Stort och smått.

Då var det söndag och flytten närmar sig med stormsteg. Vi har rensat i ute-förrådet och åkt några vändor till tippen, men det blir fler. Takfläktar, soffa och en hel del annat ska bort, precis som resten av benmjölet som inte fick plats igår. Vinden är helt tömd, jag ska packa ner torrvaror i köket i morgon, samt matporslin och sådant, för vi kommer inte laga mer mat här.

Idag äter vi resten av grytan jag och R2D2 lagade till i torsdags, sedan blir det Rose Garden och asiatisk buffé, pizza och annat som andra lagat till hela veckan tror jag. Det känns som att allt krut bör läggas på packningen så vi slipper panik på fredag. Mannen har förvarnat sina kunder att det kan vara lite bökigt, så jag hoppas de klarar sig själva och bara ringer om det är kris.

Det går mycket fortare när det är två som packar, och dessutom är det så många saker som är svårpackade, som tavlor, krukväxter och lampor till exempel. Och maten. Kyl och frys tömmer jag på fredag, när flyttgubbarna bär ut alla kartongerna, tänkte jag. Och packar i min bil. Eller pickupen, det kanske är bra att reservera mitt baksäte för blommorna?

Jag ser fram emot när allt är klart och vi får tid att välja möbler och övrig inredning. Det är ju tur att det blir en liten vinst på husbytet, för det kommer bli mycket nytt. Och det är så roligt att det blir vårt, på sanning, gemensamma hem. Fast jag kommer ju att få bestämma mest, av skäl jag nämnde i föregående inlägg. Lite rättvist får det ju vara...

Skämt åsido, en blandning av mannens gamla saker och av mina, samt gemensamma nytillskott så blir vi säkert nöjda båda två. Tur att vi har ganska lika smak och att vi är duktiga på att samarbeta. Som sagt, lika mycket som jag vill att allt ska vara färdigflyttat, lika mycket vill jag ha ett färdigmöblerat hem, för det är inte roligt när det ekar i rummen och saknas sittplats.

I och för sig, jag ska äntligen befria lillasyster från två fåtöljer och en byrå, så vi har ju mer möbler än vi tror redan från början. Men fåtöljerna ska vara i TV-rummet och byrån... Tja, det får vi nog diskutera. Det är sittgruppen till vardagsrummet som jag är mest pigg på att välja ut och få hem så fort som möjligt. Och sängborden, och lamporna, och köksbordet och...

Det är spännande att titta i inredningstidningar, möbelkataloger och specialartiklar nu. Jag får också mail från Houzz och där hittar man ofta roliga lösningar, tips och råd. Jag läste nyss att flyttkartonger kan funka som möbelattrapper, för att få en uppfattning om hur en möbel kommer att ta plats i rummet, innan man bestämmer sig. Varken för stort eller smått är något man blir glad av.

Vad man däremot blir glad av är när goda vänner och familjen underlättar för en genom att bjuda på middag i flyttkaoset. Igår hade vi turen att få äta texmex hos en sådan vän. Fånigt gott och vi åt oss nästan mätta på snacks, det vill säga nachos med refried beans och ost som gratinerades i ugnen och sedan dippades i salsa eller gräddfil. Tack igen för en härlig kväll, T!

På fredag har min ömma moder lovat flyttgröt, det är vi också väldigt tacksamma för! För det blir ju inte gröt, det har jag mycket svårt att tro. Något godare än gröt får vi alldeles säkert, du vet ju att äpplet inte faller långt från päronträdet.

Ha nu en skön kväll och en fantastiskt trevlig vecka, så ses vi i en blogg nära dig inom kort eller långt, beroende på min form och om du vill förstås! 

Spill.

Jag har order från mannen att släcka ner på övervåningen, koppla av och ta ett glas vin, samt ägna mig åt vad jag vill, så länge det inte handlar om att flyttpacka. Okej, då. Jag är ganska trött, för det har varit mycket idag. Först var vi hos vår lille bankman och redde upp hur vår ekonomi ser ut och hur den kommer att bli. Många summor bollades hit och dit, men förblev positiva i alla fall.

Lite spill på vägen får man förstås räkna med, med brygglån, stämpelskatt (hutlösa pengar för ett ägarbevis!), reavinstskatt (ohemult, det med) och allt annat. Sedan har jag packat och rensat, tömt hurtsar med "bra-att-ha-saker" till bilar tillsammans med mannen. Sådant rör jag inte utan att han är med, för då skulle jag göra mig (och honom) olycklig...

Upptäckte att mannen inte hade några rena kalsonger kvar i garderoben, så jag laddade tvättmaskinen. Det måste ha varit väldigt länge sedan jag tvättade, för jag tror att jag lämnade kvar kalsonger för två veckor när jag packade ner merparten av hans underklädesförråd. Men jag kan ha räknat fel. Det kanske bara var åtta.

Nu går maskinen med gardiner, filtar och annat som jag rotade fram på olika platser och som dammade och hårade ner hela mig. Mayzan har uppenbarligen haft väldigt hemliga gömställen i klädkammaren. I fortsättningen ska alla våra kläder och textilier förvaras bakom stängda dörrar. Som jag har nyst, hostat och fräst idag!

För att skona katterna från det värsta flyttkaoset kommer vi att ta med dem till lägenheten när vi ska skriva papper i mitten på nästa vecka. Jag har kollat att det finns legitimerad kattskötare på plats, så de får mat och tömda kattlådor tills vi kommer tillbaka på fredag. Vår plan är att ställa i ordning så mycket som möjligt i huset innan katterna får bekanta sig med det.

De är ju gamla nu och orkar inte med hur mycket konstigheter som helst. Så när vi känner att vi är i någorlunda fas och har fått packat upp det mesta som tillhör övervåningen, inklusive våra nya sängar, ska vi hämta dem för att i lugn och ro få nosa runt och hitta sina kattbäddar. När natten kommer sover vi förmodligen tillsammans igen, alla fyra. Fast inte så trångt som i lägenhetens 120-säng...

Vilket påminner mig om att vi måste skaffa nya sängbord, då de gamla är för låga. Det vore fint att hitta tid och ro att bestämma sig för vilken soffgrupp och bord vi vill ha också, så att vi kan beställa det med. Vi behöver en del nya lampor, vitrinskåp, sidobord, mattor och ja, listan är lång. Och eftersom mannen samlar på sig gitarrer i parti och minut, så måste jag få bestämma mest, eller hur?

Apropå mina funderingar över alla brev från Aea här om dagen, så hade jag fattat rätt. Det förklarade den särdeles trevlige och vänlige man som tog emot mitt samtal. Lika trevlig och vänlig var förstås jag, när jag bad honom svara på mina frågor. "Oj, sa han, detta verkar krångligt, vänta lite ska jag bara titta vad som skrivits av kollegan".

Sedan redde vi ut allt och jag kände mig lite klokare. Då menar jag bara att jag hade fattat rätt, att reglerna är idiotiska och, för att återanvända ett uttryck i ett tidigare inlägg, "kukorka". Det enda positiva med hela samtalet var att mina 45 karensdagar löper på från och med 180101 och påverkas inte av hur mycket eller lite jag jobbar. Man får vara glad för det lilla...

Idag blev det pasta och skinksås. Jag tittar gärna om det finns "spillbitar" av skinka i fyndlådan i affärerna jag besöker. De funkar fint till pastasås, pytt, eller en omelett och det är oftast mycket lång hållbarhet på dem. På dagarna jobbar vi på här tills dess det börjar skrika i min mage och då är det bra om det går snabbt att laga mat.

Återanvänd broccoli och fläsk, men nytt spill. 

Jag ska rota igenom frysen för att se om det finns något som frestar mig inför morgondagen, vänta lite...............nja, det var inget som jag direkt jublade över, men finns köttben av en sort som ska gå väldigt länge i R2D2 för att bli bra, i och för sig. Så får det bli! Laddar således pottan medan mannen och hans kompanjoner diskuterar affärer och hoppas de bjuder på lunch den här gången...

Nästa vecka blir det förmodligen en del "utemat", det kan vara roligt ibland. Det gäller bara att variera sig och hålla sig långt borta från "Donken". Det får jag bara hiskeliga rapar och halsbränna av och det funkar inte när man står med huvudet i flyttkartongerna eller vistas bland folk. Vilket påminner mig om att jag behöver skaffa Ranitidin, för alla eventualiteter.

När mannen kommer hem vill jag se Sveriges Mästerkock. Det brukar han också vilja se, därför väntar jag. Dessutom kan vi inte se på annat än Play, eftersom Viasat klantade till det och stängde av vårt abonnemang i förtid och ingen har orkat ta tag i den biten. Mannen sa klart och tydligt till när, var och hur det skulle flyttas till ny adress, men kan det strula, så ska det strula!

Det är inte konstigt att man blir helt slut i rutan, alltså.

Ha en fin kväll och sov gott när det blir dags för dig att dra ner rullgardinen!

Besynnerligt.

Idag har jag packat fyra lådor, men det känns som många fler! Tummarna visste jag sedan tidigare att jag har, nu är jag högst medveten om höger armbåge också. Både golf-och tennisarm, samtidigt. Mycket obra. Lådorna var inte alls särskilt tunga, men det var många saker som skulle ner i dem och för att få ner dem var jag tvungen att flytta på andra saker, otympliga och tunga sådana...

Det går framåt i alla fall och det är bra. Flyttbilen går förhoppningsvis nästa fredag. Bil och bil, förresten. Det blir en stor långtradare tror jag. Och på den ska det hänga ett släp med "Goldie" på, det vill säga min Firebird. Hon bör inte köras innan hon har fått TLC-behandling efter lite för många år i träda. Ytterligare ett projekt alltså!

Jag har varit i kontakt med Aea, så att jag ska kunna stämpla igen om jag inte får vikariera på heltid, vilket känns lite för optimistiskt att tro. Först får jag besked om att min preliminära ersättning blir x kronor, sedan får jag ett besked om att jag inte har rätt till ersättning, eventuellt. Därefter vill de veta varför jag haft fräckheten att säga upp mig från mitt fasta, men dock deltidsjobb.

Förra våren tog mina möjligheter att stämpla slut, eftersom jag hade ett deltidsjobb. Man får nämligen bara lite ekonomiskt stöd en stund, sedan får man gilla läget, eller säga upp sig och söka arbete på heltid. Därför gillade jag läget, tills nu när vi beslutade oss för att flytta. Karensen på trettio dagar visade sig vara 45 numera, om det inte var makens jobb som tvingade oss att flytta, eller om vi haft små barn, eller andra förmildrande omständigheter...

Jag ska läsa igenom alla fyra breven igen och ringa a-kassan i morgon, om det skulle vara så att jag missförstått innehållet i breven. Det står också klart och tydligt på "min sida" på Aea att jag rätt till 200 ersättningsdagar till, så jag känner mig ytterligt förvirrad just nu. Lika bra jag skriver ut dem och låter mannen läsa dem också, innan jag drar igång stora drevet.

Mannen har knåpat med nya mail-adresser för både sig själv och företaget idag, eftersom han sagt upp abonnemanget med Telia. Det finns inte några möjligheter att använda sig av deras tjänster på fibern som är anslutet till vårt nya hem, då de är konkurrenter till ComHem, vilka "äger" fibernätet i samarbete med en förening. Det är mycket man måste tänka på när man flyttar.

Vi kan väl säga såhär just nu; att mannen jobbar och tänker, jag packar och drömmer. Drömmer om ett uppackat, nymöblerat, rent hus, ett nytt fast jobb och frid i själen. Orkar ärligt talat inte så mycket mer, för detta med a-kassa och jobbsökning tar ju sin tid och en hel del ork. Men att laga mat orkar jag, förstås. Utan näring skulle det inte bli ett dugg gjort!

Idag bidrog inte frysen med något annat än frysta ärtor. Vi tog med ett paket tjocka revben från Willy's i fredags, tror jag. Det var ett bra pris på dem och ibland behöver man omväxling. I fredags var det ju snabbgravad lax, på lördagen åt vi råbiff, vilket var första gången jag gjorde själv.

Riktigt bra blev det. Och gott! Mannen hade velat ha minst en till, men fick nöja sig med ost efteråt.
Igår åt vi stekt lax med citronsås och potatis, men det glömde jag ta bild på. Däremot hann jag ta ett foto på dagens rätt, fast jag var så vrålhungrig. Två rostade mackor till frukost står man sig inte så länge på, men det var tyvärr det enda vi hade hemma i brödväg...

Felvänd bild, men det bjuder jag på! 

Champinjon- och shiitakesås smakade alldeles utmärkt till revbenen, som jag bara saltat, pepprat och pudrat med lite starkt paprikapulver. Enklast är oftast godast.

Nå, i morgon får jag nog åka iväg och hämta lite färskvaror, trots allt. Bröd, pålägg, grönsaker och toalettpapper. Inte för att det är någon färskvara, men det är nästan slut. Det finns inte mycket som får mig i obalans, men när det inte finns minst en rulle i reserv på båda toaletterna, då känns det obra.

Varför jag reagerar så irrationellt vet jag inte, men även jag måste ha mina fläckar, till och med solen har ju sådana och är inte helt perfekt, inte sant? Jag skojar bara, det vet du som känner mig väl redan, men nytillkomna tittare/läsare tycker kanske jag låter självgod och odräglig och så vill jag inte ha det. Antalet läsare svänger lite upp och ner, men runt 200 är det och det är jag jättestolt över!

Dessutom insåg jag att jag alldeles nyligen passerade 900 inlägg, det är väl inte så illa? Jag kommer att fortsätta, för det gör mig gott att skriva och flera snälla läsare har bara den sista veckan uttryckt sin önskan att jag fortsätter. Tackar ödmjukast för dessa glada till- och hejarop, det värmer verkligen att ha så trogna, förstående och fina följare!

Ha det gott och kram på er!

PS. Anledningen till att jag inte avslöjar vad vi ska äta imorgon är att vi är bortbjudna till en god vän på middag, och således inte har en aning om vad det bjuds på, men det ska bli så trevligt! 

Bråttom.

Packat, packat och åter packat. Det är vad jag gjort de senaste dagarna. Utom idag, då vi istället fyllde pickupen med allsköns bråte både inifrån huset och förrådet utomhus, prydligt sorterat i kategorier utifrån hur ÅV fungerar. Det tog sin lilla stund ändå, både att bära in allt i bilen och att tömma den...

När vi kom hem igen, för att kolla vad som måste skaffas i matväg för att klara helgens kulinariska äventyr, fastnade mannen givetvis i diverse jobbrelaterade telefonsamtal. Jag passade på att koka en lag till laxen som ska avnjutas ikväll. Snabbgravad lax med lakritssmak ska det bli, nämligen. Och den är färdig på fyra timmar, varken mer eller mindre.

Det blir vanlig kokt potatis och citronmajonnäs till den, för nu är vi redigt hungriga efter allt kroppsarbete. Bilden är uppenbarligen från ett tidigare tillfälle, och då inte nödvändigtvis smaksatt med lakrits, lag minns inte. Resten av dagen/kvällen ska ägnas åt På spåret, Mästerkockar och varandra.

I morgon är planen att röja ur garage och förrådet (ännu mer) och åka ytterligare en vända till ÅV. I matväg blir det, enligt vissa, ännu en rå rätt. Eftersom det blev ganska mycket över av nyårsaftonens oxfilé, så kan vi lyxa till det med råbiff och ändå fortsätta den sparsamma linjen med frystömningen. Den handlar ju till mycket stor del om att slippa flytta på råvaror. Tungt är det med fryst mat.

Nu är dagens mat klar, så glad och trevlig fredag önskar jag dig!

Soffhäng?

Idag har vi varit och tittat på soffor på Möblera i Agnesberg. Vi hittade en soffgrupp som var snäppet bättre än på Blooms i Kållered. Men nu hittar jag den inte online, till min förtvivlan. Nå, vi får ringa och beställa, för enligt den trevlige mannen i butiken är det närmare två månaders leveranstid på dem, men just det gör inte så mycket, vi lär ha annat att göra än att hänga i soffan...

På hemvägen åkte vi till garaget och hämtade sommardäcken och mattorna till mannens pansarkryssare. Den hämtas av en köpare ikväll och Chevan står utanför, den hämtade vi igår. Nu är det bara min Pärla som ska säljas också, så hör av dig om du vet någon som behöver en fin Clio från 2011. Endast en ägare, det vill säga jag, och den har genomgått all service enligt protokollet.

Jag ska ju få en ny(are) Cadillac, men det vore trevligt att bli av med Pärlan samtidigt, för fem bilar är en för mycket. Speciellt som de båda bruksbilarna är ganska stora och vi kanske inte första läget kan använda garaget till just det det är avsett för. När jag räknar alla packade flyttlådor och allt annat som inte kan packas inser jag att det kommer bli svårt att få in ens en liten bil i garaget.

88 kartonger har jag packat i nuläget. I köket gapar vissa hyllor tomma och en del lådor har tömts på sitt innehåll. Vi äter bara sådant som hittas i frysen. Idag blir det till exempel hamburgare med bröd. Kycklingen som jag lagade i lördags är fortfarande inte uppäten, men det kändes som att det räckte att smaka fågel tre dagar i rad.

Halvslak grönkål, svamp och rödlök hittade jag i kylen...

Paj blev det således i söndags och halva den vi åt till brunch igår.

På måndagen snodde jag ihop en pastasås av en bröstbit av kycklingen, morot, lök, thaibasilika, ärtor, palsternacka, curry, gurkmeja och cf.

Igår värmde jag revben som grillats vid något tillfälle och risotton från i lördags späddes ut och värmdes varsamt, vilket betyder att vi blev av med ännu mer rester och blev lagom mätta på kuppen. Jag har hittat små burkar med buljonger som jag glömt att de fanns. Vissa har använts i maten, men andra har gått ett nesligt slut till mötes i avloppet. Det gör lite ont, men frysen ska tömmas.

Oj, vad hungrig jag är nu, känner jag! Jag tror jag ska dra mig ut i köket och fixa till de där hamburgarna nu. Grilla hamburgerbröd, göra en dressing och hugga upp tillbehör tar en stund, men inte alltför lång stund...

Auf Wienerschnitzel!

Tappade sugar.

Då är det söndag idag, om jag räknat rätt. Jag ska inte jobba (utanför hemmet) på ett tag, så det är egentligen inte så noga vilken veckodag det är. Har pysslat med adressändring idag, samt sökt sommarjobb, vilket innebar att jag fick uppdatera mitt CV och PB (Personligt Brev). Jag inser att jag har säkert 20 olika varianter beroende på vem som ska ha dem.

Det kan vara läge att rensa där också nu, och behålla ett par varianter bara. Uppenbarligen funkar både CV och PB som de ska, ty i fredags ringde en kvinna från Munkedals kommun och ville höra om jag var intresserad av att jobba på äldreboende. Jodå, det går nog att få ihop med den andra timanställningen, sa jag.

Hon skulle ringa min referent och sedan höra av sig igen. Hon är så välkommen så! Sommarjobbet jag sökte är för Apoteket AB och jag valde Fjällbacka, Uddevalla, Lysekil, Munkedal och Hunnebostrand först och främst. Det ska bli spännande att se om jag får napp. Personlig assistent kan jag också tänka mig att jobba som, men ingen har hört av sig angående de tjänster jag sökt, än.

Mannen har köpt sig en pickup. Lite skavanker här och var, men vad annat kan man räkna med på en 30 år gammal bil? Huvudsaken är att den inte är ett vrak, mannen är ju ganska händig och han, om någon, vet ju var han får tag på delarna. Det är ju liksom hans jobb. Det blev Sotarmästaren glad över att höra när vi talades vid av helt andra anledningar, nämligen fiber och ComHem-paket.

Så kan det gå. Nu vet han dessutom vem mina föräldrar också, så vi ska nog komma bra överens. Jag brukar komma överens med de flesta ändå, men ibland har det sina fördelar att "folk" vet vem man är och var man hör hemma. Personliga kontakter är oftast mycket mer effektiva än de officiella kanalerna, åtminstone när det gäller att söka jobb och hitta hantverkare som är pålitliga.

Annars då? Just nu präglas hemmet av tappade sugar. Mannens rygg är dum och bråkar. Jag vet inte i vilken ände jag ska fortsätta packa och då blir inget gjort. Men jag är inte så orolig för det. Mycket är redan klart och som sagt, jag ska ingenstans kommande vecka. Så jag får spotta upp mig till i morgon och ta fram den berömda envisheten och bara få det gjort.

Igår lagade vi till en annorlunda middag, så till vida att fyllningen i kycklingen från Bosarp på 2,3 kg innehöll både citron- och blodapelsinfiléer, chili, thai-basilika och koriander. Förutom shiitake och champinjoner, sherry (ständigt denna excellenta smakhöjare!) och mirin, för att balansera upp syran.

Mannen gjorde en  risotto som var väldigt god och helt utan krusiduller, eftersom smakerna koncentrerade sig till fågeln. Som du förstår blev det en hel del över av pullan, så idag blir det paj av en del av resterna. Det som inte går åt idag får kanske stoppas i frysen, eller bli smörgåspålägg.

I fredags hade vi besök av min gamla vän och kursare C. Det började med fika vid halv fem och slutade med middag halv nio och slutade med hennes hemgång strax före midnatt. Vi hade mycket att ta igen. Förhoppningsvis kommer hon och hälsar på i Bovall till sommaren, igen. En gång för länge sedan när vi pluggade kom hon och tre andra och hälsade på mig där, bara ett stenkast från vårt nya hus.

Det har runnit mycket vatten under broarna sedan den tiden, men vi försöker att träffas då och då, för att inte tappa kontakten helt. Det skiljer femton år mellan oss, men det har ingen betydelse varken nu eller då, när vi träffades på Medicinareberget. En i "gänget" är lika gammal som jag, men de andra är ännu yngre än C. Roligt har vi haft och mycket har vi gått igenom och mycket kan fortfarande hända.

Nu ska jag försöka få ihop den där pajen bland annat, så på återseende, hoppas jag!

Snålvarg?

Nu är jag tillbaka. Vilka dagar jag haft och vilka människor jag mött! Allt ifrån tanten som bara ska tittas till och ha en pratstund, till en som behöver hjälp med städningen och den som behöver hjälp med allt, precis allt. Vissa är dementa, vilket kan bli både roligt och besvärligt, medan andra är helt klara i huvudet, vilket också kan ha sina för- och nackdelar.

Åldringarna har sina sätt och personligheter, precis som deras vårdare, därför blir varenda möte intressant. Jag har gått bredvid tre olika handledare under dessa tre dagar och ingen var den andra lik. Fast om man ska vara riktigt ärlig var det en som var mer olik än de andra, men det är ingen nackdel eftersom jag såg glädjen hos en farbror för att det var just hon som kom.

Det som hade kunnat göras i första vändan fick vänta till nästa tur, bara för att det var hon som skulle komma tillbaka, annars hade det kvittat för honom. Ja, där ser man. Hos en annan var ett barnbarn på plats och skulle ha hjälp med något, så i gengäld ville hon hjälpa sin mormor/farmor, varpå vi kunde åka vidare. Spännande och omväxlande arbete är det i hemtjänsten.

Ska jag stanna där då, var ju frågan? Ja, för tillfället i alla fall. På frågan om jag vill ha mer introduktion är svaret också ja. Så jag får två dagar till när vi har flyttat klart och gjort slut med Eklanda. Dessutom bad jag om att få läkemedelsdelegering, och passande nog var den kursen just den vecka som jag ansåg vara lämplig för dyka upp igen...

Schemaplaneraren blev lycklig över beskedet för hon sa: "Jag har helgpass för dig samma vecka". Jahopp. Ingen rast, ingen ro. När ska vi då få ordning på vårt nya hem? sa jag till mannen när vi slapp prata i telefon igår kväll, äntligen. Tja, sa han, jag ska nog också jobba den veckan. Det låter som om han inte redan gör det, men detta var hos en kompis som ska ta semester och åka bort.

Eftersökta på arbetsmarknaden redan innan vi flyttat, det är väl inte så illa pinkat? Dessutom verkar det som att mannen har fått napp i pickup-frågan. Jag tror att den lille han fick i julklapp funkade som amulett. Vi har varit hos en revisor idag för att få hjälp med företagsekonomin och bättre kunskaper i bokföring. Det känns som om saker och ting faller på plats, sakta men säkert.

Vi ska beställa sängar, nu när vi har provlegat olika madrasser och bestämt oss. Färg och gavel var vi rörande överens om från början, någon som blev förvånad? Nej, jag trodde väl inte det heller. Soffgrupp har vi däremot inte kommit någon vart med än, inte för att vi är oense eller så, bara för att vi inte haft tid att tänka på det.

Jag har packat, provjobbat och är helt slut i kroppen och knoppen. Mannen har jobbat, ordnat med fiber, parabol, sagt upp avtal, tecknat nya avtal och sådana saker och är slut i ryggen. Jag fattar inte varför det inte går över, men riskudden jag tog med från Bovall gjorde lite gott i natt, tror han. Det har åtminstone inte gjort så förfärligt ont idag, tack och lov...

Varför sitter jag här och skriver när vi har så mycket att göra och hinna med, tänker du kanske? Dels för att jag behöver det, dels för att det på grund av glömska ännu inte har fyllts på med kartonger. Det finns alltså tre kvar och dem hinner jag fylla i morgon innan de nya anländer. Så jag håller mig lugn och har bara tvättat och lagat mat idag.

Lagat och lagat, köttbullarna var färdiga och därför behövdes bara lite grädde, buljongtärning, sherry (förstås), lingon och sist men inte minst, ansjovisspaet som jag sparade från frukosten:

Det fanns inget ätbart bröd, således blev det knäckebröd som underlag. Jag försöker tömma både skafferi, frys och kyl så gott jag kan innan flytten, det är så svårt att packa och flytta mat, tycker jag. Lite färskvaror fick vi dock hämta hem idag. Grönsaker blev det inte så mycket av när jag var hemma och provjobbade. Samma mat tre dagar i rad, skapat av det som fanns i förråden där.

Pasta, ett paket ärtor, ett paket bacon och riven ost. Från det att jag tankade pansarkryssar'n i söndags kväll har jag inte gjort av med en enda krona förrän idag, det tycker jag är bra. Kajsa-Ann Warg, det är jag det!

I morgon kommer en gammal kursare och vän på fika, det ska bli trevligt! Alltför sällan får vi ihop det, och nu blir det förmodligen ännu mer sällan, men sådant är livet. Å andra sidan flyttar jag närmare andra kursare, eller snarare hamnar mitt emellan. Måhända kommer mitt hem att återigen bli samlingsplats för oss allesammans? Inget är omöjligt, inte hos oss...

Ha det gott och var rädd om dig!

Till er tjänst.

Tänkte det är bäst att jag skriver av mig lite idag, för de närmaste dagarna vet jag inte om jag kommer att orka eller hinna med det. Ikväll åker jag till Bovall och lägger mig tidigt, eftersom jag ska upp tidigt i morgon och påbörja mina introduktionsdagar inom hemtjänsten. Jag ser fram emot det, även om jag tror att jag kommer att bli helt slut.

Jag läste om en ung tjej som hela tiden måste försvara sitt yrkesval inför kreti och pleti. Hon är tydligen för "duktig" för att jobba i hemtjänsten. Hur kan man vara för "bra" för att jobba med människor? Jag har fått liknande kommentarer och det gör mig ledsen. Det är faktiskt ett av världens viktigaste arbeten, att hjälpa våra gamla och sjuka med det de inte klarar helt själva. Här är länken.

När jag pratade med en god vän härom kvällen sa han något som gjorde mig jätteglad och lite rörd. Han menade, apropå att jag själv hoppas på att få ett apoteksjobb igen, att "det i alla fall är en hel del välförtjänt folk som får det lite bättre ett tag" om jag jobbar inom omsorgen. Jag är omhändertagande och engagerad i människor. Ibland lite för mycket, för mitt eget bästa...

Det är därför jag valde att inte studera till läkare då det blev tal om omskolning. Jag insåg att jag skulle ta med mig jobbet hem. Risken är stor att jag hamnar i den situationen nu också, men jag tror att jag har större chans att lära mig att vara "ledig" nu, jämfört med för tio år sedan. Lite äldre och lite klokare har jag nog blivit. Jag vill gärna tro det i alla fall.

Igår var vi hos goda vänner på middag. Det var som alltid en mycket trevlig kväll med väldigt god mat och dryck. Vi fick julklappar också, minsann! Mannen vill ju skaffa en pickup, vilket Lasse snappat upp och gav honom en.

Gunilla tyckte det skulle vara rättvist, så jag fick en bok och inte vilken bok som helst, utan Hannu Sarenströms kokbok Sommarkalas. Jag har börjat läsa lite och den är mycket underhållande och rekommenderas därför varmt. Tack Lasse och Gunilla!

Mat är ju alltid trevligt och nödvändigt. Jag har lagat maten hela veckan lång, misstänker att mannen är glad att jag är hemma på heltid. Egentligen borde han ha gjort maten, emedan jag har jobbat hårt med att packa ihop hans saker. (74 flyttlådor har det blivit.) Fast jag har väl använt mig av matlagningen för att slippa ifrån ett alltför omfattande dagligt kroppsarbete, om jag ska vara ärlig.

Till exempel har jag uppfunnit en ny sås. Jag började med Bongs milda asiatiska fond, hackade lite ingefära och chili och lät det koka ihop med en skvätt sherry och risvin. En gnutta socker tyckte jag behövdes för att få fram smakerna lite mer och sedan redde jag av med maizena.  Lätt och gott!

Under räkorna finns en bit torskrygg och det gröna är citronmeliss. Alltihop blev jättegott och jag tycker det ser ganska stiligt ut också. Det är roligt att experimentera och hitta nya favoriter. Jag kommer att fortsätta med det så länge jag lever, det är nyttigt att vara nyfiken. Det är också därför jag provar på andra yrken, man vidgar sina vyer och får nya erfarenheter.

Idag kom den unge man som köpt vårt hus hit för att ta några mått i köket. De ska bygga om och då är det bra om ritningarna stämmer med verkligheten. En av våra vänner kommer att "ta över" vår köksinredning och nu ska vi bara försöka planera för den logistiken också. Det är mycket nu...

Det blir kycklingvingar till middag, sedan tar jag pansarkryssar'n och åker hem.

Ha det gott och var rädd om dig!

Ryck och stöt.

Det hann gå tre dagar in på det nya året innan jag gav mig själv tid att skriva något. På nyårsdagen hade jag egentligen hunnit göra ett inlägg, men valde att göra annat. Som att lösa korsord och sudokun och att titta på SOA med mannen. Som alltid numera går hjärnan på högvarv för att hitta smartaste förvaringen, snyggaste gardinerna, skönaste möblerna och coolaste baren...

Samtidigt packar jag pärmar med manualer till Ford, Chrysler och Pontiac, bland annat. En sådan värstingpärm är lika tjock som New Yorks telefonkatalog, när den fanns i pappersformat, och väger mellan fem och åtta kg, beroende på hur många sidor och årtal för edering. 19 flyttlådor med pärmar blev det. Flyttgubbarna ska ju inte få ryggskott. Kan jag bära lådorna, så ska de klara det också.

Mannen har lyftförbud. Det är jag som gett honom det. Han får bara bära lätta saker och inte så otympliga. Hur tror du det går? Han har faktiskt hållit sig i skinnet och nu verkar det som att det värsta är över. Säker kan man aldrig vara, därför får han nog ta det lugnt i morgon också. Nu ikväll är han entledigad och repar med de andra pojkarna och här sitter jag och tar igen mig, med ett glas vin.

För det både får och kan jag som inte har ett jobb att gå till. Fast dit ska jag ändå i morgon, dock bara för att lämna in nyckel och passerkort. Nu är arbetslöshetsbollen i rullning igen. Jag har anmält mig till Aea igen och de ska ta beslut om jag ska ha 45 dagars karens för att jag sagt upp mig själv. 45 dagar!? Det var magstarkt, tycker jag. 30 straffdagar borde räcka. 

Tur att jag hade en massa semesterdagar kvar att ta ut, dem får jag i pengar nu förstås. Apoteket AB är ombedda att skicka arbetsgivarintyg för 2017 till Aea. På Arbetsförmedlingen är jag fortfarande inskriven, eftersom jag bara jobbat deltid. Bäst att jag skickar in min aktivitetsrapport till dem snart också. Jag kan stoltsera med flera sökta jobb under december, för den biten har jag skött hela tiden.

Det är bara så infernaliskt tråkigt att hålla på med rapporteringarna hit och dit! Aea vill förresten att man skickar in varje vecka, nu för tiden. Jag tyckte det var full tillräckligt med var fjortonde dag, men de har kanske mycket att göra och behöver jämna ut topparna, vad vet jag? Är det så himla många arbetslösa akademiker därute?

Nu vet du varför jag inte skrivit något sedan nyårsafton i alla fall. Jag packar, dammar och hostar. Katterna gillar inte den störda ordningen, men de gillar vädret utanför ännu mindre, därför ligger de mest och sover, eller låtsas sova. Jag vet inte riktigt när det blir dags att flytta dem, men helt klart innan vi kastar ut soffan. Det är illa nog att akvariet är borta...

Jag lovade lite bilder av maten vi åt på nyårsaftonen. Här kommer de:

Oxfilé med hasselbackspotatis och grönpepparsås

Varmrätten bestod av oxfilé, så som varje gäst ville ha den. Det var åtminstone ingen som skickade tillbaka tallriken, eller lämnade kvar något på densamma, så jag utgår från att jag lyckades med önskemålen. Fast först hade vi gratinerad hummer och det var premiär för två av gästerna, vilket var extra roligt.

Gratinerad hummer med mycket ost både i stuvning och uppepå. 

Det blev också uppskattat smakmässigt och då är jag jättenöjd och glad. Efterrätten kom aldrig med på bild, men den gillades också. Yngste gästen, vår älsklings-Bob, klämde i sig två laktris-pannacottor, jodå. Jag tycker att det blev en trevlig kväll, på det hela taget. Enda smolket i bägaren var att Kluran inte var helt frisk, så hon begav sig hem innan tolvslaget och att sonen inte kom alls.

Eftersom jag fått en ny mobil av mannen, bara för att han är så snäll, måste jag fundera ut hur jag smidigast lägger in foton från den i mina blogginlägg i fortsättningen. Bara att få igång sådana funktioner som Bank-Id och andra bra-att-ha-grejer krävde ju en hel del hjärnverksamhet och lösenordsbyten av mig igår kväll. Tur att mannen inte är riktigt så analog som han vill påskina...

Problemet med att byta källa för överföringen hit får jag nog lösa själv gissar jag, ty han har aldrig varit inblandad i mina blogginlägg, annat än när jag driver lite lätt med honom, eller talar om hur snäll han är och hur mycket jag uppskattar allt han gör för mig. Men jag ska nog klura ut det, eller om någon av mina bloggande vänner har tips, så mottages de tacksamt.

Jag kan inte heller visa vad jag lagat för mat till oss innan mobilbytet för ibland laggar (laggade) överföringen till Google-foton från Anndroiden (ja, den heter så, av uppenbart skäl) också. Och om du ursäktar, det är ett himla krångligt sätt att först lägga ut bilderna på till exempel FB, för att sedan ladda ner dem till datorn och därefter fiska upp dem till bloggen, istället för direkt från telefonen.

Det finns säkerligen ett jättesmidigt sätt att göra det på, men som sagt, jag har inte hunnit eller orkat lägga pannan i så djupa veck ännu att jag kommit på det. Jag kan berätta däremot, att på nyårsdagen hade vi rester. Sålunda åt vi oxfilé igen, fast denna gång med potatis- och palsternacksgratäng och brysselkål. Ingen pizza här inte!

Igår åt vi lutfisk med Apotekets årgångssenap. Det var ljuvligt gott! Idag blev det en bulgurröra med morot, lök, edamamebönor, selleri och lite vitkål till en fantastiskt god korrrv som våra vänner fårfarmarna tillverkat. Lite cf-gucka med chili och purjolök fick också plats på tallrikarna. I morgon ska jag laga lasagne, det är bra mat när man packar ännu fler flyttlådor och härjar rent allmänt...

Ha en fin onsdagskväll och en härlig torsdag! Var rädd om dig därute...