Pyssling.

Då var det söndag igen och vad passar väl bättre till middag än en finfin ribbestek, särskilt som vi har städat och härjat runt? Nåja, så himla mycket har vi inte gjort. Jag har klippt mannens hår, då måste man dammsuga. Sedan duschade han och rensade golvbrunn, medan jag rastade den ena snabeldraken på nedervåningen.

Sedan tog jag fram den andra och mannen skakade mattor. Efter denna bedrift behövde jag också duscha, vilket innebär klädbyte och då behöver man tvätta. Fast mest tvättar jag kläder till mannens packning, han åker ju till Stockholm redan på tisdag och vidare till Los Angeles på onsdag morgon. Jag är så avundsjuk, men håller ställningarna här hemma.

Igår var det ingen av oss som hade lust att städa, det blev visst lite sent i fredags. Vi åt middag och drack gott vin och hamnade sedan i musikträsket och gör man det är det svårt att ta sig ur och lägga sig i vettig tid. Jag hade ingen baksmälla igår heller, men det finns gränser för vad man tar sig för, så jag pysslade lite i köket istället.

Picklad rödlök är gott till mycket och är ett billigt tillbehör och så vackert! När jag stod där i ättiksångorna tänkte jag att det vore gott med surkål till ribben och frågade en god vän om råd för en snabbsyrad variant. Det blir gott, även om det inte är riktig surkål, som är så ljuvligt gott och kan ätas med bara en klick smör som får smälta över hela härligheten!

Sedan var det ju dags att förbereda fisksoppan. Vi tog med en påse "mixed seafood" från affären och jag petade ut "fulräkorna" och gav till katterna, så att jag fick skala och använda "finräkorna" till oss själva. Det spelar inte katterna någon roll vilken sort det är, men jag tycker det är menlöst både visuellt och smakmässigt och  med de bleka och pyttesmå räkorna i dylika blandningar.

Hackade grönsaker grovt till fonden och mycket fint till själva den färdiga soppan. Havskatt hade jag sparat sedan tidigare äventyr och laxen som vi hämtade i frysdisken på Willys fick stanna i kylen, för det blev mer av allt än jag trodde från början. Det blev mycket riktigt en stor portion över av den soppan, men den kan jag äta upp vilken dag som helst när ingen är hemma och lagar mat till mig.

Du som begripit hur mitt schema ser ut vet att jag jobbar måndag efter en ledig helg, sedan följer tre lediga dagar till, så det är ju typiskt att mannen åker redan på tisdag. Å andra sidan kan jag skjutsa honom och eventuellt en av hans kunder till flygplatsen och slippa ha bil stående på långtidsparkeringen där och jag kan hämta honom (dem) också.

Och visst är det lika bra att jobba nästa helg, när han ändå inte är hemma. Fast jag tycker lite synd om mig själv i alla fall. Tur att hela frysen är full av färdig mat som bara är att värma när denna hårt arbetande kvinna kommer hem och inte orkar laga mat. Jag vet hur det kommer att bli. Noggrant planerande av både lunch- och middagslådor, det är en evinnerlig tur att maskinen hann komma hem.

Sedan kommer jag att sitta i mannens soffhörna och läsa böcker och lösa korsord. Lediga dagar lagar jag förstås mat, han är ju borta nio dagar och det blir arton matlådor det. Så många finns det inte och jag har tre lediga dagar under den tiden. Det lustiga är att det inte finns en enda maträtt jag ska passa på att laga och äta, för att mannen inte gillar den. På det viset är jag lyckligt lottad. Också.

Det blir vad det blir och jag finner prisvärt om det inte redan finns i vår välfyllda frys. Jag var tvungen att möblera om i den för att få plats med lammet. Även ett litet lamm på 12 kg tar plats. Litet, men naggande gott:

Sås med skogschampinjoner, hasselbackspotatis och lite ärtor och lyckan är fullständig.

Nu börjar det allt att suga i tarmen och snålvattnet rinner till, så jag ställer mig i köket och skalar potatis och förbereder så gott jag kan innan steken är klar. Pressad potatis och lite (mycket) sås ska man såklart ha till, förutom surkålen och löken.

Någon lök på laxen imorgon blir det nog inte i alla fall, men det är en annan historia...

Ha en fin kväll och var rädd om dig!