Service, tack!

Det har gått många veckor sedan förra inlägget. Jag har inte haft tid eller ork. Det första är en sanning med modifikation, en aning egen tid har jag nog haft, men har då valt att tillbringa den med mannen i uterummet. Vi har många järn i elden och jag överdriver bara lite om jag påstår att jag är utbränd. Jag jobbar på i hemtjänsten och på Hunnebohemmet, och har inte varit obokad så värst många dagar.

En sådan ledig dag tillbringades i sonens lägenhet, med att först skruva isär en stor bäddsoffa, samt forsla den och lite andra uttjänta möbler till tippen. Därefter skruvade mannen och jag ihop en ny bäddsoffa, två fåtöljer och ett soffbord innan vi utmattade åkte hem på kvällen och tog en välbehövlig dusch, och fick lite mat i magarna...

Mycket grillmat blir det!

En dag efter jobbet åkte jag till Lysekil, där jag inte varit på år och dagar, för att klippa mig för en mycket liten peng, hos en urtrevlig tjej som behövde praktisera. Jag nappade på en annons i en köp- och säljgrupp jag är medlem i, bara för att jag gillade idén. Hon hade tyvärr inte utrustning till att färga mina ögonbryn och fransar, men jag är väldigt nöjd med klippningen och återkommer gärna.

Vi har äntligen fått tag på vitrinskåp och jag har således lagt en del tid på att packa upp ur våra flyttlådor. Mannen har stökat undan en massa i källaren och fått upp de blytunga kataloger jag packade ner i januari på lagerhyllorna i garaget. Det tar alltså på våra flyttkartonger och det känns väldigt bra!

Två höga skåp har vi också skruvat ihop.

Tomlådorna har fraktats hem till svärmor som ju ska flytta hit i juli. Så där lägger vi också mycket tid och kraft. Inte nog med det, vi måste ju göra plats i lägenheten för henne. Därför har jag packat och burit hur mycket som helst därifrån, så nu fyller vi på med ännu fler flyttlådor här hemma. Igen! Jag är verkligen trött på att vika kartonger och att flytta...

Men det kommer att bli bra för oss alla när det är klart och från och med augusti kommer det att bli lugnare. Vi har gjort en delflytt denna helgen, för att kunna uppvakta mannens systerson som tar studenten nästa helg. Vi åker och hämtar svärmor och hennes syster på fredag och åker vidare till Nyköping. En nätt resa på ungefär 55 mil, en väg.

På kvällen när vi kört hem svärmor ska vi på kalas med min syster, svåger och deras vänner, så det är mycket som händer. Flytt nummer två sker om tre veckor, sedan går det slutgiltiga lasset med svärmor ombord i vecka 29. Sista helgen i juli ska vi nämligen allihop på bröllop i utlandet, eller i Skåne närmare bestämt.

För tillfället känner jag mig extremt asocial, men råder viss bot för det med bröllopsdagsfirande sista juni hos goda vänner och somt sagt, bröllop i juli och kalaset jag nämnde. Dessutom tror jag att vi kommer att få gäster någon gång i mitten av juli, även om det inte är helt spikat än. Fast de kommer kanske att få klara sig på egen hand en del av tiden, men det klarar de fint.

Våra efterlängtade soffor kom i fredags, mannen satte ihop den ena innan vi åkte till mamma Siv, den andra tog jag hand om igår. Soffbordet saknar monteringsdelar, varför det får anstå tills de kommer i brevlådan på tisdag, förhoppningsvis.

Ringde Mio för att reklamera det genast, igår alltså. Samma människa som sålde bord och soffor till oss tog emot mitt samtal och beklagade missen. När jag påpekade att även en av sängarna vi köpte i februari var defekt hade jag förväntat mig någon sorts kompensation, för att visa lite good will åtminstone, men icke. Vi ska definitivt inte köpa något mer till vårt hem där.

Som de servicemänniskor både jag och mannen är, blev vi rätt gramse minst sagt, då butiken uppenbarligen inte har någon känsla för good will. Att det inte är deras "fel" att produkterna är felkonstruerade i fabriken eller att någon glömde packa ner skruvbleck har inte med saken att göra. Det är ändå deras produkter och varumärke, för att inte tala om kundkretsen som de väl vill ha kvar?

Jag hade omedelbart erbjudit ett presentkort på minst 500 riksdaler, vilket är en bråkdel av beloppen vi handlat för. Vid närmare eftertanke hade jag förmodligen dragit till med 5-10% av köpesummorna utan att ens fråga chefen om lov först, vilket hade resulterat i ytterligare affär med både lampor och matta till vardagsrummet. För att inte tala om framtida anskaffningar...

Nästa gång vi behöver något i inredningsväg kommer vi åka till Ikea eller Alves Möbler i Tanumshede, den saken är klar! Nu känner jag mig färdiggnälld, så jag avslutar med en bild på ett vackert fotografi som vi blev förälskade i då vi besökte ett vernissage i Tossene Bygdegård härförleden. Fotografen heter Nicklas Eldh och är min före detta granne.

Reflektionen av mig får du på köpet ;)

Färgerna återges inte rättvist, den är ännu vackrare i verkligheten! 
Var rädd om dig i värmen och ha det gott så ses vi i en blogg nära dig, så småningom...

Tiden på vår sida?

Fisksoppan idag gick hem i alla läger. Jag tyckte det var en bra idé att bjuda östgötarna på riktig fisk när det nu skulle diskuteras seriösa saker. Om jag ska vara uppriktig var det en av mina bästa soppor någonsin och det säger jag utan att skämmas. Något recept blir det inte, men jag började redan igår med att skala räkor och koka fond med musselspad, vitt vin och självklart sherry.

Lök, morot, palsternacka, paprika, chili och fänkål hackades upp i dels större bitar till själva fondkoket, dels mycket fintärnat till soppkoket idag. Jag satsade på att ha sovmorgon och slöa i största allmänhet nämligen, åtminstone tills det var dags att koka ihop hela härligheten och få gästerna på gott humör och välvilligt inställda innan förhandlingarna startade.

Inte tror jag för ett ögonblick att det hjälpte, men det lät  lika bra som det smakade! Vissa förändringar har det blivit, men i förlängningen bör det bli till mannens fördel. Osäkert dock om det redan är dags, men båda parter är fullt medvetna om att utan mannen finns inte MAG i Sverige. Min spaning är att det är svårt att lära gamla hundar sitta, men det går, sakta men säkert.

Kunderna behöver uppfostras i det självklara att ha Mags hemsida uppe, lika väl som de "självklart" är uppkopplade mot sina gamla, tröga, långsamma och ofta dyrare inköpsställen av gammal vana och klagar på dem av dessa anledningar. Jag vet att jag är part i målet, men den service och det engagemang både mannen och Mag tillhandahåller är sällsynt och värdefullt.

Jag avslutar detta inlägg med en bild på kvällsmaten och önskar dig en god natt och fin onsdag!

Höllenwurst, korven från helvetet. 

Platt fall.

Det regnar, så jag vill inte åka till ÅV och bli blöt. Och därför vill jag inte åka till affären, om jag inte får med mig påsarna som ska tömmas först. (Jo, vi har fler påsar.) Inte kan jag ta fram snabeldraken heller, för då får katterna panik och jag har faktiskt inte hjärta att jaga ut dem i regnet. Ingen idé att fixa håret heller, för det kommer att bli platt så fort jag sätter på en keps som regnskydd.

Som du redan konstaterat är jag låg. Ledighetsleda, kan det vara så illa? Nej, jag väljer att tro att det är lågt blodsocker och vanlig trötthet. Har tillbringat 58 timmar fördelade på sex dagar senaste veckan på jobbet. Vädret har som bekant gjort att folk hellre befinner sig i köpcentra än någon annanstans, så det har varit fullt upp hela tiden.

Det regnar alltså, då håller man sig inomhus och helst i sitt eget hus, därför är det väl helt logiskt av mig att vänta ut regnet innan jag gör någon som helst nytta? Fast det får ju inte dröja för länge, ty jag vill hämta mat och andra förbrukningsartiklar för helgen. Jag tycker det ser ut att ljusna, så jag kanske kvicknar till och tar mig i kragen, samt får något gjort.

Mannen sitter och knattrar vid sin dator och letar delar till en kund. Det är bra, så länge det genererar en saftig order. I bådas våra branscher är det vanligt med förfrågningar och att folk ber om upplysningar för att sedan beställa "våra" produkter på nätet. Är inte det lite fräckt? För att inte säga oerhört fräckt. Vår kunskap och erfarenhet vill de ha, men vill inte betala för det...

Det är sannerligen inte rättvist mot oss servicemänniskor och det gör ont att bli utnyttjad på det viset. Det gäller all fackhandel givetvis. Ta som exempel när jag står med en kund i 10-15 minuter och berättar om skillnaderna på olika ansiktskrämer och hon (ja, det är oftast en hon) får testa hur de känns och doftar. Sedan vill hon "tänka" på saken och går.

I några få fall kommer hon tillbaka och köper produkten över disk hos oss, men inte sällan får man höra vid ett senare tillfälle att hon köpte på nätet. Det må väl vara rätt okej, om det är på apoteket. se, men inte om det är på någon annans hemsida. Då känner jag mig lurad, mitt företag blir av med en affär och om det fortgår kommer företaget byta ut kompetent personal mot kassapersonal.

Vilket givetvis kastar hela företaget in i en nedåtgående spiral, för gemene man vill fortfarande ha adekvat service och när de inte får det så lämnar de butiken och det sjunkande skeppet för andra aktörer. Om mannen inte får en order, trots att han hjälpt kunden att förstå vilken del som passar till vilken bil, så minskar möjligheten att ta ut en skälig lön samt i förlängningen, att ha råd att driva en rörelse överhuvudtaget. Så tänk på vad service, kunskap och erfarenhet är värt för dig.

Att vara egen företagare är sannerligen ingen dans på rosor. Att ge sig själv lön kostar företaget dubbelt så mycket som man får ut i bruttolön. Och den får man betala skatt på, som du vet. Det blir inte mycket kvar. Omsättningen i rörelsen kan vara hög, men om inte avkastningen också är det blir det knapert. Än så länge överlever vi, men frågan är hur lång tid?

Det blev något av ett domedagsinlägg idag, vilket jag skyller på regnet och även om det slagit mig till marken så reser jag mig igen. Och igen. Ty efter regn kommer sol, eller åtminstone uppehåll och jag kan sysselsätta mig med andra saker än att oja mig och gnälla. Jobba på bara och ge hjärnan ledigt.
Det kommer gå fint!

Avslutar med lite blommor, de piggar alltid upp:

Ha en fin fredag och start på helgen, det ska jag (trots allt)!

Man baxnar. #bloggswe

Ofrivilligt ledig dag, men jag klagar inte så mycket för det. Jag är lite sliten, även om förkylningen snart är väck. Och med tanke på att jag faktiskt har jobbat nästan heltid sen december förra året är det inte konstigt. Utan semester och bara några dagar här och där har varit obokade. Jag tror dessutom att ovissheten har tagit ut sin rätt och nu kan jag slappna av lite, då slår den stora tröttheten till.

Jag väljer att se det som att jag får en långhelg nu och laddar för inventering på måndag morgon. Mannen brukar ha det ganska lugnt på fredagar också, så vi ska ut och hämta förnödenheter tillsammans snart. Borde ta fram snabeldraken först, men jag sitter så bra här i min fåtölj och funderar på dagens mat och bläddrar i Allers.

Ja, det är ett korsord där som jag "måste" ha och recepten är för det mesta roliga och inspirerande. Jag blir lite trött på alla bakrecept med säsongens frukter och bär och äpple-teman alldeles för länge, för det är inte roligt att baka. Det hade det kanske varit om mannen och jag var förtjusta i bakverk, men jag finner det synnerligen ointressant om det inte är en kladdkaka eller liknande.

Ibland, ganska sällan, får vi lust på en efterrätt. Lakritspannacotta till exempel. Choklad eller glass funkar också. Eftersom jag måste puffa Bricanyl i förväg om jag ska äta glass drar jag mig ofta för det. Och det är väl tur att jag inte är en bullälskare eller kakmonster, för då hade jag blivit ännu rundare än jag redan är.

Jag hörde en, tyvärr sann, historia om en expedit i en butik med brudklänningar som uttalade sig så plumpt och nedvärderande igår att jag skulle vilja gå dit och hjula upp henne. Dottern till en kollega ska gifta sig och är ute i god tid för att hitta Klänningen för högtiden. Hon förklarade att hon ville ha spetsärmar, för att inte känna sig oklädd i kyrkan. Vad säger expediten då, tror du?

"Är det för att dölja din fläskiga överarmar?" Det varken vill eller kan man tro, men så var det. Dessutom drar hon till med att i en snorkig ton säga "Vi har inte så stora storlekar". Den expediten, för jag kan inte tänka mig att det var ägaren av butiken, ska bort! Långt bort! Och aldrig någonsin få jobba i en klädaffär igen, när hon uttrycker sig så kränkande och korkat.

En blivande brud, lycklig för det som komma skall, ska inte behöva höra något sådant oavsett om hon är överviktig eller tunnare än en sticka. Man hjälper till och tar mått och gör sitt bästa för kunden, kanske hänvisar till en annan modell som liknar den utvalda och erbjuder anpassningar om det behövs. När möjligheterna att själv hjälpa till är uttömda, hänvisar man till en annan butik.

Hur svårt kan det vara? En brudklänning kostar minst 5000 och kan landa på hur mycket som helst. Det är en betydande utgift i sammanhanget och ska väljas med omsorg. Jag trodde det var därför det finns speciella butiker, med extra duktiga expediter som kan lotsa en rätt. Det trodde ju kollegans dotter och så blir hon så illa bemött. Skamligt!

Eftersom jag inte säkert vet vilken butik det är fråga om kan jag inte namnge den, annars hade jag gjort det, var så säker. Den upprörda modern kommer att göra sitt, det är jag övertygad om. Jag avrådde henne dock från att uppsöka butiken personligen. Har en känsla av att det skulle gå illa då. Det är inte okej att uttala sig om andras vikt eller utseende. Vart är vi på väg?

Vett och sans verkar vara något folk inte har längre. Hänsyn och diplomati, likaså. Hörnstenarna för serviceyrkena, liksom. Vill butikerna inte längre tjäna några pengar? Jag vet själv hur viktigt det är att ha fingertoppskänsla och vara diplomatisk, för att kunderna ska komma tillbaka och sprida ett gott rykte till andra. Tyvärr är det många som inte förstår vikten av detta...

Det blir ceviche på tonfisk till förrätt idag.

Lånad bild från Ica-kuriren

Varmrätten är inte klar än, men kyckling är jag lite sugen på. Vi får se vad vi får med oss hem. Mannen verkar vara redo att åka, bäst jag klär om och skriver ner vad vi behöver hämta.

Ha en fin dag och inledning på helgen.
Låt ingen tala nedvärderande till dig, ta striden och stå upp för dig själv, i alla lägen!

Skapligt resultat. #bloggswe

En obokad dag till. Känns som semester i det underbara vädret vi har, så jag klagar inte.
Eftersom mitt surdegsexperiment drog ut på tiden igår blev det ytterligare en tvätt- och bakdag idag. Degen hade för lite kraft, så den började inte jäsa förrän framåt kvällen. Därför bestämde jag mig för att låta den stå i köket över natten.

Nu är det klart och denna skapelse blev godare än det ser ut. Mannen och jag tog en smakbit med smör på och jag tycker nog att för att vara första försöket så är jag värd G+ åtminstone.

Jag planerar att göra en ren vetesurdeg för att jämföra smaker och hävkraft med den jag har matat med rågmjöl nu och närmast får betraktas som en hybrid. Skaparlusten ökar för var dag, det är roligt att känna det. Det blir mer omväxling på mina matlistor då. Man fastnar lätt i invanda hjulspår när ovisshet och oro grumlar ens tankar och ens fantasi är inte på topp precis.

Tvätt fanns det kvar att ta hand om, det blir så när man har övernattande gäster. Kärt besvär dock!
Så låt inte det hindra dig från att hälsa på. Tala bara om när du kommer så vi hinner städa bort tvättställningen...

När jag hämtade mat igår tog jag med ett stort paket blandfärs hem. Det ligger vitkål i kylen sedan tidigare och jag tror jag måste göra kåljox idag. Alternativt en köttfärslimpa, det var också länge sen. Nå. jag sitter i solen och funderar på saken. Det kan bli något helt annat till slut. Till exempel löksoppa, för jag tog hem ett stort nät med gul lök igår också.

Hur blev maten igår? Jo det blev en stor kastrull full med godsaker från havet. Ica har mycket goda frysta räkor i lösvikt och jag hittade en förpackning med musslor, bläckfisk och räkor, dessutom. Räkorna duger till katterna, så jag pillade ut allihop och fördelade rättvist till de vrålhungriga djuren. De blir alltid jättehungriga när jag skalar räkor, oavsett hur mycket de nyss har ätit...

"Finräkorna" hamnade i såsen, som jag gjorde på egen fond av skalen, fänkål, lök, chili, morot, selleri, palsternacka, vitt vin och sherry, samt en kvarts tärning fiskbuljong.

Jag gillar ju att ha lite mer tuggmotstånd än själva räkorna och fisken ger, så jag finhackade selleri, morot, palsternacka, schalottenlök, purjo, fänkål och färska champinjoner och fräste dessa i smör innan jag hällde över fond, grädde och cf och smakade av med svartpeppar, ostron- och fisksås.
Det fanns ett par små bitar torskrygg i frysen, vilka jag skar i små kuber och saltade lätt. Sedan var det bara att ösa ner i såsen efter koktid. Såhär blev det till slut serverat:

Gott som bara den! Det blev en lunchlåda och ytterligare en middag till mannen och mig av laddningen. Skönt att ha färdig mat på lut i frysen, speciellt nu när jag vet att vi båda kommer att arbeta det närmaste året. En sådan befrielse att veta det och slippa oroa sig för ekonomin (nåja), rapporter och annat elände.

Jag funderar bara på hur mycket lön jag ska begära och hur många timmar vi kommer att landa på. Minst trettio, men jag vill ju ha fyrtio, såklart. Och behovet av timmar finns, det vet jag och det vet AC också, men RC fattar inte. Så jag hoppas att hon kan övertyga honom om nyttan av att lätta på pengapungen. Långsiktigt är jag övertygad om att det kommer att öka intäkterna.

Servicen är A & O för omsättningen för vilken rörelse som helst. Missnöjda kunder går utan att köpa något alls, när ingen har tid att hjälpa dem, eller ställer de rätta frågorna. Folk är stressade och har tillgång till andra inköpsmöjligheter, så det gäller att behålla dem med omtanke och kunskap som redskap. Att vara lyhörd för önskemål är en annan bra egenskap i driften.

Ha en underbar dag därute och var rädd om dig!