Powered By Blogger

onsdag 27 september 2017

Omstart!

En ledig onsdag kan man tillbringa i garderoben och komma ut därifrån helt genomsvettig, hostig, med väsande andning och heshet. Fyra flyttlådor har jag fyllt med täcken, kuddar, lakan, gardiner och kläder. Tre stora säckar fyllde jag med alla kläder som sett sitt bäst-före-datum, krympt eller helt enkelt bara är fula, antika och oanvändbara.

Mannen har inte skrikigt högt (än) och har fått använda sin vetorätt i några fall. Jag är ganska nöjd, men det är mycket kvar att packa. Dock har jag givit mig själv rätt att vila resten av dagen, för resten av veckan blir nog så arbetssam och jag behöver lite rekreation för att orka upp i morgon för att inventera klockan sju.

Vi har morgonmöte klockan nio, sedan åker jag hem och fortsätter packa. Inte för mycket, förstås. Jag tänker att jag ska fylla pansarkryssar'n med allsköns bråte som ska slängas på tippen för att få plats att packa fler flyttlådor. Vi måste också röja på vinden så besiktningsmänniskorna kan komma åt takluckan och annat.

Nästa onsdag är det nämligen husbesiktning, med köparna på plats! Det gick nämligen rätt snabbt det här med husförsäljningen. Det ska bli roligt att träffa dem, hoppas bebisen får följa med...

Mannen skyndade till Bolaget och skaffade bubbel :)

Det är en oerhörd lättnad att vi slipper visningar och till och med flyttstädningen! De ska renovera badrummen direkt, så det är ogjort arbete att städa överhuvudtaget. De köper huset precis som det är och såvitt vi vet är alla inblandade mer än glada över att vi kom överens i måndags. Mannen har skrivit på kontraktet som är skickat till Norrköping för påskrift där.

Därför är de på plats för besiktningen och för att vi ska få möjlighet att diskutera smådetaljer. Jag känner mig lugn, det blir inga obehagliga överraskningar, men mannen kan inte riktigt slappna av förrän allt är helt klart. Ibland är det tur att vi inte är helt lika, det hade blivit påfrestande om båda oroade sig lika mycket...

Jag lagar ingen mat idag, det blir rester. Det känns som om vi får lägga band på oss när vi planerar maten de närmaste månaderna. Kyl- och frystömning på allvar liksom, för det är tungt och knöligt att frakta fryst mat. Jag vet, jag har gjort det förr. Åh, det ska bli så roligt att packa upp i vårt nya hem. Vårt första, på riktigt allvar, gemensamma hem.

Jag har förvisso skaffat nya gardiner, filtar, kuddar och annat småplock under tiden här i Eklanda, men ingen kan förneka att det är mannens hus. Det har varken funnits plats eller resurser att byta ut eller tillföra möbler och större saker, vilket inte har stört mig speciellt mycket, eller alls. Men icke desto mindre roligt att välja nytt till vårt 50-åriga nya och gemensamma hus.

Omstart de luxe, kan vi väl kalla det utan att överdriva. Jag tror att vår redan stabila och kärleksfulla relation kommer att bli ännu bättre när vi får en klar och ostörd stjärnhimmel att förundras av, nya projekt att gemensamt planera och jobba med, samt har (nästan) alla nära och kära på nära håll. Vi känner oss lyckliga och tursamma över att vi fått och tagit denna möjlighet.

Jag sticker inte under stol med att jag tyckte mannen var helt knäpp som började prata om att flytta till Bovall redan för två år sedan. Mina skäl till det ska jag inte gå in på, det fanns bara inte på kartan. Men när det blir alltför sällan vi lyckas träffa våra barnbarn till exempel och det faktiskt inte är så himla ofta vi utnyttjar närheten till storstadens nöjes- och kulturutbud, då mjuknar även jag...

Jag litar på att våra vänner kan tänka sig att härbärgera oss en natt eller två, då vi verkligen känner att vi vill gå på teater, lyssna på musik, eller bara umgås. Precis lika väl som att de alltid har varit och fortfarande kommer att vara välkomna till oss. Vi ska ha ett gästrum klart från början, sedan kommer gillestugan att ha övernattningsfunktion också.

Det kommer att bli en fantastisk resa, känner jag. Gillestugan blir också fantastisk, med flipperspel och allt möjligt och i vissa fall "omöjligt". Men om detta kommer jag med all säkerhet att berätta om i en blogg nära dig, vad det lider. Nu ska jag koka ris, skära till lite grönsaker och värma upp mannens goda levergryta från förra veckan, sedan ta en välbehövlig dusch...

Mums!

Ha en fin onsdag och var rädd om dig!


















lördag 23 september 2017

Förnuft och känsla.

Lördag igen och jag är ledig. Det är skönt, för mannen och jag har mycket att diskutera och ventilera. Efter 10-12 timmar på jobbet är inte min hjärna speciellt bra på att tänka, planera eller bolla idéer, då vill den vila och gå in i stand by-läge. Jag smet hem en halvtimme tidigare igår, bemanningen var hög och kunderna få, så jag tog det beslutet.

Fiskade kolja på Kronans innan jag åkte hem och förmodligen slapp jag värsta rusningen i trafiken på det viset. Att sluta halv fem eller fem innebär att man hamnar i kö med alla andra som ska mot Mölndal och Göteborg, vilket är enda nackdelen med att få en "kort" fredag. Mannen hade tagit upp räkor ur frysen, så jag kunde sätta igång med såsen till fisken med en gång.

Hade jag suttit för länge hade jag förmodligen somnat, ty det har varit en intensiv vecka och sömnen har inte varit optimal. Det är mycket som snurrar i huvudet på oss båda, så det kändes ganska skönt att hälla upp ett glas vin, skala räkor och göra fond medan mannen vek tvätt och duschade. Såsen fick stå och puttra medan jag duschade och bäddade rent i sängarna, det gäller att vara effektiv!



Efter maten tittade vi på en film och blev ännu tröttare. Tanken var att lägga sig tidigt och vi lyckades ganska bra, det var i alla fall före midnatt. Mannen hade somnat redan när jag kröp ner, han tänker ännu mer än jag och det tar ut sin rätt. Idag hade vi tänkt att göra lite nytta, men vi har funderat, vridit och vänt på för- och nackdelar med att acceptera ett bud på huset.

Ja, vi har alltså ett bud, trots att huset inte kommit ut på öppna marknaden än. Frågan eller frågorna snarare, är huruvida andra budare kan höja slutpriset ännu mer, utan att vi behöver anstränga oss med ommålning och annat piff. Är det värt en hundring mindre för att slippa det? Är vi gnidna och näriga, eller är vi realistiska och förnuftiga, eller kanske rentav lata och bekväma, innerst inne?

Vi ska fundera på dessa spörsmål om våra karaktärer tills på måndag, då ska vi nämligen lämna besked till Beata. Inga lätta frågor minsann, därför är risken stor att vi blir jättetrötta och somnar efter att vi sölat i oss krabborna vi bärgade idag. I morgon får vi börja rensa ur förrådet under trappan, så att man hittar luckan till krypgrunden inför besiktningen av huset.

Det är också en sak som orsakar en viss oro, för tänk om besiktningsmänniskorna hittar allvarliga fel och brister som vi varit lyckligt ovetande om hittills? Hur ska vi ta ställning till eventuella fuktskador och vad innebär det för potentiella köpare och slutpriset? Du förstår ju själv hur mycket det är att tänka på och som gnager i bakhuvudet hela tiden.

Jag tror i och för sig att det inte är några problem, jag tror att allt kommer gå fint, men mannen är lite svår att övertyga. Han är något mer benägen att se "katastrofer" än jag är och även om jag är rätt krass och pragmatisk av mig, så tycker jag att det är lite onödigt att alltid förvänta sig elände. Visst, det är bra att vara förberedd på det värsta, men ta inte ut något i förskott. Varken bra eller dåligt...



Det har blivit mycket skaldjur denna vecka, i måndags skrev jag ju att jag skulle göra skaldjurspasta och jag ljuger aldrig, här är beviset. Musslor och räkor är gott, nyttigt och relativt billigt. Vi brukar alltid ha en påse räkor i frysen så man inte står där med lång näsa när lusten faller på. Ve den som inte hämtar nya räkor när de gamla tagit slut!

I matlagning duger det alldeles utmärkt med frysta räkor, de färska är alldeles för dyra för att röras ner i en varm sås med mycket smak. Och för den som inte redan vet det, koka aldrig redan kokta räkor, de blir så sega och trista då. I med dem när kastrullen tagits av spisplattan, rör om och servera genast.



Mannen har stått för all annan matlagning och det har varit lika gott varje dag. Leverstuvning, ärtsoppa och tjocka revben har jag fått serverat. Utom ärtsoppan, den fick jag sleva upp själv eftersom mannen repade i onsdags. Jag lever ett hårt liv...

Nu har mannen serverat ett glas vitt vin till mig, nu känns det sådär fint och ohårt igen! Vi ska nog snart ta fram krabborna ur kylen och mumsa på dem tillsammans med gott bröd, Hellman's majonnäs och lite citron. Sedan blir det ost och kex, troligen i soffan med en film som förströelse. Man behöver koppla av och ladda om för att orka ta tag i vardagens alla små och stora uppgifter.

Ha därför en riktigt god och skön lördag och ta hand om dig!






måndag 18 september 2017

Tufft jobb.

Jaha, då var det visst måndag igen och jag är ledig. Tar itu med tvätten, vilket jag uppenbarligen alltid gör varannan vecka. Vi gör ju inte av med så himla mycket kläder och jag gillar inte att tvätta halvfulla maskiner, oavsett hur vattensnåla och miljövänliga moderna tvättmaskiner är. Jag ska åka till affären och handla lite, annars ska jag bara vila och ladda upp för en tuff vecka.

Nästan 37 timmar på fyra dagar. Därefter är jag ledig två dagar innan slutklämmen på denna schemaperiod och en vecka med 42 timmar. Och då visste inte chefen ens om mina planer på att säga upp mig. Det är inte utan att jag bävar för mitt nya schema, som borde ha varit klart i söndags, men troligen ligger på plats när jag kommer till jobbet i morgon.

Nu vet hon om det och blev inte särdeles glad, men lovade göra sitt bästa för att rätt personer får vetskap om min situation och förhoppningsvis hittar en plats för mig någonstans i organisationen. Jag är i alla fall ute i god tid, eftersom jag inte vill ställa till det i onödan och för att jag inte vet om jag en, två eller tre månaders uppsägningstid.

Jag har ju inte varit fast anställd så länge och det är oklart om mitt årsvikariat räknas, men det visar sig nog snart. Min chef brukar vara väldig effektiv med att få fram relevant information och verkar synnerligen angelägen om att behålla mig inom bolaget och det känns fint, givetvis. Sannolikt gjorde jag ett gott intryck på vår nya RC när jag för cirka tre år sedan sökte en tjänst på hennes Apotek.

När jag kontaktade henne förra veckan kom hon ihåg mig och jag minns att vi hade ett bra samtal då, men tjänsten gick ändå till en annan sökande, vilket hon noga påpekade inte berodde på några brister eller fel på mig. Det handlade nog mer om att jag hade lång pendlingsväg då och det blir mycket svårare att kalla in med kort varsel. Nu blir situationen en annan.

Som min kollega H påpekade lär det inte vara några problem att få jobb till sommaren, men jag vill förstås ha det snabbare än så och helst en fast tjänst. Initialt kan jag vara personal-pool, men det tar mycket på krafterna att ha olika arbetsplatser varenda dag. Been there, done that!

Mannen har jobbat hårt i helgen med att städa och röja inför en inofficiell visning av vårt hus för en spekulant som har mycket bråttom med att hitta ett bra boende till sin lilla familj. Det ska också bli spännande att se hur det går när annonsen för "kommande objekt" läggs ut på Mäklarhusets hemsida. Vi väntar oss en viss ökning av trafiken på vår gata, men det är omöjligt att veta hur mycket.

Förutom att städa och härja runt i största allmänhet har mannen lagat mat, vilket han alltid gör när jag jobbar.


I fredags blev det stekt lax med citronsås. Lika gott varje gång och såsen är mycket enkel att göra.
1½ dl vispgrädde, 2 dl cf, 1 fiskbuljongtärning, 1-2 tsk citronsaft och rivet citronskal. Et voilà!

I lördags fick vi ugnsstekt kyckling med ris, gucka, broccoli och inlagda tomater. Guckan och tomaterna stod faktiskt jag för, då mannen blev uppringd av en vän och jag vet att det drar ut på tiden. Så jag gjorde lite nytta medan jag väntade på att vår gode vän Tommy skulle komma och äta med oss och stanna över natten. Lika trevligt varje gång!

Igår var det som sagt visning och mannen fick fly fältet ett tag, men laddade R2D2 och serverade mig en god köttgryta när jag kom hem på kvällen. Jag var totalt utsvulten, för jag hade ingen riktig mat med mig till jobbet, utan hällde i mig en ganska vidrig blandning av något bantningspulver och tuggade i mig ett päron på min rast. Borde ha tagit ett knäckebröd också, men...



Riktig mat är mycket godare och håller en mätt mycket längre, men finns det inget lämpligt att ta med hemifrån så är det okej med en sådan påse. På helgerna har vi bara en halvtimmes rast och den är så dyrbar att i alla fall inte jag vill riskera att hamna i en långsam kö på Ica för att sedan inte hinna äta upp maten innan rasten är slut. Ett sudoku vill jag helst hinna med också, för att rensa hjärnan.

Idag blir det skaldjurspasta. Först en vända till affären bara och sedan ska jag fortsätta läsa min bok...

Ha en fin dag och var rädd om dig och andra!





torsdag 14 september 2017

Nissar och troll.

Mannen och jag är trötta bortom förklarande ord. Det är en nervpress utan dess like att inte få tag på sin bankkontakt för att säkert kunna skriva på ett kontrakt. Det handlar om ett mindre och kortfristigt lån till handpenningen, men icke desto mindre viktigt. När man väl fått lönelöftet vill man ju veta att pengarna finns till hands för att överföras till mäklaren inom en viss tid också.

Vad gör de på Handelsbanken efter tre? Eller före, för den delen! Min bloggarkollega Ia skrev ett väldigt intressant inlägg igår angående inställningen i vissa företag och bland olika människor. Klicka på denna länk, så får du själv läsa. Goddag yxskaft, det är vad man tyvärr får höra från "serviceföretagens" personal nu för tiden, för alla är så självupptagna och/eller curlade numera...

Eller vad beror det på? I samma takt som det nias alltmer i butikerna, allt sämre blir den faktiska servicen. Niar de för att vi ska tro att vi behandlas med respekt och luras att tro att det är service? Jag begriper faktiskt ingenting. Respektera att du-reformen kom för att stanna och att titlarna är bortlagda för länge sedan.

Säger bank-nissen att han ska återkomma efter vissa kontroller redan samma eftermiddag (måndag) så förväntar man sig att han gör det. Eller åtminstone tidigt morgonen efter, med en ursäkt. Men det var mannen som fick ringa upp och skynda på nissen. Det plingade till i våra mobiler med besked från UC att vi blev granskade på eftermiddagen. Sedan tog det åtta minuter tills han ringde tillbaka.

Mannen har förmodligen begynnande magsår vid detta laget och har knappt sovit de sista nätterna av oro. Därför har inte jag heller sovit så bra. Fast inatt sov jag, men inte så länge. Jag skulle vara på jobbet klockan sju och inventera och dessutom informera eller förvarna chefen om min förestående uppsägning. Hon blev inte jätteglad, men ska hjälpa mig få kontakt med "rätt" folk i bolaget.

Det känns ju fint att vara så uppskattad och som hon uttryckte det, "svårersatt". Tänk om fler arbetsgivare kunde förstå nyttan av lojala, serviceinriktade, mogna människor i personalen, istället för de curlade, barnalstrande brats som de envisas med att anställa för att framstå som en ung, attraktiv arbetsplats med framtid...

Som om vi något äldre inte har en framtid, är oattraktiva och har stagnerat i utvecklingen. Unga är vi förvisso inte, men löjligt (nästan dödligt) lojala, vi har rynkor ja, men vi vet banne mig hur man beter sig respektfullt, hövligt och artigt utan att lisma. Vi har en massa livserfarenhet och immunförsvaret är välutvecklat. Kort sagt, vi är bäst!

Men tillbaka till nissen, banken och allt som stört nattsömnen. Igår skrev vi på kontraktet för vårt nya hus i Bovallstrand och det firades med pyttipanna på Torps Coop-restaurang på hemvägen. Flådigt värre! I bilen pratade vi inte så mycket, vi satt i egna tankar och tittade bara på varann då och då, med ett ganska fånigt leende på läpparna, misstänker jag.



Champagnen var torr, kall och gratis, vilket smakar allra bäst. Mannen fick jobba lite för att kompensera utflykten, medan jag tittade på soffgrupper. Vi tittade tillsammans på nya husets planlösning igen, diskuterade möblemang och framtidens renoveringar, förbättringar och drömmar. Sedan var det läggdags för mig och ställde klockan på 05.50. Hujedamej!

Efter inventering och morgonmötet åkte jag hem för att styla trädgården. Mannen hjälpte till så gott han kunde, men hade ovanligt mycket samtal, mail och annat arbetsrelaterat arbete, så jag sprang som ett skållat troll med filtar, böcker, sopar, räfsor, glas, tallrikar och brickor. Jag var genomsvettig när mäklaren kom med fotografen, för vi hade verkligen tur med vädret.

Solen sken över trädgård, altan och hela huset på allra bästa sätt och precis när fotografen Malin önskade lycka till med försäljningen mulnade det på igen. Jag trollade in all rekvisita och sjönk ner vid köksbordet och tidningen jag inte hann eller orkade läsa i morse. Löste två sudoku och tog itu med middagen.

Jag vet inte när vi åt så tidig middag sist, men mannen hade inte ätit alls och det var länge sedan jag åt frukostmackan på jobbet. Det blev ett hopkok på det som fanns i kylen och trädgården.



Köttfärssoppan innehöll rotselleri, palsternacka, morot, selleri, tomater, lök, vitlök, blomkål, rödbeta och chili. Glömde dock koriandern som sjunger på sista versen och sesamoljan stod orörd. Det smakade alldeles utmärkt ändå. Efter denna sista kraftansträngning var jag i stort behov av en dusch och min mysklänning och att skriva av mig.

Slut i rutan!  

PS. Bank-nissen har fortfarande inte hört av sig...

   






tisdag 12 september 2017

Ohållbar.

Jag vet inte var jag ska börja, eller om jag ens borde skriva något alls idag, men i morgon kommer jag inte hinna. Vaknade högst motvilligt idag, eftersom jag hade en viss sömnskuld att ta igen, men eftersom mannen var uppe redan, så kunde ju inte jag vara sämre. Dessutom lockade han med kaffe och tidning och det är svårt att somna om då.

Fick äntligen ringt Tele2 och sagt upp två abonnemang jag inte längre har någon nytta av, det kändes bra. Sedan vet jag inte vad jag gjorde. Mer än att jag kokade ägg och bredde mackor till mannen och mig själv, samt läste bok och studerade slutpriser på diverse hus både här och där. Åkte till svärmor för att träffa vår gemensamma mäklare för en första värdering av hennes hus.

Det känns fint att svärmor också gillar Beata. Papper är påskrivna och tid finns för att rensa och röja. Själva har vi efter en del mankemang med bortkommen låneansökan via bankens mail (!) äntligen fått lånelöfte och ska skriva kontrakt i morgon eftermiddag. Det blir förvisso ingen jul hos oss i Bovall i år, men nästa år då ska hela tjocka släkten samlas hos oss, banne mig!

Innan vi åker till Kungshamn ska jag lägga in den flaska champagne jag fick av goda vänner, med anledning av min 50-årsdag förra året ,och sparat för ett "speciellt tillfälle". Att mannen blir Buvallit och jag återvänder till "brottsplatsen" måste ju klassas som ett sådant. Inte sjutton trodde jag det, när jag flyttade in i Hagen för fem år sedan. Det gjorde inte mannen heller...

Men nu kommer han att få njuta av en riktig stjärnhimmel oftare, vi kommer ha mycket korta avstånd till (nästan) alla våra nära och kära, och vi kommer med största sannolikhet få lite mer ro i själen och förhoppningsvis en bättre ekonomi. Uterummet passar utmärkt för kräftskivor också. Visserligen kommer mannen att få uppleva riktiga stormar också, men då tänder vi brasor och myser.

Förutsatt att jag hittar ett jobb relativt snart. Jag sökte ett på ett Apotek i Trollhättan idag och jag har pratat med RC i regionen. Jag ska ta kontakt med ansvariga för Hemtjänst och äldrevård i kommunen och det kanske finns någon som har tips om påhugg, vad och var det än vara månde inom en radie av sju mil. Jag kan tänka mig flera olika sysselsättningar, ombyte förnöjer!

Jag blev förstås sittande kvar hos svärmor efter att mäklaren gått och vi pratade om än det ena, än det andra, varför jag fick fundera ut en riktigt snabblagad middag när jag handlade efteråt. Pasta är gott, ost är gott, bacon likaså...



Ha en fin kväll och god natt!

PS. Ett förtydligande av rubriken. Jag syftar såklart på truten...




söndag 10 september 2017

Oliver och kryp.

Det är visst redan en vecka sedan jag konstaterade att tiden går snabbt! Hur gick det till? Jag har jobbat förstås och då rinner dagarna iväg med blixtens hastighet. Mannen har tagit hand om all matlagning eftersom jag slutar så sent och är hungrig som en varg när jag kommer hem halv nio. I fredags var jag dock hemma klockan sex och hade hunnit handla dessutom.

Mannen hade förberett lax enligt snabbgravningsmetoden, vilken jag varmt rekommenderar alla att prova. Här har du länken till recepten. Vi valde ingefärsvarianten igen, för vi hade både ginger beer och ingefära hemma. Resultatet är inte alls som den klassiskt gravade laxen, utan mycket mjällare och saftigare. Till denna anrättning fungerar Hubert Becks Pinot Gris bra.



Igår var vi på 10-årskalas och fick korv med bröd och två goda tårtor. Jag som vanligtvis inte äter tårta var tvungen att överbevisa tårtmontören att den hemgjorda borde vara ätbar. Goda vännen Elinor brukar nämligen ha väldigt mycket otur när hon bakar, men denna gången lyckades hon i alla fall, till hennes och alla andras stora förvåning. Det ju tur att man kan köpa tårtbottnar...

Bob fick så många fina presenter och av oss fick han Jamie Olivers "Middag på 30 minuter" eftersom han är road av att laga mat och M. G. Leonards "Kryp", som jag tyckte verkade lagom spännande och läskig. Modern började med högläsning och sedan fortsatte han själv, vilket känns som ett bra betyg. Det finns en fortsättning på den, så det kan ju bli en bra julklapp till vårt extrabarn och ringbärare.

Hans och föräldrarnas flytt till Helsingborg kändes i hjärtat, och nu ställer vi till det med att flytta härifrån när de är på väg tillbaka. Men nu är det som det är och fördelarna är fler än nackdelarna. Visserligen kommer jag förmodligen att stå utan jobb ett tag, men vi har en hel källare att göra i ordning, så sysslolös kommer jag inte vara.

Jag har fått kontakt med regionchefen för Bohuslän och har förklarat min situation. Hon kom ihåg mig från en tidigare arbetsintervju när hon var AC i Trollhättan, det var ju positivt! Jag ska maila alla AC jag kan spåra upp och berätta att jag finns och kan hugga i och rycka in när som helst. Det tristaste är att jag får återuppta kontakten med a-kassan och AF igen...

Nu har vi ju inte skrivit på något kontrakt än, men det ska förhoppningsvis göras i veckan som kommer. Då ska vi också komma överens om när övertagandet ska ske. Det verkar som om vi kan få fira jul med hela familjen i Bovall i år, men man ska förstås inte ropa hej förrän man är över bäckenet. Förlåt, bäcken ska det visst vara.

Svärmor flyttar lite senare, när hon fått tid på sig att rensa och packa ihop sina saker. Hon ska träffa mäklaren på tisdag för en första värdering. Det blir bra det här! Mannen har pratat med en vän som är i flyttbranschen och det finns bra lösningar som vi ska diskutera vidare när vi vet lite mer om när visning och flytt sker för oss alla.

Jag har rensat i bokhyllorna och fyllt två stora flyttkartonger och ändå är det ingen luft alls, tvärtemot stylistens råd alltså. Inte ska vi ha någon vit matta på golvet heller. Däremot spanar jag efter ett överkast, för det kan nog vara bra att ha i fortsättningen också. Det ska inte heller vara vitt. För vår del hoppar vi gärna över allt vad visning heter, men vi bör nog inte räkna med att slippa det...

Vi ska ha karré till middag idag, det bestämde vi igår efter maten som då bestod av en helstekt rostas, kantarellsås och potatisgratäng.



Lite ville vi ju fira att vi vann budgivningen med oss själva som enda deltagare! Så kan det gå...

Ha en fin söndag och ta väl hand om dig!










måndag 4 september 2017

Andas in, andas ut.

En vecka går så fort, så fort. Idag är jag ledig efter en jobbhelg och jag försöker göra både nytta och nöje, för sedan är det jobb tisdag-fredag. Nöjet består i att läsa boken jag påbörjat och nyttan är väl att jag har hämtat mat för nästan hela veckan och varit hos Syster Åke på Jungfruplatsens VC. Jag ska förstås laga mat också, men det blir lite senare.

Syster Åke och jag kom överens om att utföra ett litet experiment, vilket innebär att jag slutar med min astmamedicin och ser vad som händer, eller inte händer. Spirometri-mätningen var utmärkt väl utförd och resultatet alldeles lysande, både före och efter luftrörsvidgande buventol. Det var med andra ord ingen signifikant förbättring efter den inhalationen.

Det ska bli spännande att se om jag "bara" är överkänslig mot vissa dofter, kemiska substanser och kyla (SHR) samt allergisk i största allmänhet, eller om om jag har "riktig" astma. Gionan åkte ner i necessären tills vidare och jag behåller akutmedicinen i handväskan, samt blir återkallad till VC om några månader för utvärdering. Om allt går bra, vill säga...

Mannen har sågat ner en stor buske utanför vardagsrumsfönstret och målat fönstren medan jag har jobbat i helgen. Lite mer pyssel har han lagt ner på uteplatsen på framsidan av huset också. Så det går lite framåt med i arbetet med stylingen både inne och ute. Jag tänkte försöka hitta ett överkast i lämplig färg och prisklass och inte åtta vita gardinlängder, men kanske två eller fyra.

Vit matta kommer aldrig in i vårt hus, så om stylist-människan, mäklaren eller fotografen propsar på det, får de skaka fram en sådan inför eventuella visningar. Väggarna i sovrummet ska icke målas i Eklkanda-vitt, sade stylisten, då blir plastmattan för gul, nämligen. Vilket hon har helt rätt i och därför ska de bli målade i en ljus varmgrå färg.

Jag tänker att väggen i hallen också kan få samma nyans, för den finns i golvet och tapeten och på det viset slipper vi skaffa flera färgburkar. Hoppas att mannen tycker som jag, fast det brukar han ju göra, tack och lov. Vi måste skaffa nya blommor, för de gamla har tagit slut. I alla fall de på utsidan, på insidan är det ganska många kvar, men av "fel" sort...

Det kommer bli så bra och fint, om än inte så minimalistiskt, när det är klart. Minimalism är inte kompatibelt med våra överbelamrade bokhyllor och både böcker och saker måste ju förvaras någonstans. Mitt förslag är att "måste-böckerna" packas ner och forslas iväg tillsammans med en hel del kläder till sommarstugan, snarast.

Vi ska bara hinna med den lilla detaljen också. Om jag skulle ta ut lite semester igen? Jag har ganska många dagar kvar, men det kanske är bättre att ta ut dem senare, trots allt. Kommande veckor jobbar jag dock mer, eller till och med mycket mer än mina 30 timmar i veckan jag är anställd för. Förvisso för att jag sagt att jag gärna jobbar mer och jag har inte berättat om dessa planer för chefen ännu...

Jo, en sak i taget. Just nu ska jag ta hand om vårt dagliga bröd, eller det gamla som torkat i kanterna. Det ska bestrykas med vitlökssmör och grillas när revbenen är klara. Några majskolvar som riskerar att bli gamla annars ska vi koka och ha till. Och lite sallad, tomater och så, förstås. När det känns så kallt och höstlikt som idag får man plocka fram sommarmaten och stänga altandörren.

Mannen har verkligen gjort sitt bästa för att behålla sommarkänslan när han serverat mat under helgen, eller vad sägs?

Fredagsmaten var stark och god!

Räkorna hade egen kuppe. 

Spaghetti och köttfärssås blev det igår kväll, det är väl inte det somrigaste man kan tänka sig, men det var gott och välbehövligt, för jag klunkade bara i mig en påse Allévo på lunchen. Den mättnaden varar inte så länge som man skulle vilja och behöva. Sanningen att säga fanns det ingen bra lunchlåda i frysen, och på en halvtimme hinner jag inte både hämta mat på Ica och äta den.

Ha det så gott i livet, på tallriken och i glaset, tills nästa gång!