Powered By Blogger

torsdag 14 september 2017

Nissar och troll.

Mannen och jag är trötta bortom förklarande ord. Det är en nervpress utan dess like att inte få tag på sin bankkontakt för att säkert kunna skriva på ett kontrakt. Det handlar om ett mindre och kortfristigt lån till handpenningen, men icke desto mindre viktigt. När man väl fått lönelöftet vill man ju veta att pengarna finns till hands för att överföras till mäklaren inom en viss tid också.

Vad gör de på Handelsbanken efter tre? Eller före, för den delen! Min bloggarkollega Ia skrev ett väldigt intressant inlägg igår angående inställningen i vissa företag och bland olika människor. Klicka på denna länk, så får du själv läsa. Goddag yxskaft, det är vad man tyvärr får höra från "serviceföretagens" personal nu för tiden, för alla är så självupptagna och/eller curlade numera...

Eller vad beror det på? I samma takt som det nias alltmer i butikerna, allt sämre blir den faktiska servicen. Niar de för att vi ska tro att vi behandlas med respekt och luras att tro att det är service? Jag begriper faktiskt ingenting. Respektera att du-reformen kom för att stanna och att titlarna är bortlagda för länge sedan.

Säger bank-nissen att han ska återkomma efter vissa kontroller redan samma eftermiddag (måndag) så förväntar man sig att han gör det. Eller åtminstone tidigt morgonen efter, med en ursäkt. Men det var mannen som fick ringa upp och skynda på nissen. Det plingade till i våra mobiler med besked från UC att vi blev granskade på eftermiddagen. Sedan tog det åtta minuter tills han ringde tillbaka.

Mannen har förmodligen begynnande magsår vid detta laget och har knappt sovit de sista nätterna av oro. Därför har inte jag heller sovit så bra. Fast inatt sov jag, men inte så länge. Jag skulle vara på jobbet klockan sju och inventera och dessutom informera eller förvarna chefen om min förestående uppsägning. Hon blev inte jätteglad, men ska hjälpa mig få kontakt med "rätt" folk i bolaget.

Det känns ju fint att vara så uppskattad och som hon uttryckte det, "svårersatt". Tänk om fler arbetsgivare kunde förstå nyttan av lojala, serviceinriktade, mogna människor i personalen, istället för de curlade, barnalstrande brats som de envisas med att anställa för att framstå som en ung, attraktiv arbetsplats med framtid...

Som om vi något äldre inte har en framtid, är oattraktiva och har stagnerat i utvecklingen. Unga är vi förvisso inte, men löjligt (nästan dödligt) lojala, vi har rynkor ja, men vi vet banne mig hur man beter sig respektfullt, hövligt och artigt utan att lisma. Vi har en massa livserfarenhet och immunförsvaret är välutvecklat. Kort sagt, vi är bäst!

Men tillbaka till nissen, banken och allt som stört nattsömnen. Igår skrev vi på kontraktet för vårt nya hus i Bovallstrand och det firades med pyttipanna på Torps Coop-restaurang på hemvägen. Flådigt värre! I bilen pratade vi inte så mycket, vi satt i egna tankar och tittade bara på varann då och då, med ett ganska fånigt leende på läpparna, misstänker jag.



Champagnen var torr, kall och gratis, vilket smakar allra bäst. Mannen fick jobba lite för att kompensera utflykten, medan jag tittade på soffgrupper. Vi tittade tillsammans på nya husets planlösning igen, diskuterade möblemang och framtidens renoveringar, förbättringar och drömmar. Sedan var det läggdags för mig och ställde klockan på 05.50. Hujedamej!

Efter inventering och morgonmötet åkte jag hem för att styla trädgården. Mannen hjälpte till så gott han kunde, men hade ovanligt mycket samtal, mail och annat arbetsrelaterat arbete, så jag sprang som ett skållat troll med filtar, böcker, sopar, räfsor, glas, tallrikar och brickor. Jag var genomsvettig när mäklaren kom med fotografen, för vi hade verkligen tur med vädret.

Solen sken över trädgård, altan och hela huset på allra bästa sätt och precis när fotografen Malin önskade lycka till med försäljningen mulnade det på igen. Jag trollade in all rekvisita och sjönk ner vid köksbordet och tidningen jag inte hann eller orkade läsa i morse. Löste två sudoku och tog itu med middagen.

Jag vet inte när vi åt så tidig middag sist, men mannen hade inte ätit alls och det var länge sedan jag åt frukostmackan på jobbet. Det blev ett hopkok på det som fanns i kylen och trädgården.



Köttfärssoppan innehöll rotselleri, palsternacka, morot, selleri, tomater, lök, vitlök, blomkål, rödbeta och chili. Glömde dock koriandern som sjunger på sista versen och sesamoljan stod orörd. Det smakade alldeles utmärkt ändå. Efter denna sista kraftansträngning var jag i stort behov av en dusch och min mysklänning och att skriva av mig.

Slut i rutan!  

PS. Bank-nissen har fortfarande inte hört av sig...

   






4 kommentarer:

  1. Ris till bank-nissen :-( Tänk det där om hur arbetsgivare borde tänka har jag sagt länge ...
    Glöm inte andas!
    Kram <3

    SvaraRadera
  2. Håller helt med om både nissar och "äldre" arbetskraft!!!
    Vårt hus skrevs i förmiddags....jippi!!

    SvaraRadera