Powered By Blogger

torsdag 30 juni 2016

Pass!

Vilken dag det har varit! Full rulle från åtta i morse, förvisso med tid att bläddra i tidningen och bli sugen på att laga vietnamesisk mat, till åtta ikväll. Som tur är har jag ledigt i morgon, eftersom jag jobbar lördag till torsdag härnäst. Måndag är en halvdan dag och det är också tur, för när jag ringde min VC för att förnya mina recept stötte jag på patrull.

Jag har inte varit hos vare sig doktor eller astmasköterskan på två år och så kan vi tydligen inte ha det. Inte är det mitt "fel", de har faktiskt missat att kalla mig. För jag minns tydligt att när jag listade mig 2012 på grund av min, som det visade sig, astma så skulle det vara en årlig kontroll av min hälsa. Vilket fungerade tills för två år sedan. Recept har jag fått ändå, så jag har inte klagat precis.

Nu fastnade jag i porten och kunde inte undgå en läkartid längre, men det är väl lika bra tänker jag, för då kanske jag kan få allergimedicin på recept också, eftersom jag måste öka dosen Giona mot astman om våren och sommaren. Att Bricanylen i handväskan börjar bli gammal på grund av att jag sällan behöver ta till den tyder på att jag är en mönsterpatient.

Enda läkartiden som fanns kvar nästa vecka och passade någorlunda med mitt schema var på måndag kvart över tre. Jag hade visserligen klarat mig med de mediciner jag har kvar en vecka eller två till, men veckan därpå är det bara långa dagar och sedan har jag semester. Inte vill jag gå till doktorn då inte. Då ska jag bara lata mig. På riktigt. Hoppas jag i alla fall.

I morgon blir det livat värre. Jag ska till AF och mannen måste till polisen. Himla bra att myndigheterna ligger vägg i vägg. Mannens ärende är att förnya sitt pass inför en resa till USA i höst och då måste man söka ESTA för att kunna få inresetillstånd och allt vad det är mer. Jag kan inte följa med på resan tyvärr, men kom ändå på att även jag behöver nytt pass.

De gäller bara fem år numera och lottovinsten kan ju dimpa ner närsomhelst, så det gäller att vara förberedd. Fotot i mitt nuvarande pass fick mannen att associera till något som inte är PK (politiskt korrekt) att nämna och eventuellt även till foton på presumtiva brottslingar i USA. Inte särskilt smickrande, med andra ord...

Nej, det blir inget sådant foto, du får använda fantasin för att göra dig en egen bild av hur jag ser ut i passet. Om jag får ett nytt pass utfärdat i morgon kommer jag för det första att ha mycket mera hår på huvudet, glasögon, och inga stora örhängen. Där fick du lite hjälp på traven.  Nästa vecka kommer jag att ha avsevärt mycket mindre hår, det ser jag fram emot.

Jag ser också fram emot att krama kudde alldeles strax. Är verkligen inget energiknippe nu och alltför sällan överhuvudtaget. Det blir liksom blixtinsatser när nöden så kräver eller för att få något ur världen så jag slipper ödsla energi på att klaga över bristen på handlingskraft hos mig själv. Jag funderar febrilt på när jag ska kunna ta ut resten av alla mina semesterdagar innan de blir fler...

Jag vill, behöver och förtjänar ha en semester till i år. Ungefär på detta viset:

Bild lånad från jade.se
Sov gott, om du inte redan gör det, eller när det blir dags för dig. Ha en ypperlig fredag och ta hand om dig!


onsdag 29 juni 2016

Förbluffad.

Ja kära nån, så glad jag är för min present! Mr Springsteen och E Street Band levererade verkligen! Vilken mäktig och upplyftande känsla att sitta bland 60000 andra som sjunger så att taket hade lyft sig, om det funnits nåt riktigt tak på Ullevi. Regnet höll sig mestadels borta, så publiken var vid gott mod. Vi hade inte haft ont av det i och för sig eftersom vi satt under tak.



Min förstfödde son uppmanade oss att äta en god middag innan och skicka notan till honom efteråt. Ytterligare en present alltså. Vi valde att äta på Pinchos. För dig som inte vet vilket etablissemang det är, så kan jag förklara kortfattat att man beställer mat och dryck via en mobil-app och sedan är det självservering som gäller. Måhända det är brist på arbetskraft?

Fördrinkarna intogs vid baren, och de tre som jobbade där hade ett drygt jobb, men skötte det bra såvitt jag kunde se. Dessutom hade en av dem två utmärkta förslag på drinkar som inte är åt det vulgärt söta hållet, sådant betalar jag bara inte för. När vi äntligen fick ett bord var det på motorvägen. Precis intill köket, där alla gästerna sprang och hämtade sin mat, mer eller mindre skickligt balanserande de smala plankorna med smårätter, mötande personalen som försvann in genom dörren med disken. Vi behövde alltså varken duka av eller diska, där gick tydligen gränsen...



Vad som hade behövts däremot, är någon som tar fram saltkaret och smakar av alla rörorna. Själva huvudingredienserna, såsom räkor, kyckling, dumplings och allt vad vi inmundigade var välkryddade och goda, men att doppa i något som ska förhöja smaken ytterligare och det smakar platt och intetsägande, då känner man sig gäckad. Jag var på väg ut till köksan för bringa ordning ehuru det var tid för tête à tête med den eminente och entusiastiske gentlemannen på arenan. Maken ingrep.

Det får bli ett rendez-vous. Jodå, både mannen och jag kan tänka oss att ge dem en chans till, om inte annat så för de goda drinkarna. Efter konserten gällde det ju att ta sig hem på snabbast möjliga sätt, vilket inte var det lättaste. Det skulle ju alla andra också. Vi följde lämmeltåget till Gothia, ty där brukar det alltid dyka upp droskor och vi väntade icke förgäves.

Kunde jag somna? Nej! Ville jag stå upp när klockan ringde? Nej, verkligen inte! Men man är ju plikttrogen och kommer i tid dessutom. Jag var i stort behov av luktsalt när aftonen nalkades, det får jag tillstå. När kunden som kommer in halv åtta och ber om Behepan och jag hör Bepanthen, då är man på väg att dåna...

Inte tillräckligt trött för att gå och lägga mig i tid efter räkorna som mannen dukade upp med till aftonvarden, tydligen. Vi satt och konverserade och plötsligt var det midnatt och väl det. Hade föredragit att behålla nattmössan på och somna om när mannen serverade kaffe och tidning i morse, fast det nändes jag inte. När sudokun var löst klädde jag på mig och satte igång tvättmaskinen.

"It's a dirty job, but someone has to do it", tur att det finns maskiner för sådant. Kokade ägg och gjorde ett par mättande och närande knäckemackor till oss. Mannen glömmer alltid bort att frukostera, ergo tar jag hand om den detaljen när jag är hemma, nio gånger av tio. Sedan åkte jag för att hämta mat och kom hem med en massa klädesplagg. Också, bör jag kanske tillägga.

Dessa hittade jag dessutom på H&M, till min stora förvåning. Två blusar, en rutig skjorta (mannen höll på att förlora sansen), två par finbyxor, en kavaj, en klänning och ett vackert linne. Åtta plagg på en gång, som jag sa till expediten i kassan, det har inte hänt på år och dagar. Det blev tre plagg till, på Ica... Sådana där benkläder, som man har under en klänning eller en lila tunika.

Inalles elva plagg på en och samma dag. Jag är fortfarande i chock och det bästa av allt är att det var realisation på nästan alltihop och det gick på under 1500 riksdaler. Jag är dock fortfarande i behov av ett par vardagshosor till eller två, enär det fortfarande dröjer med våra arbetskläder. Mina svarta börjar bli sorgligt urtvättade och trasiga.

Nå, efter denna bedrift för vilken jag torde förlänas en Serafimermedalj för effektiviteten och modet i omklädningsrummet samt det bidrag till statskassan jag upplät, tyckte jag att det var dags att belöna mig själv med lite god mat. Mannen förtjänade också det, han har jobbat på hela dagen vid sin pultet och skulle även traktera lutan med kvintetten, varför det fick tillagas något smakligt geschwint.



Lite kylskåpsrensning kan man säga att det blev, för inget av det jag ville ha i butiken fanns att uppbringa. Varken den ekologiska nötfärsen eller högrevsfärsen (går inte in på detaljer om benämningar idag) stod att finna. Därför blev det som det blev och gott blev det med. Två lunchlådor med resterna ligger i frysen nu, det är ingen måtta på min förträfflighet idag, som du förstår.

Ity jag har bäddat rent i sängarna så borde jag verkligen gå och tvaga min lekamen innan läggdags. Min plan är att äntra sängen avsevärt mycket tidigare än sistlidna aftnar. Det är emellertid högst otroligt att min förträfflighet varar någon längre stund, således går jag inte ed på att det blir så.

Jag önskar dig en god natt, närhelst det blir dags för dig och hoppas du är rädd om dig och din environg. God afton!


måndag 27 juni 2016

Något för Bruce?

Tjoho, nu är det dags!
Idag kommer mannen och jag uppleva Bruce-febern på riktigt. Vi fick en liten försmak av den i förrgår, när tonerna svävade över Änggårdsbergen ända till Hagen. Jag utgår ifrån att han värmde upp i fyra timmar då, för att leverera ännu mer och bättre idag. Jag menar, det är ju idag jag får min 50-årspresent av barnen, så nu förväntar jag mig bästa giget någonsin!

Det är få förunnat att få fira en hel månad, men vi börjar alltså med att äta middag på stan och festar med Springsteen på Ullevi, sedan vet man inte vad som händer...
Jo, vi åker hem och sover fem kvart i timmen, för jag ska jobba i morgon. Efterfest med The Boss är uteslutet, men det hade varit kul det med, tror jag.

Jag ska gå och duscha och fundera på hur man klär sig för att klara alla möjliga väderomslag utan att behöva ta med sig en resväska. Sedan ska vi fundera på hur vi tar oss till händelsernas centrum och vad vi vill äta. Bordsbokning är för mesar! I värsta fall får vi ställa oss i kön till korvmojen.

Ifall du undrar hur matjessilltårtan blev, så blev den utmärkt och ganska snygg också.



Det blev en bit över som jag åt till lunch igår på jobbet, och den var lika god då. Undrar vad Bruce hade tyckt om den? Men är han polare med Mannerstöm så lär han ha fått smaka både sill, strömming och annat vid detta laget, misstänker jag.

Ha en härlig dag, det ska i alla fall jag ha!

lördag 25 juni 2016

Tårtkalas.

Ibland blir det inte som man tänkt sig, vilket kan vara både bra och dåligt. Det bra var att fler anslöt sig till sällskapet på midsommaraftonen, för de hade med sig väldigt goda skaldjur till förrätt, till exempel. Det finns saker som är mindre bra, som att få hjärnsläpp och glömma viktiga saker, men jag hoppas det löser sig.

Jag jobbade igår och hade mycket att göra. Trodde folk skulle vara hemma och binda kransar och äta sill, men icke. Hade med andra ord bråttom hem när vi hade stängt, för att avlasta mannen som marinerat kycklingben, hängt upp paviljongväggar, hämtat mer mat och klippt gräset, bland annat. Vi hann hämta andan och bli klara innan gästerna kom i alla fall.

Det är alltid lika trevligt att få besök av Bob, denna gång med bara pappa som ledsagare och chaufför, för mamma måste jobba, tyvärr. Vår vän 7:son hade flickvännen K med sig och det var en väldigt trevlig bekantskap. Verkligen roligt att se hur bra vännen mår i detta förhållande, det är honom väl unt. Vi ses snart igen, de råkade glömma en jacka...

Bob åkte nyss hem med sin pappa, så nu kanske katterna vågar komma in igen. Han har gjort vissa framsteg med Mayzan, men Compiz är mycket svårflörtad. Eftersom båda katternas favorit-Peter är kvar kommer han nog snart och parkerar i soffan. Vi tittar antagligen på foppoll resten av dagen och vilar upp oss, efter gårdagens matorgier och en annan sorts bollek.

Värmen kom tillbaka lagom till midsommarafton, det var lika välkommet som oväntat. De senaste åren har vi inte varit bortskämda med fint väder denna helg. Det är nästan ännu bättre idag, även om det kom några regndroppar för en stund sedan. De torkade nästan upp på vägen ner, så kuddar och dynor fick ligga kvar i utemöbeln.

Vi åt rester av gårdagens mat till frunch idag. Korrrv, kyckling, sallader och lite focaccia fanns kvar och några korvbröd till Bob, så att han fick i sig mer än yoghurt innan han åkte iväg på Storebrors moppe och köpte glass. Ja, med Storebror som chaufför, förstås. Sedan vispade jag ihop en tårta, det påstås att man ska ha sådan på midsommar. Första gången för mig åtminstone.

Ingen gräddspäckad jordgubbstårta alltså, du känner väl mig? Däremot en matjessilltårta, och då blevo tvenne flugor på smällen, ity noll sillbitar inmundigades igår. Vi är rebelliska i denna familj och våra vänner är inte heller särskilt Svenssonska, vilket är mycket sympatiskt, tycker jag. Det enda "traditionella" på matbordet igår var snapsen antar jag...

Mannen i kastartagen
Istället för att "hoppa groda" eller dansa runt en stång kastade vi boll på amerikanskt manér med plockhandske och en otäckt hård boll. Lite blåmärken idag var det allt värt, det var både roligare och lättare än förväntat. Min vänsterhand lever ett eget liv, lite för skild från min högra hjärnhalva än vad som är acceptabelt. Men det tar sig, det går att öva upp fingerfärdigheten även på tanter som jag.

I morgon är det arbetsdag för mig, så mannen får se till att sonen kommer ombord på rätt buss hemåt och laga middag. På måndag är jag ledig och då ska vi förhoppningsvis få vara med om Springsteens bästa gig, ever! En av mina sköna kollegor ska också dit, men får stå på plan, medan vi sitter på läktaren. Vilken fin present av mina barn, jag är fortfarande överväldigad!

Ha en fin midsommardag och härlig söndag, var rädd om dig och gör något oväntat, det kan bli hur bra och trevligt som helst!




onsdag 22 juni 2016

Tiden på vår sida?

Fisksoppan idag gick hem i alla läger. Jag tyckte det var en bra idé att bjuda östgötarna på riktig fisk när det nu skulle diskuteras seriösa saker. Om jag ska vara uppriktig var det en av mina bästa soppor någonsin och det säger jag utan att skämmas. Något recept blir det inte, men jag började redan igår med att skala räkor och koka fond med musselspad, vitt vin och självklart sherry.

Lök, morot, palsternacka, paprika, chili och fänkål hackades upp i dels större bitar till själva fondkoket, dels mycket fintärnat till soppkoket idag. Jag satsade på att ha sovmorgon och slöa i största allmänhet nämligen, åtminstone tills det var dags att koka ihop hela härligheten och få gästerna på gott humör och välvilligt inställda innan förhandlingarna startade.

Inte tror jag för ett ögonblick att det hjälpte, men det lät  lika bra som det smakade! Vissa förändringar har det blivit, men i förlängningen bör det bli till mannens fördel. Osäkert dock om det redan är dags, men båda parter är fullt medvetna om att utan mannen finns inte MAG i Sverige. Min spaning är att det är svårt att lära gamla hundar sitta, men det går, sakta men säkert.

Kunderna behöver uppfostras i det självklara att ha Mags hemsida uppe, lika väl som de "självklart" är uppkopplade mot sina gamla, tröga, långsamma och ofta dyrare inköpsställen av gammal vana och klagar på dem av dessa anledningar. Jag vet att jag är part i målet, men den service och det engagemang både mannen och Mag tillhandahåller är sällsynt och värdefullt.

Jag avslutar detta inlägg med en bild på kvällsmaten och önskar dig en god natt och fin onsdag!

Höllenwurst, korven från helvetet. 





söndag 19 juni 2016

Gi mä mi bysse!

Ingen bra morgon idag. Mannen kom förvisso med kaffe och tidning till mig i sängen, men jag fick höra att vi haft ovälkommet besök på altanen inatt. Varenda jordgubbe har de snott och ryckt av blad och allt, de förbaskade rådjuren. Vi borde ha nätat, men det gör ju inte ens landslaget i foppoll...



Sedan blev det inte bättre av att jag gick bet på sudokut också, trots tre försök. Jag suddade ut, duschade och satte mig i köket och började om, men icke!

Gick loss på lövbiffar och lök till dagens middag och förhalade i det längsta att starta mannens dator för att ta itu med bokföringen. Nu är det ju inte så jobbigt längre, när han eller jag gör kundfakturorna i själva programmet. Bara att klicka på en knapp. Det är kontering av andra saker som är jobbiga. Jag glömmer ju bort vilka kontona är mellan varven.

Jag ska bli bättre på att ta hand om det löpande, så kanske de sitter i ryggmärgen snart. I alla fall är det plus på kontot och det känns ju betryggande. Satte mig med min bok och kopplade av och plötsligt var mannen hemma igen. Såvitt jag förstår var det ett bra rep, med lite utmanande ändringar av både tonart och upplägg, men jag är övertygad om att det går fint att repa in dem också.

Mannen har dragit sitt skägg och funderat och där satt det! Han är lite som Professor Balthazar. Minns du barnprogrammet? När professorn går runt och funderar på en lösning på ett problem, precis så ser min man ut när han klurar på något. Förutom hatten och att hans skägg tyvärr inte är vitt än då.
Det är bara en tidsfråga och jag har tålamod med allt utom rådjur.

Missförstå mig rätt, jag älskar rådjur. På en tallrik. Just nu är jag benägen att sätta mig på vakt med en bössa för att hämnas på dem. Min älskade äldste son hade mage att påpeka att vi inte lärt oss något sedan förra året, vilket uppenbarligen är sant. Fast jag trodde faktiskt inte att de skulle våga sig bakom soffan, ända in till väggen. En ampel svänger ju när man rör den, men det var inget problem.

Så det blir till att leta fram det blåa nätet igen och hindra nya tilltag om vi ska få några jordgubbar själva i år. Jag kan inte låta bli att fundera på varför blåbärsbusken får vara ifred, dock. Borde inte blåbär vara ett mer naturligt inslag i ett rådjurs matvanor? Smultronen står kvar också. Märkligt. Bortskämda och orädda är de, marodörerna, och jag gillar dem som sagt enbart tillagade numera.

Äh, tänk dig en rådjurssadel med Hasselbackspotatis och kantarellstuvning! Eller ett välrökt lår. I den här stan lär det inte vara svårt att få tag på vapen, så vad väntar jag på? Ljuddämpare är väl en nödvändig utgift, för jag tror inte grannarna uppskattar att bli väckta av ett skott mitt i natten. De är så uppjagade redan över att det ska öppnas ett flyktingboende i området...

Jag är jättehungrig nu, av någon anledning. Tur att maten är nästan klar. Mannen lunchade i bowlinghallen i Gamlestan så han är inte lika "sûlten" som jag, men känner jag honom rätt så kommer han äta duktigt ändå.



Och det gjorde han. Det blev över ändå, vilket var meningen, eftersom lunchlådorna i frysen är i det närmaste slut. I morgon blir det köttfärssås och spaghetti, det är också bra lunchlådemat. På tisdag får vi besök av mannens kompanjoner eller vad man ska kalla dem och då blir det fisksoppa. Längre än så har vi inte planerat, men det gör inget. Jag är ledig tills på fredag och det kan bli en utflykt.

Ha en skön söndagskväll och var rädd om dig!


lördag 18 juni 2016

Slingrar mig.

Fick kaffe på sängen även idag. Det känns fint att bli ompysslad av mannen på det viset också. Han fixar och trixar med boende och födelsedagsmiddag i samband med spelningen i Stallebrottet senare i sommar. Jag är glad och tacksam över att han tänker på mig, när giget egentligen är det primära. Det är ju en ära att få spela med Magnus Lindberg och självklart vill han att det blir succé.

I morgon är det rep med huvudpersonen och det vet jag bestämt att mannen ser fram emot. Det är ju en sak att repa in låtarna med bandet, en helt annan med artisten och låtskrivaren själv. Jag hoppas och tror att det blir ett bra rep och att alla är nöjda efteråt. Snart är det ju semester för en del och det kanske inte blir så många tillfällen att träffas innan giget på Malmön.

Själv ska jag pyssla med bokföring, tvätt och lite städning i morgon. Låter inte särskilt kul och det är det inte, men det måste göras. Roligare är det att ladda slökokar'n så vi kan avnjuta en Biff Stroganoff när mannen är färdig för dagen. Kanske sätter jag en bröddeg också. Vi får se hur det blir och hur det känns. Det gäller att vila ordentligt innan måndagsjobbet...

Idag har vi varit på Plantagen och hämtat blommor till fönsterlådorna och krukorna på framsidan huset. Det var änna risigt, det som fanns i dem. Mannen tar hand om den detaljen, för han har familjens gröna fingrar. Lite planteringsjord, fröer och andra plantor lade vi också rabarber på. Vi har nämligen en pallkrage som ska invigas också.



När vi är överens om var den ska placeras, alltså. Då ska det ner jordgubbsplantor, sallad, rädisor, purjo och lite annat som vi samlat ihop under veckan. Det ska bli spännande att se huruvida vi får grönkål, broccoli och pak choi att växa till sig. Lugn, det kommer inte bli för trångt, det är bara en av varje, i princip. Myntan ska få en egen kruka för den lär sprida sig ohämmat.




Ormarna är som du ser på plats för att skydda jordgubbarna från skatorna och förhoppningsvis verka avskräckande på rådjuren också.

Inte så att jag missunnar någon levande varelse mat, men efterrätten är min och mannens. Tvåbenta gäster som inte flaxar får lov att smaka förstås, men där går gränsen för min generositet. Det ser faktiskt ut som om ormarna har haft effekt redan. Mindre fågelbajs på altanen och möblerna, så det var nog en bra investering.

Vi åt fisk igår, det var gott! Torskrygg med lite god sås och vit sparris är aldrig fel.



 Idag blir det förkokta tjocka revbensspjäll på grillen, med rutig potatis och förmodligen någon gucka till. Vilket får mig att tänka att det är bra om jag avslutar detta inlägg och går ut i köket och fixar lite jag med. Jag menar att det känns ju lite orättvist att mannen jobbar och jag sitter här och latar mig...

Ha en fin lördag och lev väl!

PS.

Jag vet inte var attack-katten som skylten varnar för håller hus, därför förlitar vi oss på leksaksormar.

fredag 17 juni 2016

Bålgeting.

Fick sovmorgon idag, mannen tyckte jag behövde det antagligen, för han serverade inte kaffe förrän kvart över nio ungefär. Jag läste tidningen och började med dagens sudoku, men hade nog inte riktigt rätt koncentration för att lösa det, då jag väntade ett svarsmail från a-kassan. Pling, där kom det. Så jag pallrade mig ur sängen och loggade in på datorn.

Blev som väntat något upprörd över innehållet i två meddelanden. Med något upprörd, menas fly förbannad. AF påstår att de skickat ett sms (!) med en påminnelse att jag måste besöka dem senast 3/6, men se den påminnelsen har jag icke mottagit. Handelsplanen gjordes för ett halvår sedan och ja, jag har tappat bort den.

Aea undrade om jag jobbade den dagen, vilket jag inte gjorde, det var en sällsynt ledig dag vilket betyder att jag hade kunnat åka till AF om sms:et kommit fram. De menar att eftersom jag inte jobbade så finns det inga förmildrande omständigheter. Jag blir med andra ord straffad för att jag tappat bort ett viktigt datum och för att jag är ärlig med mitt schema.

Så istället för att ha en lugn och fin ledig dag har jag författat ett ilsket brev där jag ifrågasätter rutinerna och uppdraget för båda instanserna. Jag är fortfarande arg som en bålgeting, kan jag meddela. Och hungrig. Det ena går att göra något åt, det andra kommer nog att ta ett tag att komma över. Nu sitter jag ju inte längre i sjön ekonomiskt sett, men det är ändå ett avbräck.

Jag misstänker starkt att vi som har deltidsjobb ska nöja oss med det och inte besvära AF eller a-kassan längre, därför kommer det varningar och beslut som är svåra att ifrågasätta sakligt och övertygande. Helst ska vi väl ge upp helt och sluta besvära dem, så vi försvinner ur rullorna och arbetslöshetsstatistiken för gott.

Framför allt AF tänker jag har det målet, för då kan de ju förbättra sina siffror och visa hur duktiga de är på att skaffa fram jobb till oss olyckliga och ofrivilligt arbetslösa. Hittills har jag dock inte fått ett enda jobb anvisat som inte vilken annan sökmotor som helst kunnat skakat fram, snabbare och smidigare dessutom...
Ska jag göra dem till viljes och stryka mig ur handlingarna? No way, José!

Jag ska klamra mig fast som en igel och vara besvärlig och besvärande, för de ska banne mig fatta sitt uppdrag och ta det på allvar. Deras polisiära inställning är kränkande och inhuman när den borde vara understödjande både bokstavligt och bildligt. Självklart ska det finnas skyldigheter för oss också, men när man gör fel kommer det två brev som påtalar detta, till skillnad från ett (påstått) sms för att ge oss chansen att göra rätt för sig i tid. Det haltar betänkligt, eller hur?

A-kassan vill väl hellre behålla pengarna för sig själva kan jag tro. Det finns väl alltid något roligare att lägga medlemmarnas avgifter på än att betala ut ersättningar till desamma, misstänker jag.
Sådärja... Nu har jag lugnat ner mig lite grann, det funkar bättre än man tror att häva ur sig eländet. Mannen har "äntligen" sett mig gorma och gå an, med ångan rykande ur öronen.

Jag blir lite fnissig när han säger att det är okej att göra det. För det vet jag väl, men jag gör det väldigt sällan och det har olika orsaker. Dels av födsel och ohejdad vana är jag lugn och sansad, dels har jag haft dåliga erfarenheter av att visa humör, hur befogat det än varit. Numera finns det dock ingen anledning att hålla igen, men det är svårt att bli av med gamla vanor...

Det är fredag idag, det betyder fisk till middag, så jag drar väl iväg och ser om det nappar någonstans. Sedan ska jag återvända till mitt svåra sudoku och förhoppningsvis lösa det. Det hade varit särskilt tillfredsställande efter dagens urladdning. För övrigt tänker jag ta det lugnt resten av dagen. Hoppas jag, i alla fall, det kan ju komma ytterligare svarsmail från a-kassan.

Till AF ska jag inte åka idag, det är ett som är säkert, ty då kommer jag göra mig och kanske någon där olycklig. Nästa vecka känns mycket säkrare. då har jag pyst färdigt och lugnat mig till en vanlig getings ilskna surrande. Lite behärskat sur(r) klarar de nog av.

Det pågår visst ett EM i foppoll. Jag har inte varit särskilt engagerad tidigare på grund av långa arbetsdagar, men idag är det ju Svärje som spelar och det vill jag inte missa. Därför avslutar jag detta inlägg nu och går och fiskar med mannen samt laddar upp inför matchen med denna lilla musikaliska illustration av förmiddagen. Någon getingmidja har jag aldrig haft så håll till godo!

PS. Mannen har lagat mat hela veckan och detta serverades igår. Gott!

Handböjare







måndag 13 juni 2016

Andas in, andas ut.

I morse när jag vaknade tänkte jag lyckligt "det räckte att önska sol, så blev det sol", men det varade inte så länge. Man till nöds säga att det varit "halvsoligt" idag, men det har i alla fall inte regnat. Fast egentligen skulle vi alla må lite bättre om det kom en skur eller två, helst nattetid då. Det är torrt i marken, det märks till och med i vår vanligtvis träskliknande gräsmatta.

Och sedan är det ju pollen överallt som förvandlar allt från färgglada bilar till svarta utemöbler till smutsgula ting. Vilket inte ser särskilt trevligt ut och är allt annat än trevligt/nyttigt/roligt för alla oss som är allergiska eller överkänsliga. Min morgonrutin är astmamedicin, ögondroppar, nässpray och ett blått piller. Nåja, ett vitt också...

Sedan fyller jag på med ögondroppar och spray vid behov och det finns det. Hoppas innerligt att Sandoz kommer ikapp med efterfrågan på Desloratadin, för jag vill helst slippa ta de andra antihistaminerna som man blir så trött av. Trött blir man ändå av själva allergin, nämligen. Så du som har ungar eller partner som bara vill sova så här års, det kan vara värt att kolla upp vad det beror på.

Framför allt vill jag uppmana alla föräldrar att göra en utredning av snuva, klåda och trötthet hos barn, så de slipper må sämre än nödvändigt och eventuellt utveckla astma senare i livet. Dessutom är alla receptbelagda mediciner till barn under arton år gratis numera. Så det är tack och lov ingen anledning att inte kolla upp längre.

Visst har det sina fördelar att ungarna utan prut vill lägga sig tidigt, trots sommarlov och ljusa kvällar, men tänk på hur många bråk och kontroverser som kan undvikas för att barnen är ur gängorna på grund av allergiska symptom? Tro mig, jag vet hur det känns och hur löjligt trött man blir av att ögonen känns grusiga, näsan är täppt, andningen blir tyngre och att vara allmänt groggy.

Idag blev det TV-middag igen, fast av annan orsak än igår. Då var det "Landet runt" som brukar vara väldigt underhållande, idag är det förstås foppollsmatchen mellan Sverige och Irland. Än så länge är den hopplöst långsam och trög, tycker jag. Maten var dock okej:

Kyckling, palsternacka, morot, lök, squash, champinjoner, vitt vin, sherry, grädde, cf, chili, paprika och soya. 

Rester är bra att ha när man bestämt sig för att göra minsta möjliga nytta. Dock har jag avlägsnat stearin från en av mina indiska tunikor och självklart har jag tvättat, vikt och hängt tvätt, det är ju trots allt måndag. Lunchlåda/lådor blir det också. Jag kände att det var dags att använda den här innan det blev för sent, nämligen:



Den har stått oöppnad i kylen och vi springer ju inte där jämt, så det är kallt nog för att låta både mjölk, i de fall vi har det hemma, och grädde och cf stå långt efter bäst-före-datum. Luktar och smakar det bra, är det bra. Att slänga mat är en styggelse, men med lite fantasi och planering kan man undvika sådant slöseri.

I morgon vet jag inte vad mannen kommer att välja att laga till mig. Oavsett vad, så kommer det bli gott, det vet jag. Han är tusen gånger bättre på att laga mat än landslaget är på att spela foppoll och göra mål. Inte för att det säger så mycket efter första halvlek, men ändå.
Nå, de börjar ta sig, men än så länge leder ju Irland...

Ha en skön kväll och tänk på att bollen är rund och att aldrig ge upp hoppet!





söndag 12 juni 2016

Bruten svit.

I fredags jobbade jag och trots att det var skolavslutning och student hade vi fullt upp hela dagen. Jag kom hem till mannen som grillat igen. Denna gången blev det en ypperlig beer can chicken, med smak av whiskyspån:

Mannens foto och grillöl

Sådan pippi kan man äta ofta och bara variera tillbehören efter säsong och lust. Så här till exempel:



Mätta och nöjda blev vi och mat över blev det, men det gör inget alls eftersom lunchlådorna börjar ta slut i frysen. Igår tillagade vi ingen mat alls, förutom att mannen fixade till en stadig frunch bestående av ägg, bacon och korrrv, innan vi åkte ut på presentjakt. Det var ju äntligen dags för vinprovningen hos de goda vännerna P&L.

Vi fann lite växter som vi hoppas kommer glädja värdparet länge. Hämtade upp andra goda vänner på vägen dit och träffade ännu fler på plats och hade glädjen att träffa nya trevliga bekantskaper. Värden är ju proffs och vet vad han gör, så återigen kunde jag konstatera att det finns en del kvar att lära sig om franska viner. Både vita (för kvällen) och röda.

För att inte tala om de olika ländernas kännetecken och särdrag. Förhoppningsvis går vinresan vidare med vår eminente ciceron många år till. Det finns ju ganska många vinproducerande länder och fler färger är rött och vitt. Dessutom får man god mat och det var första gången jag åt coq au vin tillagad med vitt vin. Det ska jag definitivt inte ha gjort för sista gången!

Idag åkte vi och hämtade mannens pansarkryssare och efter en liten pratstund med värdparet åkte vi vidare och hämtade lite förnödenheter. Vi ska ju ha mat fler dagar än idag. Dagens middag är den så omtyckta och lättlagade champinjonpajen jag har beskrivit förr. Vi har alltså brutit grillsviten ett par dagar och det kommer kanske inte bli så mycket kommande vecka heller.

Jag jobbar tisdag till torsdag, vilket i sig inte har så stor betydelse, men mannen ska repa en eller ett par dagar, oklart vilken/vilka i skrivande stund. Vi har kycklingrester, kassler, stekfläsk och blandfärs hemma, jämte pasta, potatis, bulgur, ris och quinoa. Tror vi klarar att få ihop middagar av detta med resten av det som finns i kyl och frys. 

Det enda jag önskar nu är mer sol och mindre moln, så jag kan sola lite lagom i morgon och fortsätta läsa den tredje boken i Kamelklubb-serien av David Baldacci. Jag har fastnat riktigt rejält för huvudpersonerna och intrigerna som är skickligt ihopvävda och tar oväntade vändningar. Konspirationsteoretiker och skeptiker i största allmänhet får vatten på sin kvarn, om man säger så...

Ha nu en god kväll och härlig måndag, var rädd om dig och din omgivning!


torsdag 9 juni 2016

Välkomna primörerna.

Jag har gjort precis det jag föresatte mig igår. Det vill säga latat mig. Vaknade av att mannen jobbade, alltså pratade i telefon med någon kund. Brydde mig väldigt lite om det, men efter en stund insåg jag att det inte skulle gå att somna om. Fick kaffe och tidning på sängen och där låg jag kvar ganska länge, men till slut blir till och med det obekvämt och tråkigt.

Har tvättat arbetskläder, tumlat och vikt somt och hängt annat på tork. Väldigt tråkig syssla, så jag funderade på mat istället och kom fram till att jag måste åka till affären. Det är också en jättetrist syssla, så jag begravde mig i boken och stannande där tills den var slut. Satt ute i solen tidvis, när den visade sig och blåsten lugnat sig.

Sedan fanns det ingen ursäkt längre, om det skulle bli den mat vi bestämt idag. Åkte till närmaste affär och plockade till mig nästan allt på listan och vände snabbt hem igen innan horderna hann invadera butiken. Skrubbade potatis för att göra en fransk potatissallad och satt ute och pratade med mannen medan de kokade. Glömde nästan av att de stod på spisen, men det gick fint.

Vi har grillat igen, åttonde dagen i rad faktiskt, lammkarré blev det idag. Vi har sparat på lite lammkött från Hålan, just för att kunna grilla det på kolgrill och och njuta av den extra kryddan.



Årets första färskpotatis är härmed avsmakad och som potatis betraktad var den medioker, vilket jag brukar konstatera så här års. Jag missade faktiskt att kolla varifrån den kom, men knölarna var ovanligt stora för årstiden, åtminstone för att vara svenska. Det finns fler knölar att klaga på än just potatisar. Företag som inte uppfyller sina löften, till exempel.

När ett företag får sälja sina tjänster till oss för att vi anser att de har bättre TV-utbud och åtar sig att säga upp befintligt abonnemang så förväntar man sig att de faktiskt gör det. Ack, vad vi bedrog oss! Det kom en faktura från det gamla bolaget, fyra månader efter att bytet ägde rum och uppsägningstiden startade, därför har mannen diskuterat och argumenterat ovanligt mycket idag.

Installatörens chef ska kontakta mannen och förhoppningsvis komma med en bra ursäkt och ett kompensationsförslag. Att jämka, anpassa sig och interagera är A och O i vilket förhållande som helst, oavsett om det handlar om affärer, arbete eller privatliv. Information om vad som gäller är en första förutsättning man börjar med. Sedan kan man diskutera vidare och kompromissa.

När ens beslut inte beaktas och inte ens diskuteras innan de ändras tycker jag att något är galet. Att stå med lång näsa och behöva ljuga känns inte kul. Lika lite som när man frivilligt överlämnar ansvaret till någon annan att (upp)lösa ett avtal och så inte sker. Då blir man trött, ledsen och uppgiven och undrar om man verkligen har handlat rätt, eller om man borde stannat vid sin läst...

Språklig kommunikation är en av de (få) saker som skiljer oss från djuren. De kan kommunicera de mest grundläggande behoven, men inte diskutera, kompromissa och argumentera civiliserat. Vad nu "civiliserat" betyder, egentligen? Jag längtar efter en värld där vi kan släppa vår prestige att vara bäst hela tiden och istället dela med sig av sina kunskaper för att underlätta för andra.

Kamratskap, professionalism, service, medmänsklighet och goodwill är något som saknas i vårt samhälle idag. Både på och utanför arbetsplatserna, vill jag poängtera. Det diskuteras och planeras för ett flyktingboende i Eklanda och reaktionerna är blandade. Såvitt jag sett och hört är de övervägande positiva och det gläder mig. Varför inte välkomna de nyanlända och få nya erfarenheter och vänner?

På så sätt får vi förståelse och kunskap för varandra och slipper vara rädda och misstänksamma. Det finns "bus" i området redan, men det är de infödda som står för det, låt oss ta itu med dessa och låta de nyanlända få möta en positiv och välkomnande attityd, så kommer det att bli jättebra för oss allihop. Spännande mat, berättelser och livsöden är utvecklande och utmanande, inte farliga.

För övrigt jobbar jag i morgon, laddar således för det, sen blir det bara roligheter och vila.
Ha en god natt och morgondag, det råkar ju faktiskt vara fredag, vilket de flesta gillar. Det gör jag också, varannan vecka ungefär...







onsdag 8 juni 2016

Nappar det?

Åh, vad det är skönt att vara ledig! Vi åkte till Bovall igår, dock utan katterna, men tog med kattlådan. Det är en början i alla fall på den vilda kattresan. Kanske går det över förväntan, kanske blir det kattastrof. Vi hann med att fika med sonen och hälsa på en av mina favoritsystrar innan det blev dags att fylla magen med, hör och häpna, grillade tunna revben med diverse tillbehör.

Idag styrde jag pansarkryssar'n mot Hunnebo och dotterns hus med en påse solskyddsmedel. Det är en stor utgift för alla småbarnsföräldrar så det var fint att kunna bistå med sommarens förbrukning och kanske även nästa års. Hur vädret blir både denna och nästa sommar står skrivet i stjärnorna, men jag vill tro att det blir bra. Hann med att fika med min Lotta också, det kändes gott i själen.

På vägen hem till Hagen körde vi, vår vana trogen, till City Gross för att proviantera. Men allt vi hade med oss därifrån var en chilikryddad halloumi, mineralvatten och kattmat. Charkhyllorna var en ovanlig besvikelse, men vi fick löfte om att det vi efterfrågade gick att beställa till nästa gång. Fiskavdelningen var inte heller särskilt rolig. Guldspariden var pytteliten och nej, inget för oss.

Därför styrde mannen kryssar'n mot Fiskhallen i Mölndals Centrum, där vi nappade på marulk och några kräftor. En flaska bubbel fick följa med hem också, det är ändå lillelördag och jag är ledig.



Mannen får stå upp och jobba som vanligt, medan jag ligger kvar i sängen och latar mig, läser bok och löser korsord tills jag behöver röra på mig. Jag måste ta hand om tvätten till exempel. Borde kanske baka lite bröd, men å andra sidan äter vi mindre och mindre av det numera. Rasta snabeldraken kanske, men bara lite i så fall.

Jag kan tänka mig att ligga på soffan, inom- eller utomhus tills det blir dags att laga middag, även det antingen inom- eller utomhus, beroende på väder och vind. Tanken var att grilla lamm, men vi får se hur det blir med den saken. Borde ta en promenad i skogen, som omväxling till ståendet och gåendet på hårt apoteksgolv. Om jag orkar...

Nu ska jag i alla fall lägga ner den här verksamheten och bara vila. Har antagligen fått en överdos frisk (läs pollen-) luft idag, så däsad är däbbt och jag hör att kudden ropar på mig.
Ha en härlig kväll och god natt, när det blir dags för dig!


måndag 6 juni 2016

Tar en tyst minut.

Äntligen! Jag har tre lediga dagar framför mig och det känns väldigt bra. Vi har haft så mycket att göra hela helgen och hyllorna är i princip tomma på solskyddsmedel, vätskeersättning och annat som går åt i värmen. Jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter, och de senaste två dagarna har jag definitivt inte vaknat förrän klockan ringt. Knappt då, ens...

Mannen har varit flitig som en myra och fixat altandörr, målat och donat. Tvättat bilen har han också hunnit med och jag känner mitt dåliga samvete över min bil växa. Servat mig dessutom, så jag har fått vila mina fötter i samma stund jag kommit hem, vilket jag är oerhört tacksam för. Jag har serverats mycket god mat dessutom. Igår blev det kycklingvingar och annat gott:



Idag blev det varmrökt lax, potatispaket och vit sparris. Tillbehören tillagades på grillen.



Det faller vanligtvis på min lott att rensa firrar från ben, vilket jag gärna gör, så även idag. I morgon tar jag sovmorgon och latar mig. I alla fall lite grann, vi kanske hittar på något som kräver lite arbetsinsats från min sida med. Och lagar mat tillsammans, på riktigt. Vad det nu blir, det är dags för en veckoplanering till...

Problemet med att grilla flera dagar i rad är att det blir få, om ens några lunchlådor. I alla fall om man väljer färska frukter som tillbehör. Kylskåpet på jobbet är minimalt, liksom arbetsytan, och att äta sallad, frukt och grönsaker tills man står sig ytterligare sex-sju timmar kräver lite längre rast än vi har. Särskilt på helgerna. Det krävs rejäl mat med sås och potäter, alternativt pasta eller ris och sovel.

Just nu känns det verkligen som om hela senaste veckan gått ut på att äta, jobba, sova, dö. Lite överdrivet förstås och jag vet, det var mitt val och belöningen kommer i form av en enda arbetsdag till denna vecka och umgänge med nära och kära. Jag är tacksam för att mannen stått ut med mig och hoppas att jag kan återgälda det.

Nu ska jag läsa, sova och ta en tyst minut för en kär före detta granne som lämnat jordelivet. Blev ledsen att höra att han gått bort, men det det är oundvikligen något vi alla kommer att göra, förr eller senare. Hoppas du haft en fin Nationaldag med vederbörligt firande och festligheter, samt att din tisdag blir minst lika trevlig!






lördag 4 juni 2016

Säng, säng, säng.

Varför vaknar jag en halvtimme innan jag måste, v a r e n d a dag? Jag behöver sova all tid jag har tillgodo, börjar gå på ångorna nu. Begriper inte att folk uppehåller sig i köpcentra när det är så vackert väder och det finns en massa ställen man kan uppehålla sig på. Hängmattan, stranden, skogen, utflykten, balkongen eller uteplatsen...

När jag kom hem halv sju, fick jag en G&T av mannen och order att sätta mig på altanen och slappna av. Sudokun gick åt pipsvängen, jag är slut i rutan. Läste min bok istället, även om det gick långsamt. Ögondroppar, nässpray och en extra dos Giona var av nöden. Min bästa tid är inte nu, om du förstår vad jag menar. Funderar mer och mer på att vaccinera mig inför kommande säsonger.

Problemet är att på vintern har jag inte så mycket besvär och då glömmer jag bort mina planer, dessutom kostar det en hel del, så jag väljer gärna bort dessa utgifter. Å andra sidan är det inte direkt billigt att hålla sig besvärsfri utan receptbelagda läkemedel heller. Pest eller kolera? Ja, det är frågan. Nu vet jag att det finns val, önskar jag hade fått veta det tidigare i livet.

Mannen och jag hoppas på den stora lottovinsten. Då ska vi bli vinodlare på andra breddgrader, osäkert vilka dock. Kroatien är ju trevligt, liksom Italien och Sydafrika. Chile kan nog vara bra också, men det känns väldigt långt bort, precis som Australien. Huvudsaken är att det är varmt året om och att luftfuktigheten passar mina bronker. De är kinkiga med sådant.

Blir vinsten inte så stor kan vi tänka oss att flytta till eller bygga ett hus med närmsta granne på två kilometers avstånd, vid havet och nära till skogen. Inte för nära dock, med tanke på allergin. En ännu mindre vinst hade oavkortat gått till att bli av med allergin och en stuga vid havet. Eller i havet, på en lagom stor ö och en hyfsad båt att transportera oss i.

Tänk att kunna landa fisken själv och slippa åka till affären och hämta den. Gårdagens fångst var dock helt okej.

Quinoasallad, grillad fänkål och ananas...

1.3 kg havskatt, det blir många middagar det. Två fina filéer blev det kvar när jag skurit ur de bästa bitarna till spetten, förutom ett par påsar med bitar till soppa och gryta. Det är gott och prisvärt att äta havskatt i jämförelse med många andra fiskar. 99:-/kg är billigt idag, det är bara strömming som är billigare, tror jag.

Vi har officiellt invigt sommaren nu, mannen och jag. Utemöblerna är avtvättade och på plats.



Helt och hållet mannens förtjänst, jag har bara burit ut dynorna.

Idag blev det grillad karré och diverse tillbehör till middag, Också det är mannens förtjänst. Jag satte mig i soffan som sagt och vilade fötterna.



Det är bara två dagar kvar att jobba, sedan har jag ledigt i tre dagar. Det ska bli så skönt!

Ta hand om dig och ha en fortsatt trevlig helg!

PS. Sängen var det, ja.


fredag 3 juni 2016

Ände med förskräckelse.

Sovmorgon ända tills blåsan nästan sprack, strax före nio. Hämtade kaffe och halva tidningen, själv. Tycker mannen att jag blivit bortskämd länge nog, månne? Nej då, jag klagar inte, jag behövde få igång maskineriet. Sedan åkte jag och hämtade havskatt, ty det är fredag, jag är ledig och då ska det vara fisk till middag. Bärgade två räkmackor till frunch när jag ändå höll på.

Dessa intogs på altanen, under det nya paviljongstaket som mannen hämtade igår och lyckades sätta upp trots värmen. Vi ska hämta ner resten från vinden vilken minut (dag) som helst. Matplanen för veckan har följts till punkt och pricka, således avnjöts detta igår kväll:



Mannen tyckte vi behövde fira både det ena och andra, så det blev bubbel i glasen också.



Inte är jag den som misstycker till sådant! Givetvis flyttade vi ut med glasen och åt utomhus för första gången i år. Vi har ju grillat tidigare förstås, men då har det inte varit tillräckligt varmt så sent om kvällen, varför det dukats inomhus. Det är ju något av ett dilemma, detta med väderleken och tiden på dygnet vi äter gemensamma måltider.

Precis som i måndags tänker jag göra så lite som möjligt idag, Mannen och jag far iväg om en liten stund och hämtar lite mer i matväg och bränsle till grillen. Sedan ska jag sitta, inte under korkeken, men måhända under parasollet och läsa min bok och lösa ett och annat korsord tills det är dags att förbereda fiskspett och grilla.

Vilar och laddar alltså batterierna inför ett nytt tredagarspass, sedan är jag ledig nästan hela nästa vecka. Jag är tacksam för att min kollega kunde byta med mig, så jag inte missar "Tour de France" hos gode vännen P nästa lördag. Vinprovningen alltså, jag är inte ute och cyklar, vad tror du om mig?! Den enda sadel du ser mig hantera är har-, rådjurs-, hjort- eller lammsadel...

Cykelsadel är ett tortyrredskap som uppfanns av en illvillig människa, vilken antagligen var väl påläst om både manlig och kvinnlig anatomi. För det finns väl ingen som tycker att det är bekvämt och njutbart att placera ändalykten på en sådan? Jag har alltså inte något emot att cykla, om det funnes cykelsadlar liknande mopedsadlar av Crescent Compact-modell, åtminstone.

När jag hittar rätt sadel kan jag tänka mig att skaffa en cykel igen, tills vidare promenerar jag hellre och är snäll mot min ända och undviker att hamna i en obehaglig sits. (I) slutänden kan (det) vara den del av kroppen jag kommer belasta mest, så det gäller att vara rädd om den.

Ha en ypperlig fredag och start på helgen! Sola långsamt och smörj in dig med solskydd om du ska till stranden, picknick eller studentutsläpp. Det kan ta längre tid än du tror innan de släpper ut kalvarna på grönbete, speciellt i sta'n.