Snålvarg?

Nu är jag tillbaka. Vilka dagar jag haft och vilka människor jag mött! Allt ifrån tanten som bara ska tittas till och ha en pratstund, till en som behöver hjälp med städningen och den som behöver hjälp med allt, precis allt. Vissa är dementa, vilket kan bli både roligt och besvärligt, medan andra är helt klara i huvudet, vilket också kan ha sina för- och nackdelar.

Åldringarna har sina sätt och personligheter, precis som deras vårdare, därför blir varenda möte intressant. Jag har gått bredvid tre olika handledare under dessa tre dagar och ingen var den andra lik. Fast om man ska vara riktigt ärlig var det en som var mer olik än de andra, men det är ingen nackdel eftersom jag såg glädjen hos en farbror för att det var just hon som kom.

Det som hade kunnat göras i första vändan fick vänta till nästa tur, bara för att det var hon som skulle komma tillbaka, annars hade det kvittat för honom. Ja, där ser man. Hos en annan var ett barnbarn på plats och skulle ha hjälp med något, så i gengäld ville hon hjälpa sin mormor/farmor, varpå vi kunde åka vidare. Spännande och omväxlande arbete är det i hemtjänsten.

Ska jag stanna där då, var ju frågan? Ja, för tillfället i alla fall. På frågan om jag vill ha mer introduktion är svaret också ja. Så jag får två dagar till när vi har flyttat klart och gjort slut med Eklanda. Dessutom bad jag om att få läkemedelsdelegering, och passande nog var den kursen just den vecka som jag ansåg vara lämplig för dyka upp igen...

Schemaplaneraren blev lycklig över beskedet för hon sa: "Jag har helgpass för dig samma vecka". Jahopp. Ingen rast, ingen ro. När ska vi då få ordning på vårt nya hem? sa jag till mannen när vi slapp prata i telefon igår kväll, äntligen. Tja, sa han, jag ska nog också jobba den veckan. Det låter som om han inte redan gör det, men detta var hos en kompis som ska ta semester och åka bort.

Eftersökta på arbetsmarknaden redan innan vi flyttat, det är väl inte så illa pinkat? Dessutom verkar det som att mannen har fått napp i pickup-frågan. Jag tror att den lille han fick i julklapp funkade som amulett. Vi har varit hos en revisor idag för att få hjälp med företagsekonomin och bättre kunskaper i bokföring. Det känns som om saker och ting faller på plats, sakta men säkert.

Vi ska beställa sängar, nu när vi har provlegat olika madrasser och bestämt oss. Färg och gavel var vi rörande överens om från början, någon som blev förvånad? Nej, jag trodde väl inte det heller. Soffgrupp har vi däremot inte kommit någon vart med än, inte för att vi är oense eller så, bara för att vi inte haft tid att tänka på det.

Jag har packat, provjobbat och är helt slut i kroppen och knoppen. Mannen har jobbat, ordnat med fiber, parabol, sagt upp avtal, tecknat nya avtal och sådana saker och är slut i ryggen. Jag fattar inte varför det inte går över, men riskudden jag tog med från Bovall gjorde lite gott i natt, tror han. Det har åtminstone inte gjort så förfärligt ont idag, tack och lov...

Varför sitter jag här och skriver när vi har så mycket att göra och hinna med, tänker du kanske? Dels för att jag behöver det, dels för att det på grund av glömska ännu inte har fyllts på med kartonger. Det finns alltså tre kvar och dem hinner jag fylla i morgon innan de nya anländer. Så jag håller mig lugn och har bara tvättat och lagat mat idag.

Lagat och lagat, köttbullarna var färdiga och därför behövdes bara lite grädde, buljongtärning, sherry (förstås), lingon och sist men inte minst, ansjovisspaet som jag sparade från frukosten:

Det fanns inget ätbart bröd, således blev det knäckebröd som underlag. Jag försöker tömma både skafferi, frys och kyl så gott jag kan innan flytten, det är så svårt att packa och flytta mat, tycker jag. Lite färskvaror fick vi dock hämta hem idag. Grönsaker blev det inte så mycket av när jag var hemma och provjobbade. Samma mat tre dagar i rad, skapat av det som fanns i förråden där.

Pasta, ett paket ärtor, ett paket bacon och riven ost. Från det att jag tankade pansarkryssar'n i söndags kväll har jag inte gjort av med en enda krona förrän idag, det tycker jag är bra. Kajsa-Ann Warg, det är jag det!

I morgon kommer en gammal kursare och vän på fika, det ska bli trevligt! Alltför sällan får vi ihop det, och nu blir det förmodligen ännu mer sällan, men sådant är livet. Å andra sidan flyttar jag närmare andra kursare, eller snarare hamnar mitt emellan. Måhända kommer mitt hem att återigen bli samlingsplats för oss allesammans? Inget är omöjligt, inte hos oss...

Ha det gott och var rädd om dig!

Ozon, tack!

Vad har hänt sedan sist? Inte en aning, faktiskt! Jo, vi åkte ju med svärmor hem till mina trakter och visade upp dem från sin allra bästa sida. Det blev en heldag och vi hade så mycket att fundera på, att alla mest satt i egna tankar på hemvägen. Mannen och jag har fått mandat att välja mäklare även för svärmors del, men det är inte helt lätt. Vi står som åsnan mellan två hötappar nu.

Jag har tvättat en massa tvätt och bytt lakan i sängarna, skördat tomater och chili, lagat mat och läst ut Conn Igguldens trilogi om Genghis Khan. Rekommenderar varmt denne författare som förvisso skriver fiktion, men faktabaserad sådan. Det bästa är nästan efterorden, där han förklarar varför han förlagt vissa händelser på "fel" plats eller tidsförskjutit dem. Som om jag hade en aning om vad som var rätt och riktigt, liksom? Men det tyder på grundlig research och det gillar jag!

Mannen har börjat tvätta huset utvändigt, det ser ut som nytt och kommer göra sig fint på bilderna när det är dags att lägga ut annonsen. Tanken var att rensa i trädgården också idag, men sen kom regnet. Dock ännu ingen åska, vilket jag hade välkomnat. Det rensar upp luften så skönt och hade kanske rensat ur hjärnorna på oss så att vi blir lite mer fokuserade...

Jag har några lediga dagar kvar innan jag börjar jobba igen på onsdag, det känns skönt! Jag ska hinna gå till VC och lämna prover, vilket jag lovade för tre veckor sedan. Gör jag inte det skriver inte doktor Safari ut några itererade recept till mig. Ska bli intressant att se om jag fått någon tid till astma-/kolsköterskan i år. Det fick jag inte förra året, fast det också var ett måste, från deras sida.

Jag vet exakt hur jag håller min astma på mattan, varför jag tycker det är slöseri med min och deras tid, det finns de som sannerligen behöver bättre teknik, stöd och råd än jag. Jag kanske är lättbehandlad, vad vet jag? Tyvärr möter jag ofta kunder som flåsar som blåsbälgar för att de blivit förkylda och ingen har talat om för dem att dubbla dosen så fort det börjar killa i halsen...

Den lille är inte pandalus borealis, i alla fall!

Igår gjorde jag en fisk- och skaldjursoppa och när jag skalade räkorna hittade jag ett annorlunda exemplar. Jag vill inte diskriminera någon, så den åkte ner i fondkoket den också. Vi hade några småbitar av havskatt, torsk och rödtunga i frysen, det passade ju alldeles utmärkt att ha i soppan.
Såhär såg resultatet ut:

Frystömning... 

I torsdags åt vi riktig fläskkotlett från Kustcharken. Vi kunde ju inte åka förbi den utan att visa mamma Siv och går man in där, går det inte att lämna butiken tomhänt.

Rensade rejält i potatislådan i kylen och fick ihop tillräckligt för att kunna servera pressad potatis till, eftersom den suger upp såsen så väldigt bra.

Idag blir det grillade rester. Vädret är väldigt växlande, därför litar jag inte på att det inte ösregnar när det blir dags att laga och äta mat. Dessutom är det är aldrig fel att tömma frysen då och då. Till kambenen kommer det serveras färsk majs, bulgur- eller quinoaröra med edamamebönor och en kall cf-sås med egen chili, schalottenlök och vad jag kan nu kan hitta på mer.

I morgon kommer min kära vän och namne på middag med sin sambo. Det ska bli riktigt roligt, då det var länge sedan vi sågs. Vad det blir att äta då vill jag inte avslöja, ifall hon läser detta inlägg. Jag ska fundera lite till innan jag bestämmer mig slutgiltigt i vilket fall som helst...

Ha en härlig lördag och en strålande söndag!

Zombie.

Nu är det långledigt, tack och lov. Jag är väldigt trött och behöver vila. Mannen bad om väckning för att komma i tid till Västra Djursjukhuset med Mayzan i morse, men tyckte att jag skulle somna om. Vilket jag gjorde. Sedan fick jag kaffe och tidning serverat vid sängen. Har inte hunnit läsa Två Dagar sedan den kom i lördags, men nu är jag ikapp.

Mayzan fick sina stygn borttagna, men tratten får sitta kvar ytterligare några dagar, till hennes stora förtret förstås. Hon vill ju gå ut och inspektera ägorna, tvätta sig ordentligt och inte vara beroende av sina slavar för att klia öronen. Faktum är att det behövs inte så mycket väckarklocka i den här familjen just nu, man vaknar effektivt av ljudet av klor mot dumstruten.

För övrigt är det zombiestil här hemma, mannen somnade på sängen efter veterinärbesöket och jag satte på mig morgonrocken och satte mig här i min fåtölj. Jag vet varken ut eller in, vad som är bäst att börja med, hur det ska göras eller vart det bär. Nå, det är ingen brådska med något, det får ge sig under dagen...

Mat ska det väl bli, såklart. Dock har jag ingen som helst aning om vad. Däremot har mannen lagat mat även de senaste dagarna. I tisdags återvann han en färdig fläskstek ur frysen och skapade en helt ny rätt av den. Han lade skivorna i en ugnsform och gjorde en sås med champinjoner, vitlök, sherry och lite annat och hällde över steken och gratinerade med riven parmesan. Jättegott!

I onsdags blev det blodpudding och stekt fläsk, men det vet ju alla hur det ser ut. Jag gjorde en vitkålssallad med blodapelsin till mig, mannen vill hellre ha lingon.
Igår laddade han slökokar'n med en lätt frysskadad flintastek, nedskuren till grytbitar, och rotsaker av olika slag. Såsen blev suveränt god!

Eftersom det är fredag borde det bli fisk, men som sagt, det får tiden, lusten och orken utvisa...

Jag borde duscha och klä på mig, till att börja med. Att åka till affären i morgonrock och den "frisyr" jag ståtar med nu är inget man gör, även om jag många gånger sett folk i pyjamasbyxor på Ica. Det finns gränser för hur "ledigt" man klär sig ute bland folk, tycker i alla fall jag.

Jag måste boka en tid för klippning, när det går åt väldigt mycket hårspray för att resa upp håret varje dag. Visserligen använder jag bara Apolivas och den är extremt prisvärd, men ändå. Lite färg på ögonfransar och -bryn ska jag faktiskt kosta på mig också på samma gång. Vad som helst som får mig att se piggare ut än jag känner mig är en investering känner jag.

Nu ska jag lyfta på rumpan och släpa mig upp till duschen...
Ha en fin fredag och helg!

Fack.

Lediga dagen, som jag har längtat! Det har varit ganska livligt på jobbet, fast inte värre än att jag hann med att göra hållbarhetslistan klar med hjälp av kollega M igår. Söndags eftermiddagarna brukar vara relativt lugna. Då verkar det trots allt som att folk har ett hem att vara i. Eller någon annans, kanske. Familjemiddagar är trevliga...

Jag tycker det är väldigt mysigt att komma hem efter jobbet och bli serverad den ena goda middagen efter den andra. Mannen, även kallad ljusmannen av mig, tänder ljus överallt och lagar mat som svamprisotto och salsiccia i fredags till exempel.

Det var sting i den korven kan jag meddela! På lördagen fick jag svampfylld cannelloni med tre sorters ost i gratängsåsen, Gott och mäktigt, tur att det var lite mer kväll än vanligt kvar innan läggdags, om du förstår vad jag menar...

Det kunde ha blivit vegetarisk lördag, men mannen tyckte det behövdes lite finchips till och vem är jag att misstycka? Igår blev det lammkotletter, hasselbackare och god sås, enligt mitt förslag och som vanligt levererar mannen!

Jag inventerade frys och kyl innan jag åkte till affären. Konstaterade att det finns mycket där som kan användas kommande vecka, så jag behövde inte hämta så mycket, vilket plånboken tackar för.

Började dagen med att rapportera till a-kassan, så på torsdag senast kommer ett litet, men högst välkommet bidrag till hushållskassan och räddar helgen. Snart är mina a-kassadagar slut och då får jag välja mellan att säga upp mig och söka jobb på heltid, eller att finna mig i att ha ett deltidsjobb med allt vad det innebär.

Det känns sådär att få detta meddelande sista november:
"Du arbetar på deltid och får arbetslöshetsersättning för din arbetslösa tid. Din rätt till ersättning i kombination med deltidsarbete är begränsad till 75 ersättningsdagar. Din ersättningsperiod omfattar 300,00 ersättningsdagar (450 för den son har barn under 18 år). Hittills har du fått 82,5 ersättningsdagar. Av dessa har 55,5 ersättningsdagar betalats ut för veckor som du har deltidsarbetat När din ersättningsrätt vid deltidsarbetslöshet upphör har du följande alternativ: Du kan fortsätta att arbeta deltid utan arbetslöshetsersättning. Du kan sluta ditt deltidsarbete för vara arbetssökande på heltid till dess att du har förbrukat dina 300/450 ersättningsdagar. Om du slutar ditt arbete med anledning av att dina deltidsdagar är slut blir du inte avstängd från ersättning om din inkomst från deltidsarbetet är lägre än ersättningen från oss. Avstängning är annars den vanliga konsekvensen för den som väljer att sluta ett arbete."

Facket menade på allvar att dessa regler skulle tvinga arbetsgivarna att anställa deltidsanställda på heltid. Vilket skämt! Arbetsgivarna har väl aldrig i hela historien ansett sig ha ett ansvar för att fotfolket får en vettig lön och pension? De vill hålla nere personalkostnaderna till varje pris och helst inte betala övertid heller, vilket de löser med att inrätta deltidstjänster och mertid.

Det pratas om deltidsfällan i samband om pensionen, men händer det något? När det inte finns tjänster som innebär heltid, då kommer man aldrig ur den. Vilka grupper är det som drabbas? Kvinnorna och det fåtal män som jobbar inom vård och omsorg och redan har usla löner. För låga för att ha råd med privata pensionsförsäkringar eller -sparande...

Det finns många andra branscher förstås, där deltidsarbete är vanligt. Handeln, givetvis och du kan säkert lägga till fler själv. Min bransch är en kombination av vård och handel och jag påstår att det kanske finns två av tio som innehar en heltidstjänst. Vissa har deltid utifrån eget val såklart, men de flesta får helt enkelt "nöja" sig med deltid, jag själv inkluderad.

Vad görs åt detta? Jo Unionen försöker begränsa hur arbetsgivaren utnyttjar mertiden. Under en fyraveckorsperiod får vi inte ligga mer än +/-4 timmar i schemat. Då svarar arbetsgivaren med att inte lägga schema för längre tid än just fyra veckor och hur ska vi då kunna planera våra privatliv? Visserligen får vi ut mertiden i pengar på detta sätt och det tycker jag själv är helt riktigt, men det finns ju de som vill kunna välja ledig tid istället...

Jag ska inte uppehålla mig vid detta längre idag, jag blir bara irriterad och arg. Det finns tvätt att ta hand om och mat som ska lagas. Fisk hittade jag i frysen, kolja närmare bestämt, under min inventering. Jag har velat fram och tillbaka med vad jag ska göra med den, men det blir nog en gratäng med fänkål och andra grönsaker, samt musslor. Tror jag i alla fall.

Ha en fortsatt fin måndag och vecka, glöm inte bort att ta hand om dig!

Förhållandevis?

Sedan förra lördagen har jag tillbringat 73 timmar på jobbet. Jag är lite trött idag med andra ord. Dessutom är jag lite förkyld, det gör ju inte saken bättre precis. Så länge jag inte har feber eller snorar jobbar jag på. Lite ont i halsen har ingen dött av, tänker jag. Sprayar med ColdZyme och konsumerar halstabletter i parti och minut, det finns ju lättillgängligt...

Mannen har stått för markservicen och det har han gjort med den äran! I fredags fick jag quesilladas för det hade jag önskat mig. Guacamolen ser ut som något helt annat, men den var jättegod!

I lördags blev det grillade kamben, det var också väldigt gott att komma hem till.

Och igår överraskade han mig med att servera asiatisk nudelsallad till kycklingbenen. Det kom inte med på bild, för vi fick hastigt och lustigt besök av en god vän och vi pratade och åt med god aptit. Den gode vännen har nästan fått mig att slutligen prova på en sådan där färdig matkasse. De finns ju i alla möjliga varianter och jag börjar bli lite trött på att planera och införskaffa mat på mina lediga dagar. Det gäller bara att hitta rätt kasse, först...

Idag blir det strömming, för det finns hemma redan. Mitt största problem är att lunchlådorna tagit slut i frysen. Därför blev min lunch på jobbet igår en ganska ledsam historia.

Jag hittade en ensam och överbliven schnitzel i frysen, men inget att ha till. Så jag hällde ner de sista frysta bönorna i lådan. Dessa kokte jag två minuter i micron innan jag la dem med köttbiten på tallrik och körde två minuter till, med en klick smör. Uppvärmd panering är inte alls särskilt aptitlig att äta, så den skalade jag av. Torrt och tråkigt var det, men jag klarade mig fram till att middagen serverades här hemma trots allt.

Jag får göra extra mycket potatismos till strömmingen idag, så kan mannen och jag dela på hjortgrytan som finns i frysen till lunch i morgon, för jag känner verkligen inte för att åka till affären. Helst av allt skulle jag bara vilja läsa och sova, men vi får se hur det blir med det. Det kan hända att vi, eller jag, måste åka och hämta förnödenheter i alla fall.

Mannen får ju stå för matlagningen tre dagar till och det är så märkligt, varenda gång han är på väg att åka iväg till affären, så ringer det kunder och behöver hjälp. Jag tycker själv inte om att stångas med stressiga människor och deras trötta och hungriga barn på kvällen, därför försöker jag ordna det så att mannen också slipper det. Jag tror det kallas teamwork och omtanke.

Jag har pratat med två mycket goda vänner i telefon idag. Det var alldeles för länge sen sist och jag blev i ena fallet bedrövad över den brist på omtanke i hennes förhållande som beskrevs. När det gnisslar i förhållandet och alla försök till kommunikation om vad som känns fel bemöts med tystnad, suckar eller besvaras med att man är tjatig och elak, då är det galet.

Att undanhålla saker för sin partner är inte sunt och det leder bara till bristande tillit och respekt. Att inte dela med sig av det man har är inte snällt eller kärleksfullt. Att säga att man har ändrat sig, men aldrig gör något som bevisar det, är ingen förändring. Det krävs ett ändrat beteende under en reparationsfas för att tilliten ska kunna återuppbyggas till något hållbart igen.

Snålhet, oavsett om det handlar om omtanke, pengar eller känslor, skadar förhållandet. En blomma som överlämnas utan äkta omtanke eller kärlek är bortkastade pengar och känns närmast som ett hån för mottagaren. Omtanke är att göra något för eller åt en annan människa, det behöver inte kosta pengar, men kanske lite tankemöda ibland.

Mannen sänker volymen på musiken han spelar när jag kommer hem och är helt "surrig" i huvudet efter jobbet. Han har tänt levande ljus i hallen och på köksbordet, dukat fint och har lagt sin kärlek i maten som nästan alltid är färdig att serveras när jag bytt om. Han möter mig oftast redan i dörren och säger "Välkommen hem, älskling, jag har saknat dig".

Vi, mannen och jag, är bra på att ta hand om varandra, och det kostar inte mer än det smakar. Den som inte förstått att det är roligare att ge än att få, har stora problem. Dels med sig själv och givetvis med med andra. På sikt kommer förhållandet att bli lidande för att partnern ledsnar på att aldrig få uppskattning och omtanke tillbaka. Hur det slutar är inte så svårt att lista ut...

I dagens samhälle med alla sociala medier kan man lätt ledas att tro att det finns omtanke mellan par om man utgår från statusar på Facebook eller bilder på någons partner som läggs upp på Instagram med rosafärgat skimmer och hjärtan. När separationen är ett faktum tror vi att det är den "omtänksamma" bilduppläggaren och hjärt-ströande partnern som blir lämnad av en känslokall individ, eller hur?

Man ska inte tro så mycket eller ha förutfattade meningar om folk. Allt är inte som det verkar, det finns så mycket elände bakom många lyckliga fasader, men vem delar med sig av det?

Nu är jag hungrig efter denna utläggning, så jag drar mig ut till köket för att förbereda en kärleksfullt tillagad middag till min man och mig själv.

Var rädd om dig och din partner om du har en och du som inte har det, var rädd om din omgivning. Var generös med komplimanger, leenden och dig själv, det kan göra stor skillnad för en medmänniska!

Tillgång och efterfrågan.

Idag blir det en kort uppdatering bara, för jag börjar gå på ångorna här. Det är bara en dag kvar innan min lediga långhelg, men det är höstlov och jag har väl sällan sett så många ungdomar springa runt som yra höns förr. Det är Thereses fel, eller förtjänst om man så vill. Här kan du läsa mer och om du klickar på hennes namn hamnar du på Youtube och kan se filmen om hennes produkter, om du vill.

Vi säljer bra av både läppbalsam och handkrämer och har beställt hem massor, så det räcker fram till jul. Hoppas vi i alla fall! Föräldrar, pojkvänner och andra som vill glädja sina tjejer på julafton får nog hålla sig framme, för tillgången kan vara mindre än efterfrågan. Handkrämerna är restnoterade redan, men lär komma in nästa vecka...

För övrigt passar det väldigt bra att jag är ledig när mannen äntligen kommer hem. Jag är trött på mikromat och frysen har närapå tömts på färdiga matlådor. Inte så att jag klagar, men nylagad mat är trevligast oavsett om det är jag eller mannen som lagat den. Jag ska vittja frysen för att hitta något till lunch och middag i morgon innan jag lägger mig.

Igår kväll blev det torskrygg i sås och jag orkade inte koka potatis, det blev en kvast broccoli bara.

Idag blev det kyckling till kvällsmat.

Frågade mannen vad han ville ha när han kommer hem på fredag och han sa räkor. "Riktiga" räkor har de tydligen inte på andra sidan pölen, så det kan jag ju förstå. Jag ska se vad jag kan göra åt saken. Det har ju varit redigt blåsigt, så jag vet inte hur det har påverkat tillgången och priset. Det löser sig nog på något vis, tror jag. Det finns ju fler skaldjur...

Klockan ringer tidigt i morgon, det är ju torsdag och veckomöte, så jag drar mig tillbaka och säger på återseende en annan dag. Var rädd om dig och din omgivning så länge!

And the winner is... #bloggswe

Vilken glad överraskning jag fick idag! Den fina Ostbutiken i Mölndal där vi bor hade en liten tävling som vi deltog i. Och jag vann ett presentkort på tusen riksdaler, minsann! Vi gjorde oss ärende dit i fredags och följde tävlingsreglerna till punkt och pricka. Den härliga Gunilla hjälpte oss med ostval och registrering och var dessutom den som drog mitt namn ur urnan. Tack för det!

Nu kan vi verkligen hämta hem goda ostar, utan det där tråkiga momentet med betalning. Förutom ostar finns det goda korvar och fint kött i butiken. Har du vägen förbi tycker jag definitivt att du ska titta in där. Personalen är go och glad och ägaren är en kul fyr och tillsammans bygger de upp en skön atmosfär där det är lätt att trivas och bli på gott humör.

Vi gick hem med Mölndalsost och emmentaler, förutom gott humör. Den sistnämnda osten användes i gårdagens fondue, tillsammans med en vällagrad prästost. Ojojoj, så gott det var! Vi valde bort doppebröd och hade selleri, squash, champinjoner, blomkål och kassler istället. Det var mäktigt och vansinnigt gott. Första gången jag gjorde detta, men det var av uppenbara skäl inte den sista...

Jag vann en bronsstatyett för ett tag sedan, men jag har inte sett den än. Tror jag får fråga KKV vart den tagit vägen. Den är tillräckligt liten att gå som brevpaket, sa den trevlige mannen som ringde upp och berättade att jag var en av vinnarna i sommarens utlottning. Samma dag fick jag frågan om jag ville ha vikariatet som gäller från 5/10. Jag som aldrig brukar vinna något alls.

Himla roligt att ha sånt flyt, men nu lär jag inte vinna något mer på lång tid tror jag. Därför får mannen vara den som deltar i utlottningar i fortsättningen. Eller?
Jag är glatt överraskad över detta vinststim och mycket tacksam. Presentkortet kan hjälpa till att sätta guldkant på både vardag och fest och vem vet, konstnären kanske blir världsberömd så småningom?

Idag åt vi rester av kåljoxen, för det var planerat att mannen skulle repa ikväll och jag jobba till 17. Nu blev det inget av repet då en av pojkarna skadat handen. Det är svårt att spela bas enhänt och framförallt gör det ont att försöka. Vilket får mig att snegla på basen i gitarrstället och vilja pilla lite på den. Dock ska jag spara det tills i morgon, för jag är för trött och okoncentrerad idag.

Obokad tisdag kan passa fint för baspillande och städning. Fast kanske bäst att ta det i omvänd ordning, annars blir det nog ingen städning alls. Och så ska jag hitta på något att laga till middag, förstås. Kotletter känns som ett bra val, eftersom de finns hemma redan. Frystömning pågår då vi förhoppningsvis snart får hem lamm att stuva in.

Ha en god natt och morgondag!