Räddad från tråkigheter.

Idag har det hänt så mycket att jag inte hunnit göra det som stod på min "att-göra-lista". Brödbaket strök jag redan när jag låg i sängen och läste GP och drack kaffe som mannen serverade. Jag är ju ledig på onsdag också. Rapporterade till AF och a-kassan och strök dessa punkter, men det var väl de viktigaste, så det var bra att jag hann med.

Sedan ringde Magda och vi bokade en dag att umgås och mysa nästa vecka efter att ha pratat en lång stund om allt möjligt. Jag förberedde varma mackor och laddade för att ta itu med städningen, när Lotta ringde och räddade mig från denna utomordentligt tråkiga uppgift. Efter vårt samtal kom ett nödrop från en magsjuk Klura, så jag gav mig av till affären.

Levererade det hon behövde och tog en tur till Mölndals Centrum för att se hur det går för Ostbutiken och de andra under den massiva ombyggnationen. Det blir fint när det är klart och mannen och jag ser fram emot att få hämta ost och andra godsaker då. Förhoppningsvis får vi möjlighet att delta i en VIP-kväll framöver också.

Klockan var tre när jag kom hem igen och då hade jag verkligen ingen lust att rasta snabeldraken. Tog hand om tvätten istället, så jag kunde stryka den punkten från listan också. Det var en nödvändighet, annars hade jag inte haft rena arbetskläder i morgon. Det gäller att prioritera rätt och det är inte kul att fiska upp skitiga brallor ur tvättkorgen.

Dammråttorna ligger kvar tills på onsdag, när nästa lediga dag infinner sig. Om inte mannen får för sig att göra något åt saken. Vi får väl se hur mycket hans telefoner ringer i morgon...
Ingen av oss vet om det blir något rep heller, därför är morgondagens middag än så länge ett osäkert kort. I alla fall i frågan om vem som lagar till chorizon och hur.

Jag har med andra ord haft tankarna på mycket annat än denna årsdag, inetsad i min hjärna och hjärta för all framtid. Fem år har gått sedan min bäste vän och svåger hastigt och oväntat gick bort. Jag varken ville eller kunde förstå varför han inte vaknade när jag klev in genom dörren för att hämta honom för en tur till Uddevalla tillsammans med min äldste son.

Hur jag genomlevde alla samtal med SOS Alarm, min syster, pappa, polisen, Claes syster och mamma, att köra mitt ex till Vårdcentralen, meddela mina barn som inte var med på plats, är mig fortfarande en gåta. Jag var som en urvriden trasa när jag och min syster äntligen kom hem på kvällen. Tur jag hade henne då och efterföljande dagar.

Idag kan jag lyssna på denna otroligt vackra komposition utan att gråta, men det tog tid. Den spelades på begravningen och du vet ju hur minnen förstärks av ljud, smak och doft. Jag tänker ibland att det inte får spelas någon musik alls på min begravning, så att mina anhöriga slipper bli påminda om den vid "fel" tillfälle. Å andra sidan hoppas jag ju att det ska bli ett så ljust minne som möjligt...

Knepiga saker det här. Man är ju inte odödlig, även om man känner sig sådan. Jag är ju så ung. Eller i alla fall inte särskilt gammal och då tar det emot att tänka på hur man vill ha det den dagen man kilar vidare till nästa dimension. Äktenskapsförord, arv och försäkringar, det är mycket att ordna och planera innan jag lägger hatten på hyllan för gott.

Lev väl och skjut inte upp något till morgondagen (annat än dammråttor), för då kan det vara för sent. Gå inte till sängs osams, var rädd om alla relationer och dig själv.

Ost är godis.

Halv nio ringde väckarklockan. Kvart över elva stod vi utanför Joe Farelli's och huttrade i väntan på att bli insläppta. Vårt sällskap var för litet för att få boka bord, så det gällde att vara på plats vid öppning och paxa ett bord alltså. Gott och mycket var det som hamnade i magen och trevligt sällskap som vanligt. Roligt att vi fortfarande träffas, så många år efter avslutade studier!

Vi väntar som sagt bebis. Det vill säga, det par som blev ett par efter en träff hemma hos mig första sommaren, ska bli föräldrar. Jag har haft det på känn en längre tid, men de har varit väldig hemliga tills alldeles nyligen och vi avslöjandet kom den briljanta idén upp om att träffas över en brunch. Det är inte så lätt att få tillfälle till sådant numera, men desto roligare när det blir av.

Mannen och jag tog en omväg hem efteråt, för jag behövde verkligen skaffa en ny almanacka. Jag vill ha en sådan som man bläddrar i och skriver, suddar och skriver om i. Kalla mig gärna gammaldags och omodern, men mobiler kan tappas, stjälas och sluta fungera helt plötsligt och oförklarligt. Ingen annan än jag har glädje av min almanacka, och skulle jag tappa den har jag en backup i köket.

Självklart har vi en almanacka där med. Så att mannen vet när han ska laga mat och ungefär vid vilken tid den bör vara färdig. Ganska ofta står det vad vi ska äta också. Det blir liksom lättare att planera vardagen då. Jag försöker få honom att skriva upp om han ska bort på något som jag själv inte ska vara med på, men då hans minne är mycket bättre än mitt, glömmer han bort det...

Hur menar hon nu, tänker du säkert. Jag skriver upp när och var jag ska jobba för annars kommer jag inte ihåg det. Jag skriver upp matförslag för veckan, för att vi ska kunna planera anskaffning av råvaror. Han vet vart han ska och när, så han tycker det är onödigt att skriva upp det. Men bara för att han sagt det till mig, betyder det inte att jag minns det en vecka senare. Eller en dag, för den delen.

Jag minns dock att vi kom överens om grönkålssoppa idag, men det vete tusan om vi orkar äta igen efter den där brunchen. Det får kanske räcka med lite ostar som mannen hämtade i Ostbutiken i fredags. De stänger för ombyggnad och hade utförsäljning. Disktömning istället för bartömning om man så vill. Till påsk ska ordningen vara återställd och butiken levererar godis igen.

Än så länge minns jag att mannen ska repa i morgon. Och enligt min almanacka ska jag jobba 8.30-19.00. Fasen också! Men den där soppan kan jag sno ihop innan jag sjunker ner i fåtöljen, tror jag. Kanske basen får hålla mig sällskap. Om jag orkar. Jag är så trött att hälften hade varit nog, och jag jobbar sex dagar denna vecka. Men jag älskar mitt jobb, så det gör inget.

Har ledigt söndag och måndag nästa vecka, så jag får vila ut då. Nu ska jag ta hand om tvätten, planera matlistan med mannen och blänga på dumburken tills det är dags att krama kudden.
Ha en skön och vilsam söndagskväll och var rädd om dig och din omgivning!

Dubbel vinst! #bloggswe

Oj, vad tiden går när man har roligt! Annars också, när jag tänker efter. Det har varit full rulle sen i tisdags, fast jag minns knappt vad jag har gjort. Jo, mannen och jag hjälpte Kluran med medicin, åkte och inkasserade vinsten och kom hem med isterband och havtornsmarmelad. Som sagt, det är en mångfacetterad butik, Ostbutiken i Mölndal.

Sen åkte vi till Kungsbacka för att hämta biljetter till en konsert där goda vännerna Tommy och Elinor sjunger och spelar med Ebbot i morgon, lördag. Jag hoppas att vi får tag på dem i vimlet. Förhoppningsvis även Ebbot, så vi kan tacka personligen för den fina textversionen han skrev med anledning av vårt bröllop. Originalversionen kan du höra här. Den går inte heller av för hackor.

Vi hälsade på en vän till mannen på hans jobb och kom därifrån med nya fiskar till akvariet. Det var en bonus som ingen räknat med. Han hade några exemplar som behövde en bättre uppväxt och en sådan kunde vi erbjuda. Det är lättare än att ta emot flyktingar, hur gärna man än skulle vilja. Vi har diskuterat saken och är överens om att vi inte har kunskaper nog för det engagemanget.

I onsdags jobbade jag från lunch till kväll med varor och inventering. Chefen och jag fick mycket gjort och kom överens om att fortsätta tidigt på torsdag morgon. Enda kruxet var att jag lovat jobba 17-22 på Östra samma kväll. Mannen och jag hjälptes åt att laga lunch, sen blundade jag en kvart, innan det var dags att åka igen. Men det gick bra, även om jag fortfarande är trött.

Det bästa med denna dagen är att vi ska träffa en av mina favoritsystrar som besökt bokmässan. Vi har en date på stan och ska äta lunch tillsammans. Efter den tänker jag att mannen och jag hämtar lite mat inför kvällen och helgen. Tycker nog vi ska hämta lite gott att skåla med också, för att fira mitt kontrakt och löneförhöjning.

Ha en härlig fredag och start på helgen. Jag ska njuta av ledigheten och ladda för nästa veckas lektioner med kollegan som tar tjänstledigt. Denna möjlighet att bli bättre på mycket kan leda till nya uppdrag och andra roliga anställningar när hon kommer tillbaka om ett år. Jag är tacksam, hoppfull och känner stor glädje inför framtiden!

And the winner is... #bloggswe

Vilken glad överraskning jag fick idag! Den fina Ostbutiken i Mölndal där vi bor hade en liten tävling som vi deltog i. Och jag vann ett presentkort på tusen riksdaler, minsann! Vi gjorde oss ärende dit i fredags och följde tävlingsreglerna till punkt och pricka. Den härliga Gunilla hjälpte oss med ostval och registrering och var dessutom den som drog mitt namn ur urnan. Tack för det!

Nu kan vi verkligen hämta hem goda ostar, utan det där tråkiga momentet med betalning. Förutom ostar finns det goda korvar och fint kött i butiken. Har du vägen förbi tycker jag definitivt att du ska titta in där. Personalen är go och glad och ägaren är en kul fyr och tillsammans bygger de upp en skön atmosfär där det är lätt att trivas och bli på gott humör.

Vi gick hem med Mölndalsost och emmentaler, förutom gott humör. Den sistnämnda osten användes i gårdagens fondue, tillsammans med en vällagrad prästost. Ojojoj, så gott det var! Vi valde bort doppebröd och hade selleri, squash, champinjoner, blomkål och kassler istället. Det var mäktigt och vansinnigt gott. Första gången jag gjorde detta, men det var av uppenbara skäl inte den sista...

Jag vann en bronsstatyett för ett tag sedan, men jag har inte sett den än. Tror jag får fråga KKV vart den tagit vägen. Den är tillräckligt liten att gå som brevpaket, sa den trevlige mannen som ringde upp och berättade att jag var en av vinnarna i sommarens utlottning. Samma dag fick jag frågan om jag ville ha vikariatet som gäller från 5/10. Jag som aldrig brukar vinna något alls.

Himla roligt att ha sånt flyt, men nu lär jag inte vinna något mer på lång tid tror jag. Därför får mannen vara den som deltar i utlottningar i fortsättningen. Eller?
Jag är glatt överraskad över detta vinststim och mycket tacksam. Presentkortet kan hjälpa till att sätta guldkant på både vardag och fest och vem vet, konstnären kanske blir världsberömd så småningom?

Idag åt vi rester av kåljoxen, för det var planerat att mannen skulle repa ikväll och jag jobba till 17. Nu blev det inget av repet då en av pojkarna skadat handen. Det är svårt att spela bas enhänt och framförallt gör det ont att försöka. Vilket får mig att snegla på basen i gitarrstället och vilja pilla lite på den. Dock ska jag spara det tills i morgon, för jag är för trött och okoncentrerad idag.

Obokad tisdag kan passa fint för baspillande och städning. Fast kanske bäst att ta det i omvänd ordning, annars blir det nog ingen städning alls. Och så ska jag hitta på något att laga till middag, förstås. Kotletter känns som ett bra val, eftersom de finns hemma redan. Frystömning pågår då vi förhoppningsvis snart får hem lamm att stuva in.

Ha en god natt och morgondag!