Powered By Blogger

måndag 31 augusti 2015

Som en pannkaka... #bloggswe

Bäst att smida medan järnet är varmt tänker jag, så jag skickade iväg ett mail med intresseanmälan för nämndemansuppdrag. Vi får väl se vad de svarar, om de svarar...
Från fackhåll har jag inte fått svar än. I min hjärna finns det bilder på hur förbundsdirektören just nu tar fackpampen i örat och skäller ut honom. Ganska trevliga bilder, tycker jag.

Jag har en obokad dag, som ska ägnas åt vila och återhämtning. Är ganska trött och har en tyngdkänsla i kroppen, som säger mig att jag behöver ta det lugnt. Vågen talar emot ökad vikt, dessutom. Snarare ett eller två borttappade kilon. Jag blev så upplivad av den upptäckten att jag genast ville ge mig ut i skogen och jaga svamp och motion, sen började det regna...

Så jag tar ett korsord och sätter mig här i min fåtölj och vilar. Fast jag får nog åka till affären och hämta lite mat idag. Sen. Vila först. Och fundera på mat, förstås. Vår frukost blev resterna av denna högen av pannkakor från igår.

Givetvis serverades blåbärspannkakorna med lönnsirap...
Den opålitliga hemhjälpen Inga glömde ta fram bröd ur frysen igår och yoghurten var slut. Blåbärsbusken levererar fortfarande massor av bär, så vi äter hur nyttigt som helst numera och hoppar inte över frukosten. Den kanske intas lite senare på dagen än för de flesta ordentliga människor, men bättre sent än aldrig, heter det ju.

Middagsmaten ja, den vet jag inget om än. Inspirationen flödar inte riktigt som den ska idag. Men det är ingen panik, har ju ledigt och även om jag känner mig lite platt, så kommer nog både ork och matglädjen tillbaka snart.

Ha en fin dag och ta hand om dig, det ska jag!



söndag 30 augusti 2015

Opolitiska Ann. #bloggswe

I mitt fb-flöde har jag den senaste tiden fått en uppmaning att ansöka för att bli nämndeman. Det är lite lockande, ty jag är av den bestämda uppfattningen att nämndemän är alldeles för gamla och förstockade för att vara med och döma i vilket mål det än kan tänkas gälla. Närhelst man ser ett inslag på TV, ser man företrädesvis äldre män, som verkar ganska trötta och blasé.

Nå, jag läser på om hur man ska göra för att ansöka om att bli nämndeman. Uppdraget är opolitiskt, ändå måste man ansöka via ett politiskt parti. Det känns skumt och fel. Om jag har en önskan om att göra något för samhället, genom att tänka fritt och ha egna åsikter, varför ska ett politiskt parti nominera mig till detta opolitiska uppdrag?

Jag försökte ändå att ta kontakt med ett sådant parti. Eller två, i själva verket. Men hur jag än försöker, så kommer jag inte fram till någon sida där jag kan presentera/anmäla mig själv. Verkar korkat och dumt att efterlysa nya nämndemän på detta vis. Kan det vara så illa att jag måste bli partipolitiskt bunden först, för att få tillgång till detta?

Det största partiet får utse flest nämndemän. Jag ansökte kanske hos fel partier. Jag är så oändligt lite intresserad av partipolitik, men Socialdemokraterna är störst där jag bor, så mycket vet jag. Så jag får väl försöka ansöka på deras sida då. Min största skräck är att SD eller MP får mer inflytande.
Jag har i större delen av mitt liv varit sosse. Vacklade över till FP när Westerberg var kung.

Deras familjepolitik tilltalade mig då. Nu vet jag inte var jag står eller vart jag är på väg, men SD kommer jag aldrig någonsin att rösta på eller sympatisera med. De har vissa poänger, det kan jag tillstå, men grunden i deras politik kan jag icke godta. Därför kommer jag inte ansöka till nämndeman via dem. Oavsett hur lätt det kan vara, jämfört med de andra.

Poängerna vill jag att de andra partierna bemöter och tar till sig, samt behandlar på ett adekvat sätt. Att ignorera och likt strutsen stoppa huvudet i sanden och inte låtsas om att det finns en omvärld/opposition och missnöjda människor, är att spela dessa fult brunfärgade människor i händerna, för de kommer att ta chansen där ingen annan tar den.

Med detta inlägg kommer jag kanske att ta kål på varje chans att någonsin bli nämndeman, men då är min mening den att jag inte bör ta det uppdraget, om jag inte kan vara kritisk till vilket parti som helst, då uppdraget fortfarande är opolitiskt och oberoende av min egen partipolitiska tillhörighet. Vilken det nu är...

lördag 29 augusti 2015

IRL. #bloggswe

Det var ärligt talat lite jobbigt att ta sig ur sängen idag. Vi träffade på fb-vänner i IRL och det var så roligt att det var svårt att slita sig. En av dem är en fantastisk vacker och behaglig kvinna som har figurerat precis utom räckhåll, av den enkla anledningen att vi mer eller mindre har endast den hemliga "groupen" ihop. Tillfälligheterna gör att man går om varann, men det går fler tåg.

Den nästa bekantskapen är en man som gjort världens godaste chilisåser. Min man och jag försöker få honom att återuppta verksamheten. Synnerligt trevlig och intressant människa, som vi gärna träffar igen och diskuterar mat i allmänhet med och chili i synnerhet. Den gröna och orangea såsen är de godaste och jag skulle gärna vara med och uppfinna fler. Förmätet? Ja, kanske...

Jag är ju en nyfiken människa och gillar att experimentera med smaker. Vilket osökt för mig in på dagens middag. Floda har en av de bästa fiskhandlarna i min geografi. Där hämtade jag en finfin torskrygg idag och ugnsbakade den med enbart smör och citronsaft, förutom salt och peppar, förstås.
Tillbehören var knaperstekt bacon och kantareller, brynt smör, ärtor och potatis.



Mannen var lyrisk och jag kan nog faktiskt påstå att det var den bästa torskryggen jag tillagat. Hittills. Det finns alltid sätt att förbättra; en del använder termometer, men jag tycker att mitt pekfinger gjort jobbet mycket bra, åtminstone på hemmaplan än så länge. Man ska aldrig säga aldrig till någonting. Så jag kanske plockar fram termometern och noterar hur nära "perfekt" min finger kommer.

Jag låter lite stursk och mallig nu, men jag är bra på fisk och är glad att mannen uppskattar allt jag serverar. Det blir liksom roligare då. Att utmana sig själv och överträffa bådas våra förväntningar. Efter två timmar i solen på altanen var det ett rent nöje att ställa sig i köket och rådda middag. I morgon blir det förmodligen blåbärspannkakor till frukost. Eller, frunsch...

Jag tänker inte vakna först, den saken är säker. Men vad man tänker och vad man gör är två skilda saker. Särskilt när det gäller sömn. I alla fall min. Nu är jag så trött att jag skulle kunna somna, sittande i min fåtölj, om det inte vore för "Casablanca". En av världens vackraste skådespelerskor, Ingrid Bergman och Humphrey Bogart, inte lika bildskön, men ändå.

Hjärtskärande kärlek och hjältemod, vem kan motstå det? Och där tog den slut. Vive la France!
Sov gott, det kommer jag jag att göra, jobb efter en utekväll har den effekten på mig. Frukostidén kommer av den makalösa mängden blåbär vi har i trädgården, så de är lätta att fånga. Svårare är det att fånga svamp, men det kan bli tal om sådant i morgon ändå...




torsdag 27 augusti 2015

Slutältat. #bloggswe

Jag vet inte hur det ska gå med min surdeg i kylskåpet, men den andra är numera lagd bakom mig i och med mailet jag skickade till Sjögräs, alias fackpampen. I stort sett är detta vad jag skickade efter att ha ältat ämnet en längre tid.

"Jag skriver för att tala om hur besviken jag är över bristen på kommunikation och engagemang samt att jag allvarligt överväger att byta fackförbund på grund av detta.
I november förra året fick jag ett kortfattat mail att du snart skulle återkomma och förklara varför mitt ärende gått i stå, då jag redan väntat länge på utlovat besked. En månad gick utan återkoppling, varför jag hörde av mig för att återigen påminna dig om min existens. Jag har fortfarande inte fått svar, förklaring eller ursäkt.

Min tilltro till förbundet är lika med noll och intet efter denna tid och jag ifrågasätter hur ni värderar era medlemmar. Hur mycket vånda, oro, ilska och nedstämdhet människor går igenom i samband med situationer som dessa, torde vara fullständigt uppenbart för var och en och speciellt för er. Att få respons hjälper en att ändå hålla huvudet högt och inger en viss känsla av att vara betydelsefull. Jag minns mycket väl hur upprörd du blev X, när vi talades vid första gången. Om du inte hade tid eller lust att engagera dig senare, vilket jag hade kunnat acceptera, med tanke på din position som xxxxxxxx och stora förändringar för ett större antal människor som mer eller mindre sammanföll med mitt ärende, hade det varit helt i sin ordning att låta någon annan ta över min lilla "petitess".

Det är nämligen så jag känner att jag blivit behandlad, som en liten irriterande sten i skon, vilken är svår att bli av med utan vidare. Jag har i hela mitt vuxna liv upplevt facket som en pålitlig och handlingskraftig organisation, som man med förtroende vänder sig till när man blivit felaktigt behandlad av arbetsgivaren. Precis så som mottot ni har "På din sida, vid din sida", utgick jag från att det skulle vara, men av det har jag inte märkt ett grand.

I senaste numret av facktidningen läste jag om hur spännande du tycker att det är att gå till jobbet. Så roligt för dig. Jag är fortfarande arbetslös på grund av en hispig regionchef, även om jag har hankat mig fram på timanställningar och kortare vikariat, samt a-kassa och aktivitetsersättning de senaste två åren. Ja, det är så länge sedan och mycket vatten har runnit under broarna sen dess. Som jag inledde med funderar jag på att bränna mina broar till er. Det kanske finns förbund som klarar av att leva upp till mina förväntningar och till er egen devis. I annat fall gör jag som jag vant mig vid och sköter mig själv. Det kan inte bli sämre resultat i alla fall.

Billigare blir det också, att slippa betala för något som inte finns i verkligheten. Jag har många gånger ångrat att jag inte drog hela historien för pressen, men jag litade på att du skulle stå på min sida, vid min sida till slut. Har Kronan blivit en bättre arbetsgivare? Jag vet att många HR-människor är nya och jag hoppas sannerligen att det är till det bättre. Hur är det med regioncheferna? Har “min” rc fått sig en läxa? Jag är fullständigt medveten om att det inte var din sak att sätta honom på plats, men hur är det nu, därute i verkligheten? Hur många andra har råkat illa ut sen dess?

Som jag många gånger påpekade under vår ytterst sporadiska kontakt var ett av mina syften med att kontakta dig att det skulle uppmärksammas och förhindra fler märkliga uppsägningar utan skälig grund. Jag är inte oresonlig eller hämndlysten, jag vill bara att rätt ska vara rätt och inte ens du tyckte att det gått rätt till.

Jag går vidare i livet, en illusion fattigare och många erfarenheter rikare."

Jag har inte hört ett ljud såklart, det hade jag inte väntat heller, vilket inte är så svårt att förstå...

Jobbade på det nya apoteket idag igen, det var lika roligt idag. Annorlunda dag, men lika trevlig kollega och kunderna så snälla och vänliga. Man, eller i alla fall jag, glömmer fort saker när man inte håller igång kunskaperna. Förra året hade jag färskare minnen av recepthanteringen, nu har jag jobbat med så mycket annat och nytt att jag är långsam och tafatt, men det tar sig!

Det blev pasta med skaldjurssås till middag. Mannen åkte iväg till ÅV och jag lagade maten. Bra arbetsfördelning tycker jag. Sen åkte tv:n igång och vi drömde oss bort till New Orleans och det var ju tur att vi redan var mätta, för maten de lagade i "Landgång" skulle jag bra gärna äta på plats. Tills vidare får jag försöka laga något liknande hemma. Såhär såg dagens mat ut:



Av bara farten fastnade vi i nästa program om Dagny- Världens äldsta bloggare. Hon är vår idol, alla kategorier. Världens underbaraste människa, 101 år i inslaget, vilket gjordes förra året och still going strong. Hon och jag har många beröringspunkter, och jag vill vara som hon. Nöjd, glad, busig och nyfiken på allt. Hon skaffade sin första dator vid 93 och har slitit ut fyra stycken vid detta laget...

Fick extrajobb i morgon, så jag börjar åtta, alltså är det natten för mig. Ha en skön fredag! Vi ska ut på lokal på kvällen därför blir det bloggvila, åtminstone tills på lördag, efter jobbet. Nattinatt!



onsdag 26 augusti 2015

Surdegar av olika slag. #bloggswe

Brödbaket är igång. Och jag har betalat räkningar, annars har jag inte gjort så mycket nytta idag. Lite administrativa sysslor också, så jag får någon ersättning från a-kassan för de dagar jag varit ofrivilligt ledig. Fast de dagarna lär väl gå åt till karensen, vilket jag finner synnerligen orättvist att jag ska åka på igen. Jag är lika arbetslös nu, som när jag blev utförsäkrad och indragen i aktivitetstödscirkusen...

(Men det är ingen idé att svära över detta, jag har ifrågasatt det på ett lugnt och verserat sätt och svaret är att "sådana är reglerna för alla, ovillkorligen". Jag orkar inte bråka, fast det gnager lite i mig, för det är banne mig inte rätt att jag och min familj ska drabbas igen, trots att jag gjort alla rätt i alla lägen och inte försöker utnyttja systemet. Låter den surdegen vara.)

Jo, jag har redan tvättat och hängt upp en tvätt också. Jag som är ledig... Men dammsugningen får vänta, dels för att jag inte har hjärta att skrämma ut katterna i regnet med snabeldraken, dels för att mannens hår hamnar på golvet när jag klipper det. Kommer inte åt att klippa när han sitter med telefonen fastklistrad vid örat.

Nu är bullarna utbakade och jag sparade en degklutt för att göra som en vän gjorde när hon startade sin surdeg. Hon är ett riktigt bakproffs och jag försöker i skrivande stund få reda på lite mer detaljer. Går det, så går det. Annars får jag försöka igen. En burk mer eller mindre i kylen spelar ingen större roll och den lille klutten hade bara blivit en bulle till spillo om det inte funkar.

Snart är det dags att koka tungor. Gristungor är små till skillnad från oxtungan häromsistens. När jag var liten köpte mamma tunga i charken där de skar upp den i tunna skivor som smörgåspålägg. Ett av mina favoritpålägg, vilket jag kanske inte behöver påpeka, men verkar omöjligt att få tag på numera. Senap eller majonnäs som underlag, ljuvligt vilket som.

När jag nu är i farten med surdegar ska jag ta tag i den fackliga och skriva ner vad jag tycker om förbundet och upplysa om att jag allvarligt överväger att avsluta mitt medlemskap i Sveriges Farmaceuter.

Avslutar med en liten bild på resultatet av dagens brödbak och surdegsgrund:



Ha en fortsatt fin onsdag och var rädd om dig!




tisdag 25 augusti 2015

Minnesvärd dag. #bloggswe

Jag är trött i mössan, men det är ju inget ovanligt. Anledningen är att jag jobbat på ytterligare ett nytt apotek idag och med arbetsuppgifter som inte är mina gängse. Idag fick jag förutom de vanliga teknikersysslorna ta hand om receptkunder. Det vill säga fråga om utbyte och sånt, samt förbereda fram till påskrift av farmaceut.

Dessa kunskaper har inte efterfrågats på ett år, så jag kände mig lite ringrostig, speciellt när det kom en kund med ett pappersrecept. De är så ovanliga nuförtiden att till och med vissa farmaceuter blir en aning osäkra då och då. Jag hade dock en särdeles trevlig kollega som ciceron och kunden hade semester och all tid i världen. Det var bara katten som hade bråttom hem...

På det hela taget var det en jättetrevlig dag och jag var på så gott humör när jag åkte hemåt att jag faktiskt tog på mig uppgiften att hämta mat på hemvägen. Annars undviker jag ju affärer i rusningstrafik, det vill säga efter fyra. Och jag är obokad i morgon, så jag hade kunnat ta det då, men som sagt humöret var på topp.

Dessutom kom jag ihåg varenda sak som jag skrivit på listan med saker som var slut. Den hängde såklart kvar hemma på kylskåpet, för jag hade ju inte tänkt utsätta mig för gråtande barn och arga, stressade föräldrar idag. Kände väl att jag har flyt, så jag litade på mitt goda humör och minne. Det är mer än man kan säga att den rara damen på apoteket idag kunde göra.

Hon kom in och frågade efter "Proaktiv", i en vit stor burk med blått lock. Vi har inte den i sortimentet, sa jag, vilket hon tyckte var konstigt, för det var ju ingen annan heller som hade. "Den är för minnet och orken" sa hon. En annan kund föreslog att hon skulle fråga på Ica tvärs över gatan. "Ja, det var en bra idé för det hade nog varit sista stället jag kunde tänka mig."

Man hittar alltid sakerna man letar efter på sista stället, sa jag med en liten blinkning. Då skrattade hon gott och tackade den andra kunden för hjälpen på vägen ut. Strax kom hon tillbaka och frågade; "Vad var det jag skulle gå till Ica och handla?" Jag hoppas att tabletterna hjälper om hon hittar dem...

I vår lilla familj är det mannen som har bästa hårddisken, så jag är lite imponerad över mig själv idag när jag mindes allt vad jag skrivit upp på listan. Därför föredrar jag att hämta mat i mannens sällskap, det gör liksom inget att jag glömt listan på matbordet på vägen ut. Jag kanske borde stoppa i mig lite "minnespiller"? Eller finns det andra sätt att uppgradera min hårddisk?

En ledig dag mitt i veckan, kanske? Då ska jag klippa mannen, dammsuga, tvätta och koka tunga. Jodå, du läste rätt och till den ska vi ha potatismos. Minnesgoda lösare kommer ihåg att jag blev lycklig som ett barn när jag hittade oxtunga, inte sant? För ett år sedan, tror jag mig minnas. Nu hittade jag gristunga på City Gross, när vi provianterade där sist. Åh så gott det ska bli!

Idag blev det korvgryta och pasta, det var snabbmat efter jobbet och den där turen till affären. Mannen var ute på vift och träffade en god vän, så han blev sen. Och så påstås det att kvinnor inte kan sluta tjôta...

Ha en god kväll och ta hand om dig!




söndag 23 augusti 2015

Gratis är gott? #bloggswe

Det blev en alldeles underbar dag på Malmön och Stallebrottet! Fantastisk miljö och natur och uppslutningen blev till slut ganska god. Saknade dock många forna kollegor, andra vänner och bekanta från bygden. Sköna människor/musiker ställde upp gratis och bjöd på sig själva utan några krav på bekvämlighet eller annat.

Bohusläns Dalhalla på Malmön

Jag kan dock tycka det hade varit på sin plats att de fick någon näring i sig, förutom Bullens pilsnerkorv. En grill och lite sponsring av den lokale handlaren eller krögarna på ön hade väl varit helt okej. En fråga till någon eller några av råddarna/groupisarna hade löst den lilla detaljen. Något att tänka på för framtida tillställningar. Om det blir fråga om fler gratisspelningar, förstås...

Det finns en märklig uppfattning att musiker och musikanter tycker det är helt i sin ordning att spela gratis. Som om de borde vara tacksamma för att de får visa upp sig och höras offentligt. Med tanke på att det ofta innebär resor, ta ledigt från jobbet, rådda och ställa in ljudet långt innan själva uppträdandet, är det ett hån att utgå ifrån det.

Jämför detta med att be en krögare komma hem till dig och duka, laga maten och servera densamma samt att ta hand om disken efteråt helt gratis "för att marknadsföra sig". När har det förekommit i din bekantskapskrets? Nä, tänkte väl det... Ingen människa eller artist jobbar gratis om det inte är för en väldigt god sak. Vilket detta var, för att kunna leja kändare och utsocknes artister nästa år.

I morgon vet jag inte hur eller om jag jobbar, Kommer inte stänga av ljudet på mobilen, för jag väntar samtal som kan ha väldigt stor betydelse för min framtid. Inte för att jag tror att jag kommer sova längre än till åtta på sin höjd. Om jag somnar... Jodå, det kommer jag göra framåt småtimmarna och sedan vaknar jag säkerligen en gång i halvtimmen för att kolla att jag inte "försovit" mig.

Men eftersom jag inte har någon tid att passa, egentligen, är det ju fånigt och det vet jag. Bara för att man vet att man beter sig irrationellt är det inget man kan göra något åt, eller hur? Förutom att släppa kontrollbehovet och låta saker och ting ha sin gång. Lätt som en plätt!

Jag har gjort mitt bästa för att släppa tankarna på vad som eventuellt komma skall denna helg. Gårdagen som ovan beskrivits var en del av det arbetet. Hade kunnat jobba, men förfrågan kom för sent och jag har dessutom jobbat nio av tio dagar på sistone. Idag åt mannen och jag frukost (nåja) vid en insjö på vägen hem. Sen satt vi där och bara var.

Ilsbacke van och inget annat ;)

Mycket sten denna helgen, således. Eller bohuslänsk natur, om man väljer att se det så. Och det gör jag, för jag älskar min hembygd alldeles oerhört mycket. Det bästa av allt är att mannen också trivs och mår bra när vi är "hemma". Alla bekymmer liksom rinner av honom och ta mig tusan om inte rynkorna slätas ut för var gång. Snart ser han yngre ut än jag...

Sov så gott och ha en härlig måndag!






fredag 21 augusti 2015

Plötsligt händer det! #bloggswe

Idag kan det var så att det vänder. Lady Luck kan vara på väg åt mitt håll. Jag vann på lotteri och fick nästan samtidigt indikationer om att framtiden kan ljusna betydligt, snart. Lotterivinsten är en bronsstatyett av en konstnär från KKV, jag vet inte vem som skapat den och minns knappt hur den ser ut, men jag är jätteglad! Och vi firade med fusk-skumpa.

Den andra saken är nog så glädjande, men kan inte firas än. Jag är belagd med munkavle, så återkommer i saken om allt går i lås och det tror jag faktiskt det gör. Mina senaste, mer eller mindre rast- och sömnlösa nätter kanske får en mening snart. Vissa saker är svårare än andra att beskriva och förklara och detta är en av dem...

Hur som helst, i morgon ska jag vara ledig och njuta av sol och musik större delen av dagen och det i sällskap av några av mina allra käraste. Sonen ska hämtas upp i Kungshamn och deltar i kalaset på Malmön som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Dottern kunde inte komma, det var synd. Och den äldste sonen har lite för långt att åka, tyvärr.

Troligen kommer det bli fler tillfällen, det är bara att hoppas på att alla någon gång har möjlighet att närvara samtidigt. Förhoppningsvis återser jag ett antal gamla kollegor och vänner, som vill sponsra framtida musikaliska arrangemang i den "obygd" vi är födda i och där det "aldrig händer något". I morgon händer det!

Morgondagens svåraste nöt att knäcka är matfrågan. Matsäck, krogen eller korvmojjen? Det får bli som det blir. Ska jag ta med baddräkten? Haha! Skojar bara, blir jag för varm doppar jag fötterna i havet, så är det problemet löst. Badkruka? Javisst!

Nu är det natten i Elisson's hage. Ha en härlig helg och var rädd om dig!

onsdag 19 augusti 2015

Reklampaus. #bloggswe

Vaknade ytterst motvilligt idag. Ändå var det en halv minut före larmet gick igång, så jag hade tydligen järnkoll på tiden. Jobbade till 22 igår kväll och började 9 idag. Så "får" man göra när man är frilansare och timmis. Inte för att jag tänker göra det fler gånger, men man ställer upp för kollegor när de ber om hjälp. I alla fall gör jag det!

Mannen drar det stora lasset med hushållet numera. Det är tur att jag har en så bra man, som lagar mat, byter lakan och tömmer diskmaskinen när det behövs. Å andra sidan har jag börjat vattna våra grönsaker och plockar blåbär till frukost. Inte alla dagar, det ska jag villigt erkänna, men relativt ofta. Det är vår lille Bob som fått mannen att äta YoHoMüs om morgonen.

Yoghurt, Honung och Müsli. Jag vägrar honung, tar blåbär istället. Mannen får både ock. Vanlig svensk honung är inte min förtjusning alls. Till och med lukten är vämjelig. Det är nog den enda saken som finns kvar på min "vägrar äta-lista", sen stekt sill och isterband ströks. Jag kan använda honung i matlagning, men inte annars.

Gjorde en gång en jättegod sötsur sås med koncentrerad apelsinjuice och just honung för att det önskades till övrig hemlagad kinamat. Jag var skeptisk, men den såsen blev suveränt bra! Nu är receptet någonstans i min receptgömma, tror jag. Ska kolla upp den saken och göra om såsen vid tillfälle. Annars är jag mer glad i currysås till friterat. Ombyte förnöjer dock!

Idag fick jag grillade kotletter och majskolv, samt egenodlade tomater till middag. Mums!



För övrigt kommer jag att lägga mig tidigt och sova som en stock om en liten stund. Har faktiskt lite sovmorgon i morgon, det känns bra. Då hinner jag plocka blåbär, tanka bilen och kolla luften i däcken innan jag börjar. Brödet är slut, men jag kan nog inte få mannen att börja baka. Attans också!
När ska jag hinna?

På fredag jobbar jag 10-20 och på lördag kommer belöningen för allt slit denna veckan. Då ska mannen spela på Malmön igen. Denna gång blir det i Stallebrottet, det vill säga det nedlagda stenbrottet där en fantastisk scen byggts upp i år och teater framförts i sommar, för att minnas och hedra stenhuggarna som slet hårt och ont. Följ med till Bohusläns Dalhalla, vet jag!

Alla läsare har inte Facebook, men om du har, kan du kika på upplägget här. Min man "Guranders" spelar med Peter Bohlin & The Knotter's, vilka för sig är värda ett besök på ön, men det är fler band som uppträder. Det finns något för allas tycke och smak. Hoppas vi ses där!

Sov gott när det blir dags och dröm vackert!


måndag 17 augusti 2015

Drömmer om vad? #bloggswe

Samtal med vännen A på kvällen gjorde att jag fick sömnproblem. Det är svårt att förklara, men det handlade om att leta ledtrådar till vad jag ska jobba med när jag blir stor. Drömde mycket, när jag väl somnade, men mest om det jag gör en vanlig dag på jobbet. Ska jag därmed förbli vid min läst, eller ska jag kasta mig ut på okända vatten igen? Vem vet vad som väntar runt hörnet?

Det blir mycket jobb denna vecka. En lucka bokades idag och därför får jag boka om min tuttklämning på fredag morgon. Ja mammografin, alltså. Tiden går fort, tyckte det var nyss jag var där, men det är två år sedan. VG-regionen har bättre koll än jag, uppenbarligen. Nå, det är lika bra att det kollas, man vill ju inte råka ut för något som kan behandlas i tid, numera.

Mannen får stå för matlagning på heltid för tillfället. Idag blir det blomkåls- och broccoligratäng till korven. Lite småhungrig är jag allt, även om jag är så trött att jag hade kunnat somna redan nu. Fast i morgon ska jag laga lunch, för då ska Camilla komma hem till oss. Det var alldeles för länge sen vi sågs och lyckades hitta en lucka. Jag jobbar nämligen kväll i morgon och hon i närheten.

Med andra ord är min morgondag lite av en andnings- och umgängesdag. De andra dagarna kommer jag att jobba länge och väl. Brasklappen är väl tydlig nu? Räkna inte med fler inlägg på ett tag, men man vet aldrig. Plötsligt är skrivklådan där och då måste jag krafsa...

Ha en härlig kväll, det är fortfarande sommar och värmen kom, vilket jag hela tiden anade, i augusti. Det kan bli en underbar september också, glöm inte det!






söndag 16 augusti 2015

AnnAnndag! #bloggswe

Äntligen fick vi till det, min namne och jag! En fika blev hastigt och lustigt middag, när vi talades vid igår. Båda har jobbat väldigt mycket på sistone, därför har det varit ont om tid för träffas. Alltid lika trevligt att ses, även om det blir sällan. Och så fick vi njuta av dotterns mat. Pulled pork och en suverän coleslaw med wasabi. Det kommer bli en sån hemma snart!

I morgon blir det ett långt pass på jobbet. 7-17, vilket innebär inventering. Och så måste jag komma ihåg nya prislappar, det glömde jag igår. Jag kom däremot ihåg att städa PC-spädet. Härom veckan var det ett par killar som fotograferade hyllan med värktabletter. I torsdags såg en kund att någon plockade på sig ett antal förpackningar och försvann innan mina kollegor hann reagera.

Jag blir så arg och ledsen när det händer sådana saker. Alla apotek bör ha kamera, för det har en viss avskräckande effekt, åtminstone. Det var inte några större mängder som försvann, men det är ändå fruktansvärt irriterande och tyvärr är risken för fler påhälsningar efter ett lyckat försök överhängande. Ska höra med tf om de andra apoteken fått reda på det, annars får väl jag maila ut infon.

Nu är det läggdags för mig i alla fall. Klockan ringer tidigt i morgon, som sagt.
Sov gott och dröm vackert!



lördag 15 augusti 2015

Drakar och annat. #bloggswe

Jag är tillbaka. Igår hade jag inte vare sig lust eller tillräckligt samlade tankar för att skriva ett nytt inlägg. Idag är inte tankarna särskilt samlade heller, men skrivklådan gör sig gällande.
I torsdags fick jag stifta bekantskap med ett nytt apotek. Denna gången i Kungsbacka och det var riktigt trevligt! Trött blev jag, men på ett positivt sätt.

När jag kom hem fick jag ett stycke helgrillat revbenssjok med majskolv till. Himmel så gott det satt!



Stuvade om lite i mitt schema så jag slapp börja klockan sju igår. Det blir på måndag istället. Slutade vid fyra och åkte hem till en beercan-chicken, så mör att man blev tårögd. Skinnet helt makalöst knaprigt och smakligt. Nästa gång, för det måste vi (mannen) göra om, ska kycklingen rimmas först för mer smak i själva köttet. Det kommer bli helt suveränt gott!



Idag blir det tonfisk. Eventuellt får vi flytta in grillen under paviljongen, ety åskan närmar sig. Fiskhandlar'n i Floda är duktig på sin sak. Jag visade intresse för krabbor och talade med min ganska mediokra hemdialekt, så han undrade om jag ville ha hans sista krabba för halva priset. Hon var väldigt fin, därför slog jag till. Honor är bäst, som du vet. Den ska bli förrätt idag. Klurar på hur.

Det var planerat för en gräff idag, men den käre Mäster lider av väderskalle, så det blir inte så. Rackarns synd, för det var länge sen vi hade möjlighet att umgås. Men det kommer fler tillfällen! Utan åskväder och och andra väderspänningar... Det är kanske bara jag som lider av gårdagens aptitretare förvisso, men jag känner av mannens jalapeno poppers idag, om man säger så...

Det lutar åt en röra med avocado, då tiden är lite knapp och magarna kurrar. Fastnade i en animerad film och glömde visst tiden (igen), men det blev lite chips och Rackabajsare att tugga på under tiden.
Förhoppningsvis slutar det regna snart. Så mycket åska blev det inte, men dagen är ju inte över än på länge, allt kan hända.

Ha en underbar kväll och ta hand om dig!


onsdag 12 augusti 2015

Gamargel! #bloggswe

En snabbis blir det.
Jag kommer inte orka i morgon, nämligen.
Tio timmar på nytt apotek har den effekten på mig. Fick dock styrt om mitt fredagsschema, så jag ska inte inventera klockan sju. Tar det på måndag istället. Tio timmar känns olika mycket beroende på var man är och vad man gör. I sin egen "bakficka" är det inte så farligt, men på okänd mark...

Jag ser fram emot att jobba på Kungsmässans, särskilt efter avslaget från Trollhättan igår. Det är ju själve ***, vad det ska vara svårt att få ett fast jobb! Alla möjligheter att visa vad jag går för mottages således tacksamt. "Hit me", som det heter på utrikiska.

Har snart knåpat ihop det där mailet till fackpampen också. Det finns på min privata hårddisk och varje gång jag läser något om förbundets "förträffligheter" i media blir det mer och mer, ska vi säga, ampert? TRR och till och med Af har varit till mer hjälp...

Fick vinkokta musslor till middag av mannen. Precis vad jag behövde för att landa efter dagens jobb. Att jobba varannan dag är rätt otacksamt, kan man säga. Varje dag jag går hem på kvällen är dagens varor avbockade och färdiga; ledig dag eller jobb någon annanstans en dag och vad kommer jag tillbaka till? Föregående dags varor högt och lågt, inga nya datum noterade...

Att farmaceuterna inte har den rutinen är en sak, dock försöker de flesta, men en gammal tekniker som inte bryr sig om datum är anmärkningsvärt, tycker jag. Det borde sitta i ryggmärgen. Det spelar ingen roll att man inte ingår i ordinarie personal, eftersom det är icke ordinarie personal som får ta det för tillfället och senare någon ordinarie, om de hinner. Vilket de inte gör...

Sov gott, det ska jag göra snart!



tisdag 11 augusti 2015

Konstmingel. #bloggswe

Idag har jag en ledig dag, men har redan hunnit klippa mig och bättra på färgen på ögonbryn och ögonfransar, ätit frukost och planerat hur resten av dagen ska avnjutas. Ja, det var i den ordningen det hände. Kaffe och GP var första frukost, intaget i sängen. Sen bar det av till Landvetter och världens bästa Malin. Hon kan konsten att färga utan att det svider det minsta i ögonen, hon!

Vi ska på vernissage idag. Vår gode vän N. Jonas Englund har samarbetat med en ung förmåga (som råkar vara hans kärestas son) denna gång och vi ser fram emot att få ta del av resultatet. Passar givetvis på att träffa andra vänner och bekanta på Galleri Nils Åberg idag. Det brukar bli några groupisar som kommer och måhända blir det en öl och något gott att äta efter konstminglet.

Jag måste ha fått en överdos frisk luft och motion i helgen, för jag är toktrött. Borde det inte vara tvärtom? Att dessa promenader med havs- och skogsluft ska pigga upp en, när man inte har några andra måsten? Fattar inte något. Igår jobbade jag visserligen hårt, men vilade hemma medan mannen lagade maten. Satt med korsord och stängde av all övrig tankeverksamhet, skönt!

Vad som serverades? Flintastek med perfekt knaprig svåle, tzatziki och rödbetor. Ljuvligt!



Det börjar bli dags att lägga upp veckomatsedel igen. Mannen är mer för att hitta på något på sekunden, medan jag gärna har planerat lite i förväg, så jag slipper åka till affären "i onödan". En grov planering underlättar, då finns allt hemma och man kan stuva om bland maträtterna efter behov och lust. Lite snabba lösningar för bråda dagar och sånt som kan och får ta längre tid.

Som du förstår är det lite luft i min almanacka från och med vecka 35 och då är det jag som lagar maten. Precis nu fick jag ett samtal från Åsa om ett inhopp på Kungsmässan denna torsdag. En obokad dag blev alltså bokad. Så det var ju bra att jag fick ordnat frisyren idag och stämpeldagarna räcker längre. Skönt att ha en fot i båda regionerna också, om det inte blir något fast jobb snart...

Nu är det dags att vila igen innan minglet. Ha en fin dag och var rädd om dig!


söndag 9 augusti 2015

Baravaratill. #bloggswe

Är hemkomna från vårt andra hem. Vi har haft det så skönt och gjort sådant som borde gjorts för längre sedan. Den där promenaden runt mina gamla hoods och lekplatser, att bara ägna oss åt varann och att ta det lugnt. Landa lite grann. Det behövde vi. Hittade fina spillbitar av kotlett på CityGross, på vägen upp och de grillades efter promenaden och bergsbestigningen.

Vy från Korpåsberget, där jag växte upp strax nedanför. 

I det gråa huset uppe till höger bodde jag och min familj.
Vi klättrade upp för trapporna till toppen av berget för att mannen skulle få vidga vyerna.
Av Bovall, alltså...
Idag bestämde vi oss för att jaga svamp, vilket gick bra, trots att vår skog hade skövlats till stora delar. Det blev till att trampa nya stigar och använda lokalsinnet efter bästa förmåga. Och visst fann vi vad vi sökte, Till min stora förvåning och besvikelse visade sig alla små fina exemplar av Karl-Johan och andra soppar vara maskstungna och ankomna.

Förra året fångade vi stora och präktiga svampar, knappt rörda av insekter och andra kryp. Hur kan det bli så? Men det blev ganska mycket kantareller, vilket vi knappt hittade alls förra året. Klockan var tre när vi kom tillbaka till bilen. Frågan var huruvida vi skulle rensa klart i skogen, eller åka hem till katterna. Svaret ser du här:


Det bar av i en hast efter vätskekontrollen och middagsplanen var solklar, liksom dagen. Kalvbiffar (hämtade från CityGross vid annat tillfälle), potatis och svampsås. Det blev en blandvariant, med kantareller, taggsvamp och Karl-Johan och björksopp. Resultatet ser du här:


I en svampgrupp vari jag är medlem, var det en medlem som frågade en smaksak idag. En admin verkar vara en fullständig messerschmitt och dissade andra medlemmars användande av olivolja vid tillagning av svamp. Han grundade det på att olivolja inte tål höga temperaturer och aldrig kan användas för stekning. En kock sa att hon gärna använder en blandning av nämnda olja och smör.

Admin envisas med att mästra på olika sätt och till slut kan jag inte hålla mig, utan påpekar att smakfrågan var den viktiga, samt att stilla undra hur människorna runt medelhavet kan tänkas tillreda sina svampar. Jag tror inte jag blir så långvarig i den gruppen, men det gör inget för det finns andra.
Däremot är jag bekymrad över The Group. Den tycks tyna bort och dö.

Inget engagemang, inga tokigheter, inte ens allvar. Det enda positiva är att det dragits igång en ny platespotting-lista. Det behövs kanske en gräff för att sparka liv i groupen igen. Sist vi gräffades var på Tyrolen före jul, dessförinnan på vårt kalas, de som kunde och ville. Fast det var ju på semestern och släktingar med då, så det kan inte räknas. Alltså var det på gräfftfesten här, för två år sedan...

Fast det var nog inte sant, det måste ha varit på glöggminglet vi hade den senaste riktiga gräffen. Också hemma hos oss strax efter köksrenoveringen. Jo, tiden går fort och man har mycket att stå i. Vi ändras och våra vanor är inte desamma som de var tidigare. Familjer växer och minskar, barnen får nya hobbies och även vi vuxna skaffar nya intressen. Livet händer, så krasst är det bara.

I mitt liv innebär det jobb i morgon, inget på tisdag, på onsdag, inte på torsdag, men på fredag och lördag. Om det inte ringer någon och behöver ett snabbt inhopp, förstås. Det är också ett sorts liv, vilket man kan ha åsikter om, men är ändock ett liv. Det var väl därför jag så väldigt väl behövde bara vara, med mannen och i egna tankar denna helg, tror jag.

Sov gott när det blir dags för dig, snart är det hög tid för mig att knyta mig. Sol och frisk luft i större mängd än vanligt tar ut sin rätt. Ta väl hand om dig och ditt liv!




fredag 7 augusti 2015

MIB på besök. #bloggswe

Så har sonen och svärdottern farit till Smögen för en baguette på vägen och hemåt till Borlänge. Ja, det är tydligen där man bor länge. Fast jag hade ju helst sett att de bosatte sig närmare mig. Då hade ju i och för sig hans svärföräldrar inte blivit så glada, men vi kan väl säga att de bosätter sig i Karlstad eller nåt, så blir det lika långt för oss allihopa?

Underbart är kort som du vet och man får vara glad för det lilla och göra det bästa av allt. Vi fick även besök av Bob, the Man In Black, igår. Jodå, kostym, slips och solglasögon. Till skillnad från sist gång när han sov i Batmandräkten, åkte kläderna av när det blev läggdags. Även solbrillorna. Och precis som förra gången vaknade han klockan sju. Eller däromkring.

Mannen gick upp och fixade den utlovade YoHoMys-frukosten. Efter ett tag var det dags för lunch och det är det bästa betyg jag någonsin fått, när det låter såhär: "Detta var till och med godare än mormors mat och hon är den bästa lagaren i vår släkt, förutom du såklart". Jag är inte på något sätt släkt med honom, men jag blev väldigt stolt!

Vad jag serverade? Minipizzor, på enklast tänkbara sätt, men Bob var så salig att han bad om ett par hundra att ta med hem. Han nöjde sig dock med receptet...

 "Detta kan jag äta till jag dör, men jag ska inte dö än på några ingredienser". 
Sedan var han som gubben i lådan och försvann spårlöst då hans ömma moder kom för att hämta hem honom. Det är lite trist att han flyttar från oss, men vi ska hälsa på såklart och han är välkommen hit, både med och utan föräldrarna, vilka vi också kommer att sakna.

Mannen och jag for runt till alla möjliga fiskaffärer för att hitta råa kräftor, men det gick inte alls att få med sig några sådana hem. Vi fick "nöja" oss med marulk och den fick åka med ända från Kållered. Den ska grillas och avnjutas med kryddsmör och potatisspett.

Min förhoppning är att vi ska hinna/orka att jaga svamp i helgen. Vi åker norrut och provar kända svampmarker där. Chansen är större att vi hittar där än här. Tror jag, åtminstone. Kantareller finns det gott om i hela landet och till och med trattisarna börjar dyka upp. Soppar är det enligt rapporterna många och fina därute i skogarna, så vi beväpnar oss med håv och prövar jaktlyckan.

Ha en underbar fredag och start på helgen!




onsdag 5 augusti 2015

Kalasa! #bloggswe

Vaknade halv nio, det var visst lagom. Hade ställt klockan på nio, ifall min kropp skulle få för sig att ta igen viss förlorad sömn på sistone, men det var ju helt onödigt. Gick upp och gjorde en deg (fördegade igår), hade sånär glömt jästen, men den är bara att smula i även om degen är nästan färdig. Vi får nämligen gäster idag och det är trevligt att ha frukostbröd att bjuda på.

Fantastiskt, det funkar till lunch också!

Det är äldste sonen och min svärdotter som kommer att sova över några nätter, om jag fattat det hela rätt. Dock blir det middag för sex personer idag, då svärdotterns syster och en vän deltar. Det ska bli så roligt att ha dem här! Så även om jag varit ledig från jobbet idag, har både jag och mannen jobbat oss svettiga för att städa, hämta mat och fixa.

Lite skönt var det allt, när sonen meddelade att ankomsttiden senarelagts av någon, för mig okänd, anledning. Storstädning tar lite längre tid än man tänker sig, trots att vi var två om den. Mannen skruvade isär den gamla tv-möbeln som stått och samlat damm och plötsligt blev vardagsrummet sådär stort och fint igen. Och dammfritt.

Det ska grillas fläskfilé och ätas marinerade räkor bland annat. Svärdottern fyller nämligen år, så lite festligt får det ju bli. Vilka planer de har för resterande dagar har jag inte an susning om, men det lär vi få veta när de kommer fram. Vi har en annan gäst att tänka på i morgon, och det är inte vilken gäst som helst, utan vår vän Bob. Han ska flytta ifrån oss, så det gällde att passa på innan lasset går.

Vi har inte delad vårdnad, men umgängesrätt och den kommer vi att utnyttja så mycket vi kan. Därför blir det utflykter till Helsingborg och självklart hoppas vi att familjen gör utflykter hit till oss. Ofta!
Bob är inte bara vår ringbärare, han är en synnerligt klok och finurlig människa och han har en stor plats i våra hjärtan. Vi är inte särskilt nöjda med föräldrarnas beslut, men livet är hårt ibland...

Oj, nu måste jag duscha och fräscha upp mig, innan ungdomarna kommer. Säger man ungdomar om personer mellan 25-30 år? Jag har lite svårt att fatta att de är så vuxna, för mig känns det som om sonen fortfarande är runt tjugo, men det är ju helt fel. Fast åldrar är knepiga, ibland bara en siffra och helt irrelevant, ibland så viktiga och betydelsefulla.

Ha en fin kväll och ta hand om dig!

måndag 3 augusti 2015

Rekord! #bloggswe

Vilket fantastiskt antal besökare min blogg fick i och med gårdagens inlägg! Det finns många romantiker därute, minsann. Jag borde kanske lägga upp fler inlägg på mannens facebooksida i fortsättningen? Fick många gillningar där och av väldigt många män. Som sagt, romantiker finns det gott om uppenbarligen. Det är väl en god nyhet för alla singlar?

Plötsligt träffar man någon som det känns sådär fint med, utan att behöva anstränga sig det minsta för det. På de mest oväntade ställena, dessutom. På facebook,som i vårt fall till exempel. Sen underlättar det ju definitivt om man kommit så långt i livet att man själv tycker man duger som man är och inte vare sig vill eller kan vara annan än den man är.

Så otroligt skönt det är att ha uppnått det stadiet i livet! Jag vill inte vara halva min ålder eller mig själv. Att förställa sig för att svara upp till andras ibland helt sjuka och orealistiska ideal, vilket är skrämmande vanligt bland dagens unga, är inget som funkar i längden. Var sann mot dig själv så lurar du ingen annan heller på konfekten...

Jag har gjort ett maratonpass idag, känns det som. 8-18 och tanken var att bara ta 30 minuters lunch för att gå hem kvart i sex. Det blir dock sällan som man tänker sig. Dels så var det mycket att göra, dels så glömde jag bort klockan. Dessutom blev min arbetstid i morgon ändrad till det bättre för mig, som vill ha många timmar. Blev ombedd att lösa befogenheter för en vikarie som ingen känner till.

På något sätt har jag tydligen jobbat mig till att anförtros relativt ansvarsfulla sysslor. Det gläder mig oerhört, men undrar i mitt stilla sinne när det ska bära frukt på riktigt. Jag antar att det är på samma sätt som ovan beskrivna händelser. Plötsligt kommer det bara att landa ett fast jobb i mitt knä. Jag väljer att tro det i alla fall...

Middagen idag stod mannen för och det var skönt att komma hem till detta:



Smakade mycket gott och mätta blev vi! Nu ska jag ta en snabb dusch och lägga mig och sussa gott, hoppas du gör detsamma när det blir dags för dig.

söndag 2 augusti 2015

Bomullsdag! #bloggswe

I fredags kväll fick vi ovälkommet besök på altanen. Jag vet fortfarande inte vad det var, men det skrämde upp mig ur sängen och i en väldig fart fick jag på mig morgonrocken och rusade ut för att kolla om Mayzan var oskadd. Hon hade inte kommit in för natten, men skulle strax släppas/lockas in, när ett våldsamt tumult och morrande därute nästan fick hjärtat att stanna av rädsla för att det hänt henne något. Det hade det gudskelov inte.

Raggen på hennes bror som var inne stod rakt upp och han ville ut och inspektera, vilket han givetvis inte fick. Mayzan puttade jag in och borta i häcken brakade det till. Såg inte ett dugg, så jag hastade in och fick tag på en liten ledlampa, men det hjälpte ju föga. Vilken best det än var som ställde till denna cirkus hade försvunnit och jag återgick till sängen med en hjärtklappning utan dess like.

Jag är inte särdeles lätt att skrämma upp och hade båda katterna varit inomhus hade jag nog bara öppnat fönstret för att se vad det var som strök runt. Å andra sidan, då hade det förmodligen inte morrats alls. Antingen ville Mayzan försvara sitt revir mot en inkräktare eller sig själv från angrepp, vilket fick djuret att morra djupt och kraftfullt. Varg, lös hund eller vildsvin? Ingen aning!

Igår jobbade jag och mannen hämtade mat från en av våra favoritbutiker, Kustcharken. Han fann, passande nog, grillskivor av vildsvin där och det blev vår middag igår, när vi inledde firandet av vår bröllopsdag idag. Här kan du läsa om vårt 100-årskalas med en extra krydda. Jag ler fortfarande lyckligt när jag tänker på den dagen, det blev så härligt och otvunget som vi önskade oss.

Ett år går fort, särskilt när man hittat hem på riktigt och mår bra med sin partner. Visserligen har vi haft våra svåra stunder under året som gått, men inte på grund av varann. Arbetslöshet, hopplöshet och våndor av olika slag har vi stångats mot, men alltid tillsammans. Jag känner aldrig något annat än stöd, uppmuntran och uppskattning från mannen och jag tror han känner samma sak.

Det är så skönt att kunna vara sig själv ihop med en annan människa. Att inte behöva göra sig mindre, dummare eller något ännu värre för att duga och uppskattas, det är en härlig frihetskänsla. Jag kan tala om saker som intresserar mig och har en uppmärksam lyssnare, jag kan diskutera saker utan att bli förlöjligad, jag kan be om hjälp, jag kan ställa frågor och få uppriktiga och ärliga svar.

Allt detta kan jag göra för att mannen respekterar mig, mina känslor och mina åsikter. Vi har då och då olika åsikter om saker och ting, i ärlighetens namn inte särskilt ofta, men jag är inte orolig för att tycka annorlunda. Det finns kanske någon som tänker "såklart, det är så det är". Nej, säger jag, det är så det borde vara för alla och alltid, men tyvärr finns det människor som saknar respekt för andra.

Jag är tacksam för att jag funnit en klok, intelligent, humoristisk och uppriktig man att leva med. Det tog några år, men vi har många år kvar och vi kommer att göra det bästa av dem. Som i sången som framfördes efter vigseln; Anders, du är början för mig, början på ett gott liv i frihet, ihop.

Tack Åsa för den fina bilden och tack Anders för att du sa ja! 


Ha en skön dag och ta hand om dig och de människor som betyder mycket för just dig!