämning och många trevliga människor där. Flera gemensamma goda vänner fanns redan på plats och det var bara att knô saj in och mingla runt. God mat och dryck serverades, vilket var tur för jag började bli lite hungrig. Lunchen på jobbet intogs redan kvart i ett nämligen.

Vi åkte hem runt halv tolv, då var jag rejält trött i fötterna och huvudet. Jag säger bara tack och lov för stödstrumpor! Utan dem hade jag varit tvungen att bryskt välta bort någon som hade lagt beslag på en stol. Ljudnivån brukar bli högre och högre under slika kalas och huvudvärken var nära då vi bestämde oss för att åka hem och lägga oss.

Sömnen har inte varit den bästa på sistone, så jag deklarerade sovmorgon. Lång sovmorgon! Jag hämtade kaffe klockan tio, så jag tycker nog att jag lyckades ganska bra. Vi ska titta på "På spåret", det missade vi på grund av besöket, men numera kan man ju se vad man vill, när man vill, det är positivt! Och så ska jag laga mat, förstås. Ribbestek är perfekt söndagsmiddag, tycker jag.



Bilden är från ett annat tillfälle, men du fattar ju hur gott det ska bli sedan med knaprig svåle, mört kött, en god champinjonsås och pressad potatis. Några grönsaker ska det också bli, förstås. Och gelé, om vi har någon kvar. Åh, det ska bli så gott och snålvattnet rinner till allaredan!

Ha en fortsatt fin söndag och en toppenmåndag!


onsdag 11 januari 2017

Blåstast?

Vaknade av blåst och blåsa. Åtgärdade det ena, det andra rår jag inte på. Idag är jag extra glad att jag hämtade mat igår, så vi slipper ge oss ut i detta väder. Jag har bestämt mig för att ta det väldigt lugnt hela dagen. Lösa korsord, blogga, tvätta, laga mat. Maten är enklast möjliga, stekt fläsk och blodpudding, med vitkålssallad förstås.

Igår blev det snabbmat. Fisk är snabbmat, även om det tog en liten stund att strimla grönsakerna som jag fyllde rödtungefiléerna med. Fast under tiden jag gjorde det, puttrade såsen färdigt och potatisen blev nästan klar. 10 minuter i ugnen i 150 grader, sedan med såsen ca 5 minuter i 200 grader.


Jag var helt övertygad om att jag hade en burk musslor hemma, men blev blåst på den konfekten. Därför strimlade jag morot, selleri och purjo att fylla fieerna med. Räkorna skalade jag medan fisken stod i ugnen. Katterna var ute, så jag fick vara ifred och då går det fort! Gott blev det i alla fall och mätta blev vi trots att varken jag eller mannen åt upp båda potatisarna.

När vi är hemma båda två blir det bara två måltider om dagen. När jag inte kan med att ligga i sängen längre brukar jag göra några smörgåsar och sedan äter vi middag tidigare än halv nio/nio, vilket är legio när jag jobbar. Man kan ju göra sig till och fixa lite tjusigare mackor också.


Det blir inget finlir när man ska till jobbet precis. Då är jag som en virvelvind i köket, för att snabbt få i mig någon sorts näring innan jag blåser iväg i min lilla Pärla.

Om inte vinden lägger sig tills i morgon funderar jag på att låna mannens pansarkryssare istället för att fara runt som en vante med min lilla bil. Det finns många fördelar med en liten bil, men ur trafiksäkerhetssynpunkt är en stor att föredra, sedan spelar det ingen roll vad folk säger om bränsleförbrukning och annat.

Jag tycker dock att det låter som om stormen bedarrar, men säker kan man aldrig vara. Vad som inte verkar bedarra är stormen mot vacciner och den påstådda förekomsten av giftigt kvicksilver. Det är som om det blivit en vandringsmyt liknande den om råttan i pizzan. En av mina söner har autism av lindrigare art och har utsatts för alla möjliga prover och tester under utredningen.

Ärftlighet, mutationer och blodprover kollades upp. Ryggmärgsprov drogs också. Inga onormala halter av tungmetaller eller konserveringsmedel hittades. Jag ville förstås gärna ha en förklaring på varför han drabbades när varken hans bror eller syster gjorde det. De har vuxit upp under precis samma förutsättningar och i samma miljö, ätit samma mat, lagad i samma kastruller.

Jag var arg och ledsen och ville ha en syndabock, även om syndabocken var jag själv. Hade jag gjort något fel, hade jag utsatt barnen för något giftigt, hade jag varit sjuk, hade jag i ungdomligt oförstånd betett mig oansvarigt? I så fall ville jag veta på vilket sätt och se till att andra inte gjorde samma misstag. Ganska snart insåg jag dock att det var slumpen som avgjorde hur det blev.

När diagnosen var ställd grät jag i två dagar och tyckte livet var för jävligt och orättvist. Sedan blev jag arg på sättet diagnosen presenterades och därefter blev jag vansinnig för att vi inte fick någon uppföljning. Som tur var har vi alltid haft tur med skolpersonal och rektorer, så det BNK menade aldrig skulle ske, skedde.

Han stavar bättre än sina syskon, tar hand om sin ekonomi helt perfekt och sköter sitt jobb till belåtenhet. Att han har svårt för att "få tummen ur" och städa till exempel, har en skev tidsuppfattning och dålig sömnhygien är typiskt för personer med autism. Han tycker inte om att prata i telefon, speciellt inte med sådana han inte känner. Det gör inte jag heller...

Han tittar inte vem som helst i ögonen och har en hel del "exter" för sig, som verkar jobbiga för oss andra, men troligen är en trygghet för honom. Vissa går över med tiden och ersätts med nya ritualer, andra inte. Några har dock varit besvärande även för honom själv, så där har jag varit tvungen att påpeka beteendet för honom och föreslå hur han kan bryta mönstret, vilket krävt hårt arbete.

Jag är tacksam för att jag fick vaccination mot röda hund i sjätte klass, annars hade min förstfödde son kanske fötts med det eller fått allvarliga hjärn- eller hjärtskador. Och jag tycker det är lysande att man kan vaccinera samtidigt mot de tre sjukdomarna (MPR), vilka kan orsaka de allvarligaste och irreversibla följdsjukdomarna, sedan lång tid tillbaka och slippa sticka barnen många gånger.

Om det vore så att tungmetaller och aluminium orsakade autism är det förvånande förekomsten inte minskar, eftersom folk äter mindre mängd fet fisk nu, kastrullerna är sedan länge utbytta i de flesta hem och miljötänkandet generellt har gjort att våra hem, leksaker, kläder och annat inte längre innehåller gifter i samma utsträckning som förr.

Jag har under tiden detta inlägg skrevs tittat på sidor som jag anser tillförlitliga och jag står fast i min övertygelse om att sonens autism är en slump och att jag inte blivit blåst av myndigheterna under alla dessa år sedan han fick sin diagnos. De enda som jag känner mig lurad av är BNK, som tappade bort oss på vägen. Det hade varit otroligt tillfredsställande att få ryta: Ni hade fel!

Ha en fortsatt fin onsdag och en härlig torsdag! Själv ska jag jobba, ingen storm stoppar mig!








måndag 9 januari 2017

Diplomerad.

Nej, jag har inte lagt ner bloggen, jag har bara jobbat och grejat med annat. Det är ingen måtta på hur mycket annat jag har att göra. Hjälpa sonen att på distans få ett PS4 att fungera hemma hos sonen, till exempel. Jag som aldrig ens har spelat något annat än Streetfighter och Sonic. Vi får se om mina ansträngningar hjälpte. Jag hittade i alla fall användarhandboken på nätet och är redo...

Igår skrev jag upp fyra saker jag skulle stryka från listan idag. Jag är trött efter helgens jobb och då blir jag ostrukturerad och lat. På listan stod det: Sök jobb. Rapportera till A-kassa. Kompetenskollen. Ring P. Jodå, jag har gjort allt och tagit fyra diplom på Kompetenskollen dessutom. Jag har slarvat med att uppdatera mig där, nu är jag dock nästan ikapp.

Jag är nämligen av den meningen att jobb ska ske på arbetsplatsen, men det är inte ledningen. Okej då. Om mannen jobbar hemma kan väl jag också göra det, men det är inte rätt. Det är ungefär lika dumt som att jag själv inte får bestämma över mina sparade semesterdagar. Jag har bett om att få ut sju gamla dagar i pengar för att jag inte hinner ta ut dem i ledighet.

Men se, det går inte! Särskilt inte slutet av året. Hur länge är det "början av året" då? Tills i juni? Och inte ens då får jag ut dem utan att blanda in min chef? Vad är det för överförmynderi? "Semesterdagar är i första hand avsedda för rekreation", jaha? Med mitt schema och arbetsgivarens policy att endast tillåta tre veckors sammanhängande semester blir det svårt att bli av med sparade dagar.

Visst kan jag ta några semesterdagar här och var i samband med andra lediga dagar, men varför då? Jag har ju redan många lediga dagar i rad, har långhelg varannan vecka när allt är som "vanligt" och oftast tre lediga veckodagar i rad efter arbetad helg. Mannen kan inte ta ut någon semester alls, så det blir ju rent ut sagt skittråkigt att ha semester av "rekreationsskäl" för att bli av med dagarna.

Då vill jag hellre ha pengarna att göra något roligt för. Jag ska göra ett nytt försök att få ut dem. Jobbar man bara 30 timmar i veckan behövs inte lika många rekreationsdagar som om man hade jobbat heltid, eller hur? Det är första gången jag råkat ut för denna inställning hos en arbetsgivare, de är ju vanligtvis glada över att ha sin personal på plats och inte ställer till det med schemaändringar...

Sådär, nu har jag talat om hur duktig jag varit och klagat färdigt för idag. Nu ska jag skryta över mannen. Hela helgen har jag serverats fantastiskt god mat efter jobbet. I fredags blev det entrecôte med potatisgratäng, i lördags fick jag lax med pressad potatis och en gudomlig citronsås. Igår blev det en löjligt god mongolisk gryta.

 800 g högrev strimlas och läggs i påse med ½ dl maizena och skakas om för att sedan läggas i pottan, utan påse då.
2 msk olivolja i botten på pottan
3-4 vitlöksklyftor, pressade
1½ dl (liten flaska) kinsesisk soja
2 dl vatten
2 dl rörsocker (strö)
3-4 finstrimlade morötter
2 tsk färskriven ingefära

Vi pratar om att ha 50/50 japansk/kinesisk soja nästa gång. Kanske slänga ner lite ingefära till mot slutet också. Low 4-5 timmar. 

Om jag inte vetat bättre hade jag trott att han hämtat maten på en bättre kinarestaurang, men det var han själv och slökokar'n som gjorde grovjobbet. Skaffa en Crock pot om du inte redan gjort det!

Middagen idag blev inte lika mondän, men det är ju måndag och vardag. Dessutom hann klockan bli så mycket och det var mörkt och blött ute, varför jag inte alls hade lust att åka och handla. Alltså fick jag rota igenom frys och kyl efter något snabbt och lättlagat och skrida till verket. Resultatet blev en pytt med pasta, kalkonkassler och en massa ost bland annat.



Vi slog nog rekord idag, genom att äta redan halv sex. Jag var visst hungrigare än jag trodde, men studier och andra påfrestningar på de grå cellerna kan ha den biverkningen har jag märkt.

Således får jag ta nya tag i morgon och åka till affären i god tid innan jag tar itu med resten av mina utbildningar. Sedan ska jag bara lata mig ända till torsdag. Eller ja, tvätten och städningen får jag väl ta hand om förstås.

Ha en skön kväll och en härlig tisdag!


onsdag 4 januari 2017

Pappersmassa.

Jag får erkänna att det var väldigt trögt att ta sig ur sängen idag. Visste vad som väntade mig och det är sannerligen inte en favoritsyssla, varför jag (framgångsrikt?) skjutit det på framtiden. Men nu är jag ikapp med bokföringen, igen, och har lovat mig själv att sluta prokrastinera, i alla fall just detta. Mannen blir så mycket lugnare till sinnet då...

Nu är det bara själva bokslutet som ska skickas iväg, hur det nu ska gå till, men det löser sig! På något sätt ska man ju kunna använda själva bokföringsunderlaget och/eller banktransaktionerna. I annat fall får vi skicka hela pärmen med papper och kvitton. Jojo, det "papperslösa samhället" som skulle underlätta så mycket, men det genererar mer papper än någonsin förr, tycker jag.

Inte sällan får jag en känsla av att det blir ett dubbelarbete, för enkla saker. På mitt jobb, till exempel. Man rapporterar på nätet, men måste likväl skriva ut rapporten och spara i månader och dessutom faxa den. Herregud, så omodernt! Jag raljerar givetvis, det är fortfarande ganska effektivt att faxa iväg vissa saker, men jag tycker ändå att systemet skapar fler arbetsmoment än det sparar tid.

Nåväl, när pappersarbetet var avklarat fick jag ta itu med nästa uppskjutna syssla, nämligen den att skaffa mat. Fast då tyckte jag att mannen kunde följa med och få bestämma lite. Klockan hade ju hunnit bli relativt mycket och åtminstone min mage kurrade högt, så något snabblagat fick det bli. Vi enades om kyckling.



I morgon blir det lutfisk, för den reas ut och oavsett det så är det ju så gott! Vi hittade så goda potatisar när vi besökte Ica Focus före nyår, förresten. Apache heter de och är så vackra också!

Apache!

De finns på tallriken med kyckling för övrigt. Jag försökte få mannen att hitta någon helgmat när jag jobbar, för att han skulle slippa åka till affären igen, men han avböjde. Inte så konstigt egentligen, för det fanns inte mycket roligt i diskarna på Willy's denna veckan. Inget speciellt kul stod att finna i reklamen för de andra butikerna heller, så det gäller att leta noga för att hitta något inspirerande.

Nu blir det film och en stunds fullständig avslappning efter dagens sifferövningar. Ännu en anledning att bokföra oftare, då konteringen borde gå snabbare när man slipper använda lathunden för att man inte litar på sitt minne. Lathunden som vår kära vän så snällt skrev ut till mig, alltså. Återigen, papperslöst samhälle, pyttsan! Å andra sidan, böcker kommer jag alltid att vilja bläddra i...

Ha en skön kväll och en underbar torsdag!







tisdag 3 januari 2017

Nyårslöfte?

Idag är jag ledig igen och det känns fint! Mitt basschema är som det ska och det underlättar planeringen av vardagen. Fast det hindrade ju inte att det blev övertid igår i och för sig. Två timmar extra är vanligtvis inte något problem för mig, men när dagen börjar med kampanjbyte klockan åtta och man är på språng i tolv timmar, då är gränsen nära.

Om jag inte hade varit ledig dagen efter hade jag inte gått med på det, för jag har, hör och häpna, ont i ryggen. Jag vet inte varför, men jag har antagligen ovetande gjort något dumt och sträckt mig. Kände av det redan i söndags, och det blev inte bättre av allt bärande igår precis. Tur att det finns Ormsalva och naproxen, det tar udden av det värsta.

Mannen serverade leversauté igår. Han envisas med att säga så, det låter lite godare än -stuvning, antar jag. Oavsett vad det kallas är det en av mina favoriträtter. Kladdigt och lite omständligt att förbereda, men ack så gott! Dessutom är det ofta bra pris på lever så jag brukar satsa på de större bitarna för det är bra lunchlådemat också.

När vi hade ätit letade jag efter kul erbjudanden i annonsbladen från Ica, Willy's och Coop, men blev ganska besviken och gav upp försöket att planera veckans meny. Frågade mannen vad han var sugen på, men han var antagligen för mätt för att vara behjälplig i den frågan. Lite logiskt hade det varit att ha skinka eller liknande idag. Från tunga i söndags, lever igår, borde det bli rumpstek, eller hur?

Men det blir det inte. Det blir skaldjurspasta, för det har varit lite för dåligt med fisk och skaldjur på sistone, om man bortser från julsillen. Eftersom det redan fanns i frysen har jag sluppit ge mig ut i regnet också. Fast jag tror att vi kanske ger oss ut och hämtar lite annat för i morgon ändå.

Återanvänd bild, det blir något liknande idag. 

Jag är fortfarande upprörd över folk som skjuter raketer och sådant i tid och otid, för djurens skull. Och vad är det för fel på dem som siktar mot folksamlingar, barnvagnar och annat? Är de verkligen så dumma i huvudet att de inte begriper hur farliga raketer är? Antagligen. Jag önskar nästan att någon av dem själv blev träffad, då skulle de nog inse att man bör handskas varsamt med dem.

Mayzan var ute och rastade sig mitt på dagen på nyårsafton när ett eller flera stolpskott smällde av ett antal kraftiga raketer sporadiskt under hela eftermiddagen och kvällen så att hon inte vågade sig fram. Mannen var jätteorolig och kunde knappt njuta av nyårssupén. Självklart var även jag orolig, men var mer övertygad över att hon hittat ett bra och säkert gömställe.

Compiz gömde sig under trappan och kom inte ut, inte ens för att äta mat. Då är han vettskrämd! När den katten inte kommer fram till vare sig vår middag eller till rasslet av kattgodisburken, då är det riktigt illa. Jag önskar att raketmarodörerna hade sett hur våra husdjur påverkas, då kanske de hade kunnat hålla sig till midnatt, åtminstone.

Och varför bränner man av raketer mitt på dagen, när man går miste om färgerna och mönstren? Ingen valuta för pengarna där inte! Jag anser att man borde få ansöka om tillstånd för fyrverkerier under andra tider än 12-slaget på nyårsafton och låt oss säga 21 på påskafton. Straffet för otillåtet fyrverkeri borde vara att med ögonbindel sitta på ett militärt skjutfält under övning i två dygn, utan mat eller vatten, förutom två veckors tjänstgöring på hund- och kattpensionat och dryga böter.

Vi som har husdjur kan undvika att rasta hundarna och släppa ut katter som är vana vid att få röra sig utomhus dagligen, om regler fanns för var, när och hur fyrverkerierna får användas. Du kanske har invändningar mot ett förbud, för att man ska ju kunna få fira döva faster Märta, som fyller 90 år och älskar raketer, med ett hejdundrande fyrverkeri på hennes födelsedag?

Det tycker jag också att man ska få göra, med tillstånd förstås och att man förvarnar sina grannar. Jag tror ju inte att vårt bostadsområde på något sätt är unikt med sin FB-sida "Händer det något i Eklanda?", det lär finnas i flera områden. Man kan kan sätta upp lappar i skolan, butiken, vid fotbollsplanen och vårdcentralen med information om hur man tänkt sig det hela. På det viset kan flera få ta del av spektaklet och delad glädje är ju som bekant dubbel. Djurägarna kan anpassa rastning av sina hundar, behandla med lugnande medel och instängning av obstinata katter i god tid innan det brakar loss, på utsatt tid.


Trygga och lugna katter, så har det inte sett ut under nyårshelgen!


Är det omöjligt tro? Inget är omöjligt, om bara viljan finns. Respekt och hänsyn till både två- och fyrbenta varelser kostar så lite i ansträngning, men ger så ofantligt mycket tillbaka. Låt oss bli bättre människor, snällare mot varandra och djuren med start i år 2017! Det är väl det bästa nyårslöftet någonsin och borde vara det lättaste att hålla, tycker du inte?

Ha en fortsatt fin tisdag och en härlig onsdag!




söndag 1 januari 2017

Filmhjältar.

Så skönt att vakna utan ont i håret. Även om det blev sent igår, eftersom vi valde att se en film efter att fyrverkerierna ebbat ut, så vaknade jag alldeles av mig själv halv tio idag. Vi blev bara tre till middagen, sonen valde att stanna hemma, men svärmor kom ju i alla fall!



Till förrätt blev det en liten sallad med blodapelsin och lite annat nyttigt, samt kammusslor vilka låg i stekpannan när bilden togs. Till detta drack vi Leth Duett, vilket funkar till mycket och är prisvärt. När vi smält denna lilla rätt, var det dags att färdigställa varmrätten. Hasselbackspotatisen var färdig liksom såsen, så det var bara att se till att ankbrösten blev tillagade. 



Jag vet inte säkert, men inbillar mig att svärmor kanske inte uppskattar lika rött kött som mannen och jag, därför fick det bli rosa. Gott var det hur som helst och apelsinsåsen blev jag mycket nöjd med. Nu har jag gjort sådan två gånger, på två olika sätt och nästa gång kommer den blir makalös...

Idag startade vi dagen med ägg, bacon och falukorv. Sedan har vi tittat på film, för det hör nyårsdagen till, tycker jag.Inte Ivanhoe, för han är dum i huvudet och inte har han haft vett på att bättra sig under alla år jag har gett honom chansen att välja Rebecka framför den fjolliga Rowena. 

"Ant-Man" var ett mycket bättre val och "Den sista actionhjälten" var ju passande med tanke på klanten Ivanhoe. Om du inte vet vad jag menar, titta på den. Också. Dessutom är Schwarzeneggeregger helt lysande och driver med hela actiongenren på ett helt underbart sätt. Nu får det inte bli fler filmer idag, för jag ska upp tidigt och jobbar 8-20 i morgon. 

Eller en väl vald, inte för lång film, kanske? Jag får se över arbetskläderna och ladda rockfickorna med alla arbetsverktyg redan ikväll, för i morgon är jag för trött. Jag har långledigt sedan igen, så det är ingen ko på isen. Då blir det bokföring och promenader med mannen. Nota bene, inga nyårslöften, bara en gemensam vilja att få lite mer ork både fysiskt och psykiskt. 

Mat behövs för att orka med alla måsten, givetvis. Idag blev det rimmad oxtunga med potatismos, ingen pizza här inte! I morgon ska mannen göra leverstuvning, sedan får vi se vilka erbjudanden jag hittar och vilka maträtter som hamnar på vår matlista. Lite kylskåpstömning får det nog också bli, jag tycker ju inte om att slänga mat som du vet.  

Rejäl husmanskost till filmen!
Ha en fortsatt fin kväll, god fortsättning på det nya året, en god natt och en härlig måndag!