Powered By Blogger

onsdag 26 april 2017

Velar.

Eftersom både mannen och jag hamnat i bokträsket, så sitter vi och läser alldeles för länge om kvällarna. Ingen TV är påslagen, inget störande ljud överhuvudtaget. Det är skönt. Det händer att vi pratar lite om våra böcker (samma författare) och våra funderingar över skillnader i det amerikanska och svenska rättegångsförfarandet och andra olikheter mellan våra länder.

Annars är det tyst och skönt. I synnerhet jag behöver det, speciellt när jag har jobbat mycket. Igår flängde jag runt för att komma ikapp med sådant man måste göra för att inte göra sig olycklig. Som att besiktiga bilen. Då blev jag påmind om att april snart är över och det betyder att deklarationen ska vara inlämnad. Suck, det har jag också förträngt...

Därför ansåg jag mig tvungen att skriva en liten lista över mina åtaganden för denna dag innan jag lade mig för att sova, för att inte begrava mig i min bok och "glömma bort" ännu mer. Baka bröd, betala räkningar, deklarera, utbilda mig och söka jobb, stod det på den listan. Jag har nu klarat av tre av dessa uppgifter, vilket jag är ganska nöjd med.

Det tog sin lilla tid att räkna ut hur många mil jag kört till och från jobbet förra året. Då hade jag nämligen tre olika arbetsplatser och man vill ju inte ljuga för Skatteverket, så det gäller att räkna rätt antal dagar och mil. Jag känner att jag med gott samvete kunde skicka in min deklaration och hoppas att det istället för minus blir lite plus på skattekontot.

Jag måste närvara på morgonmöte i morgon, sedan är resten av dagen min egen. Nu är den stora frågan om jag ska fortbilda mig idag, eller om jag ska unna mig att läsa min bok istället. "Duktiga Ann" säger att jag ska plugga nu, medan jag har ångan uppe, "Lata Ann" säger att det är bättre för hjärnan att slappna av och läsa för nöjes skull nu och ta nya duktiga tag imorgon.

"Vel-Ann" funderar på att logga in och se vad som väntar där i Kompetens-portalen innan jag bestämmer mig. "Mat-Ann" tänker på att börja laga middag, men den är så snabblagad att det inte är en giltig ursäkt för att dissa "Duktiga Anns" goda intentioner. Inte heller "Lat-Anns" förhoppning grusas av matplanen.

Så, vad gör jag? Jo, jag skriver ett inlägg istället. Det brukar också ta lite tid i anspråk och så är problemet med mina bra och mindre bra sidor löst. Eller kanske inte. Klockan är fortfarande tidig eftermiddag och en liten paus för att rensa hjärnan kanske är allt som behövs. Och en chokladbit...
Och så måste jag titta till våra små bebisar också...



Jodå, det inspekteras, duschas och gullas med dem, minst morgon och kväll, men är jag hemma blir det förstås oftare.

Jag lovade ju en bild på Osso buco, som den såg ut på tallriken innan vi åt igår. Det blev så himla gott och lite blev det över till en lunchlåda. Vi får se vem som nyper den först...



Nu ska jag sluta skjuta upp saker och ting och göra något, men jag vet ännu inte riktigt vad...

Ha en fin onsdag och en härlig torsdag!






tisdag 25 april 2017

Hår(t) liv.

Om jag inte är alldeles felunderrättad är det tisdag idag och min arbetsvecka ser nästan ut som vanligt igen. Förutom att jag jobbade 8-20 igår. Min tanke var att bara göra roliga saker eller ingentingen under mina tre lediga dagar, för att vila upp mig och ladda goda energier. Således var en klippning planerad idag, så jag slipper använda så mycket hårspray och slösa tid i badrummet.

Bokade en tid hos en elev, för de är enligt min erfarenhet mest måna om få till det riktigt bra, och jag hade inte fel denna gången heller. Hon hade dock åsikter om hur mycket som skulle bort uppe på huvudet, men tog glatt fram maskinen och rakade nacken till de 6 mm jag önskade. Alla frisörer, oavsett om det är en elev eller inte, vill sälja produkter till mig ovanpå själva klippningen.

Då svarar jag med ett leende att jag jobbar på Apoteket och är helt nöjd med både schampo (Daxxin), hårmousse och -spray (Apoliva) som är mycket prisvärda. Jag har ingen lust alls att lägga tid eller pengar på min frisyr i onödan, därför har jag en lättskött, kortklippt frisyr, vilket talar emot det jag nyss hävdade. Kort hår måste hållas efter, vilket är dyrt, så jag ägnar mig visst åt hårklyveri...

Nå, det var vad jag såg fram emot, trots allt. Vad jag däremot inte ville ägna mig åt var att skyndsamt finna en tid för besiktning av Pärlan. Det är ju redan april och besiktningsfirmornas brev, som landat i vår brevlåda sedan i december, har jag nogsamt förpassat längst ner i högen av "saker-jag-måste-ta-hand-om". Helt knäck i kolan är jag uppenbarligen inte, eftersom jag kom ihåg min deadline.

Hade tur som en tokig och fick tid redan denna eftermiddag, och bilen passerade utan anmärkning. Om pappa läser detta suckar han nog och skakar uppgivet på huvudet. Något sådant skulle han aldrig göra, att vänta till sista minuten och bli uppstressad av ett överhängande körförbud. Å andra sidan har jag ju mannens pansarkryssare att tillgå om jag hade klantat till det totalt...

Med tanke på hur vädret varit de senaste dagarna med snö, hagel och nåja, kanske inte åska och drivis då, gör det heller inget att vinterdäcken fortfarande sitter på, tycker jag. Men jag lovar, det ska snart bytas till sommardäck. En annan dag. Nu lagar jag och R2D2 middag, nämligen. Jag hade återigen turen på min sida när jag var kikade in på Lilla Saluhallen och fann kalvlägg till ett rimligt pris.

Osso buco med saffransris och gremolata blir det alltså. Kort på det kommer en annan dag. Igår åt vi spaghetti och köttfärssås, det var gott som vanligt. I söndags stekte jag en dansk fläskstek och resultatet ser du här:

Löjligt gott!
Imorgon ska jag bland annat baka bröd och göra spenatsoppa. Det är också väldigt gott.

För övrigt tar sig svamphuset igen. Det går lite långsammare nu, men det tror jag bara är bra.



Om vi kan hitta lämplig växtplats utomhus i säkerhet för katter och rådjur så kommer vi prova att skapa en egen trädgårdsodling av ostronskivlingen. Men det är kanske bäst att vänta tills risken för hagel är över. Midsommar, alltså!

Åh, midsommar! Då har jag semester, välbehövlig sådan. Undrar var vi är då och med vem? Nå, det är ju långt dit. Eller inte..?

Ha en fin tisdag och var rädd om dig!


lördag 22 april 2017

Mör.

Jag har aldrig förr varit så glad över att det är lördag, tror jag. Sex arbetade dagar sedan långfredagen, i måndags var jag dock ledig. 41 timmar på fyra dagar är numera lite i mesta laget. Särskilt när det kommer så mycket varor på tisdag att vi inte var klara med dem förrän vid stängning på onsdag kväll. Sålunda fick vi skynda oss bli klara med onsdagens varor innan torsdagens laddning kom.

Igår hade vi så många kunder att varorna inte hanns med, igen. Tanken var att vi skulle vara fem som jobbade under de mest hektiska timmarna, men chefen skulle på begravning och det blev ingen ersättare för henne. Jag slet som ett djur för att dels hjälpa alla egenvårdskunder, dels för att avlasta min kollega i receptkanalen efter klockan sex. Jag ska begära ett kraftigt lönelyft...

När jag kom hem till min älskade man fick jag en överraskning. Ingen middag på spisen, inget i ugnen, ingen annan doft än citron. Vad nu? Mannen frågade om jag ville ha sprit, vilket jag i det läget kände var en bra idé. Så jag fick en Dry Martini med oliver och citron, vilket förklarade citrondoften, men maten då?! Hade han helt glömt bort det faktum att jag behöver mat när jag jobbar så hårt?

Självklart inte! Jag fick räkor, krabba och kräftor så jag blev alldeles mätt och väldigt belåten.


Det var länge sedan och då smakar det ännu bättre. Idag fortsätter vi med seafood-temat och äter röding med musselrisotto. Fast inte förrän hockeymatchen är slut, förstås. Vi diskuterade igår kväll huruvida vi skulle åka norrut idag och jag kom fram till att mitt behov av lugn och vila inte inbegrep två katter som ska infångas och fraktas i burar under högljudda protester.

Istället åkte vi söderut och betalade för gammal ost i Kungsbacka. Varje år är det en (minst) Internationell matmarknad på torget och förra året var vi där för första gången. Vi köpte korrrv och en ost som lagrats i sex år, av en trevlig man i det Holländska ståndet. Det blev nog en eller två andra ostar tillförne, men nu nöjde vi oss med den gamla osten. Den är helt underbar!



Det blåste så förbaskat och det var inte lika många stånd och foodtrucks som sist, varför vi ganska snabbt åkte vidare till mitt jobb för att hämta min kvarglömda rock och handla helgmaten på Ica. Jag har tagit hand om tvätten, men tänker inte göra så mycket mer nytta idag. Mannen och jag ska hjälpas åt med middagen och ta det lugnt och mysa.

Våra svampodlingar frodas. Just för tillfället är det champinjonerna som växer så det knakar.

17/4

21/4
Ostronskivlingen laddar för ytterligare en skörd, och äntligen har kungsmusslingen börjat vitna i halmen. Jag hade sånär gett upp hoppet om den, men glädjande nog är den också på gång alltså. Det är ju bra att de kräver olika mycket tid på sig, för annars hade vi kanske haft svårt att göra av med allt. Vi har fortfarande inte ätit upp den första skörden.

Jag tänker att de får ackompanjera morgondagens danska fläskstek, tillsammans med potatis, sås och ärtor. Ostronskivling klarar förvaring i kyl mycket bra, och jag gjorde ju en pasta i måndags med dem. Fast kött och trevligt tuggmotstånd, ganska mild smak och användbar på många sätt och vis, precis som all annan svamp. Detta kan bli ett steg mot en mer vegetarisk kosthållning...?

Vi är väldigt carnivora, mannen och jag, men vi kan mycket väl äta vegetariskt, dock helst inte på måndagar, ty vi är väldigt motvalls också. Jag vet således inte hur jag tänkte sistlidna måndag, eller om jag tänkte alls. Vad jag däremot vet och kan lova är att vi kommer att göra vårt bästa för att inte falla för köttfri måndag-trenden.

Vilken annan dag som helst duger. Jag funderar på att ha en tacodag kommande vecka, kanske på tisdag redan. Med kyckling istället för köttfärs. På onsdag blir det nog bra med lasagne, då ska mannen repa och så blir det lunchlådor för oss båda två, för kommande behov. Precis där tog min kreativitet och hockeyn slut och jag gör bäst i att skriva upp mina planer innan jag glömmer dem...

Ha en skön lördag och var rädd om dig, samt din omgivning!


måndag 17 april 2017

Sicken soppa!

Lika bra jag gör ett inlägg, ty efter helgtjänstgöringen har jag en enda ledig dag och sedan väntar fyrtioen timmars arbete på fyra dagar. Lite väl hårt kan tyckas, och det gör jag. Mannen med. Han får laga mycket mat, men gör det med den äran. I torsdags var jag hos barnbarnen och hade sonen med mig hem på kvällen. Då fick vi spaghetti med köttfärssås, vilket gladde sonen mycket.

I fredags hann jag hem före mannen och ångkokade ris i R2D2, värmde kycklingvingar i ugnen och hällde upp tre dipsåser i skålar, det var snabbt och enkelt ordnat med andra ord. Alla lät sig väl smaka. På lördagen serverade mannen påskalammet och det var alldeles utmärkt gott, med hasselbackare och rödvinssås till.

Igår slavade mannen i köket igen, inte så lite nervös. Han gjorde för första gången en fisk- och skaldjurssoppa och trodde uppenbarligen inte på vare sig sin egen förmåga eller sina smaklökar. Jag visste ju att det skulle bli bra, men kanske inte bra som det blev. Vi åt och var glada, sonen åt så mycket att han fick lägga sig och vila efteråt, det är ett mycket fint betyg!



Så i fortsättningen, när jag tydligen ska jobba fyra sena fredagar i rad, vilket jag finner synnerligen orättvist, kan mannen upprätthålla vår traditionella fiskfredag. Om han vill, det är inget jag kräver som du vet, vi har ju gjort undantag förr. Övning ger färdighet, så vem vet, snart kanske jag får överlämna fiskansvaret helt på mannen...

Imorgon blir det rökt lax med potatisstuvning, kycklinggryta som väntar i frysen på onsdag, för mannen ska repa med sitt nya band och vi äter inte tillsammans. På torsdag blir det köttgryta av högrev, vi måste ju låta vår fina R2D2 tillika Multi Cooker, komma ut ur garderoben och jobba för oss. Fredagsmaten är ännu inte spikad, men jag vet att det kommer att bli något gott då med, som vanligt.

Sonen har åkt hem, vi har handlat det som behövs och ska äta pasta med ostronskivlingarna som vi skördat. Det ska bli spännande att smaka dem stekta i smör. Beroende på hur mycket smak de har får jag se hur mycket mer jag lägger till, men grädde tror jag nog att vi behöver lite grann, eller mycket.
Champinjonerna börjar förresten ta sig i hinken på toaletten igen, det är kul!

Nu vill vi bara att kungsmusslinghuset gror och att vi får fler skördar av ostronskivlingen. Snart är det också dags att plocka nässlor och göra soppa. Däremot är det tveksamt hur mycket ramslök det blir i år, men vi kan alltid få mer från annat håll. Svärmor har en stor samling och så har vi ju vår kära vän på Gotland som är snäll och skickar vid behov.

Ha en fin annandag och njut av en kort arbetsvecka!  



onsdag 12 april 2017

Stryk(ar)katt?

Onsdag idag. Vaknade före mannen och bestämde mig omgående för att titta till Compiz. Jag upptäckte igår när han fick sin hjärtmedicin att han var skadad. Han är svullen kring ena ögat och har ett sår som är varigt mellan ögat och örat. Mannen ropades ner från kontoren för inspektion och rengöring av såret. Emedan Compiz har en hjärtsjukdom tar man honom inte till veterinären i "onödan" då det inte går att söva honom för att till exempel sätta dränage. Vilket jag svårligen kan se hur de skulle kunna göra i ansiktet, för den delen.

Så länge han äter med samma (mycket goda) aptit, vill vara ute och sköter sin hygien låter vi honom vara hemma och ta det lugnt. Jag har var ute med honom i förmiddags och konstaterar att han inte alls är intresserad av att avvika från tomten. Så när jag åkte och handlade fick han vara kvar ute och lapa sol. Vi inspekterar honom oavbrutet, han är nog ganska trött på oss, för en gångs skull. Han är ju en riktig gosekatt annars. Mina lår har ständigt små sår efter hans trampande. Vissa ränder går aldrig ur...



Hans är gråa, fast det syns ju inte så tydligt på denna bild. Men han ligger så fint och sover nu, då jag vill inte störa honom. Vi kan förstås bara spekulera i vad som hänt, han kan ju ha fastnat i något och gjort sig illa, men det ligger tyvärr närmare till hands att skylla på en katt som tydligen varit runt och bråkat med andra i området, inklusive vår Mayzan.

Henne fick vi ju ta till veterinären efter ett slagsmål för en tid sedan. I fb-gruppen "Vad händer i Eklanda" läste jag som sagt att en katt, som har haft ett våldsamt "uppförande," nu i helgen blivit omhändertagen av ett katthem i närheten, för att försöka hitta dess ägare. Katten behöver uppenbarligen kastreras, vilket jag tycker alla han- och honkatter ska. Det funkar inte att ha dem ute annars. Inte inne heller, om det rör sig katter utanför. Och det gör det...

Imorgon tar jag med mig alla presenter och åker norrut, till barnbarnen. Mannen, eller framför allt hans kunder, har deadline för veckans orderövergång klockan 14, så det blir svårt att hjälpa dem i bilen, utan dator. Han får städa och förbereda middagen tills jag och sonen som vill hälsa på oss i påskhelgen kommer hem. Typiskt att jag jobbar då, men han tänker stanna ända till måndag så vi hinner nog umgås ordentligt med varandra ändå.

Det var en överraskning att han vill stanna så länge, han har alltid sagt att det räcker med två nätter, så han hinner vara ledig hemma också. Det är i och för sig inte första gången den ungen slår mig med häpnad, men jag blir lika förvånad varje gång, eftersom det inte ligger i hans natur att frångå sina rutiner, utan vill ha det "som vanligt" och förutsägbart.

Därför fick jag inventera kyl och frys extra noggrant för att planera maten inför påsken och komplettera rejält så att vi klarar oss. För den gossen kan äta han och det är inte mycket han inte gillar heller, så det är tacksamt att ha honom som middagsgäst, ur den aspekten åtminstone. Att han närapå äter en ur huset är en helt annan...

Idag fyndade jag i Willys "kort-datum-låda". Två kilo köttfärs åkte in i frysen direkt vid hemkomsten och kambenen stekte jag sakta i ugnen, för att sedan grilla på dem mot slutet, för en fin yta.

Salt, svartpeppar, lökpulver, spiskummin och lite hot sås är allt som behövs på benen.
Stektes sedan långsamt i 125 graders varmluft. 
Bönsallad med vinägrett och focaccia serverade jag till, det kändes lite sommar över den middagen, eller hur? Solen inspirerade till lite lättare middag idag, men fy sjutton så kallt det var ute i blåsten, när man inte har päls vill säga.

Mat av den lite mer värmande sorten var det igår, Då blev det sparade köttbullar som värmdes upp i sin sky, med grädde och reddes av. Eftersom jag med varm hand överlåter lingonburken till mannen, blev det istället pickles på min tallrik.


Syran får man ju på det sättet med och båda är nöjda och glada. Imorgon blir det köttfärssås, också den från frysen. Om mannen anser att den behöver drygas ut för att räcka till oss tre, så kan han ju alltid börja skörda svamp, steka upp den och blanda ner.



Man ser alltså hur det växer under dagen. Ja för allt i världen, över natten också. Jämför kvällens foto med dem i gårdagens inlägg. Visst är det imponerande? Det andra huset med Kungsmussling är dock inte ens i närheten av att komma igång, som det ser ut nu, men det kan ju ändra sig snabbt, det har vi ju lärt oss redan. Och på toaletten kommer det nya små champinjonknoppar i hinken. Jättekul!

Mannen är på audition, hoppas det går bra. De har inte sparkat ut honom än, efter nästan tre timmar, så jag förmodar att han fått godkänt. Annars är det deras förlust, för han är duktig och det säger jag inte för att han är min man. När Dan Hylanders erkänt duktiga musiker är imponerade har jag knappast fel, eller hur? Och frågar man Magnus Lindberg så håller han med mig, det vet jag...

Ha nu en god natt och en riktigt fin påskhelg!
Jag återkommer med nytt inlägg när jag får tid och tillfälle, hoppas vi återses då!





tisdag 11 april 2017

Svampkramp?

Mannen serverade kaffe och tidning på sängen idag. Jag är trött, vilket inte är ovanligt, men jag har ju varit ledig och vilat, så jag borde inte känna mig såhär trött. Tycker jag i alla fall. Men så är det ju detta med våren, inser jag igen. Som varje vår. Pollen överallt, och även om jag äter antihistaminer året om, så påverkar det min energi mer än ögon och näsa...

Än så länge, åtminstone. När björkarna får fart så är det som att vrida på en kran, och därför får dörrar och fönster obönhörligen hållas stängda. Jag vet numera vad det handlar om, men tänk så många det är som tror att de är förkylda och använder vanligt avsvällande nässpray till de får näsblod. De tror de fått ögoninfektion för att det kliar i ögonen av allt pollen.

Våren är en svår tid för oss allergiker. Man undviker att vara ute, fast det är så fint och vackert den här tiden på året. Man vill bara sova och är hängig och mer eller mindre dyster. Inte så kvittrande glad som de förbenade fåglarna som väcker en i ottan och håller på precis hela tiden med att uppvakta varandra, bygga bo och försvara detsamma...

Därför är det bra att vi har en ny hobby inomhus, mannen och jag. Vi odlar svamp i köket, på köksbordet faktiskt. Såhär såg våra svamphus ut från början, för två veckor sedan.



Nu har det tagit våldsam fart fart i det ena, som enligt instruktionen skulle ta ca 16 dagar på sig att börja gro. Det vänstra huset ska ta 21-28 dagar, men vi inspekterar dagligen redan nu, då det högra huset med gul ostronskivling verkar trivas ypperligt och troligen har växtvärk.

I fredags såg det ut såhär och då var det dags att skära upp plasten..

Det händer saker väldigt fort och det är jättekul att se. Jag tänker att det är ett makalöst bra projekt för barnfamiljen som vill lära sina barn att svampen inte växer i affären, lika lite som mjölken tillverkas i mjölkfabriken, eller att fiskpinnarna faktiskt kommer från riktiga fiskar ur havet...

Igår kväll

och i morse...
Idag skaffade jag två mindre brickor att ha husen på, eftersom våra små telningar duschas morgon och kväll. Själva huset håller inte för fukten om man måste lyfta det till och från diskbänken hela tiden. Vi tycker huset är så fint i sig, det påminner om Pettssons hus, så vi vill ha det kvar i det längsta. Det ska bli så roligt att se hur mycket det kan bli och hur mycket mat det blir av detta!

Svampen är ett tacksamt livsmedel, man kan knapersteka den och ha som strössel, man kan göra soppa, sås och stuvning. Stora exemplar går bra att grilla, så det finns mycket att hitta på med svamp. Jag forskar på om den är lämplig att torka, men jag har inte sett sådana uppgifter ännu, så kanske inte. En massa nyttiga saker innehåller den med, som d-vitamin, magnesium, järn och fibrer, till exempel.

Idag ska vi dock äta köttbullar som jag fiskade upp ur frysen. Hemgjorda givetvis, inte tillverkade i köttbullefabriken, och ursprungsköttet är både gris och kossa. Jag tycker det blir godast så. En annan sak som jag verkar vara ganska ensam om är att jag har kaffe i smeten, istället för mjölk eller grädde. Prova vet jag, det blir en trevlig smakbrytning och inte så jolmiga köttbullar.

Jag vet, smaken är som baken och det är väl tur att den är delad, tänk om alla hade tyckt samma. Vilken brist det hade kunnat bli på vissa matvaror annars och priserna hade varit ännu högre än de redan är. Jag är, som du kanske redan vet, ganska duktig på att leta extrapriser och planerar i grova drag hur vår veckomatsedel ser ut, så man slipper att småhandla i onödan.

Den käre mannen är lite mer "spontan" än jag, men också mer tankspridd och disträ, så numera är det jag som talar om vad han har att röra sig med och ser till att kyl och frys är välfyllt. Jag har kommit på mig själv att tjata om mat och planeringen av densamma på sistone och det gillar jag inte. Men jag tycker inte heller om att det blir dyrbara paniklösningar i tid och otid.

Så gemensam planering och tillgång till nödvändiga ingredienser gör att husfriden består och matutgifterna hålls så låga det är möjligt. Alla vinner och får en bok! Ja, jag var ute idag och skaffade allt annat än mat, kan du tänka dig?! Vi missade minsta barnbarnets födelsedag på grund av sjukdom och nu fyller storebror fem år, så jag fick komplettera presentpåsen för dem båda.

Jag tycker det är viktigt att läsa böcker och att läsas för, om man ännu inte har förmågan att göra det själv. Därför åkte jag till Torget och Akademibokhandeln för att hitta en bra bok till Wille också. Då passade jag även på att köpa en bok till mig och mannen, det tycker jag att vi är värda, så duktiga som vi är på att hushålla...

Lite nya kläder blev det till de små och ett stort paket som de får dela på och busa med. Ibland är det svårt att hitta rätt i leksaksdjungeln, speciellt när önskelistan ändrar sig från ena veckan till den andra. Hoppas vi får godkänt av barnen och föräldrarna. Vem har sagt att det är lätt att vara morföräldrar?! Roligt är det i alla fall och jag längtar efter att se dem. Jämt och alltid.

Nu är det dags att koka potatis och göra sås på köttbulleskyn, så jag önskar dig en fin tisdagskväll och en härlig onsdag!


söndag 9 april 2017

Obegripligt.

Som sagt, en vecka går väldigt fort! Och vilken vecka det har varit. Tisdag, onsdag och torsdag bara flög förbi och sedan kom fredagen. Jag gjorde mig ingen brådska att ge mig av till affären för att inhandla det nödvändigaste. Mannen var upptagen med annat, så jag åkte själv. När jag kom hem strax efter tre hör jag nyhetsrapporteringen från mannens arbetsplats.

Frågar oroligt vad som hänt och får till svar att en galning mejat ner en massa människor i Stockholm. I Stockholm?! Det är ju sådant som händer i andra delar av världen, inte i lilla fina Sverige! Jag är naiv, men inte riktigt så naiv som det låter. Jag har insett att onda krafter verkar även här hos oss och anat att det bara var en tidsfråga innan det skulle hända något allvarligt.

Man blir inte mindre chockad för det. Vi startade TV:n mitt på blanka eftermiddagen och sedan gick den hela kvällen, det har väl aldrig hänt förr. Det ska till katastrofer som Estonia, WTC, tsunamis och liknande för att det ska hända. Man vill, men ändå inte, veta omfattningen av förödelsen. Man vill förstå, även om det är omöjligt, hur någon kallblodigt kan mörda andra oskyldiga människor.

Oavsett vilken religion man påstår sig tillhöra, är det fel att döda. Fanatiker finns det i alla läger, och det är där det går fel. Det är de som är de otrogna, inte de som inser att det är fel att döda i vilken guds namn som helst och hellre vänder andra kinden till. Jag hoppas verkligen att polisen tagit rätt gärningsman och att han agerade ensam, att han får ett hårt straff och deporteras därefter.

Jag hoppas också att man slutar att dalta med hemvändande daesh-anhängare. De ska stoppas i passkontrollen, ty de har förverkat sin rätt till svenskt medborgarskap och uppehälle i Sverige genom att delta i terroristhandlingar i andra länder. Jag vet inte om fredagens galning är daesh, men icke desto mindre har han begått ett fruktansvärt brott och har därmed avsagt sig rätten att stanna här.

Det är inte ofta jag uttalar mig i vare sig religiösa eller politiska spörsmål, för jag är så less på hur "troll" av olika slag tar fokus på fel saker och piskar upp stämningen i diskussioner som är helt sansade och sakliga, till rena hetsjakten på utlandsfödda i allmänhet och muslimer i synnerhet. Det är inte muslimer det är fel på, det är fanatiska grupper det är fel på, hur svårt kan det vara att förstå det?

Jag lämnar detta ämne för tillfället åtminstone och hoppas att Sveriges befolkning fortsätter att ställa upp för varandra i framtiden lika självklart och enkelt som Stockholmarna gjorde i fredags, utan att det behöver vara en katastrofsituation.

Mat behöver man även om man är i chock, kanske till och med mer då. Vi gjorde ett avsteg från vår traditionella fredagsfisk och åt kyckling istället. Tanken var att äta fisken på lördagen, men så blev det inte heller. Men jag återkommer till varför.



Kycklingen fanns redan i kylen och jag ville använda Multin igen. Således styckade jag upp fågeln och brynte delarna i denna underbara apparat, fräste på lök, vitlök, selleri, morot och hällde på en burk cocktailtomater, vitt vin, samt buljong och lät alltihop puttra på medan vi fikade med vänner som överraskande kom på besök, vilket var mysigt och trevligt på alla sätt och vis.

På lördagen pratade jag med min syster som tillbringar helgen med sin Kärlek och alltså finns på relativt nära håll och bjöd in dem på den parmiddag de blev snuvade på i somras, då det plötsligt vällde in en massa goda vänner som uppvaktade mig med anledning av min 50-årsdag. Det blev ju en grillfest utan dess like, vilket du kan läsa om här.

Nåväl, planen var att hämta fisk till vår middag, men vi var för sent ute och det blev kalventrecôte istället, vilket inte är fy skam det heller. Potatisgratäng, sockerärter och rödvinssky, samt lite sallad blev det till, men bilden hoppade jag över då det känns lite fånigt att plocka fram mobilen när man har gäster vid bordet. Det var i alla fall gott, enligt Kärleken som åt upp nästan halva potatisgratängen själv och hade slevat i sig allt det blöta med sked om han hade kunnat med, men det gjorde han inte...

Idag ska det då äntligen bli fisk till middag! Havskatt, närmare bestämt. Jag vet inte hur eller vad som ska serveras till, men det finns gott om tid att fundera på det. Magen är mätt efter frunchen, så det finns ingen anledning att jäkta. Jag ska läsa min Connelly-bok och låta mitt undermedvetna ta över middagsplanerna. Mannen kan ha en eller annan åsikt också, kanske.

För övrigt är det måndag imorgon och en jobbdag, sedan är jag ledig igen. Bäst att ladda batterierna ordentligt, för resten av april och åtminstone halva maj kommer jag att jobba mer än vanligt. Mina lediga fredagar försvinner, men det visste jag redan, det jag finner mycket märkligt är att jag enligt schemat ska jobba till 20. Det var i hårdaste laget, faktiskt...

Ha nu en fin söndag och njut av livet, se det vackra och var rädd om din omgivning!


måndag 3 april 2017

Nytänkande.

Så fort en vecka går! Det har varit full rulle på jobbet, men hemma har jag inte gjort många knop. Mannen står ju för markservicen när jag jobbar, som du kanske vet. Jag har fått så mycket god mat och dessutom lite oväntade rätter, vilket alltid är roligt. Man fastnar så lätt i gamla vanor och kopplar på autopiloten. I fredags fick jag skaldjurspasta, men det är ju inget ovanligt hos oss.

Ay, caramba!

Jambalaya är det däremot. Mannen införskaffade goda korvar, majskyckling och räkor för att svänga ihop denna heta rätt i lördags. En väldigt trevlig överraskning, måste jag säga. Igår blev det slökokt oxbringa, vilken inte gick av för hackor heller. Det oväntade i detta var att det blev sås och potatis till. Jag hade förmodligen serverat potatismos till, så tråkig är jag...



Idag är det jag som står för maten och min kropp har beordrat mig att laga fisk. Eftersom alla våra lunchlådor är i frysen får jag tänka smått och bara göra två portioner, vilket är bland det svåraste jag vet. En del av mig måste vara skåning, för jag tänker alltid att det ska vara "go mad, möed mad och mad i rättan ti- å så madaro".

Således får jag behärska mig idag och har bara tagit upp två bitar torskrygg ur frysen. Och lite räkor, förstås. Jag har inte bestämt mig för hur jag ska tillaga detta, men det ger sig, jag har gott om tid.
Annars är det den vanliga rutinen som gäller för en ledig måndag: Tvätten, a-kassan och eftersom det är ny månad, även rapportering till Arbetsförmedlingen.

Jag ska nog hämta lite mat så att mannen kan föda mig fram till fredag. Han ska förresten bli klippt, så han ser presentabel ut när han ska ut och "rekognosera" imorgon. Vi får se vad det kan leda till, om det leder till något över huvud taget. Det är inte självklart i nuläget, men jag kan väl säga så mycket som att det minsann inte bara är jag som blivit headhuntad i vår lilla familj.

 LinkedIn har sina fördelar, även om jag känner många som funderar på att överge den plattformen, för att det händer för lite. Jag kan hålla med till en viss del, men det är ju väldigt mycket upp till en själv också. Nätverkande och uppdateringar är vad min TRR-kontakt rådde mig att lägga lite tid på, men ärligt talat, det är lite för stelt och formellt på LinkedIn för att man ska fastna för det.

Jag hade så innerligt gärna följt med mannen på minglet imorgon, för det är ett spännande företag som har visat intresse för hans kunskap och erfarenhet. Önskar förstås att fler hade uppskattat alla hans kvalitéer och lönat honom utifrån dem. Han är inte "vem som helst", fast det begriper han knappt själv. Ödmjukhet besitter han också i stora mått. Lite för stora, kan tyckas...

Nå, jag ska väl fortsätta med mina sysslor och känna mig lite mer nyttig. Frunch är nog lämpligast att ta itu med först. Näring kan behövas innan det är dags för middag.

Ha en fin måndag och njut av solens ankomst, äntligen!