Powered By Blogger

torsdag 29 november 2018

I förlängningen.

Då var det så igen. Det har varit förfärligt mycket att göra och inte bara avlönat jobb. Svärmor behöver hjälp då och då till exempel. Dessutom har vi en hel del att göra själva. Vi, eller rättare sagt, mannen har röjt i källaren och stuvat om en del så att det är lättare att spela flipper. Bland annat. Jag har letat reda på julsakerna och tömt några kartonger på annat från lägenheten.

Jag har slängt en del julgardiner som jag sydde för cirka 25 år sedan. De var blekta och tråkiga, och framför allt passar de inte våra fönster. Tanken var att jag skulle skaffa nya, men har inte hittat några jag tycker tillräckligt bra om, därför har bara köket fått julgardiner idag. Ja, jag vet, det är fortfarande lite för tidigt att sätta upp dem, men jag har inte tid i morgon eller på lördag och jag är ledig idag.

Då passar jag på att baka bröd, delvis för att jag är trött på köpebröd, men mest för att få upp temperaturen i köket. Vi behöver få tag på en vedleverantör om vi inte ska frysa ihjäl i vinter. Köket byggdes om av tidigare ägare för några år sedan och då togs elementet bort, för att få mer förvaring, vilket jag i och för sig har full förståelse för, och då blev det nödvändigt med en kamin...

Bakdagar är också ytterst väl lämpade att kombinera med tvättbestyr, så andra omgången tvätt ligger i maskinen nu. Jag har också hunnit hjälpa svärmor till VC för provtagning och har även handlat för henne, så du förstår att jag var uppe tidigt idag. Vaknade redan halv sju, då bemanningen ringde och ville ha hjälp på avdelning 4, men jag hade ju lovat svärmor och det känns angeläget att få det gjort.

Jag gick förstås inte upp då, men det var lögn att somna om. Halv åtta gick väckarklockan igång och då var det inte mycket att be för. Ut och hämta tidningen i halv storm och regn medan kaffet blev klart. Kvart över åtta ringde svärmor och var nästan klar att ge sig av. Hoppla, det var tidigt för att vara hon, men hon hade sovit dåligt inatt.

Mat har vi förstås lagat och ätit sedan förra inlägget. Till exempel detta:



Fisksufflé med överbliven torsk och piggvar. Det är alldeles nödvändigt att rensa frysen ibland, nämligen. Det lackar ju som sagt mot jul och det ska lagas mat i god tid, eftersom jag jobbar hela veckan, måndag till lördag, före julafton. Lilla julafton blir jag ledig och det tänker jag vara till och med annandagen. Det ser både jag och mannen fram emot.

En annan dag fick slökokar'n jobba, förutom att mannen fick ladda den förstås. Rotmos och rimmad oxbringa smakar bättre än någonsin då man kommer hem efter jobbet och längtar efter en dusch och att få ta det lugnt och samtidigt möts av dessa ljuvliga dofter!



Jag gillar ju att "fynda" mat, som du vet. Bringan var nedsatt i pris på grund av kort datum, men jag har som sagt en frys att stoppa in sådant jag inte tillagar direkt och på det viset gör jag en insats både för miljön och min plånbok. Matsvinn och -förstörelse har jag svårt för!



Även dessa entrecôter är "fyndade" och smakade alldeles utmärkt med en champinjonstuvning och hasselbackspotatis. Det är inget att skämmas för att man rotar i fyndlådan som en del affärer har, eller att med blicken svepa över hyllorna på jakt efter de röda lapparna där fyndlåda saknas. Varenda gång jag går in i en livsmedelsbutik gör jag det, även om jag bara ska ha potatis eller något annat.

Man tar helt enkelt hem fyndet och lägger i frysen, vilket också gör det så mycket enklare att skriva matsedel för en hel vecka i taget, när man vet vad som redan finns hemma.



Kycklingbullar med lite tex-/asiatwist i kryddning och anrättning är också billigt och ännu godare när man har fyndat färsen. Vi borde alltså inte skämmas för att man fyndar. Däremot om vi slänger fullt ätbar mat för att det står "bäst före" samma dag. Bäst före-datum är inte detsamma som ruttet det datumet eller ens dagen efter. Lukta, smaka och laga till eller frys in, och bli miljövänligare!

Brödet är klart och vi har hittat på ett sätt att lysa upp i köket, där kaminen står och det inte finns ett enda eluttag, av någon outgrundlig anledning. Det finns hål i väggen för elledningar, men det är inte något framdraget alltså. Än så länge, i alla fall. Vi hoppas på att få hjälp av en bekant snart. Det vore en jättebra plats att ha slökokar'n på, för övrigt...



Nu fick vi dra förlängningssladd in i TV-rummet så länge. Vi måste nog skaffa fler förlängningar och grenuttag om vår bekant dröjer, för man vill ju ha ljus i sitt hus, speciellt till jul.

Nästa vecka blir det att pendla till Uddevalla och Apoteket på sjukhuset där. Det ser jag fram emot! Kanske inte just att köra fram och tillbaka, men att jobba förstås! Jag har redan varit där två dagar och den tredje infaller i morgon. På lördag räcker det att åka till Torp och hoppa in för någon under fem timmar. Efter det får vi gäster, det ska också bli riktigt roligt!

Ha det fint och pyssla lugnt!




,

söndag 18 november 2018

Skvallerbytta.

Nu har jag visst tappat stinget igen, det är länge sedan jag skrev något. Jag kan dock tala om att filmen vi såg förra onsdagen, Bohemian Rhapsody, var mycket bra och jag ser den gärna igen. Mannens spelningar gick mycket bra och Sven B Good and The Blues Stompers hamnade till och med på bild i Skövdes lokaltidning, vad den nu heter...

Vi var inte hemma förrän klockan tre natten till söndag, så det blev en lång dag med 47 mil som avverkades i ett evigt regnande. Vi sov inte så länge som jag hade trott och det var ju i och för sig bra, eftersom vi bjudit in mor, far och en av mina favoritsystrar (den andra hade förhinder) på middag. Det är ju bara Fars Dag en gång om året och jag tog chansen att uppvakta lite personligare än vanligt.

Det har definitivt sina fördelar att bo på samma ort igen! Alla är mycket närmare, utom äldste sonen då, och det är inget att göra något åt. Alla väntar spänt på bebisen som är beräknad att anlända i slutet på denna månad. Då får vi åka till Dalarna och hälsa på, när de är hemma igen och har kommit in i sina nya vanor och rutiner något sånär, i alla fall. Det vet man ju att det kan ta lite tid...

Jag har jobbat så mycket på sistone att dagarna mestadels flyter ihop och jag vet knappt vad jag har gjort eller var jag har gjort det, utan min almanacka. I måndags gästspelade jag uppenbarligen i Lysekil på Apoteket. Det såg helt annorlunda ut mot när jag var där och arbetstränade för närmare 20 år sedan. Det var där jag läste in egenvårdskompetensen för att jag hade en massa tid över.

Någon, jag tror det var Annika, "skvallrade" för regionchefen som sökte upp mig och helt sonika skickade iväg mig på en tenta två veckor senare. Det gick över förväntan bra, jag tror jag fick 92% rätta svar och resten är, som man brukar säga, historia, ty året efter ringde min dåvarande granne och frågade om jag ville jobba hos henne på sommaren. Om jag ville!

Tillskott i studentkassan är inte att förakta och det var fantastiskt roligt, trots att vi hade så otroligt mycket att göra att vi inte hann gå på toaletten förrän vi låste dörren och tog en timmes lunch. Det var helt nödvändigt att få koppla av en stund och äta i lugn och ro. Numera är det få som har mer än 30 minuter rast och man hinner knappt smälta maten innan det är dags att byta av med en kollega.

Nå, det blev en liten utvikning där, när jag egentligen tänkte berätta att vi stånkade Dunderglögg på kvällen efter min Lysekilsutflykt. Det är första gången för oss, men det doftar lovande och det bubblar fint i hinken som vi placerade i tvättstugan. Mannen lagade middag på lövbiff som jag fann med 30% rabatt på grund av kort datum. Egentligen borde det vara 50%, men jag bråkar inte om det.



På tisdagen hämtade jag torsk hos Fiske-Lina, när jag avslutat min hemtjänstdag. Kokt torsk med äggsås är ju så gott, även om torsken inte är sitt allra bästa jag ännu.

Hoppsan, bilden hamnade upp och ner, men det påverkade inte smaken, så det gör inget!

Äggsåsen häller man inte på förrän man rensat fisken ordentligt, sedan kan man med fördel mosa potatisen och blanda ihop allt på en gång. Vi hann med att göra ugnsstekt falukorv och potatismos på onsdagen, ärtsoppa (med punch till) på torsdagen innan det var dags för fisk igen. Och inte vilken fisk som helst, utan marulk.



Jag inspirerade en bekant att frångå sin ursprungliga plan att köpa hälleflundra istället när vi var hos Lina på Bovalls Havsdelikatesser. Undrar hur han tillagade sin marulk? Jag valde i alla fall att linda in våra stadiga bitar i bacon och servera på en bädd av risotto. Det blev väldigt gott!

Igår åt vi lammkotletter och idag, medan vi har pysslat både inom- och utomhus, puttrar Multi Cookern ihop en gryta av högrev (även den fyndades med 30% rabatt härförleden). Till den tror jag det får bli ris och alldeles bestämt broccoli.

Perfekt kött med insprängt fett, det kommer att bli mört och gott!

Hoppas du har det precis så bra du förtjänar och att kommande vecka blir en härlig en! Själv har jag ingen som helst aning om vad jag ska göra med den, men det löser sig helt säkert. Det brukar det göra, det har jag lärt mig!




onsdag 7 november 2018

Filmtajm!

Idag är jag ledig! Det var uppenbarligen ett bra beslut att avboka denna dag, ty igår efter maten satte vi oss i varsin soffa för att läsa våra böcker, mannen och jag, och det tog inte lång tid förrän jag nickade till. Som vanligt hörde jag allt som hände runtom mig, men icke desto mindre lurade jag till. Efter en stund blev det lite obekvämt så jag bestämde mig för att vakna och fortsatte läsa.

Det gick en stund, sen la jag upp benen i soffan och somnade igen. Vid elva vaknade jag av att Compiz tyckte att han skulle ligga på min mage och därför trampade runt på min blåsa, vilket gjorde det omöjligt att sova vidare. Så efter en stund klev både han och jag upp och jag bäddade ner mig i sängen och sov till klockan nio idag! Närmare 12 timmar måste jag ha sovit...

Förra inlägget skrev jag i lördags och det har inte hänt så mycket under dessa dagar, förutom att jag jobbat både på Hunnebo-hemmet, på Apoteket i Uddevalla och igår i hemtjänsten. Jo, vi hade ju middag för svärmor i söndags, med anledning av hennes 84:e födelsedag. Jag hade skaffat hem rödtunga eftersom hon gärna äter fisk, istället för kött.

I frysen hade jag sparat en sås från en middag med bergtunga, därför kunde vi ta det ganska lugnt i köket efter jobbet. Jag hällde bara på musselspadet och fyllde filéerna med musslorna och skjutsade in formen i ugnen när vi började med förrätten. Jag tänkte att svärmor nog aldrig hade smakat rökt älghjärta förr, så jag tog ut rundlar av kavring och gjorde en smörgås med majonnäs och pickles.

Det uppskattade hon väldigt mycket! Så mycket att jag skickade med henne några skivor när hon bröt upp på kvällen. Mannen följde henne hem och kom tillbaka med en påse tvätt. Vi hjälper henne med tvätten, antingen här eller i tvättstugan där hon bor. Det är alldeles för riskabelt för henne att bära tvätt upp och ner i trappan, så vi tar helst hand om den sysslan.

På lördagskvällen gjorde jag efterrätten, eftersom jag som sagt skulle jobba följande dag. Pannacotta är en lättlagad efterrätt och jag är ju ingen efterrättsmänniska själv, därför får det vara enkelt och snabbt, speciellt då jag var extremt trött och bara ville lägga mig och sova.

Physalisen är egen skörd
För att uppbåda energi till denna kraftansträngning att koka upp 4 dl grädde och ½ dl socker, röra ut tre blötlagda och urkramade gelatinblad i vätskan, samt pressa ut 1½ msk citron och tillsätta tillsammans med 250 gram tinad mango och mixa ihop detta, var jag ju nödd och tvungen att först äta mat. Det vill säga rester från fredagens middag.


Bläckfisk är också snabbmat och gott! Squash, purjo, chili, morot och paprika fick också fräsa med i en blandning av olika matoljor och vitlök. Jag vet inte vad mannen fick att äta i festlokalen där bandet skulle spela, men jag tror inte det var fisk. Den senaste veckan har vi ätit fisk varannan dag, till och med mer än så för min del, men det är ju nyttigt och bra.

I måndags gjorde mannen dock köttfärssås och spaghetti, vilket var färdigt strax efter jag kom hem vid sju. När jag slutade jobbet klockan sex åkte jag och hämtade tre säckar kattsand och fem hinkar. I en av hinkarna ska vi prova på att göra Dunderglögg i år. Den ska ju vara så god och det finns en glöggälskare i vår familj. Jag tycker också om glögg, men är inte riktigt så galen i det...

Igår hämtade jag fisk hos Fiske-Lina igen, eller närmare bestämt sill, för jag hade skrivit strömming i vår matplanering. Vi har nog inte ätit det på närmare ett år, konstigt nog. Jag vet bestämt att vi inte har lagat det här i alla fall.

Fyllda med kaviar och purjo, serverade med potatis- och blomkålsmos. 
Idag blir det fläskschnitzel innan vi går på bio i Hunnebostrand och tittar på Bohemian Rhapsody. Ja, de är snabba på att visa nya filmer även i (enligt vissa) dessa avkrokar. Mannen bokade platser, för att vara på den säkra sidan. Filmen har fått mycket bra omdömen, både av publik och recensenter, vilket är rätt ovanligt. Det gäller ändå att ha låga förväntningar, så man inte blir besviken i alla fall.

I morgon jobbar jag kort dag, bara mellan 7-14, det är skönt! På fredag är jag ledig och laddar för mitt jobb som groupie, råddare och privatchaufför på lördag, förutom apoteksjobbet då. Mannen ska nämligen spela både på Bluesfestivalen i Kulturhuset i Skövde med Sven B Good and The Blues Stompers och No Fear Tattoo Rhythm & Blues Revue på S/S Marieholm, även känd som Bluesbåten i Göteborg. På söndag gör jag ingentingen!

Lev väl och gott!








lördag 3 november 2018

Hänt i veckan.

Ibland har jag lite otur när jag tänker. Jo, det är sant! Som när jag tackar ja till timmar bara för att det finns tomma dagar i almanackan och utan att titta på vad jag redan har gjort på föregående uppslag. Jag var faktiskt tvungen att ringa och avboka en dag nästa vecka, annars hade det blivit tolv arbetsdagar av tretton. Nog för att jag kan arbeta hårt, men jag är ingen superkvinna.

Jag tror jag kommer att få tillräckligt många timmar i november ändå. I december vet jag att jag får det, eftersom jag fick förslag på dagar för en sjukskriven och plockade alla! Det gäller en, för mig, ny arbetsplats på Apoteket i Uddevallas sjukhus och det ska bli jätteroligt att prova något nytt. Sjukhusapotek är lite annorlunda än andra, jag har ju jobbat på Östras tidigare, så det är inget nytt.

Det är så himla skönt att veta i god tid när, var och hur jag jobbar! Man har ju ett liv också. Och en julafton för hela tjocka släkten att planera. Nu är det ju som du kanske vet så att alla, eller de flesta bidrar med något, för att värden inte ska stå för allt när vi har firar jul i vår familj. Det kan bli lite övermäktigt för vem som helst.

Jag ska göra julköttbullarna i god tid. Enda skillnaden från andra köttbullar är att de till jul är mindre, storleksmässigt. Samma recept som vanligt, med kaffe alltså. Och så ska man dricka Southern Comfort medan man trillar de små rackarna, det blir roligare då. Det är en 30-årig tradition vilken jag inte ser någon som helst anledning att ändra på.

Det är inte helt lätt att inse att det är mindre än två månader kvar till julafton när vädret fortfarande är milt, physalisen i uterummet blommar och bildar frukter fortfarande och skörden av tomater och chili per gårdagens dato ser ut såhär:



Många tomater är väldigt gröna, men mognar på soffbänken i köket. Plantorna ser så risiga ut att det är ett under att vissa frukter ändå har mognat och fortfarande är mycket goda. Chilin har så mycket bladlöss att det är lite äckligt att skörda de buskarna, men det är bara att skölja av och torka så klarar vi oss tills nästa år, eller nästa igen om man räknar med det vi har kvar sedan förra året.

Idag fyller min kära svärmor år, men vi väntar tills i morgon med att fira henne. Mannen är nämligen borta och spelar med No Fear Tattoo Rhyttm & Blues Revue i Göteborgstrakten ikväll. Och jag har jobbat på sjukhemmet. Det ska jag förvisso göra i morgon också, men bara till två. Jag ska göra efterrätten idag, såsen till huvudrätten är uppfiskad ur frysen och förrätten är superlätt.

Jag ska inte avslöja menyn här och nu, den kommer vid ett senare tillfälle. Däremot kan jag visa något av vad vi ätit sedan förra inlägget.

Jag hackade ner ett gäng champinjoner och stekte dem i en blandning av raps-, oliv- och citronolja. I en kastrull fick de sedermera sällskap av squash, purjo och tomater av olika slag (av egen skörd), samt basilika. Lite pressad citron, sherry och vitt vin, samt en gnutta socker.


Marulk lindad med serranoskinka och en svamp- och grönsaksröra åt vi förra fredagen till exempel. Den tallriken hade jag till och med vågat bjuda Mannerström och gänget på.



Älggrytan fick puttra i Multin medan mannen och jag besökte en företagarmässa i Kungshamn. Till min besvikelse var det tämligen avslaget bland representanterna för de olika firmorna. Kanske berodde det på att de var hemskt trötta, för vi kom en timme innan stängning. Inte för att jag egentligen tycker det är en ursäkt för bristande intresse inför besökarna, men jag ska vara snäll...



Stekt fläsk med löksås är heller aldrig fel! Det åt vi i tisdags, för det är sådant man äter på tisdagar, påstår min man. Och han har ju ätit på lunchrestauranger i rätt många år, innan han började jobba hemifrån igen. Har du tänkt på hur svårt det är att hitta svenskt fläsk i affärerna? Det har jag.



Mannen hämtade hem två rejäla rödspättor på onsdagen och jag gjorde en gucka när jag kom hem efter jobbet. Tja, det var ett urval av vad som hänt i veckan, men det blev ingen pytt i panna för det!

Nästa veckas matsedel är nästan komplett tror jag, men den återkommer jag till och du är välkommen tillbaka om du vill ha inspiration och tips!

Auf Wienerschnizel, då!