Powered By Blogger

lördag 31 maj 2014

Birdie nam nam. #Blogg100

092.
Regnväder och golf på tv. Funkar när vi, eller åtminstone mannen fortfarande är sjuk.
Jag undrar när jag ska få möjlighet att börja spela själv? Egentligen tycker jag att det är en fruktansvärt töntig "sport", men det känns som om det är nåt jag skulle kunna leva med.
Jag har redan några klubbor och vännen A har en rosa bag stående med fler hemma hos sig som jag ska få.
Mannen kan få följa med, men hans argument mot detta är att han blir för engagerad, som vanligt då, när han hittar en ny hobby.

Jaha, en sysselsättning till där han blir nörd, tänker jag och undrar om det är en bra idé, trots allt. Fast å andra sidan; vilken syn vi som par hade varit bland alla snobbiga experter på golfbanorna i trakten. Allra roligast hade det varit att åka dit i GTO:n och 60-talets golfutstyrsel i klädväg. Raggar-golfarna, liksom.
Om man vänder på det och tänker sig golfbagen väl synlig i baksätet under tillställningar som Wheels & Wings eller Power Meet, skulle vi då bli kallade Golf-raggarna?

Jag får kanske göra en pudel här, men är det inte lite snobbigt fortfarande, att golfa alltså? Ungefär som tennis. Där jag är född och uppvuxen fanns och finns det ännu tennisbanor och tennisskola om somrarna. Varken jag eller någon av mina skolkamrater deltog där, såvitt jag minns. Det var badgästerna, som pysslade med sådana aktiviteter. De bofasta spelade "Burken", badade och sommarjobbade.

För dig som inte känner mig och mannen så bra, vill jag förtydliga att vi är totalt fördomsfria, humorbefriade, högskoleutbildade, vid våra sinnens fulla bruk, jätteseriösa i alla lägen och inte raggare i ordets rätta bemärkelse. Nu driver jag visst med dig, lite grann. Två av sex påståenden är sanna. Vilka det är får du gissa själv. Alla vinner och ingen blir putt!

För övrigt ska jag tillaga kyckling idag. Nam nam. Vilka tillbehör det blir ska jag fundera på en stund till. Slicear upp lite grönt och blandar ihop en ruffig kryddblandning till pippin.
Nu ska jag återbörda datorn till mannen och göra ost-chipp som tilltugg. Lite bogey-wogey på stereon kanske?

Ha en fin dag därute!









fredag 30 maj 2014

Dagens löpsedel: Avslöjandet! #Blogg100

091.
Är det inte typiskt? Just när ritningen på altanen är klar och planen för arbetet är spikad, blir mannen sjuk. På sanning, alltså. Jag känner mig en aning skyldig. Ganska mycket, faktiskt.
Han är riktigt klen och jag tycker uppriktigt synd om honom. Alla vet ju hur svårt det är när en man är förkyld...

Skämt åsido, han ger sig aldrig för nåt och hade förmodligen gått ut och hackat kraftlöst i jorden runt syrenen om jag inte barskt beordrat honom att inta ryggläge i soffan.
Lite tur i oturen är det, för syrenen försvarade sig och sin välrotade plats igår och näst intill lemlästade mannen. Blodvite uppstod och handen behöver få läka innan kampen fortsätter.

Jag själv är tillbaka på benen, även om jag kraxar lite och låter täppt fortfarande. Åkte därför till affären och hämtade hem lite mer förnödenheter, samt till apoteket för att stektermometern är oexakt. Den gick aldrig över 35 grader och även om vi är lågtempade, så anser jag att den inte är tillförlitlig.
Katten och jag behövde lite medicin för att upprätthålla (hjärt-) verksamheten också. Lite saker till första hjälpen-lådan blev det med. Det gäller att vara förberedd, när arbetet fortskrider på utsidan...

Nu ska jag då äntligen avslöja varför blogginläggen kan komma att publiceras på kvällstid inom några veckor. Det måste vara första gången jag använt mig av en cliff-hanger, tror jag.
När jag skriver har jag sällan en idé eller en färdig tanke innan jag börjar. Det är väl därför det spretar åt olika håll från dag till dag och det trivs jag med, så därför kommer det bli så i fortsättningen med.

Just det, cliff-hangern var det ju. Håll i solhatten nu.
Förra veckan fick jag äntligen napp! En RC (regionchef) hittade min intresseanmälan på nätet och mailade en förfrågan om jag var intresserad av arbete i juni/juli. Om jag är?!
Jag svarade att så var fallet och nämnde en AC (apotekschef) jag jobbat med, och som rimligtvis borde tillhöra den region som RC har ansvar för.

I måndags ringde hon mig och hade redan talat med nämnda AC. Vi bokade ett möte kommande måndag för att skriva kontrakt, men hon bad om en referent till, som var lite närmare i tiden. Inga problem, hon fick numret till den som jag jobbat hos senast. Jag hann få iväg ett sms till henne och "förvarna". Jag tror minsann hon blev lika glad som jag.

Igår fick jag ännu ett mail med en förfrågan om jag kunde vara med på ett par dagars utbildning i deras datasystem på tisdag och onsdag. Jättekul och jättegärna, svarade jag förstås!
Det är inte heltid det handlar om, men det är ett jobb och jag är så ivrig att få komma dit och se hur det är.
Eftersom det är på NÄL borde det vara mycket att göra och det passar mig så bra.

Semestertider betyder skrapsår, bett och stick; för att inte tala om fatala olyckor när hemmafixarna ska sätta upp parasoller, laga gräsklipparen, bygga ny groggveranda och klippa häcken.
Sen har vi ju dem som hoppar iland från båtar som framförs av närsynta snedseglare, bränner sig i solen eller på maneter. Och hur många nyblivna föräldrar kommer jag få träffa där, tror du?

Nu känns det sådär bra igen... Det är bara lite synd att jag får vänta några veckor innan jag börjar.
Under tiden ska jag hjälpa mannen och vår vän med bygget av altanen och njuta av vädret som förhoppningsvis står sig. Hemmaapoteket är uppdaterat och jag är, som scouterna säger: "Alltid redo".

Ha en fin fredag och akta dig för "Olyckan".






torsdag 29 maj 2014

Viktiga uppdateringar och frågetecken. #Blogg100

090.
Jag är någorlunda återställd efter förkylning och gårdagens chock. I morgon ska jag ringa min bank och informera om läget, de stängde ju innan de hann öppna igår, närapå. Inga storstadsfasoner där, inte! Dag före helgdag är helig och man ska få gå hem tidigt, vilket jag borde ha kommit ihåg, även om jag har vant mig vid en annan sorts tillgänglighet under tiden jag bott i Mölndal.

Vädret är underbart och jag kan nog göra mannen sällskap i solen och åtminstone vara lite behjälplig i flytten av syrenen. Den står i vägen för altanbygget och ska få en nygrävd grop att bo i mitt på gräsmattan.
Om allt vill sig väl kommer den att få sällskap av en massa ramslök i framtiden. Svärmor har rabatten full av dem och delar gärna med sig till oss.

Fackpampen skickade ett mail igår, där han informerade om mötet och att parterna skulle fundera på varsitt håll tills nästa vecka. Han ska prata med förbundsjuristen och förbereda ytterligare argument.
Fyra (eller fem) angreppspunkter finns det:
1. Förhandlingen om min uppsägning gjordes med fel förbund.
2. Den påstådda övertaligheten gällde ett specifikt apotek, som jag inte skrivit kontrakt med.
3. Jag har sökt en tjänst och åberopat återanställningsgarantin, men har inte fått något som helst besked.
4. Att Trygghetsrådet inte fick en anmälan om mig och ingen informerade mig om den rättigheten i och med uppsägningen.
(5. De påstår att jag aldrig skrivit på och skickat in ett papper.)

Det lustiga är att i samma brev som det pappret, skickade jag med en faktura på trängselskatt för hela januari månad som jag drog på mig i tjänsten såsom ambulerande tekniker i regionen. Eftersom jag inte fått den attesterad av min RC skrev jag en liten notering på en lapp och förklarade varför.
Den ersättningen har jag fått utbetalad till mitt konto...

Problemet med datorn kvarstår... Tur att mannen har en, hur skulle jag annars lösa resten av Blogg100-utmaningen? Och hur skulle du klara abstinensen om det inte kom ett dagligt inlägg? ;)
Att jag skulle bli galen är helt säkert, det har blivit en rutin som jag gillar och vill fortsätta med.
Även om det snart blir nödvändigt att förlägga inläggen till kvällarna. (Medveten cliff-hanger där, jodå.)

Så, nu ska jag åka iväg till affären och hämta hem färskvaror. Har inte haft ork under veckan och vi har klarat oss på det som funnits hemma.

Ha en fin dag och ta hand om dig!





onsdag 28 maj 2014

Dumstrut. #Blogg100

089.
Usch, vilken dag det har varit!
Fick ett sms från UC att mitt personnummer använts i en kreditupplysning. Några minuter senare, när jag förtvivlat försöker få igång min dator, som lagt av för gott kanske; ringer Fredrik från SEB Internetservice och undrar vad jag håller på med. Typ.

Jag fick jaga polisen, som inte öppnade förrän 12.00 i Mölndal och min bank visade sig ha stängt redan klockan 11 i Kungshamn, dit jag skulle för ett möte kl 15.
Däremellan kånkade jag ett jättetungt ekbord från våra grannar till vår lägenhet i Bovall.

Hemkommen igen tar jag hjälp av sonen M som är duktig på datorer och han konstaterar att moderkortet kan ha tappat en vital sladd, alternativt är igendammat. Inte mycket att göra på en laptop, annat än att lämna in den till någon "datorkunnig".
Jag känner mig mossig, dum, bortkopplad och hopplös.

Mannen är en ängel och skäller inte på mig, i alla fall inte så mycket och han är klar för länge sen.
Istället lagar han mat och har serverat mig en stärkande Campari och lånar ut sin dator till mig. Har jag sagt att han är en klippa och guld värd?
Han bjuder på grillade lammkotletter och diverse grönsaker ikväll.

Behöver mat i magen, det blev liksom ingen frukost värd namnet idag och efter utflykten ville jag bara hem...
Hackad och malen, det är jag!

Återkommer om det fackliga, over and out.


tisdag 27 maj 2014

Ett ögonblicks värk? #Blogg100

088.
Som sagt, tiden går med en rasande fart!
Idag fyller min förstfödde 29 år, för exakt två veckor sen fyllde min yngsta 25. Mellanbarnet blir 28 i december.
Jag säger då det...

Födelsedagsbarnet för dagen föddes en måndag, vilken råkade vara annandag pingst och dagen efter Mors dag. Dålig timing...
Hans far hade varit ute på slutövning och var fortfarande väldigt trött, trots att han sov en stor del av pingstdagen, medan jag sjöng i körens sista uppdrag för säsongen i Tossene kyrka.
Mina kompisar hade varit ute på avslutningskalas och var lite "trötta", varför jag fick ta hand om diskantstämman själv. Det gick alldeles utmärkt, med det magstödet jag låg inne med då!
Efter väl utförd uppgift fick jag tanternas välsignelse att åka in till BB, när som helst.

Vi åkte hem och när den blivande barnafadern vaknat spelade vi badminton i svärföräldrarnas trädgård. Det måste ha sett ganska kul ut. Men det var bara magen som var stor på mig, jag hade inget problem att spela som vanligt. Jag var vig som en katt, tro't eller ej.

På natten sov jag inte så bra. Sängen var ovanligt obekväm och framåt sex-tiden på morgonen var jag så hungrig att jag gick ut i köket för att göra mig några mackor. Visserligen värkte det lite i ryggen, men jag blev jätteförvånad när vattnet gick.
Jaha, bara att städa upp innan jag väcker maken, tänkte jag. Jag gjorde några mackor till, så att han skulle få nåt i magen under den långa förlossningen.

Att väcka honom var inte lätt och jag fick uppsöka toaletten, mellan försöken. Till saken hör att vi bodde i källarvåningen hos min mamma och pappa, vilka jag inte på några villkors vis ville väcka så tidigt på morgonen och helgdag, dessutom.
När jag väl lyckades få upp den trötte ur sängen, propsade han på att jag skulle tala om för hans svärmor att vi skulle åka. Mamma frågade om hon skulle följa med, men det ville inte jag. Herregud, man var väl ingen barnrumpa?!

Det gick väldigt snabbt att köra till Uddevalla den morgonen. När klockan var sju kom vi in till förlossningen och 09.07 föddes sonen. Lätt som en plätt! Inte han, han vägde modiga 4010 gram.
Det värsta med hela förloppet var att jag kräktes våldsamt en liten stund. Såpass att jag matchade den tjusiga blåa rocken jag fick ta på mig efter duschen, med mitt prickiga ansikte mycket väl.

Vad gjorde väl det? Gossebarnet var välskapt och fin och jag tänkte att detta kan jag göra fler gånger!
Efteråt fick vi veta att navelsträngen legat två varv runt halsen, men personalen gjorde inget väsen av det och jag var nog lite hög av adrenalinet; så efter den första påhälsningen på bröstet tyckte jag det var högst normalt att de bar iväg med honom.

Mitt i detta, eller möjligen lite senare kommer en sköterska in och säger att det är en orolig mormor i telefonen. Ville vi prata med henne?
Prata du, sa jag till pappan. Han gjorde henne riktigt orolig, när han bölade och inte fick fram rätt ord.
Några timmar senare kom "alla" och hälsade på. Ja, så länge sen är det, tydligen! Inga besöksförbud på den tiden inte.

Veckan efter tog jag studenten; struntade dock i utsläppet, smet ut bakvägen och tankade bebisen i bilen innan hemfärd. Så kan det gå, när man får ett "p-pillerbarn", det vill säga att han finns till, mot alla odds till hans egen (och min) stora förtjusning...

Nu sitter jag och väntar på en genomgång av hur upplägget ser ut inför förhandlingen. Onödigt spännande, känner jag. Inte så lite frustrerande att inte vara med och höra hur de beter sig. Det handlar faktiskt om mig, mitt liv och min inkomst.

När det gäller maten idag, blir det nåt enkelt. Jag är inte friskare, snarare tvärtom, därför är risken stor att jag letar upp något ur frysen.

Förhoppningsvis har jag goda nyheter att komma med i nästa inlägg.
Tills dess, ha det riktigt gott och ta hand om dig!

Fiskade upp en soppa ur frysen, det fick räcka att baka bröd idag pga en högst ovälkommen förkylning. Nässel- och ramslöksoppa, med valnötsbullar, blev det alltså! Egenlagrad hushållsost, dock bara 3 månader, för att svetsen inte höll.
Äggen är inte självvärpta!



måndag 26 maj 2014

Howdy, what's cookin'? #Blogg100

087.
Fy, en så dålig natt det var. Kunde inte somna på grund av ont i halsen, så nu är jag väldigt trött. Känns bra att jag inte ska nånstans idag. Jag ska bara ta det lugnt och invänta telefon-avstämning från fackpampen inför förhandlingen i morgon, samt förhoppningsvis höra av Kerstin från Apoteket angående jobb.

Självklart ska jag laga mat, det blir något med spätta, musslor och räkor idag. Om jag orkar.
Har ingen feber än, snarare undertemp. 35 grader mätte jag upp och det känns precis likadant som att ha 38.
Det finns ingen febertermometer i huset, så jag gör som mannen och använder stektermometern... Dock inte i skinkan!

Med hjälp av en god vän är strategin för altanbygget i det närmaste klar och själva genomförandet påbörjas i pingst, som det ser ut. Det känns fint att det är på gång.
Nu ska det beställas singel och virke, samt letas möbler. Hittade en läcker lounge-grupp med lila dynor i ett reklamblad, vad tycker vi om det?

För dig som inte vet det redan, är lila min favoritfärg och köket fick lila tapeter när det renoverades i höstas.


Fint va?
Men lila dynor därute blir nog lite för mycket. Vi tänker oss ljusgrått, det står bättre mot husfärgen och man kan ju alltid ha filtar och kuddar i lila om man vill. Eller inte!
Jag kan tänka mig marint tema, vi bor ju på västkusten. Den käre mannen är en nörd på många områden; bland annat amerikanska bilar och gitarrer, men är en hopplös landkrabba, varför ett amerikanskt bbq-tema ter sig lämpligare, vid närmare eftertanke.

Vänta nu! Vilka färger anses vara "marina"? Tänk snobbiga seglare... Just det, vitt, blått och rött! Vilka färger är Amerikat känt för? Problemet är löst, det blir en amerikansk marina "in da backyard", fast utan båtar, förstås. Vi kan alltid tälja barkbåtar och sjösätta i bäcken om lusten faller på.

Undrar vad mannen tänker om detta? Nånting säger mig att han utbrister ett "yihaaa" och tycker att jag är makalöst genialisk och fiffig för att få som jag vill.
Det tycker jag med... Eller så yrar jag bara.

Ha en fin dag och var rädd om dig, samt din omgivning!

Gratäng med spätta, musslor och räkor. Sås på grädde, sherry, lök, morot och palsternacka, fiskbuljong. 




söndag 25 maj 2014

Prat i kvadrat och gemytlig tystnad. #Blogg100

086.
En riktigt trevlig kväll blev det igår. Klurans skratt när hon tittade igenom boken "Svenska dansband" är obetalbart! Önskar jag hade filmat istället för fotograferat henne...

Av någon outgrundlig anledning hamnade mannen och jag i en politisk diskussion lite senare. Jag är chockad!
Jag har aldrig gillat att diskutera politik, för att folk oftast blir arga och påstridiga. Det är min bestämda uppfattning och erfarenhet. Mannen är dock en sansad och klok människa, så trots att vi står på olika planhalvor blir det inte otäckt att säga att man inte håller med.

Annars är vi så lika att det nästan är löjligt. Det skulle kunna innebära att det blir tråkigt och förutsägbart, men så är faktiskt inte fallet. Det beror säkert på att vi är lite galna och barnsliga, båda två. Mest mannen, förstås... Jag skulle aldrig drömma om att driva med honom, retas eller kittla honom. Säger han något annat åberopar jag tillfällig sinnesförvirring.

Vad är viktigt i ett förhållande? Jag skulle säga humor, respekt och omtanke, utan tvekan.
Kommunikation, förstås. Blir det tyst, är det fara å färde.
Givetvis finns det olika sorters tystnad. Jag menar inte att man måste prata jämt, för pratandets skull. Att kunna sitta i varsitt soffhörn med sina egna tankar utan att det känns obekvämt är guld värt.

Vi är tillräckligt mycket ensamvargar, både jag och mannen, för att behöva ha det så ibland. Egen tid, utan att någon känner sig negligerad. Vi vet när det är dags att fråga om det är något som är på tok. Jag är osäker på om det är åldern, erfarenheterna eller något annat som är det avgörande. Antagligen en kombination av en massa saker, samt magkänslan.

Humor och skratt är allvarligt talat oerhört viktiga saker. Att kunna se på sig själv med humor och kunna skratta åt sig själv, när man gjort bort sig. Att kunna skratta med sin partner är absolut nödvändigt, tror jag.
Om  man kan hitta tillfällen att skratta tillsammans, mitt i eländen och sorger tror jag man kan lösa problemen lättare och läka snabbare.

Idag blir det pastasallad med rester från grillen. Köttet som blev över, alltså... Det blir lätt och enkelt, vilket
passar utmärkt då vi får besök om en stund och sedan åker vi till svärmor med en rabarberplanta.

Ha en fin dag och har du inte röstat än, är det hög tid nu! Ha en fin dag och grattis till alla mödrar därute!


lördag 24 maj 2014

Sångfågel igår, kråka idag. #Blogg100

085.
Är periodvis i stort behov av tystnad och jag har inte aktivt lyssnat på musik på länge. Förutom när jag kör bil, förstås. Igår kväll fastnade jag i musikträsket, men det kändes helt rätt.
Föredrar att tänka att det var gårdagens sång som gör att min hals är lite öm och svullen idag. Träningsvärk, alltså. Jag är ju aldrig sjuk. Det var väldigt länge sen i alla fall och det känns mycket onödigt att bli det nu. Så jag bestämmer att det går över under dagen!

När jag vaknade idag, med fönstret öppet, var jag jätteirriterad på de stackars småfåglarna som kvittrade.
Tyckte de väckte mig lite för tidigt, men det var nog dags att vakna då, trots allt. Fågelsång ska ju vara lugnande, men hade motsatt effekt på mig.

Mannen är ju löjligt musikalisk och jag är lite avundsjuk på att han kan spela gitarr och dessutom trumpet. Fast jag har aldrig hört honom trumpeta... Tänkte lura honom att spela lite för mig nån dag.
Våra musiksmaker skiljer sig en del, men inte så väldigt mycket. Han har introducerat artister för mig, som jag inte hade en aning om och jag gillar det!

Ibland tycker jag att det han lyssnar på är lite för "countrybetonat", jag är mer åt gammal hederlig rock och blues. Å andra sidan har jag fastnat för det svenska bandet Baskery och presenterat dem för mannen och är det inte country, så vet då inte jag.

Vad är country-musik, egentligen? Jag har sett så skilda artister som Shania Twain, Dolly Parton, Carlene Carter, Brad Paisley, Hank Williams och Johnny Cash nämnas i den genren. Du har säkert fler exempel på vad du tycker är "countryartister" för dig.

Jazz är ett annat kapitel som är intressant. Jag gillar trad-jazz, alltså "gladjazzen", men blir fullständigt galen av viss modern jazz. Atonal och konstigt orytmisk, tycks den mig och är lika störande som techno.
Vid ett par tillfällen, när jag jobbade som städare i en välkänd fiskkonservfabrik, spelade arbetskamraterna techno, vilket gjorde att jag spolade maskinerna i en fart som hade fått blixten att verka trög. Jag blev superstressad och totalt utmattad.

Idag ska vi ha kära vännen Kluran på besök och vi ska ladda grillen igen. Flankstek, grillade potatisar, majs och sallad till, låter väl bra? Campari, vin och öl finns att svalka sig med.
Det blir en bra dag detta. Trots att jag fick pippi i starten.

Ha en skön lördag och glöm inte att rösta!

fredag 23 maj 2014

Är du tankad? #Blogg100

084.
Började dagen med att ringa till veterinären och be om recept på medicin till Compiz, för att underlätta för mannen. Han pratar så mycket i telefon jämt, så det samtalet kunde han gott slippa, tycker jag.
Sedan läste jag en annan bloggares inlägg som handlade om olika "kärleksspråk" och hur man själv tankas och tankar dem man älskar. Här kan du läsa inlägget.

Jag är nog mest en person som med tjänster visar att jag bryr mig om och älskar någon, men alla sätt behövs. Mer eller mindre, tror jag i alla fall. Det är ju en fördel om ens partner och andra nära och kära är av samma sort, men det är inte nödvändigt; så länge man är medveten om skillnaderna och utan alltför stor ansträngning kan kompromissa med sig själv.

Att göra våld på sig själv och sin person, för att "bevisa" att man älskar är förödande och leder bara till elände. Då blir tilliten och förtroendet skadat och man känner sig mindre värd. Det är en sak att frivilligt ta sats och göra något man inte är helt bekväm med för att glädja någon, men att känna sig tvingad till det, för husfridens skull, är vidrigt.
Vissa handlingar och ord kräver lite övning för att komma ut lättare. Tid, tillit och förtroende hjälper till att göra det naturligt. De flesta av oss är rädda att bli övergivna och svikna, i viss mån.

En del av oss är brända sedan tidigare och det kan sitta långt inne att blotta sig, genom att avslöja sina känslor för en ny partner. Det kan gå illa förstås, om partnern kräver bevis i både ord och handling, för att själv känna sig bekräftad. En svår balansakt och inte enkelt att lösa om man inte kan kommunicera då.
Vi måste våga för att vinna!
Nu blev det visst sådär djupt igen...

Jag går raskt vidare till dagens mat istället! Har ett dilemma, jag kan nämligen inte bestämma mig för vad som ska grillas ikväll. Hämtade hem en flankstek och riktiga flintastekar samtidigt med torsken igår.
Med riktiga flintastekar menar jag utskurna så att de är helt runda med svålen intakt runtom hela biten och självklart naturella. Jag ogillar färdigmarinerat kött.

Varför köpa grisen i säcken, när jag kan marinera själv och dessutom inte vill betala dyrt för något som kanske inte faller mig i smaken? Därmed har jag nog bestämt mig för flinta.
Kanske inte helt hugget i sten, det beror på vilka tillbehör jag hittar med. Måste hitta på någon god cf-röra också. Jag ska nog finna upp en med en ny knorr idag.

Nu ska jag fortsätta med hushållsgöromålen och göra lite ärenden, det vet jag uppskattas och jag gör det hjärtans gärna!
Ha en fin fredag därute, knäpp upp och våga visa vad du känner!




torsdag 22 maj 2014

Varmt eller kallt? #Blogg100

083.
Vad hände?! Så varmt det blev och så snabbt det gick!
Där jag var igår kväll regnade det, så det blev ganska svalt. Idag har jag suttit i bilen mesta tiden och den har tack och lov AC. Air Condition, alltså, inte Apotekschef. Annars hade jag nog smält (av).

På den käre mannens förslag skulle jag hälla upp ett glas vin och sätta mig under parasollen när jag kom hem. Vilken underbar idé! Det var bara så att parasollet hade blåst sönder, så tji fick jag! Nåja vinet kan jag ju hälla upp och prisa de högre makterna för att det faktiskt blåser, annars går det inte att vara på uteplatsen.
Jag kan inte i alla fall.

När det blir såhär varmt behöver jag bada. Enda problemet är att havet är kallt (samt lite för långt bort, just nu) och jag har blivit en badkruka. Det finns några som påstår att det var varmt i vattnet förra året, jag vidhåller att det var kallt.
Åtminstone den gången jag badade, vilket inträffade på min födelsedag och näck dessutom.
Mannen hade bjudit på champagne och middag på Bryggcaféet och vi tog en stilla promenad utåt Badholmarna, när någon påstod att någon utmanat någon att bada.

Det är fortfarande oklart vem, men det spelar ingen roll; vi är lite tokiga båda två, så vi kastade kläderna och slängde oss i. Kallt! Upp igen och på med kläderna snabbt, det var ju rena autostradan vid strandkanten...
Fnissande som barn gick vi barfota hem i mörkret och var rörande överens om att det behöver inte göras om i brådrasket. Fast vem vet, någon kanske utmanar i år igen?

När det närmar sig 20 grader i havet, räcker det att sitta med fötterna i vattnet för att svalka mig. Är det över, kan jag tänka mig att simma runt en stund. Från 22 grader och upp, (som om det nånsin blir det?) kan jag ligga i länge och guppa runt som en säl, som mina badglada systrar gör, redan vid 18. Men så är de ju yngre än jag...

Jag på det hela taget nöjd med utflykten norrut. Träffade vännen L, sonens möte gick bra och en pratstund med syster Å kändes fint, innan jag åkte till barnbarnen som tyvärr var lite krassliga.
Bebis J och jag hade dock en lång pratstund, mysigt! Trodde hon skulle sova, med tanke på hur hon sov sig igenom både dop och vigsel i lördags, samt febern. Jag hade nog lite tur.

Idag åkte sonen P och jag till Ljungskile för att träffa en läkare. Han blev förvånad och riktigt glad över att träffa sonen, det var kul att se. Tyvärr kommer vi nog inte kunna vända oss till honom i fortsättningen, så det blir listning i Hunnebo igen.
Vi lunchade på Torp, sedan åkte P hem med buss och jag tvärs över vägen för att handla på City Gross där jag fann ett vackert exemplar av en koketorsk att ta med hem. Äntligen!
Lite grillkött fick följa med också. Jag gillar den affären, för de har bra styckdetaljer och svenskt kött.
Att de dessutom, till skillnad från de flesta fiskbutiker här i stan, har hela torskar gör inte saken sämre, precis!

Nu ska jag gå ut i solen och läsa GP. I solen och friska fläktar. Nu känns det sådär fint, igen!

Ha en fortsatt skön dag, var rädd om dig i värmen och glöm inte dricka vatten och smörja in dig med solskydd!
Ugh, egenvårdsspecialisten har talat.

Såhär ska en bit kokt torsk se ut! 



onsdag 21 maj 2014

Fick du fikon? #Blogg100

082.
Oj, vad tiden rinner iväg. Snart är vi i mål i Blogg100-utmaningen!
Jag kommer ju att fortsätta skriva även efter målgång, kanske ta semester någon eller några dagar, men det klarar vi nog av? Fast det har blivit lite av en morgonritual, att skriva åtminstone några rader.

I morgon blir det ett senare inlägg, vill jag förutskicka redan nu.
Jag har nämligen inte appen Blogger i mobilen ännu och kommer kanske aldrig ha det, för jag föredrar att skriva längre text på min laptop.
Anledningen till att du får vänta i morgon; är att jag ska åka norröver och vara med på ett möte i eftermiddag, samt köra sonen till dr F i morgon förmiddag, så jag stannar över natten och lämnar datorn hemma.

Igår när jag var på TRR, kom jag ihåg massor jag har glömt. Eller för att uttrycka det annorlunda; jag hade glömt massor jag egentligen minns. Hårddisken behövde bara få en omformatering.
Tyvärr skjuts ju kunskaper undan till bakhuvudet om de inte används någorlunda regelbundet. Lägger dem i träda, kan man säga. Igår handlade det om Word och alla dess funktioner.

När jag studerade på universitetet skulle alla labb-rapporter skrivas i Word och det var inte alltid helt enkelt att skriva kemiska formler, så att de blev godkända av nitiska doktorander.
Det andra, knastertorra beskrivningar av genomförandet, var en petitess i sammanhanget. Det är jag faktiskt riktigt bra på!
Jag har haft nytta av det vid många tillfällen efter avslutade studier också.

Till exempel; när man opponerar sig mot fackpampar, myndigheter,chefer eller andra som klappar en på huvudet och menar att "detta övergår nog ditt förstånd, lilla gumman".
Kan man då svara med ett högtravande fikonspråk och många "svåra" ord, visar det sig esomoftast att det blir ett annat bemötande i vändande post.
Tyvärr måste jag säga, för varför ska den som inte är en "vandrande ordbok", som någon brukade kalla mig, bli sämre bemött i sådana situationer?

Jag svarar härskarteknik, på den frågan. Får du en annan människa att känna sig liten och okunnig kommer den, med största sannolikhet, ge med sig och du vinner diskussionen. Kan man däremot spegla motståndaren, i detta fallet, finns det en chans att utfallet blir annorledes.

Att kunna "tala med bönder på bönders vis, men med lärde män på latin" är få förunnat om man inte är så bevandrad i svenska språket (eller vilket språk som helst), men varför kan inte härskarna anpassa sig till situationen och bete sig humant? Jag tänker på nysvenskar, de med vissa funktionshinder och andra som av olika anledningar inte behärskar byråkratspråk.

Nu har jag kanske erinrat dig om diverse synonymer, som du har glömt att du lärt dig i skolan, vilka kan vara till gagn om du skulle nödgas ta till slikt språk mot någon antagonist.

Jag har ingen aning om vad det blir för mat idag, det är av underordnad betydelse. Lunch med bästa vännen L är alltid trevligt och kvällsmat får bli något simpelt, ity kylskåpet gapar tämligen tomt.

Tillönskar dig en fabulös dag och på återseende!

tisdag 20 maj 2014

Alla vill ha mig! #Blogg100

081.
Stocksovning i natt igen, det måste vara nåt rekord?
Fast en liten stund drömde jag, då sover man i och för sig inte som en stock.
Jag drömde att vår stora Compiz-katt hade tagit sig upp till sovrummet och satt och "pratade" väldigt uppfordrande med oss. Vet inte vad han ville, men han tyngde ner sängen alldeles oerhört och var högljudd som bara den.
Han är ju vanligtvis ganska tyst av sig, utom när han snarkar, och brukar sova länge om morgnarna, så jag förstår inte vad denna dröm kan betyda.

Jag ska till TRR idag igen och få lite mer tips och tricks.
Vilken tur att jag fått ett tvåveckors prova-på-kort av Västtrafik, såsom nyinflyttad! 50 kronor för att ta sig till stan och hem igen är mycket pengar när man inte har så mycket i a-kassa.

Det har kommit en massa välkomsterbjudanden till mig, sedan jag folkbokfördes i Mölndal. "Alla" vårdcentraler vill ha mig, liksom tandläkarna. Dem kastar jag, för jag har redan doktor Safari och när jag repat tillräckligt mycket mod ska jag gå till mannens tandläkare. Det är så länge sen jag var hos tandläkare att jag skäms. Dessutom tar de så mycket betalt, bara för att man ska öppna munnen.

Jag kanske kan betalt om jag ställer upp som avskräckande exempel? "Så här kan det se ut när man inte besöker sin tandläkare regelbundet, beställ tid hos Tandläkare NN".
Anledningen till att det inte blivit av på länge, är dels alla dessa flyttar de senaste åren och dels min tandläkarskräck, förstås.
Jag får inga kallelser och då "glömmer" jag bort den lilla detaljen att skaffa mig en "hus-tandläkare".
Behöver dessutom en snäll och förstående tandis, som är lätt på handen och har stort tålamod. Det tar tid att leta rätt på en sån, det förstår du ju, och rätt som det är har man flyttat igen...

Allra helst skulle jag vara sövd, när han eller hon gör sitt jobb, finns den möjligheten? Å andra sidan får jag panik av narkosmasken, så det är väl inget alternativ då...
Jag blev nämligen tvångssövd som liten flicka och det var så otäckt att när jag erbjöds lustgas vid första förlossningen, blev det nobben så fort jag kände lukten av masken.

Jag tycker inte om att ha något i eller på ansiktet; varken hår, ögonbindel eller munskydd. Hade aldrig funkat som cowboy, tågrånare eller beduin till exempel.
Det enda jag tolererar är glasögon, men det är ju snarast en överlevnadsinstinkt, jag är blind som en mullvad utan dem.
Hade självklart föredragit linser, men mina allergier gör att jag inte klarar av dem under en hel dag, framförallt så här års.

När jag tänker efter är det inte mycket på denna kroppen som är som det ska. Mullig, myopisk, astigmatisk, allergisk, astmatisk och snart kanske även klimakterisk. Hujedamej!

Varför ingår inte tandläkar- och optikertjänster i högkostnadsskyddet? Såvitt jag vet sitter mina tänder i munnen som är en del av huvudet, vilket också härbärgerar mina ögon. Stockdumt!

Efter detta konstaterande av kroppsligt förfall, kommer jag att trösta mig med frukost först och främst och sedan ikväll, spaghetti och köttfärssås med mycket riven parmesan...

Ha en fin dag, se med klara ögon på din omgivning och slarva inte med tandborsten!


måndag 19 maj 2014

Griller, grillar och galler. #Blogg100

080.
Kassa-kortet inskickat, fisken till dagens middag framtagen ur frysen. Vad är det mer jag måste göra idag? Hjärnan är inte riktigt med mig känner jag, det är för mycket som pockar på och som jag inte kan göra något åt själv. Mycket frustrerande!

Det blev en Dirty Harry-film igår igen i ett försök att rensa hjärnan från ovälkomna tankemödor. Gick sådär tydligen, även om jag sov som en stock i natt.
Skönt att mannen är av den förstående typen och låter mig vara ifred när jag behöver det och lyssnar när det är läge att lufta mina tankar, utan att komma med lösningar åt mig. Han är guld värd, den mannen!

Så var det ju det där med vädret också. Jag vill ha sol och värme, nu när det går att vara ute igen utan att bli pollen-chockad. Bli lite lagom grillad medan jag läser en god bok, är det för mycket begärt?
Nåväl, det var ju vackert väder en liten stund igår, fram tills det var dags att grilla kycklingbenen, ungefär...

Jag måste förresten meddela att gallret till den nya Weber-grillen rostade redan efter en användning, så kan vi inte ha det. Reklamation på det!
Det ska bli intressant att se hur Ica Maxi kommer att lösa den saken. För oss som jobbar i service-yrken är det alltid spännande att se hur andra tar hand om klagomål, byten och ersättningar.
Hoppas jag kan återkomma med positiv rapport i detta ärende.

Med tanke på grillsäsongen, läser jag alla recept som har med den att göra extra noga nu. Man vill ju förnya sig på alla plan. Nya fräscha tillbehör, goda såser och röror piggar alltid upp!
Det var länge sen jag gjorde potatissallad med gräddfilsbas. Det är inte gott längre, helt enkelt för stabbigt för min smak och mannen är inte förtjust i det heller. (Så praktiskt!)
Numera gör jag hellre potatissallad med vinägrett, det känns inte så tungt eller mastigt och kan varieras med rädisor, sockerärter, fänkål, selleri eller vad man råkar ha hemma.
Hur gör du?

Jag har inte riktigt bestämt vad jag ska göra med torskbitarna idag. Det lutar åt att panera dem och servera med pressad potatis och någon cf-röra just nu, men det kan ändra sig under dagen.
Nu är det dags att dammsuga ovanvåningen och byta sängkläder i alla fall...

Ha en fin dag och ta hand om dig och din omgivning!

söndag 18 maj 2014

50 cent och pussel. #Blogg100

079.
Inatt drömde jag. Det gör jag kanske oftare än jag tror, men minns vanligen inget.
Jag var någonstans och hade ätit med, för mig, helt okända personer och blev alldeles till mig när jag såg två euro-mynt på bordet. Valören var 50 cent, så det var inget stort värde i pengar, men jag kände att jag måste ha dem.

Frågan var bara hur jag skulle komma åt dem, utan att verka närig, småsnål eller knäpp. Alltså gjorde jag något som är rätt typiskt för mig; jag började duka av bordet och städade på så vis undan dessa mynt och la dem i fickan, när ingen såg.
Varför frågade jag inte om jag kunde ta dem, bara? Och varför var de så himla viktiga att ha?

Symboliserar de de pusselbitar som behövs för att jag ska förstå nåt eller lösa ett problem? Det finns förvisso saker och ting som jag inte greppar riktigt, men då skulle det inte räcka med dessa två mynt eller pusselbitar, tror jag i alla fall.

Kattmaten är slut så vi måste handla det, bland annat. Att åka och handla på en söndag känns lite ovant.
Jag hade inte planerat mat längre än till torsdagen, eftersom vi skulle åka till Bovall och jag skulle luncha i fredags, vilket inte händer ofta.
Vi har bestämt oss för att grilla idag med, men inte vad, så vi får se vad jag hittar på att hämta hem.

Mannen får stanna hemma och klippa gräset. Bra arbetsfördelning, tycker jag...
Sedan kanske vi kan sitta i solen och pussla ihop altanbygget i teorin och åstadkomma en realistiskt tidsplan för det praktiska arbetet.
När altanen är klar är det rena drömstället för grillkvällar och kalas i sommar. Måtte det bli många!

Ha en fin dag, ta vara på dig och dina nära och kära.


lördag 17 maj 2014

Överraskad och rödögd. #Blogg100

078.
Ibland blir man verkligen tagen på sängen.
Nyaste barnbarnet skulle döpas idag, samtidigt med sin kusin som bara är några dagar yngre. Det är ju ett väldigt praktiskt arrangemang.
Jag tyckte kanske att min dotter var lite "överklädd" för ett dop, men anade inte stora ugglor i mossen, förrän faddrarna; tillika andra dopbarnets föräldrar hade båda bebisarna i sina famnar och prästen Peo gick fram och viskade något till dottern, varpå hon resolut överlämnade storebror till farmor i bänken bakom.

Ja, sen gick de fram hand i hand och inte ett öga var torrt när vi insåg att nu händer det!
Inte så konstigt efter 10 år tillsammans, kan tyckas, men alla utom fadderparet var totalt ovetande.
Bra jobbat Emma och Olof!

Prästen gav brudparet tre ord på vägen; Tack, Hjälp och Förlåt. 
De orden är viktiga i alla förhållanden, oavsett om det handlar om vänskap eller släktskap. Missförstånd och feltolkningar av situationer och händelseförlopp händer så lätt.
Jag skulle vilja tillägga några saker till Peos kloka ord; nämligen frågan "Vad menar du?" eller varför inte "Jag kan inte läsa dina tankar, berätta" och fyll i med; vad tänker du?, hur mår du?, vad vill du?

Kommunikation krävs i alla förhållanden. Blir det tyst, blir det otäckt..
Det kan vara svårt att ställa frågor, utan att låta kritisk om man är i affekt, vilket får partnern att gå i försvarsställning och sen är grälet igång. 
Känner någon igen det? Skulle tro det, ja... 
Jag tror att våra ungdomar kommer att prata med varandra, för att lösa vardagliga problem på bästa sätt. De är mer jämlika nu för tiden och tänker inte i gamla, traditionella banor.
De har ju varit ihop så länge redan, byggt hus och skaffat barn, klart de har haft meningsskiljaktigheter, men de har löst dem under tidens gång.

Jag är glad för att jag fick vara med om allt detta idag och tackar Linnea och Lars för hela upplevelsen, samt alla andra som gjorde dagen så lyckad!

Grillen är invigd och vi har landat i soffan, för att kontemplera och smälta saker och ting.
Jag önskar dig en fin kväll och en god natts sömn, när det blir dags!


fredag 16 maj 2014

Bortskämd, skrytsam och effektiv! #Blogg100

077.
Oj, vilken dag det varit! Uppe i ottan, ja redan kvart i sju...
Så infernaliskt trött att mannen helt sonika går och hämtar kaffe till mig och lägger sig igen. Hans startsträcka är inte lika lång som min, och ja, jag är bortskämd!

Var på ett seminarium på TRR hela förmiddagen och det var mycket bra! Det där att sälja sig själv som en produkt via telefon är inte enkelt, när rekryterande människa slingrar sig som en orm.
Nu ska jag öva och bli en mästerlig försäljare även på det viset. Att jag är det i min profession vet jag redan.
Skrytsamt? Nej, det är sant.
Jag är duktig på egenvård, nu ska jag vårda mitt eget värde och slipa säljargumenten.

Träffade en gammal skolkamrat över en lunch i Trädgårdsföreningen efteråt. Synnerligen trevligt och måste snart göras om!
Tog en omväg över Frölunda Torg och hämtade en bortglömd sak i butiken där jag köpte nyaste barnbarnets doppresent häromdagen.
Känner mig extremt effektiv, för på vägen dit pratade jag med min kära namne om väsentliga ting, som kan påverka den närmsta framtiden på ett, förhoppningsvis, positivt sätt.

Jag har också fått uppdatering av fackpampen vilket gör att jag kan slappna av denna helg och bara må bra!
Ska bara packa kappsäcken och äta lite korrrv, så far vi norrut och är på plats i god tid för morgondagens dubbeldop.

I morgon ska mannen få kaffe på sängen, dock inte förrän tidigast åtta. Han är värd det och mer därtill, så det är stor chans att han får frukost med.

Ha en skön fredagskväll och krama varandra i trafiken!



torsdag 15 maj 2014

Önskedag. #Blogg100

076.
Vilken härlig dag att vakna upp till! Vackert väder och sällskap av min ena favoritsyster.
Vad mer kan man önska?
Pannkakor och mackor till frukost, kanske? Så hon står sig tills hon kommer hem och jag till middagen.

Jag ska ringa några samtal och se vad det kan leda till, förutsatt att någon svarar. Resursplaneraren har varken svarat eller hänvisat till att lämna meddelande, vilket jag tycker är märkligt.
Handläggaren på Af ska väl inte vara lika svår att hitta, hoppas jag.

Mannen har efter många om och men fått pengarna tillbaka för den borttappade grillen på K-rauta.
Efter sex veckors väntan, tog tålamodet slut och vi ska hämta hem en exakt likadan från Ica istället.
Ska bli underbart att kunna grilla igen. Vi har ju till och med inhandlat ett fj..... hrm, jag menar halster!

Av någon underlig anledning har jag denna felsägning inprogrammerad i hjärnan. Det har smittat av sig till mannen, vilket är vansinnigt roligt! Alla vet ju att det är stor skillnad på ett fjälster och ett halster, men det sitter som berget. Varför fungerar inte teflonet vid såna tillfällen, kan man undra?
Och jag undrar även hur många fler som blev smittade i och med att de läser detta inlägg? Återkoppla gärna om du råkade smittas!

Inatt trodde jag att jag smittats med en otäck magbacill alternativt blivit matförgiftad. Vaknade med magont och frossa. Syster var yster i morse och var därmed inte drabbad, alltså borde inte sushin vara orsaken. Inte heller mannen har känt något obehag, alltså kan det inte vara min mat heller. Puh, så skönt!

Brödbak och sol i trädgården står på min agenda idag. Jag tänker ta det lugnt och påbörja en ny bok.
Kan man ha det så mycket bättre?
Nej, jag önskar bara jag hade råd att göra lite mer roliga eller nyttiga saker. Är dock förvissad om att den tiden kommer och jag har det bättre än många ändå.
Önska och drömma är gratis och roligt. Dagdrömmeri ska jag ägna mig åt nu och förverkliga en del av dem, så småningom...

Ha en bra dag och ta hand om dig och lev dina drömmar!

onsdag 14 maj 2014

Regn eller inte regn? #Blogg100

075.
Idag blev det sådär konstigt igen för att mitt närminne inte är det bästa. Dubbelbokad vid lunchtid...
Nu är ju min syster en relativt medgörlig sådan, så vi byter bara mötesplats och allt löser sig.

Katterna ville ut med en gång idag, så snabeldraken kan tas fram utan någon större kalabalik. De senaste dagarna har det ju regnat och då stannar katterna inne och hårar ner i mängder. Attans regn!
Det är med andra ord fler än jag som har för mycket hår. Mannen också. Av någon outgrundlig anledning har han inte blivit klippt än. Om det är enbart min teflonbeläggning som är skuld till det, låter jag vara osagt.

Inser att jag klarade mig utomhus hela dagen igår, utan att nyttja vare sig ögondroppar eller nässpray mot allergin. Det är så skönt att kunna andas igen och slippa bli så himla trött. Underbara regn!
Prognosen är lovande både vad gäller pollenhalter och väder de närmaste dagarna. Äntligen kan jag få vara ute och njuta av solen och hjälpa mannen med trädgårdsbestyren! Bara jag slipper rensa ogräs.

Väntjänsten rycker ut med matleverans om en liten stund. Sedan ska jag till ÅV och till affären.
Jag har dammsugit nedervåningen och ätit frukost. Vilket under av effektivitet jag är, när jag vill.
Ska bara ut och skära rabarber, sen är jag på väg!

Javisst, ja! Till middag blir det rökt fläsklägg med rotmos. Hur kunde jag glömma det?

Ha en fin dag och glöm inte bort att vara rädd om nära, kära, släkt och annat löst folk. Man vet aldrig när man kan komma att behöva dem...

tisdag 13 maj 2014

As time goes by. #Blogg100

074.
Käre nån, vad tiden går! Idag fyller min yngsta 25 år, hur gick det till?
När hon äntligen bestämde sig för att komma ut gick det lätt, men hon förvarnade två dagar tidigare. Med tanke på hur snabbt det gick med de två första barnen, så var det bara att åka in till BB vid första känningen, fast hon ångrade sig och vi fick åka hem igen.

Man skulle kunna tro att det var hon som myntade "görsomhelst", för när det var dags på riktigt; kom vi in samma tid som med den förstfödde, det vill säga vid sju på morgonen och då tänkte jag att hon skulle vara lika snabb eller snabbare än båda bröderna, men icke! Envis som en röd gris, väntade hon tills jag klätt på mig för att ta en promenad runt lasarettet vid lunchtid. Jag var lite grinig, det erkänner jag och trött på att vänta, därför vägrade jag ta hissen ner.

När vi kom ut på parkeringen blev det skarpt läge. Bara att ta sig upp igen, ingen hiss då heller. Den där envisheten är nog ett släktdrag. Jag sa till pappan att hämta barnmorskan medan jag tog på mig något "bekvämare". En halvtimme senare var hon i min famn, äntligen! Eftersom det var den dag det var, blev namnet det det blev. (Och jag fick som jag ville...)

Nu är hon alltså såpass gammal att hon själv blivit mamma två gånger om och jag är dubbelmormor! Vi har varit snabba i starten i min släkt, så det är inte märkvärdigt att det finns fem generationer i livet, tycker jag. Det märkvärdiga är att min mormor är en krutgumma, fortfarande! Hon är frisk och pigg, kör bil (om än mycket försiktigt), spelar boule och är aktiv överhuvudtaget.

Hoppas att jag är som hon när jag är över 80. Själv är jag bara 48 (snart), så det är ett tag kvar. Jag gjorde för skoj skull ett av alla de där testerna på FB, där man ska få sin "faktiska" ålder, då blev jag 29. Undrar vad resultatet hade blivit om mormor svarat på samma frågor?

När jag var lika gammal som min dotter, var jag mycket mer medveten om min ålder än jag är nu. För att inte någon skulle tycka att jag var för ung och omogen för att ha tre barn och dessutom vara dagmamma, verkade jag nog lite präktigare än jag egentligen var. Jag kände att jag fick lägga band på min barnsliga sida, vara seriös och redig. Tur man blir klokare med tiden och inser att man duger, precis som man är!

Idag ska jag träffa min nya TRR-rådgivare. Det ska bli trevligt att göra den bekantskapen och se vart det leder. Tiden går som sagt och det är dags att äta frukost och göra sig presentabel för det mötet.
Det blir ärtsoppa till middag och jag ska till och med göra pannkakor, för då blir mannen glad.

Ha en fin dag och lev livet! Var rädd om det du har som gör dig glad och gör dig av med surdegarna.







måndag 12 maj 2014

Upplysningsvis... #Blogg100

073.
...så är den grå vardagen tillbaka igen.
Och jag kom på att jag glömt aktivitetsrapportera till Af. Bäst att lösa den detaljen först, innan jag hinner glömma det igen.
Mina stackars synapser verkar inte ha kontakt idag. Misstänker att det är ett synnerligen smittsamt datavirus, då min laptop betedde sig besynnerligt under uppkopplingen.

Det är skönt att världen är datoriserad och digital, när ens eget minne inte håller sig innanför ramarna för vad som kan anses rimligt att komma ihåg själv.
Adressändring är en sån sak som är lätt att glömma bort. I min värld borde alla företag ha fått informationen nu, för har jag ju redan anmält flytt och folkbokföringsadress. Det är dock alltid någon som inte uppdaterar så ofta och nu minns jag inte vilken... Än så länge är det ju eftersändning av post, så det finns tid att identifiera slöfockarna och upplysa även dem.

Uppladdad med laxmacka känner jag att glappkontakten är mindre påtaglig nu. Fisk lär ju vara bra för minnet och intelligensen och den teorin anser jag härmed vetenskapligt bevisad.
Vilken tur att jag bestämt att det ska ätas strömming idag, nu kommer jag att koppla allt.

För övrigt har jag inga åtaganden idag, så jag kan ta mina korsordstidningar och koppla av och ladda om för kommande utmaningar i den analoga världen.

Elektricitetsvisan är förresten alldeles lysande, fortfarande! Lyssna gärna på den och gör dagen ljusare.

Ha en strålande dag och ta hand om dig!




söndag 11 maj 2014

Hellooo, musiclovers! #Blogg100

072.
Idag var det jag som hämtade kaffe och GP. Vi vaknade lite motvilligt av alarmet, ty kvällen blev sen medan vi smidde våra planer. Skönt att ha kommit ytterligare en bit på vägen och att upptäcka att vi har tänkt lika, på var sitt håll.

Utflykten för dagen var "FUZZ", det vill säga en gitarrmässa. Mannen är en gitarrnörd, gode vännen Tommy likaså, varför vi gjorde sällskap dit. Mycket trevligt och intressant på många sätt och vis. Jag är, av födsel och ohejdad vana, nyfiken till naturen och nån gång har jag nog lärt mig att se skillnad på en Fender och en Gibson, på långt håll...
Jag spelar inte själv, men ska nog få mannen att lära mig lite mer än det jag kan redan, nämligen att ta ut de första tonerna av "Smoke on the water" på en akustisk gitarr.

Även om jag inte spelar, tycker jag det är roligt att följa med och jag tycker vissa "guror", som nördarna säger, är riktigt vackra. Har märkt att jag hyser en förkärlek till mörka träslag. Även blondiner om de har rätt ådring. Fast jag är löjligt förtjust i en blåstrimmig sak, som jag såg redan förra året.

Jag spelade blockflöjt som barn. Hur imponerande är det? Inte alls. Tu, tu, tu... Till Paris, till Paris...
Nå jag lärde mig lite mer än så och avancerade till altflöjt. Sen var det inte kul längre.
Numera spelar jag mest lufttrummor, till mannens stora nöje. Jag är ganska bra, faktiskt.
Fast jag sneglar lite på munspelet som finns här hemma. Kanske jag skulle tuta i en sån, när alla i den mest omedelbara närheten åkt till jobbet i morgon, så ingen blir alarmerad?

I bilen tillbaka till hemmet bestämde jag mig för att låna ut köket till mannen. Han kanske blir tvungen att få tillbaka makten och hela härligheten, när jag får jobba igen. Bäst att han lär sig att hitta i skåp och lådor tills dess, tänkte jag...
Eller var det så att jag faktiskt tyckte att jag kunde sätta mig och skriva detta inlägg, samt avnjuta ett glas vin i lugn och ro?
Det blir spareribs och klyftpotatis i alla fall, helt enligt planen. Mannen är en fena på att göra god rubbing, bland mycket annat.

En kombination, troligen. Jag blev alldeles slut i huvudet av allt larm på mässan och av att försöka lägga på minnet, vad nördarna glatt delar med sig av sina kunskaper. Det är det, som är så roligt med både mannen och vännen; de vet så väldigt väl att jag är helt okunnig, men vetgirig och de "klappar" mig inte på huvudet eller beter sig.

Blev det nåt gitarrköp, undrar du säkert nu.
Nej, men jag fick ett plektrum av en snubbe, för att jag inte kunde hålla tillbaka utropet "DEN är snygg" om en av gurorna (jag är halvvägs på väg att bli nörd) i hans monter.
Jag har ett eget plektrum, nu fattas bara gitarren!

Ha en fortsatt fin dag och kväll!





lördag 10 maj 2014

Listig planering och önskemål. #Blogg100

071.
En fin lördagsmorgon. Solen skiner, det är varmt och mannen hämtade kaffe och GP.
Efter frukost ska vi hälsa på i en skola inte långt härifrån och träffa tre goda vänner. Två vuxna och Bob.
Vi har lite hemliga planer ihop och behöver prata om dessa.

Mannen och jag har fler planer och det är en utmärkt dag för att utveckla dem. Altandäck, möbler och lite annat som kräver viljestyrka, mod och list.

Enligt min matlista ska det bli friterad kyckling idag. Jag ska göra en curry- och en sötsur sås till detta och givetvis serveras det ris, det finns inga planer i världen som kan ändra på det. Orkar vi, så finns det kvar rabarberpaj från igår, men då ska det vara vaniljglass till.
Egentligen är det ju grillväder, men då den på K-rauta beställda grillen uppenbarligen inte håller leveransplanen, så får man ta skeden i vacker hand och laga maten inomhus.

På min önskelista finns en utlandsresa. Den kräver dock en hel del planering och listiga lösningar, så att den går att genomföra, överhuvudtaget. Inget är omöjligt och förr eller senare ska vi ta ett plan mot ännu ej bestämt resmål.
Listan på resmål kan göras hur lång som helst, men vi får vara realistiska och planera en resa i taget.

Dags att sätta fart, så vi kan bocka av från att-göra-listan. Planen för dagen är för all del inte ristad i sten, men det vore bra att hålla sig till den, någorlunda i alla fall.

En sak till bara. Om man skulle anmäla intresse för att vara klassmormor i skolan vi ska hälsa på? En reservplan liksom, om inte arbetssituationen snarast förbättras...

Ha en härlig dag och var som vanligt rädd om dig och din omgivning!


Jo, det är den godaste sötsura såsen jag gjort och ätit någonsin, faktiskt!

fredag 9 maj 2014

Hopp och tilltro. #Blogg100

070.
Jag fick tillbaka min borttappade ring av Ann igår. Min namne, alltså. Har inte börjat tala om mig själv i tredje person.
Fick tillbaka lite annat på köpet. Hopp, självkänsla och självförtroende.
Någon som jag aldrig har träffat hade hört mitt namn av en före detta kollega till mig och menade att denna kollega tycker jag är duktig. Det känns ju bra!
Förhoppningsvis leder detta till en betald sysselsättning inom en nära framtid.

Hade hoppats på uppdatering av fackpampen, men han har inte hunnit. Bortrest för begravning och återkommer på måndag, meddelade han igår kväll. Jag har lyckats uppfostra honom såpass i alla fall.
Det är alltid bättre att veta att man inte får veta, än att hoppas på att få veta, förgäves.

Under året som gått har jag tappat förtroendet för många människor. Vissa har försvunnit ur mitt liv för gott och det är bra så. Andra lär få kämpa för att återvinna det. Om de vill, förstås.
Jag är för det allra mesta inte långsint, det tar för mycket energi att älta oförrätter och gjort är gjort.

Det är långt värre att tappa förtroende för sig själv. Man slipper ju inte ifrån sin egen person så lätt. Jag vet att jag är bra inom mitt yrke, men när tiden går och inget händer kommer tvivlet på mina förmågor. Självkänslan rasar i botten och hur mycket man än anstränger sig för att ändra på saker och ting, smyger sig hopplösheten på.

Många saker har skett på sistone som fått mig att inse att jag är värdefull, trots allt. Det finns människor som har förtroende för mig på olika sätt. Människor vänder sig till mig med problem och frågeställningar. Skojiga affärsförslag presenteras mig. Jag har fått blommor, bara för att jag finns...
Det finns en man som satsar allt på mig, hur stort är inte det?

Jag tappade bort mig själv ett tag, i ett annat liv. Det var ingen lätt sak att hitta tillbaka, men det fanns och finns fortfarande de som tycker jag var och är värd något bättre och med deras hjälp är jag tillbaka för gott.
Tillfälliga svackor drabbar oss alla ibland, men så länge de är tillfälliga blir inte skadan så stor; om man har förmånen att ha människor omkring sig som värdesätter ens personliga egenskaper och förmågor och har förtroende för en, i vått och torrt.

Det blev ett djupare och allvarligare inlägg än jag hade förväntat mig idag, men med en hel del hoppfulla och positiva inslag, vilket var min avsikt och förhoppning. Jag vet aldrig vad jag ska skriva om innan jag börjar, ännu mindre var det ska sluta.

Idag ska jag göra en fisk- och skaldjursgryta. Jag tror den kommer att gillas av mannen eller, jag vet det!
Självförtroendet är hyggligt stort när det gäller min matlagningskonst i alla fall... ;)

Morot, fänkål, palsternacka, rot- och stjälkselleri, paprika, habanero, sparris, cf, kolja, torsk, räkor, musslor, vitt vin och sherry. Busenkelt och busgott!

Hoppas du har en fin dag och att du tar hand om dig och dina förtrogna!

Det blev en god gryta i de nya skålarna som märkligt nog ser blåa ut. I själva verket är de grå, faktiskt!
Otroligt nog är det en efterrätt på gång med...rabarberna växer som ogräs.




Och där var den klar!





torsdag 8 maj 2014

Start och mål, men vägen då? #Blogg100

069.
Inte är jag pigg idag heller, men snart så! 
Har en lång startsträcka på morgonen, som börjar med att mannen kommer med kaffemuggen och väcker mig. Sen ligger jag kvar en stund med en bok eller ett korsord och masserar igång hjärnan. 

Jag ser också till att sonen är vaken. På distans. Inte helt lätt alla gånger, men för det mesta funkar det. 
Det där med morgontröttheten är tydligen något som går i arv, tyvärr. 
Eftersom jag i allra högsta grad ogillar att försova mig och komma för sent, har jag sett till att ställa klockan en halvtimme tidigare än vad som är nödvändigt. För att kunna snooza och få en mjukstart. 

Rivstarter är bara roliga om de utförs i en bil. I en rallybil, till exempel. 
När jag var nästan tretton år frågade min fille-morbror om jag ville följa med ut på en tur. Gud, vilken lycka att få glida ner i det skålformade sätet, spänna fyr-punktsbältet och sen bara åka med på en berg- och dalbanetur på småvägarna där vi bodde!
Han ville väl kolla om jag blev rädd eller åksjuk innan han frågade om jag ville bli hans kartläsare. 
Gissa vad svaret blev?

Många transportsträckor är tråkiga och bara ett nödvändigt ont för att ta sig mellan två platser. 
I rallyvärlden innebär det att förflytta sig mellan två specialsträckor, där det roliga händer. 
För det mesta och för oss flesta är transportsträckan den väg som leder mellan hemmet och arbetet. 
Ibland för den oss till en sevärdhet, turistmål, sommarstuga eller liknande. Ser vi då det vi åker förbi, eller är det bara målet som hägrar? 

Jag skulle vilja åka till Bayern, där jag var barnflicka en sommar för länge sen. Tänk att få återse alla de utflyktsmål vi tog oss till varje onsdag när familjens Gasthaus var stängt och pappan/kocken ville bort från sina grytor. Då skulle transportsträckan förvandlas till specialsträckan, på ett vis. 
Det är inte målet som är det viktiga, utan vägen dit om du förstår vad jag menar. För mig var det så fantastiskt att se omgivningen, naturen och alla slott längs vägarna. 
Vi besökte inte ens hälften av de slott jag såg, men om jag återvänder skulle jag vilja ta alla de där avstickarna och utforska mer. 

Min transportsträcka idag blir kortare än planerat. Målet är detsamma, det vill säga krama en god vän och få tillbaka min tappade ring. 
Middagsmålet är pasta och köttfärssås.

Ha en fin dag och tänk på att det finns mycket sevärt mellan målen, men glöm inte bältet!


onsdag 7 maj 2014

Hårdrömmar och testar. #Blogg100

068.
Jag klippte av mig håret för 24 år sedan. Min yngsta var ett år och jag hade verkligen inte tid eller lust att hålla på med att fixa frisyren längre. Sen dess har jag haft håret kort, kortare, kortast och trivs alldeles utmärkt med det.
I natt drömde jag att håret var så långt att jag kunde göra en riktig hästsvans högst uppe på huvudet och var tvungen att borsta håret ordentligt. Jag som knappt använt en kam under alla dessa år!

Det finns säkert någon som kan tyda denna dröm, som jag tycker är helt rubbad.
Om jag skriver det här, kanske jag kommer ihåg, eller blir påmind om att klippa mannen. Han börjar bli långhårig och dan. Så kan vi inte ha det.

Problemet är att jag har ett mycket selektivt minne som kan man kalla det om man är välvilligt inställd. Annars kan man säga att jag har ett dåligt närminne, alternativt teflonhjärna.
Detta diskuterade mannen och jag igår kväll, när jag för skojs skull gjorde ett ayurveda-test på nätet, för att se vilken doscha jag tillhör och vilken sorts mat jag mår bäst av.

En av punkterna löd:
Är inte kvicktänkt men är bra på att memorera saker och komma ihåg dem senare.
Jo, jag är kvicktänkt. Ibland för snabb för mitt eget bästa, enligt mannen. Eller om det var hans bästa? 
Dock är jag en mästare på att; och jag citerar: "Komma med förslag på en avstickare på hemvägen för att handla något, för att fullständigt ha glömt det en kvart senare och missar avfarten". 
Håller helt och hållet med honom. Sån är jag, alltså. 
Fast jag glömmer aldrig när folk fyller år eller deras telefonnummer. 
Det sista är en sanning med modifikation i dessa mobiltider, när alla byter nummer en gång om året. Jag försöker inte ens lägga dem på minnet längre, men hemnumren sitter kvar. 

Det fanns några andra punkter som inte stämde alls; till exempel är mitt hår varken tjockt, fett, mörkt eller vågigt, men sammantaget lutar jag mest åt Kapha-hållet. 
Mannen är svår att placera. Dött lopp mellan Vata och Pitta, kan man säga. 

Detta gör det synnerligen besvärligt att laga mat som passar oss båda, enligt denna indiska läkekonst. Allt som är bra för mannen ska jag undvika och vice versa. 
Intressant egentligen, hur olika vi är enligt denna snabbtest, för vi har väldigt lika tycke och smak när det gäller mat och annat. Skiljaktigheterna är hårfina för det mesta.
Som jag påpekade gjorde jag testet på skoj, är mycket väl medveten om att det är en fingervisning och inte en sanning. Det krävs en vaidya för att få en fullödig analys. 

Vart jag ville komma med detta inlägg har jag glömt, men nu ska jag i alla fall tvätta håret...

Ha en fin dag och var rädd om dig och din mage!

tisdag 6 maj 2014

Äntligen annat väder! #Blogg100

067.
Jag kommer aldrig ihåg vad väderpresentatören sagt längre än högst en kvart, förutom igår. Anledningen var att det utlovades regn. Oj, vad glad jag blev! Annars hade jag glömt det.
Hyser ju som bekant en viss animositet mot regn, men nu har det varit så jobbigt för mig och alla andra pollenallergiker en lång tid, att det är synnerligen välkommet. Min äldste son känner av pollenutbrottet i år för första gången och det är många med honom.

Igår kom det en kopia på min sista lönespecifikation. Jag har inte bett om den och inte heller fackpampen. Det var annars den enda tänkbara förklaringen, så jag frågade honom. Men han svarade att han inte var skyldig till det. Märkligt ordval, förresten... Vad annat är han skyldig till då, tänker jag?
I vilket fall sa han att han skulle försöka hinna ringa mig idag, så nu väntar jag spänt på ett anförande.

En annan märklig sak var att specen var adresserad till min nya adress, alltså inte eftersänd. Det är kanske två veckor sen jag folkbokfördes i Mölndal, eller Dalen som jag lite poetiskt brukar säga och jag har inte meddelat min (gamla?) arbetsgivare någon ny adress.
Fast å andra sidan, när fackpampen begärde in underlag om min anställning och uppsägning, skickades någon annan Anns papper till honom. Jag undrar vilken Ann som väntar på sin sista lönespec nu?

Antagligen kommer jag inte göra så mycket nytta idag. Lika trött eller tröttare än igår, men lättare att stå ut med på nåt vis, tack vare regnet som rensar upp. Jag ska städa badrum och toalett. Tror jag i alla fall.
Just nu ska jag bara bli klar med detta inlägget, sen ska jag läsa min bok.

Till middag blir det fisk. Kanske med en annorlunda twist på anrättningen. Jag ska fundera på saken under tiden som spätta och räkor tinar upp.

Ha en fin dag och var vänlig mot andra, så är de antagligen vänliga mot dig!


Wasabispätta blev det.
Skivade champinjoner förstektes i ugnen.
Lade strimlad morot, fänkål, och broccolibuketter i formen och hällde på grädde och cf, blandat med wasabipasta.
Salt och peppar på, sen fick det gå nästan klart innan jag la på de dubbelvikta spättafiléerna och in i värmen igen, ca 10 min.

måndag 5 maj 2014

Lömska handlare och motståndsrörelse. #Blogg100

066.
Makalöst trött idag. Vaknade halv fem och hade magknip. Ordentligt mycket. Somnade om till slut och vaknade högst motvilligt när mannen kom upp med kaffet.

Jag insåg att det inte var läge att dröja kvar i sängen, så nu har jag redan varit och handlat. Bröddegen är satt och jag har till och med ätit frukost.
De vet sannerligen hur man får någon att plocka på sig lite extra, handlarna. Nybakt bröd och bullar doftar det, så man blir extra sugen. Jag är dock ståndaktig och motstår dessa lumpna trick.

Fick med det som stod på listan och sånt som blir middagsmat i veckan, samt "bra-att-ha-hemma-saker" som pasta, rökt fläsklägg och kattmat. Erkänner att jag sneglade på chokladen, men seglade stolt förbi.
Packade snabbt upp varorna på bandet och hade så bråttom att jag missade jästpaketen som var det absolut viktigaste att handla för dagen, för degen var redan påbörjad. Insåg misstaget när jag packade mina påsar dock, så det var inte hela världen.

Jag ska våga mig ut i trädgården och plocka nässlor. Hur konstigt det än är att tänka soppa på en måndag, så ska det bli det. Soppdagen är ju i min värld vanligen en onsdag. Men när jag kollade mannens lunchmeny igår kväll, kändes det helt rätt med nässelsoppa och nybakt bröd idag.
Eller rättare sagt, nässel- och ramslöksoppa. Jo, den som spar hon har! Det är de sista bladen som går åt nu.
Har lagt in den del av ramslöken jag fick i olivolja. Smakar underbart att droppa över salladen till exempel.

Bäst att klara av trädgårdsbesöket snart, misstänker att jag inte kommer att kunna motstå en "gumvil" efteråt. Både på grund av usel nattsömn och pollenhalten som fortfarande är hög. Får nog ställa äggklockan, så jag inte missar att ta hand om mitt bröd. Sen gäller det nog bara att hålla igång resten av dagen. Byta lakan, tvätta, duscha...

Vi får väl se hur mycket det blir gjort, men ambitionen finns i alla fall!

Ha en fin dag och som vanligt, var rädd om dig och omgivningen!

söndag 4 maj 2014

Tursam dag! #Blogg100

065.
Idag blev det sovmorgon. Vi fastnade i "World without end" igår kväll efter bokkalaset.
Det enda planerade för dagen var en tur till Ikea med en mycket god vän, som vi kan kalla Kluran.

Fast först möblerade vi om hos henne. Lite mer space blev det, vilket gjorde att vi slapp bära ner ett bord för återlämning till det stora möbelvaruhuset, till min lilla bil. Vilken tur att vi kollade först!
Anledningen till att vi lämnade pansarkryssaren hemma är att min bil har fällbara säten.

Det har inte mannens bil. Ett långt paket skulle tillbaka till Ikea och hur bra kryssaren än är; på alla andra sätt och vis och hur mycket man än kan få in i skuffen, så var paketet en aning för brett för att gå igenom hålet i ryggstödet.

Inga köer till återlämningen. Tur igen!
Vi skulle inte handla något annat än enkla vinglas. Det första vi sprang på var Dry Martini-glas...
Hittade trevliga vinglas och servetter och djupa tallrikar också... Vilken tur!

Vi skruvade ihop nämnda bord, när vi kom tillbaka till lägenheten med alla fynd. Jodå, Kluran passade också på att handla lite nytt porslin.
Hade dock lite otur när vi tänkte, så vi fick göra om och göra rätt. Fint blev det i alla fall till slut.

Nu är det mat på gång. Tog upp en påse kycklingvingar innan vi åkte, vilket var tur. Hungriga som vargar är vi och detta går snabbt att få ätbart. En sallad till, så skrapar vi ihop energi nog att titta på lite mer film ikväll.

Kanske inte lika länge som igår dock. Mannen ska ju upp till jobbet.
Jag ska baka bröd och måste göra en tur till affären för att jästen är slut. Troligen blir det en soppa att avnjuta till nybakt bröd till middag i morgon. Serveras i nytt porslin, minsann!

Hoppas du haft en lika bra dag som jag!

lördag 3 maj 2014

Onda och goda krafter. #Blogg100

064.
Vaknade mycket piggare och tidigare idag, trots att filmen "Django" varade längre än jag hade trott. Ruskigt bra och otäck film. Var tvungen att lösa lite korsord innan lampan släcktes, för att undvika mardrömmar.

Jag har, sen jag var riktigt liten, haft en återkommande mardröm. Med åren har jag lärt mig att vakna innan den kommit så långt att det blir panik. Den kommer när jag är extremt stressad eller fast i en situation jag inte vet hur jag ska lösa.
Nu låter det ju som om jag var utsatt för ett trauma som barn, men det dementerar jag bestämt. Däremot hade jag en utdragssäng med väggar på alla sidor och vid något tillfälle kunde jag inte ta mig ur den, förmodligen för att gå på toaletten. Jag är ganska säker på att det var så, men jag kan ha fel.
I mardrömmen ligger jag i en säng mitt i ett enormt rum när väggarna börjar flytta sig närmare. De liksom böljar fram och tillbaka och jag kan inte ta mig ur sängen. Någon dörr finns inte heller, så det är en hopplös situation. ("Soprums-scenen" i Star Wars du vet, den får mig alltid att minnas min mardröm.)

Det är ganska länge sen den hemsökte mig nu. Jag har det inte trassligt på det viset längre, tack och lov.
Det är "bara" ovissheten och frustrationen som kommer av min arbetslöshet som förmörkar min tillvaro. Fackpampen bör höra av sig på måndag med besked om att han fått tid för ett möte med arbetsgivaren. Det retar mig ofantligt att det har tagit så lång tid att komma till skott. Åtta månader!
Facket är en makt att räkna med, jo pyttsan...

Det krävs att man tar de "rätta tjänstevägarna", det vill säga via facket, om man vill hävda att något inte gått rätt till inom organisationen. Tja, de vet kanske hur (o)villiga, alternativt överhopade med ärenden facket är?Utnötningsmetoden funkar kanske i vissa fall, men inte i detta. Det har varit och är en pärs att orka med att kämpa mot väderkvarnar.
Mardrömslikt, till och med.

Nu ska jag inte gnälla och vara negativ hela dagen, för det är kalasdags hos en god vän.
Hon har tänkt ut det så fint att gästerna får presenter i stället för tvärtom. Den som vill får välja en god bok eller flera, så att hon kan skaffa ännu fler böcker. Snacka om win/win-situation!

Ha en god dag!
Gör en god gärning eller gläd en medmänniska på annat sätt; det behöver inte kosta något och kan ge så fantastiskt mycket tillbaka.








fredag 2 maj 2014

Vinyl och nattsudd. #Blogg100

063.
Mannen hämtade hem en mackapär som krävs för att kunna höra på riktiga skivor. Såna där 33-varvare, om någon minns dem? Vi lyssnade på en mycket liten del av den samling vinylskivor som han har samlat på sig under åren. Jag har inga kvar i min ägo av olika anledningar, men hittade flera roliga och bra, vilket resulterade i ett musikfrosseri halva natten. Ja, vi dansade en del med, så det var både nytta och nöje.

Lite trötta idag, men det var det värt. Hade lite problem att vakna tillräckligt för att kolla om sonen var uppe och igång för att jobba idag; han fick ingen ledig klämdag, nämligen. Det var han och jag somnade om. Hoppas han inte läser detta, då kanske jag får höra att jag är en dålig förebild och en usel mor...

Otroligt nog tänkte jag till innan läggdags och tog fram en påse med lammkött ur frysen. Rester av påskmiddagen. Det kommer att bli en ragu på nåt vis av detta. Kanske med potatis-rosor till?
En ny fb- och matgruppsvän påminde om dessa vackra tillbehör. Lite pilliga att göra, men när den andra maten är lättgjord kan man ju lägga lite möda på det.

Man skivar alltså potatisen mycket tunt och klär oljade muffinsformar med skivorna i "stående" lager så att det liknar rosor. Lite salt och peppar och om man vill, kan man strö lite riven ost på dem.
Bakas i ugn ca 40 minuter i 150 graders värme.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra idag. Städade ju igår och det får räcka för ett tag. Det blir nog bokläsning och slappande. Irriterar mig omåttligt på att jag inte kan sätta mig ute och läsa.
Läste i GP att de höga pollenhalterna kommer att hålla i sig ett bra tag till. Med gräs som ytterligare grädde på moset. Blä...

Det känns som om det är söndag idag. Så härligt att det bara är fredag!
Jag skulle så väldans gärna få lite regn inatt, så att luften rensas upp och jag och alla andra allergiker kan vara utomhus och njuta av solen. Det är väl inte att begära för mycket?

Ha det gott därute, du som kan och ta vara på solen och dig själv!
Glöm heller inte bort att vara rädd om nära och kära.

Jag hoppade över potatisrosorna. En annan dag!

torsdag 1 maj 2014

Jag vill ut! #Blogg100

062.
Även om det blåser kallt. Jag hade hoppats på ett rejält regn inatt, så att denna dagen kunde få bli en utedag. Tji, fick jag!
Utan alla mediciner hade det varit svårt att ens ta sig ut till affärerna och uträtta nödvändiga ärenden, så jag är tacksam för att jag kan och vet vilka som hjälper.

Jag får väl hålla mig inomhus och utföra ett visst mått av städning, istället. Utomordentligt tråkigt, men nödvändigt. Dammråttorna kan utgöra ett hot mot hälsan om de växer sig större. Om inte annat blir jag utskämd om någon får för sig att titta in hos oss.

Utvärderingen av natten som gick; med nya kuddar under huvudena: Min nacke och axel mår bättre.
Tystare blev det inte. Fast jag tror mannen behöver lite tid att vänja sig vid sin kudde. Den hamnade lite fel, vilket resulterade i tidvis ljudliga ut- och inandningar. Nåja, tiden får utvisa om min teori var helt felaktig.

Mannen skaffade en pryl till ljudanläggningen så att vi nu utan problem kan lyssna på alla vinylskivorna som han har. Känslan av att dra ut skivan ur ett konvolut; raspet och knastret i högtalarna får en att bli väldigt mycket yngre, på nåt vis.

Hur utfodring sker idag är osäkert. Eller ja, det är i skrivande stund inte helt bestämt vad som ska tillagas.
Lite räkor sparade vi igår och det kan ju bli en utmärkt förrätt ihop med avokado, till exempel så här:


Det ligger en bit tjocka revben i kylen. Funderar på att koka upp den i en god buljong och grilla.
Tyvärr inte utomhus, då den beställda grillen inte levererats ännu.

Ja här är resultatet!


Tjocka revben, förkokta i en buljong med det man gillar. Jag hade lite mer än 1 liter vatten, två tärningar köttbuljong och ½ lamm. Mammas torkade chili, 1 rejäl nypa chimichurri, 1 lagerblad, mycket svartpeppar, stjälkar av ramslö. en liten lök i grova bitar, en morot i skivor, en bit palsternacka i stora bitar. Koka upp lagen/buljongen, låt gå ½ timme. Lägg i revbenet i en hel bit i buljongen. Koka upp och ställ åt sidan. Grilla på spjällen, ev. delade med lite extra salt, peppar och chili och njut!

Illa dåligt uttänkt av K-rauta att inte ha fler grillar på lager, under en kampanj och dessutom en medlemsdag för tre veckor sedan! Ännu sämre att det tar så lång tid att få hem en ny. Utvisning på det?
I dessa tider, när "alla" köper gasolgrillar, tycker jag ju att en eller två kolgrillar borde finnas i utbudet.

En annan sak jag ska försöka reda ut, är hur jag ska inbjuda in ett större antal gäster, till 100-årskalaset i sommar. Att räkna ut hur mycket mat och dryck som kan gå åt, är en spännande uppgift med. Utgår ifrån ett knytkalas-koncept i viss mån, så att utsocknes gäster slipper frakta mat, åtminstone.
Utan tvivel återkommer jag med funderingar om detta och hur vi ska lyckas härbärgera gästerna, i framtida inlägg.

Nu är det hög tid att utföra dagens sysslor, så jag önskar dig en skön dag ute i majsolens sken om du har det, vill säga. Var rädd om dig och dina medmänniskor!