Tanken var att jag skulle fortsätta berätta om Rom, men just nu idag när jag har tid, ork och lust att skriva lite, då är mannen bortrest igen! Därför får sista delen av vår senaste resa anstå tills vidare.
Det har ju hänt annat sedan november, bland annat har vi hälsat på yngsta barnbarnet i Dalarna och firat hans födelsedag och jul i förtid.
Det är ledsamt att vi inte kan ses oftare, men det pusslet är svårt att få ihop. När han är lite äldre får vi skypa för att hålla kontakten och hänga med i utvecklingen. Det händer mycket när man är runt ett år gammal. Går gör han, ofta och länge, däremot pratar han inte än, men det kommer nog snart det med. Han är duktig på att städa, eller åtminstone plocka i och ur leksaker ur lådor ytterst koncentrerat.
Vi har också försökt få tag på entreprenörer för vårt källarprojekt. Innan vi kan renovera källaren måste vi dränera runt huset och vi har bett tre firmor komma med en offert på det jobbet. Det innebär att man måste ringa och påminna dem om att de skulle komma och titta, i två fall. I det tredje fallet, har vi inte fått någon återkoppling alls. Fast det var ju i år, så det har väl inte gått tillräckligt lång tid.
I ett fall har vi till och med fått in en offert, efter viss påtryckning förstås. I det andra väntar vi fortfarande. Frustrationen växer, kan jag väl säga. Jag skäms av någon underlig anledning för att det ska vara så svårt att få tag på seriösa människor. På något sätt har jag inbillat mig att företagarna i Sotenäs är måna om sina kunder och framför allt att man vill ha ett rykte om sig, som pålitliga, seriösa, ärliga och tjänstvilliga. Det är ju bättre för alla om man återkopplar snabbt och säger att man inte kan åta sig jobbet inom den tid vi önskar, än att inte höra av sig alls.
Vår granne har rekommenderat två av de tillfrågade firmorna, vilket vi också har framfört och man kan ju tycka att det borde innebära att man vill leva upp till det rykte som "bäst i branschen" och fortsätta bli anlitad för både små och stora projekt. Eller har de så himla bra förtjänst att det går att ignorera bofasta och satsa enbart på pengastinna badgäster?
Jag tänker att pengar är pengar, oavsett varifrån de kommer. Så vad ska vi göra? Ingen av oss gillar att tjata på folk, men hur ska vi annars få fram det vi behöver för att ta ett beslut. Vi har en hantverkare som vill ta på sig grovjobbet inomhus i källaren i februari/mars. Det börjar alltså bli ont om tid. Och om det är tiden som är entreprenörernas problem, säg det i så fall, så får vi utöka vårt sökande efter duktigt yrkesfolk utanför kommunen, vilket bär oss emot, egentligen!
Nå, för att lugna ner mina upprörda känslor övergår jag raskt till något som alltid får mig på gott humör, nämligen mat! Mannen överraskade med en tidig julklapp kan man säga, fast vi brukar inte vara så noga med sådana. Vi har sedan en tid pratat om att skaffa en pastamaskin och han gjorde slag i saken, vilket jag är glad för!
Vi har använt den två gånger i skrivande stund och med mycket gott (!) resultat dessutom. Första gången använde vi bara durumvete, vilket gav en stunsig pasta. Andra gången använde vi hälften durum och hälften vetemjöl special. Då blev det lite mer som den pasta man är van vid att få. Jag tror att tredje försöket blir som det andra, fast med salt i degen.
Det är verkligen roligt att göra egen pasta och den smakar fantastiskt bra! Som i Rom, bara en sån sak. Jag tror det får bli pasta i morgon, när mannen är hemma igen. Med lax på något vis till, för det är det enda i fiskväg som finns kvar här hemma. Vår eminenta Fiske-Lina har tagit välförtjänt semester och det bär mig emot att skaffa fisk någon annanstans, så det blev en djupdykning i frysen.
Jag kan läsa recept hela kvällen, för det blir förstås inget "På Spåret" när mannen inte är hemma. Det får vi se i morgon istället. Det blir kycklingvingar för min del idag och sedan kommer jag mumsa på ost och kex. Det är bra "tröstmat" när man har strukit och bytt gardiner och gjort andra tråkiga saker hela dagen.
I morgon ska jag hugga ved, det är roligare!
