Sorgligt.

Jag är fortfarande anställd på Apoteket Kungsmässan i Kungsbacka, men har gjort min sista arbetsdag. Det känns konstigt att vika ihop sina nytvättade arbetskläder och inte lägga dem där jag brukar ha dem, lätt tillgängliga inför nästa arbetspass. Det blir inget mer pass där. Det går inte riktigt in. Trots kortet och champagnen från mina älskade, underbara och fina arbetskamrater...

En ledig helg innebär arbete på måndagen, därefter tre lediga dagar till i vanliga fall. Nu råkar det ju vara nyårsdag på måndag, och då är Kungsmässan stängd. En av fyra dagar om året kommersen får stryka på foten och alla anställda andas ut. Jag skulle fara med osanning om jag påstod att jag kommer sakna sorlet folk åstadkommer, musiken som alltid hörs och allt annat brus.

Jag kommer inte heller att sakna helgpassen, eller de "sena" kvällarna. Huruvida 20.00 är sent kan förvisso diskuteras. På Östra jobbade vi till 22.00, så Kungsmässans tider var ändå en förbättring, dock sämre än Lerums 19.00 och Flodas 18.00. Den största anledningen jag trivts så bra är mina kollegor, mestadels fantastiskt trevliga kunder och att mitt yrke är världens roligaste.

Jag vet inte helt och hållet vad vad som väntar mig i framtiden, arbetsmässigt åtminstone, men jag har stora förhoppningar om att det kommer att lösa sig. Jag har sökt till både hemtjänsten och tjänster som personlig assistent. Det ska bli spännande att se hur det blir. Jag har konfererat med mannen och kommit fram till att de enda barn jag ska engagera mig i är våra barnbarn.

Därför är de två sökta tjänsterna (hittills) hos vuxna. Båda råkar vara kvinnor, men det är antagligen lika många män därute som behöver daglig hjälp, och jag tror inte det skulle vara svårare på något sätt. Fast vad vet jag? Inte ett dyft, men eftersom jag är notoriskt nyfiken är jag beredd att testa. Vad har jag att förlora, liksom?

I onsdags hämtades vårt stora akvarium av en bekant till mannen. Oj, vad mörkt och stort vardagsrummet blev! Det har tagit stor plats, men lyst upp på ett fint sätt. Mayzan är nog den som saknar det mest, för hon använde det som sovplats. Värmen som sipprade upp genom locket gillade hon, så där har hon tillbringat mycket av sin tid.

Vi får se om det lilla akvariet kommer att bli den nya favoritplatsen när det fått nya invånare och ett bättre lock än det gamla, vilket konstigt nog höll för en mycket tyngre katt än Lilla Röd. Attila satt gärna på det när han ville ha koll på läget. Såhär i slutet på året är det dags för reflektioner och minnen och här kommer de och alla känslorna på en och samma gång...

Samtidigt som jag tänker tillbaka och minns, har jag fullt upp med att planera nyårsmenyn. Just nu vet vi inte hur många deltagare det blir, då sjukdomar grasserar och planer, förhoppningar och önskningar snabbt kan komma på skam. Därför har vi handlat för sex personer, men kanske blir vi bara 4. Det är som det är, och det blir vad det blir.

Igår kostade jag på mig en pizza till lunch, för att komma ifrån en stund och samla mig lite. Mellandagsrean drar folk, så jag hade tur att få en sittplats på Nello. Bredvid mig satt en farmor och Kjell (jag hade nästan lust att föreslå att han skulle kallas Boffa av barnbarnen) och två små flickor. Som alla andra gäster som beställt "dagens" fick farmor en kopp till kaffet som ingår efter maten.

Det fick inte Kjell, vilket den större flickan påpekade, varpå farmor förklarade hur det låg till. Jag var bara intresserad av att hinna få i mig så mycket som möjligt av min pizza innan rasten var över, det vill säga allt utom kanterna, så min "gratis" kopp kaffe skulle så att säga frysa inne på grund av tidsbrist och att jag inte har tid att springa på toaletten stup i kvarten.

Således fick Kjell min kopp så att han och farmor slapp gå och betala för en extra kopp. När jag gick därifrån frågade flickebarnet "-varför gjorde hon så?", varpå farmodern säger "- det där var en väldigt snäll tant", vilket nästan fick mig att ångra mitt tilltag. Tant? Jag?! Men för sjutton, jag är ingen tant, väl? Lite snäll var jag, det kan jag gå med på, men tant. Nej!

Jag gick därifrån, trots allt ganska nöjd med min lunch och mig själv. Hur andra väljer att se på mig är inte alls viktigt. Jag vet vem jag är, hur jag är och vad jag är, alldeles själv. För det mesta i alla fall, och när jag tvivlar på mig och mina förmågor talar mannen om hur fel jag har. Ibland får jag presenter också. Som igår, då hade han hämtat en iPhone till mig...

Idag tar vi det väldigt lugnt eftersom mannen har hemskt ont i ryggen. Sviter från akvarieflytten. Det är konstigt att se honom så stel och med så mycket smärta, det gör ont även i mig. Han har verkligen inte gjort något för att förtjäna detta och jag kan inte göra ett dugg för att lätta smärtan, det är jobbigt. Naproxen och Ormsalva är allt jag kan erbjuda.

Strax börjar "På spåret". Det är något jag uppskattar och gillar. Alltid lär man sig något nytt och ibland inser man att det finns mer kunskaper än väntat i bakhuvudet, det är roligt!

Ta hand om dig och din omgivning, njut av långledigheten om du har turen att ha en!

Dubbel vinst! #bloggswe

Oj, vad tiden går när man har roligt! Annars också, när jag tänker efter. Det har varit full rulle sen i tisdags, fast jag minns knappt vad jag har gjort. Jo, mannen och jag hjälpte Kluran med medicin, åkte och inkasserade vinsten och kom hem med isterband och havtornsmarmelad. Som sagt, det är en mångfacetterad butik, Ostbutiken i Mölndal.

Sen åkte vi till Kungsbacka för att hämta biljetter till en konsert där goda vännerna Tommy och Elinor sjunger och spelar med Ebbot i morgon, lördag. Jag hoppas att vi får tag på dem i vimlet. Förhoppningsvis även Ebbot, så vi kan tacka personligen för den fina textversionen han skrev med anledning av vårt bröllop. Originalversionen kan du höra här. Den går inte heller av för hackor.

Vi hälsade på en vän till mannen på hans jobb och kom därifrån med nya fiskar till akvariet. Det var en bonus som ingen räknat med. Han hade några exemplar som behövde en bättre uppväxt och en sådan kunde vi erbjuda. Det är lättare än att ta emot flyktingar, hur gärna man än skulle vilja. Vi har diskuterat saken och är överens om att vi inte har kunskaper nog för det engagemanget.

I onsdags jobbade jag från lunch till kväll med varor och inventering. Chefen och jag fick mycket gjort och kom överens om att fortsätta tidigt på torsdag morgon. Enda kruxet var att jag lovat jobba 17-22 på Östra samma kväll. Mannen och jag hjälptes åt att laga lunch, sen blundade jag en kvart, innan det var dags att åka igen. Men det gick bra, även om jag fortfarande är trött.

Det bästa med denna dagen är att vi ska träffa en av mina favoritsystrar som besökt bokmässan. Vi har en date på stan och ska äta lunch tillsammans. Efter den tänker jag att mannen och jag hämtar lite mat inför kvällen och helgen. Tycker nog vi ska hämta lite gott att skåla med också, för att fira mitt kontrakt och löneförhöjning.

Ha en härlig fredag och start på helgen. Jag ska njuta av ledigheten och ladda för nästa veckas lektioner med kollegan som tar tjänstledigt. Denna möjlighet att bli bättre på mycket kan leda till nya uppdrag och andra roliga anställningar när hon kommer tillbaka om ett år. Jag är tacksam, hoppfull och känner stor glädje inför framtiden!