Powered By Blogger

fredag 31 juli 2015

Som man sår får man skörda. #bloggswe

Jag hade sovmorgon idag, men ställde klockan på halv åtta för att få läsa GP i sängen och dricka en hel kopp kaffe i lugn och ro. Det var himla skönt att få mjukstarta. Dessutom fick jag rett ut en del av härvan av oklarheter med karens, ersättningsnivå och beräknad inkomst innan jag åkte till jobbet. Det är så att man ska straffas varje gång man måste stå med kepsen i hand och ansöka om a-kassa.

Jodå. Och det är den utjämnade inkomsten över ett år som ligger grund för ersättningen. Det hjälper alltså inte alls att jobba heltid under sju-åtta månader. Så korkat av mig att tro något sådant! Nå, det hjälper inte ett enda dugg att oja sig över dessa livets små förtretligheter. Det är bara att bita ihop, dra upp axlarna och streta vidare. Någon gång måste det väl lossna, tänker jag och tar en magtablett till.

När jag kom hem till huset var det tomt, sånär som på en katt. Han ville ut och den andra in. Jag inspekterade squashplantorna och jädrar vad det växer! Nu ska jag inte ta åt mig äran förr detta, eftersom det är mamsen som sått squashen, men jag pysslar om dem så gott jag kan.


Passade också på att skörda efterrätten, som jag inte kan skryta med att jag skött om så värst, men jag kniar i jordgubbskrukorna då och då:



Det blev nämligen fisk till middag idag. Fiskbilen är tillbaka utanför jobbet och eftersom handlar'n har en stadig ström av hugade kunder utgår jag ifrån att det är prima varor han har. Det blev en kummelfilé. Den är stekt rakt upp och ner med salt och peppar i smör, såklart och så gjorde jag en modifierad citronmajonnäs att ha till, då det passar fint till blomkålen också.



Ett par droppar citronsaft i smöret till grönsakerna och på fisken efter vändning i stekpannan, blev pricken över i. Om du undrar om jag åt upp hela fiskbiten själv, så gjorde jag självklart inte det. Compiz var hur hungrig som helst, trots kvällsmat, medicin (med kalkonfjäsk), så vi delade på både fisk och blomkål. Nu är vi mätta och belåtna båda två.

Jag lägger upp fötterna på bordet och bläddrar i min korsordstidning, tills jag inte orkar sitta längre, utan går upp och lägger mig i sängen. Kanske, kanske sätter jag igång tv-apparaten. Fast det är så skönt när det är tyst, så antagligen inte. Jobbar i morgon, så jag behöver vila öronen. Det räcker att höra diskmaskinen skvala...

Ha en alldeles underbar kväll, var du än är och vad du än gör!


torsdag 30 juli 2015

Handböjare. #bloggswe

Vilken tur jag har, jag ska jobba i morgon. Egentligen skulle jag vara ledig, men två farmaceuter är för lite en fredag. Kötiderna blir för långa under lunchtimmarna, det är inte försvarbart. Dessutom ska mannen till Malmön och gigga, så då är det lika bra att jobba på. 151 timmar har jag fått ihop i juli, om jag inte räknat väldigt fel.

Några som verkar räkna väldigt fel är F-kassa och A-dito. Förstår inte hur min ersättning kan beräknas på en inkomst cirka 10000 under den lön jag fått under de senaste sju månaderna. Men jag ska ringa i morgon, innan jobbet. Då ska jag också passa på att fråga varför jag åker på en karens igen. Det känns väldigt orättvist. Jag gör ju det som förväntas av mig.

Söker alla jobb som utannonseras, rapporterar i tid, skaffar mig jobb utan någon som helst inblandning av Af och undviker att belasta "systemet" i möjligaste mån. "Är det konstigt att man längtar bort nån gång?" sjöng Lena Andersson. Är det konstigt att man blir helt slut i rutan, säger jag.

Lönen för 70 bortkomna timmar i juni kom i tid, annars vet jag inte hur knasig jag blivit vid detta laget. Min(a) chef(er) gjorde allt för att skaka fram rätt papper till löneavdelningen och den i sin tur var så snabb man kan önska sig i den situationen. Att de var tvungna att be om mina bankuppgifter är en extra (o)rolig krydda. Jag har ju fått lön mer eller mindre under ett år redan?

Mannen vann 42 kronor på Lotto nyligen. Det fattades bara sex nollor för att vi ska kunna slippa oroa oss för framtiden. Eller i alla fall fem nollor, så klarade vi oss gott ett bra tag. Postkod-Maggan och gänget lyser med sin frånvaro. Jag vann 240 kronor i maj. Det delas ut extravinster och bilar, men inte i Bovall eller Mölndal, inte!

Men det räcker med ett fast jobb, så är jag nöjd och glad. Det kommer snart ett erbjudande jag inte kan motstå, ska vi säga så?

Dagens middag gjorde mannen och den såg ut såhär:

Hemlagad handböjare


Nu är klockan över 22 och då får man gå och lägga sig, det säger vännen Mats. Före dess är man ett dagisbarn. Natti därute!




onsdag 29 juli 2015

Jordbävning? #bloggswe

Jaaa! Jag är klar med hållbarhetslistan och det tack vare oväntad förstärkning av personalen idag. Annars kanske jag hade blivit klar i morgon, om jag jobbat över... Men i morgon kan jag ägna mig åt kunderna och varorna, det känns bra! Någon inventeringstid ser jag inte förrän nästa vecka, så nu är det lugna gatan. Kanske. För jag är motvilligt ledig på fredag, så lördagen kan bli spännande.

På måndag är det kampanjbyte och tio timmar på jobbet. Hurra! Nå, jag jobbar ju hellre en lång dag än två korta, så jag klagar inte så mycket, egentligen. Det gör jag bara när det blir för många lediga dagar, för då får jag jobba dubbelt så hårt när jag kommer tillbaka. På samma tid. Därför är det väl inte så konstigt att jag är ovanligt trött om kvällarna.

Hur trött jag än är, så vaknar jag alltid en eller ett par minuter innan larmet går igång på morgonen, oavsett om det är kvart i sex eller kvart i åtta. Märkligt, jag som är född sjusovare och ruskigt morgontrött. Jag lägger i regel fram kläderna jag ska ha på mig, för att slippa leta efter kalsonger och ta så svåra beslut som vilka sockar jag ska ha. Annars kan jag bli stående i garderoben och bli sen.

Att komma i sista minuten är det värsta jag vet, näst efter att vakna. Antar att det är därför min inre klocka fungerar väl, mot alla odds. Den uppmanar mig enträget att gå till sängs nu också. Jag satt faktiskt ute på altanen och nickade till, fast det såg ut som om jag löste korsord. Det gjorde jag i och för sig också, men inte så mycket. En stund i solen fick vi, det var länge sedan.

Alldeles nyss kände vi hur hela huset skakade. Inget blixtnedslag, för det åskar inte. Det kändes hos flera vänner och bekanta. Jordbävning eller -skalv är inte ovanligt, men detta måste ha varit kraftigt då. Så märkligt. En gång var jag med om en så kraftig ljudbang att jag ramlade ur sängen, det var riktigt läskigt.

Här kommer dagens matbild, sen ska jag lägga mig och sova så hårt att inte ens ett skalv väcker mig.


Pasta Marinara, det var vad vi (jag) behövde idag. Gott att strö paprika över och ha vattenmelon till. Sött och knaprigt gifter sig fint till det lite salta och mjälla.

Sov gott när det blir dags för dig, nu är det godnatt för mig i alla fall!

tisdag 28 juli 2015

Min man är bäst! #bloggswe

När jag kom hem igår var jag ganska mör, så jag ställde mig i duschen och drog på mig en skön klänning efteråt. Livsandarna vaknade till på sanning när mannen serverade Cava och en högst oväntad present. Vi säger att vi inte ska ge varandra presenter, men ingen av oss kan låta bli, helt och hållet. Därför fick jag denna kokbok:



Himmel så mycket gott det fanns att läsa om i den! Allt från frukost till drinkar och tilltugg samt glass. Författaren Jonas Cramby är en skojfrisk person också, det gör ju boken ännu roligare att läsa. Det får bli en stadig buffé för ett glatt gäng med en massa ur den boken snart känner jag, medan snålvattnet rinner till. Helst när vi fått vackert väder, men det funkar såklart inomhus också.

Att ersätta tomatillos med physalis hade jag nog inte kommit på själv, och jag hade inte en aning om att texmex innehöll så mycket koriander. Både frö och färsk. Ojoj, så kul det ska bli att prova salsor och guaccor utifrån recepten i denna bok! Inte heller visste jag att texmexmaten har en egen kostcirkel, nämligen knaprigt, hett, sött, syrligt och kladdigt. Nu vet du också detta, bra va?

Jag vet inte vad vi ska laga till idag, men risken är stor att det blir texmex. Eller vad säger jag? Chansen, menar jag förstås. Fast å andra sidan vill jag gärna ha fisk. Vi får ta en tur till affären efter besöket på Af och hos svärmor och diskutera saken på vägen.

Som du förstår är jag ledig idag och även om det inte är "frivilligt", så är det ju tur, med tanke på hur vi firade min födelsedag igår, med både Cava och annat vin. Jag har numera också en personlig sångcoach. Vanligtvis sjunger jag allra bäst i bilen eller i en kör, ty jag är aningens för blyg för att ta i ordentligt. Mannen sjunger själv och han talade om vilket organ man bör använda...

Förutom själva stämbanden och magen som kantorn sa, alltså. Inte heller var det tårna, vilket man väl brukar säga att man ska ta i ifrån. Min blygsel hindrar mig från att skriva det rakt ut, men jag gissar att du fattar vad han menade ändå. Jag gjorde i alla fall mitt bästa och mannen såg nöjd ut, så jag kom över den tröskeln. Fantastiskt vad lite uppmuntring (och vin) kan göra med ens självförtroende!

Har jag sagt att jag är tacksam för att jag funnit mannen? Jag kan ha nämnt det någon gång förut, men jag säger det igen. Han är bäst! Och det här hade jag kunnat sjunga för honom alla dagar.

Ha en härlig dag, det ska jag!


söndag 26 juli 2015

Summerblues. #bloggswe

Vad hände med ovädret? Det som det varnades så dant för. Visst har det regnat en del, men inga störtfloder precis. Har hunnit med att träffa både barnbarn, vänner och systrar under skvalandet, så inte har det varit en dålig helg, tvärt om! Jag fick en presentbok av den kära Lotta (tack vännen!), så både mannen och jag har läst, läst och åter läst, så väldigt avkopplande och nyttigt.

Mannen och jag bildade bilkaravan på väg tillbaka till Hagen i Dalen. Stannade såklart till på CityGross på Torp, för att länsa kötthyllorna där, men tji fick vi. Det var väldigt tomt, så det enda vi tog med oss var kamben för morgondagen, eller någon annan dag. Ikväll blir det kycklingsallad av resterna från gårdagens middag.

Mitt ute på E6 proppades filerna igen. Jaha, olycka. Efter att ha sniglat oss fram en stund ser vi blåljus. Konstigt nog står det en polisbil på renen, men inget bilvrak i närheten, inte heller någon polis i närheten eller i bilen. Jagade de rymlingar i buskarna? I norrgående fil lite senare kom det en civil polisbil med blåljus i en väldig fart. Jag blir så nyfiken på vad som hänt.

Nästa propp kom före Tingstadstunneln, i vanlig ordning, men denna gång var det mycket senare på kvällen och inte någon trafik att prata om från påfarterna. Hur kör folk, egentligen? Det är semester för de flesta, vilket märks mycket tydligt när jag kör till och från jobbet. Man behöver inte vara lika mycket "på tårna", Det är skönt. Jag tycker inte om att köra i stadstrafik, men måste ju.

Mina arbetstider är understundom mycket märkliga och arbetsplatserna varierande. Nu börjar mitt sommarschema glesas ut och slutet är läskigt nära. Den stressen ville jag gärna vara utan. Jag ska till Af på tisdag och bli utskriven från Jobb- och utvecklingsgarantin, så jag kan påbörja en ny period med A-kassa och stämpling. Det blir bättre ur ekonomisk synvinkel.

Oavsett vilken åtgärd jag tillhör eller är tvingad till, är det fruktansvärt påfrestande att ha det såhär. Jag vet fuller väl att det finns de som har det ännu sämre och under längre tid, det är det alltid. Det känns tröstlöst, speciellt när jag vet att det finns behov av pålitliga tekniker, men när den ekonomiska situationen på apoteken ser ut som den gör kommer inget att ändras.

Jag inventerar i morgon och gör klart hållbarheten. Hoppas jag att jag hinner, i alla fall. Vet inte om jag önskar att mina kollegor haft mycket att göra med receptkunder i helgen, eller inte. Bra för affärerna om de haft fullt upp, dåligt för mina planer om de inte hann med fredagens varor. På tisdag är jag ledig, vilket jag nämnt tidigare.

Eftersom jag är sjusovare är det bäst att jag lägger mig nu, så jag inte försover mig i morgon. Vore ju synd att missa inventeringen...
Nattinatt och sov gott när det blir dags för dig!




fredag 24 juli 2015

Nu är det kokta fläsket stekt. #bloggswe

Två timmar på ena apoteket blev två timmar och trekvart. Stenhård workout medelst hållbarhetslista som extra tyngd. Dock inte så tung som den har varit, tack vare mitt envisa och löpande uppdaterande av inlevererade varor. Hade en kvart på mig att åka till nästa apotek, hitta en parkering och byta skor. Rocken fick sitta på, men jag kör inte bil i mina tofflor.

Jag hann, med 1½ minut till godo. Bra jobbat så långt. Sen har det varit rena gäspningen hela dagen, med undantag för min lunch vid pass två. Hade ju redan bestämt mig för att lyxa till det med att spisa på lokal så jag sprang runt hörnet och in på Mikado. Blev där uppmanad att titta på buffén, när jag velande tittade på alla små lappar med vad huset erbjöd. Positiv överraskning, så jag nappade.

Min första tallrik:


Det stekta fläsket hette något tjusigare och smakade ännu bättre. Räkspettet var mesigt, nudlarna jättegoda och grönsakerna precis så krispiga som de ska vara. Andra tallriken blev råare:


Den påbörjade saken längst ner till vänster gjorde att jag nästan glömde att fota. Någon sorts tonfiskpastej, som var supergod där i mitten. Den bruna grejen högst upp i bild, mellan wasabin och garin, var inte alls något att skriva hem om, den lämnade jag därhän, liksom vårrullen som var smaklös och seg.

Tredje tallriken:


Mer fläsk, det var ju så gott! Mera grönsaker och två sushi-saker som inte fanns första vändan på denna avdelning. Den bruna grunkan uppe till höger fanns med på första tallriken också och är en friterad kycklingvinge. Mycket krispig och god!

Wasabin fick mina ögon att tåras, den hamnar på något märkligt vis alltid rätt upp i gommen, där näsan har sina kanaler och ja, helt ologiskt är det ju inte att tårarna börjar rinna då. På det hela taget är jag mycket nöjd med min lunch. Ja, jag var hungrig och nej, jag behöver inte mer mat idag. Bara lite jordgubbar och kanske en ostbit.

Till min oerhörda förvåning och besvikelse fick jag veta att det utlovade finaste vädret i helgen är utbytt mot en klass 1-varning. Det var väl himla onödigt, men vi gör som vanligt det bästa av situationen och häckar inomhus i sällskap av barnbarn och systrar. Kanske päronen dyker upp också? Det vore inte otroligt, med tanke på att systrarna tre haft namnsdag och jag snart födelsedag.

Måhända en Lotta och en son också vill titta in? Det blir vad det blir och det enda jag beklagar är att vi måste tillbaka på söndag. Det är inventering på mitt måndagsschema. Klockan sju. Buhu! Men, jag tar det som en kvinna och stökar undan den, sen tar jag eventuella varor från idag som inte hinns med i morgon eventuellt. och sen ger jag järnet med hållbarheten. På tisdag är jag ledig...

Så på onsdag veta jag vad jag måste göra. På något sätt, någon gång, hoppas jag att mitt jobb och engagemang bär frukt. Jag hoppas också att mina kollegor, som får ont i magen för att de inte hinner, också får den uppskattning och erkänsla de förtjänar. Jag kommer aldrig att sluta påpeka vikten av tekniker i den dagliga driften och det är icke för min egen skull, såsom snart arbetslös igen.

Ni som känner mig närmare vet att jag inte tänker på mig själv först och främst. Jag kommer nästan alltid i andra, tredje eller fjärde hand. Fast jag har blivit bättre på att säga nej, på sistone. Det finns de som tror att jag är en egoist, för att jag valde att förverkliga vissa drömmar. Att jag inte fick veta vad som pågick, eftersom ingen ville missunna mig en chans, borde jag inte klandras för. Väl?

Hade jag fått minsta misstanke om att det inte var så bra som det verkade, hade jag gladligen skjutit upp mina planer och då kanske saker och ting hade varit annorlunda idag. Det är smällar vi får ta i livet och gå vidare med erfarenheten. Kanske något klokare och förhoppningsvis inte bittra, utan bara mer uppmärksamma och ifrågasättande, utan att dra förhastade slutsatser?

Med detta, mycket allvarligare inlägg än jag avsåg från början, vill jag uppmana till att inte vara så snar att döma andra. För om du inte "har gått en mil i mina mockasiner, kan du inte bedöma mig".
Har du inte varit med om det jag varit med om, kan du inte veta vem jag är eller hur jag är. Även om du har varit med om det jag varit med om, kan du inte veta hur det påverkat mig, för jag är inte du...

Vi är lika, men olika. Reagerar olika på samma situation. Oavsett hur lika vi verkar vara, är vi unika, ty erfarenheter och sinne kommer att påverka hur vi reagerar i en viss situation. Om vi båda anser oss ha alla fakta, kommer vi ändå att tolka dessa fakta utifrån våra tidigare erfarenheter och sinnelag.
Jag väljer att tro gott om alla, tills dess motsatsen bevisats. Andra gör tvärtom...

Jag är inte människa att bedöma om det är "rätt" att göra som jag gör. Är du?

Ha en härlig kväll och helg! Ta hand om dig och de dina!






torsdag 23 juli 2015

Mmmmussla! #bloggswe

När jag jobbar "sent", det vill säga till allt efter fem eller sex, får mannen laga middag. Nu blir han nog lite gramse på mig, när jag avslöjar att han alltid försöker få uppslag från mig. Nästan alltid. "Vad är du sugen på?" Hela vitsen med att inte ha ansvaret för middagen är ju att man slipper hitta på något. Häromdagen överraskade han mig dock med en blomkålsgratäng till den grillade korven.

Innan han ens var i närheten av att börja tänka på mat idag (nästan 100 på det), talade jag om att jag ville ha musslor. För att 1, vi missar vår gemensamma fisk-fredag, för att 2, det är så gott och för att 3, han är så bra på det. Han åker på gig i morgon och jag jobbar. Det är faktiskt så att den traditionella fiskdagen uteblivit en längre tid nu, men det finns ju fler dagar i veckan...

Även om musslan inte är en fisk, så räknas det som fiskdag när man äter vinkokta musslor eller skaldjur överhuvudtaget. Mer fisk och skaldjur åt folket!


Jag kommer att jobba stenhårt med hållbarhetslistan under de två timmar jag är på det ena apoteket i morgon, åker till det andra apoteket och äter lunch på lokal, det har jag bestämt att jag ska, även om min plånbok inte till fullo tillåter det. För det första, någon hade inte specificerat timmarna i mitt namn, därför var lönen beräknad på 25 timmar för förra månaden.

I verkligheten jobbade jag 70 timmar mer än så. Löneavdelningen jobbar på att lösa saken innan räkningarna ska betalas. En av mina chefer engagerade sig på ett fantastiskt sätt för att underlätta och det är jag tacksam för. För det andra, jag jobbar 9-19 och för det tredje, jag är värd det. När jag kommer hem kan jag äta knäckebröd om jag är hungrig. Eller ost...

Ha en fin kväll och sov gott, det ska jag alldeles strax göra!




onsdag 22 juli 2015

Gubbar och gubbar... #bloggswe

Idag var det jobbigt att vakna när klockan ringde. Mannen och jag hittade tillbaka till "House of Cards" igår kväll och då är det svårt att lägga sig i tid. Sex timmars sömn är för lite, egentligen. Men vad sjutton, man är ju bara ung en gång...

Att komma in på jobbet klockan sju och se backarna från i måndags stå kvar gjorde inte saken bättre kan jag meddela. Hade ganska bra koll på innehållet i dem, men fick gå igenom alla tisdagsbackar, inför inventeringen av "Hud 2". Det gick ganska bra ändå, men ominventeringen slipper man aldrig ifrån. Alltid är det någon "test" eller felaktigt inlevererad leverans som spökar.

Den som påstår att det inte behövs en tekniker åtminstone på halvtid på vartenda apotek har fel! Den som tror att det går att ha endast två farmaceuter i tjänst under en dag är helt ute och cyklar. Jag gör antagligen fel, när jag i ett sorts desperat försök att komma ikapp, fixar dagens alla 1:or och 2:or på en halvtimme, innan jag går hem. Endast 3:orna kvar för mig att ta hand om i morgon, alltså.

Schemat innehåller fler mindre bra lösningar, men som tur var kom vi på det tidigt idag och jag börjar nio, istället för elva. En ensam farmaceut till tio är obra, ur alla synvinklar. Med lite tur hinner jag fixa till alla varor och datum innan först nya leveransen anländer. Den är i och för sig inte så stor, men sen ska det lunchas och då är vi två i butiken.

Sisyfos kan slänga sig i väggen, för sedan kommer den stora leveransen. Den som aldrig någonsin hinns med, speciellt inte om teknikern går hem fyra eller fem. I morgon jobbar jag dock till kl. 18, så det finns hopp! Det värsta är att jag jobbar på ett annat apotek på fredag, förutom mellan 9-11, för att farmaceuten inte ska vara själv.

Hur mycket eller lite de har att göra på lördag är helt avgörande för hur det ser ut när jag kommer tillbaka klockan sju på måndag. Inventeringsbara varor i backarna, eller är det bara att sätta igång? Sen är jag visst ledig på tisdag, igen. Hållbarhetslistan har hög prio, men när ska jag hinna med den?
Jag undrar också varför jag bekymrar mig så mycket för dessa saker...

Slutar med det, för dagen i alla fall och ägnar mig åt efterrätten:


Så goda gubbar som vi får i år är det länge sen jag smakat. Det kan i och för sig bero på att de eländiga djuren stal dem förra året. Inte katterna, men skator, rådjur, harar och andra bestar. Vi var dock förutseende i år och nätade in krukorna på altanen. Mitt förslag att näta äppleträdet mottogs med en fnysning och en blick jag inte vill beskriva. Så älgarna får väl ta för sig igen då, gubben...

Middagen blev ett gemensamt tråcklande av tomatsås och frikadeller. Kryddningen var den sällsynt lyckade "kofta masala" av "Kryddor från Rosengård". Jag är, som du kanske vet, inte så glad i att köpa dyra kryddblandningar som smakar mesigt och för salt på samma gång, men denna är så god! Här ser du resultatet av middagsbestyret:


Ha en skön kväll nu och var rädd om dig!




tisdag 21 juli 2015

Hängläpp. #bloggswe

Min bok är snart slut. Vet inte om det är därför jag känner mig deppig, eller om det är vädret. Det kan kanske också bero på alla "tack för din ansökan, men..." på sistone. Även det faktum att man måste höra av sig till Af för att uppdatera handläggaren kan spelar roll, förutom att A-kassan inte har hört av sig. Troligen är det en kombination av allt detta, plus en förlamande trötthet.

Jag fick tag på en handläggare på Aea, som förklarade att de väntar på återrapportering från F-kassan, angående min ersättning från dem. En (1) dag från föregående ersättningsperiod kvarstår i systemet och då kan jag inte påbörja en ny. Klart som korvspad. Bara att få tag på ytterligare en handläggare idag då... 30 minuters telefonkö, jippi!

I morgon ska jag inventera. Hurra liksom. Det enda positiva för tillfället, är att vädret ser ut att bli vackrare i Bovall framåt helgen, så dit bär det av! Mannen ska gigga på Malmön på fredag, vilket jag missar på grund av att jag jobbar, igen. Jag täcker upp i Lerum till 19 den kvällen, så det blir för sent.
Dessutom slipper katterna vara ensamma för länge.

Idag blir det wok med biff och black peppersauce, samt det som finns i skafferi och kyl. Tur det kommer lön på fredag.

Robert Broberg har gått bort, denne ordekvilibrist, som roat både barn och vuxna. Det är sorgligt, men jag tycker att vi lyssnar på detta, så kommer allt kännas lite mindre trist.

Förlåt om jag dragit ner dig i mitt deppträsk, "Det är bättre att gå på hal is och ha det glatt, än att gå i lera och sörja" som han sa, Robban. Skärp mig.
Ha en fortsatt fin dag!

måndag 20 juli 2015

Höger eller vänster? #bloggswe

Jag tar en paus i bokläsandet för att skriva lite. Bara lite idag. Boken är så bra och jag är egentligen alldeles för trött både för att fortsätta läsa och att samla tankarna för att få ihop ett inlägg, utan att svamla för mycket. En bra dag på jobbet har jag haft, vi har haft fullt upp alla tre. Lite synd är det att vi aldrig hinner bekanta oss med varann, tycker vi allihop.

När jag åkte hem körde jag förbi en olycksplats. Alltid lika obehagligt, men idag blev jag så upptagen med att fundera ut vad som egentligen hade hänt, att jag nästan glömde öka farten när jag hade passerat bärgningsarbetet. Kraftiga bromsspår, men inga skrapspår, rakt ner i diket till höger. Bärgaren har dragit upp en bil där vänstra framhjulet saknas helt. Det går inte ihop för mig.

Slänterna intill en motorväg brukar vara relativt fria från stora stenar och annat, som kunnat orsaka att hela hjulet slagits bort. Bilen i sig såg relativt oskadd ut och hade definitivt inte rullat på taket. Den var uppvevad av bärgaren i den ursprungliga färdriktningen. Jag inbillar mig att om spindelleden brutits av under färd, hade bilen girat åt vänster. Men vad vet jag?

Hur som helst hoppas jag att den eller de som satt i bilen klarade sig utan större skador. Bilar kan alltid ersättas, men aldrig människorna. Så var försiktig därute!

För övrigt fick jag en härlig överraskning till middag idag. Blomkålsgratäng och både spansk och brasiliansk korrrv. Mannen upphör aldrig att förvåna mig. Det gillar jag!



Nu blir det boken och kudden, ha en fin kväll!

söndag 19 juli 2015

Onsdagsbarn. #bloggswe

Filmen vi såg igår var riktigt bra. "The Missing" heter den, om någon är sugen på att se Tommy Lee Jones och Cate Blanchett i vilda västern. Efter filmen hamnade vi i musikträsket, så vi kom i säng ganska sent. Inte för att det gör något, det är ju inget vidare väder idag. Vi bestämde oss för att strunta i utflykten till fallen i Trollhättan och stanna hemma och gotta oss istället.

Mannen ordnade frunch och jag ska laga middag senare. Det blir torskrygg idag. Funderar på att rimma den lätt innan tillagningen. Tror bestämt att jag ska ta fram några räkor och koka ihop en fond också. Såsen blir så väldigt mycket godare då. Jag använder, förutom räkskalen då, morot, lök, selleri, palsternacka, lite chili och lagerblad. Fänkål om jag har det hemma, vilket är fallet idag.

Katterna lär bli glada, de älskar räkor. Compiz har ingen botten, medan Mayzan är nöjd efter fyra stycken. Ger man Compiz mer än sju så kräks han bara, så jag räknar noga. Det gäller att skala snabbt också, för annars får man känna på klorna. Fast bara om man har byxor, han så väldigt omtänksam.
Har jag bara ben sätter han klorna i snickerierna vilket har samma effekt. Han är smart, också.

Mannen har återvänt till sin bok och det ska jag med göra. PeKå Englunds "Född på en söndag" är min nyss hemkomna bok. Den är obehaglig i sin beskrivning av en liten pojkes uppväxt med en synnerligt labil mamma. Längre än så har jag inte kommit, men den lär vara både underhållande och spännande längre fram, i alla fall enligt recensionerna. Jag återkommer i ämnet.

Själv är jag född på en onsdag, två av mina barn på lördag och ett på en måndag. Märkligt nog visar det sig att även mannen är född på en onsdag, när jag kollade härDet är kanske därför vi är så lika?
"Onsdagsbarn: Är intelligent och läraktig, men även för snäll för sitt eget bästa. Onsdagsbarn får lida ont. Den som är född på en onsdag har i regel snabb uppfattningsförmåga, men kan ofta vara självsvåldig". 

Obehagligt träffande. Ifall du vill kolla upp om det som sägs om dig, beroende på vilken veckodag du är född stämmer, gör du det här. Mina barn är inte födda de "vanligaste" dagarna, det var intressant. Fast när jag tänker efter, så var vi få på BB första gången, en måndag. Överbelagt de två andra gångerna, men många åkte hem under helgen, så det blev lugnare, trots allt. 

Ha en fin söndag och ta hand om dig!



lördag 18 juli 2015

Gin Rummy. #bloggswe

Tiden går väldigt fort en lördag på apoteket i Floda. Min stackars kollega hade verkligen fullt upp och tekoppen jag serverade henne förblev odrucken. Själv hade jag lite mindre att göra i egenvården, men löste de saker som inte hunnits med under veckan/gårdagen. PC-städning, varuplock, påfyllning, lagerplatser, datum och lite annat...

Eftersom mannen hämtat hem många godsaker, både för att äta och dricka, så gjorde jag min "plikt" och blandade till varsin drink vid hemkomsten. Jag tycker det är väldigt roligt att kombinera smaker och hitta på sånt jag aldrig provat förr. Tack och lov är mannen av samma sort som jag och låter mig komponera och överraska honom, hellre än att göra själv. "Win-win", som man säger.

Vi satt med varsin drink och lektyr på altanen och bara var. Sen gick solen i moln för en stund och jag fixade en marinad bestående av japansk soya, sambal oelek, korianderfrön, ingefära och citrongräs till flintasteken. Tio små färskpotatisar koktes halvklara, för att träs på spett och grillas färdiga. Majskolvar var med på grillen också.


Resten av kvällen kommer att spenderas i soffan, inomhus. Förmodligen med en film, om jag lyckas slita mannen från hans nyinskaffade bok. Morgondagen kan kanske, förutom fakturerande, handla om Fallens Dagar. Åtminstone sista dagen av tre. Jag ska kolla yr.no och fundera på huruvida jag (vi) orkar ta mig (oss) ur huset.

Ha en fantastisk lördag och simma lugnt!

PS. Här är en fin låt.Men cola är inte min förtjusning, därför blev det en sådan här drink:



fredag 17 juli 2015

Min man! #bloggswe

Ibland är det faktiskt rätt okej att vakna av lite buller mitt i natten och inse att Compiz inte är den ende karln i huset. Inte blev jag rädd heller,ty  jag "känner mina lus på gången". Mannen övergav med andra ord tanken på att övernatta i Bovall, bara för att han saknade mig. Det är kärlek det. Jag skrämde honom nog lite, när jag passade på att uppsöka toan innan han la sig...

Det vill säga, efter han borstat tänderna och gick ner för att kolla om Mayzan hade märkt att "man-slaven" kommit hem, utan resultat och la sig i sängen och där var det, typ tomt. För vid det laget hade jag vaknat såpass att jag var nödd och tvungen att lätta på trycket, för att kunna sova vidare. När det gått så långt och vi börjat prata om kvällen, gissa vem som somnade först?

Inte jag förstås, jag hade ju redan sovit fyra timmar och återhämtat mig något. Mannen däremot behövde verkligen sova och somnade inom tio minuter. Jag fann det ganska mysigt och glädjande att han gjorde den uppoffringen att köra 17 mil mitt i natten för att komma hem efter gigget. Visserligen saknade jag mannen, men kan inte begära att han ska köra hem mitt i natten.

Mayzan satt i solen bakom soffan på altanen i morse när jag öppnande dörren. Hon for in som en raket och glufsade i sig maten på rekordtid, innan hon kraschade i vår säng... Man kan bara gissa vad hon hade för sig inatt.

Jag fick välja middag idag. Nöt eller fläsk. Jag valde nöt. Mannen hade shoppat loss ordentligt på Torget och det T-bensteken var alldeles ypperlig, tillsammans med rödbetor och sallad. Så här såg det ut:


Det är inte mycket som slår färska rödbetor eller en lättgrillad T-benstek. Kombinationen är ljuvlig. Smör ska man givetvis ha till primören, det fanns gucka till, vilken var gott med sin chilistyrka och samtidiga relativa svalka. Nu låter jag som en krystad kändiskock, men vägrar säga vilken. Det finns förresten ett antal att välja bland. På nåt konstigt vis kommer jag att tänka på Ranelid också...

Lördagsjobb i morgon, så jag bjuder godnatt nu. Ha en underbar fredag och ännu bättre lördag!

torsdag 16 juli 2015

Tantvarning. #bloggswe

Ha! Trodde jag hade en "kort" dag idag. Om sju timmar på jobbet kan anses vara en kort arbetsdag. Chefen hade lite otur med schemaläggningen och eftersom hon försov sig i morse, såg jag inte schemat förrän jag fyllde i "övertiden" på det, efter att ha hämtat det från kontoret. Hade jag vetat hur det såg ut, hade jag förstås påpekat det orimliga i att jag börjar med lunch klockan 12.

Måhända hon inte hade tänkt att jag skulle ha lunch, men då jag började klockan sju och gör mer än fem timmar har jag rätt till det. Inventeringstimmarna kom nog till i efterhand, misstänker jag. Någon övertid får man inte som timanställd, men goodwill kanske är bra i längden? Får be henne om referenser i framtiden...

Det är inte bra att vara så trött på morgonen att man inte kollar förrådet av kattmat bättre. Konstaterade redan igår kväll att sista burken skulle gå åt i morse, varför jag var tvungen att hämta sådana efter jobbet. Bara för att upptäcka att det fanns ett helt paket i skafferiet redan. Nåja, jag hämtade mat till mig själv också. Orkade inte tänka så långt varken igår eller i morse.

Fiskade upp Buffalo Wings ur frysdisken på Ica och ett blomkålshuvud fick jag med hem också. Låter väl genomtänkt och bra? Fast i soffan och solen på altanen har jag smitt färdigt middagsplanen. Vingarna är ju klara, vilket antyder hur trött jag är, jag brukar vilja krydda efter eget huvud; blomkålen ska få stekas sakta i curry, till lagom tuggmotstånd.

Gucka finns det kvar om jag känner behov av det, men det känns inte så just nu. Ny tvätt ska hängas, jordgubbar och smultron plockas, dammig och svettig tant duschas. Det är inte så ofta jag känner mig som en tant, men idag är jag "gammel och sleten". Tur att jag har sovmorgon i morgon, för jag uppfann en ny drink att läska mig med i hettan och snärjet.


Känsliga läsare lugnas med att jag bara gjorde en och det är mycket is och tonic i den, förutom rom, gin, en tredje spritsort som jag inte kan uttala, men smakar persika, Rose's lime, citronmeliss och lime. För övrigt längtar jag hit:


Nu ska jag återvända till soffan och ett korsord, innan solen försvinner bakom trädtopparna.
Ha en härlig kväll du med och var rädd om dig!

onsdag 15 juli 2015

Rulla tummar? #bloggswe

Vaknade för väckarklockan idag. Jag är tydligt orolig för att försova mig och missa inventeringstimmarna. Så utomordentligt fånigt! De går ju faktiskt att göra en annan dag, om det skulle knipa. Chefen är lika mänsklig som en annan, så schemat går ju att ändra, om jag skulle försova mig. Det är ju liksom ingen katastrof, så varför sover jag oroligt och vaknar för tidigt?

Det märks att större delen av Sverige har semester nu. Jag brukar möta en strid ström av bilar långt innan jag kommit ut på E6:an, men idag var det kanske fem? Inte mig emot, färre bildårar på vägen är tacksamt. Jag är även tacksam för att min kod för av- och pålarmning numera funkar. Tjejen som städar på Vårdcentralen såg lite orolig ut när jag kom, men önskade lycka till genom dörren.

Gjorde tummen upp till henne, när jag märkte att det var fritt fram och fick ett glatt och vackert leende tillbaka. Hon slapp ju jobba i larmet som tränger genom väggarna. Och jag kunde börja mitt jobb med en gång, det var en välsignelse. Jag menar, har jag nu ändå stått upp i ottan, så vill jag ju komma igång genast. Rullar tummarna gör jag bara hemma...

En dryg arbetsdag blev det, men jag stökade undan alla varor som levererades idag, innan jag gick hem. Då vet jag säkert att det inte finns något att räkna i backarna inför morgondagens inventering. Börjar lika tidigt i morgon alltså, men slutar 14, istället för 17 som idag. Sover antagligen bättre i natt också. Eller inte. Lite ensamt känns det allt utan mannen, men jag har ju en annan sängkamrat.

Fast frågan är om Mayzan kommer till ro, när en av slavarna saknas. Hon brukar liksom valla in oss i sovrummet som om hon vore en fårhund. Hm, det säger kanske en del om hur hon uppfattar oss tvåbeningar. Compiz har inga såna fasoner för sig, han tigger bara som värsta ouppfostrade byrackan. För den som undrar gick han igenom besiktningen med beröm godkänt, trots "incidenten".

Vi andas ut och hoppas alltså på att vi slipper uppleva något liknande igen och att han håller sig pigg och frisk i många år till. Fast lite mera ängslig och uppmärksam har man ju blivit, förstås. Varje gång jag går ner på morgonen och hör hans "kvack", så blir jag lycklig. Då vill han ha en klapp på huvudet och mat. I alla fall mat, klappen får han ändå...

Det första jag gjorde när jag kom hem idag, var att bygga på min coleslaw från gårdagens middag. Lite mer vitkål och så skakade jag ut det sista av dijonsenapen med cf i brist på majonnäs och hällde över. Den står och värmer sig i köket nu och så ska jag steka lite korrrv att ha till. Valet föll på en "Käsekrainer". Vad säger jag? Inte en, utan tre. Jag behöver nog få lite lunch i morgon också.

Först ska jag ta hand om tvätten, sen steker jag korven. Kommer förmodligen att titta på ett korsord, tills jag ser i kors på sanning och lägger mig. Denna dagen var lite av en pärs, för jag kom på att jag måste redovisa för F-kassan vad jag har gjort den senaste månaden. Förra veckan var det Af som skulle ha sitt. Vad A-kassan sysslar med veta jag inte. De har väl semester hela bunten...

Ha en alldeles underbar kväll och speciellt du, Lotta!


tisdag 14 juli 2015

Gräsänka igen. #bloggswe

Jag fick kaffe och GP serverat på sängen idag. Var visst väldigt trött, för jag sov hårt tills dess och då var klockan strax efter nio. Jag var inte helt pigg igår, ont i knän, höfter och axeln. Frös som en tok hela dagen och skrämde halvt ihjäl mannen, när jag skickade ett meddelande om mina bortdomnade fingrar. Det satt i i flera timmar, efter jag ätit varm lunch och druckit hett te, konstigt nog.

Till slut gav det med sig, även om jag inte fick tillbaka värmen i fingrarna förrän jag fått spaghetti med köttfärssås och lite rött vin. Satt sen under en filt och tittade på film och drack lite mer vin. När jag la mig var jag varm och go' och sov som sagt som en stock. Kollade faktiskt febern, men 36,4 är undertemp snarare, vilket känns likadant som feber.

Mår bra idag, men har efter moget övervägande bestämt mig för att inte larva iväg ut i skogen. Jagar nog kantareller på torsdag efter jobbet istället. Jag blir nämligen gräsänka i dagarna två, då mannen ska gigga på (Bohus) Malmön både onsdag och torsdag. Först med Magnus Lindberg och andra glada musiker på pensionatet, samt på Bryggan med Elin Blomquist på torsdagen.

Hade ju förstås velat följa med, men jobbar så tokiga tider att det blir alldeles för påfrestande att hänga på. Missar tyvärr även spelningarna 24:e och 31:e, men har du ledigt och lust att höra Anders (aka mannen), Stefan, John och Martin på Bryggan, ta chansen. Det blir nog riktigt svängigt!
Kom just på att om man kastar om initialerna på dem blir det JAMS. Bra bandnamn, va? Kom ihåg var du läste det först! MAJS funkar ju nästan lika bra, men jag vill ha royalty för uppslaget...

Jag kommer idag att åka till ÅV och affären för att hämta mat, sen ska jag sitta i solen och njuta av ledigheten och ladda för att vakna kvart i sex i morgon och hålla tummarna för att larmet inte går igen. Att sitta utanför tills de stängt av det på distans är rätt påfrestande, inte bara för mig, utan för alla som jobbar vägg i vägg på vårdcentralen också.

Dessutom blir jag närmare en halvtimme försenad, vilket gör att jag inte hinner så mycket som jag borde innan öppningen. Men om jag ska vara uppriktig, är det inte mitt problem. Jag gör det jag ombeds göra och om förutsättningarna inte finns, så får det ta den tid det tar att bli klar med den här inventeringen. Jag har obokade dagar i augusti, för att inte tala om september.

Nedslående besked från ännu ett apotek jag sökt en tjänst på igår, alltså. Jag önskar att få ett positivt besked snart. Det börjar bli väl många tappade sugar igen. Nå, jag får söka det som finns och det som erbjuds för närvarande är i Trollhättan. Cura har några tjänster ute också. Kronans söker bara apotekschefer, vilket man kan fundera över en hel del, men "been there, done that"...

Nej, det är dags att hämta mat, vi behöver ju det idag med. Grillning av fisk eller kött känns som ett lämpligt projekt idag.

Ha en fin dag och var rädd om dig!


söndag 12 juli 2015

Bakläxa. #bloggswe

Fanns ingen anledning att försöka fånga solen idag inte, så vi sov länge. Slängde ihop en fördeg när jag ordnade kaffe och matade katterna. Tänkte få gjort bröddegen efter GP-läsning och sudoku-lösning, men då var min jäst möglig. Attans elände, jag som inte ville åka till affären igen, men så fick det bli...

Innan jag hann så långt i mina planer ringde kära syster Å och vi pratade bort närmare en timme, vilket var trevligt. Det var länge sen och vi behövde nog det båda två. Skönt att veta att den andra mår bra och så vidare. Nåväl, jag kom hem med jäst, så nu jäser degen. Maten för idag blir champinjonpaj och jag hämtade även köttfärs för morgondagens köttfärssås, som mannen får göra.

Här är gårdagens matbild, som jag lovade igår:
Rörorna från vänster till höger; cf med lök, syltad squash och chili; toum (vitlökskräm); cf med citronmeliss, färsk ingefära, citronsaft och salladslök.
Och här är dagens frunch:

Inte helt olik middagen mannen bjöd på härom dagen, men då med risotto i stället för äggröra. 

Bak- och tvättdag idag alltså. Är det dags för det ena, så gör man (jag) det det andra, det är en bra kombination. Ungefär lika upphetsande båda delarna, men ger utrymmer för andra roligare sysslor, som pajbakning och korsordslösning. Jag har ännu inte hamnat i bokträsket, men hoppas att jag snart är där, av den rätta anledningen, nämligen att jag är pigg, glad och utan bekymmer.

Nu har jag i och för sig bara ett bekymmer och det är det där med jobb. Hur ska det lösa sig?  Jag fick en utbetalning för "jobbfria" dagar från F-kassan häromdagen. Man tackar! Hela 1600 riksdaler för fem dagar. Före skatt, förstås. Hoppas att A-kassan kommer med ett beslut om nya arbetsvillkor och höjd ersättning snart. Jobbjakten fortsätter oförtrutet, oavsett det.

Ha en fin dag och var rädd om dig, samt dina nära och kära!


lördag 11 juli 2015

Fånga solen. #bloggswe

Någon kanske märkte att jag tog en bloggsemester igår. Jag var så himla trött att nästan hela energin gick åt till att laga och äta middagen, samt bara vara. Fick en förfrågan om att jobba idag, men där var det tvärstopp! Jobbade förra lördagen och kommande, det får räcka. Maten blev en ny komposition av spätta, räkor och sambal oelek. Inte oävet alls, om jag får säga det själv.


Idag har jag sannerligen inte gjort många knop. Vaknade 8.20 och det kändes sådär fint när solen sken från en klarblå himmel. Mannen undrade vad som farit i mig och jag svarade nåt om att "fånga dagen" och få lite sol på kroppen. Han såg ut som om jag vore ett ufo, vilket min son förvisso ofta har påstått att jag är, men tog mig tydligen på orden, ty han målade garagegaveln på förmiddagen.

Jag hämtade mat, för en grillning måste det ju bli denna underbara sommardag. I rena glädjeyran slog jag till och komponerade en ny drink åt oss. Enligt mannen är jag rätt bra på det och jag tycker det är roligt att kombinera smaker så skred jag till verket och resultatet ser du här:

Frusen mango (så slipper man späda ut med så mycket is), lika delar Havana Club och Myntonad (Brämhults), en skvätt Rose's Lime och tonic. Mynta- och citronmeliss, samt ananas som dekoration. Funkar alldeles utmärkt i värmen!

När mannen målat färdigt satt vi i solgasset och avnjöt dessa, tills det var dags att laga själva middagen, som för dagen bestod av kycklingklubbor, potatisspett och tre guckor, eller röror då.

här tänkte jag visa bilderna, men mobilen behagar osynka

För övrigt var alla lyckade, men vitlökskrämen var en hit! Jag är numera inte är glad i vitlök, som då i ungdomen när jag och bäste vännen/svågern vitlöksmarinerade vitlök och åt som godis, men uppskattade den mycket. Tiderna och smakerna förändras, liksom människorna. Själv blir jag mer och mer medveten om vad jag mår bra av, både när det gäller att äta och göra.

Jag får alltså återkomma med bilder och beskrivningar. Toum, det vill säga vitlökskrämen, kan du se här hur man gör. Med den mindre mängden vitlök är den säkert ypperlig till grillad tonfisk eller svärdfisk också. Och till grillade rotsaker. Näst intill till vad som helst, med andra ord... Fast inte för ofta. Det säger min kropp att den inte vill. Den vill ha mer fisk och grönsaker.

Jag ger upp försöken att lägga upp fler bilder och återkommer vid ett senare tillfälle.
Ha en fortsatt trevlig kväll och var rädd om dig!




torsdag 9 juli 2015

Gratis är gott! "bloggswe #växtrumilerum

Jag har haft en bra dag. Nya bekantskaper och nytt apotek är aldrig fel. Trevliga kunder och lokalbefolkning som delade ut gratis sallad, vilket var resultatet av ett miljöprojekt i kommunal regi, med kända designers i trädgårdsbranschen som ledare. Ska försöka hålla ögonen öppna efter grönkålsskörden...

Mannen frågade om jag hade något speciellt önskemål om middag eller om jag ville överraskas. Jag valde det senare förslaget och anade, kanske redan innan mannen ens hade bestämt sig, att det skulle serveras risotto. Detta går inte av för hackor, mina damer och herrar:


Tänk dig doften i köket, när du sitter och löser dagens medelsvåra sudoku och småpratar om dagen som varit. Mmmmm! Och sedan får du smaka på hela härligheten. Dessutom blir det lunch i morgon.

Livet är gott, om man bortser från att jag ska stå upp i ottan och inventera igen. Men inget ont som inte har något gott med sig. Slutar klockan fyra och vi ska ha räkfylld spätta till middag. Ergo!

Natti och sov gott!

onsdag 8 juli 2015

"Känsla för feeling". #bloggswe

Sådär, nu är jag tillbaka i gamla vanor igen och kan berätta vad som hänt sen sist. Mannens syster C frågade för en tid sedan om vi ville följa med till Nefertiti för att avnjuta god musik med henne och hennes man G, med anledning av hans födelsedag nyligen. Trots att jag skulle upp och jobba tidigt idag, tyckte vi det var en bra idé, eftersom det är så sällan vi ses.

Jag fick ändra lite på min arbetstid igår, så jag kom hem i skaplig tid, bytte kläder och tog en taxi till Haga och avnjöt en god middag på Sjöbaren innan vi gick till Nef, som man säger när man är hipp...
Här kan du se och få en uppfattning om vad vi hade turen att uppleva. Namnet Mike Stern sa mig inget alls, men han lär vara en duktig gitarrist, för systersonen var jätteavundsjuk på sina föräldrar.

Hans insats var mestadels som om han hade en vanlig dag på jobbet, förutom de "lugna" partierna/melodierna och ibland där han blixtrade till och fick feeling. Snubben som imponerade mest var violinisten Didier Lockwood, som var helt lysande i mitt tycke. Även trummisen Steve Smith vann mitt hjärta genom att trumma vokalt. Också.

Jag har ju glädjen att ha en gitarrspelande man. Han är faktiskt riktigt bra, dessutom. Jo, jag kan vara part i målet, men ändå. När han får "känsla för feeling", som en god vän brukar förklara fenomenet, så är han väldigt bra, oavsett mina personliga känslor för honom. När jag är ute på lokal och lyssnar på olika sorters musik, märker jag mer och mer att jag tittar på hur de spelar sina instrument.

Jag vill absolut lära mig trumma, det är så häftigt. Och basen, hur viktig är inte den för hela soundet, för att inte tala om hur läckert det blir när den verkligen svänger? Det kommer varken bli det ena eller andra för mig, men drömma går ju. Drömde gjorde jag hela natten halvvaken, troligen både uppspelt efter kvällen och rädd för att försova mig.

Det duger ju inte att komma försent till inventeringen klockan sju. Min larmkod funkade inte, varför jag fick ringa larmoperatören och be om hjälp. 20 minuter senare kunde jag starta upp datorn och börja läsa mig till hur man tar ut underlag och registrerar verkligt saldo. Nej, jag har aldrig inventerat på egen hand och sist det hände såg det inte riktigt likadant ut.

Men det gick bra, även om jag omedelbart fick göra en ominventering, eftersom det låg en hel del inaktiva varunummer och skvalpade i systemet. Jag kommer att hålla i dessa papper som om de vore min bebis, för när allt är klart ska lagerplatser ändras till de rätta, vilket jag tycker jag ändå har hållit på med dagligen en längre tid nu. Alla apotek borde ha en tekniker på heltid. Ugh!

Jag är löjligt trött, mannen får laga mat helt ostörd. Korrv och pasta på något vis blir det, enligt mitt önskemål. I morgon ska jag jobba på nytt apotek, alltså är jag gräsligt trött i morgon kväll också. Sen bättrar vi på det med lite mer inventering i ottan på fredag. Nå jag "har ju hela helgen" på mig att vila, så jag är snart på banan igen!

Ha en skön kväll och ta hand om dig!

måndag 6 juli 2015

Filmtajm. #bloggswe

Ibland är det faktiskt helt underbart att jobba sent (senare än mannen) och komma hem till doften av grillade kamben. Smakade alldeles underbart, med majskolv och vattenmelon och lite annat grönt och nyttigt till. Sommarmat, även om värmen försvann lite grann med blåsten idag. Regn blev det också, fast jag tyckte det var ganska skönt att pollenet slogs till marken.

Eftersom jag har ännu längre sovmorgon i morgon, tar vi oss en Campari efter maten och tittar på film. "Sum of all fears" är kvällens val. James Cromwell är alltid en tillgång, liksom Morgan Freeman, medan Ben Affleck inte håller måttet särskilt ofta. Filmen är från 2002, så du förstår hur hopplöst efter vi ligger i filmtittande. Han kan ju vara bra, men insatsen i Pearl Harbor var medioker.

Armageddon, nja... Men jag är sådan att jag gärna tittar på katastroffilmer och då får man stå ut med vissa mindre bra inslag. Nästa film får bli Aladdin. Den blir jag glad av och mannen har otroligt nog inte sett den. Vi fick MVG av systers bonusbarnbarn, för att Ice Age 4 fanns hemma hos oss. På den nivån är det, för att nytillkomna läsare ska förstå oss bättre.

Jag längtar efter att få titta på tecknad film med våra barnbarn. När mina barn var små fanns det inte något mysigare än att krypa ihop i soffan och äta popcorn och godis med barnen och bara frossa i närhet och stolligheter. Då de blev lite äldre såg vi såklart andra, "otecknade" filmer, men det var lika mysigt det. Glömmer aldrig sonens tårar när vi såg "Titanic".

"Blues Brothers" var en favorit. Jag kan den förmodligen utantill fortfarande och vill nog ändå se den snart igen. Blir det trist väder, då är planen klar, alltså. Hoppas förstås att det inte blir filmväder, det har vi så många månader om året ändå.

Sov gott när det blir dags och ha en härlig tisdag! Vi ska ut på hemligt uppdrag, så i morgon bloggas det icke, bara så du vet...




söndag 5 juli 2015

I nöd och lust? #bloggswe

Nu blir det ett snabbt inlägg, bara för att säga hur trevligt jag haft det lördag och söndag. Både sonen och systern ångrade sina "nej tack" till "jag har ångrat mig och vill följa med till Malmön". Vi hämtade alltså syster M på vägen, tog en omväg till Kungshamn och hämtade P, blev efterlysta av mannens spelkompisar när vi missade färjan med fem minuter.

Bra gig och samvaro med vänner och bekanta under kvällen, alltså. Enda smolket i bägaren var att vattnet tog slut. Bokstavligen. En vattenledning sprang läck och hela Malmön blev utan dricks-, toalett- och diskvatten. Du förstår ju vilket dilemma detta var för krogarna och åhörarna. Till och med jag som chaufför fick knipa som tusan och hålla hårt i mitt vattenglas.

När vi kom hem var det med en stor lättnadens suck toaletten uppsöktes av oss alla tre i tur och ordning. Syster som druckit öl och inte kan kissa utomhus, jag som bara druckit Ramlösa och inte kan kissa utomhus, sist mannen som druckit öl och kan kissa utomhus. Nåväl, vi sov gott efter denna uthållighetsövning och jag bjöd in oss till mormor på frukost.

Visserligen var klockan lunchdags, men smörgås och kaffe var det vi behövde bäst. Det vill säga påtår av kaffe, för nu var det fritt fram för denna ädla dryck igen. Vårt bröd visade sig frostskadat och totalt odugligt som föda. Hade jag bett om middag/lunch hade ju mormor fixat den lilla detaljen nästan lika snabbt som vi tog oss hem till henne. Vilken tur vi har som har henne!

Vår kära Lotta var också hemma, tack och lov, för nu var det hemskt länge sen vi setts. Nu känns det sådär fint igen! Lite mathämtning på vägen hem och detta blev vår modesta middag, precis lagom jobbigt att både ställa fram på bordet och äta i värmen:


Fuskade ihop en aioli, brödet är liksom kräftdjuren från CityGross och rosévinet är ett av de godaste jag smakat, någonsin.


För övrigt vill jag tipsa om att vattenmelon är toppengott till kräftor och aioli. Men dagens nästan Nobelpris-värdiga upptäckt är att färsk koriander och citronsaft i sköljskålen för söliga fingrar tar bort den mindre behagliga skaldjursdoften mycket effektivt. Hädanefter ska jag alltid ha koriander hemma när det vankas skaldjur!

Ja, jag har sovmorgon i morgon, jobbar 10.30-18 och överlåter åt mannen att fixa middag. På tisdag blir det ingen ordning alls, men löser sig nog på något sätt. Onsdag börjar jag redan klockan sju, det blir spännande, torsdag på nytt apotek 10-19 och fredag 7-16. Inte helt optimala tider, men det är ju sommar och semestertider och visst ställer man upp.

Härmed flaggar jag alltså för att blogginläggen kan komma oregelbundet, utebli helt eller komma helt oförhappandes av nödighet.

fredag 3 juli 2015

Jag går och fiskar... #bloggswe

En fantastiskt trevlig dag har jag haft idag! Mannens barndomsvän och dennes son kom, inte direkt från Australien men ändå, och hedrade oss med sitt sällskap över en middag på altanen. Junior pratar ingen svenska, så jag fick fiska fram mina engelska kunskaper för att konversera med honom. Jag inser återigen att det är nyttigt med lite vin och att läsa mer engelskspråkig litteratur mellan varven.

Vilken tur att mannen har en massa sånt i bokhyllan! Tyvärr är jag inne i en torrperiod bokmässigt. Ibland läser jag mycket, men då och då blir det totalt stopp. Periodare med andra ord. När jag läser mycket handlar det antingen om att "fly" från verkligheten och slippa ta tag i obehagliga ting, eller så är jag helt tillfreds med min situation och njuter av att leva mig in i en annan värld.

Denna boktorka torde då betyda att jag är i en sorts limbo och har så varit under en längre tid. Jag är förvisso inte nöjd med min arbetssituation, i den meningen att jag inte känner mig trygg i anställningsformen. Tråkigt nog fick jag idag ett meddelande att Onsala inte ville ha mig. Förbaskat också! När jag får ett anständigt kontrakt kommer jag förmodligen att sluka böcker igen.

Åter till det roliga och glädjande. Mannen och jag åkte iväg för att fiska. Ton- och svärdfisk, samt pilgrimsmusslor nappade, så det blev grillspett som serverades våra gäster, tillsammans med en sallad med sjögräsnudlar och mycket annat gott i.


Fräsch och lätt mat i värmen som äntligen kommit och verkar stanna, även om det kan bli lite åska och regn kommande dagar. Inte mig emot, all gräspollen behöver sköljas bort så det blir lättare att andas. Ett rejält åskväder rensar upp på många sätt och vis och det är ett vackert spektakel att beskåda, dessutom. Jag har respekt för blixten, men har inte drabbats av åskrädslan.

Sällan sover jag så gott som under ett åskväder. Måste jag inte sova, sitter jag och tittar på och fascineras över de krafter som naturen innehar och frigör under vissa förutsättningar. Har du tänkt på hur det luktar efter ett åskväder? Det är ozon som bildats och det har en speciell doft. Lite som en blandning av färsk slanggurka och soltorkad tvätt...

Jag jobbar i morgon, åker hem efteråt och drar norrut med mannen. Hämtar sonen och har en trevlig kväll på Malmön tillsammans med andra vänner och bekanta. Inga åskmoln under morgondagen, men vissa andra urladdningar brukar man få se under giggen och företrädesvis glada sådana. Är du i närheten tycker jag du ska komma till Bryggan och lyssna på Peter & the Knotter's.

Nu är det dags att knyta ihop säcken och knoppa in, så jag orkar styra pansarskeppet mot rätta hamnar i morgon natt. Sov gott och på återseende!

torsdag 2 juli 2015

Ja ä int' bitter, eller? #bloggswe

Inlägg 501.
Jag hade inte min vildaste fantasi kunnat tro att det kunde bli så många och så fort. Jag startade fredagen den 20:e december 2013, vilket är ungefär 1½ år sedan. Visserligen har händelser innan detta datum haft stort inflytande på innehållet och antalet inlägg, men det är visst ett behov som ger sig tillkänna här. Att dela med sig, lufta åsikter och åtminstone i viss mån, gå vidare tack vare det.

Det finns saker jag inte är helt klar med. Facket och en av de högsta pamparna ska få en sista hälsning innan jag gräver ner den stridsyxan. Flata och totalt meningslösa att betala avgift till, för det har inte hänt ett skvatt. "Chefsförhandlare", jo pyttsan! Inte har han då förhandlat för mig, snarare mot mig, känns det som. Inte ett livstecken på mer än ett halvår därifrån...

Detta är det sista jag hörde från honom och det var 6/11-14:
"Jag återkommer inom kort med ett ordentligt svar till dig. Som jag skrev tidigare så har arbetsgivaren sagt nej och vår bedömning är att vi kommer inte längre. Men som sagt jag återkommer,"

Jag skickade följande den 5/12-14:
"En månad är inte "inom kort" i min almanacka. 
Jag upplever att varken KD och förbundet respekterar mig och mina frågeställningar, när allt ska dra ut på tiden i denna omfattning.
Först efter påtryckningar får jag löfte om uppdatering, som sedan dröjer i månader. 

Jag är förvånad och besviken, både över att kraven från vår sida överges så lättvindigt och bristen på kommunikation."

Jag är sällan, om ens någonsin, långsint. Kan det vara annat än ointresse och slöhet som föranleder denna behandling? Tror inte det... Sveriges Farmaceuter har passerat "bäst före datum" och bör för allas (?) bästa kasseras. Unionen har, under denna tid, verkat mer aktivt och försökt komma någonvart i min och vännen A:s ärenden.

Viljan är en drivkraft som jag tror Sveriges Farmaceuter har tappat och inte ens orkar leta reda på igen. Vår statsminister Lövén lär ha ett förflutet i fackrörelsen. I mina ögon står han sig lika slätt som "min" fackförening och det lär inte bli någon ändring i vare sig Sverige över huvud taget, eller i det en gång så starka facket. Inte inom överskådlig framtid och innan jag har slutat förvärvsarbeta.

Eller har jag det? Troligen måste jag jobba tills jag dör, för att ha råd med min egen begravning, om ens då. Vilken munter framtidsutsikt det är! Jag tycker uppriktigt synd om min generations barn. Finns det någon trygghet kvar när de blir gamla? Arbetslösheten är hög, hur ska det gå för dem som varit tvungna att plugga, för att inte hamna i arbetslösheten fälla?

Af, gör inte ett dugg för att hitta jobb, de "coachar", som det så fint heter och ställer krav på att vi ska sköta allt själva. Gör man minsta fel, så åker man ut ur den relativa tryggheten. A-kassan är inte vad den varit. Missa ett enda jäkla brev, så är du "bränd", för att använda sporttermer och blir av med det du betalat för i 25 år. Sådär, bara... Till och med Skattemyndigheten skickar en påminnelse, liksom,

För att inte lägga fullständig sordin på denna torsdag måste jag säga att det är gott att komma hem till mannen. Jag lämnade mitt kort, rock och tofflor i Floda och tar semester i morgon. Fick en G&T och skönt soffhäng på altanen innan han serverade middag. Tar sovmorgon och solar en stund i morgon, innan vi får besök från "Down Under". Det finns alltid en passande låt, som en vän brukar säga...

Sov nu gott, trots mina något dystra återblickar och gläds åt solen sanna återkomst, liksom mina i fortsättningen gladare och endast understundom mindre positiva inlägg!






onsdag 1 juli 2015

Droppen dripp. #bloggswe

Blev kontaktad för jobb igår, men det hade jag inte tid till. Jag hade "viktigare" saker för mig och som planerats in just på grund av att tisdagen var obokad. Mitt hår är nu hälften så långt som i måndags och det är väl tur nu när värmen kommit på riktigt. Dessutom hälsade jag på min kära Magda och hennes familj på eftermiddagen.

Det var lite svårt att slita sig från den lilla godingen I och åka hem och laga middag. Mannen och en av kollegorna skulle repa inför gigget på lördag, så jag hade lovat att ta hand om marktjänstgöringen. Grillade kycklingklubbor och fixade en bulgurröra, plus en enkel sallad. Det var riktigt trevligt att laga mat medan det spelades en massa Magnus Lindberg-låtar, vilka var okända för mig innan. 

Fick jobba idag istället för igår och jag har haft fullt upp hela tiden, så denna onsdag försvann i ett nafs. Hann faktiskt sitta ute i de sista solstrålarna på altanen när jag kom hem och plitade ner mina arbetade timmar för juni. Tänkte lämna in dem till "chefen" på vägen hem i morgon, så jag får någon lön denna månad också. 

Nu har jag förresten sökt en tjänst till, denna gång i stan. Vi får väl se hur det blir med den tillsättningen. Jag har pratat med AC för det apoteket efter missförståndet med Landvetter, på uppmaning av avgående AC där, då hon visste att det fanns ett behov. Det visade sig att det redan löst sig då, men nu är situationen uppkommen igen, kanske är det min tur nu?

Onsala eller Olskroken, oh, vad det låter bra! Det är o:na i orden som gör det! Minns du? Eva, Magnus och Brasse i högform och oh, vad vi lärde oss mycket av deras barnprogram. Tänker mig att de har mycket att prata om där de är nu. Härom dagen tror jag det var någon som skojade med oss. Jag fyllde på ett glas med en växt i med lite vatten. ur vattenkokaren. Var noga att inte spilla. 

Plötsligt började det droppa från fönsterbänken och jag lovar och svär, att jag inte överfyllt eller spillt, för det blir så fula fläckar då. Först trodde jag det var från taket, eller att det regnat in på nåt märkligt vis, men nej. Det var en liten pöl på fönsterbänken och det droppade ner på golvet, så jag hörde det, där jag satt och åt frukost. Hur gick det till? 

Inga blad som kunde fyllas med vatten och ge vika för tyngden. Det kunde ju varit en förklaring. Jag tror bestämt att vi fick en påhälsning, men då kunde han eller hon väl sagt "hej"? Eller åtminstone fnittrat lite busigt? Personen ifråga kanske är blyg, men om man inte syns brukar det väl kännas lättare? Det tycker åtminstone jag...

Vi hoppar över kvällsmat idag. Dels är det för varmt, dels åt både mannen och jag väldigt sen lunch. På var sitt håll. Jag fick vänta på min tur och var sist av fyra. Mannen glömmer alldeles bort sådana oviktiga saker som att äta, när han grottar ner sig i jobbet och ingen tar honom i örat eller ställer fram mat på bordet. Dessutom repar han nu, så vi tar kanske en bit ost och lite melon när han kommer hem. Jag orkar inte så mycket mer idag, åt till och med bulle till fikat klockan fem. 

Halvdag i morgon, jag är inte så glad i sådana som du vet. Om man inte börjar tidigt förstås, då blir det ju en annan sak. Särskilt på fredagar... Fast min fredag råkar vara ledig, i alla fall än så länge. Lördagsjobbar just den dag som hade varit skön att tillbringa hel och hållen på Malmön, med anledning av mannens gig. Man kan inte få allt här i världen. Och tur är väl det, tänker jag... 

Ha det gott nu och njut av sommarvärmen! Simma lugnt om du måste bada...

PS. Jag firar 500 inlägg idag!