Synvillan.

Jag hinner numera inte alls att skriva någorlunda regelbundet. Vi har alldeles för mycket att prata om på kvällarna efter jobbet. Vi har varit på husvisning och det var något av ett antiklimax att se villan i verkligheten. Det är en synvilla kan man faktiskt säga, ty sovrummen, som är relativt normalstora, känns pyttesmå och trånga. Som att befinna sig i en lekstuga...

I alla sovrum är det ett snedtak och övre delen av fönstren är i ögonhöjd. Jag vet inte om jag kan förmedla hur det ser ut på ett vettigt sätt, men jag som inte har en tillstymmelse av klaustrofobi i vanliga fall kände mig instängd. Mannen håller med mig. Om man slog ut väggen till den stora klädkammaren finge vi ett sovrum som känns rymligt, men ändå ombonat.

Nu låter det som om vi ska köpa huset, men det finns några fler och allvarligare minus med det. En fuktskada i taket, som var känd redan för fyra år sedan, har inte åtgärdats och försämrats. Givetvis.
Inte kunde vi i vår vildaste fantasi tro att en så självklar detalj som tjärpapp eller åtminstone behandlad spånskiva under teglet inte längre är legio...

Speciellt inte när man bygger ett hus i sjumiljonersklassen och på västkusten, där det är ovanligt med nederbörd från ovan, den kommer snarare horisontellt. Dessutom finner vi det synnerligen märkligt att det inte isolerades bättre mellan lägenheten och övriga huset, då allt redan från början byggdes som ett generationsboende eller med syfte att hyra ut den delen, vilket vi inte fattade alls.

Vi har satt bollen i rullning och kontaktat mäklare för försäljning av vårt och svärmors hus i alla fall, hur det än blir med "synvillan" eller det andra som också är av intresse i nuläget. Jag har påbörjat min andra semesterperiod och hoppas såklart på en visning av det under dessa två veckor. Vi har saker att åtgärda här hemma också, innan det blir tal om visningar, så det blir måhända inte så mycket vila.

Om köksrenoveringen var vårt första elddop, så blir flytten det andra och förmodligen ett ännu större prov på kommunikationsförmåga, samarbete och förmåga att kompromissa. Jag funderar på hur stora containrar man kan hyra för privat bruk? Eller ska vi ha två? Och så är det ju lilla mammas hus också. Definitivt två dit med!

Hon har redan klart och tydligt sagt att hon bara ska ha med det hon behöver och inte en sak till. Med andra ord kommer vi att "dödsstäda" två hus fulla med bra-att-ha-saker, grejer som kanske hade kunnat komma till användning, prylar som haft och kanske fortfarande har visst känslomässigt värde, samt helt obegripliga saker...

Det har sina fördelar med att flytta då och då, även om det är urjobbigt både fysiskt och psykiskt. Man får omvärdera varför man egentligen har behållit saker som ändå inte används, det är svårt. Jag har få ägodelar idag, men mina snälla föräldrar och systrar som hjälpt mig flytta ett par gånger vet vilken liten hamster jag varit.

Nå, nog om detta! Jag ska berätta vad som hände på vår bröllopsdag alldeles nyligen, istället. Jag funderade på hemvägen om jag kunde hitta på en liten present till mannen på vägen hem. Han hade fångat fisk och skrev ett i meddelande att "det stänker och småregnar, men grillar ute ändå", vilket fick mig att tänka på hans trasiga tofflor. Alltså köpte jag ett par nya till honom.

När jag kommer hem ser jag att han lagt ut en bild på FB, på sin fot i toffeln, vilken helt tappat hela sulan. Sällan har väl ett par tofflor gjort så stor succé som då! Själv fick jag en ypperlig middag och det räcker så bra så. Vem blir inte glad av denna förrätt?

Sedan fick jag grillad havskatt och mannen serverade den helt torrskodd. Jag glömde visst ta en bild på fisken, men här ser du hur den gamla toffeln såg ut...

Jag borde såklart ha skaffat nya tidigare, men du vet hur det är, man glömmer bort förtreten ganska fort, när man väl bytt sockar efter att ha lånat mannens tofflor för att hämta tidningen i regn, snö och slask. Han är inte gnällig av sig heller, så...

Idag blir det kycklingklubbor med möglig ost, två sorters melon och vad jag eventuellt mer hittar på, imorgon ska vi ut och leta bänkskiva till badrummet igen och förhoppningsvis även hitta något gott att äta. Frysens innehåll är under all kritik nu, men med tanka på att vi kanske snart flyttar så känns det onödigt att fylla upp den, så som vi brukar.

Ha en skön lördag och en härlig söndag!

Ömfoting.

Gräsänka, så därför hade jag lite svårt att somna igår, utan tummen. Ja, mannens alltså. Jag brukar hålla i den när vi somnar. Annars känns det ganska okej att vara själv, för jag trivs med mitt eget sällskap. När jag kört mannen och Göran (en av kunderna) till Landvetter efter middagen igår åkte jag hem och bytte till min mysklänning och kröp upp i soffan med min bok.

Vanligtvis är det mannens plats, men jag behöver läslampan som står i det hörnet. Min fåtölj står mitt i rummet och det finns visserligen taklampa, men den ger inte så bra ljus. Det är ju bara att inse att man blir äldre och skumögd. Därför spanar jag efter en läslampa som har teleskopfunktion, så man kan fästa den i väggen eller ha den stående mellan soffan och min favoritplats utan att vara i vägen.

Den andra soffhörnan är nämligen katternas. I alla fall tills jag eventuellt får överge min lysande lampidé och fräckt byter plats med dem. Men helst vill jag slippa sitta bredvid mannen, det är så obekvämt att konversera någon som sitter intill en, för man vill ju gärna se personen ifråga och slippa nackspärr. I-landsproblem, men ändock...

Jag läste ut en Harry Bosch-bok igår och ville genast fortsätta på nästa. Jag letade som en Toker och nös som Prosit, men upptäckte den inte. Tog med mig mina korsord upp i sängen, men ringde mannen för att säga god natt först. Han var säker på att boken skulle finnas, så jag kollade igenom bokhyllan i morse och där fann jag den ju! Så bra, då slapp jag skaffa en ny bok till en redan överfull bokhylla.

Däremot åkte jag till Frölunda Torg för att leta skor och tofflor. Det verkar inte vara säsong för innetofflor för jag såg då inga, trots att jag var inne i varenda skobutik. Märkligt, är det inte så här års folk börjar frysa om fötterna i golvdraget? Själv har jag tofflor på året om, mina fötter mår bättre då och så når jag upp till köksbänken bättre.

Mina gamla tofflor hade släppt i sömmarna och var allmänt utslitna överallt utom undertill. Jag hittade dem på Wieselgrensplatsen för 3½ år sedan, så de har tjänat mig väl. Skor hittade jag inte heller på Torget. Jag vill, eller snarare måste, ha svarta skor på jobbet. De bör vara i skinn eller annat material som andas. Lider inte av fotsvett, men 10 timmar i samma skor på jobbet?

Du förstår ju att det inte duger med vad som helst. Jag är ömfotad och har extremt känsliga hälsenor och begynnande hallux valgus. Undrar om det är bra med sådana där masaiskor då? MBT-skor är hemskt dyra, så jag måste forska mer om detta. Att de är bra för knä, rygg och hållning vet jag redan, men för en ömfoting som jag?

Jag åkte hemåt med nya blockljus från Lagerhaus. 100% stearin har vi bestämt oss för att använda och det hade de minsann, till ett rimligt pris dessutom. Värmeljus brukar vi hämta på Willy's, de är billigare än både Ikea och Klas i sjön. Stannade till på 421 för att med ljus och lykta leta vidare efter skor och tofflor på Skopunkten, men icke!

Det fanns en butiksmänniska där och när hon hade tagit betalt i kassan försvann hon i på lagret. Jag ställde tillbaka de skor jag ratat och spanade vidare, men när hon kom tillbaka ut i butiken utan att fråga om jag ville ha hjälp lämnade jag den. Sådär gör man inte om man vill sälja något. Därför gick jag ner till Ica och hittade ett par tofflor åtminstone.

Mina nya tofflor 

Jag förväntas infinna mig på jobbet i morgon för vårt gemensamma morgonmöte, så jag fortsätter min jakt på skor efter det. Idag ska jag inte göra någon annan nytta än att tömma diskmaskinen och laga till en middag med färsk pasta, grönkål och rökt lax, vilket kommer ta 5 minuter. Sedan ska jag tända ljus och mysa i min soffhörna med ett glas vin eller två.

Det finns ingen anledning att inte göra det bästa av det man har, eller hur? Jag och katterna klarar oss utmärkt även om det är ovanligt tyst och stilla här hemma nu. Mannen lämnade paddan för att jag skulle kunna ordna vissa saker för honom under tiden han är borta, men glömde stänga av ljudet. Det har jag självklart gjort nu och saknar inte heller ljudet av hans två mobiler som tutar (den ena bokstavligen) och spelar...

Som vår gode vän Peter brukar säga; "Det finns alltid en passande låt" och här får du den. Kanske inte den version du trodde, men den här är inte dum, alls. Nu blir det störsssta möjliga tyssstnad resten av dagen här i Hagen, tror jag. Den bryts troligen enbart av katternas "prat" när det är dags för mat eller att gå ut och det är gott så!

Ha en fantastisk onsdag och må väl vad du än tar dig för, men var rädd om dig!