Snart i mål.

Long time, no see. Tiden går fort när man har roligt. Ja, annars också! Jag vet knappt var jag ska börja i allt som hänt under dessa tre veckor. Bäst att jag hämtar almanackan, för att friska upp minnet. Jaha, det har varit midsommar! Jo, det minns jag allt. En son kom till oss, liksom modern och fadern och bästa Lotta dessutom. Lillasyster M tittade in efter sitt kvällspass på hemmet.

Modern hade med sig potatissallad och nybakt bröd, vi hade skaffat goda korvar på Kustcharken och de grillade vi och åt med sallad till. Trevligt hade vi och kvällen slutade med att sonen fick skjuts hem av den genomsnälla Lotta. Vi gick och la oss relativt tidigt och vaknade utan några kopparslagare eller annat obehag.

Jag hade lovat att jobba på hemmet på midsommardagens kväll, så jag var på plats i god tid för att få min systers rapport av dagens händelser och problem. En tant var lite deppig, så jag tillbringade ganska mycket tid med henne, men det var en väldigt lugn kväll för övrigt och inte så många vårdtagare, så jag tror att det var helt okej. Kollegan klagade inte i alla fall.

På Apoteket har jag jobbat också förstås. Första veckan var ganska lugn, tills torsdagen, då kom bad...gästerna! I (nästan) hela mitt liv har jag bott i de mest uppenbara invasionsorterna som finns på västkusten. Jag har varit garanterad jobb i diverse serviceområden sedan jag var 13 år, på apoteken under mina studieår och därefter praktiskt taget var som helst.

Nu har jag flyttat tillbaka till min födelseort och konstaterar igen, lite till min sorg, att inget har förändrats. Hänsynslösheten är stor, armbågarna är vassa och farten för hög. Oavsett om man är på Apoteket, Coop, Ica eller på vägen. Jag ser "gamla" och "rutinerade" badgäster som funnits på plats i ett par månader redan, sucka demonstrativt i kön på Apoteket.

Om du gått i pension och kan flytta till "idyllen" Bovallstrand till exempel i maj/juni, för att koppla av och låta ron infinna sig, varför får du tillbaka storstadsbeteendet i kön i vår lilla Icabutik, eller när du ska hämta ut dina mediciner? Varför sucka och stöna när det till och med visar sig att det är för tidigt att hämta ut dina mediciner inom högkostnadsskyddet? Hur kan du med det?

Varför har du mage att gnälla över att soptunnan inte töms, för att du inte vill/orkar lägga lite tid på att källsortera. Jo, för att du betalar en schablonsumma du tycker är för hög för några månaders utnyttjande. Du tänker inte ett ögonblick på att vi som bor här betalar hela året om för att du ska få den service du tycker du förtjänar för att vistas här under en begränsad tid.

Till yttermera visso betalar du inte någon som helst skatt för din fastighet i den kommun du begär och kräver full service i. Jag trodde i min okunnighet att alla badj... hrm, sommargäster betalade vatten till exempel efter den förbrukning de har enligt en mätare. Min kollega sa att i grannkommunen är det enligt en schablon och således struntar de fullständigt i bevattningsförbud och ransoneringar.

Jag kollade upp detta och kan konstatera att Sotenäs kommun har samma policy som Tanums. Inte många så kallade delårsboende källsorterar, vilket har till följd att soporna inte hamnar på därför avsedda platser när egen soptunna är full tre dagar före aviserad tömning av avfallskärl på adressen. Jag kan fortsätta hur länge som helst, tyvärr.

Idag när jag skulle besöka vår lilla fiskaffär stod det två parkeringsvakter och skrev ut böter för väldigt många fel- och långparkerade bilar, trots generösa villkor. Hämta en parkeringsbricka på Ica och gör dina ärenden. Lämna bilen hemma om du ska åka ut på sjön över dagen. Hur svårt kan det vara?! Inser du inte att lokalbefolkningen kanske väljer att ha semester efter att du åkt hem?

Vi behöver fortfarande handla vår mat och precis det, för att slippa stressade stadsbors suckar för att vi veckohandlar, för det är så man gör här? Vi använder inte bilen i onödan, vi tänker en, två och tre gånger innan vi åker någon annanstans än till jobbet, vilket ger oss vår inkomst. Alla andra utgifter, oavsett om det är transporter, inköp eller nöje övervägs och kalkyleras noga.

Det gäller att kombinera nytta med nöje, om det är möjligt. Under de år jag bodde i Eklanda och använde bilen för att handla, såg jag till att göra alla nödvändiga inköp samma dag och helst bara en gång i veckan, för så har jag levt hela mitt liv, i detta "semesterparadis" där det kostar att bo, och kanske måste kosta att bo och leva, oavsett om det är på hel- eller deltid. Framför allt det senare kräver kanske en viss eftertanke, om vi ska vara ärliga?

För alla som undrar hur det går med min kära svärmors flytt, och hur galen jag än kan bli på hennes idiotiska idéer och krumbukter så älskar jag henne, kan jag meddela att om två veckor är vi i hamn. Måste vara i hamn, och om så både svägerska, mannen, Bengan och jag kommer att knäcka oss på köpet, så ska det ske senast 22:e juli.

Det ser relativt lovande ut, om vi bara kan få henne att inte somna på barpallen fler gånger, och stupa i golvet som en följd därav, eller själv ta sig an städning av källarvåningen. Tja, mer än såhär kan jag näppeligen rapportera, det har handlat om flytt, jobb, flytt och jobb de senaste veckorna och ett tag till, men jag har hopp om att det blir lugnare, även om allt är relativt, till hösten.

Inte blev detta inlägg vad jag utlovat i form av bilder på vårt eget boende och pyssel, för det känns som om det är är av underordnad natur och får anstå till, just det, senare. Vi har andra prioriteringar och dessa får gå före eget välbefinnande och bekvämlighet ett tag till. Det vi unnar oss själva, åtminstone emellanåt, är god mat. Till exempel detta:

Auf Wiederschnitzel, från en ledbruten, trött och nästan, men bara nästan, fullfjädrad flyttkarl, två med mannen. Tre med svägerskan, vi får inte glömma hennes insats de senaste veckorna!

Kartongallergi.

Bara en vecka har gått sedan förra inlägget. Det tar sig alltså! Nog för att det har varit mycket att göra hela veckan, men inte så hysteriskt som tidigare. Tror jag i alla fall. Jag jobbade inte avlönat så värst mycket, desto mer oavlönat. På måndagen hade jag en tid på VC och var tvungen att tacka nej när bemanningen ville ha in mig på sjukhemmet.

Eftermiddagen tillbringade jag med att packa upp svärmors alla böcker och konstaterar att jag hyser en kraftig aversion mot flyttkartonger. Kommer förmodligen bli allergisk mot dem. På tisdagen jobbade jag i hemtjänsten mellan 7-14, vad jag gjorde efter det minns jag inte så noga. Jo, vi hämtade rödtunga i vår fina fiskaffär och sedan lagade jag till detta:

Det blev väldigt gott och rött ris är väldigt trevligt, både i färg och konsistens. Dessutom är det roligt med lite variation. Nå, i onsdags åkte mannen och jag till svärmor och jag spenderade en hel del tid i bastun. Det vill säga, jag röjde ur det sista uppe på hennes vind och det var extremt svettigt. Mannen stod nedanför trappan och tog emot, det var säkert nog så jobbigt.

Jag är så väldigt tacksam för att moster M varit hos svärmor och hjälpt till med flyttbestyren i en dryg vecka, annars hade det inte blivit så mycket gjort. Lilla mamma är skröplig och fått svårare att gå på sistone. Balansen blir därefter och då kan man inte lyfta, bära eller klättra på stolar för att plocka ur köksskåpen utan att riskera en olycka...

När vindsluckan stängdes för gott, av oss i alla fall, sökte vi upp svalkan i salig svärfars verkstad och röjde där med. Att påstå att det blev klart vore en överdrift, men det är inte så hemskt mycket kvar att packa ner eller slänga på tippen, åtminstone. Vi var hemma en liten stund före midnatt och jag var tacksam över att jag hade sovmorgon nästa dag.

Jag skulle vara behjälplig i Lusthuset, vilket är namnet på dagverksamheten för våra gamla i kommunen och då behövde jag inte gå upp i ottan, det räckte att vara på plats halv tio. Det var riktigt trevligt att vara där också! Jag fick mig en svängom med en av damerna, bara en sådan sak! Tröstade en farbror som var ledsen då alla var samlade för lite liveunderhållning, så det är ett omväxlande jobb jag har, och jag är glad för att jag får förtroendet att vara med om det mesta.

När jag kom hem satte jag mig en liten stund och löste sudoku och laddade för att städa lägenheten. (Vi skruvade ihop soffbordet också, eftersom de saknade skruvmojängerna äntligen hade kommit.) Min syster och svåger skulle nämligen ha gäster och bad om att få härbärgera några hos oss. Det vill man ju gärna hjälpa till med, men för att slippa skämmas måste man städa.

När jag väl hade kommit igång gjorde jag lite mer än vad som krävdes, men det skulle ändå göras någon gång i den närmaste framtiden och nu slipper jag det! Mannen fick laga mat för jag glömde tid och rum och hade ju ätit lunch på jobbet, så jag kände ingen hunger. Han gjorde en mycket god fläskköttgryta, jag hade i alla fall kommit ihåg att ta upp köttet ur frysen innan jag gick.

Det blev fredag lite för fort och då packade vi ihop oss och åkte till Mölndal för att hämta svärmor och hennes syster för att fara vidare till Nyköping och fira mannens systerson på studentdagen. Väldigt trevliga människor träffade jag för första gången där, men förhoppningsvis inte sista. Mannens kusin kommer alldeles säkert att hälsa på i sommar, det ska bli roligt!

Lördag morgon blev det frukost tillsammans många av festdeltagarna innan vi fick säga hej då och åka hela vägen tillbaka till svärmors hus och vidare hem till oss. Vi skulle ju också vara med på systers bjudning och det blev ännu en trevlig kväll med nya bekantskaper. Det blev inga övernattare i lägenheten till syvende och sist, de hade husbilar och annat ordnat, men det gjorde ju inget att det blev städat ändå, som sagt...

Idag har jag vilat. Jag har bara bytt lakan i sängen och tvättat lite. Och lagat mat. Beef shank på utrikiska, på svenska heter det nötlägg.

Ett slökok på den blev det, eftersom vi inte hade grillkol tillräckligt för en långsam bbq. Som sagt, vi har vilat oss och hållit oss inomhus hela dagen.

Jag ska duscha och lägga mig snart. I morgon börjar jag på mitt sommarjobb på Apoteket. Det ska också bli väldigt roligt. Jag är bara lite orolig för att äldreomsorgens bemanning ska glömma bort mig under sommaren, då jag av förklarliga skäl inte kan hoppa in lika lättvindigt som tidigare, vare sig i hemtjänsten eller på sjukhemmet.

I nästa inlägg, när det nu hinns med, ska jag lägga ut bilder på soffor och bord, samt lite andra inredningsdetaljer vi har fyndat. Tills dess hoppas jag du är rädd om dig och din omgivning!

Stort och smått.

Då var det söndag och flytten närmar sig med stormsteg. Vi har rensat i ute-förrådet och åkt några vändor till tippen, men det blir fler. Takfläktar, soffa och en hel del annat ska bort, precis som resten av benmjölet som inte fick plats igår. Vinden är helt tömd, jag ska packa ner torrvaror i köket i morgon, samt matporslin och sådant, för vi kommer inte laga mer mat här.

Idag äter vi resten av grytan jag och R2D2 lagade till i torsdags, sedan blir det Rose Garden och asiatisk buffé, pizza och annat som andra lagat till hela veckan tror jag. Det känns som att allt krut bör läggas på packningen så vi slipper panik på fredag. Mannen har förvarnat sina kunder att det kan vara lite bökigt, så jag hoppas de klarar sig själva och bara ringer om det är kris.

Det går mycket fortare när det är två som packar, och dessutom är det så många saker som är svårpackade, som tavlor, krukväxter och lampor till exempel. Och maten. Kyl och frys tömmer jag på fredag, när flyttgubbarna bär ut alla kartongerna, tänkte jag. Och packar i min bil. Eller pickupen, det kanske är bra att reservera mitt baksäte för blommorna?

Jag ser fram emot när allt är klart och vi får tid att välja möbler och övrig inredning. Det är ju tur att det blir en liten vinst på husbytet, för det kommer bli mycket nytt. Och det är så roligt att det blir vårt, på sanning, gemensamma hem. Fast jag kommer ju att få bestämma mest, av skäl jag nämnde i föregående inlägg. Lite rättvist får det ju vara...

Skämt åsido, en blandning av mannens gamla saker och av mina, samt gemensamma nytillskott så blir vi säkert nöjda båda två. Tur att vi har ganska lika smak och att vi är duktiga på att samarbeta. Som sagt, lika mycket som jag vill att allt ska vara färdigflyttat, lika mycket vill jag ha ett färdigmöblerat hem, för det är inte roligt när det ekar i rummen och saknas sittplats.

I och för sig, jag ska äntligen befria lillasyster från två fåtöljer och en byrå, så vi har ju mer möbler än vi tror redan från början. Men fåtöljerna ska vara i TV-rummet och byrån... Tja, det får vi nog diskutera. Det är sittgruppen till vardagsrummet som jag är mest pigg på att välja ut och få hem så fort som möjligt. Och sängborden, och lamporna, och köksbordet och...

Det är spännande att titta i inredningstidningar, möbelkataloger och specialartiklar nu. Jag får också mail från Houzz och där hittar man ofta roliga lösningar, tips och råd. Jag läste nyss att flyttkartonger kan funka som möbelattrapper, för att få en uppfattning om hur en möbel kommer att ta plats i rummet, innan man bestämmer sig. Varken för stort eller smått är något man blir glad av.

Vad man däremot blir glad av är när goda vänner och familjen underlättar för en genom att bjuda på middag i flyttkaoset. Igår hade vi turen att få äta texmex hos en sådan vän. Fånigt gott och vi åt oss nästan mätta på snacks, det vill säga nachos med refried beans och ost som gratinerades i ugnen och sedan dippades i salsa eller gräddfil. Tack igen för en härlig kväll, T!

På fredag har min ömma moder lovat flyttgröt, det är vi också väldigt tacksamma för! För det blir ju inte gröt, det har jag mycket svårt att tro. Något godare än gröt får vi alldeles säkert, du vet ju att äpplet inte faller långt från päronträdet.

Ha nu en skön kväll och en fantastiskt trevlig vecka, så ses vi i en blogg nära dig inom kort eller långt, beroende på min form och om du vill förstås! 

Spill.

Jag har order från mannen att släcka ner på övervåningen, koppla av och ta ett glas vin, samt ägna mig åt vad jag vill, så länge det inte handlar om att flyttpacka. Okej, då. Jag är ganska trött, för det har varit mycket idag. Först var vi hos vår lille bankman och redde upp hur vår ekonomi ser ut och hur den kommer att bli. Många summor bollades hit och dit, men förblev positiva i alla fall.

Lite spill på vägen får man förstås räkna med, med brygglån, stämpelskatt (hutlösa pengar för ett ägarbevis!), reavinstskatt (ohemult, det med) och allt annat. Sedan har jag packat och rensat, tömt hurtsar med "bra-att-ha-saker" till bilar tillsammans med mannen. Sådant rör jag inte utan att han är med, för då skulle jag göra mig (och honom) olycklig...

Upptäckte att mannen inte hade några rena kalsonger kvar i garderoben, så jag laddade tvättmaskinen. Det måste ha varit väldigt länge sedan jag tvättade, för jag tror att jag lämnade kvar kalsonger för två veckor när jag packade ner merparten av hans underklädesförråd. Men jag kan ha räknat fel. Det kanske bara var åtta.

Nu går maskinen med gardiner, filtar och annat som jag rotade fram på olika platser och som dammade och hårade ner hela mig. Mayzan har uppenbarligen haft väldigt hemliga gömställen i klädkammaren. I fortsättningen ska alla våra kläder och textilier förvaras bakom stängda dörrar. Som jag har nyst, hostat och fräst idag!

För att skona katterna från det värsta flyttkaoset kommer vi att ta med dem till lägenheten när vi ska skriva papper i mitten på nästa vecka. Jag har kollat att det finns legitimerad kattskötare på plats, så de får mat och tömda kattlådor tills vi kommer tillbaka på fredag. Vår plan är att ställa i ordning så mycket som möjligt i huset innan katterna får bekanta sig med det.

De är ju gamla nu och orkar inte med hur mycket konstigheter som helst. Så när vi känner att vi är i någorlunda fas och har fått packat upp det mesta som tillhör övervåningen, inklusive våra nya sängar, ska vi hämta dem för att i lugn och ro få nosa runt och hitta sina kattbäddar. När natten kommer sover vi förmodligen tillsammans igen, alla fyra. Fast inte så trångt som i lägenhetens 120-säng...

Vilket påminner mig om att vi måste skaffa nya sängbord, då de gamla är för låga. Det vore fint att hitta tid och ro att bestämma sig för vilken soffgrupp och bord vi vill ha också, så att vi kan beställa det med. Vi behöver en del nya lampor, vitrinskåp, sidobord, mattor och ja, listan är lång. Och eftersom mannen samlar på sig gitarrer i parti och minut, så måste jag få bestämma mest, eller hur?

Apropå mina funderingar över alla brev från Aea här om dagen, så hade jag fattat rätt. Det förklarade den särdeles trevlige och vänlige man som tog emot mitt samtal. Lika trevlig och vänlig var förstås jag, när jag bad honom svara på mina frågor. "Oj, sa han, detta verkar krångligt, vänta lite ska jag bara titta vad som skrivits av kollegan".

Sedan redde vi ut allt och jag kände mig lite klokare. Då menar jag bara att jag hade fattat rätt, att reglerna är idiotiska och, för att återanvända ett uttryck i ett tidigare inlägg, "kukorka". Det enda positiva med hela samtalet var att mina 45 karensdagar löper på från och med 180101 och påverkas inte av hur mycket eller lite jag jobbar. Man får vara glad för det lilla...

Idag blev det pasta och skinksås. Jag tittar gärna om det finns "spillbitar" av skinka i fyndlådan i affärerna jag besöker. De funkar fint till pastasås, pytt, eller en omelett och det är oftast mycket lång hållbarhet på dem. På dagarna jobbar vi på här tills dess det börjar skrika i min mage och då är det bra om det går snabbt att laga mat.

Återanvänd broccoli och fläsk, men nytt spill. 

Jag ska rota igenom frysen för att se om det finns något som frestar mig inför morgondagen, vänta lite...............nja, det var inget som jag direkt jublade över, men finns köttben av en sort som ska gå väldigt länge i R2D2 för att bli bra, i och för sig. Så får det bli! Laddar således pottan medan mannen och hans kompanjoner diskuterar affärer och hoppas de bjuder på lunch den här gången...

Nästa vecka blir det förmodligen en del "utemat", det kan vara roligt ibland. Det gäller bara att variera sig och hålla sig långt borta från "Donken". Det får jag bara hiskeliga rapar och halsbränna av och det funkar inte när man står med huvudet i flyttkartongerna eller vistas bland folk. Vilket påminner mig om att jag behöver skaffa Ranitidin, för alla eventualiteter.

När mannen kommer hem vill jag se Sveriges Mästerkock. Det brukar han också vilja se, därför väntar jag. Dessutom kan vi inte se på annat än Play, eftersom Viasat klantade till det och stängde av vårt abonnemang i förtid och ingen har orkat ta tag i den biten. Mannen sa klart och tydligt till när, var och hur det skulle flyttas till ny adress, men kan det strula, så ska det strula!

Det är inte konstigt att man blir helt slut i rutan, alltså.

Ha en fin kväll och sov gott när det blir dags för dig att dra ner rullgardinen!

Bråttom.

Packat, packat och åter packat. Det är vad jag gjort de senaste dagarna. Utom idag, då vi istället fyllde pickupen med allsköns bråte både inifrån huset och förrådet utomhus, prydligt sorterat i kategorier utifrån hur ÅV fungerar. Det tog sin lilla stund ändå, både att bära in allt i bilen och att tömma den...

När vi kom hem igen, för att kolla vad som måste skaffas i matväg för att klara helgens kulinariska äventyr, fastnade mannen givetvis i diverse jobbrelaterade telefonsamtal. Jag passade på att koka en lag till laxen som ska avnjutas ikväll. Snabbgravad lax med lakritssmak ska det bli, nämligen. Och den är färdig på fyra timmar, varken mer eller mindre.

Det blir vanlig kokt potatis och citronmajonnäs till den, för nu är vi redigt hungriga efter allt kroppsarbete. Bilden är uppenbarligen från ett tidigare tillfälle, och då inte nödvändigtvis smaksatt med lakrits, lag minns inte. Resten av dagen/kvällen ska ägnas åt På spåret, Mästerkockar och varandra.

I morgon är planen att röja ur garage och förrådet (ännu mer) och åka ytterligare en vända till ÅV. I matväg blir det, enligt vissa, ännu en rå rätt. Eftersom det blev ganska mycket över av nyårsaftonens oxfilé, så kan vi lyxa till det med råbiff och ändå fortsätta den sparsamma linjen med frystömningen. Den handlar ju till mycket stor del om att slippa flytta på råvaror. Tungt är det med fryst mat.

Nu är dagens mat klar, så glad och trevlig fredag önskar jag dig!

Snålvarg?

Nu är jag tillbaka. Vilka dagar jag haft och vilka människor jag mött! Allt ifrån tanten som bara ska tittas till och ha en pratstund, till en som behöver hjälp med städningen och den som behöver hjälp med allt, precis allt. Vissa är dementa, vilket kan bli både roligt och besvärligt, medan andra är helt klara i huvudet, vilket också kan ha sina för- och nackdelar.

Åldringarna har sina sätt och personligheter, precis som deras vårdare, därför blir varenda möte intressant. Jag har gått bredvid tre olika handledare under dessa tre dagar och ingen var den andra lik. Fast om man ska vara riktigt ärlig var det en som var mer olik än de andra, men det är ingen nackdel eftersom jag såg glädjen hos en farbror för att det var just hon som kom.

Det som hade kunnat göras i första vändan fick vänta till nästa tur, bara för att det var hon som skulle komma tillbaka, annars hade det kvittat för honom. Ja, där ser man. Hos en annan var ett barnbarn på plats och skulle ha hjälp med något, så i gengäld ville hon hjälpa sin mormor/farmor, varpå vi kunde åka vidare. Spännande och omväxlande arbete är det i hemtjänsten.

Ska jag stanna där då, var ju frågan? Ja, för tillfället i alla fall. På frågan om jag vill ha mer introduktion är svaret också ja. Så jag får två dagar till när vi har flyttat klart och gjort slut med Eklanda. Dessutom bad jag om att få läkemedelsdelegering, och passande nog var den kursen just den vecka som jag ansåg vara lämplig för dyka upp igen...

Schemaplaneraren blev lycklig över beskedet för hon sa: "Jag har helgpass för dig samma vecka". Jahopp. Ingen rast, ingen ro. När ska vi då få ordning på vårt nya hem? sa jag till mannen när vi slapp prata i telefon igår kväll, äntligen. Tja, sa han, jag ska nog också jobba den veckan. Det låter som om han inte redan gör det, men detta var hos en kompis som ska ta semester och åka bort.

Eftersökta på arbetsmarknaden redan innan vi flyttat, det är väl inte så illa pinkat? Dessutom verkar det som att mannen har fått napp i pickup-frågan. Jag tror att den lille han fick i julklapp funkade som amulett. Vi har varit hos en revisor idag för att få hjälp med företagsekonomin och bättre kunskaper i bokföring. Det känns som om saker och ting faller på plats, sakta men säkert.

Vi ska beställa sängar, nu när vi har provlegat olika madrasser och bestämt oss. Färg och gavel var vi rörande överens om från början, någon som blev förvånad? Nej, jag trodde väl inte det heller. Soffgrupp har vi däremot inte kommit någon vart med än, inte för att vi är oense eller så, bara för att vi inte haft tid att tänka på det.

Jag har packat, provjobbat och är helt slut i kroppen och knoppen. Mannen har jobbat, ordnat med fiber, parabol, sagt upp avtal, tecknat nya avtal och sådana saker och är slut i ryggen. Jag fattar inte varför det inte går över, men riskudden jag tog med från Bovall gjorde lite gott i natt, tror han. Det har åtminstone inte gjort så förfärligt ont idag, tack och lov...

Varför sitter jag här och skriver när vi har så mycket att göra och hinna med, tänker du kanske? Dels för att jag behöver det, dels för att det på grund av glömska ännu inte har fyllts på med kartonger. Det finns alltså tre kvar och dem hinner jag fylla i morgon innan de nya anländer. Så jag håller mig lugn och har bara tvättat och lagat mat idag.

Lagat och lagat, köttbullarna var färdiga och därför behövdes bara lite grädde, buljongtärning, sherry (förstås), lingon och sist men inte minst, ansjovisspaet som jag sparade från frukosten:

Det fanns inget ätbart bröd, således blev det knäckebröd som underlag. Jag försöker tömma både skafferi, frys och kyl så gott jag kan innan flytten, det är så svårt att packa och flytta mat, tycker jag. Lite färskvaror fick vi dock hämta hem idag. Grönsaker blev det inte så mycket av när jag var hemma och provjobbade. Samma mat tre dagar i rad, skapat av det som fanns i förråden där.

Pasta, ett paket ärtor, ett paket bacon och riven ost. Från det att jag tankade pansarkryssar'n i söndags kväll har jag inte gjort av med en enda krona förrän idag, det tycker jag är bra. Kajsa-Ann Warg, det är jag det!

I morgon kommer en gammal kursare och vän på fika, det ska bli trevligt! Alltför sällan får vi ihop det, och nu blir det förmodligen ännu mer sällan, men sådant är livet. Å andra sidan flyttar jag närmare andra kursare, eller snarare hamnar mitt emellan. Måhända kommer mitt hem att återigen bli samlingsplats för oss allesammans? Inget är omöjligt, inte hos oss...

Ha det gott och var rädd om dig!

Ryck och stöt.

Det hann gå tre dagar in på det nya året innan jag gav mig själv tid att skriva något. På nyårsdagen hade jag egentligen hunnit göra ett inlägg, men valde att göra annat. Som att lösa korsord och sudokun och att titta på SOA med mannen. Som alltid numera går hjärnan på högvarv för att hitta smartaste förvaringen, snyggaste gardinerna, skönaste möblerna och coolaste baren...

Samtidigt packar jag pärmar med manualer till Ford, Chrysler och Pontiac, bland annat. En sådan värstingpärm är lika tjock som New Yorks telefonkatalog, när den fanns i pappersformat, och väger mellan fem och åtta kg, beroende på hur många sidor och årtal för edering. 19 flyttlådor med pärmar blev det. Flyttgubbarna ska ju inte få ryggskott. Kan jag bära lådorna, så ska de klara det också.

Mannen har lyftförbud. Det är jag som gett honom det. Han får bara bära lätta saker och inte så otympliga. Hur tror du det går? Han har faktiskt hållit sig i skinnet och nu verkar det som att det värsta är över. Säker kan man aldrig vara, därför får han nog ta det lugnt i morgon också. Nu ikväll är han entledigad och repar med de andra pojkarna och här sitter jag och tar igen mig, med ett glas vin.

För det både får och kan jag som inte har ett jobb att gå till. Fast dit ska jag ändå i morgon, dock bara för att lämna in nyckel och passerkort. Nu är arbetslöshetsbollen i rullning igen. Jag har anmält mig till Aea igen och de ska ta beslut om jag ska ha 45 dagars karens för att jag sagt upp mig själv. 45 dagar!? Det var magstarkt, tycker jag. 30 straffdagar borde räcka. 

Tur att jag hade en massa semesterdagar kvar att ta ut, dem får jag i pengar nu förstås. Apoteket AB är ombedda att skicka arbetsgivarintyg för 2017 till Aea. På Arbetsförmedlingen är jag fortfarande inskriven, eftersom jag bara jobbat deltid. Bäst att jag skickar in min aktivitetsrapport till dem snart också. Jag kan stoltsera med flera sökta jobb under december, för den biten har jag skött hela tiden.

Det är bara så infernaliskt tråkigt att hålla på med rapporteringarna hit och dit! Aea vill förresten att man skickar in varje vecka, nu för tiden. Jag tyckte det var full tillräckligt med var fjortonde dag, men de har kanske mycket att göra och behöver jämna ut topparna, vad vet jag? Är det så himla många arbetslösa akademiker därute?

Nu vet du varför jag inte skrivit något sedan nyårsafton i alla fall. Jag packar, dammar och hostar. Katterna gillar inte den störda ordningen, men de gillar vädret utanför ännu mindre, därför ligger de mest och sover, eller låtsas sova. Jag vet inte riktigt när det blir dags att flytta dem, men helt klart innan vi kastar ut soffan. Det är illa nog att akvariet är borta...

Jag lovade lite bilder av maten vi åt på nyårsaftonen. Här kommer de:

Oxfilé med hasselbackspotatis och grönpepparsås

Varmrätten bestod av oxfilé, så som varje gäst ville ha den. Det var åtminstone ingen som skickade tillbaka tallriken, eller lämnade kvar något på densamma, så jag utgår från att jag lyckades med önskemålen. Fast först hade vi gratinerad hummer och det var premiär för två av gästerna, vilket var extra roligt.

Gratinerad hummer med mycket ost både i stuvning och uppepå. 

Det blev också uppskattat smakmässigt och då är jag jättenöjd och glad. Efterrätten kom aldrig med på bild, men den gillades också. Yngste gästen, vår älsklings-Bob, klämde i sig två laktris-pannacottor, jodå. Jag tycker att det blev en trevlig kväll, på det hela taget. Enda smolket i bägaren var att Kluran inte var helt frisk, så hon begav sig hem innan tolvslaget och att sonen inte kom alls.

Eftersom jag fått en ny mobil av mannen, bara för att han är så snäll, måste jag fundera ut hur jag smidigast lägger in foton från den i mina blogginlägg i fortsättningen. Bara att få igång sådana funktioner som Bank-Id och andra bra-att-ha-grejer krävde ju en hel del hjärnverksamhet och lösenordsbyten av mig igår kväll. Tur att mannen inte är riktigt så analog som han vill påskina...

Problemet med att byta källa för överföringen hit får jag nog lösa själv gissar jag, ty han har aldrig varit inblandad i mina blogginlägg, annat än när jag driver lite lätt med honom, eller talar om hur snäll han är och hur mycket jag uppskattar allt han gör för mig. Men jag ska nog klura ut det, eller om någon av mina bloggande vänner har tips, så mottages de tacksamt.

Jag kan inte heller visa vad jag lagat för mat till oss innan mobilbytet för ibland laggar (laggade) överföringen till Google-foton från Anndroiden (ja, den heter så, av uppenbart skäl) också. Och om du ursäktar, det är ett himla krångligt sätt att först lägga ut bilderna på till exempel FB, för att sedan ladda ner dem till datorn och därefter fiska upp dem till bloggen, istället för direkt från telefonen.

Det finns säkerligen ett jättesmidigt sätt att göra det på, men som sagt, jag har inte hunnit eller orkat lägga pannan i så djupa veck ännu att jag kommit på det. Jag kan berätta däremot, att på nyårsdagen hade vi rester. Sålunda åt vi oxfilé igen, fast denna gång med potatis- och palsternacksgratäng och brysselkål. Ingen pizza här inte!

Igår åt vi lutfisk med Apotekets årgångssenap. Det var ljuvligt gott! Idag blev det en bulgurröra med morot, lök, edamamebönor, selleri och lite vitkål till en fantastiskt god korrrv som våra vänner fårfarmarna tillverkat. Lite cf-gucka med chili och purjolök fick också plats på tallrikarna. I morgon ska jag laga lasagne, det är bra mat när man packar ännu fler flyttlådor och härjar rent allmänt...

Ha en fin onsdagskväll och en härlig torsdag! Var rädd om dig därute...

Avslut.

Nu är det snart slut på 2017, vilket har varit ett bra år i stort sett. Mannen slutade plötsligt att röka och fick så småningom en snarkmaskin, vilket har förbättrat hälsan för oss båda två. Sömnhygienen är ett viktigt inslag för det allmänna välbefinnandet. Jag vet egentligen inte helt säkert huruvida beslutet om att sluta röka och att bli lite sundare fick honom att på allvar vilja flytta och börja om på ny ort.

Tanken är inte särskilt långsökt, eller hur? Redan första gången han hälsade på mig i Bovallstrand kunde jag se hur lugn och rofylld han blev. Jag svär att rynkorna slätades ut avsevärt och han såg närmare tio år yngre ut än när jag träffade honom första gången. Nåja, han har fantiserat om att flytta dit i ett par år, men jag har spjärnat emot och framhållit fördelarna med stan.

Men alltefter tiden gick har jag insett att vi inte nyttjar närheten till kulturen, evenemangen och restaurangerna, så varför stanna kvar? Om eller när vi verkligen vill ut och roa oss, bli underhållna och/eller träffa vännerna vet jag att vi är varmt välkomna att övernatta hos ett antal av dem. Därför började vi se oss om efter lämpliga objekt i mina hemtrakter i början av året.

Det tog fart på allvar när vi under en utflykt hittade ett reklamblad med annonser på hus till salu. I Hunnebostrand fanns det ett till synes intressant hus. Alldeles för stort för oss två, men med en lägenhet som gjorde det möjligt att ta med svärmor. Henne kan vi inte flytta ifrån helt utan vidare, det blev vi varse om när hon drabbades av salmonella i somras och inte kunde larma någon.

Huset var inte vad vi hade hoppats på, även om både läget och köket imponerade stort på oss båda två. Sedan berättade en bekant att hans grannar skulle sälja sitt hus i Bovall och nu blev det riktigt intressant. Vi var på en visning och även om det finns 7 dörrar i hallen i källaren så finns det, som man brukar säga, "potential". Övervåningen är helt okej, det är bara att flytta in.

Så, vi vann till slut och köpte fastigheten som även har ett fristående dubbelgarage på tomten, det är inte oviktigt i sammanhanget. Nu återstod då den lilla detaljen att sälja mannens hus. Det gick med andra ord så fort att vi inte ens hade hunnit bestämma vilken mäklare vi skulle anlita i Hagen och till svärmors hus. För hon är ju med på galoppen och är färdig med Mölndal, som hon säger.

När det blev dags för utvändig fotografering för att locka hugade köpare av Hagen hade mäklaren redan ett par som var mycket intresserade. Sålunda skickade hon några egna bilder till dem. Två-tre dagar senare ville paret komma och titta, "ostylat" och som det såg ut. Inte oss emot, att ha en massa visningar är påfrestande på många sätt och vis.

Sedan var det igång. De ville väldigt gärna ha huset och läget. Vi ville bli av med det utan alltför mycket besvär och fix. Vi kom överens ganska snabbt den här gången också och alla inblandade är nöjda och glada. Nu står det flyttkartonger högt och lågt i flera rum och det känns inte lika festligt, speciellt inte en dag som nyårsafton, men det är som det är med den saken.

Om en månad kan vi flytta in i vårt nya hus och veckan efter tar ungdomarna över Eklanda Hage. Vi har fortfarande mycket jobb framför oss, därför är det tur att jag är mellan två jobb från och med i morgon. Inte för att jag tror att det kommer gå någon nöd på oss för den sakens skull, jag får ut mina semesterdagar i pengar och så har jag redan jobb på lut...

Jag tror att 2018 kommer att bli ett makalöst roligt år. Mannen och jag har våra projekt, reseplaner och annat att glädjas åt. Första delen av året kommer nog bli väl så arbetsamt, för vi får ju givetvis hjälpa svärmor med hennes flyttbestyr också. Min förhoppning är att det är klart senast maj-juni, för i sommar kan jag nog få jobba mer än heltid om jag vill.

Jag önskar alla ett fint slut på det gamla året och ett riktigt gott nytt år, ro i själen och mycket glädje!

PS. Ja, vi har ätit mat. Till exempel frikadeller i tomatsås:

PPS. Idag blir det hummer, oxfile och pannacotta. Bilder kommer kanske i morgon.

Röd rebell.

Snarkmaskinen är en välsignelse! Vi sover lugnt och gott, både mannen och jag. Det lilla, lilla suset som maskinen alstrar är en västanfläkt mot det tidigare tröskverket jag sov bredvid. Det är till och med väldigt sövande, därför somnar jag numera mycket fortare än förr. Och båda två vaknar utsövda och pigga! Förutsatt att vi lägger oss i tid, såklart...

I lördags var vi ju hos svärmor och åt födelsedagsmiddag. Systersonen D lagade till en utmärkt röding och en ljuvlig sås. Efteråt satt vi och pratade sådär som man gör när det är alldeles för sällan vi träffas. Svärmor gick ut i köket och vispade ihop en frosting till den palsternackskaka hon bakat tidigare på dagen.

Den var riktigt god och det passade fint efter fisken. Men säg den glädje som varar. Rätt som det var "försvann" svärmor och höll på att tippa av stolen, det var tur jag satt nära och kunde hålla emot. Ögonen var öppna, men hon reagerade inte visuellt. Då och då kom hon tillbaka och svarade på tilltal, eller snarare försökte. Det var mestadels sludder, så svägerskan ringde ambulansen.

Vi trodde hon eventuellt hade fått en TIA och det gjorde ambulansmännen också, även om hon kunde le och vinka med båda armarna. Denna gången behövde vi inte övertala dem att ta med henne till lasarettet, till skillnad från den gången hon hade salmonella. Enligt svägerskan var inte akutläkaren så pigg på att lägga in henne, eftersom hon var helt okej igen, dock mycket trött.

Men C är van att handskas med sjukvårdspersonal och propsade på en riktig utredning, ty detta har hänt ett par gånger tidigare. Sist var det moster M som var med om det och ringde ambulans, vilket svärmor fick henne att lova att hålla tyst om, för att "de blir så besvärliga annars". Jaha, tack för den!
Då var hon tydligen hemma efter tre timmar och ingen som helst uppföljning.

Nu är ju svärmor ganska så "hemlig" (läs: inte helt sanningsenlig) av sig, därför nämnde hon inte att det hade hänt fler gånger, varför de trodde det var ett blodtrycksfall och hon kan ju prata för sig och menade att hon skulle hem och sova för att hon var bara lite trött. Nu hamnade hon på stroke-avdelningen och blev CT-röntgad efter de kommit fram till att det nog var fråga om epilepsi istället.

Igår hämtade jag hem henne och hon gick själv med stöd av sin nya kompis "Rebel", en rullator vi fick av goda vänner som inte längre behöver den. Svärmor har sedan urminnes tider ett dåligt ben, vilket gör att hon har lite svårt att gå, men hon är ju envis som en röd gris, så hon har inte ansett att hon behövt annat än kryckan när hon går och handlar.

Oj, vad hon pinnade på! Vi höll god fart hela (inte alls långa) vägen hem. Det var en helt annan sorts promenad mot de vi haft sällskap på förut. Nu kan hon racea ikapp med väninnan på lika villkor, det vore en syn att skåda! Hon var så glad för sin röda kompis, och det gläder oss andra. När vi drack kaffe och pratade om ditt och datt förstod jag att hon inte var med helt och hållet fram till "episoden".

Den damen har nämligen mycket gott minne, men hon kom inte ihåg att vi samtalat om vissa saker i lördags. Men hon klarade att stöka runt i köket tills strax innan anfallet kom. Visst är det märkligt?
Hon har också lovat att skaffa ett larm, så att allihop kan känna sig något tryggare. Sjuksystern tog fram prisuppgifter redan på söndagen och det var ju inte så dyrt som hon hade trott...

Med svärmor väl omhändertagen kände vi att en god och värmande soppa skulle smaka fint på söndagen och den avnjöts med ett glas vin, eller två...

Saffran är gott, inte bara i lussekatterna och finns redan att köpa på Apoteket. Högsta kvalitet, förstås! Det märks att det är många som börjat tillverka årets Dunderglögg också, det har gått ett antal flaskor av Apotekets Tinktur också.

I måndags jobbade jag och planen var att mannen skulle ladda R2D2 för att vi hade tänkt äta köttgryta, men han glömde det. Jag hade det lite på känn, men han styrde upp det med tunna revben och rutig potatis istället vilket funkade alldeles utmärkt det med. Igår laddade jag slökokar'n i alla fall och det blev väldigt gott.

Idag blir det Spaghetti Carbonara, helt enkelt. I morgon är en annan dag och jag tror vi måste ta oss i kragen igen och upprätta matlista för att inte ständigt och jämt hamna i samma gamla rätter. På fredag har vi sådan tur att gode vännen T lagar maten här hemma. Det ska bli spännande!

Nu ska vi göra ett ryck i gästrummet så att vännen kommer in med sitt pick och pack och för allt i världen, så att vi kommer någon vart med rensning och röjning också... 

Ha en fin lillelördag och var rädd om dig!

Lookilooki.

Och där tog den ledigheten slut, nästan innan den hann börja, känns det som. Det har varit full rulle på jobbet och jag hade endast en ledig dag av sju. I fredags jobbade jag bara fyra timmar (!) och det var nog tur det, för jag var helt slut. Handlade lite på hemvägen, sedan åkte mannen och jag och hämtade mer förnödenheter i ett par affärer till.

Vi köpte krabbor, bland annat, och smaskade i oss två var på kvällen. Det var skönt att bara vara hemma och prata om veckans händelser. I onsdags träffade vi köparna av Eklanda Hage för en samtidig säljar- och köparbesiktning av huset. En trasig takpanna var det enda besiktningsmannen hade att anmärka på. Allt annat fick mannen beröm för.

Takpannan är utbytt nu, för givetvis fanns det några sparade pannor på vinden och det var fint väder idag. Mannen hade ett rep runt magen med mig som motvikt i andra änden, ifall han hade tappat fotfästet. Men allt gick bra och vi har gjort säljarna en tjänst. Nu väntar vi bara på handpenningen...

Vi diskuterar vilka möbler som ska inhandlas och sparas. Det vill säga, jag diskuterar och mannen hummar mest, eftersom vi ännu inte har pengarna att skaffa nytt för. Egentligen tycker jag att vi borde ge oss ut och provsitta soffor och provligga sängar, men samtidigt har jag ingen ork eller tid för det. Jag trodde jag skulle vara ledig tre dagar kommande vecka, men det blev bara två.

Ingen utav dagarna är särskilt lämpliga för ändamålet, då mannen repar ena dagen och den andra dagen är hans kunders sista beställningsdag för veckan och då brukar det ringas en hel del. Vi ska ju inte köpa hem något ännu, men vi kan rekognosera och eventuellt beställa i god tid, för leverans till Eklidsgatan i januari, tänker jag.

Vi diskuterar installation av bergvärme och kaminer. Eller som vi kallar dem, "lookilooki". I alla hus vi tittat på under vårt husletande har jag blivit alldeles till mig och ropat lookilooki, när jag upptäckt att det finns kamin. När mannen använt uttrycket har det dock en annan innebörd, nämligen bastu.
I huset vi köpt finns det två lookilooki, men vi funderar på fler. Kaminer, alltså.

Det räcker utmärkt med en bastu, även om den är liten. Både mannen och jag är i själva verket små smygpyromaner som älskar att elda. Eftersom vi är kloka och ansvarsfulla håller vi oss till att elda säkert i kaminer och öppna spisar. Mysfaktorn är hög när man kan lyssna till knastret av veden och titta på lågorna och glöden en trist och råkall kväll.

Dessutom är det fint att ha värmekällor och möjlighet att laga mat om strömmen går. I köket står det redan en sådan kamin, men vi vill även ha en i gillestugan och i vardagsrummet. Om du har idéer, tips och kunskap i ämnet, dela gärna med dig till oss. Vi har tittat på Conturas lösningar än så länge, men det finns ju fler fabrikat.

Nu börjar jag längta bort och hem på riktigt. Det ska bli så roligt att sätta igång med våra projekt, ty att jobba ihop är vi bra på, det vet vi redan efter köksbygget för fyra år sedan. Denna gången tror jag inte att mannen har en solklar plan i huvudet, och jag behöver därför inte vara tankeläsare. Jag blev arg på honom vid ett tillfälle då, för han förmedlade inte planen så att jag förstod den helt.

Vi löste det och arbetet fortskred utan problem. Kommunikation är viktigt, i alla lägen och situationer, det har vi lärt oss och vi har fortfarande inte haft ett regelrätt gräl, tack vare det och att vi trots allt nästan alltid tänker på samma sätt.

Igår var vi ute på lokal med goda vänner och bekanta. Vi möttes upp på Pustervik där bandet Queen Bee and Zydeco Amigos, i vilket en god vän är medlem, skulle spela. Och det gjorde de! Väldigt trevlig spelning och stämningen var hög, det kan jag lova. En återförening efter 25 år, det är inte illa, så ta chansen att se och höra dem om det blir fler tillfällen!

Mannen längst till höger i bild är Bernt Andersson, känd från Tottas Bluesband, Nynningen med flera välrenommerade band. Henrik Ohlin, Anna-Lena Winter, gästande blåssektionen har jag inte namnet på, men gubben närmast kameran är vår vän Göran Sevenson Svenningsson. 

Maten står i ugnen, det är denna lilla raring som ska mätta oss idag:

Jag hackade ihop en kryddig (förhoppningsvis) blandning av koriander, chili, citronmeliss, limecest, salt och peppar och petade in den under skinnet på lämpliga ställen och saltade och pepprade generöst utanpå. Limen, varifrån cesten kom, åkte in i magen på den lilla pullan ihop med en bit Hot Lemon-chili. Till detta ska vi ha en asiatiskt inspirerad nudelsallad och kanske lite dip-såser.

Sedan ska jag inte göra något annat än att titta på Ebbots Ark och fortsätta på min bok och dricka lite vin, innan jag lägger mig tidigt idag för att orka upp i morgon. Min i hjärnan inprogrammerade "vakna-tid" gäller inte, så det är nödvändigt att ställa väckarklockan innan jag glömmer bort det...

Ha en skön söndagskväll och en god måndag!

Omstart!

En ledig onsdag kan man tillbringa i garderoben och komma ut därifrån helt genomsvettig, hostig, med väsande andning och heshet. Fyra flyttlådor har jag fyllt med täcken, kuddar, lakan, gardiner och kläder. Tre stora säckar fyllde jag med alla kläder som sett sitt bäst-före-datum, krympt eller helt enkelt bara är fula, antika och oanvändbara.

Mannen har inte skrikigt högt (än) och har fått använda sin vetorätt i några fall. Jag är ganska nöjd, men det är mycket kvar att packa. Dock har jag givit mig själv rätt att vila resten av dagen, för resten av veckan blir nog så arbetssam och jag behöver lite rekreation för att orka upp i morgon för att inventera klockan sju.

Vi har morgonmöte klockan nio, sedan åker jag hem och fortsätter packa. Inte för mycket, förstås. Jag tänker att jag ska fylla pansarkryssar'n med allsköns bråte som ska slängas på tippen för att få plats att packa fler flyttlådor. Vi måste också röja på vinden så besiktningsmänniskorna kan komma åt takluckan och annat.

Nästa onsdag är det nämligen husbesiktning, med köparna på plats! Det gick nämligen rätt snabbt det här med husförsäljningen. Det ska bli roligt att träffa dem, hoppas bebisen får följa med...

Mannen skyndade till Bolaget och skaffade bubbel :)

Det är en oerhörd lättnad att vi slipper visningar och till och med flyttstädningen! De ska renovera badrummen direkt, så det är ogjort arbete att städa överhuvudtaget. De köper huset precis som det är och såvitt vi vet är alla inblandade mer än glada över att vi kom överens i måndags. Mannen har skrivit på kontraktet som är skickat till Norrköping för påskrift där.

Därför är de på plats för besiktningen och för att vi ska få möjlighet att diskutera smådetaljer. Jag känner mig lugn, det blir inga obehagliga överraskningar, men mannen kan inte riktigt slappna av förrän allt är helt klart. Ibland är det tur att vi inte är helt lika, det hade blivit påfrestande om båda oroade sig lika mycket...

Jag lagar ingen mat idag, det blir rester. Det känns som om vi får lägga band på oss när vi planerar maten de närmaste månaderna. Kyl- och frystömning på allvar liksom, för det är tungt och knöligt att frakta fryst mat. Jag vet, jag har gjort det förr. Åh, det ska bli så roligt att packa upp i vårt nya hem. Vårt första, på riktigt allvar, gemensamma hem.

Jag har förvisso skaffat nya gardiner, filtar, kuddar och annat småplock under tiden här i Eklanda, men ingen kan förneka att det är mannens hus. Det har varken funnits plats eller resurser att byta ut eller tillföra möbler och större saker, vilket inte har stört mig speciellt mycket, eller alls. Men icke desto mindre roligt att välja nytt till vårt 50-åriga nya och gemensamma hus.

Omstart de luxe, kan vi väl kalla det utan att överdriva. Jag tror att vår redan stabila och kärleksfulla relation kommer att bli ännu bättre när vi får en klar och ostörd stjärnhimmel att förundras av, nya projekt att gemensamt planera och jobba med, samt har (nästan) alla nära och kära på nära håll. Vi känner oss lyckliga och tursamma över att vi fått och tagit denna möjlighet.

Jag sticker inte under stol med att jag tyckte mannen var helt knäpp som började prata om att flytta till Bovall redan för två år sedan. Mina skäl till det ska jag inte gå in på, det fanns bara inte på kartan. Men när det blir alltför sällan vi lyckas träffa våra barnbarn till exempel och det faktiskt inte är så himla ofta vi utnyttjar närheten till storstadens nöjes- och kulturutbud, då mjuknar även jag...

Jag litar på att våra vänner kan tänka sig att härbärgera oss en natt eller två, då vi verkligen känner att vi vill gå på teater, lyssna på musik, eller bara umgås. Precis lika väl som att de alltid har varit och fortfarande kommer att vara välkomna till oss. Vi ska ha ett gästrum klart från början, sedan kommer gillestugan att ha övernattningsfunktion också.

Det kommer att bli en fantastisk resa, känner jag. Gillestugan blir också fantastisk, med flipperspel och allt möjligt och i vissa fall "omöjligt". Men om detta kommer jag med all säkerhet att berätta om i en blogg nära dig, vad det lider. Nu ska jag koka ris, skära till lite grönsaker och värma upp mannens goda levergryta från förra veckan, sedan ta en välbehövlig dusch...

Mums!

Ha en fin onsdag och var rädd om dig!

Ohållbar.

Jag vet inte var jag ska börja, eller om jag ens borde skriva något alls idag, men i morgon kommer jag inte hinna. Vaknade högst motvilligt idag, eftersom jag hade en viss sömnskuld att ta igen, men eftersom mannen var uppe redan, så kunde ju inte jag vara sämre. Dessutom lockade han med kaffe och tidning och det är svårt att somna om då.

Fick äntligen ringt Tele2 och sagt upp två abonnemang jag inte längre har någon nytta av, det kändes bra. Sedan vet jag inte vad jag gjorde. Mer än att jag kokade ägg och bredde mackor till mannen och mig själv, samt läste bok och studerade slutpriser på diverse hus både här och där. Åkte till svärmor för att träffa vår gemensamma mäklare för en första värdering av hennes hus.

Det känns fint att svärmor också gillar Beata. Papper är påskrivna och tid finns för att rensa och röja. Själva har vi efter en del mankemang med bortkommen låneansökan via bankens mail (!) äntligen fått lånelöfte och ska skriva kontrakt i morgon eftermiddag. Det blir förvisso ingen jul hos oss i Bovall i år, men nästa år då ska hela tjocka släkten samlas hos oss, banne mig!

Innan vi åker till Kungshamn ska jag lägga in den flaska champagne jag fick av goda vänner, med anledning av min 50-årsdag förra året ,och sparat för ett "speciellt tillfälle". Att mannen blir Buvallit och jag återvänder till "brottsplatsen" måste ju klassas som ett sådant. Inte sjutton trodde jag det, när jag flyttade in i Hagen för fem år sedan. Det gjorde inte mannen heller...

Men nu kommer han att få njuta av en riktig stjärnhimmel oftare, vi kommer ha mycket korta avstånd till (nästan) alla våra nära och kära, och vi kommer med största sannolikhet få lite mer ro i själen och förhoppningsvis en bättre ekonomi. Uterummet passar utmärkt för kräftskivor också. Visserligen kommer mannen att få uppleva riktiga stormar också, men då tänder vi brasor och myser.

Förutsatt att jag hittar ett jobb relativt snart. Jag sökte ett på ett Apotek i Trollhättan idag och jag har pratat med RC i regionen. Jag ska ta kontakt med ansvariga för Hemtjänst och äldrevård i kommunen och det kanske finns någon som har tips om påhugg, vad och var det än vara månde inom en radie av sju mil. Jag kan tänka mig flera olika sysselsättningar, ombyte förnöjer!

Jag blev förstås sittande kvar hos svärmor efter att mäklaren gått och vi pratade om än det ena, än det andra, varför jag fick fundera ut en riktigt snabblagad middag när jag handlade efteråt. Pasta är gott, ost är gott, bacon likaså...

Ha en fin kväll och god natt!

PS. Ett förtydligande av rubriken. Jag syftar såklart på truten...

Synvillan.

Jag hinner numera inte alls att skriva någorlunda regelbundet. Vi har alldeles för mycket att prata om på kvällarna efter jobbet. Vi har varit på husvisning och det var något av ett antiklimax att se villan i verkligheten. Det är en synvilla kan man faktiskt säga, ty sovrummen, som är relativt normalstora, känns pyttesmå och trånga. Som att befinna sig i en lekstuga...

I alla sovrum är det ett snedtak och övre delen av fönstren är i ögonhöjd. Jag vet inte om jag kan förmedla hur det ser ut på ett vettigt sätt, men jag som inte har en tillstymmelse av klaustrofobi i vanliga fall kände mig instängd. Mannen håller med mig. Om man slog ut väggen till den stora klädkammaren finge vi ett sovrum som känns rymligt, men ändå ombonat.

Nu låter det som om vi ska köpa huset, men det finns några fler och allvarligare minus med det. En fuktskada i taket, som var känd redan för fyra år sedan, har inte åtgärdats och försämrats. Givetvis.
Inte kunde vi i vår vildaste fantasi tro att en så självklar detalj som tjärpapp eller åtminstone behandlad spånskiva under teglet inte längre är legio...

Speciellt inte när man bygger ett hus i sjumiljonersklassen och på västkusten, där det är ovanligt med nederbörd från ovan, den kommer snarare horisontellt. Dessutom finner vi det synnerligen märkligt att det inte isolerades bättre mellan lägenheten och övriga huset, då allt redan från början byggdes som ett generationsboende eller med syfte att hyra ut den delen, vilket vi inte fattade alls.

Vi har satt bollen i rullning och kontaktat mäklare för försäljning av vårt och svärmors hus i alla fall, hur det än blir med "synvillan" eller det andra som också är av intresse i nuläget. Jag har påbörjat min andra semesterperiod och hoppas såklart på en visning av det under dessa två veckor. Vi har saker att åtgärda här hemma också, innan det blir tal om visningar, så det blir måhända inte så mycket vila.

Om köksrenoveringen var vårt första elddop, så blir flytten det andra och förmodligen ett ännu större prov på kommunikationsförmåga, samarbete och förmåga att kompromissa. Jag funderar på hur stora containrar man kan hyra för privat bruk? Eller ska vi ha två? Och så är det ju lilla mammas hus också. Definitivt två dit med!

Hon har redan klart och tydligt sagt att hon bara ska ha med det hon behöver och inte en sak till. Med andra ord kommer vi att "dödsstäda" två hus fulla med bra-att-ha-saker, grejer som kanske hade kunnat komma till användning, prylar som haft och kanske fortfarande har visst känslomässigt värde, samt helt obegripliga saker...

Det har sina fördelar med att flytta då och då, även om det är urjobbigt både fysiskt och psykiskt. Man får omvärdera varför man egentligen har behållit saker som ändå inte används, det är svårt. Jag har få ägodelar idag, men mina snälla föräldrar och systrar som hjälpt mig flytta ett par gånger vet vilken liten hamster jag varit.

Nå, nog om detta! Jag ska berätta vad som hände på vår bröllopsdag alldeles nyligen, istället. Jag funderade på hemvägen om jag kunde hitta på en liten present till mannen på vägen hem. Han hade fångat fisk och skrev ett i meddelande att "det stänker och småregnar, men grillar ute ändå", vilket fick mig att tänka på hans trasiga tofflor. Alltså köpte jag ett par nya till honom.

När jag kommer hem ser jag att han lagt ut en bild på FB, på sin fot i toffeln, vilken helt tappat hela sulan. Sällan har väl ett par tofflor gjort så stor succé som då! Själv fick jag en ypperlig middag och det räcker så bra så. Vem blir inte glad av denna förrätt?

Sedan fick jag grillad havskatt och mannen serverade den helt torrskodd. Jag glömde visst ta en bild på fisken, men här ser du hur den gamla toffeln såg ut...

Jag borde såklart ha skaffat nya tidigare, men du vet hur det är, man glömmer bort förtreten ganska fort, när man väl bytt sockar efter att ha lånat mannens tofflor för att hämta tidningen i regn, snö och slask. Han är inte gnällig av sig heller, så...

Idag blir det kycklingklubbor med möglig ost, två sorters melon och vad jag eventuellt mer hittar på, imorgon ska vi ut och leta bänkskiva till badrummet igen och förhoppningsvis även hitta något gott att äta. Frysens innehåll är under all kritik nu, men med tanka på att vi kanske snart flyttar så känns det onödigt att fylla upp den, så som vi brukar.

Ha en skön lördag och en härlig söndag!