Baskunskaper.

Jag har fastnat i vinkelvolten och skyller allt på mannen. Kamelklubben är för bra för att lägga ifrån sig, så är det bara. Eller så har jag den som ursäkt för att inte göra något annat. Fast det är nog en kombination av båda. Luften har varit tung och jag är tacksam för de regnskurar som har rensat upp idag. Både ur värme- och pollenperspektiv.

Så snabeldraken har fått vila, katterna har sovit på sina respektive favoritställen, jag har suttit med näsan i boken hela dagen, förutom när jag lagade middag. Såhär sista dagen före löning tar man gärna det som finns hemma och det gjorde jag också.

400 g blandfärs
1 bit rotselleri
1 palsternacka
1 morot
1 lök
1 stjälk selleri
½ röd chili
1 liten bit habanero
1 frp cannellinibönor
(några bitar god korv och broccoli)
Spiskummin, gurkmeja, svartpeppar, lagerblad, köttbuljong och sesamolja.
Hacka rotfrukter. lök och chlili och fräs i olja i stekpanna, häll över till en kastrull och stek upp köttfärsen. Krydda så att smakerna förstärks. häll över i kastrullen och tillsätt 1- 1½ liter kokande vatten. Puttra till önskad konsistens på grönsakerna och tillsätt ev mer kryddor.

Kanske inte det bästa valet att äta soppa när det är varmt, men rensa näsan är det ju bra att göra då och då. Eller är det bara jag och mannen som blir "snuvig" av soppa? I och för sig var den lite chilihet också, men inte alls överdrivet. Och som sagt, bassortimentet av rot- och grönsaker finns alltid hemma, annars klarar man sig inte. Jo, kanske, men jag chansar inte...

Mannen är iväg och repar inför ett gig med No Fear Tattoo Rhythm & Blues Revue på lördag. Jag har minsann också repat, det vill säga, jag försöker komma ihåg vad strängarna heter (igen) och att inte spänna mig, eller trycka för hårt, samt att reglera axelremmen. Alltså, det är tre gånger lättare för en man att spela bas! Jag ska förklara varför.

För det första; en bas har väldigt lång hals, vilket kräver långa armar och jag är kortväxt.
För det andra; män har generellt sett större händer och längre fingrar. Det är ruskigt svårt att sätta pekfingern på band tre och låta ringfingern "sväva" över band fem. Även om jag anklagats för att ha långa "häxfingar", så räcker de inte till.

För det tredje; män har generellt inga bröst, eller relativt små i de flesta fall. Jag vill kunna se vad min högerhand håller på med, åtminstone till en början. Fast jag kanske tänker fel? Det gäller kanske att låta högerhanden finnas i skymundan, det är trots allt bara två fingrar som behövs för att pilla på fyra rätt grova strängar. Om man inte vill vara som Magnus Rosén, och det vill man inte!

Jag ska lära mig att stämma basen också, säger boken. Jo, det låter väl bra tänker jag, om man inte har en man som kan sånt på sina fem fingrar redan. Skulle jag vara lat? Kan jag väl aldrig tro! Nej då, jag ska allt lära mig det med, jag skojar bara. Det är ju en fördel att kunna, det är svårt nog att lära sig noterna ändå, ännu värre när de inte låter rätt.

Nästa steg är att plugga in mig eller snarare basen då, i förstärkaren, säger både boken och mannen. Men jag tvivlar på det, då låter det ju! Och jag vill öva i smyg, så ingen hör och störs. Jag vet, alla är barn i början, men jag tycker ju själv att det är pinsamt att höra folk spela eller sjunga falskt, framför allt om de är "proffs" redan. Jag bör inte utsätta mannen/grannarna för mina taffliga försök då väl?

Nu ska jag försvinna in i en annan värld och vila mitt stackars huvud, därför säger jag god natt och sov gott när det blir dags för dig. Glöm inte att vara rädd om dig och din omgivning!

En sån soppa!

Jaha, pojkarna har haft fullt upp idag förstår jag, ty köket såg ut som kriget, det vill säga lite värre än jag lämnade det i förmiddags. Lämnade min sköna varma säng för att ladda slökokar'n, sen åt jag frukost och brummade iväg när mannen och David precis avslutat sin frukost. Köttfärssoppan gick tydligen hem, trots alla grönsaker.

Jag tog en skål i ensamhet tillsammans med ett knäckebröd och konstaterar att den var riktigt god. Soppan alltså. Min lunchlåda var av den fullproppade varianten, som du kanske såg i inlägget igår, så jag behövde inte mycket kvällsmat. Tre nya lunchlådor blev det över, sånt gillar vi! Mannen har handlat, precis det jag skrivit på listan, men vad blir det för middag i morgon?

Det får bli korrrv, för det är det enda som finns hemma. De kan ju hämta korvbröd och stoppa i sig innan repet, så kan jag göra något som vi kan äta gemensamt efteråt. Vi får se vad mannen har att säga om saken. Jag vill ha fisk, men Fiskhandlar'n i Floda är inte på plats i morgon, tyvärr. Men på torsdag är han där och jag slutar "tidigt", då ska jag se vad han har för godis.

I bilen finns det fyra nya cd-skivor. En av dem är en artist jag aldrig har hört talas om, inget ovanligt i och för sig, men han är ju jättebra, Colin James. En kanadensare som kanske inte blev uppskattad efter förtjänst i lilla Sverige. Bryan Adams gick det bra för, men jag tycker bättre om Colin. Lyssna på den här låten. Eller varför inte denna, helt i min smak i alla fall"!

För övrigt är det snart bokrea och det kliar i fingrarna. Hur många kokböcker ska jag lägga beslag på i år? Kanske rent av ett par andra vanliga "läseböcker" också. Jag har kommit igång med sånt igen. Inte så jag slukar dem, men nu ligger "Mary" på nattygsbordet och väntar. Det blir nog en tidig läggdags idag, jag ska fortsätta där jag blev avbruten i torsdags, nämligen.

Tror inte någon annan haft tid eller möjlighet att möblera om i hyllorna, så det är vad jag ska göra, Det kräver en utvilad kropp och en hjärna som räknar rätt. Sedan vore det ju trevligt om jag hann med det andra också, men det finns ingen mening med att stressa ihjäl sig, det blir ingen glad av.

God natt och sov så gott när det blir dags för dig!