Avslut.

Nu är det snart slut på 2017, vilket har varit ett bra år i stort sett. Mannen slutade plötsligt att röka och fick så småningom en snarkmaskin, vilket har förbättrat hälsan för oss båda två. Sömnhygienen är ett viktigt inslag för det allmänna välbefinnandet. Jag vet egentligen inte helt säkert huruvida beslutet om att sluta röka och att bli lite sundare fick honom att på allvar vilja flytta och börja om på ny ort.

Tanken är inte särskilt långsökt, eller hur? Redan första gången han hälsade på mig i Bovallstrand kunde jag se hur lugn och rofylld han blev. Jag svär att rynkorna slätades ut avsevärt och han såg närmare tio år yngre ut än när jag träffade honom första gången. Nåja, han har fantiserat om att flytta dit i ett par år, men jag har spjärnat emot och framhållit fördelarna med stan.

Men alltefter tiden gick har jag insett att vi inte nyttjar närheten till kulturen, evenemangen och restaurangerna, så varför stanna kvar? Om eller när vi verkligen vill ut och roa oss, bli underhållna och/eller träffa vännerna vet jag att vi är varmt välkomna att övernatta hos ett antal av dem. Därför började vi se oss om efter lämpliga objekt i mina hemtrakter i början av året.

Det tog fart på allvar när vi under en utflykt hittade ett reklamblad med annonser på hus till salu. I Hunnebostrand fanns det ett till synes intressant hus. Alldeles för stort för oss två, men med en lägenhet som gjorde det möjligt att ta med svärmor. Henne kan vi inte flytta ifrån helt utan vidare, det blev vi varse om när hon drabbades av salmonella i somras och inte kunde larma någon.

Huset var inte vad vi hade hoppats på, även om både läget och köket imponerade stort på oss båda två. Sedan berättade en bekant att hans grannar skulle sälja sitt hus i Bovall och nu blev det riktigt intressant. Vi var på en visning och även om det finns 7 dörrar i hallen i källaren så finns det, som man brukar säga, "potential". Övervåningen är helt okej, det är bara att flytta in.

Så, vi vann till slut och köpte fastigheten som även har ett fristående dubbelgarage på tomten, det är inte oviktigt i sammanhanget. Nu återstod då den lilla detaljen att sälja mannens hus. Det gick med andra ord så fort att vi inte ens hade hunnit bestämma vilken mäklare vi skulle anlita i Hagen och till svärmors hus. För hon är ju med på galoppen och är färdig med Mölndal, som hon säger.

När det blev dags för utvändig fotografering för att locka hugade köpare av Hagen hade mäklaren redan ett par som var mycket intresserade. Sålunda skickade hon några egna bilder till dem. Två-tre dagar senare ville paret komma och titta, "ostylat" och som det såg ut. Inte oss emot, att ha en massa visningar är påfrestande på många sätt och vis.

Sedan var det igång. De ville väldigt gärna ha huset och läget. Vi ville bli av med det utan alltför mycket besvär och fix. Vi kom överens ganska snabbt den här gången också och alla inblandade är nöjda och glada. Nu står det flyttkartonger högt och lågt i flera rum och det känns inte lika festligt, speciellt inte en dag som nyårsafton, men det är som det är med den saken.

Om en månad kan vi flytta in i vårt nya hus och veckan efter tar ungdomarna över Eklanda Hage. Vi har fortfarande mycket jobb framför oss, därför är det tur att jag är mellan två jobb från och med i morgon. Inte för att jag tror att det kommer gå någon nöd på oss för den sakens skull, jag får ut mina semesterdagar i pengar och så har jag redan jobb på lut...

Jag tror att 2018 kommer att bli ett makalöst roligt år. Mannen och jag har våra projekt, reseplaner och annat att glädjas åt. Första delen av året kommer nog bli väl så arbetsamt, för vi får ju givetvis hjälpa svärmor med hennes flyttbestyr också. Min förhoppning är att det är klart senast maj-juni, för i sommar kan jag nog få jobba mer än heltid om jag vill.

Jag önskar alla ett fint slut på det gamla året och ett riktigt gott nytt år, ro i själen och mycket glädje!

PS. Ja, vi har ätit mat. Till exempel frikadeller i tomatsås:

PPS. Idag blir det hummer, oxfile och pannacotta. Bilder kommer kanske i morgon.

Omstart!

En ledig onsdag kan man tillbringa i garderoben och komma ut därifrån helt genomsvettig, hostig, med väsande andning och heshet. Fyra flyttlådor har jag fyllt med täcken, kuddar, lakan, gardiner och kläder. Tre stora säckar fyllde jag med alla kläder som sett sitt bäst-före-datum, krympt eller helt enkelt bara är fula, antika och oanvändbara.

Mannen har inte skrikigt högt (än) och har fått använda sin vetorätt i några fall. Jag är ganska nöjd, men det är mycket kvar att packa. Dock har jag givit mig själv rätt att vila resten av dagen, för resten av veckan blir nog så arbetssam och jag behöver lite rekreation för att orka upp i morgon för att inventera klockan sju.

Vi har morgonmöte klockan nio, sedan åker jag hem och fortsätter packa. Inte för mycket, förstås. Jag tänker att jag ska fylla pansarkryssar'n med allsköns bråte som ska slängas på tippen för att få plats att packa fler flyttlådor. Vi måste också röja på vinden så besiktningsmänniskorna kan komma åt takluckan och annat.

Nästa onsdag är det nämligen husbesiktning, med köparna på plats! Det gick nämligen rätt snabbt det här med husförsäljningen. Det ska bli roligt att träffa dem, hoppas bebisen får följa med...

Mannen skyndade till Bolaget och skaffade bubbel :)

Det är en oerhörd lättnad att vi slipper visningar och till och med flyttstädningen! De ska renovera badrummen direkt, så det är ogjort arbete att städa överhuvudtaget. De köper huset precis som det är och såvitt vi vet är alla inblandade mer än glada över att vi kom överens i måndags. Mannen har skrivit på kontraktet som är skickat till Norrköping för påskrift där.

Därför är de på plats för besiktningen och för att vi ska få möjlighet att diskutera smådetaljer. Jag känner mig lugn, det blir inga obehagliga överraskningar, men mannen kan inte riktigt slappna av förrän allt är helt klart. Ibland är det tur att vi inte är helt lika, det hade blivit påfrestande om båda oroade sig lika mycket...

Jag lagar ingen mat idag, det blir rester. Det känns som om vi får lägga band på oss när vi planerar maten de närmaste månaderna. Kyl- och frystömning på allvar liksom, för det är tungt och knöligt att frakta fryst mat. Jag vet, jag har gjort det förr. Åh, det ska bli så roligt att packa upp i vårt nya hem. Vårt första, på riktigt allvar, gemensamma hem.

Jag har förvisso skaffat nya gardiner, filtar, kuddar och annat småplock under tiden här i Eklanda, men ingen kan förneka att det är mannens hus. Det har varken funnits plats eller resurser att byta ut eller tillföra möbler och större saker, vilket inte har stört mig speciellt mycket, eller alls. Men icke desto mindre roligt att välja nytt till vårt 50-åriga nya och gemensamma hus.

Omstart de luxe, kan vi väl kalla det utan att överdriva. Jag tror att vår redan stabila och kärleksfulla relation kommer att bli ännu bättre när vi får en klar och ostörd stjärnhimmel att förundras av, nya projekt att gemensamt planera och jobba med, samt har (nästan) alla nära och kära på nära håll. Vi känner oss lyckliga och tursamma över att vi fått och tagit denna möjlighet.

Jag sticker inte under stol med att jag tyckte mannen var helt knäpp som började prata om att flytta till Bovall redan för två år sedan. Mina skäl till det ska jag inte gå in på, det fanns bara inte på kartan. Men när det blir alltför sällan vi lyckas träffa våra barnbarn till exempel och det faktiskt inte är så himla ofta vi utnyttjar närheten till storstadens nöjes- och kulturutbud, då mjuknar även jag...

Jag litar på att våra vänner kan tänka sig att härbärgera oss en natt eller två, då vi verkligen känner att vi vill gå på teater, lyssna på musik, eller bara umgås. Precis lika väl som att de alltid har varit och fortfarande kommer att vara välkomna till oss. Vi ska ha ett gästrum klart från början, sedan kommer gillestugan att ha övernattningsfunktion också.

Det kommer att bli en fantastisk resa, känner jag. Gillestugan blir också fantastisk, med flipperspel och allt möjligt och i vissa fall "omöjligt". Men om detta kommer jag med all säkerhet att berätta om i en blogg nära dig, vad det lider. Nu ska jag koka ris, skära till lite grönsaker och värma upp mannens goda levergryta från förra veckan, sedan ta en välbehövlig dusch...

Mums!

Ha en fin onsdag och var rädd om dig!

Ohållbar.

Jag vet inte var jag ska börja, eller om jag ens borde skriva något alls idag, men i morgon kommer jag inte hinna. Vaknade högst motvilligt idag, eftersom jag hade en viss sömnskuld att ta igen, men eftersom mannen var uppe redan, så kunde ju inte jag vara sämre. Dessutom lockade han med kaffe och tidning och det är svårt att somna om då.

Fick äntligen ringt Tele2 och sagt upp två abonnemang jag inte längre har någon nytta av, det kändes bra. Sedan vet jag inte vad jag gjorde. Mer än att jag kokade ägg och bredde mackor till mannen och mig själv, samt läste bok och studerade slutpriser på diverse hus både här och där. Åkte till svärmor för att träffa vår gemensamma mäklare för en första värdering av hennes hus.

Det känns fint att svärmor också gillar Beata. Papper är påskrivna och tid finns för att rensa och röja. Själva har vi efter en del mankemang med bortkommen låneansökan via bankens mail (!) äntligen fått lånelöfte och ska skriva kontrakt i morgon eftermiddag. Det blir förvisso ingen jul hos oss i Bovall i år, men nästa år då ska hela tjocka släkten samlas hos oss, banne mig!

Innan vi åker till Kungshamn ska jag lägga in den flaska champagne jag fick av goda vänner, med anledning av min 50-årsdag förra året ,och sparat för ett "speciellt tillfälle". Att mannen blir Buvallit och jag återvänder till "brottsplatsen" måste ju klassas som ett sådant. Inte sjutton trodde jag det, när jag flyttade in i Hagen för fem år sedan. Det gjorde inte mannen heller...

Men nu kommer han att få njuta av en riktig stjärnhimmel oftare, vi kommer ha mycket korta avstånd till (nästan) alla våra nära och kära, och vi kommer med största sannolikhet få lite mer ro i själen och förhoppningsvis en bättre ekonomi. Uterummet passar utmärkt för kräftskivor också. Visserligen kommer mannen att få uppleva riktiga stormar också, men då tänder vi brasor och myser.

Förutsatt att jag hittar ett jobb relativt snart. Jag sökte ett på ett Apotek i Trollhättan idag och jag har pratat med RC i regionen. Jag ska ta kontakt med ansvariga för Hemtjänst och äldrevård i kommunen och det kanske finns någon som har tips om påhugg, vad och var det än vara månde inom en radie av sju mil. Jag kan tänka mig flera olika sysselsättningar, ombyte förnöjer!

Jag blev förstås sittande kvar hos svärmor efter att mäklaren gått och vi pratade om än det ena, än det andra, varför jag fick fundera ut en riktigt snabblagad middag när jag handlade efteråt. Pasta är gott, ost är gott, bacon likaså...

Ha en fin kväll och god natt!

PS. Ett förtydligande av rubriken. Jag syftar såklart på truten...

Nu är det kokta fläsket stekt!

"Du söde gröd", som farmor brukade säga. Det är mycket nu, trots att det är semester. Visserligen har vi latat oss ganska bra några dagar, men också skaffat oss en massa huvudbry, så att vi knappt sover om nätterna. Jag märker att det tar lite längre tid för mannen att somna, därför tar det ännu längre tid för mig.

Hur ska det gå när han får sin snarkmaskin om jag inte kan somna förrän han börjar dra sina timmerstockar, vars ljud jag dämpar medelst öronproppar och ommöblering av hans kropp och kuddar. Jag får nog se till att ha semester när han blir knäpptyst, så jag kan sova på dagtid. Fast man vänjer sig snabbt, vid både det ena och det andra...

Nu har vi tittat på ytterligare ett hus och är ganska (mycket) intresserade. Det finns en del att göra runt huset, men det känns inte lika betungande som att lägga om ett tak som i det första fallet. För övrigt är det lite småpyssel, men inget som måste åtgärdas i brådrasket. Frågan är hur mycket vi ens orkar, när vi tömt två hela hus och en lägenhet.

Svärmor är het på gröten och i morgon åker vi allihop och visar upp Sotenäs i all sin prakt för henne. Vi har träffat tre mäklare och funderar på vilken som är bäst för oss. Vi tog hjälp av hittamaklare.se
för att få det bästa urvalet av mäklare i området och slippa åtminstone det besväret. Det är nog så svårt att räkna ut vilken av dem som är mest fördelaktig.

Alla låter "bäst" när de sitter vid ens köksbord, men hur var det nu med dolda fel-försäkringen? Ingår den eller ska man ta en separat? Ska man "styla" eller inte? Förhandsvisning, VIP-visning, två mäklare eller räcker det med en assistent? Ska man pruta på arvodet om det får två fastigheter i ett och samma andetag?

En sak är säker att det som ska målas, det ska målas i "Eklanda-vitt", däremot lägger vi inte ek-tarkett. Även om vi inte kan begripa hur alla i hela Eklanda vill ha det så opersonligt och så likt alla andras hem invändigt, så är det alla mäklares råd. Nog för att det är originaltapet överallt här utom i köket, men en liten fondvägg hade väl inte varit fel i sovrummet?

Det är inte vårt problem när huset väl är sålt, vad eller hur andra gör med det, men det verkade som om alla behåller det vita, så slipper de göra om inför en försäljning. Jag blir helt stum, flyttar de verkligen hit för så kort tid? Mäklarna säger enhälligt att det är väldigt få hus som säljs i vår del, det vill säga den äldsta delen, för här trivs man och vill stanna, uppenbarligen.

Det är bara vi gamla stollar, i det andra huset på tre år som varit/blir till försäljning, som flyttar från området. Å andra sidan har mannen bott här i 24 år, så det känns nästan som att det är dags. Själv har jag flyttat många gånger, som du kanske vet, men jag flyttar hem denna gång och i så fall för gott. Fast osvuret är bäst, vi kanske flyttar till Kroatien eller något annat trevligt land innan vi är klara...

Idag blev det sen middag, för vi åkte till mamma Siv för att visa bilder och diskutera alltihop som händer och det tog ju sin lilla tid. Stekt fläsk med löksås, det är gott det!

Vi har ätit gott hela helgen, utom i söndags, då åt jag knäckebröd framåt kvällen. Vet inte vad som flög i mig, men frukosten flög ur mig och jag mådde tjyvtjockt hela dagen. Mannen stekte korrrv till sig själv när vi kom hem från Bovall. Det luktade jättegott, men jag kunde inte tänka mig att äta den. Det var ju tur att jag snabbt blev av med den bakterien eller vad det var.

Att både vara sömnlös och utan mat är ingen bra kombination när det är så mycket att göra och tänka på. Jag var helt slut innan första mäklaren kom igår. Okej, att det inte var en visning, men vi städade inte innan vi åkte hemifrån i torsdags. Vi åkte så snabbt vi kunde efter att mannens deadline passerades, vilket bara tog en och en halv timme denna gången...

Vi fick ge oss av direkt för det fanns ingen kattmat och givetvis inget till oss själva heller.

Det blev karré och en färdig potatisgratäng, vi var för hungriga för att laga mat i mer än 20 minuter. Dagen efter åt vi kokt torsk med äggsås, så gott och alldeles för länge sedan!

Lördagen bjöd på entrecôte vilken vi sparat i frysen sedan tidigare.

Så den där fastedagen kunde jag ju klara av, om man säger så...

Fortsättning följer i en blogg nära dig, ha det gott och ta hand om dig så länge!

Synvillan.

Jag hinner numera inte alls att skriva någorlunda regelbundet. Vi har alldeles för mycket att prata om på kvällarna efter jobbet. Vi har varit på husvisning och det var något av ett antiklimax att se villan i verkligheten. Det är en synvilla kan man faktiskt säga, ty sovrummen, som är relativt normalstora, känns pyttesmå och trånga. Som att befinna sig i en lekstuga...

I alla sovrum är det ett snedtak och övre delen av fönstren är i ögonhöjd. Jag vet inte om jag kan förmedla hur det ser ut på ett vettigt sätt, men jag som inte har en tillstymmelse av klaustrofobi i vanliga fall kände mig instängd. Mannen håller med mig. Om man slog ut väggen till den stora klädkammaren finge vi ett sovrum som känns rymligt, men ändå ombonat.

Nu låter det som om vi ska köpa huset, men det finns några fler och allvarligare minus med det. En fuktskada i taket, som var känd redan för fyra år sedan, har inte åtgärdats och försämrats. Givetvis.
Inte kunde vi i vår vildaste fantasi tro att en så självklar detalj som tjärpapp eller åtminstone behandlad spånskiva under teglet inte längre är legio...

Speciellt inte när man bygger ett hus i sjumiljonersklassen och på västkusten, där det är ovanligt med nederbörd från ovan, den kommer snarare horisontellt. Dessutom finner vi det synnerligen märkligt att det inte isolerades bättre mellan lägenheten och övriga huset, då allt redan från början byggdes som ett generationsboende eller med syfte att hyra ut den delen, vilket vi inte fattade alls.

Vi har satt bollen i rullning och kontaktat mäklare för försäljning av vårt och svärmors hus i alla fall, hur det än blir med "synvillan" eller det andra som också är av intresse i nuläget. Jag har påbörjat min andra semesterperiod och hoppas såklart på en visning av det under dessa två veckor. Vi har saker att åtgärda här hemma också, innan det blir tal om visningar, så det blir måhända inte så mycket vila.

Om köksrenoveringen var vårt första elddop, så blir flytten det andra och förmodligen ett ännu större prov på kommunikationsförmåga, samarbete och förmåga att kompromissa. Jag funderar på hur stora containrar man kan hyra för privat bruk? Eller ska vi ha två? Och så är det ju lilla mammas hus också. Definitivt två dit med!

Hon har redan klart och tydligt sagt att hon bara ska ha med det hon behöver och inte en sak till. Med andra ord kommer vi att "dödsstäda" två hus fulla med bra-att-ha-saker, grejer som kanske hade kunnat komma till användning, prylar som haft och kanske fortfarande har visst känslomässigt värde, samt helt obegripliga saker...

Det har sina fördelar med att flytta då och då, även om det är urjobbigt både fysiskt och psykiskt. Man får omvärdera varför man egentligen har behållit saker som ändå inte används, det är svårt. Jag har få ägodelar idag, men mina snälla föräldrar och systrar som hjälpt mig flytta ett par gånger vet vilken liten hamster jag varit.

Nå, nog om detta! Jag ska berätta vad som hände på vår bröllopsdag alldeles nyligen, istället. Jag funderade på hemvägen om jag kunde hitta på en liten present till mannen på vägen hem. Han hade fångat fisk och skrev ett i meddelande att "det stänker och småregnar, men grillar ute ändå", vilket fick mig att tänka på hans trasiga tofflor. Alltså köpte jag ett par nya till honom.

När jag kommer hem ser jag att han lagt ut en bild på FB, på sin fot i toffeln, vilken helt tappat hela sulan. Sällan har väl ett par tofflor gjort så stor succé som då! Själv fick jag en ypperlig middag och det räcker så bra så. Vem blir inte glad av denna förrätt?

Sedan fick jag grillad havskatt och mannen serverade den helt torrskodd. Jag glömde visst ta en bild på fisken, men här ser du hur den gamla toffeln såg ut...

Jag borde såklart ha skaffat nya tidigare, men du vet hur det är, man glömmer bort förtreten ganska fort, när man väl bytt sockar efter att ha lånat mannens tofflor för att hämta tidningen i regn, snö och slask. Han är inte gnällig av sig heller, så...

Idag blir det kycklingklubbor med möglig ost, två sorters melon och vad jag eventuellt mer hittar på, imorgon ska vi ut och leta bänkskiva till badrummet igen och förhoppningsvis även hitta något gott att äta. Frysens innehåll är under all kritik nu, men med tanka på att vi kanske snart flyttar så känns det onödigt att fylla upp den, så som vi brukar.

Ha en skön lördag och en härlig söndag!