Velar.

Eftersom både mannen och jag hamnat i bokträsket, så sitter vi och läser alldeles för länge om kvällarna. Ingen TV är påslagen, inget störande ljud överhuvudtaget. Det är skönt. Det händer att vi pratar lite om våra böcker (samma författare) och våra funderingar över skillnader i det amerikanska och svenska rättegångsförfarandet och andra olikheter mellan våra länder.

Annars är det tyst och skönt. I synnerhet jag behöver det, speciellt när jag har jobbat mycket. Igår flängde jag runt för att komma ikapp med sådant man måste göra för att inte göra sig olycklig. Som att besiktiga bilen. Då blev jag påmind om att april snart är över och det betyder att deklarationen ska vara inlämnad. Suck, det har jag också förträngt...

Därför ansåg jag mig tvungen att skriva en liten lista över mina åtaganden för denna dag innan jag lade mig för att sova, för att inte begrava mig i min bok och "glömma bort" ännu mer. Baka bröd, betala räkningar, deklarera, utbilda mig och söka jobb, stod det på den listan. Jag har nu klarat av tre av dessa uppgifter, vilket jag är ganska nöjd med.

Det tog sin lilla tid att räkna ut hur många mil jag kört till och från jobbet förra året. Då hade jag nämligen tre olika arbetsplatser och man vill ju inte ljuga för Skatteverket, så det gäller att räkna rätt antal dagar och mil. Jag känner att jag med gott samvete kunde skicka in min deklaration och hoppas att det istället för minus blir lite plus på skattekontot.

Jag måste närvara på morgonmöte i morgon, sedan är resten av dagen min egen. Nu är den stora frågan om jag ska fortbilda mig idag, eller om jag ska unna mig att läsa min bok istället. "Duktiga Ann" säger att jag ska plugga nu, medan jag har ångan uppe, "Lata Ann" säger att det är bättre för hjärnan att slappna av och läsa för nöjes skull nu och ta nya duktiga tag imorgon.

"Vel-Ann" funderar på att logga in och se vad som väntar där i Kompetens-portalen innan jag bestämmer mig. "Mat-Ann" tänker på att börja laga middag, men den är så snabblagad att det inte är en giltig ursäkt för att dissa "Duktiga Anns" goda intentioner. Inte heller "Lat-Anns" förhoppning grusas av matplanen.

Så, vad gör jag? Jo, jag skriver ett inlägg istället. Det brukar också ta lite tid i anspråk och så är problemet med mina bra och mindre bra sidor löst. Eller kanske inte. Klockan är fortfarande tidig eftermiddag och en liten paus för att rensa hjärnan kanske är allt som behövs. Och en chokladbit...
Och så måste jag titta till våra små bebisar också...

Jodå, det inspekteras, duschas och gullas med dem, minst morgon och kväll, men är jag hemma blir det förstås oftare.

Jag lovade ju en bild på Osso buco, som den såg ut på tallriken innan vi åt igår. Det blev så himla gott och lite blev det över till en lunchlåda. Vi får se vem som nyper den först...

Nu ska jag sluta skjuta upp saker och ting och göra något, men jag vet ännu inte riktigt vad...

Ha en fin onsdag och en härlig torsdag!

Mör.

Jag har aldrig förr varit så glad över att det är lördag, tror jag. Sex arbetade dagar sedan långfredagen, i måndags var jag dock ledig. 41 timmar på fyra dagar är numera lite i mesta laget. Särskilt när det kommer så mycket varor på tisdag att vi inte var klara med dem förrän vid stängning på onsdag kväll. Sålunda fick vi skynda oss bli klara med onsdagens varor innan torsdagens laddning kom.

Igår hade vi så många kunder att varorna inte hanns med, igen. Tanken var att vi skulle vara fem som jobbade under de mest hektiska timmarna, men chefen skulle på begravning och det blev ingen ersättare för henne. Jag slet som ett djur för att dels hjälpa alla egenvårdskunder, dels för att avlasta min kollega i receptkanalen efter klockan sex. Jag ska begära ett kraftigt lönelyft...

När jag kom hem till min älskade man fick jag en överraskning. Ingen middag på spisen, inget i ugnen, ingen annan doft än citron. Vad nu? Mannen frågade om jag ville ha sprit, vilket jag i det läget kände var en bra idé. Så jag fick en Dry Martini med oliver och citron, vilket förklarade citrondoften, men maten då?! Hade han helt glömt bort det faktum att jag behöver mat när jag jobbar så hårt?

Självklart inte! Jag fick räkor, krabba och kräftor så jag blev alldeles mätt och väldigt belåten.

Det var länge sedan och då smakar det ännu bättre. Idag fortsätter vi med seafood-temat och äter röding med musselrisotto. Fast inte förrän hockeymatchen är slut, förstås. Vi diskuterade igår kväll huruvida vi skulle åka norrut idag och jag kom fram till att mitt behov av lugn och vila inte inbegrep två katter som ska infångas och fraktas i burar under högljudda protester.

Istället åkte vi söderut och betalade för gammal ost i Kungsbacka. Varje år är det en (minst) Internationell matmarknad på torget och förra året var vi där för första gången. Vi köpte korrrv och en ost som lagrats i sex år, av en trevlig man i det Holländska ståndet. Det blev nog en eller två andra ostar tillförne, men nu nöjde vi oss med den gamla osten. Den är helt underbar!

Det blåste så förbaskat och det var inte lika många stånd och foodtrucks som sist, varför vi ganska snabbt åkte vidare till mitt jobb för att hämta min kvarglömda rock och handla helgmaten på Ica. Jag har tagit hand om tvätten, men tänker inte göra så mycket mer nytta idag. Mannen och jag ska hjälpas åt med middagen och ta det lugnt och mysa.

Våra svampodlingar frodas. Just för tillfället är det champinjonerna som växer så det knakar.

17/4

21/4

Ostronskivlingen laddar för ytterligare en skörd, och äntligen har kungsmusslingen börjat vitna i halmen. Jag hade sånär gett upp hoppet om den, men glädjande nog är den också på gång alltså. Det är ju bra att de kräver olika mycket tid på sig, för annars hade vi kanske haft svårt att göra av med allt. Vi har fortfarande inte ätit upp den första skörden.

Jag tänker att de får ackompanjera morgondagens danska fläskstek, tillsammans med potatis, sås och ärtor. Ostronskivling klarar förvaring i kyl mycket bra, och jag gjorde ju en pasta i måndags med dem. Fast kött och trevligt tuggmotstånd, ganska mild smak och användbar på många sätt och vis, precis som all annan svamp. Detta kan bli ett steg mot en mer vegetarisk kosthållning...?

Vi är väldigt carnivora, mannen och jag, men vi kan mycket väl äta vegetariskt, dock helst inte på måndagar, ty vi är väldigt motvalls också. Jag vet således inte hur jag tänkte sistlidna måndag, eller om jag tänkte alls. Vad jag däremot vet och kan lova är att vi kommer att göra vårt bästa för att inte falla för köttfri måndag-trenden.

Vilken annan dag som helst duger. Jag funderar på att ha en tacodag kommande vecka, kanske på tisdag redan. Med kyckling istället för köttfärs. På onsdag blir det nog bra med lasagne, då ska mannen repa och så blir det lunchlådor för oss båda två, för kommande behov. Precis där tog min kreativitet och hockeyn slut och jag gör bäst i att skriva upp mina planer innan jag glömmer dem...

Ha en skön lördag och var rädd om dig, samt din omgivning!

Svampkramp?

Mannen serverade kaffe och tidning på sängen idag. Jag är trött, vilket inte är ovanligt, men jag har ju varit ledig och vilat, så jag borde inte känna mig såhär trött. Tycker jag i alla fall. Men så är det ju detta med våren, inser jag igen. Som varje vår. Pollen överallt, och även om jag äter antihistaminer året om, så påverkar det min energi mer än ögon och näsa...

Än så länge, åtminstone. När björkarna får fart så är det som att vrida på en kran, och därför får dörrar och fönster obönhörligen hållas stängda. Jag vet numera vad det handlar om, men tänk så många det är som tror att de är förkylda och använder vanligt avsvällande nässpray till de får näsblod. De tror de fått ögoninfektion för att det kliar i ögonen av allt pollen.

Våren är en svår tid för oss allergiker. Man undviker att vara ute, fast det är så fint och vackert den här tiden på året. Man vill bara sova och är hängig och mer eller mindre dyster. Inte så kvittrande glad som de förbenade fåglarna som väcker en i ottan och håller på precis hela tiden med att uppvakta varandra, bygga bo och försvara detsamma...

Därför är det bra att vi har en ny hobby inomhus, mannen och jag. Vi odlar svamp i köket, på köksbordet faktiskt. Såhär såg våra svamphus ut från början, för två veckor sedan.

Nu har det tagit våldsam fart fart i det ena, som enligt instruktionen skulle ta ca 16 dagar på sig att börja gro. Det vänstra huset ska ta 21-28 dagar, men vi inspekterar dagligen redan nu, då det högra huset med gul ostronskivling verkar trivas ypperligt och troligen har växtvärk.

I fredags såg det ut såhär och då var det dags att skära upp plasten..

Det händer saker väldigt fort och det är jättekul att se. Jag tänker att det är ett makalöst bra projekt för barnfamiljen som vill lära sina barn att svampen inte växer i affären, lika lite som mjölken tillverkas i mjölkfabriken, eller att fiskpinnarna faktiskt kommer från riktiga fiskar ur havet...

Igår kväll

och i morse...

Idag skaffade jag två mindre brickor att ha husen på, eftersom våra små telningar duschas morgon och kväll. Själva huset håller inte för fukten om man måste lyfta det till och från diskbänken hela tiden. Vi tycker huset är så fint i sig, det påminner om Pettssons hus, så vi vill ha det kvar i det längsta. Det ska bli så roligt att se hur mycket det kan bli och hur mycket mat det blir av detta!

Svampen är ett tacksamt livsmedel, man kan knapersteka den och ha som strössel, man kan göra soppa, sås och stuvning. Stora exemplar går bra att grilla, så det finns mycket att hitta på med svamp. Jag forskar på om den är lämplig att torka, men jag har inte sett sådana uppgifter ännu, så kanske inte. En massa nyttiga saker innehåller den med, som d-vitamin, magnesium, järn och fibrer, till exempel.

Idag ska vi dock äta köttbullar som jag fiskade upp ur frysen. Hemgjorda givetvis, inte tillverkade i köttbullefabriken, och ursprungsköttet är både gris och kossa. Jag tycker det blir godast så. En annan sak som jag verkar vara ganska ensam om är att jag har kaffe i smeten, istället för mjölk eller grädde. Prova vet jag, det blir en trevlig smakbrytning och inte så jolmiga köttbullar.

Jag vet, smaken är som baken och det är väl tur att den är delad, tänk om alla hade tyckt samma. Vilken brist det hade kunnat bli på vissa matvaror annars och priserna hade varit ännu högre än de redan är. Jag är, som du kanske redan vet, ganska duktig på att leta extrapriser och planerar i grova drag hur vår veckomatsedel ser ut, så man slipper att småhandla i onödan.

Den käre mannen är lite mer "spontan" än jag, men också mer tankspridd och disträ, så numera är det jag som talar om vad han har att röra sig med och ser till att kyl och frys är välfyllt. Jag har kommit på mig själv att tjata om mat och planeringen av densamma på sistone och det gillar jag inte. Men jag tycker inte heller om att det blir dyrbara paniklösningar i tid och otid.

Så gemensam planering och tillgång till nödvändiga ingredienser gör att husfriden består och matutgifterna hålls så låga det är möjligt. Alla vinner och får en bok! Ja, jag var ute idag och skaffade allt annat än mat, kan du tänka dig?! Vi missade minsta barnbarnets födelsedag på grund av sjukdom och nu fyller storebror fem år, så jag fick komplettera presentpåsen för dem båda.

Jag tycker det är viktigt att läsa böcker och att läsas för, om man ännu inte har förmågan att göra det själv. Därför åkte jag till Torget och Akademibokhandeln för att hitta en bra bok till Wille också. Då passade jag även på att köpa en bok till mig och mannen, det tycker jag att vi är värda, så duktiga som vi är på att hushålla...

Lite nya kläder blev det till de små och ett stort paket som de får dela på och busa med. Ibland är det svårt att hitta rätt i leksaksdjungeln, speciellt när önskelistan ändrar sig från ena veckan till den andra. Hoppas vi får godkänt av barnen och föräldrarna. Vem har sagt att det är lätt att vara morföräldrar?! Roligt är det i alla fall och jag längtar efter att se dem. Jämt och alltid.

Nu är det dags att koka potatis och göra sås på köttbulleskyn, så jag önskar dig en fin tisdagskväll och en härlig onsdag!