I förlängningen.

Då var det så igen. Det har varit förfärligt mycket att göra och inte bara avlönat jobb. Svärmor behöver hjälp då och då till exempel. Dessutom har vi en hel del att göra själva. Vi, eller rättare sagt, mannen har röjt i källaren och stuvat om en del så att det är lättare att spela flipper. Bland annat. Jag har letat reda på julsakerna och tömt några kartonger på annat från lägenheten.

Jag har slängt en del julgardiner som jag sydde för cirka 25 år sedan. De var blekta och tråkiga, och framför allt passar de inte våra fönster. Tanken var att jag skulle skaffa nya, men har inte hittat några jag tycker tillräckligt bra om, därför har bara köket fått julgardiner idag. Ja, jag vet, det är fortfarande lite för tidigt att sätta upp dem, men jag har inte tid i morgon eller på lördag och jag är ledig idag.

Då passar jag på att baka bröd, delvis för att jag är trött på köpebröd, men mest för att få upp temperaturen i köket. Vi behöver få tag på en vedleverantör om vi inte ska frysa ihjäl i vinter. Köket byggdes om av tidigare ägare för några år sedan och då togs elementet bort, för att få mer förvaring, vilket jag i och för sig har full förståelse för, och då blev det nödvändigt med en kamin...

Bakdagar är också ytterst väl lämpade att kombinera med tvättbestyr, så andra omgången tvätt ligger i maskinen nu. Jag har också hunnit hjälpa svärmor till VC för provtagning och har även handlat för henne, så du förstår att jag var uppe tidigt idag. Vaknade redan halv sju, då bemanningen ringde och ville ha hjälp på avdelning 4, men jag hade ju lovat svärmor och det känns angeläget att få det gjort.

Jag gick förstås inte upp då, men det var lögn att somna om. Halv åtta gick väckarklockan igång och då var det inte mycket att be för. Ut och hämta tidningen i halv storm och regn medan kaffet blev klart. Kvart över åtta ringde svärmor och var nästan klar att ge sig av. Hoppla, det var tidigt för att vara hon, men hon hade sovit dåligt inatt.

Mat har vi förstås lagat och ätit sedan förra inlägget. Till exempel detta:

Fisksufflé med överbliven torsk och piggvar. Det är alldeles nödvändigt att rensa frysen ibland, nämligen. Det lackar ju som sagt mot jul och det ska lagas mat i god tid, eftersom jag jobbar hela veckan, måndag till lördag, före julafton. Lilla julafton blir jag ledig och det tänker jag vara till och med annandagen. Det ser både jag och mannen fram emot.

En annan dag fick slökokar'n jobba, förutom att mannen fick ladda den förstås. Rotmos och rimmad oxbringa smakar bättre än någonsin då man kommer hem efter jobbet och längtar efter en dusch och att få ta det lugnt och samtidigt möts av dessa ljuvliga dofter!

Jag gillar ju att "fynda" mat, som du vet. Bringan var nedsatt i pris på grund av kort datum, men jag har som sagt en frys att stoppa in sådant jag inte tillagar direkt och på det viset gör jag en insats både för miljön och min plånbok. Matsvinn och -förstörelse har jag svårt för!

Även dessa entrecôter är "fyndade" och smakade alldeles utmärkt med en champinjonstuvning och hasselbackspotatis. Det är inget att skämmas för att man rotar i fyndlådan som en del affärer har, eller att med blicken svepa över hyllorna på jakt efter de röda lapparna där fyndlåda saknas. Varenda gång jag går in i en livsmedelsbutik gör jag det, även om jag bara ska ha potatis eller något annat.

Man tar helt enkelt hem fyndet och lägger i frysen, vilket också gör det så mycket enklare att skriva matsedel för en hel vecka i taget, när man vet vad som redan finns hemma.

Kycklingbullar med lite tex-/asiatwist i kryddning och anrättning är också billigt och ännu godare när man har fyndat färsen. Vi borde alltså inte skämmas för att man fyndar. Däremot om vi slänger fullt ätbar mat för att det står "bäst före" samma dag. Bäst före-datum är inte detsamma som ruttet det datumet eller ens dagen efter. Lukta, smaka och laga till eller frys in, och bli miljövänligare!

Brödet är klart och vi har hittat på ett sätt att lysa upp i köket, där kaminen står och det inte finns ett enda eluttag, av någon outgrundlig anledning. Det finns hål i väggen för elledningar, men det är inte något framdraget alltså. Än så länge, i alla fall. Vi hoppas på att få hjälp av en bekant snart. Det vore en jättebra plats att ha slökokar'n på, för övrigt...

Nu fick vi dra förlängningssladd in i TV-rummet så länge. Vi måste nog skaffa fler förlängningar och grenuttag om vår bekant dröjer, för man vill ju ha ljus i sitt hus, speciellt till jul.

Nästa vecka blir det att pendla till Uddevalla och Apoteket på sjukhuset där. Det ser jag fram emot! Kanske inte just att köra fram och tillbaka, men att jobba förstås! Jag har redan varit där två dagar och den tredje infaller i morgon. På lördag räcker det att åka till Torp och hoppa in för någon under fem timmar. Efter det får vi gäster, det ska också bli riktigt roligt!

Ha det fint och pyssla lugnt!




,

Kartongallergi.

Bara en vecka har gått sedan förra inlägget. Det tar sig alltså! Nog för att det har varit mycket att göra hela veckan, men inte så hysteriskt som tidigare. Tror jag i alla fall. Jag jobbade inte avlönat så värst mycket, desto mer oavlönat. På måndagen hade jag en tid på VC och var tvungen att tacka nej när bemanningen ville ha in mig på sjukhemmet.

Eftermiddagen tillbringade jag med att packa upp svärmors alla böcker och konstaterar att jag hyser en kraftig aversion mot flyttkartonger. Kommer förmodligen bli allergisk mot dem. På tisdagen jobbade jag i hemtjänsten mellan 7-14, vad jag gjorde efter det minns jag inte så noga. Jo, vi hämtade rödtunga i vår fina fiskaffär och sedan lagade jag till detta:

Det blev väldigt gott och rött ris är väldigt trevligt, både i färg och konsistens. Dessutom är det roligt med lite variation. Nå, i onsdags åkte mannen och jag till svärmor och jag spenderade en hel del tid i bastun. Det vill säga, jag röjde ur det sista uppe på hennes vind och det var extremt svettigt. Mannen stod nedanför trappan och tog emot, det var säkert nog så jobbigt.

Jag är så väldigt tacksam för att moster M varit hos svärmor och hjälpt till med flyttbestyren i en dryg vecka, annars hade det inte blivit så mycket gjort. Lilla mamma är skröplig och fått svårare att gå på sistone. Balansen blir därefter och då kan man inte lyfta, bära eller klättra på stolar för att plocka ur köksskåpen utan att riskera en olycka...

När vindsluckan stängdes för gott, av oss i alla fall, sökte vi upp svalkan i salig svärfars verkstad och röjde där med. Att påstå att det blev klart vore en överdrift, men det är inte så hemskt mycket kvar att packa ner eller slänga på tippen, åtminstone. Vi var hemma en liten stund före midnatt och jag var tacksam över att jag hade sovmorgon nästa dag.

Jag skulle vara behjälplig i Lusthuset, vilket är namnet på dagverksamheten för våra gamla i kommunen och då behövde jag inte gå upp i ottan, det räckte att vara på plats halv tio. Det var riktigt trevligt att vara där också! Jag fick mig en svängom med en av damerna, bara en sådan sak! Tröstade en farbror som var ledsen då alla var samlade för lite liveunderhållning, så det är ett omväxlande jobb jag har, och jag är glad för att jag får förtroendet att vara med om det mesta.

När jag kom hem satte jag mig en liten stund och löste sudoku och laddade för att städa lägenheten. (Vi skruvade ihop soffbordet också, eftersom de saknade skruvmojängerna äntligen hade kommit.) Min syster och svåger skulle nämligen ha gäster och bad om att få härbärgera några hos oss. Det vill man ju gärna hjälpa till med, men för att slippa skämmas måste man städa.

När jag väl hade kommit igång gjorde jag lite mer än vad som krävdes, men det skulle ändå göras någon gång i den närmaste framtiden och nu slipper jag det! Mannen fick laga mat för jag glömde tid och rum och hade ju ätit lunch på jobbet, så jag kände ingen hunger. Han gjorde en mycket god fläskköttgryta, jag hade i alla fall kommit ihåg att ta upp köttet ur frysen innan jag gick.

Det blev fredag lite för fort och då packade vi ihop oss och åkte till Mölndal för att hämta svärmor och hennes syster för att fara vidare till Nyköping och fira mannens systerson på studentdagen. Väldigt trevliga människor träffade jag för första gången där, men förhoppningsvis inte sista. Mannens kusin kommer alldeles säkert att hälsa på i sommar, det ska bli roligt!

Lördag morgon blev det frukost tillsammans många av festdeltagarna innan vi fick säga hej då och åka hela vägen tillbaka till svärmors hus och vidare hem till oss. Vi skulle ju också vara med på systers bjudning och det blev ännu en trevlig kväll med nya bekantskaper. Det blev inga övernattare i lägenheten till syvende och sist, de hade husbilar och annat ordnat, men det gjorde ju inget att det blev städat ändå, som sagt...

Idag har jag vilat. Jag har bara bytt lakan i sängen och tvättat lite. Och lagat mat. Beef shank på utrikiska, på svenska heter det nötlägg.

Ett slökok på den blev det, eftersom vi inte hade grillkol tillräckligt för en långsam bbq. Som sagt, vi har vilat oss och hållit oss inomhus hela dagen.

Jag ska duscha och lägga mig snart. I morgon börjar jag på mitt sommarjobb på Apoteket. Det ska också bli väldigt roligt. Jag är bara lite orolig för att äldreomsorgens bemanning ska glömma bort mig under sommaren, då jag av förklarliga skäl inte kan hoppa in lika lättvindigt som tidigare, vare sig i hemtjänsten eller på sjukhemmet.

I nästa inlägg, när det nu hinns med, ska jag lägga ut bilder på soffor och bord, samt lite andra inredningsdetaljer vi har fyndat. Tills dess hoppas jag du är rädd om dig och din omgivning!

(S)vinnare.

Ännu en ledig måndag, det känns fint! Jag har visserligen varit ledig hela helgen, men inte varit sysslolös för det. I lördags möblerade vi om i garaget och ställde utemöblerna i trädgården. Grillen bar vi in i uterummet, så är den på plats när vi får lust att grilla. Katterna gillar att ligga i solen därute, och de har även fått gå ut i trädgården nu. Under sträng uppsikt, förstås.

Vi hämtade mat och städade för andra gången den veckan. Men inte förrän jag hade huggit upp mer ved och burit upp den till köket. Just städning är inte vår bästa gren, men vi måste bli duktigare eftersom köksgolvet ser hemskt ut redan idag. Katthåren verkar släppa taget från båda katterna så fort de kommer in i köket (och det gör de ofta), det är högst förbryllande...

Det blev fisk till middag, ty vår heliga fiskfredag fick stryka på foten till förmån för kvällspasset i Kommunens tjänst. Vi fick med oss en stor rödspätta hem från vår fiskaffär och den helstektes i ugnen.

Mandelpotatis, cf-röra, lite strössel och sockerärtor valde vi att ha till fisken och vi avnjöt alltihop i kaminens brassken. Jag förberedde söndagens slökok lite senare, för att slippa stå upp alltför tidigt. Jag vill ju så väldigt gärna mjukstarta mina dagar med kaffe och tidning i sängen, som du kanske vet. "Problemet" var att vi skulle iväg till Mölndal och hämta hem GTO:n.

Mannen hade kommit överens med Bengan att träffas klockan ett, vilket betydde att vi måste åka senast elva för att hinna hämta min Postkod-vinst på Eklanda Godis först. Lite lustigt att de skickade den dit, när jag fått brev angående adressbytet för mina lotter. Man måste ha minst en lott på bokföringsadressen, nämligen.

Men man får ha kvar lotter på gamla adresser, så jag kontaktade kundtjänst och löste det, för det är väl bra att sprida sina vinstchanser geografiskt? Efter detta valde jag mina vinster och såg kanske inte så noga vilken adress det stod att de skulle skickas till. Eklanda och Eklidsgatan ser ju ganska lika ut. Vilken tur att vi hade ärende i närheten av utlämningsstället ändå.

Nu står i alla fall båda Pontiac-bilarna i säkert förvar på en och samma plats och det känns skönt. Mannen drog en lättnadens suck när vi var klara för dagen och kunde gå in och avsmaka grytan som puttrat hela dagen.

Allt som behövde tillsättas var lite grädde och redning, den blev riktigt god! Till den drack vi ett gott rött vin som heter Sister's Run. En rejäl skvätt hade jag förstås i grytan från början, däremot inget vatten, det blir så blaskigt och utspätt, vilket är tvärtemot hela idén med slökokning. Jag har gått ur vissa slökokar-grupper på FB för att jag blir så trött på alla dumheter folk ältar där.

Jag påstår inte alls att jag är någon expert, men för mig är det självklart att inte tillaga fläskfilé eller kyckling i en Crock Pot. För att det är snabbmat och redan mört. I mina grytor ska det vara billiga köttbitar som högrev, en seg fransyska eller fläsklägg. Alltså sådant som bör tillagas under lång tid. Det hörs ju på namnet Slow Cooker. Långsamt och vid låg temperatur. 

Apropå billigt kött har jag nästan gjort det till en sport att leta efter 30%-lappar i min affär. Dels för att jag inte gillar matsvinn, dels för att jag inte gillar att betala mer än nödvändigt. Jo, jag betalar faktiskt för all mat jag hämtar hem från butikerna, men det låter inte lika roligt och det är en och annan som har undrat om jag har en specialsydd kappa eller något...

Därmed var den lilla hemligheten avslöjad. Då kan jag lika gärna också berätta att både mannen och jag har sökt jobb på Systembolaget. Fast jag har så många jobb på gång i sommar att jag kunde ha låtit bli för egen del, men det ser bra ut hos arbetsförmedlingen som rapporterar till a-kassan, som jag inte får del av, vilket jag förklarat i tidigare inlägg.

Det vill till att orka med att jobba som timanställd och söka jobb samtidigt. Men tills nästa fasta anställning är det bara att härda ut och göra som de säger. Dock inte utan protester!
Nu kurrar det i min mage, det är dags att laga mat. Två halvt bortglömda chorizokorvar och några champinjoner ska bli stommen i en pastasås, tänkte jag.

Var rädd om dig och din omgivning!

Vilken röra.

Jag har jobbat dagligen sedan i torsdags, därför är jag ganska glad över att vara ledig idag. För även om det inte har varit jättelånga dagar har de varit intensiva med nya omgivningar och rutiner. Varje gång jag tror att jag nog har varit hos varenda vårdtagare i norr, så dyker det upp ett nytt namn på insatsschemat. Dessutom har jag ju jobbat inomhus på hemmet, det är mycket nytt nu.

Vissa vårdtagare har mycket specifika behov/krav och till dem får bara vissa i hemtjänsten åka, vilket är rätt intressant. Jag undrar om de lägger upp sina semestrar utifrån dessa krav? Jag har mycket att lära mig fortfarande, men känner mig ganska varm i kläderna när det handlar om de vanliga rutinerna och människorna.

Visserligen är det fortfarande så att jag inte hittar lika bra bland kökshyllorna hos alla, men det är okej att fråga när man blir alldeles vilsen. De flesta är så tacksamma för hjälpen, fast det i många fall förstås kan kännas jobbigt att behöva ta emot den. Jag skulle inte heller tycka det var så kul att inte klara hygienen, städningen och matlagningen själv.

Fast just städningen hade jag gärna sluppit, i och för sig. Det är alltså därför jag sitter här och skriver nu, för att det behövs dammsugas igen. Mannen städade förra veckan, men det märks inte nu. Det är något speciellt med framför allt köksgolvet, som gör att det verkar magnetiskt på katthår. Jag har aldrig upplevt att C och M hårat ner så mycket förr.

Mannen åkte till det gamla garaget igår och hämtade sommardäck och annat, inför den definitiva och avslutande flytten av egendomar till vårt nya hem. Bengan får återigen hedersuppdraget att flytta en bil och, icke att förglömma, flipperspelet som kommer att gå varmt när det står lite bättre till än det har gjort. Flera vänner och bekanta ser fram emot att hälsa på oss bara av den anledningen...

Nu har dock förutsättningarna för våra planer att renovera källaren ändrats en smula, så vi får väl se när flipperspelet står där det är tänkt och hur vi löser allt annat. Det kommer ta lite längre tid att få det som vi vill, speciellt om mannen också blir tvungen att ta ett deltidsjobb utanför hemmet. Man ska akta sig för samarbetspartners som "kommer överens" om saker i efterhand.

Nåja, vad är väl en bal på slottet? Jag får väl jobba varje helg, kvällar och storhelger så att jag kan lämna ett större bidrag till hushållets kassa. Och så får vi skynda på svärmors flytt, hur nu det ska gå till om vi båda jobbar minst heltid? Hon behöver ju hjälp med packning och rensning, och jag tror det blir väldigt svårt att övertala henne att leja den hjälpen.

Det löser sig på något sätt, det brukar det alltid göra. Så länge vi har varann, sover gott och tänker positivt klarar man mycket mer än man i förstone tror! Mat är något man också behöver, helst god sådan. Som till exempel torskryggen med vitvinssås i fredags.

Strösslet är knaperstekt bacon och svamp, vilket ger en trevlig sälta och textur till anrättningen. Det har gått inflation i det ordet, anser jag. Textur betyder i en vidare mening form eller utseende på en yta. TV-kockarna använder det dock ofta och gärna för att beskriva hur det känns i munnen, medan jag tycker att konsistens egentligen är ett bättre ord för vad de egentligen menar med det.

Jag kan förstås ha fel, men det tror jag inte. Mannen laddade två slökokare i lördags. En med refried beans till framtida pulled pork, kyckling eller något annat gott. Man sparar alltid buljongen från det koket för att använda till just pulled pork, och en gång till för att göra en grönsakssoppa. Om man gör trestegsraketen, som den gode vännen Tommy kallar det.

I den andra slökoktes en chiligryta med högrev och inga bönor alls. Det var så gott och värmande!

En massa brun mat blev det således och konsistensen var mjuk och lättuggad. Det varken ser ut eller låter särskilt trevligt, men du vet att skenet ofta bedrar. Jag ville ha något att skrapa upp det goda med och bidrog med hembakt tortilla, men de ser också rätt platta ut, därför blir det ingen bild på dem.

Eftersom jag kom hem före mannen igår, drog jag igång ugnen för att laga till en karréstek. En klassisk söndagsmiddag alltså. Lite mer färgglad och med flera olika konsistenser i kompositionen.

Jag lade till lite pickles på tallriken också, det bryter av så trevligt mot den gräddiga såsen, men de kom alltså inte med på bild. Det blev lite broccoli över och den åt katterna upp. Att Compiz gillar det visste vi sedan tidigare, men nu har hans syster fått upp ögonen och glufsade glatt i sig. De upphör aldrig att förvåna en, de där katterna...

Idag blir det pasta och något hopkok av rester. Jag har absolut inte någon lust att vare sig gå utanför dörren eller göra något annat än lättare sysslor, nämligen. Därför rensar jag kylen på gammal skåpmat och kanske tar ett glas vin. Jo, jag får det, för jag ska jobba kväll i morgon. Men först var det ju det där med att rasta snabeldraken, suck...

Ha det gott och var rädd om dig!

Torskade toppen.

Jag är lika förvånad igen över hur fort tiden går. Det är måndag och gissa vad jag gör? Tvättar, förstås. Men jag har även varit på årskontroll på VC, för annars skriver inte doktor Safari ut nya recept till mig. Jag har bara skjutit upp detta i närmare tre månader och därför är mina mediciner nästan slut, så det var bara att bita i det sura äpplet...

Efteråt åkte jag ända till Frölunda Torg, ty jag tänkte skaffa mig en ny topp eller två. Jag kom hem med två par byxor. Det går bra nu! Jag funderade under tiden på vad vi ska äta till middag och gick till Lilla Saluhallen och hämtade riktiga fläskkotletter samt lite salami. Därefter hämtade jag falukorv på Willy's så att mannen kan laga Stroganoff i morgon. Han och R2D2.

Vår slökokande vän Tommy har varit lika skeptisk som vi till att använda den till snabbmat såsom korrrv, fläsk- och kycklingfilé, men han påstår att hans Korv Stroganoff blev lite godare än vanligt, trots att korven kanske var lite för sladdrig. Min teori är att själva tomatsåsen såklart vinner på lång tillagningstid, och att korven bör ha så hög kötthalt som möjligt, eller tillsättas senare.

Samme vän lagade mat till oss i fredags och det var himmelskt gott! För honom var det en nostalgitripp att äta Hong Shao Rou, för oss var det en ny och trevlig maträtt som ska göras igen. Himla bra recept att ta till när man står där med en bit sidfläsk och inte är sugen på vare sig ribbestek eller stekt fläsk, om det skulle inträffa någon gång...

Förra torsdagen hittade jag en koketorsk (ja, det heter så), på Kronans Fisk på vägen hem från morgonmötet. Den var lika lång som köksbänken mellan spishällen och vasken är. Det var lite arbetsamt att dela den och få ut gälarna, ity jag ämnade koka hela huvudet också. Man vill ju ha allt ätbart med i koket.

Jag tycker jag lyckades mycket bra, men insåg att vi saknar en tillräckligt stor kastrull, så jag fick dela upp bitarna i två. Alltför sent kom jag på att jag kunde ha använt R2D2 efter som det är en Multi Cooker och kan användas till "traditionell" matlagning också. Mannen och jag åt oss proppmätta, fick varsin lunchlåda och dessutom finns det kvar till att göra en fisksufflé också. Halleluja!

På lördagen jobbade jag och mannen spelade på Oscar & den Lille, varför jag fick laga mat själv när jag kom hem. Jobbigt läge. Det blev spaghetti som jag blandade med färskost med kantarellsmak och en massa ruccola. Funkade utmärkt. Då vi haft en hektisk dag på jobbet kände jag att jag behövde vila mina öron och huvudet, så jag läste ut min bok i lugn och ro innan jag hämtade hem honom.

Det var enligt dem själva bästa giget hittills, så på ett sätt var det ju synd att jag missade det, men man ska göra det som känns bäst. Eftersom No Fear Tattoo Rhythm & Blues Revue's medlemmar är väldigt upptagna i andra band och projekt har de inte många gig, och reptid är inget de sysslar med. De är bara jättebra ändå och har en spelglädje som få kan matcha. Håll utkik efter nästa gig!

För dig som undrar hur det är med svärmor kan jag berätta att hon är glad som en lärka, tar sin medicin klockan åtta varje dag och har beställt larm. Hon är bara lite dålig på att ge livstecken ifrån sig, men hon försöker i alla fall och det är skönt! Hon ser, liksom vi, oerhört mycket fram emot att flytta till Bovall. Det är bara det där med packningen som är en prövning, för oss alla...

Nå, det är dags att ta itu med middagsbestyren, så nu önskar jag dig en god kväll och en fin vecka!

Rosenrasande.

Inget blir någonsin som man trott. Ibland är det bra, understundom inte fullt lika bra. Jag skulle ha varit ledig tre dagar i rad, det blev åtminstone två. Således var jag ledig igår och även idag. Sedan jobbar jag tre dagar, är ledig en och därefter fem dagars jobb. Visserligen är fyra dagar inte mer än 5 timmar långa, men jag lyckas ändå få ett snitt på 40 timmar per vecka...

En annan förtretlig sak dök upp när min ene son hörde av sig om ett brev han fått från ett mobilföretag. I brevet låg nämligen också en följesedel på något som han inte har gått med på att köpa. Jag blir så trött på försäljare som inte respekterar Nix-listade personer. Jag blir vansinnig på försäljare som inte vill fatta att den som ringts upp säger nej och/eller inte har förstått vad somt sagts.

Eftersom min son har autism har han svårt att sortera information i samma takt som försäljaren sprutar ur sig den. (Vem har inte det, förresten?) De ställer alltid ledande frågor som måste besvaras med ett ja och plötsligt har man tackat ja till hela paketet, fast man inte menade det, för man är nöjd med det man har och har sagt att man inte är intresserad.

Sonen är myndig, men har svårt att prata med folk han inte känner väl i telefonen, så sådana ärenden brukar jag få göra för honom. I detta fallet krävs en fullmakt för att jag ska få sköta saken och 3-mannen som tog emot mitt samtal skickade genast en sådan till min mobil. (Har jag blivit deras kund nu?) Jag skrev ut den, skickade idag till sonen för påskrift och hoppas att PostMord sköter sig.

Om så är fallet bör jag kunna ringa till 3 nästa vecka och lösa problemet. Jag hoppas innerligt att det ska gå smidigt, för jag är trött på att behöva skälla på företag som använder sig av oseriösa säljare och som inte uppdaterar sina listor fortlöpande. Ett elbolag lurade på sonen ett byte för några år sedan, och spärrade hans nummer för all framtid.

Vad hände? Jo, två år senare ringer samma företag, eller outsourcad säljare för det, upp honom igen!
Jag blev rosenrasande när sonen ringde mig, och sa "nu trakasserar de mig igen". Jag ringde upp dem och ifrågasatte deras rutiner, och menade att deras löfte att aldrig mer kontakta sonen inte var värt ett vitten, hur förklarar ni det? "Eh, de måste gå efter gamla listor..." Är det inte ert ansvar att uppdatera dem, frågade jag. Det har gått två år! "Eh, jo. Jag ska ta upp det med ansvarig chef, genast." Tack för det, inte en dag för tidigt!

Nu till avdelningen trevlig det blir inte alltid som man tänkt sig. När man inser att man haft lite otur när man tänkte, och när man tänker rätt så blir resultat mycket glädjande. Vi har väl haft lite för mycket om oss på sistone, helt enkelt, så vi räknade fel. Låt oss konstatera att vi kan åka till Rom mer än en gång för pengarna som blir över efter alla transaktioner. Det känns väldigt fint!

Visserligen firade vi med lite bubbel i måndags (också), men i övrigt har vi inte varit extravaganta på något vis. Till middag serverade mannen slökokt fläsklägg med potatismos och surkål. Det är billig och framför allt god mat.

Efterrätten

Och huvudrätten:

 I tisdags åt vi korrrv, med ris och broccoli, det var också gott och billigt. Igår lagade jag till stekt strömming med en fyllning av vitlöksost och koriander, för att prova på något nytt. Det funkade bra!

Pressad potatis och ananas kändes nyttigt att ha till...

Idag ska vi äta korrrv igen, tre olika sorter faktiskt, med pasta och grönsaker i en härlig röra. Det blir vår lunch i morgon också. Mannen får själv välja om han ska laga till rödspätta, torsk eller lax till middagen i morgon kväll, det är ju ändå fredag. Jag jobbar ju som sagt hela helgen, men det är nog inte omöjligt att vi hjälps åt med maten de dagar jag kommer hem halv sju.

För övrigt rensar och packar vi. Vet du hur mycket en katalog med bildelar till Pontiac årsmodell -76- -81 väger? Inte jag heller exakt, men cirka 7-8 kilo, skulle jag tippa på. Olds, Ford, Chrysler och de andra är inte ett gram lättare, det lovar jag. Och det finns ju många årsmodeller. Jag vet inte hur de ska packas, de stackars flyttjobbarna måste ju kunna jordlyfta kartongerna sedan...

Än så länge får de stå kvar på hyllorna, men det finns så mycket mer som är tungt också. Jag tar lite i taget för att kunna arbeta mig fram till alla hörnen i rummet och packa ner alla modellbilar och -tåg som finns. Jag undrar om det inte vore bäst att ställa en container nedanför fönstret, så skulle man slippa åka till tippen så många gånger. Många lyft blir det!

Nu ska jag ta en risplätt (pannkaka) som blev över från vår frunch igår, innan jag gör något som helst krafttag, det duger inte att ramla nerför trappan med en sopsäck motortidningar från 70-talet över mig. I skrivande stund får jag frågan om jag kan börja 10 på söndag, det blir 42 (!) timmar denna vecka alltså, häpp! Mat var det, ja...

Ha en trevlig helg så ses vi kanske på måndag!

Planlös.

Så konstigt det kändes att handla efter jobbet igår. Det är inte ofta jag slutar redan klockan fem, som du kanske vet. Ica har ju öppet till natten i och för sig, men det är sällan jag utnyttjar det. Faktum är att jag ogillar dessa öppettider till 23. Jag tycker synd om personalen. Jag åkte dessutom till Bolaget, eller Gôttebue, som min far säger.

Lite gott i glasen kan vi unna oss, det är ju ändå årsdagen för mitt frieri idag. Dagen till ära hade jag också beställt tid för en klippning och lite annat som får mig att må bra. Tjejerna på Vacker på Frölunda torg gör mig inte besviken. De låter mig bestämma och resultatet blir alltid bra. Det är inte alltid lätt att få en herrklippning när man är tjej, tro mig!

Jag skyndade mig hem för att ladda slökokar'n med högrev, champinjoner, rotselleri, palsternacka, morot, lök, vin, portvin, sherry, vitlök, buljongtärningar och lagerblad. Det var inte den bästa högreven jag sett, men Compiz blev glad för spillet och för 89:-/kg var det inte hela världen. Jag funderar på att göra mos med blomkål, potatis och rotselleri och ha till.

Det finns gott om tid att ändra sig om mannen har ett bättre förslag. Jag ska fortsätta dagen med att klura på bokslutsredovisningen. En mycket snäll och omtänksam vän erbjöd sin hjälp och jag tar tacksamt emot den och då vill man vara lite förberedd så att det går snabbt. Det är så att vi ska träffas IRL för första gången och då är jag övertygad om att vi har roliga saker att prata om också.

Tvätten är något som behöver tas om hand, och jag är tacksam för att det finns en maskin för det ändamålet. Så mycket tid vi sparar tack vare våra maskiner och apparater, men ändå känns det som om tiden aldrig räcker till, är det inte märkligt? Fast det är klart, sätter man sig vid datorn för att "kolla lite", så springer tiden iväg.

Eller så får man för sig att blogga lite. Understundom kommer orden alldeles av sig själva i en strid ström och man har flyt. Ibland blir det totalt ebb och man vadar i bottendyn utan att komma vare sig vidare eller till ett vettigt avslut, vilket gör att ett inlägg kan ta åtskilliga timmar. Det är sällan jag har en plan från början, det får bli som det vill.

Planer är sådant som ofta går i stöpet ändå. Till exempel på jobbet. Jag hade redan räknat ut att jag jobbar den dagen lilla Jonna fyller år och tänkte då att vi får fira henne dagen innan, om jag kan få ledigt från morgonmötet den veckan. En timme som chefen kan lägga en annan dag är ju lätt ordnat. Då¨visar det sig att jag förväntas vara på jobbet 9-12! Attans också...

Nå, det är bara att fråga chefen om det går att ändra på, 3-åringar borde gå före eventuella kvartssamtal, tycker jag. Det borde chefen också tycka, hon har en sådan själv, eller i ungefär samma ålder i alla fall. Det är lustigt egentligen, jag är tredje yngst på jobbet, men den enda med barnbarn mig veterligen.

Vi hinner ju aldrig prata om livet utanför apoteket, så fortfarande efter snart ett år på Kungsmässan är det inte mycket jag vet om mina arbetskamrater. Vi ska iväg på en personaldag nästa vecka förvisso, då kanske det finns tid att prata annat än jobb. Hoppas det är planen, men återigen, planer tenderar att spricka, så vi får väl se hur det blir...

Nu är det dags att göra något åt min kurrande mage, de varma mackorna mättade uppenbarligen inte ända till middagsdags. Se där, ännu en plan som sprack!

Ha en fin tisdag och var rädd om dig!

Dumstrut.

Ännu en ledig dag, halleluja! Jag vaknade av att mannens telefon ringde, annars hade jag nog sovit en stund till. Det blev sent igår efter en dag med veterinärbesök och operation av Lilla Röd. Mannens födelsedag kom lite i skymundan och födelsedagsmiddagen fick intas lika sent som om jag hade jobbat. Fast den som väntar på något gott...

...väntar alltid för länge?

Idag har jag laddat slökokar'n med lammben. Det ska bli gott det med, hoppas och tror jag. Vilka tillbehör det blir ska jag fundera på en stund. Ett tips från en slökokande bekant var rostade rotsaker och det är ju gott. Buljongen som innehåller enbart rött vin och det som lammet och grönsakerna ger ifrån sig får bli en rödvinssky eller sås. 

Pressad potatis är ju väldigt gott också, och suger upp den goda såsen så bra. Broccoli har vi hemma så jag slipper nog ge mig ut idag. Jag väntar hellre med att handla och planera resten av veckans mat tills i morgon då jag ändå måste pallra mig iväg till jobbet och morgonmötet. Då ska jag passa på att lämna in gamla mediciner och få med koksalt att spola Mayzans dränage med. 

Hon är ju inte speciellt glad över sin situation och det är fullt förståeligt. Vem vill gå omkring med en dumstrut, liksom? Hennes bror tycker att hon är skum och går omvägar runt henne. Hon har sovit i min säng inatt och mat har hon också fått i sig. Nu är det bara medicinen som ska ner och det blir vanskligare, ty hon har gömt sig under sängen. Jag tror hon hörde oss prata om det...

Det känns inte rätt att skrämma fram henne ifall hon skulle fastna med tratten och sängen är för låg för att någon av oss ska kunna åla sig in till henne. Hon är förhoppningsvis snart lite hungrig, då får mannen fånga in henne innan hon smiter ner. Jag bestämde att badrummet är lämpligaste platsen för omskötsel och medicinering, nämligen. 

Med detta sagt så förstår du att jag inte tänker göra mycket idag. Slökokar'n gör mesta jobbet och jag ska läsa ännu en Harry Bosch-bok. Jag är väldigt förtjust i just den karaktären som Michael Connelly skapat och jag läser dem i kronologisk ordning förstås. När Harry är slut får jag beta av de andra böckerna han har skrivit. 

Det har tillkommit nya intressanta böcker alldeles nyligen och ombyte förnöjer ju, som bekant. Vad sägs om dessa, till exempel?

Bob Dylan är ingen favorit hos mig, för jag tycker inte om hans röst. Låtarna och texterna är alltid bättre med andra artister. Ja, jag är kategorisk och måhända orättvis, men den mannens gnälliga röst gör mig nästan förbannad. Likväl ska det bli roligt att läsa bakgrunden till hans låtar och få lite större förståelse för, i mitt tycke, ibland lite obegripliga texter. 

Boken om och av Bruce Springsteen sträckläste mannen under två dagar, så den bör ju vara bra. Han har heller aldrig varit en jättefavorit, The Boss alltså, men jag gillar hans röst mycket mer än Dylans, trots att han långt ifrån är någon skönsjungande figur. Vilket han är högst medveten om själv och tydligen påpekar i boken, enligt mannen. 

Det ska bli spännande att läsa hans historia, det lär finnas mycket mörker och depression i hans liv, men också en hel del roliga berättelser och situationer, för mannen fnissade ganska ofta. Jag ska kanske avsluta detta inlägg och Bosch, så jag kan börja med Springsteen redan idag. Dylans bok är en sådan man snarare bläddrar i då och då, tegelstenen är knappast lämplig för sträckläsning. Tror jag. 

Ha en fin onsdag och ta hand om dig och din omgivning på bästa sätt! 

Nattsudd.

Mannen och jag har fått en dålig vana. Vi sitter uppe alldeles för länge om kvällarna. Antingen pratar vi eller så ser vi gamla filmer, vilket är ganska nyttigt, roande och harmlöst. Vi är allt annat än pigga på morgonen, men sover inte överdrivet länge i alla fall. Det lär ha med åldern att göra, att vakna tidigt trots nattsudd.

Bokföring avklarad för denna gång. Nytt räkenskapsår är påbörjat och i det gamla är det bara momsredovisningen kvar. Där körde det ihop sig och jag vet inte varför. Men alla siffror är i ordning i alla fall, så det ska antagligen bara skickas in och granskas, antar jag. Det vore bara lättare att få in alltihop i själva bokföringsprogrammet...

Igår laddade jag slökokar'n med prima högrev och rotsaker, lök, vitlök, champinjoner, vin, glögg och en liten slurk grädde på slutet.

Den grytan blev jättegod och resterna finns till en dag då vi inte orkar eller hinner göra något annat.

Idag blir det helstekt kyckling fylld med baconspill och champinjoner som jag stekt upp med chili, thaibasilika, koriander och rivet limeskal. Till det ska jag göra en bulgurröra med lök, resten av champinjonerna, morot och majs. Det kan hända det blir en kall yoghurtsås med paprika och chili också. Chilin har varit lite klen på sistone, så det blir inte så starkt som det kanske låter.

Kycklingen är proppfull med fyllningen och åker snart in i ugnen. Mannen ska få avsluta sin arbetsdag först bara. Undrar om jag lurar någon alls? Hans kunder ringer inte sällan runt sex om kvällarna. Och mail med förfrågningar kommer ungefär när som helst på dygnet. Det är ju inte kontorstider som gäller för egen företagare. Varken mannen eller kunderna alltså.

Nu börjar han dessutom få europeiska kunder och förväntas bygga upp en kundkrets i Tyskland. Motkravet för det är att MAG bereder vägen genom att annonsera och presentera mannen för potentiella kunder på ett vettigt sätt. Uppsökande verksamhet är vanskligt, framför allt som avstånden är betydande och folk i regel är rätt skeptiska till telefonförsäljare.

Det kan bli hur bra som helst när det blir snurr på alltihop, men som vanligt får man beväpna sig med tålamod, eftersom marknaden är trög och traditionsbunden. Folk är ovilliga att ändra beteende, så är det bara. De gnäller på sina gamla leverantörer, för att de inte har artiklarna på lager och det tar 3-4 veckor eller mer att få hem dem.

Ringer de mannen tar det 1½ vecka som mest och dessutom letar han reda på sådant som andra inte hittar. Det finns inte många som han vare sig i Sverige eller i Europa längre. En gubbe som monterat ner alla möjliga bilar i atomer och satt ihop dem igen. Inte som på Mekonomen och liknande, där det jobbar ungdomar som knappt bryr sig om att ta körkort, än mindre mekat bil.

Jag hoppas och tror att kunderna inser att de har med ett proffs att göra och att hans expertkunskaper får komma till sin rätt. Det är frustrerande, långtråkigt och ensamt att jobba hemifrån när kunderna sviker genom att rådfråga och sedan beställer från annat håll. Vissa har visst ingen skam i kroppen.

På apoteket upplever vi samma sak ibland. Folk kommer och ber om råd, hjälp och gratisprover och sedan går de hem och beställer på nätet. I värsta fall är det inte ens från apoteket.se utan från en konkurrent och har således helt fräckt sugit åt sig vår kompetens, expertis och inte minst tid, utan att vi får något i gengäld. Det känns inte okej.

Jag får ofta frågor privat och jag vill gärna hjälpa mina medmänniskor och vänner. De är noga med att säga att de alltid handlar på det riktiga apoteket och det gläder mig mycket. Såklart hjälper jag den som har oturen att bo för långt ifrån originalet ändå. Man får inte vara knusslig, eller hur?

Nu ska jag duscha och fixa till min frisyr, den är inte som jag vill ha den. Det är den aldrig när jag är nyklippt. Det är inget fel på klippningen, det är stylingen som jag och frisören sällan har samma åsikt om. Men så länge det finns vatten, schampo och mousse hemma, så fixar jag det bättre själv. Man har ju varit i den branschen också...

Ha en fin lille-lördag och var rädd om dig själv och var omtänksam i dina handlingar!

Irritationsmoment.

Det är lördag och det har gått några dagar sen sista inlägget. I torsdags kände jag mig uttömd efter onsdagens känslomässiga utlägg om vissa Hovåsbors invändningar mot ett hospice där. Om någon tror att jag drar alla Hovåsbor över en kam vill jag bestämt dementera detta. Jag blev upprörd över några Hovåsbors argument och vädrade detta.

Igår var jag för trött för att ens tänka och formulera några rediga tankar överhuvudtaget.Vissa dagar på jobbet har den effekten på en. Krävande kunder, många kunder och knappt någon tid för återhämtning. Det är emellertid skönt att ha stabila kollegor, som står pall för att lösa arbetssituationen och problem som alltid uppstår eftersom vi jobbar med och för människor.

Under en längre tid har vi haft en tf chef och det har fungerat utmärkt. Alla vet vad de ska göra, när det ska göras och varför. Alla har känt sig trygga och lugna i sin roll och kunderna uppskattar våra insatser och många är trogna stamkunder, men blir i vissa frågor ledsna och upprörda över förändringar som nu sker. Jag som är nyast i gänget får avvakta och se vad som händer för att bilda mig en egen uppfattning om hur det kommer att bli fortsättningsvis.

Om det är något jag lärt mig under mina 15 år i apoteksbranschen är det att kunderna uppskattar att se välbekanta ansikten och att de gärna överlämnar sin plats i kön för att få "sin" receptarie om de får välja. Det handlar om förtroende från kundens sida, kanske det är någon som har gett lite extra tid någon gång för att förklara hur, var, när och varför en medicin gör bäst nytta...

Det är mycket som förväntas av oss som jobbar på apotek. Vi ska tydligen vara doktorns förlängda arm. Det få inser är att vi inte får ställa diagnos, men däremot är läkemedelsspecialisterna. När det tar "onödigt" lång tid att få fram en medicin till en kund kan det bero på att doktorn inte tagit hänsyn till ålder, vikt, dos eller indikation, utan slentrianmässigt klickar i ett läkemedel.

Då ska farmaceuten ifrågasätta receptet om inte doktorn skrivit "SIC" eller "OBS", vilket betyder att det finns en eftertanke och en mening med just denna förskrivning. Det tar tid att leta rätt på doktorn, vilket inte bör ske framför kunden i många fall. Sedan kanske rätt dos och mängd antibiotika, vilket oftast är orsaken till att mina kollegor får ringa upp läkaren. ska blandas till och det tar också tid.

Det är inte roligt att sitta med ett barn som har ont, är ledsen och vill sova, det förstår ju alla och envar, Ingen vill heller stå i kön på sin lunchrast, eller på väg hem från jobbet när maten ska lagas, barnen badas, luskammas och förhöras på dagen läxa. Där och då uppstår ibland onödiga irritationsmoment, för att läkaren var stressad och skrev fel.

Ska då farmaceuten "få fan" för att hon eller han gör sitt jobb och ifrågasätter ordinationen? Nej, givetvis inte. Men vem får bära hundhuvudet om doseringen blir fel och effekten av medicinen uteblir eller ännu värre, det blir biverkningar och i värsta fall fel medicinering med allvarliga följder? Det är givetvis farmaceuten som får varningar och om det är riktigt illa, blir fråntagen sin legitimation.

Så snälla, tänk på vem som diagnostiserar bäst, vem som kan mediciner bäst och vem som vill ditt bästa nästa gång du står och stånkar i apotekskön! Själv jobbar jag inte med receptbelagda läkemedel, men jag har ganska gedigen utbildning vad gäller dem också. Och att icke receptbelagda mediciner är ofarliga är en myt. Därför frågar egenvårdsspecialisterna "dumma" frågor ibland...

Men det är av omsorg om dig, för att vi ska få en helhetsbild av dig, och eventuella andra mediciner som kan "krocka" med till synes enkla och ofarliga egenvårdspreparat. Jag tror jag talar för alla som jobbar på apotek när jag påstår att känslan då en kund kommer tillbaka bara för att säga att du "hjälpte mig", "räddade mitt sexliv", "brydde dig" eller "tog dig tid att förklara", är helt obetalbar.

Det tog lång tid för mig att komma fram till pudelns kärna med kvällen inlägg, men med detta vill jag ha sagt att vi är underbetalda med tanke på vilket ansvar och betydelse vi har för folkhälsan. Ibland går kunden helt enkelt hem utan att ha spenderat en enda krona, men har fått lätta sitt hjärta och kommit fram till att det finns hjälp hemma, på grund av att någon lyssnat och förstått...
Vem tror du att de kommer tillbaka till i andra frågor nästa gång?

Eftersom Matlust är namnet på min blogg kan jag inte hoppa över det momentet, även om timmen är sen och jag ska gå och lägga mig. Idag lagade mannen en utmärkt risotto, men eftersom sådana ser ganska oaptitliga på bild får du först en bild av gårdagens middag som ser mycket bättre ut.

Rostas med potatisgratäng är inte tokigt alls. Resterna av gratängen åt jag till lunch med resterna av torsdagens grillade kyckling.

Ogrillad kyckling, men den blev grillad och suverän!

Jag älskar rester som blir till lunchlådor! I morgon äter jag risotto till lunch på jobbet och är lovad en slökokt Boeuf Bourguignon när jag kommer hem. Jag har världens bäste man!

På måndag är jag ledig och då lagar antagligen jag maten, så mannen får ladda för tisdag-torsdag-passet. Efter det är jag tydligen ledig en hel vecka. Inte ska jag koka äpplemos som en av mina kollegor gör när hon är ledig, men kanske en chutney. Eventuellt göra  Mormor Ingrids äpplekaka också. Tvätta kläder förstås, blogga och förhoppningsvis hälsa på barnbarn.

Ha en fortsatt god helg och var rädd om dig!

 

Slingrar mig.

Fick kaffe på sängen även idag. Det känns fint att bli ompysslad av mannen på det viset också. Han fixar och trixar med boende och födelsedagsmiddag i samband med spelningen i Stallebrottet senare i sommar. Jag är glad och tacksam över att han tänker på mig, när giget egentligen är det primära. Det är ju en ära att få spela med Magnus Lindberg och självklart vill han att det blir succé.

I morgon är det rep med huvudpersonen och det vet jag bestämt att mannen ser fram emot. Det är ju en sak att repa in låtarna med bandet, en helt annan med artisten och låtskrivaren själv. Jag hoppas och tror att det blir ett bra rep och att alla är nöjda efteråt. Snart är det ju semester för en del och det kanske inte blir så många tillfällen att träffas innan giget på Malmön.

Själv ska jag pyssla med bokföring, tvätt och lite städning i morgon. Låter inte särskilt kul och det är det inte, men det måste göras. Roligare är det att ladda slökokar'n så vi kan avnjuta en Biff Stroganoff när mannen är färdig för dagen. Kanske sätter jag en bröddeg också. Vi får se hur det blir och hur det känns. Det gäller att vila ordentligt innan måndagsjobbet...

Idag har vi varit på Plantagen och hämtat blommor till fönsterlådorna och krukorna på framsidan huset. Det var änna risigt, det som fanns i dem. Mannen tar hand om den detaljen, för han har familjens gröna fingrar. Lite planteringsjord, fröer och andra plantor lade vi också rabarber på. Vi har nämligen en pallkrage som ska invigas också.

När vi är överens om var den ska placeras, alltså. Då ska det ner jordgubbsplantor, sallad, rädisor, purjo och lite annat som vi samlat ihop under veckan. Det ska bli spännande att se huruvida vi får grönkål, broccoli och pak choi att växa till sig. Lugn, det kommer inte bli för trångt, det är bara en av varje, i princip. Myntan ska få en egen kruka för den lär sprida sig ohämmat.

Ormarna är som du ser på plats för att skydda jordgubbarna från skatorna och förhoppningsvis verka avskräckande på rådjuren också.

Inte så att jag missunnar någon levande varelse mat, men efterrätten är min och mannens. Tvåbenta gäster som inte flaxar får lov att smaka förstås, men där går gränsen för min generositet. Det ser faktiskt ut som om ormarna har haft effekt redan. Mindre fågelbajs på altanen och möblerna, så det var nog en bra investering.

Vi åt fisk igår, det var gott! Torskrygg med lite god sås och vit sparris är aldrig fel.

 Idag blir det förkokta tjocka revbensspjäll på grillen, med rutig potatis och förmodligen någon gucka till. Vilket får mig att tänka att det är bra om jag avslutar detta inlägg och går ut i köket och fixar lite jag med. Jag menar att det känns ju lite orättvist att mannen jobbar och jag sitter här och latar mig...

Ha en fin lördag och lev väl!

PS.

Jag vet inte var attack-katten som skylten varnar för håller hus, därför förlitar vi oss på leksaksormar.

Shoppar loss.

God dag på dig! Det är söndag för mig, men måndag för de flesta andra. Jag är ledig med andra ord, men har ändå klarat av flera sysslor redan. Laddat slökokar'n, tvättat arbetskläder och sängkläder, har duschat och fixat håret, rapporterat till a-kassan och bokat tid för klippning på fredag. Släpar med mig mannen till ÅV och affären, sen ska jag vila mig. Hoppas jag!

I morgon är det 10-20 som gäller och mannen får ta hand om maten. På onsdag jobbar jag 8-15, för det är kampanjbyte och på torsdag är det visst helgdag och Kungsmässan stänger klockan 18. Det känns som ett helt okej avslut på mitt skift. Sedan är det långledigt och gode vännen Lasse har bjudit med sin fru och oss till Pustervik för att njuta av ett av hans favoritband "Flamin Groovies".

Det ska bli riktigt roligt att höra om jag känner igen några låtar, för om man läser på bland annat wikipedia om dem hade de aldrig några hits, men var nog så bra och inflytelserika. Ett av albumen tror jag mig känna igen, möjligen ur min fillemorbrors skivsamling. Jag är hopplös på att komma ihåg namn på album och låttitlar, det är mannen mycket bra på, däremot.

Bandet är till och med äldre än jag själv, det är rätt imponerande att de fortfarande håller igång och turnerar. Men kan Rolling Stones, så kan väl fler gamla farbröder, och tanter för den delen, köra så det ryker ännu. Åtminstone två av dem är originalmedlemmar medan andra bytts ut genom åren, vilket inte är ovanligt alls.

På jobbet har jag en bok att avskärma mig med under lunchen. "Jag är Ozzy" heter den och alla vet ju vem han är. Boken är verkligen underhållande på flera sätt och Ozzy har en humor och viss självdistans som jag tilltalas av. Läs den om du vill ha något roligt att koppla av med. Där berättas det också om hur och varför dåtidens band fick sina medlemmar och "the rest is history"...

Jag har inte hunnit så långt, för under 45 min och samtidigt intag av föda avverkar man inte många sidor. Speciellt inte om man behöver shoppa också. Mina räder handlar för det mesta om sånt här:

Jag är ju inte speciellt förtjust i att handla kläder och sånt som du kanske vet vid detta laget. Den mobila laddare som mannen skaffade och jag norpade åt mig drabbades av kabelbrott, så jag har ersatt den, för det är himla bra att kunna ladda mobilen utan att det krävs ett eluttag ibland. Och mellanmål är något jag måste ha när jag jobbar 10 timmar om dagen.

Igår hämtade jag havskatt på rasten, den blev till en god tv-middag:

Mannen skalade räkor och jag det andra till en räkbuljong som blev sås, i vilken fisken fick gå klart i ugnen tillsammans med ramslök från Gotland. Det gäller att ha kontakter och goda vänner överallt!
Pressad potatis serverades till och vi blev mätta och belåtna.

Idag blir det då äntligen lammnacke i glögg, kalvfond, och lite olika krydderier. Funderar på vad som ska serveras till detta. Rostade rotfrukter kanske? Eller hasselbackspotatis? Vi får se...

Ha en fortsatt härlig dag och morgondag!

Lös höna.

Som sagt, det är tur att man har en ledig dag då och då, så man hinner baka och sån't. Märkligt nog är brödet slut i frysen och det är väldigt bra att få sig en frukostmacka ibland. Fördegen gjorde jag igår kväll, det blir enklast så, eftersom jag gärna bakar på skållat mjöl och havre. I allra värsta fall hade man kunnat äta den gröten till frukost...

När jag ändå håller på med det grova artilleriet plockade jag jag fram slökokar'n för att stånka ihop en lunch till mannen och mig:

För en tid sedan började det dyka upp annonser om ekologisk hönsfärs i de stora butikernas reklamblad och här om dagen fick jag med ett paket hem. Funderade ett tag på vad jag skulle göra med färsen och när. Italienska frikadeller i tomatsås och onsdag kändes som en bra idé. Jag utgick från detta recept och det ser lovande ut, tycker jag:

1 burk Mutti-tomater, ingen buljong, riven morot och palsternacka ger god smak och  är nyttigt!

Min vana trogen följer jag inte recept, jag tog en smal chorizo istället för kycklingkorv och uteslöt parmesanen. Jag tyckte färsen var lite för lös, så smältande ost kändes inte helt rätt. Parmesanen får vi ta ovanpå hela anrättningen när det blir dags att äta. Blev förvånad över konsistensen på färsen, eller texturen, som man hör alla prata om nu för tiden.

Höns är ju magra och sega, så jag hade förväntat mig en fastare konsistens. Det ska hur som helst bli spännande att smaka på resultatet. Det lär bli ett par lunchlådor av denna laddningen också, vilket är bra då de har en tendens att försvinna väldigt snabbt. Långa dagar på jobbet, vilket jag föredrar framför korta, kräver en ordentlig lunch. 13 dagar kvar i Lerum/Floda nu. Både korta och långa.

Jag tror att jag börjar min nya anställning 1/4. Vet att jag jobbar 2-3/4 i alla fall. Fast jag kanske får byta bort den 3:e, för att en av mina favoritsystrar ska sjunga med sin kör i Fässbergskyrkan då och det vill vi inte missa! Idag får jag svar på alla frågor hoppas jag, för ska jag träffa alla nya kollegor på Tio Pepe, när en kollega ska avtackas och jag välkomnas i gänget. Det var en fin gest, inte sant?

När jag pratade med min kära Lotta i måndags sa jag att det känns som om 2016 är mitt år, trots att det var en tung dag just då. Fast anställning, 50 år och livet leker. Friskare än de flesta tror jag nog att jag är, det var länge sedan jag var sjuk i alla fall, peppar, peppar. Astman är inget som jag påverkas av i någon större utsträckning, det gäller att medicinera sig klokt och preventivt, samt undvika glass.

Kan jag inte det så åker Bricanylen fram först, den har jag annars bara i nödfall, vilket inte har behövts på flera år. Ganska bra jobbat om jag får säga det själv och det får jag i min blogg.
Nu doftar det nybakt bröd och tomatsås i hela huset och jag erkänner att frukosten glömdes bort, därför kurrar magen högt nu. Mullrar, är närmare sanningen. Mot köket!

Ha en fin dag i solen och var rädd om dig!

En sån soppa!

Jaha, pojkarna har haft fullt upp idag förstår jag, ty köket såg ut som kriget, det vill säga lite värre än jag lämnade det i förmiddags. Lämnade min sköna varma säng för att ladda slökokar'n, sen åt jag frukost och brummade iväg när mannen och David precis avslutat sin frukost. Köttfärssoppan gick tydligen hem, trots alla grönsaker.

Jag tog en skål i ensamhet tillsammans med ett knäckebröd och konstaterar att den var riktigt god. Soppan alltså. Min lunchlåda var av den fullproppade varianten, som du kanske såg i inlägget igår, så jag behövde inte mycket kvällsmat. Tre nya lunchlådor blev det över, sånt gillar vi! Mannen har handlat, precis det jag skrivit på listan, men vad blir det för middag i morgon?

Det får bli korrrv, för det är det enda som finns hemma. De kan ju hämta korvbröd och stoppa i sig innan repet, så kan jag göra något som vi kan äta gemensamt efteråt. Vi får se vad mannen har att säga om saken. Jag vill ha fisk, men Fiskhandlar'n i Floda är inte på plats i morgon, tyvärr. Men på torsdag är han där och jag slutar "tidigt", då ska jag se vad han har för godis.

I bilen finns det fyra nya cd-skivor. En av dem är en artist jag aldrig har hört talas om, inget ovanligt i och för sig, men han är ju jättebra, Colin James. En kanadensare som kanske inte blev uppskattad efter förtjänst i lilla Sverige. Bryan Adams gick det bra för, men jag tycker bättre om Colin. Lyssna på den här låten. Eller varför inte denna, helt i min smak i alla fall"!

För övrigt är det snart bokrea och det kliar i fingrarna. Hur många kokböcker ska jag lägga beslag på i år? Kanske rent av ett par andra vanliga "läseböcker" också. Jag har kommit igång med sånt igen. Inte så jag slukar dem, men nu ligger "Mary" på nattygsbordet och väntar. Det blir nog en tidig läggdags idag, jag ska fortsätta där jag blev avbruten i torsdags, nämligen.

Tror inte någon annan haft tid eller möjlighet att möblera om i hyllorna, så det är vad jag ska göra, Det kräver en utvilad kropp och en hjärna som räknar rätt. Sedan vore det ju trevligt om jag hann med det andra också, men det finns ingen mening med att stressa ihjäl sig, det blir ingen glad av.

God natt och sov så gott när det blir dags för dig!

Schematisk?

Idag fick jag fatt i mitt schema för kommande två månader. Jag tycker om att veta hur jag ska jobba, så jag kan planera in roligheter också. Ett socialt privatliv är inte heller så dumt, nämligen. Jag vill kunna planera in fler luncher med barnbarn, få mer besök av vänner och andra nära och kära. Jag vill också ha tid att mysa med mannen, förstås.

Där vi bor i närheten av den stora staden Göteborg är utbudet av nöjen stort och ibland vill man ju kunna gå ut på lokal, när ekonomin tillåter. Fredagar är inget bra alternativ om man jobbar på lördag och lördag är inte jättelockande när man jobbat samma dag och mer eller mindre hela veckan. Varannan helg är alltså tänkbara för utgång, men hur ska man då hinna med familjen?

I-landsproblem skulle nog en del kalla det, och jag kan i viss mån hålla med. Mitt schema var en aning nedslående med tanke på alla stängningar jag upptäckte. Mannen får laga mycket mat framöver. Därför är det bra med veckomatsedel, för jag vet ju att hans arbetsdagar börjar tidigt och slutar sent. Senare än min egen om man inte räknar resvägen...

Skönt att ha slökokaren då. Det gör liksom inget om maten står på åtta timmar istället för sju. Billig mat blir det också. Tyvärr verkar många ha missuppfattat vitsen med slökokning/långkok. Högrev, bringor, fläskläggar och sådana styckdetaljer är de billigaste och bäst lämpade för lång tillagning. Kyckling, fisk och filéer av annat slag är finkött och snabblagat.

Fulköttet är ekonomiskt och förvandlas av den långsamma tillagningen till finkött. Tänk på din mammas eller farmors kalops. Hur länge stod den och puttrade på spisen? Fläsklägg är inte heller snabbmat, alltså perfekt för pottan! Ärtsoppan blir så god och ogasig i slöisen. Det är inte heller för inte som chiligryta är given favorit bland oss slökokande latmaskar.

Idag bjöd dock mannen på snabbmat i form av en Korrrv Stroganoff. Det är också gott, men ingen av oss skulle komma på tanken att göra det i pottan, på "hög" i två timmar. Inte när man kan göra den på 30 minuter (max) medan riset kokar. Korven blir inte mörare av lång koktid och därför är det helt onödigt. Köttfärssås mår bra av att puttra länge och det ska det däremot snart bli i slökokar'n.

I morgon blir det dock stekt fläsk och blodpudding, men på torsdag blir det rotmos och fläsklägg i à la Potta! Åh, himmel så gott det ska bli. Också. På lördag måste jag få laga mat igen. Jag är inte mig själv annars. Mannen får såklart hjälpa till och hålla mig sällskap. Det är mysigt. Nästa helg kommer bästa vännen på besök, det ska också bli mysigt.

Måste hitta på något spännande/kul/annorlunda tills dess. Eller ska det bli en klassiker?

Nu är det hursomhelst läggdags, så jag får sova på saken. Sov gott och dröm vackra drömmar!

Slö, slapp, men icke likgiltig,

Typisk slappar-dag i det Elissonska hemmet idag. Har bara fyllt slökokar'n med lammnacke och lite annat gott inspirerad av ett recept för marockansk lammgryta. Jag har smakat lite, fast man inte ska lyfta locket, och det bådar gott! Det enda rätta att servera till denna kryddiga skapelse är ris, så hasselbackare blir det inte idag, vilket var ursprungsplanen.

1 lök
2 vitlöksklyftor
1 stor morot i slantar
1 bit hackad ingefära
½ chili i bitar
2 stjärnanisar
Några nejlikor och kardemummakärnor
½ msk krossade korianderfrön
½ msk sechuanpeppar
1 msk gurkmeja
1 tärning grönsaksbuljong
1 dl röda linser

Men det var innan jag hittade nämnda recept. Jag har ju svårt att hålla mig till sådana, därför blir det lite "somhelst" när jag lagar mat. Jag tycker det är roligare på det viset och man är inte bunden till vad någon annans smakpreferenser. Om det saknas ingredienser ska det ändå gå att få till något minst lika bra och gott, utan att åka till affären i "onödan".

Typiskt för en slappardag är ju att passa på att byta lakan och tvätta desamma och lite annat, när man är igång, liksom! Korsord har jag löst på löpande band också, förstås. Nu äter vi ostringar, för mannen hämtade lite verkligt nödvändiga basvaror som kaffebönor och kattmat för en stund sen. Fattar inte var han fick lusten på ostbågar ifrån...

Det blev lite ändringar i schemat för min del i januari. En kollega är inte riktigt redo att gå upp i arbetstid ännu, så jag får lite fler timmar. Det är tråkigt för henne, men förmodligen ett klokt beslut som gör att hon verkligen kommer tillbaka med full kraft i sinom tid. Har man gått in i väggen ska man vara försiktig och ta det väldigt lugnt på vägen tillbaka.

Jag har talat om för min chef att jag gärna jobbar mer än 30 timmar, men kan inte ta ut överskjutande i ledighet. I slutänden innebär det att jag får betala för att jobba. Hur som helst är jag betydligt billigare i drift än min kollega är, så det blir vinst för oss båda två om jag får mertiden i pengar istället för mindre tid på jobbet och jag kommer hinna med alla mina uppgifter på båda apoteken.

Nu är maten, inte uppäten, men vi är mätta båda två och har varsin lunchlåda dessutom. Nästa gång ska jag skippa vattnet och ha mer glögg/vin istället. Kanske en gnutta mer salt, men det kan man ju reglera efter tycke och smak på tallriken. Linserna kan med fördel få gå med efter halva tiden. Man lär så länge man lever och det är gott så!

Jag hade tänkt titta på en film på SVT1 klockan 22, men på grund av det ändrade schemat kanske jag gör bäst i att lägga mig istället. Å andra sidan har jag än så länge sovmorgon på torsdag.
Mannen ska repa imorgon, så det borde jag med göra. Soppa är lätt- och snabblagat, så någon ursäkt att låta bli basen har jag inte.

Ha en god kväll och natt, oavsett om du ska upp till jobbet eller är kvar hemma!

PS. Receptet under första bilden är mitt hopkok idag ifall du undrar och inspirerat av detta:
Marockansk lammgryta. Som du ser är mitt recept mycket simplare, men jag har sparat detta för att göra kryddpastan vid ett annat tillfälle.

Tursamt. #bloggswe

Uppe före tuppen, som så här års har vett på att sova i ottan. Fem över halv sex ringde klockan, men då hade jag redan börjat vakna till. Antar att jag drömde något som jag inte ville veta av och så visste väl kroppen att det började bli dags att vakna. Typiskt. När man inget hellre vill än att sova och slippa gå ut i vädret. Tur jag har bilen väldigt nära dörren...

Vädret är nästan alltid omväxlande på vägen till jobbet, regn och uppehåll, ofta störtregn i backen upp till Jerikotunneln. Spännande nog är det ofta just där temperaturen faller också. Ingen ko på isen, jag är dubbad. Eller bilen då. Jag har endast en gång åkt av vägen på grund av halka och det var även sista gången, det har jag bestämt. Inte en skråma på vare sig fordon eller mig, men lite skraj blev jag.

Jag hade förstås tur som inte mötte någon på vägen och att det fanns rejäla bussfickor på båda sidor. Jag gjorde en piruett och hamnade på fel sida innan jag fick stopp på bilen. La i ettan och körde hemåt, men efter några hundra meter satte chocken in och då kom hjärtklappningen. Det är när man börjar "tänk om", som man inser vilken tur man haft.

Och jösses vad många mil jag kört sen dess i riktiga snöstormar, hagel, blixthalka och dimma, utan en enda incident. Trots att jag ibland kör lite olagligt, är jag inte dum och tar det vackert när underlaget är osäkert. Hellre komma fram sent än inte alls. Önskar att fler tänkte så. Jag vill slippa vansinniga omkörningar för att folk tror att halkvarnaren blinkar innan sladden är ett faktum...

Apropå dimma jobbade slökokaren med ärtsoppan medan jag jobbade och mannen också jobbade, samt städade. Praktiskt att jobba hemifrån... Särskilt när USA stängt ner all verksamhet för att fira Thanksgiving och det inte är någon mening med att lägga ordrar förrän på måndag.
Har jag sagt att jag har tur som har fångat mannen också?

Han får städa färdigt i morgon, för jag orkar inte göra något vettigt i kväll. Lång dag igen och jag är färdig. slut, kaputt. Bara sju timmar i morgon och jag vet att de kommer bli sega och långsamma, för jag vill hem till vår hemliga gäst. Slöisen får sköta middagen i morgon också, det är liksom helt rätt årstid för långkok. Mannen laddar den med allt möjligt gott som blir en köttgryta till slut.

Bloggsemester ett par dagar igen alltså, och minsta möjliga ansträngning för övrigt också..

Ha en fin fredag och en skön 1:a Adventhelg, ta det lugnt i trafiken och ha reflexer så du syns om du går till fots eller cyklar!

Snoka! #bloggswe

Fick kaffe på sängen idag, då jag hade sovmorgon. Efter tidningsläsning ringde jag lilla mamma och gratulerade på födelsedagen. Det är ju uppenbart att jag inte fattat hur gammal jag själv blivit, när jag insåg hur många år jag gratulerade henne till. För det skiljer ju inte så värst många år, egentligen. Jag undrar om min äldste son tänker på samma vis...

I morgon är jag ledig och det på egen begäran. Jag ska följa med en god vän på en provtagning, som moraliskt stöd och peppare. Givetvis ska jag övervaka hela proceduren så att de sköter sig och vännen på bästa sätt. Efteråt tar vi en fika och avhandlar senast nytt. Det finns alltid saker att dryfta, både stora och små, oavsett hur kort eller lång tid det går mellan varven.

Sedan ska jag ringa en annan god vän, vad som än händer. Det är problematiskt att ha så olika tider på dygnet, när man är tillgänglig. Framåt kvällningen kommer en annan vän på middag. Det ska verkligen bli roligt, för det var länge sen vi sågs. Vi tänker bjuda på slökokt lamm med orientaliskt tema och sköljer ner det med lämplig dryck, fast det är mitt i veckan.

Jag själv ska visst vara på jobbet klockan sju på torsdag efter flera schemaändringar och vår nattgäst tar hojen till jobbet, tvärs över "gatan", när han finner det lämpligt. Mannen jobbar på som vanligt hemifrån, så det är ju inga problem, men några större utsvävningar blir det ju inte. Trevligt blir det nog ändå och i vår ålder vet man när det är dags att sova. Eller?

Idag blev det både lunch och middag ur frysen. Kåljox till lunch och middagen blev en efterlängtad pasta med skaldjurssås. I alla fall jag var våldsamt sugen på pasta. Och skaldjur funkar vilken dag i veckan som helst.

Det är verkligen en ynnest att ha en frys. Så skönt att ha något på lut när tiden är knapp. Dessutom är det ekonomiskt att laga mycket på en gång och många rätter vinner definitivt på det. Stor- och slökok är det billigaste man kan göra, eftersom man kan använda billigare köttbitar och resultatet "smakar" lyx. Kalops kan man inte göra en eller två portioner av, till exempel.

Och när kokade du en portion ärtsoppa sist? Nä, då är det stora grytan som gäller och den ska koka länge och väl, eller hur? En stek på ett halvkilo är inte en stek när den är klar, den är torr, trist och genererar inte heller någon sky som det blir god sås av. Så enkelt är det. Alla har inte stor familj, men med en skaplig frys kan man spara mycket pengar på att laga "stort" ändå.

Det finns de som drar sig för att ta hem mat ur det jag kallar "fyndlådan" i affären. Vissa kallar den för "skämslådan". Kort datum betyder inte att det inte är ätbart. Det är trots allt ett bäst före ett visst datum, som stämplas på alla livsmedel. Inget ruttnar från ena dagen till den andra om livsmedlet förvarats rätt. Vår mjölk, i de fall vi ens har någon hemma, är användbar två veckor efter "bäst före".

Den står aldrig framme på bordet, möjligen fem minuter på köksbänken när potatismoset ska göras. Hur ofta gör man potatismos? En skvätt i såsen ibland, eller i en soppa. I kåljox använder jag mjölk, men eftersom den rätten är bäst att göra som ett storkok, så... Ja, du förstår vad jag vill säga. Fynda i kort datum-lådan. Lukta och smaka på dina livsmedel innan du slänger dem.

Dumpstring är något som många nu lever av. De fiskar upp fullt användbara varor ur affärernas sopcontainrar och betalar mycket sällan för sin middagsmat. Inte blir de sjuka heller, så varför kasta bort helt okej livsmedel? Egentligen är det stor synd och skam att det slängs så mycket redan i affären, när det finns soppkök som kunde få ta emot det och låta det komma till nytta.

Färska kryddor som börjar torka eller vissna går utmärkt att använda i en gryta eller soppa. Allvarligt talat. Hur ser de ut efter en stund i het vätska, hur spänstiga de än var innan? Smaken skiljer inte nämnvärt, om än alls. Har du något som det växer ludd på, luktar surt eller äckligt, eller är kladdigt när det inte borde vara det har det gått för långt och bör kastas. Jätteenkelt, eller hur?

Du kommer att kunna spara många sköna kronor till en hummer eller någon annan lyxmat, som du kanske inte anser dig kunna unna dig. Prova och se! Och för allt i världen, om du mot förmodan får med dig något som är dåligt innan bäst före-datumet på förpackningen, gå tillbaka till affären och klaga. Hos de flesta seriösa handlare får du pengar tillbaka och plåster på såren.

Ha en fin kväll och ta hand om dig, snoken och maten!