Sorgligt.

Jag är fortfarande anställd på Apoteket Kungsmässan i Kungsbacka, men har gjort min sista arbetsdag. Det känns konstigt att vika ihop sina nytvättade arbetskläder och inte lägga dem där jag brukar ha dem, lätt tillgängliga inför nästa arbetspass. Det blir inget mer pass där. Det går inte riktigt in. Trots kortet och champagnen från mina älskade, underbara och fina arbetskamrater...

En ledig helg innebär arbete på måndagen, därefter tre lediga dagar till i vanliga fall. Nu råkar det ju vara nyårsdag på måndag, och då är Kungsmässan stängd. En av fyra dagar om året kommersen får stryka på foten och alla anställda andas ut. Jag skulle fara med osanning om jag påstod att jag kommer sakna sorlet folk åstadkommer, musiken som alltid hörs och allt annat brus.

Jag kommer inte heller att sakna helgpassen, eller de "sena" kvällarna. Huruvida 20.00 är sent kan förvisso diskuteras. På Östra jobbade vi till 22.00, så Kungsmässans tider var ändå en förbättring, dock sämre än Lerums 19.00 och Flodas 18.00. Den största anledningen jag trivts så bra är mina kollegor, mestadels fantastiskt trevliga kunder och att mitt yrke är världens roligaste.

Jag vet inte helt och hållet vad vad som väntar mig i framtiden, arbetsmässigt åtminstone, men jag har stora förhoppningar om att det kommer att lösa sig. Jag har sökt till både hemtjänsten och tjänster som personlig assistent. Det ska bli spännande att se hur det blir. Jag har konfererat med mannen och kommit fram till att de enda barn jag ska engagera mig i är våra barnbarn.

Därför är de två sökta tjänsterna (hittills) hos vuxna. Båda råkar vara kvinnor, men det är antagligen lika många män därute som behöver daglig hjälp, och jag tror inte det skulle vara svårare på något sätt. Fast vad vet jag? Inte ett dyft, men eftersom jag är notoriskt nyfiken är jag beredd att testa. Vad har jag att förlora, liksom?

I onsdags hämtades vårt stora akvarium av en bekant till mannen. Oj, vad mörkt och stort vardagsrummet blev! Det har tagit stor plats, men lyst upp på ett fint sätt. Mayzan är nog den som saknar det mest, för hon använde det som sovplats. Värmen som sipprade upp genom locket gillade hon, så där har hon tillbringat mycket av sin tid.

Vi får se om det lilla akvariet kommer att bli den nya favoritplatsen när det fått nya invånare och ett bättre lock än det gamla, vilket konstigt nog höll för en mycket tyngre katt än Lilla Röd. Attila satt gärna på det när han ville ha koll på läget. Såhär i slutet på året är det dags för reflektioner och minnen och här kommer de och alla känslorna på en och samma gång...

Samtidigt som jag tänker tillbaka och minns, har jag fullt upp med att planera nyårsmenyn. Just nu vet vi inte hur många deltagare det blir, då sjukdomar grasserar och planer, förhoppningar och önskningar snabbt kan komma på skam. Därför har vi handlat för sex personer, men kanske blir vi bara 4. Det är som det är, och det blir vad det blir.

Igår kostade jag på mig en pizza till lunch, för att komma ifrån en stund och samla mig lite. Mellandagsrean drar folk, så jag hade tur att få en sittplats på Nello. Bredvid mig satt en farmor och Kjell (jag hade nästan lust att föreslå att han skulle kallas Boffa av barnbarnen) och två små flickor. Som alla andra gäster som beställt "dagens" fick farmor en kopp till kaffet som ingår efter maten.

Det fick inte Kjell, vilket den större flickan påpekade, varpå farmor förklarade hur det låg till. Jag var bara intresserad av att hinna få i mig så mycket som möjligt av min pizza innan rasten var över, det vill säga allt utom kanterna, så min "gratis" kopp kaffe skulle så att säga frysa inne på grund av tidsbrist och att jag inte har tid att springa på toaletten stup i kvarten.

Således fick Kjell min kopp så att han och farmor slapp gå och betala för en extra kopp. När jag gick därifrån frågade flickebarnet "-varför gjorde hon så?", varpå farmodern säger "- det där var en väldigt snäll tant", vilket nästan fick mig att ångra mitt tilltag. Tant? Jag?! Men för sjutton, jag är ingen tant, väl? Lite snäll var jag, det kan jag gå med på, men tant. Nej!

Jag gick därifrån, trots allt ganska nöjd med min lunch och mig själv. Hur andra väljer att se på mig är inte alls viktigt. Jag vet vem jag är, hur jag är och vad jag är, alldeles själv. För det mesta i alla fall, och när jag tvivlar på mig och mina förmågor talar mannen om hur fel jag har. Ibland får jag presenter också. Som igår, då hade han hämtat en iPhone till mig...

Idag tar vi det väldigt lugnt eftersom mannen har hemskt ont i ryggen. Sviter från akvarieflytten. Det är konstigt att se honom så stel och med så mycket smärta, det gör ont även i mig. Han har verkligen inte gjort något för att förtjäna detta och jag kan inte göra ett dugg för att lätta smärtan, det är jobbigt. Naproxen och Ormsalva är allt jag kan erbjuda.

Strax börjar "På spåret". Det är något jag uppskattar och gillar. Alltid lär man sig något nytt och ibland inser man att det finns mer kunskaper än väntat i bakhuvudet, det är roligt!

Ta hand om dig och din omgivning, njut av långledigheten om du har turen att ha en!

Fredagslyx.

Jag längtar efter fredag av två anledningar. Dels och mest för att mannen med största sannolikhet får med sig en snarkmaskin hem från Sömnlabbet, dels för att min långhelg börjar då. Just nu är mannen lite väl högljudd för sitt eget bästa. Jag har inget tålamod alls och är rädd för att jag kommer och drämma till honom lite för hårt en vacker natt...

Det hjälper inte hur jag möblerar om honom med kuddarnas hjälp, han är omöjlig att få tyst på. Lite snuva har den effekten och det är ju inte hans fel. Jag sover för lite och för dåligt, vilket i lördags gjorde att jag somnade i fåtöljen medan jag läste min urspännande bok. Bara jag och katterna var hemma, det var helt tyst och jag var trött efter jobbet.

Mannen var och spelade på Bluesbåten med de andra pojkarna i No Fear Tattoo Rhythm & Blues Revue, nämligen. Jag hade planer på att åka dit, men kände att jag borde vila istället, vilket uppenbarligen var ett bra beslut. Jag gick och lade mig halv tolv och började läsa tredje delen av The Liveship Traders, men insåg att jag var för sömnig för att fatta vad jag läste.

Hörde att mannen kom hem, kände att han klappade om mig innan jag sov som en stock igen. Min klocka ringde förstås klockan åtta som vanligt och jag serverade kaffe och GP halvt tio, strax innan jag åkte till jobbet. Jag trodde faktiskt inte att han skulle vakna då, men det gjorde han. Men oj, så hes han lät. Det är lite bättre nu, men långt ifrån vad det borde vara.

Jag tror att om han slutar snarka kommer hesheten, som gjorde att vi sökte hjälp från början, att försvinna helt. Det är snart ett år sedan han slutade röka och jag tror också att när flimmerhåren nu är utbytta mot friska är de känsligare för retande partiklar som damm och annat. Och gudarna ska veta att det har dammat rejält när mannen har röjt runt i skräprummet...

I fredags slog mannen på stort och serverade skaldjur. Jag fick uppdraget att öppna ostronen och det är inte min bästa gren. Först gällde det att hitta ett lämpligt verktyg för ändamålet. Jag har sedan urminnes tider alltid en fickkniv i handväskan. Man vet aldrig när man kan komma att behöva en. Grov och stabil nog för ostronskal, för köksknivarna är jag förstås väldigt rädd om.

Det gick ju bra till slut, inga skador att rapportera. Champagne i glasen och således en riktigt lyxig fredagskväll, men vi lever bara en gång, så det är lika bra att njuta så länge man kan och får. 

När jag slutade jobbet igår gick jag in till charkdisken på Ica och hämtade två rediga entrecôter till middagen. Mannen skalade potatis och lökar till våra små gratängformar, medan jag monterade ihop det hela. Sedan var det bara att sippa vin och vänta på att de skulle bli klara i ugnen och snabbsteka biffarna. Et voilà!

Med riven parmesan i gratängen behövs det ingen sås. Jösses, var det jag som sa så?! Nåväl, vi tar igen det idag, ty jag föll för skinksteken i charkdisken också och därför blir det ribbestek med sås av skyn från den. Först måste jag tyvärr hämta grädde och lite annat, men jag tänker släpa med mig mannen ut, så blir det lite roligare...

Ha en fin måndag och vecka, så ses vi i en blogg nära dig framåt helgen, om du vill!

Nissar och troll.

Mannen och jag är trötta bortom förklarande ord. Det är en nervpress utan dess like att inte få tag på sin bankkontakt för att säkert kunna skriva på ett kontrakt. Det handlar om ett mindre och kortfristigt lån till handpenningen, men icke desto mindre viktigt. När man väl fått lönelöftet vill man ju veta att pengarna finns till hands för att överföras till mäklaren inom en viss tid också.

Vad gör de på Handelsbanken efter tre? Eller före, för den delen! Min bloggarkollega Ia skrev ett väldigt intressant inlägg igår angående inställningen i vissa företag och bland olika människor. Klicka på denna länk, så får du själv läsa. Goddag yxskaft, det är vad man tyvärr får höra från "serviceföretagens" personal nu för tiden, för alla är så självupptagna och/eller curlade numera...

Eller vad beror det på? I samma takt som det nias alltmer i butikerna, allt sämre blir den faktiska servicen. Niar de för att vi ska tro att vi behandlas med respekt och luras att tro att det är service? Jag begriper faktiskt ingenting. Respektera att du-reformen kom för att stanna och att titlarna är bortlagda för länge sedan.

Säger bank-nissen att han ska återkomma efter vissa kontroller redan samma eftermiddag (måndag) så förväntar man sig att han gör det. Eller åtminstone tidigt morgonen efter, med en ursäkt. Men det var mannen som fick ringa upp och skynda på nissen. Det plingade till i våra mobiler med besked från UC att vi blev granskade på eftermiddagen. Sedan tog det åtta minuter tills han ringde tillbaka.

Mannen har förmodligen begynnande magsår vid detta laget och har knappt sovit de sista nätterna av oro. Därför har inte jag heller sovit så bra. Fast inatt sov jag, men inte så länge. Jag skulle vara på jobbet klockan sju och inventera och dessutom informera eller förvarna chefen om min förestående uppsägning. Hon blev inte jätteglad, men ska hjälpa mig få kontakt med "rätt" folk i bolaget.

Det känns ju fint att vara så uppskattad och som hon uttryckte det, "svårersatt". Tänk om fler arbetsgivare kunde förstå nyttan av lojala, serviceinriktade, mogna människor i personalen, istället för de curlade, barnalstrande brats som de envisas med att anställa för att framstå som en ung, attraktiv arbetsplats med framtid...

Som om vi något äldre inte har en framtid, är oattraktiva och har stagnerat i utvecklingen. Unga är vi förvisso inte, men löjligt (nästan dödligt) lojala, vi har rynkor ja, men vi vet banne mig hur man beter sig respektfullt, hövligt och artigt utan att lisma. Vi har en massa livserfarenhet och immunförsvaret är välutvecklat. Kort sagt, vi är bäst!

Men tillbaka till nissen, banken och allt som stört nattsömnen. Igår skrev vi på kontraktet för vårt nya hus i Bovallstrand och det firades med pyttipanna på Torps Coop-restaurang på hemvägen. Flådigt värre! I bilen pratade vi inte så mycket, vi satt i egna tankar och tittade bara på varann då och då, med ett ganska fånigt leende på läpparna, misstänker jag.

Champagnen var torr, kall och gratis, vilket smakar allra bäst. Mannen fick jobba lite för att kompensera utflykten, medan jag tittade på soffgrupper. Vi tittade tillsammans på nya husets planlösning igen, diskuterade möblemang och framtidens renoveringar, förbättringar och drömmar. Sedan var det läggdags för mig och ställde klockan på 05.50. Hujedamej!

Efter inventering och morgonmötet åkte jag hem för att styla trädgården. Mannen hjälpte till så gott han kunde, men hade ovanligt mycket samtal, mail och annat arbetsrelaterat arbete, så jag sprang som ett skållat troll med filtar, böcker, sopar, räfsor, glas, tallrikar och brickor. Jag var genomsvettig när mäklaren kom med fotografen, för vi hade verkligen tur med vädret.

Solen sken över trädgård, altan och hela huset på allra bästa sätt och precis när fotografen Malin önskade lycka till med försäljningen mulnade det på igen. Jag trollade in all rekvisita och sjönk ner vid köksbordet och tidningen jag inte hann eller orkade läsa i morse. Löste två sudoku och tog itu med middagen.

Jag vet inte när vi åt så tidig middag sist, men mannen hade inte ätit alls och det var länge sedan jag åt frukostmackan på jobbet. Det blev ett hopkok på det som fanns i kylen och trädgården.

Köttfärssoppan innehöll rotselleri, palsternacka, morot, selleri, tomater, lök, vitlök, blomkål, rödbeta och chili. Glömde dock koriandern som sjunger på sista versen och sesamoljan stod orörd. Det smakade alldeles utmärkt ändå. Efter denna sista kraftansträngning var jag i stort behov av en dusch och min mysklänning och att skriva av mig.

Slut i rutan!  

PS. Bank-nissen har fortfarande inte hört av sig...

   

Ohållbar.

Jag vet inte var jag ska börja, eller om jag ens borde skriva något alls idag, men i morgon kommer jag inte hinna. Vaknade högst motvilligt idag, eftersom jag hade en viss sömnskuld att ta igen, men eftersom mannen var uppe redan, så kunde ju inte jag vara sämre. Dessutom lockade han med kaffe och tidning och det är svårt att somna om då.

Fick äntligen ringt Tele2 och sagt upp två abonnemang jag inte längre har någon nytta av, det kändes bra. Sedan vet jag inte vad jag gjorde. Mer än att jag kokade ägg och bredde mackor till mannen och mig själv, samt läste bok och studerade slutpriser på diverse hus både här och där. Åkte till svärmor för att träffa vår gemensamma mäklare för en första värdering av hennes hus.

Det känns fint att svärmor också gillar Beata. Papper är påskrivna och tid finns för att rensa och röja. Själva har vi efter en del mankemang med bortkommen låneansökan via bankens mail (!) äntligen fått lånelöfte och ska skriva kontrakt i morgon eftermiddag. Det blir förvisso ingen jul hos oss i Bovall i år, men nästa år då ska hela tjocka släkten samlas hos oss, banne mig!

Innan vi åker till Kungshamn ska jag lägga in den flaska champagne jag fick av goda vänner, med anledning av min 50-årsdag förra året ,och sparat för ett "speciellt tillfälle". Att mannen blir Buvallit och jag återvänder till "brottsplatsen" måste ju klassas som ett sådant. Inte sjutton trodde jag det, när jag flyttade in i Hagen för fem år sedan. Det gjorde inte mannen heller...

Men nu kommer han att få njuta av en riktig stjärnhimmel oftare, vi kommer ha mycket korta avstånd till (nästan) alla våra nära och kära, och vi kommer med största sannolikhet få lite mer ro i själen och förhoppningsvis en bättre ekonomi. Uterummet passar utmärkt för kräftskivor också. Visserligen kommer mannen att få uppleva riktiga stormar också, men då tänder vi brasor och myser.

Förutsatt att jag hittar ett jobb relativt snart. Jag sökte ett på ett Apotek i Trollhättan idag och jag har pratat med RC i regionen. Jag ska ta kontakt med ansvariga för Hemtjänst och äldrevård i kommunen och det kanske finns någon som har tips om påhugg, vad och var det än vara månde inom en radie av sju mil. Jag kan tänka mig flera olika sysselsättningar, ombyte förnöjer!

Jag blev förstås sittande kvar hos svärmor efter att mäklaren gått och vi pratade om än det ena, än det andra, varför jag fick fundera ut en riktigt snabblagad middag när jag handlade efteråt. Pasta är gott, ost är gott, bacon likaså...

Ha en fin kväll och god natt!

PS. Ett förtydligande av rubriken. Jag syftar såklart på truten...

Ände med förskräckelse.

Sovmorgon ända tills blåsan nästan sprack, strax före nio. Hämtade kaffe och halva tidningen, själv. Tycker mannen att jag blivit bortskämd länge nog, månne? Nej då, jag klagar inte, jag behövde få igång maskineriet. Sedan åkte jag och hämtade havskatt, ty det är fredag, jag är ledig och då ska det vara fisk till middag. Bärgade två räkmackor till frunch när jag ändå höll på.

Dessa intogs på altanen, under det nya paviljongstaket som mannen hämtade igår och lyckades sätta upp trots värmen. Vi ska hämta ner resten från vinden vilken minut (dag) som helst. Matplanen för veckan har följts till punkt och pricka, således avnjöts detta igår kväll:

Mannen tyckte vi behövde fira både det ena och andra, så det blev bubbel i glasen också.

Inte är jag den som misstycker till sådant! Givetvis flyttade vi ut med glasen och åt utomhus för första gången i år. Vi har ju grillat tidigare förstås, men då har det inte varit tillräckligt varmt så sent om kvällen, varför det dukats inomhus. Det är ju något av ett dilemma, detta med väderleken och tiden på dygnet vi äter gemensamma måltider.

Precis som i måndags tänker jag göra så lite som möjligt idag, Mannen och jag far iväg om en liten stund och hämtar lite mer i matväg och bränsle till grillen. Sedan ska jag sitta, inte under korkeken, men måhända under parasollet och läsa min bok och lösa ett och annat korsord tills det är dags att förbereda fiskspett och grilla.

Vilar och laddar alltså batterierna inför ett nytt tredagarspass, sedan är jag ledig nästan hela nästa vecka. Jag är tacksam för att min kollega kunde byta med mig, så jag inte missar "Tour de France" hos gode vännen P nästa lördag. Vinprovningen alltså, jag är inte ute och cyklar, vad tror du om mig?! Den enda sadel du ser mig hantera är har-, rådjurs-, hjort- eller lammsadel...

Cykelsadel är ett tortyrredskap som uppfanns av en illvillig människa, vilken antagligen var väl påläst om både manlig och kvinnlig anatomi. För det finns väl ingen som tycker att det är bekvämt och njutbart att placera ändalykten på en sådan? Jag har alltså inte något emot att cykla, om det funnes cykelsadlar liknande mopedsadlar av Crescent Compact-modell, åtminstone.

När jag hittar rätt sadel kan jag tänka mig att skaffa en cykel igen, tills vidare promenerar jag hellre och är snäll mot min ända och undviker att hamna i en obehaglig sits. (I) slutänden kan (det) vara den del av kroppen jag kommer belasta mest, så det gäller att vara rädd om den.

Ha en ypperlig fredag och start på helgen! Sola långsamt och smörj in dig med solskydd om du ska till stranden, picknick eller studentutsläpp. Det kan ta längre tid än du tror innan de släpper ut kalvarna på grönbete, speciellt i sta'n.

Läkande.

Det är visst tant Valborg som firas idag, eller om det är Knugen. Jag har inte en aning, för jag har jobbat hela dagen. Mannen tyckte dock att något skulle firas för han har fixat och donat i köket idag och bjöd på skumpa och denna vansinnigt fina och goda förrätt när jag kom hem.

Han som igår sa att han inte hade fantasi för att hitta på någon middag och bad om tips. Därför tog jag upp en lammnacke ur frysen och tänkte att slökokar'n fick göra grovjobbet, när det känns på det viset. Men det stycket kött åkte in i kylen igen och får tillagas i morgon. För inte nog med förrätten, han hämtade entrecôte, sparris och annat gott.

Valborg är inget vi lägger någon vikt vid annars, men ibland är det helt enkelt så att man får sätta en extra guldkant på tillvaron, när det känns lite motigt. Varken mannen eller jag är någon tröstätare, men man kan med enkla och billiga medel lyxa till maten, så den blir festlig även omständigheterna inte är det. Man får så att säga lura sig själv, så känns det genast lite roligare.

Eller så kan man åka lyssna på Hook Herrera med band, en helt vanlig torsdag. Då blir man glad, för himmel, vad den mannen kan lira munspel! Vi har hört honom på Nefertiti tidigare och får du möjlighet tycker jag att du ska ta chansen nästa gång du ser hans namn på ett evenemang. Att gode vännen Göran spelar gura i bandet gör det extra roligt, för oss i alla fall.

Musik har en sådan makalös förmåga att lindra smärta, bota deppighet, muntra upp en och få en att se det mesta lite mer positivt. Den kan för all del förstärka "negativa" känslor också och vara en "ursäkt" för att släppa ut ilska, tårar och frustration när det behövs. Det är bara att välja rätt musik eller -stil utifrån önskad effekt och tillfälle.

För tillfället lyssnar jag på ELO i bilen, till och från jobbet. Då blir jag glad och piggare, vilket behövs båda vägarna. Enya funkar inte lika bra. Hon står för avslappning och eftertanke snarare, även om många av melodierna kan vara nog så kvicka och uppiggande bitvis (!). Jag ska titta i mannens cd-samling efter nya bekantskaper, det är spännande att utforska olika stilar och sound.  

Jag gillar all musik brukar jag säga, men det är nog inte riktigt sant. Det finns modern jazz som jag blir rent förbannad av att lyssna på, death metal är för hårt, pop kan låta för fånigt och klassiskt vara för mörk och tung. Techno stressar mig intill hjärtflimmer och panik. Smaken för musik är, liksom den för mat, väldigt delad och det är ändå tur att det finns så mycket att välja bland, eller hur?

Man är ju lyckligt lottad när man lever med en som är en lika stor allätare oavsett om det är mat eller musik. Fast om jag ska vara uppriktig är nog mannen mer "tolerant" när det gäller musik. Jag är lite för snabb att dissa. Det är med musik som med böcker, är jag inte fast efter tio takter, eller tio sidor, då är det mindre njutbart. Eller dåligt rentav och det kan ju kvitta, inte sant?

Vad som inte var dåligt på något vis ser du här:

Entrecôte, rutig potatis, sparris och portvinssås

Mannen levererar och jag är lyckligt lottad som får komma hem till honom och god mat efter jobbet. Jag har kollegor vars män inte kan laga mat alls. Det är inget vidare att komma hem halv nio och vara hungrig som en varg och behöva laga mat själv, om man inte absolut kräver det. Vilket jag kommer att göra i morgon. Då är det min lördag, liksom. På tisdag är det måndag och ny vecka...

Ha en fortsatt underbar ...... -kväll! Och en härlig ...dag, såklart!

Experimenterar. #bloggswe

Jag är obokad idag, så jag fick sovmorgon. Mannen kom med kaffe och GP vid nio. Det ska också erkännas att jag var lite trött, då vi fick anledning att fira igår. Jag fick nämligen positivt besked av AC och även om jag verkligen vill skrika ut min glädje, så försöker jag hålla mig lite sansad, för att den jag ska vikariera för ska få underrätta sina arbetskamrater först.

Mannen hämtade hem en flaska champagne igår, för han blev så glad för min skull. Har jag sagt att jag har världens bästa man? Inte nog med att han gjorde detta, han körde till mitt jobb igår och lämnade en sak jag hade glömt hemma. Jag är lyckligt lottad. På många sätt!

Idag är det tvätt- och bakdag. Visst är det märkligt att om jag börjar med det ena, så följer det andra av bara farten, liksom omedvetet? Började med tvätten, arbetskläderna får ha sig en uppfräschning, så man inte ser för sjavig ut på nästa jobb. Är förvisso inte bokad förrän på måndag, men det kan vända i en blink. Sängkläderna behövde bytas, det blir lätt lite täbbt i däsan med Mayzan som sovkamrat...

Benvärmare

Vi kommer så bra överens, så det vore synd att bråka om den saken. Det är bara att tvätta oftare.
Baket är ett experiment med surdeg från en annan deg. Hoppas det tar sig, för jag hade ingen jäst hemma (jo, torrjäst) och egentligen vill jag se om surdegen har någon kraft på egen hand. Händer det inget på ett par timmar är det inte värre än att jag får köra ner lite ändå.

(Det går alldeles utmärkt att baka bröd utan att lösa upp jästen i lite av degvätskan först, vilket står i vartenda recept. Jag smular ner den i min fördeg, häller på mjöl och börjar vispa. Funkar varje gång!)

Jag måste ändå åka till affären och hämta andra saker. Jag är inne på att göra en fisk- och skaldjurssås idag, men har inga räkor i frysen. Orutinerat, jag vet och jag lovar att bättra mig. Om brödet blir bra kan jag tänka mig att göra en gryta eller soppa istället. Annars är jag fruktansvärt sugen på pasta. Avvaktar så länge brödet står och (förhoppningsvis) jäser och sätter mig i solen på altanen en stund.

Det gäller att passa på medan det fortfarande är skönt ute och jag är ledig. Snart nog är det dags för halsduk och mössa även därute och d-vitaminburken får plockas fram ur medicinskåpet. Både september och oktober kan vara fantastiska månader ur vädersynpunkt, men sen kommer november och jag vill gå i ide. Tänker att det är bra att boosta upp depåerna i tid, så det inte blir så illa.

Ha en härlig dag, vad du än gör och ta hand om hela dig!